Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: barnbok (Sida 1 av 3)

Boktips – Barnens lättlästa bibel

2023-04-05 /

Barnens lättlästa bibel av Jacob Vium-Olesen, illustrerad av Fabiano Fiorin, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings förlag, 2021, 197 s.

Bornelings har översatt och gett ut ”Barnens lättlästa bibel”. Som omslaget säger har den som syfte att hjälpa barn att träna på och lära känna Bibeln. Om den skulle finnas att låna på biblioteket skulle du kunna hitta den i hyllan för ”Lätt att läsa”-böcker. De har gemensamt att de har lite text på varje uppslag kompletterat med bilder, korta meningar, lite större radavstånd, inte för svåra ord och ett tydligt typsnitt. Samtidigt är de inte småbarnsböcker, utan ska passa skolbarn så de har ofta formatet av en kapitelbok med bilder som inte är för barnsliga. Allt detta stämmer bra in på ”Barnens lättlästa bibel”.

Boken består av 27 berättelser varav 12 är från Gamla testamentet och 15 från Nya testamentet. Berättelserna är indelade i tre textlängder och du kan se vilka som är korta, mellan och långa i innehållsförteckningen. På så sätt kan en nybörjare på läsning välja en text på lagom nivå. Efter varje bibelberättelse finns hänvisningar till var i Bibeln du hittar berättelsen.

Överlag tycker jag att innehållet är väl genomarbetat och det är skickligt att sammanfatta såpass mycket av Bibelns texter på såpass få ord. Enstaka ordval, som ”skona” kan man fundera på om de passar en som just börjat lära sig läsa. Förenklingen av språket går i något fall ut över innehållet, som när Jesus möter barn och texten pratar om att barn är viktiga, utan att få fram hur det har med Guds rike att göra. Texten återberättar bibelberättelserna utan stora tolkningar och utan att vända sig till läsaren med tankar och frågor.

Liksom i många andra barnbiblar berättas för lite om kunga- och profettiden i GT och om breven och Uppenbarelseboken i NT. Det är en särskild brist att Jesus återkomst inte alls tas upp. Istället slutar boken med en kort sammanfattning om att alla kan vända sig till Gud utan rädsla på grund av att Jesus dött på korset och uppstått, samt att han tagit vårt straff och betalat priset. Därefter sägs det att de som tror på Jesus är på väg till en framtid i himlen för evigt. Det stämmer dåligt med brevens och Uppenbarelsebokens undervisning om att Jesus ska komma tillbaka och återupprätta den här skapelsen.

Bilderna är färgglada och ganska typiska för tecknade serier och filmer om Bibelns berättelser. De fyller hela uppslagen utom området med text. Jag fastnade särskilt för bilden som skildrar de tio plågorna över Egypten. Texten nämner bara att det var tio plågor, medan bilden berättar vad varje plåga var. Att bilderna ger mer information än texten finns på många uppslag och det är en styrka. Ett annat exempel är de skriftlärdas reaktion på att Jesus förlåter synder och botar den lame mannen.

Apropå slaveriet i Egypten tycker jag det är smart att författaren valt att börja berättelsen om Mose med att han är vuxen. Det sparar mycket utrymme i berättelsen och hjälper läsaren att fokuserar på räddningen ut ur Egypten. Några andra saker jag tänkte på i enskilda berättelser i GT var att syndafallet kommer i skymundan. Det omnämns bara i berättelsen om Noa som att människorna blev onda. I berättelsen om Abraham blir löftet Gud ger lite halvt, eftersom bara folket nämns och inte landet och välsignelsen (1 Mos 12:1-3). Guds roll i berättelserna om Rut samt David och Goliat blir inte så tydlig. Ester får en lång berättelse och det är bra. Daniel illustreras alldeles för ung i berättelsen om lejongropen. Berättelsen om Jona är lång, vilket är bra så att även kapitel 4 om Jonas sura reaktion och Guds omsorg får utrymme.

