Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Category: Advent & jul

Boktips – Munken & Kulan Änglabyrån

2024-11-27 / / Inga kommentarer

Munken & Kulan Änglabyran av Åke Samuelsson, illustrationer av Simon Jannerland, Hylleruds förlag, 2024, 171 s.

Yngste sonen jublade när han såg att det låg en ny Munken & Kulan-bok på vårt köksbord. Berättelserna om de två tioåriga pojkarna har funnits med i många år i vårt hem. Antingen har vi lyssnat på dem eller så har vi läst böckerna. Böckerna görs sig nog allra bäst om man också hört Åke Samuelssons fantastiska berättarröst och berättarteknik. Berättelserna bjuder på många goda skratt och bibliska sanningar i vardagens tillfälligheter.

Julkalendern ”Änglabyrån” som tidigare bara funnits som ljudversion har lagom till advent getts ut av Hylleruds förlag. Medan de andra böckerna innehåller fyra-fem längre episoder som är fristående från varandra, har Änglabyåran 24 kapitel, ett för varje dag i december fram till och med julafton, och det finns en röd tråd genom hela boken, även om flera händelser också är fristående från varandra.

Boken passar för barn i lågstadieåldern och uppåt. De som är uppvuxna i kyrkan kan känna igen sig i och skratta åt Kulans lite uttråkade förhållningssätt till söndagsskolan och kyrkan, medan de som inte har en familj som är kristen kan känna igen sig i Munkens alla funderingar och hans längtan efter att mamma och pappa också ska följa med till kyrkan.

Boken har svartvita illustrationer på ungefär vart tredje uppslag. Bilderna lättar upp berättelsen, men tillför inget nytt. Precis som med tidigare böcker om Munken & Kulan finns det brister i korrekturläsning och sättning. Talstreck görs på fel sätt, stilen på styckeindelning är obekväm och det finns ganska många slarvfel. Jag längtar verkligen efter att nivån på detta ska höjas på kristen barnlitteratur överlag. Med en ganska liten extra insats kan böcker bli mycket mer läsvänliga och korrekta, så att innehållet inte skyms utan får komma fram så bra som möjligt.

I ”Änglabyrån” förklarar Åke Samuelsson på ett underfundigt sätt bibliska sanningar genom Munken & Kulans förehavanden. Ibland är deras påhitt bra, ibland mindre bra, men de kan alltid lära sig något av det som händer. I början av boken tycker jag inte riktigt att den vanliga humorn och stringensen i berättande kommer fram, men sådär efter 13 december växer berättandet mer och mer. Berättelsen om Jesus födelse tas upp och tillsammans med det bibelsammanhang som talar om varför Jesus måste komma. När Munken i sista kapitlet inser vad det betyder att Jesus kom med ”nåd och sanning”, inte bara det ena, ryser jag av evangeliet storhet. Det här är verkligen en bok jag rekommenderar i advent!

Nu tändas tusen …

2024-11-26 / / Inga kommentarer

Denna betraktelse har tidigare publicerats i Till Liv november 2022.

Under den mörkaste tiden på året tänder vi ljus. Det påminner om hur Jesus som är världens ljus skingrar vårt andliga mörker.

Det är lördag kväll. Huset är äntligen någorlunda städat och jag ska få pryda hemmet med stjärnor och ljusstakar. Till mitt stora förtret är ett par lampor i de sjuarmade ljusstakarna trasiga, men efter mycket testande och letande efter lampor får jag till slut igång alla. På köksbordet ligger stearinljus, vitlav och röda flugsvampar till adventsljusstaken. Jag ska bara fixa lite till, sedan är det dags att sova.

Söndag morgon när jag äter min frukost vid det första adventsljusets sken, funderar jag på vad alla dessa ljus egentligen kommer ifrån och vad de betyder. Att tända ett ljus i veckan fyra veckor innan jul bygger upp en förväntan. På vad? Advent är en förberedelsetid. Idag kanske vi mest tänker på förberedelse av bak, julklappar, släktkalas och ledigheter. Allt det är gott, men i adventsljusen som brinner steg för steg finns en längtan efter något mer.

