Category: Uncategorized

Bibelläsning i familjen – hur får man till den?

2024-08-13 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.

”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.

Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.

För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.

Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.

Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:

Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.

Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.

Jesus till barnen – barnen till Jesus

2024-04-10 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv maj 2019.

”Kyrkan träffar barnen 40 timmar per år. Föräldrarna träffar dem 3000 timmar per år.” Huvudtalaren Terry Scalzittis räkneexempel lyste som en fyrbåk genom hela barnledarkonferensen. Det är möjligt att ta ut rätt riktning! Niohundra barnledare från hela Sveriges ekumeniska bredd utmanades och ingavs hopp under en marshelg i Uppsala.

För fjärde gången inbjöd söndagsskolnätverket till en nationell barnledarkonferens. Undertecknad har suttit med i planeringen sedan något år. Dagen innan konferensen packade jag bilen full med dekor, seminariematerial och förväntan. Nätverket flyttade stolar, planerade det sista och fyllde Livets ords lokaler med ballonger. Nu blir det fest!

Konferensen började fredag morgon med en dag för ansvariga i våra församlingar – predikanter, kyrkoherdar, pastorer och barn- och familjeansvariga. På kvällen anslöt resten av deltagarna. Temat för konferensen var hur kyrka och hem kan samarbeta för att ge Jesus till barnen och barnen till Jesus. Talare från den amerikanska organisationen Orange stod för mycket av undervisningen i de gemensamma samlingarna. Under lördagen fick deltagarna välja olika åldersspecifika seminarier för att lära känna en viss åldersgrupp bättre. Det erbjöds ett fyrtiotal andra seminarier om allt från att möta unga som mår dåligt, apologetik för barn och Jesus på öppna förskolan.

Intryck från deltagarna

Från ELM var vi ett tjugotal deltagare: barnledare, barnkörledare, föräldrar, mor- och farföräldrar och anställda. En av oss, Bodil Månsson, barnansvarig i ELM Syds styrelse, uppmuntrar ännu fler att åka på den här typen av konferens:

– Det ger en sådan vitamininjektion!

Bland oss fanns en stor glädje över att vara på plats.

– Det som talade starkast till mig var att komma samman med så många andra som arbetar med barn och unga, från så vitt skilda sammanhang. Väldigt uppmuntrande! säger Andreas Engström.

Annika Hector Madvig, barnverksamhetsinspiratör för ELM Syd tillägger:

– Detta var den tredje nationella konferensen för mig. Jag ville helt enkelt ha mer av det som jag upplever att Gud ger och skapar i mig genom dessa dagar.

–Ja, säger barnledaren Kristina Runeson, det jag får med mig lever kvar i veckor efteråt och jag kan få dela vidare tips och tankar!

Vi fick alla med oss olika guldkorn. Henny Johansson, som jobbar med Droppen, lyfter särskilt fram talaren Åke Samuelsson, skapare av Munken & Kulan:

– Han betonade betydelsen av berättelser – våra egna, personliga erfarenheter om livet som kristen – och att vi delar dem med våra barn.

Andras berättelser viktiga

Andra människors berättelser var viktiga för oss som var på konferensen.

– När man är på en stor konferens och får vittnesbörd från församlingar med ett lyckat arbete med barn, kan man lätt få en känsla av att andra har det så enkelt i sitt arbete, säger barnledaren Mia Einarsson. Därför var det så trosstärkande när vi fick flera vittnesbörd från personer som blivit kristna som barn i små enkla sammanhang. De personerna vittnade om trofasta ledare som inte gav upp trots att barngrupperna var tynande.

Christina Johansson, förälder och barnledare fyller i:

– Ja, tänk att ingen grupp är för liten! Man kan ha söndagsskola för bara ett barn. Tänk han som sa att han var det enda barnet som kom under lång tid, och ledaren stannade kvar! Det kan ha stor betydelse för framtiden!

Hur behöver kyrka och familj varandra? Huvudansvaret för barns fostran ligger på föräldrarna, men ofta har ansvaret för barnens andliga utveckling lagts över på kyrkan. Kyrkan i sin tur försöker ge barnen allt de behöver på några få timmar i månaden. På detta sätt missar man den potential som finns i att kyrkan kan rusta föräldrarna till att leda barnen till Jesus. Terry Scalzitti och de andra talarna från Orange i USA gav oss många tankar kring detta.