Mellan GT och NT gör författaren en sammanfattning av de 400 tysta åren då Gud inte sände några fler profeter. Det är ju inte en direkt bibelberättelse och således finns inte heller någon texthänvisning, men det hjälper läsaren att förstå övergången mellan Gamla och Nya testamentet.

Berättelsen om Jesus födelse är kort, vilket jag tänker är klokt då många barn känner till den. Man kunde undvikit ordet ”stall” och att de vise männen skulle ha varit tre, men det är inte så farligt. Jesus dop är inte med och inte heller så mycket av Jesus undervisning, förutom liknelser. Ett antal under skildras. En liknelse som inte är så vanlig i barnbiblar som finns med är den om mannen som var skyldig mycket och slapp sin skuld, men inte kunde efterskänka skulden till den som var skyldig honom lite. Både den och andra berättelser visar på vårt behov av förlåtelse och att Jesus dog för våra synder och tog vårt straff kommer också fram tydligt i berättelserna runt påsken.

Tyvärr saknas berättelsen om hur lärjungarna får den helige Ande på pingsten. Den helige Ande nämns inte alls i boken. Inte heller nämns dopet. Dessa missar drar ner helheten.

Syftet att hjälpa nybörjare att läsa på egen hand tror jag uppfylls väl i den här barnbibeln. Många gånger är författaren skicklig i återgivningen av berättelserna, men det finns som sagt en del luckor av mer eller mindre allvarlig karaktär. När ditt barn läser den här barnbibeln – glöm inte att även läsa tillsammans med barnet i vanliga Bibeln.

Boktips – Upptäcka Bibeln

2023-03-28 /

Upptäcka Bibeln: Gud har skapat hela världen, mig och min kropp – för barn och vuxna som vill lära sig mer om Guds ord, av Elisabeth Wahl, illustrationer av Helena Swetzén, King’s Kids Sverige, 2023, 44 s.

I februari var jag, som representant för ELM Syd, med och arrangerade konferensen ”Jesus till barnen VAR DAG” i Jönköping. I konferensen ville vi hjälpa föräldrar, församlingsledare och barnledare att ge tron vidare till barn. I King’s Kids monter fanns en alldeles ny bok som på ett förtjänstfullt sätt hjälper föräldrar med just detta. I ”Upptäcka Bibeln” tar Elisabeth Wahl med läsaren hem till Leyas familj. Leya och hennes pappa Abbe brukar läsa Bibeln och prata om vad de läst tillsammans. Boken tar upp skapelsen, min familj och min kropp.

Förutom ett väldigt bra bibliskt innehåller ger ramberättelsen ett gott exempel till familjer hur de kan läsa och prata om Bibeln hemma. När pappa Abbe förklarar saker för Leya får läsarna både en förklaring på svåra ord, t ex vad ”föröka” betyder, men de får också se hur man kan lägga upp egna samtal hemma. Boken är föredömligt kort, 44 sidor i ett kvadratiskt häftat format och med fina akvarellbilder av Helena Swetzén. Det finns små layoutmässiga detaljer som kunde gjorts annorlunda för att texten skulle bli mer vilsam att läsa. Bland annat hade det varit bra om första raden i dialoger och texten mellan dialogerna fått sedvanliga indrag.

Boken går att läsa i ett sträck, men med fördel tas ett avsnitt i taget. Pappa Abbes och Leyas samtal är bara början på de samtal som kan ske hos läsarna. Ibland ställs frågor till barnen som läser eller lyssnar. Det finns också ett appendix med både samtalsfrågor, fler bibelverser och goda tillämpningar som hjälper föräldrarna att fördjupa och förlänga samtalen med barnen. De bibelverser som citeras är från Levande Bibeln. Det är en smaksak, men jag hade kanske valt en vanlig bibelöversättning.

