Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: hem

Boktips – Chatta med Gud

Chatta med Gud – En upplevelsebok för dina böner av Sherri & Bob Uhrig, översättning Per Bolling, Skandinaviska Bokförlaget, 2021, 120 s.

Både för egen del och tillsammans med mina barn har jag ofta lättare att hitta tid och sätt för att läsa Bibeln än att be. Jag kan tycka att det är en utmaning som förälder att hjälpa mina barn att växa i bönen, att våga be högt, uttrycka sig på olika sätt, att tillbe, lyssna till och vila i Gud. Därför är det uppskattat med en bok som ”Chatta med Gud”. Det är ett interaktivt ringpärmsbundet häfte som efter att ett barn använt det antagligen ser helt annorlunda ut än från början. Häftet inbjuder att be på många olika sätt – färglägga, pynta, riva, klippa, klistra och mycket mer. Så om du ger detta häfte till ditt barn – förvänta dig tuggade sidor, inklistrade dammtussar och hemliga böner i miniskrift.

Författarna förklara på ett jordnära sätt vad bön är och Gud kommer nära barnens liv samtidigt som han får förbli helig. Ett syfte med boken är att föra barns hjärtan närmare Guds hjärta och de kreativa inslagen tillsammans med god bibelförankring skapar bra förutsättningar för det. Förutom teman som att be utifrån skapelsedagarna eller våra fem sinnen, finns det en god balans mellan att uttrycka tillbedjan, tacksägelse, förlåtelse, bön för andra och för sig själv. Jag kan sakna att Fader vår, den bön som Jesus själv lärt oss inte tas upp, även om mycket av böneidéerna är i samma anda som den.

Boken går att använda tillsammans i familjen, men allra bäst tror jag det blir om ett barn har den som sin personliga bönbok. Den passar för barn som kan läsa, tycker om lite tokiga idéer och är kreativa. Förutom en bibel behöver man ha lite olika saker tillhands som finns listat i början. Jag blir uppmuntrad av boken och tänker att sommarlovet kan vara ett bra tillfälle för min nioåring att prova den.

Boktips – Vända våra hjärtan till varandra

Vända våra hjärtan till varandra – Guds föräldraskap och vårt, Ingela Wahl i samarbete med Olof Brandt, King’s Kids och Bibeln idag 2022.

Ingela Wahl har nyligen kommit ut med sin tredje bok, denna gång i samarbete med Olof Brandt. Medan hennes tidigare böcker fokuserat på relationer över generationsgränser (Alla åldrars församling, 2013) och på familjen som helhet (Familjen – ett team, 2015, läs mer här) zoomar hon nu in på föräldraskap.

Utifrån övertygelsen att föräldrar är de viktigaste för barnen när det gäller att visa på vem Gud är och på vägen till en relation med honom, skriver Ingela Wahl om Gud som förälder och vad det innebär för mänskligt föräldraskap. Hon lyfter fram vikten av att se barn som gåvor och därefter talar hon om hemmet som en central plats. I kapitel 5 går hon mer praktiskt in på hur man kan göra som förälder för att ge gudstron vidare till barnen för att i kapitel 6 tala om vikten av att vara del av en församling. De två sista kapitlen riktar sig till församlingsledare respektive till barn och handlar om hur dessa grupper kan tänka kring föräldrar de möter eller har.

De tankar som förs fram i boken är välgrundade i Bibeln. Författaren lyfter fram att det finns två saker som är konstanta – Guds karaktär och hans ord (s 12). Att vilja följa och hämta näring i Guds ord i föräldraskapet genomsyrar hela boken. Många bibelord skrivs ut. Det är skönt för läsaren, samtidigt som det kan vara nyttigt att behöva slå upp Bibeln själv och se sammanhanget till det som citeras. Ingela Wahl har själv lång erfarenhet av att vara förälder och att jobba med familjer, men hon styrker även sina tankar med hjälp av många andra erfarna författare och ledare för barn och familj. Även här återges många citat.

Jag kan ibland uppleva boken lite rörig. Det är många typer av rubriker och jag har svårt att minnas vad som var poängen med det jag läst. Då är de grå rutorna fantastiskt bra! De återkommer några gånger per kapitel och innehåller en fråga att fundera på för läsare, samt något att göra tillsammans med sin familj. Det gör att boken blir ett verktyg in i läsarens vardag.