Föräldrarnas roll

Marta Fjällström, barnkörledare, blev påmind om att vi måste lyfta fram föräldrarnas roll i att förmedla tron och trons liv i hemmet och Henny om hur viktigt det är med andakt, bibelläsning, bön, samtal och sång hemma:

– Efteråt har jag funderat mycket på hur det ser ut i våra hem idag. Känner vi oss trygga i denna uppgift? Och om vi känner oss osäkra, vågar vi erkänna det? Och till vem ska vi vända oss för att få hjälp?

– Vi behöver i ELMs verksamhet arbeta med att styrka och stötta hemmen, säger Bodil och Annika fyller i:

– Genom ett samarbete mellan kyrka och familj skulle vi få föräldrar som känner sig uppbackade i sina samtal med barnen och i hur de kan vara kristna förebilder. Vi skulle få barnledare som inte upplever att barnens andliga liv hänger på om de får till söndagsskolan eller inte. För barnen skulle budskapet förstärkas, genom att det som sagts i kyrkan stämmer överens med det man redan hört i hemmet och tvärtom. Förutsättningen för en levande tro, som smittar av sig på alla som barnen möter i sin vardag, skulle öka. Då blir mission något naturligt!

Annika tar fäste på framtiden och fortsätter:

– Den viktigaste arenan för samarbete kyrka och familj är hemföreningen. Tänket måste spridas på bredare front i våra gemenskaper och Guds helige Ande måste få verka över tid. Man behöver inte göra det så svårt, mycket handlar om att underlätta kommunikationen mellan ledare och föräldrar.

–Ja, säger Bodil, vi kan ge handfasta tips till alla familjer, ordna samtalskvällar och erbjuda seminarier. Jag tror att apologetik är en viktig punkt. Den gör att man ser att tron på Kristus är ett trovärdigt alternativ till det som erbjuds runtomkring.

Vi som var med på barnledarkonferensen är tacksamma till Gud för allt den gav och vi ser fram mot att se hur samarbetet mellan kyrka och familj kan växa vidare i våra sammanhang i ELM. Det här är bara början!

Ingångar – Bibelfördjupning i kortleksformat

2024-03-08 / Sofia

Ingångar, kortspel utgivet av Bibeln idag, 2017.

Denna recension har tidigare publicerats i tidningen Budbäraren.

Aldrig förr har jag fått frågan “Med vilken mening från den här bibeltexten skulle en politiker kunna inleda ett tal?”, men nu har det hänt. Bibelspelet “Ingångar” öppnar för nya frågeställningar för dem som vill läsa Bibeln tillsammans.

“Ingångar” är ett frågekortspel med minimal förberedelse, men som verkligen hjälper en grupp att utforska Bibeln. Spelets grundtanke påminner om att läsa Bibeln genom observation, tolkning och tillämpning för att sedan dela sina upptäckter med andra.

Efter högläsning av en bibeltext får spelarna fem kort var. Turen går runt och korten läggs i en särskild färg- och nummerordning. Reglerna kan anpassas efter åldersgrupp och tidsutrymme. Med ovana bibelläsare eller barn passar en berättelse ur evangelierna, medan det för mer vana bibelläsare är spännande med en annan textgenre.

En spelare lägger ett kort och får själv svara på frågan på kortet, till exempel: “Finns det något i bibeltexten som stör dig?” Gruppen hjälper till med svaret om det behövs. Vinner gör den som först blir av med sina kort. Förutom någon otydlighet i spelreglerna och en utmaning i att spelet kan ta lång tid är detta ett fantastiskt redskap. Det fungerar i såväl barnfamiljer som på ungdomsgruppen och bland vuxna.

Tips du inte får missa – Hemmatid

2021-12-10 / Sofia

Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för familjer och Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för par, Bibeln idag och Salt, 2021.

Erfarenheten för många som jobbar med barn och familj inom kyrkan är att föräldrar idag saknar tid, struktur och språk för att samtala om den kristna tron med sina barn. Men inte bara det. Bland annat i undersökningar som Bibeln idag gjort genom projektet Här för att stanna kan man lägga märke till att det inte bara är tron som det är svårt att prata om. Många familjer idag samtalar inte överhuvudtaget utöver vardagsplanering. Utifrån dessa iakttagelser ville Bibeln idag och Salt – barn och unga i EFS utveckla ett stöd för familjer och par att komma igång med samtal i hemmet.