När skapelsen och skildringen av 1 Moseboken 1 tas upp tycker jag att författaren på ett balanserat sätt talar om att många är oense om exakt hur skapelsen gick till, och vad dagarna i texten betyder. Även om inte en helhetsbild ges av olika synsätt, vilket heller inte hade passat i det här formatet, får läsaren med sig att det inte finns helt självklara svar.

Precis som författaren i appendix tar upp treenigheten som Gud Fader, Jesus Sonen och den helige Ande hade det varit bra att göra det tydligt även i berättelsen. Där nämns ”Gud, Jesus och den Helige Ande” vilket kan förvirra läsaren då alla tre är Gud.

Beskrivningen av synd håller jag inte med om. Det är inte så förvånande utifrån min och författarens olika traditioner, men jag undrar om inte definitionen av synd blir lite väl förenklad. Synd beskrivs som att ”vi vet vad vi borde göra, men ändå inte gör det”. Är det så enkelt? Strax efter förklaras sjukdomar med att de kom in i världen när synden kom, men de kan inte förklaras av att synd bara är att vi inte gör det vi vet att vi borde. I appendix förstärks problemet av att det står att det är ett viljebeslut att synda eller inte och att vi har samma val som Adam och Eva. Det håller inte teologiskt. Adam och Eva skapades och levde först i en perfekt harmoni, vi föds in i en trasig och syndig värld. Oavsett kristnas olika syn på vad arvsynden är har jag svårt att se att Bibeln säger att vi har samma utgångspunkt som Adam och Eva. Men detta är egentligen det enda jag tycker är problematiskt i boken.

Frågor kring skilsmässa eller barn som bara har en förälder eller ingen förälder alls tas upp på ett omsorgsfullt sätt och boken reflekterar mycket av den verklighet barn lever i idag.

Bokens rubrik ”Upptäcka Bibeln” och den långa underrubriken antyder att författaren tänker sig fler böcker i samma serie som tar upp olika ämnen. Jag hoppas det blir så och att denna och kommande böcker kan få vara till stöd för många familjer!

Boktips – Pitfalls

2023-03-08 /

Pitfalls – A Quick Guide to Identifying Logical Fallacies for Families av J.D. Camorlinga, Picture Book Apologetics, 2015, 28 s.

Jag har tidigare på bloggen tipsat om bilderboken ”Pig and the Accidental OINK!” Författaren Camorlinga har gett ut fler böcker i samma häftade kvadratiska format. I ”Pitfalls – A Quick Guide to Identifying Logical Fallacies for Families” tar han upp 21 olika logiska felslut på ett lättförståeligt sätt.

Redan på sidan med innehållsförteckning får läsaren en förklaring på vad ett logiskt felslut är. Det är ett fel i resonemanget. Det kan vara medvetet eller omedvetet. Att lära sig att känna igen bristande resonemang kan hjälpa oss, redan som barn, att undvika att själv trilla dit och det hjälper oss att bättre urskilja sanningen. I slutet av boken förklarar författaren också att boken tar upp informella felslut. Det betyder att något är fel i innehållet. Ett formellt felslut har däremot ett fel i formen på argumentationen.

Ad hominem, Pitfalls s 6.

Varje logiskt felslut får en sida i boken med en rubrik, alternativa namn på felslutet, en text och en illustration som förklara vad som menas med just denna fallgropen. Ibland finns det kopplingar till andra logiska felslut, och då får läsaren en sidhänvisningen till det. Ett exempel från boken är ”ad hominem” som är latin för ”mot personen”. Det uppstår när någon i en diskussion inte tar sig an själva påståendena eller argumenten, utan attackerar meningsmotståndaren och får den att framstå i dålig dager.

“Pitfalls” är ett väldigt bra stöd för både barn och vuxna att förstå en mängd logiska felslut. Själv har jag inte alltid lätt att greppa logik och då är bokens enkla förklaringar och illustrativa exempel en god hjälp för mig när jag ska förklara vidare för andra. Det är en bok jag skulle vilja se översatt till svenska!