Författaren lyckas väl med att uppmuntra föräldrar att göra sitt bästa och samtidigt erkänna att alla misslyckas. Texten blir inte dömande. Jag tror att befrielsen i att få omvända sig och börja om på nytt helt gratis på grund av vad Jesus gjort kunde lyfts fram lite mer, likväl som att det inte är vi som räddar våra barn, utan Gud. I det sista kapitlet som riktar sig till barn beskrivs det på ett bra sätt hur man lära känna Jesus och blir räddad av honom.

Jag uppfattar att boken riktar sig till föräldrar som redan är kristna, och som behöver förstå sin roll och uppmuntras och utrustas i att ge vidare Jesus till sina barn. Det hade varit intressant att få med ett perspektiv av hur man gör som förälder om man själv precis har blivit kristen, om allt med Bibeln, bön och församling är helt nytt. Men det kanske är en annan bok?

Föräldrar kan uttrycka att de saknar tid, struktur och språk för att ge den kristna tron vidare till sina barn. I ”Vända våra hjärtan till varandra” får du som förälder tips på att hitta tid och struktur, men framför allt får du ett språk för att tala om Gud och livet med honom med dina barn!

Boktips – En ny slags ledare och Missa det inte

En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.

Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.

Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.

På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.

Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.

Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.

När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.

Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.

Tips du inte får missa – Hemmatid

Hemmatid En kortlek med samtalsfrågor för familjer och Hemmatid En kortlek med samtalsfrågor för par, Bibeln idag och Salt, 2021.

Erfarenheten för många som jobbar med barn och familj inom kyrkan är att föräldrar idag saknar tid, struktur och språk för att samtala om den kristna tron med sina barn. Men inte bara det. Bland annat i undersökningar som Bibeln idag gjort genom projektet Här för att stanna kan man lägga märke till att det inte bara är tron som det är svårt att prata om. Många familjer idag samtalar inte överhuvudtaget utöver vardagsplanering. Utifrån dessa iakttagelser ville Bibeln idag och Salt – barn och unga i EFS utveckla ett stöd för familjer och par att komma igång med samtal i hemmet.

Resultatet blev samtalskortlekarna Hemmatid – en för familjer och en för par. De askförsedda kortlekarna är smidiga att ställa på köksbordet och när familjen, eller delar av den, samlas kan man dra ett kort, läsa frågan och börja prata. Inga förkunskaper krävs, men ibland lite mod att dela med sig av sin innersta tankar eller ett gott tävlingshumör.

I familjekortleken är det en stor blandning av olika typer av frågor och ofta går de att besvara ganska fort. Frågorna kan handla om bästa youtubekanalen, om vad man drömmer om, om den kristna tron, hur många djur man kan räkna upp på 30 sekunder eller pest eller kolera-frågor. Just de två sista typerna faller inte väl ut i just vår familj – tävling skapar stress, och att välja om man helst vill vara tyst en månad eller tala en fånig dialekt lika länge, är i mina barns ögon bara ett dumt påhitt. Finessen är att vi bara kan plocka bort de frågorna som vi inte gillar, och så kan vi prata om de andra. Vissa frågor kommer att vara en utmaning för att det kan vara jobbigt att prata om sina känslor och innersta tankar. Om man inte är så van att samtala om sådant i familjen tänker jag att man kan lägga den frågan underst och komma tillbaka till den igen, när man vant sig vid att samtala utifrån de mer lättsamma frågorna.

Parkortleken innehåller också en blandning, men många frågor går mer på djupet än familjekortleken, både i individen och i relationen, och man ska nog inte räkna med att ta en snabb tvåminutare och sedan kunna gå vidare till nästa fråga eller vardagsbestyren. Tanken med frågorna är ofta att lära känna sig själva och sin partner bättre, och att kunna stärka relationen, men också att få drömma tillsammans eller att få samtala om Bibeln och kyrkan tillsammans.

För familjer som inte samtalar så mycket är detta en väldigt god hjälp för att komma igång. För familjer som redan tycker att de pratar mycket med varandra kan frågorna hjälpa till att se nya perspektiv, tankar och egenskaper hos de andra familjemedlemmarna.