Resultatet blev samtalskortlekarna Hemmatid – en för familjer och en för par. De askförsedda kortlekarna är smidiga att ställa på köksbordet och när familjen, eller delar av den, samlas kan man dra ett kort, läsa frågan och börja prata. Inga förkunskaper krävs, men ibland lite mod att dela med sig av sin innersta tankar eller ett gott tävlingshumör.

I familjekortleken är det en stor blandning av olika typer av frågor och ofta går de att besvara ganska fort. Frågorna kan handla om bästa youtubekanalen, om vad man drömmer om, om den kristna tron, hur många djur man kan räkna upp på 30 sekunder eller pest eller kolera-frågor. Just de två sista typerna faller inte väl ut i just vår familj – tävling skapar stress, och att välja om man helst vill vara tyst en månad eller tala en fånig dialekt lika länge, är i mina barns ögon bara ett dumt påhitt. Finessen är att vi bara kan plocka bort de frågorna som vi inte gillar, och så kan vi prata om de andra. Vissa frågor kommer att vara en utmaning för att det kan vara jobbigt att prata om sina känslor och innersta tankar. Om man inte är så van att samtala om sådant i familjen tänker jag att man kan lägga den frågan underst och komma tillbaka till den igen, när man vant sig vid att samtala utifrån de mer lättsamma frågorna.

Parkortleken innehåller också en blandning, men många frågor går mer på djupet än familjekortleken, både i individen och i relationen, och man ska nog inte räkna med att ta en snabb tvåminutare och sedan kunna gå vidare till nästa fråga eller vardagsbestyren. Tanken med frågorna är ofta att lära känna sig själva och sin partner bättre, och att kunna stärka relationen, men också att få drömma tillsammans eller att få samtala om Bibeln och kyrkan tillsammans.

För familjer som inte samtalar så mycket är detta en väldigt god hjälp för att komma igång. För familjer som redan tycker att de pratar mycket med varandra kan frågorna hjälpa till att se nya perspektiv, tankar och egenskaper hos de andra familjemedlemmarna.

Layouten på Hemmatid går hand i hand med två andra projekt från Salt – Hemmakyrka och Hemmasnack. Hemmakyrka är ett bibelläsningsmaterial för grupper med blandade åldrar, som jag själv är medförfattare till (läs mer här). Hemmasnack är en podd där barn i 10-14-årsåldern ställer frågor om kristen tro som husteologen Martin Helgesson svarar på (lyssna där poddar finns). Dessa tre hjälpmedel får du inte missa!

Boktips – Munken & Kulan Att bära en hemlighet

2021-12-01 / Sofia

Munken & Kulan Att bära en hemlighet av Åke Samuelsson, illustrerad av Simon Jannerlund, Tomsing förlag, 115 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken och Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv.

En del av berättelserna har kommit ut i bokform och nu senast “Munken & Kulan – Att bära en hemlighet”. Den innehåller fyra episoder med förstärkande illustrationer av Simon Jannerland. Tack vare att berättelserna är så fantastiska kan man stå ut med att den grafiska formgivningen är slarvigt gjord.

Efter en kort presentation av centralgestalterna får vi läsa om hur Kulan rymmer hemifrån för att han gjort sönder rutan på pappas lånebil. Kulan vet hur arg pappa kommer bli, men när de till slut möts får Kulan se något nytt hos pappa – hur mycket han älskar Kulan. Till varje berättelse hör en bibeltext som söndagsskollärare Rune förklarar. “Ingen känner Fadern utom sonen” (Matt 11:27) hör ihop med den första episoden. Både den första och ett par av de andra episoderna talar så starkt om Guds relation till oss människor och våra relationer mellan varandra att jag rörs till tårar.

Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper som mina barn har som jag själv inte visste om. När jag frågat: “Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet “Från Munken och Kulan”.

Den moderna mammans kamp

2021-09-06 / Sofia

I nummer 8 2021 av tidningen Till Liv skrev jag en artikel om moderskap och nu publicerar jag den även här på bloggen.

Moderskap blir aldrig enkelt. Att bli mamma är omvälvande och kvinnan ställs inför helt nya frågor – vilken bild har jag av moderskap, hur är jag som mamma och hur förhåller sig min mammaroll till min omgivning?