Boktips – Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven

2023-02-28 /

Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Michael J Tinker, illustrationer Isaac Stovell, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 32 s, 4-7 år.

Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Tim Chester, illustrationer André Parker, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 64 s, 8-11 år.

”Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven” finns i två utgåvor, Den ena riktar sig till barn i förskoleåldern och är en lite större bilderbok, med mindre text och målarbilder till läsaren på slutet. Den andra riktar sig till barn i lågstadieåldern och är mer en kapitelbok med färre bilder och med sidor att anteckna på i slutet. Det huvudsakliga innehållet i böckerna är detsamma. Båda böckerna hänvisar till ytterligare digitala resurser där man bland annat hittar de bibeltexter som brottsundersökningen grundar sig på.

Kommissarie Smart är på plats i Jerusalem strax efter att Jesus grav hittats tom och han får i uppdrag att lösa fallet – har kroppen blivit stulen, dog aldrig Jesus eller vad har hänt? På ett berättartekniskt bra sätt tar författarna upp flera av de fakta som historieforskare (oavsett om man tror på uppståndelsen eller inte) är överens om – som att graven verkligen var tom, att Jesus verkligen dog, att människor menade att det mött Jesus levande igen och att lärjungarna blev förvandlade för alltid av att möta den levande Jesus. Läsarna får följa kommissarie Smart som själv blir övertygad om att bevisen leder till Jesus har uppstått och tar emot Jesus som Herre i sitt liv, och vill berätta vidare om honom. Läsaren bjuds också in till ett liv med Jesus.

Apologetik handlar om att förklara vad kristen tro är och att försvara sanningshalten i den. Då blir trovärdighet viktig. Här tycker jag böckerna brister. Det går inte att undvika anakronismer när man placerar en nutida kommissarie i första århundradets Jerusalem. Det görs inte som någon tidsförflyttning, utan beskrivs som något naturligt att kommissarie Smart jobbar i Jerusalem, förvarar vittnesmål i nutida mappar, läser artiklar i Jerusalems dagblad och väntar på grönt ljus i trafiken. Maria Magdalena har en trevlig lägenhet och bjuder på te och Tomas är kortväxt, sträng och hejar på Jerusalems FF i fotbollsligan. Det blir på ett sätt trevligt och humoristiskt, samtidigt som de apologetiska grundfrågorna kring uppståndelsen tappar i trovärdighet.

Böckerna om kommissarie Smart är lättlästa och ett välkommet tillskott i den apologetiska barnboksfloran, men de är inte mina favoriter i genren.

Boktips – Resarna

2023-02-15 /

Resarna av Lillemor Högerås, Pärlan förlag, 2022, 136 s.

Pärlan förlag fortsätter att ge ut böcker på kristen grund för barn och unga. En av deras senaste böcker, ”Resarna” är en spännande kapitelbok för 9-12-åringar där läsaren får följa med Karin och hennes kompis Maja på oväntade äventyr i en annan tid.

Boken ramas in av att Karins familj just flyttat till en större stad. Karin tycker inte alls om flytten. Hon sitter vid sitt skrivbord och tänker tillbaka på livet i byn och den stora hemligheten hon delar med Maja. Läsaren får följa med i hennes tankar och se hur allt började – hur Karin och Maja fick ett meddelande från ”G” och hur de reste i tid och plats.

Flytten som inramning är ett bra upplägg av berättelsen, och jag tycker om skildringen av pappan och hans olika betydelser för berättelsen. Jag hade ändå velat få veta lite mer om relationerna i Karins familj och om hur det är på den nya platsen. Det går lite för fort i vad som händer i Karins hem, medan resorna får ta mycket utrymme i boken.