Layouten på Hemmatid går hand i hand med två andra projekt från Salt – Hemmakyrka och Hemmasnack. Hemmakyrka är ett bibelläsningsmaterial för grupper med blandade åldrar, som jag själv är medförfattare till (läs mer här). Hemmasnack är en podd där barn i 10-14-årsåldern ställer frågor om kristen tro som husteologen Martin Helgesson svarar på (lyssna där poddar finns). Dessa tre hjälpmedel får du inte missa!

En god atmosfär i ett hem av trötthet

Många av oss kanske känner att livet nu lättar, men det kan också finnas en kvarvarande trötthet när restriktioner i vårt samhälle nu börjar lätta. Ofta är det i våra hem som trötthet märks som mest. I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort delar jag några tankar om hur man kan skapa en god atmosfär i ett hem av trötthet. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.

Under det senaste året har många av oss umgåtts mer med dem vi bor med än vad vi är vana vid. På många sätt har det varit en styrka och relationerna har fått fördjupas, men på andra sätt har det varit slitsamt. Jag har som mamma ganska många gånger kunnat känna en trötthet.

När det blir slitningar i familjen kan man fundera på: Kan jag ha vilket humör som helst? Kan jag bete mig hur som helst? Det är ju ändå mitt hem, jag ska ju kunna slappna av, eller? Det är kanske inte så enkelt, utan vi behöver tänka på hur vi är mot varandra. Jag har tänkt på fyra olika saker när det gäller det här.

Det första är att försöka tänka gott om den andre. Om någon i min familj gör eller säger något och min första spontana reaktion är att ifrågasätta, blir uppretad eller arg, så får jag försöka stanna upp och tänka att den andra personen kanske vill väl och menar väl.

Det andra jag har tänkt på är att ibland behöva stanna upp och vara tyst. Särskilt när jag blir arg får jag tänka på att andas, tänka till och inte börja prata förrän jag har koll på vad jag säger.

Det tredje som jag har tänkt på är vikten av att använda ordet förlåt, både att kunna säga förlåt till någon som man gjort illa och att uttrycka till någon som gjort mig illa: Jag förlåter dig.

Det fjärde jag tänkta på är att Efesierbrevet, särskilt kapitel 4, är en bra hjälp i allt detta. Där finns perspektivet av hur vi ska vara mot varandra. Det Paulus skriver utgår ifrån vad han sagt i början av brevet om vår identitet i Kristus – att vi är förlåtna, upprättade och rättfärdiggjorda och lever med Jesus. Sedan kommer det en mängd bra tips i kapitel 4. Läs gärna det och funderar på hur det kan hjälpa oss i hur vi är mot varandra. I kapitlet finns också ett annat perspektiv – återkommande sägs att Gud har förlåtit oss och att han förlåter oss igen när vi misslyckas.

Med hjälp av dessa tankar får vi i våra familjer och hem försöka bygga en god atmosfär mitt i all trötthet. En av Lina Sandell-Bergs psalmer har fått bära mig mycket under pandemin och får fortsätta bära i det som kommer:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Söndagsskolfilmer i repris

Förra våren gjorde jag söndagsskolfilmer som räckte ändå från påsktiden till maj månads utgång. Jag delar här länkar till alla blogginläggen för respektive samling och hoppas att det kan vara till glädje för er som inte har söndagsskola på annat sätt!

Med bön om en välsignad vår!

Vilken barnbibel ska vi läsa?

Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.

På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill dela med mig av några tankar.

För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.

Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i, hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken friheter författaren tagit sig, etc.

Därefter brukar jag också titta på vilket urval av bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona, Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?

När man läst några olika barnbiblar i familjen kan intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.

Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!

PS. Jag har tidigare recenserat några barnbiblar här på bloggen (“Sov mitt barn” och “Min nyckelversbibel”, “Guds stora plan – Berättelsebibel” och “Guds fantastiska plan – Bibeln”, “Barnens bästa bibel”) och fler recensioner kommer framöver.

Boktips – 100 kreativa böner

100 kreativa böner – För församling och familj av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad, Barnskivor.se, 136 s.