I vårens bokutgivning fanns en ’moderskapstrend’ och P1 Kultur diskuterade litteraturens bild av moderskap. Man menade att det är ett moderskap som har nått botten: mamman på förlossningen förstår inte hur hon hamnat där, mamman med tonåringar ifrågasätter sin egen fostran av dem, och 85-åringen säger upp bekantskapen med sin dotter.ⁱ

I dag föds det i Sverige i genomsnitt mindre än två barn per kvinna. Det betyder att vi inte ens ersätter oss själva. I andra europeiska länder är genomsnittet ännu lägre. Har samhället frigjort kvinnan för mycket från moderskapet så att det inte känns relevant? Lever vi i en tid av existentiell hopplöshet där vi inte vill leva vidare genom kommande generationer?

Vad är vi egentligen skapade för?

Sedan industrialiseringen och urbaniseringen från 1800-talet och framåt har kvinnor i Sverige efterfrågats på arbetsmarknaden. Staten har velat ha ut kvinnorna ut på arbetsmarknaden på heltid och barnen har blivit hela samhällets ansvar. Reformer har genomförts, bland annat i föräldraförsäkringen, för att fäder ska ta mer ansvar i hemmet. Samtidigt har mödrarna fortsatt ta det största praktiska ansvaret för hem och barn.ⁱⁱ Många menar att reformerna har misslyckats eller att vi inte är framme vid målet än, men man kan undra om samhället försöker bygga något som vi inte är skapade för?

Jag hörde en kristen feminist med en tämligen konstruktivistisk syn på kön fråga sig ”Tänk om det är så att det för kvinnor kommer naturligare [än för män] att helt och hållet bejaka föräldraskapet och ge sitt liv för barnen på ett helt annat sätt? Vad gör vi med det?”ⁱⁱⁱ Det var en självkritisk och modig fråga, som jag tror att hela vårt samhälle behöver ställa sig.

Det är positivt att kvinnor utbildar sig och yrkesarbetar. Det är positivt att både mödrar och fäder är närvarande och tar gemensamt ansvar för hem och barn. Det är positivt med familjeplanering inom vissa ramar. Men allt som gjorts för att hjälpa mödrarna i vårt samhälle har inte varit positivt. Många saker har snarare gjort att många kvinnor fått betala ett högt pris och fjärmats från det moderskap de skulle vilja identifiera sig med.

Några reflektioner kring moderskap

Utan att mena mig vara någon expert på de här frågorna vill jag göra några reflektioner kring vad moderskap är, hur moderskapet påverkas av omgivningen och hur vi som kristna kan förhålla oss till samhällets idéer om föräldraskap. Jag vill också lyfta några tankar kring hur vi som enskilda mammor tillsammans med make och barn kan få livet att fungera på ett sätt där vi i det stora hela mår bra och är i balans.

Det finns mammor och pappor!

Till att börja med är det viktigt att påminna sig om att det finns mödrar och fäder. I många sammanhang blir vi mammor reducerade till könsneutrala föräldrar eller vårdnadshavare. Vi behöver erkänna och proklamera att det finns mammor och pappor, att båda behövs lika mycket, att de har en del likheter men också en del skillnader. Olof Edsinger beskriver i sin bok Olika och jämlika skillnader man kan se mellan könen utifrån bland annat hjärnforskning, kommunikation och social interaktion samt lekmönster och yrkesval. Han menar att det är viktigt att vi ”frigör våra medmänniskor till att vara just individer, men att vi samtidigt är medvetna om de generella könsskillnader som finns”. För att familjer och moderskap ska fungera väl är det bra att känna till några av de här grundläggande skillnaderna.^iv

Kallelsen och gåvan att vara mamma

Det finns goda skäl att tala om moderskap som en kallelse. Att föröka sig och bli förälder är en del av uppdraget att vara skapelsens förvaltare. Även om inte alla kvinnor får egna barn finns det en moderskapsroll som alla kvinnor kan få tjäna i. Vi behövs som andliga mödrar och förebilder i våra församlingar. Som mödrar har vi en livgivande, hjälpande och relationsfrämjande uppgift. Alla gifter sig inte eller får barn, det kan vara frivilligt eller ofrivilligt, men vi har alla gåvor från Gud att använda i de livssituationer vi är.^v De gåvor vi fått av Gud ska vi använda till hans ära. Om du som kvinna har barn, så har du gåvan att vara mamma och det är en av de viktigaste uppgifterna man kan ha. Den gör inte att alla andra gåvor Gud gett dig försvinner, men det kan innebära att några andra gåvor får vänta med att användas under de mest intensiva åren som moder.