I början av berättelsen får läsaren reda på att Karin kan massa bibelberättelser och för en läsare som liksom Karin känner till de centrala berättelserna i Bibeln är det lätt att känna igen sig i vad som händer när de reser. Karin och Maja får följa med pojken G och träffa syskonen M, A, Mi i olika tider i livet. De får se hemska plågor, hav som delas och en stor räddningsaktion. Det är lite märkligt att Karin i början av berättelsen verkar känna till de flesta bibelberättelserna, men under resorna beter sig som om allting är helt nytt för henne. Kanske det blir så av att pojken G å en sidan inte riktigt passar in i det som händer, å andra sidan verkar vara den som hjälper de andra när de är i kris. Det hela ska nog verka lite hemlighetsfullt också genom att personerna bara kallas vid sina begynnelsebokstäver.

Språket är enkelt och lättläst och passar bra för åldern då man gärna vill sluka många böcker. Jag får en känsla av att det här just är första boken av flera där vi får följa resarna och deras upplevelser. Jag hoppas författaren Lillemor Högerås fortsätter att skriva.

Om du gillar tidsresor är ”Resarna” av Lillemor Högerås en bok för dig!

Boktips – En jul som rimmar

2022-12-01 /

En jul som rimmar av Bob Hartman, illustrationer av Mark Beech, översättning Christin S Salander, Pärlan förlag, 2022, 32 s.

”En jul som rimmar” är en bilderbok där vi får följa Bibelns händelser från det att ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon ska föda Jesus till de vise männens besök hos Jesus i Betlehem. Som en avslutning kommer några sidor om att hela berättelsen är sann och en julklapp till dig. Evangeliet om Jesus liv, död och uppståndelse förklaras och läsaren erbjuds ett nytt liv i Jesus. Att på detta sätta förankra Jesus födelse i vad han kommit för att göra gör boken rikare och minskar risken för den gullifiering Jesusbarnet ofta råkar ut för i vår tid.

Hela berättelsen är skriven på rim, men det är inte samma versmått och rimstruktur i hela boken. Det gör att jag inte riktigt får något helhetsflyt när jag läser den. Vissa delar, som de om herdarna och vise männen är välskrivna, melodiska att läsa och bra översatta, medan andra blir röriga. Bob Hartman är en skicklig berättare och jag använder ofta hans ”Stora Berättarbibeln” som är särskilt gjord för högläsning. Jag ser hans skicklighet även i den här boken, men tycker inte att han når ända fram och jag tror inte att det bara beror på utmaningen att översätta poesi från ett språk till ett annat. Sam Hargreaves har tillsammans med Bob Hartman tonsatt en del av boken. Låten ”It Begins in Betlhem” är härlig och när jag lyssnar på den hjälper den mig att förstå rytmen i samma del i boken.

Bilderna i boken är färgglada, med drag av komik och ”fulsnygga” figurer. Karaktärernas mimik och bildernas detaljer gör att man vill stanna upp och titta och inte bara lyssna på berättelsen.

Under min uppväxt läste vi alltid ur en speciell bilderbok på julaftons morgon. Texten var 1917 års översättning av Luk 2:1-20 och bilderna var gjorda av Reinhard Herrmann. Det var alltid en särskild känsla att sitta bredvid pappa och höra honom läsa och titta på bilderna. Jag kan tänka mig att ”En jul som rimmar” på liknande sätt kan få fylla en funktion i familjer idag.

Boktips – Ni är mina vänner

2022-10-25 /

Ni är mina vänner – En andaktsbok för barn av Sofia Häggmyr, Bornelings, 2022, 135 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen. Det är kanske inte en bok jag rekommenderar att läsa för barn, men för oss som är föräldrar och barnledare väcker den intressanta frågor, som “Vad förmedlar vi till barn att kristen tro går ut på?” och “Gör jag gott för att jag är en kristen eller för att bli en kristen?”