För mig är det ofta en utmaning att hitta tid och utrymme för bön, både enskilt och tillsammans med andra. Tillsammans med barn är det viktigt att fundera på hur jag som förälder eller ledare kan hjälpa barnen att kunna prata med Gud på ett naturligt sätt och komma till honom för både tillbedjan, förlåtelse, hjälp och tacksamhet. Jag brukar ibland säga att det inte finns något i Bibeln som vi inte kan undervisa barn om, men att vi behöver tänka på hur vi undervisar. På samma sätt tror jag det kan vara med bönen – barn behöver samma helhet i bönen som vuxna, men vi kan behöva fundera på hur vi ber för att hjälpa barnen att fokusera, förstå Guds storhet och hans omsorg om dem i bönen.

Genom åren har jag fått med mig olika bönetips – färdigskrivna böner, popcornbön, duplobön, bönestationer, m.m. Nyligen gav Barnskivor.se ut en bok av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad med inte mindre än 100 bönetips för församling och familj som författarna samlat på sig genom åren när de arbetat med barn och familj i kyrkan. “100 kreativa böner” är en sådan där idébok som man som barnledare eller förälder vill ha i hyllan för att kunna ta hjälp av för att hitta olika sätt att be med barnen. Boken är indelad i sju kapitel där de två första fokuserar på olika inriktning i bönen, med tillbedjan, tack, förlåt och önskningar i första kapitlet och bön för andra och varandra i andra kapitlet. Jag uppskattar att fokus på tillbedjan kommer först i boken, precis som bönen Vår fader börjar med tillbedjan av Gud innan våra önskningar kommer in. De fem följande kapitlen är mer indelade efter olika sätt att be – bönelekar, bönespel, pysselböner, bönestationer och böner kopplat till undervisning. I någon mån överlappar de två typerna av kapitel varandra, men indelning är ändå att bra sätt för läsaren att kunna dyka ner i registret och lätt hitta idéer för antingen den inriktning man vill ha på bönen, eller hur man vill be.

Det finns en stor rikedom bland böneförslagen och det märks att författarna har en djup längtan efter att bön ska vara naturligt och roligt för barn. De säger i bokens inledning att ”syftet med de kreativa bönerna är att barnen ska tycka att det är roligt att be till Jesus, att våga be ut hans namn högt och att man kan be och tacka Jesus tillsammans i sin familj eller barngrupp!” Ibland berättar någon av författarna hur ett sätt att be uppkommit, som ”kojbönen” som uppstod när Alexandra och hennes dotter kom på att det var lättare att be under täcket med en ficklampa tänd, än utanför täcket.

Även om författarnas fokus är bra och det är positivt att få många olika kreativa idéer på hur man kan be kan jag fundera på vad vissa förslag gör med vår gudsbild. Finns det en risk att bön mest blir en lek, där ballongen som ska slås fram och tillbaka mellan deltagarna får mer fokus än samtalet med Gud? Finns det en risk att Guds helighet förminskas när man ska kasta popcorn och den som lyckas fånga det med munnen får tacka Jesus för något? Även om det är viktigt att barnen upplever att relationen med Gud kan vara rolig, och att Jesus lyssnar på oss oavsett omständigheter, tänker jag att det är viktigt att bönen också får vara lika allvarlig och på allvar som för vuxna.

Med det sagt kommer jag ändå ha glädje av boken. Den kommer att ge inspiration när jag behöver hitta nya sätt att be och med 100 idéer går det alltid att hitta något som fungerar bra och går att anpassa till de barn och de sammanhang jag är i. För det är viktigt och riktigt att be tillsammans med barn och hjälpa dem att samtala med och lyssna på Gud.

Hemmakyrka – att vara kyrka där vi är

Artiklen är tidigare publicerad i tidskriften “Teologi & Ledarskap, nummer 3, 2020. Du kan köpa lösnummer eller prenumerera här.

Jag reser mig och går fram till mikrofonen för att hålla i barnens stund. Det är söndag och klockan är strax över elva. I lokalen finns inga barn, en trappa ner är inga förberedelser gjorda för söndagsskola och skattkistan som alltid har sin plats bredvid mig längst fram i kyrkan är inte där. Istället finns det en filmkamera längst bak i lokalen.

– Idag har vi ingen söndagsskola i lokalerna här på Smala gränd, men var ni än är, så deltar ni i gudstjänsten och det finns söndagsskola för alla barn om ni går in på barnpedagogen.se. Kyrkan är inte en lokal, utan kyrkan är där vi är. Där du sitter just nu, avslutar jag.