Podden Föräldrapeppen nämnde en gång att en engelsk ordbok definierade ”karriär” som ”livslång yrkesutveckling”.^vi Detta säger något mer än att bara lyckas komma till nästa position på ditt jobb eller att tjäna lite mer pengar. Det handlar om att du utvecklas som person under hela livet. Jag vet få saker som slipat mig så mycket som att vara mamma, och många saker jag lärt mig i min mammaroll kan jag använda på andra områden i livet.

Var hittar mamma sin trygghet?

I dag vill många ha hunnit med utbildning, äventyr och några års yrkesarbete innan familjebildningen. Genomsnittsåldern år 2020 för förstagångsmammor var 29,9 år.^vii Den åldern ökar kontinuerligt. När vi får barn är vi inte alltid beredda på vad moderskapet gör med oss. Hur förändras jag? Kan jag fortsätta med allt som vanligt? Eller hur ska livet se ut nu? Dagens mödrar är ofta väl pålästa om hur de ska göra för att allting ska bli rätt, samtidigt som de kan bära på en stor osäkerhet. På vad ska moderskapets trygghet vila?

Vi kan hitta en trygghet i andra mammor. Vi behöver få höra ”Vilken bra mamma du är!” eller ”Så fint att se dig tillsammans med dina barn!”. I dag finns begreppet ”mom shaming” som handlar om att mödrar blir kritiserade för hur de relaterar till sina barn, och det är i det stora hela kvinnor som kritiserar andra kvinnor. Detta är inte vad vi behöver! Det är gott för mig att lyssna på goda råd och ta rygg på någon annan mamma som har lite mer erfarenhet än jag själv. Att peka finger åt varandra är däremot aldrig fruktbart. Jag minns fortfarande hur stärkande det var när en vän i en situation där jag var frustrerad på mina barn sa orden ”Du är en jättebra mamma!”. Poängen var inte att min vän tyckte att jag skötte situationen perfekt, utan att hon uppmuntrade mig till att göra mitt bästa. Och jag minns den erfarna trebarnsmamman som jag fick inspireras av när jag fick mitt första barn.

Behovet av att tänka igenom föräldraskapet

Det skapar också trygghet att vara genomtänkta i familj och äktenskap. Det är lätt att följa med i samhällets mönster av hur länge mamma respektive pappa ska vara föräldraledig, när barnet ska börja förskola, vilken ekonomisk standard vi bör ha, med mera. Det finns inget som säger att mödrar måste följa detta mönster. Fundera med din make igenom hur ni vill att ert liv ska fungera: Hur kan ni ge barnen kvantitet och kvalitet i tid? Hur vill ni arbeta så att det blir en god balans mellan hem- och yrkesarbete? I samhällets ögon är det inte bra att jobba deltid (tänk på pensionen!) och att tycka om att vara hemma mycket med barnen. När makarna tillsammans delat upp ansvarsfördelningen i hemmet blir det också lättare att skydda sig mot frestelsen att ’spela offer’, vilket aldrig är en bra lösning.

Även mamma är ett barn

Den allra viktigaste tryggheten som moder är att komma ihåg att vi är barn till Gud. Det är i Guds ord och i församlingens gemenskap som mödrar får hämta kraft och styrka. Det kan vara svårt att hitta ro och tid till att ta hand om sin relation med Gud, men när vi mödrar matar oss med Jesus och hans trösterika ord kan vi hitta rätt i vår mammaroll. Till Jesus får vi också komma i vår otillräcklighet, be om förlåtelse när vi misslyckas, om vägledning när vi våndas och tröst när vi sörjer. Det finns inga perfekta mammor, men vi är tillräckligt bra och får fortsätta att formas och växa som lärjungar och mödrar.