Jesus säger i sitt avskedstal “Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” (Joh 15:12-14). Detta har inspirerat Sofia Häggmyr till titeln på hennes debutbok “Ni är mina vänner” som innehåller 20 andakter på temat vänskap.

Andakterna passar barn i låg- och mellanstadieåldern och är tänkta som ett stöd för den som håller i andakter. Läsaren möter barn som ställs inför dilemman och får se hur de löser dessa. Upplägget med bibelvers, betraktelse på 3-4 sidor med fotoillustration och bön fungerar bra. Vissa foton, som en mataffär med utländska matvaror, tyder på enkla lösningar snarare än att hitta helt rätt foto, och skapar distans. Berättelserna är levande och väcker empati och de belyser bibelverserna bra.

När man ska tillämpa Bibelns sanningar för barn är det lätt att hamna i moralism där kristen tro går ut på att vara snäll. Just där landar Häggmyr. Berättelserna och bönerna präglas av morallära snarare än av evangeliet. Förlåtelse mellan människor lyfts fram på ett bra sätt, däremot saknas perspektivet av människans behov av förlåtelse från Gud. I stället framförs att Gud tar hand om mig även när jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. I en andakt står det “att Gud inte bryr sig så mycket om vad vi gjort utan att han mer bryr sig om vad vi ska göra sen” (s 48).

Häggmyr tycks ha missat poängen med den vänskap som Jesus beskriver i Johannesevangeliet, kapitel 15. Gud bryr sig i allra högsta grad om att vi har gjort fel, det är just därför han av kärlek lät Jesus ge sitt liv för att vi åter skulle kunna bli vänner med Gud. Vänskapen mellan människor blir bara ett utanpåverk om vi inte tar emot Jesus vänskap – syndernas förlåtelse genom hans död och uppståndelse.

Boktips – Mysteriet med de gömda skriftrullarna

2021-12-14 /

Mirakel vid sjön (Åttonde boken ur serien Mysteriet med de gömda skriftrullarna), M. J. Thomas, översättning Cecilia Kärnbo, illustrationer Graham Howells (omslag), Michelle Simpson (inlaga), Bornelings, 2021, 125 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Serien Mysteriet med de gömda skriftrullarna vill lära ut bibelberättelser på ett fantasifullt och roligt sätt. Vi får följa med barnen Peter och Mary och deras hund på resor tillbaka till Bibelns tid, från skapelsen och framåt. I den åttonde boken kommer barnen till tiden då Jesus vandrar runt i Galiléen, undervisar och botar. Peter och Mary blir barnen som lärjungarna ville visa bort, men som Jesus möter med “Låt barnen komma till mig”. Under berättelsens sju dagar sammanför författaren fler bibelberättelser än vad som troligen skedde, men för berättelsens skull är det gångbart. Längst bak i boken finns bibelhänvisningar till alla berättelserna, vilket är ett stort plus.

Vid varje tidsresa får barnen med sig en skriftrulle med hemlig skrift. De måste få fram skriften i tid för att kunna resa hem igen. Hur de löser skriften känns godtyckligt – det verkar som att de ska säga rätt ord, eller komma fram till en viss teologisk poäng, men barnen får inte några konkreta ledtrådar. I stället är det utifrån sina upplevelser med lärjungarna och Jesus som de råkar komma fram till rätt saker. Väskan där barnen förvarar skriftrullen väcker nyfikenhet både bland vänner och fiender, däremot reagerar knappt någon på barn klädda i jeans och tröja eller på hunden – ett föraktat djur i Israel på Jesu tid.

Böckerna har stor stil, enkelt språk och illustrationer på många uppslag. De passar att läsas på egen hand av en 8-12-åring. Tidsresor är tacksamma som spänningsmoment och förflyttningen i tiden som initieras av ett lejons rytande och den hemliga ingången bakom en bokhylla för tankarna till Narniasviten. Många långserieböcker bygger på ganska platta och statiska karaktärer, vilket också märks i denna serie. Peter och Mary samtalar ibland på ett stereotypt sätt och fariséerna blir starkt karikerade. Det finns detaljer i berättelsen – som en medaljong – som aldrig får sin förklaring och jag misstänker att man behöver ha läst hela serien för att förstå.