Sedan vårvintern 2020 har barnledare i alla kyrkliga sammanhang mött utmaningar som man inte kunnat tänka sig, men istället för att skapa kramp har det hos de flesta lett till en stor kreativitet kring hur barnen ska kunna ha kyrka hemma. Det har varit fantastiskt att se!

{“DeviceAngle”:-0.022087208926677704}

Vad är kyrka? När Jesus talar om att bygga sin kyrka talar han inte om byggnader utan om människor. Ändå har vi många gånger gjort kyrkan till just kyrkolokalen och inte till människorna som träffas i den. De som träffas i kyrkan är inte bara kyrka när de ses på söndagar, utan de är kyrka hela veckan, var de än är. I år har hemmen, mer än vanligt, blivit den tydliga platsen för kyrkan.

Vad är det då att vara kyrka hemma? Det kan vara att göra det man brukar göra på gudstjänsterna, fast hemma. Det kan vara att titta på gudstjänsten som direktsänds. Det kan vara att be aftonbön. Främst kanske det är att vara kristen mitt i vardagen. Hos min familj är just nu ett sätt att ha hemmakyrka en andakt mitt i veckan med några sånger där vi hjälps åt med sång, rörelser och musicerande, ett bibelord och en bön. Det känns inte alltid så andligt, det är oftast mer än en som är på dåligt humör, men det är ett synligt tecken på att vi och vårt hus vill tjäna Herren.

I Femte Moseboken 6:4-9 står det: ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Pandemin har hjälpt oss att bli påminda om att våra hem och det ansvar föräldrar har för sin barns fostran i tron är det viktigaste, inte söndagsskolrummet och ledarna. För att hemmen ska kunna bli en plats där Guds rike får synas och för att föräldrarna ska kunna ta ansvar för att ge tron vidare till barnen behöver församlingen stötta hemmen. Vid en föräldraträff i vår församling Roseniuskyrkan lyfte vår predikant Martin Helgesson tre aspekter från 5 Moseboken 6. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen.  För det andra talas det om familjeandakten som aldrig tar slut – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.

{“DeviceAngle”:-0.044581912457942963}

Hur kan församlingen stötta familjerna i att vara kyrka hemma utifrån dessa tre aspekter? Till att börja ska församlingen stötta föräldrarna i deras egen vandring med Gud. Ledarskapet i församlingen behöver undervisa föräldrarna i Guds ord så att de kan lägga Guds ord på sina hjärtan. Föräldrarna  behöver få tips om hur de för egen del kan få till en personlig andakt i hemmet, de behöver uppmuntra och rustas i att leda sina barn i tron och att prata med vuxna vänner och kollegor om Jesus.

För det andra behöver församlingen hjälpa familjerna att leva liv där familjeandakten aldrig tar slut. Ett sätt är att ha hemgrupper där man träffas i alla generationer. När vi samlas till gudstjänst på söndagar är det tre delar som alltid är med – bibel, bön och gemenskap. På samma sätt är det i en mindre grupp som träffas under veckan – hemgruppen är en minivariant av gudstjänsten, men bibel, bön och gemenskap. Vi delar lätt upp oss i olika åldrar och missar vikten av samlingar med alla generationer. Hur kan vi mötas runt en bibeltext och dela våra tankar om den så att alla får komma till tals, alla får växa i Ordet och alla får brottas med frågor? Det ligger en stor potential i att vara kyrka hemma genom att läsa Bibeln tillsammans. Dels blir fokus på att tillsammans upptäcka saker i texten, inte på att vuxna ska undervisa barn. Dels öppnar vi oss för varandra och delar vad vi tänker, var vi står i vår vandring med Gud, osv.[1]

För det tredje behöver församlingen ge föräldrarna ett självförtroende. Alltför ofta beter vi oss som att församlingen och inte föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran i tron. Vi behöver hjälpa föräldrar att känna sig redo att ta ansvaret. Undersökningar har visat att föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn. Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring just de här tre aspekterna. Hur då? Församlingen måste ge föräldrar praktiska tips om när och hur man kan prata om tron, hjälp att prioritera tiden klokt samt ge dem kunskap om tron. Som kristna är vi inte alltid rustade att möta alla de åsikter och strömningar som rör sig i samhället. Vi kan inte ge bra skäl för vår egen tro och kan inte slå hål på argumenten från andra mot kristen tro.[2]