Sofia Ödman, mamma och pedagog

i P1 Kultur, ”Ingen rosaskimrande dröm i vårens böcker om moderskap”, 24 mars 2021, https://sverigesradio.se/avsnitt/1681559 (hämtad 2021-07-01).

ii Historiepodden, ”Barnledig pappa (staten & föräldraskapet”, avsnitt 349, https://play.acast.com/s/historiepodden/349.barnledigpappa-staten-foraldraskapet- (hämtad 2021-07-01) och Svenska Dagbladet, ”Så har mammarollen förändrats sedan 1919”, 2015-05-30, https://www.svd.se/sa-har-mammarollen-forandrats-sedan-1919 (hämtad 2021-07-01).

iii Jesusfeministpodden, ”De sunkiga traditionernas praktik”, avsnitt 44, https://poddtoppen.se/podcast/1431018550/jesusfeministpodden/44-de-sunkiga-traditionernas-praktik (hämtad 2021-07-01).

iv Olof Edsinger, Olika och jämlika., Apologia 2020, s 141.

v Hillary Morgan Ferrer från Mama Bear Apologetics är ett inspirerande exempel, https://mamabearapologetics.com/

vi Föräldrapeppen, ”Om karriär, press och prestation”, avsnitt 11, https://foraldrapeppen.libsyn.com/avsnitt-11 (hämtad 2021-07-01).

vii SCB, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/foraldrars-alder-i-sverige/ (hämtad 2021-07-01).

Vilken barnbibel ska vi läsa?

2021-03-31 / Sofia

Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.

På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill dela med mig av några tankar.

För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.

Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i, hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken friheter författaren tagit sig, etc.

Därefter brukar jag också titta på vilket urval av bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona, Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?

När man läst några olika barnbiblar i familjen kan intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.

Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!

PS. Jag har tidigare recenserat några barnbiblar här på bloggen (“Sov mitt barn” och “Min nyckelversbibel”, “Guds stora plan – Berättelsebibel” och “Guds fantastiska plan – Bibeln”, “Barnens bästa bibel”) och fler recensioner kommer framöver.

Söndagsskola hemma – Nya himlar och en ny jord

2020-11-20 / Sofia

Den här samlingen handlar mycket om färger och framtid. Petrus skriver i sitt andra brev att ”efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr 3:13). Vad menar han med det? I samlingen undersöker vi Bibelns två sista kapitel – Uppenbarelseboken kapitel 21 och 22. För att förstå dem behöver man förstå Bibelns stora berättelse. Den går att berätta med hjälp av fem färger. Häng med så får du se hur!

Dagens bibelberättelse: Upp 21-22

Följ samlingen på filmen. Ibland säger jag att ni kan pausa filmen en stund och sedan sätta på igen. Aktiviteter som jag nämner finns i länkar nedan. Det kan vara bra att du som förälder eller annan vuxen i förväg väljer vilket aktivitetsförslag som funkar bäst för er.

Sånger

Vi kommer till dig av Krister Lillas.
Idag och för alltid av Sofia Nilsson, Primkören Väst

Kollekt

Kom och se, komochse.se, är ELM:s missionsmaterial för barn. Ge en gåva via swish 123 495 65 95, skriv Kom och se som meddelande.

Aktiviteter

Gör en färgbok – du behöver grönt, guldigt, svart, rött och vitt papper och tejp eller limstift. Om du inte har färgade papper kan du måla vita papper i rätt färger. Boken kan göras i olika storlekar.
Gör girlander med de fem färgerna grönt, guldigt, svart, rött och vitt. Klipp ut smala remsor, forma en ring och häfta ihop. För in nästa remsa i den första ringen och häfta ihop den nya ringen, osv.
Bygg staden av guld och trädgården som beskrivs i Upp 21-22.
Läs och pyssla i Droppen.

Med bön om att vi alla ska få en välsignad samling!

Hur är det att vara kristen i skolan?

2020-09-30 / Sofia

Jag gick genom korridoren, som på ena sidan var täckt av klassrumsdörrar och blå elevskåp, på andra av lång tegelröd vägg. Plötsligt hörde jag det bakom mig.

– Jesus, Jesus, Jesus.

Det var inte första gången som den lite stöddige killen en årskurs över mig ropade Jesus i korridoren efter mig. Jag var väl trött på det, för plötsligt vände jag mig mot honom, stirrade honom i ögonen och sa:

– Du tror du är så himla rolig, men det är du inte.

Efter det började killen heja trevligt på mig i korridorerna.

Vad har du för erfarenheter av att vara kristen i skolan? Den här händelsen från mitt liv slutade på ett bra sätt. Det som började i en form av kränkning på grund av min tro slutade med att jag fick ett respektfullt bemötande. Så är det tyvärr inte i alla lägen.