I boken växer lärjungarnas insikt om att Jesus är Guds son fram, samtidigt som det religiösa ledarskapet planerar att döda Jesus. Det lockar till fortsatt läsning i nästa del i serien.

Boktips – Små bibelhjältar

2021-12-02 /

Små bibelhjältar: Noa, Josef, Jona, Daniel, Pojken med brödet och fiskarna, Petrus, Påsken, av Victoria Kovacs (översättning Tomas Hagenfors), illustrerad av Catherine Groenewald, Tomsing, 16 s per bok

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Små, korta böcker för barn med enskilda bibelberättelser har länge funnits på marknaden. Från min egen barndom minns jag kanske mest Verbums serie “Bibeln berättad för barn”, en översättning från holländska med färgstarka och samtidigt bleka illustrationer.

Ett nutida exempel är Tomsings häften som de kallar “Små bibelhjältar”. Serienamnet antyder att man ska hitta en hjälte i varje sextonsidigt häfte och i de sju jag läst gör titlarna tydligt vem det är: Noa, Daniel, pojken med matsäcken, och så vidare. Samtidigt finns det en större hjälte som ibland lyser igenom. I “Petrus” och “Påsken” blir det tydligast där Jesus, Guds son, får mer fokus. Bibelns hjälte är först och främst Gud och hans handlande, och det kunde varit ännu tydligare i alla böckerna.

Texten är enkel med en till två meningar på varje uppslag. Illustrationerna är färgstarka, mjuka och barnsliga. Ibland är de lite för gulliga och jag kan fundera på om de försvårar för barnen att förstå Bibelns historiska sanning i relation till alla sagoböcker de läser. I varje berättelse följer ett litet får med och betraktar nyfiket allt som händer. Läsaren kan identifiera sig med fåret och på så sätt följa med in i berättelserna och uppleva dem nära.

På baksidan av varje häfte står det var i Bibeln man kan hitta berättelsen, vilket är bra. Det är en utmaning att på några få sidor sammanfatta centrala, djupa och ibland omfångsrika bibelberättelser. Författaren får göra tolkningar och förenklingar. Ibland blir det inte klockrent, men överlag tycker jag detta är fina små häften som hjälper små barn att bli introducerade i Bibelns berättelser.

Boktips – Munken & Kulan Att bära en hemlighet

2021-12-01 /

Munken & Kulan Att bära en hemlighet av Åke Samuelsson, illustrerad av Simon Jannerlund, Tomsing förlag, 115 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken och Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv.

En del av berättelserna har kommit ut i bokform och nu senast “Munken & Kulan – Att bära en hemlighet”. Den innehåller fyra episoder med förstärkande illustrationer av Simon Jannerland. Tack vare att berättelserna är så fantastiska kan man stå ut med att den grafiska formgivningen är slarvigt gjord.

Efter en kort presentation av centralgestalterna får vi läsa om hur Kulan rymmer hemifrån för att han gjort sönder rutan på pappas lånebil. Kulan vet hur arg pappa kommer bli, men när de till slut möts får Kulan se något nytt hos pappa – hur mycket han älskar Kulan. Till varje berättelse hör en bibeltext som söndagsskollärare Rune förklarar. “Ingen känner Fadern utom sonen” (Matt 11:27) hör ihop med den första episoden. Både den första och ett par av de andra episoderna talar så starkt om Guds relation till oss människor och våra relationer mellan varandra att jag rörs till tårar.

Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper som mina barn har som jag själv inte visste om. När jag frågat: “Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet “Från Munken och Kulan”.

« Äldre inlägg

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders Noren — Upp ↑