Ingela Wahl har arbetat med barn och familj inom King’s Kids i många år. I sin bok Familjen – ett team[3] tar hon upp ytterligare sätt som församlingen kan utrusta föräldrarna i uppgiften att vara kyrka hemma. Ett sätt är att ge familjer chansen att tillsammans få vara med och tjäna. I dessa tider har många sänt sina gudstjänster digitalt och bara haft medverkande på plats i kyrkolokalen. Vid en gudstjänst fick vår familj tillfälle att delta på många olika sätt – ett barn ordnade blommor, ett annat var med och sjöng, vi föräldrar hade olika uppgifter, osv. Det gör något med oss som familj när vi får tjäna tillsammans. Jag tror också att det kan göra det lättare för en familj att vara samma personer på söndagar som andra dagar. Om vi delar många av livets dimensioner med varandra blir vi mer transparenta och hela.

Ett annat sätt som Ingela Wahl nämner är att som familj planera utåtriktade missionshandlingar. Vad kan vi som familj göra för andra? Hur kan våra grannar märka av att vi är del av en kyrka? Många har i sina grannskap kunnat hjälpa till med handling under pandemin. Det är lätt att vi slutar vara gästfria i vårt hem, det är en utmaning i den här tiden. Ett sätt är att bjuda på fika i sin trädgård. Vad är det lilla jag kan offra för att stötta någon annan?

Jag hoppas att en av de goda saker som kommer ur pandemin är att kyrkan i Sverige blir mer klar över hur viktigt det är att bygga kyrka på ett sätt som inkluderar hem och familj. Jag hoppas att vi fortsätter bygga mötesplatser i hemmet, att söndagsskola får bli ett komplement till hemmet och inte tvärtom.

Utifrån den annorlunda situation vi ställts i under pandemin vore det intressant att undersöka hur föräldrar upplevde det när det blev mer uppenbart att om föräldrar inte gjorde något för barnens fostran i tron, så blev det inget alls. Kände föräldrarna sig rustade av församlingen på ett sätt så att de hade språk och kunskap för att förmedla tron? Var gudsrelationen en naturlig del av vardagen, i bön, i samtal, i utveckling? För en del familjer kan pandemin blivit en hjälp att upptäcka att tron måste förmedlas hemma, kyrka måste göras hemma. För andra kanske det mer blev ingenting. När verksamheten i kyrkolokalen inte fanns att tillgå fanns heller inget liv med Gud kvar… eller? Några få, men jag befarar alltför få, kände sig redo för att vara kyrka hemma.

Varje församling och familj har sina utmaningar. Oavsett vilka utmaningar vi möter får vi alla påminna oss om att ingen är perfekt, det finns förlåtelse och nya chanser. Att vara kyrka är att ständigt formas och bli mer kristuslika. Jag vet ingen plats som tränar mig så hårt och samtidigt så nådefullt på det som mitt hem.


[1] En bra metod för att läsa Bibeln med alla åldrar hittar du i boken Hemmakyrka av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, utgiven av EFS Budbärare och Salt 2019.

[2] Rusta dina barn av Natasha Crain, utgiven på Apologia förlag 2020 är en mycket bra hjälp för föräldrar att prata om Gud och frågor om tron med sina barn.

[3] Familjen – ett team, Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015.

Fyra digitala mötesplatser i vår

Jag sitter med i styrgruppen för nätverket ”Jesus till barnen” som representant för ELM Syd. ”Jesus till barnen” står på en bred ekumenisk plattform och vill stötta hem och kyrka för att ge Jesus till barnen och föra barnen till Jesus.

I vår bjuder vi in till fyra inspirerande digitala mötesplatser. Varje träff riktar sig till en viss målgrupp – föräldrar, barnledare eller kyrkoherdar/församlingsledare/präster/pastorer – för att just ni ska få lyssna, samtala och inspireras i er roll för den tid vi lever i.

Ta chansen och anmäl dig redan idag!

Mer info på jesustillbarnen.se.

© 2022 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