För några veckor sedan släppte Claphaminstitutet en ny rapport ”Kränkt för sin tro – Kristna ungdomars upplevelse av sekulär intolerans i dagens svenska skola”. Författarna Johan Eddebo, Per Ewert och Sven Magnusson vill med rapporten beskriva och analysera ”hur kränkningar och attityder gentemot religion upplevs av kristna elever i det offentliga skolsystemet i Sverige.” (Eddebo, s 4). Sammanfattningsvis kommer de fram till att elever som är öppna med sin tro ofta upplever sig utsatta av både elever och lärare, många elever skräms till tystnad om sin tro, skolan har en stark sekulär norm, ett stort antal elever i den svenska skolan blir mobbade på grund av sin tro och att svensk skolmiljö istället för att bidra till öppenhet och förståelse snarare skapar och förstärker fördomar (Eddebo, s 27).

I samband med att rapporten släpptes var jag med på den digitala konferensen ”Får kristna plats i skolan?” som Claphaminstitutet arrangerade tillsammans med Svenska apologetiksällskapet och Ny generation. Om du missade konferensen går det utmärkt att se den i efterhand. Jag tänkte här dela med mig av några reflektioner från konferensen och från min läsning av rapporten.

Min första reaktion över rapporten är sorg. Hur kan samhälle, skola och lärare underlåta att ta på allvar att elever får utstå kränkningar? I Sverige är vi på många sätt bra på att betona att ingen ska utsättas för diskriminering, men när det gäller diskriminering på grund av religion verkar vi ha en stor lucka. Rapporten talar om att detta till viss del kan bero på Sveriges historia som en kristen enhetskultur, där religionen kopplats till makten, och det lever kvar i klassrummen, trots att kristna idag är i minoritet i samhället. På grund av historien accepteras gliringar och nedlåtande kommentarer om kristen tro från både elever och lärare. Det är inte acceptabelt.

Med mina egna barn och i andra sammanhang brukar jag försöka prata om att skolans undervisning inte är neutral. Det är också något som rapporten tydligt kommer fram till. Skolan präglas av en sekulär norm, där den ateistiska världsbilden ses som neutral. Skolan ska enligt läroplanen ge en saklig och allsidig undervisningen. Jag tänker att skolan ofta blandar ihop neutral med saklig. Micael Grenholm lyfte på konferensen en intressant tanke. Han menade att det vore bättre om skolan utgick från en agnostisk hållning i undervisningen istället för en ateistisk. En agnostisk hållning tar inte ställning för den ena eller andra världsbilden, utan lyfter fram kunskap om alla, och för- och nackdelar med dem. Det tror jag skulle ge en mycket bättre mångsidighet i undervisningen. Claphams rapport pekar på samma sak när de säger att ”En princip som helt uppenbart behöver tydliggöras för lärarkåren är att religiösa livsåskådningar är rationellt legitima i lika hög grad som en sekulär livssyn.” (Eddebo, s 25).

Ett problem som vi pratade om här hemma bara häromdagen är att det är svårt att vara den som har en avvikande uppfattning i klassrummet. Det behöver inte bara handla om frågor kring religion. När man inte tycker som majoriteten anses man lite dum. Att vi har fått ett så dåligt samtalsklimat i klassrummet (och i samhället i stort?) är djupt problematiskt. På konferensen “Får kristna plats i skolan?” pratade Karin Kittelmann Flensner om att klassrummet inte ska vara intellektuellt säkert, men säkert för dig som person. Elever ska alltså utmanas med nya kunskaper och perspektiv, men det ska alltid vara tryggt att tänka högt, ha avvikande åsikter och pröva idéer utan personangrepp. Många av de intervjuade i Claphams rapport uttrycker att de inte längre är öppna med sin tro, just av rädslan för personangrepp. Här verkar vi ha en lång väg att gå idag.

Alla vi som har barn och ungdomar runt omkring oss – vi kan må vara föräldrar, barn- och ungdomsledare eller andra vuxna som barnen umgås med – måste stötta barnen! Lyssna på vad de berättar om hur det är att vara kristen i skolan och bland ickekristna vänner. Låt dem ställa sina frågor och ge dem mer kunskaper om kristen tro. Hjälp dem att hitta bra sätt att föra samtal. Och sist men inte minst – acceptera inte att de blir kränkta för sin tro! Kontakta skolan, tala med lärare och rektor, hänvisa till läroplanens ord om att alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan med förtroende för och visshet om att barnen inte blir ensidigt påverkade för den ena eller andra åskådningen (Lgr11 s 8) och att ingen ska “utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas.” (Lgr11, s 7).