Ljusstaken på bordet
För drygt 150 år sedan kom en tysk tradition till Sverige – att man i advent skulle ha en gran med 28 ljus. Fyra söndagar tände man sju ljus, ett för varje dag i veckan, och läste olika verser ur Bibeln. Detta förenklades sedan till en ljusstake med fyra ljus. De fyra ljusen visar på att vi väntar på någon. Har du tänkt på hur många böcker och filmer det är som handlar om kampen mellan ont och gott och hur en gestalt kommer och räddar världen och mänskligheten så att en ny och god tillvaro kan få råda? Tänk om det inte bara är på film, utan på riktigt? Advent betyder ankomst. Jesus kommer med sitt goda rike. Varje ljus vi tänder kan få påminna oss om att vi kan få möta och lära känna honom. Ett bra sätt att göra det är att läsa Bibeln, till exempel Markusevangeliet.

När de 28 ljusen i adventsgranarna reducerades till fyra kan man säga att de sju som stod för veckans dagar flyttades till våra fönster och elektrifierades. De elektriska ljusstakarna har en lite trasslig historia och betydelse. Det är en blandning av veckodagar, den sjuarmade ljusstaken i templet på Gamla testamentets tid och julgransbelysningar som överbelastade elnätet i Göteborg på 1930-talet. Ibland har dessa ljusstakar kallats för ”julottestakar” utifrån traditionen att man tände ljus i gårdarna för att lysa upp vägen för dem som skulle till kyrkan på julotta. Elljusstakarna i våra fönster kan få påminna oss om att vi kan få möta Jesus tillsammans med andra människor. Guds rike finns redan här och nu. Ett bra sätt är att gå på en gudstjänst, till exempel julottan.

Stjärnan i fönstret
Julstjärnorna som hänger i våra fönster har sitt ursprung i den tyska staden Herrnhut. Elever på en kristen skola fick vika pappersstjärnor med plats för en lampa i och dessa fick pryda skolan. Herrnhutstjärnan var klotformat med många strålar, men senare har en plattare stjärna med sju uddar blivit mer vanlig. Stjärnan påminner om den stjärna de vise männen såg. De förstod att en kung hade fötts. De följde stjärnan och hittade Jesus. De förstod att han är kung och den som kan besvara vår djupaste längtan. Jesus bjuder in oss till Guds rike genom att födas som ett litet barn. Han växte upp, tog all vår ondska och trasighet på sig och dog för att vi skulle få liv. Han blev levande igen och är för evigt kung och lyser som en stjärna för oss. Adventsstjärnan påminner oss om att alla är välkomna till Jesus, oavsett vem man är. Du kan få be om hjälp att få lära känna honom, han hör!

De vise männen reste troligen länge, kanske mer än ett år, innan de kom fram till Jesus, men de gav inte upp sitt sökande. Det kan få påminna dig och mig om att inte ge upp utan våga tro att det finns svar på vår förväntan. Vi ser inte alltid målet direkt , men vi kan följa de spår som finns och ta reda på mer om Jesus. Så får våra hem prydas av ljusstakar och stjärnor i advent och stärka hoppet om att det finns svar hos den som kommer med Guds rike.

Boktips – Goda nyheter om en stor glädje

2024-11-14 / / Inga kommentarer

Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent av John Piper, Rotad, 2021, 141 s.

Mitt förra tips för läsning i december, Juläventyret, riktade sig specifikt till barn. Det här tipset gör inte det. Johan Pipers bok ”Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent” riktar sig till alla som vill ha Jesus i centrum, som den största skatten i advent. Boken passar att läsas på egen hand för en tonåring och uppåt, eller tillsammans i familjen med blandade åldrar på barnen.

Förutom 25 andakter har boken ett förord, en inledning, avslutning och efterskrift som ramar in andakterna. Boken är liten och vacker i sin enkelhet, behändig att ta med sig, ha liggande på köksbordet eller på nattygsbordet.

Varje andakt har några bibelverser som inledning och därefter en betraktelse på två sidor. Andakterna börjar i texterna om Jesus födelse i Lukasevangeliet 1-2 och Matteusevangeliet 2 för att sedan ta upp texter ur Hebreerbrevet och flera andra böcker ur Nya testamentet. Alla ger ett djup och en förundran inför att Jesus blev människan, men också inför hans andra ankomst vid tidens slut.

Boken berättar det glada budskapet, evangeliet om Jesus, om och om igen. Den ger den frid och det hopp som vi lätt missar i adventstiden då mycket blir stress och oro. Det är en bok som sjunger ”O, kom låt oss tillbedja” och det längtar jag efter att få göra! Den här boken får ligga på vårt köksbord och läsas den här advent.

Boktips – Juläventyret

2024-11-12 / / 2 kommentarer

Juläventyret av Linalie Newman, Bibelsällskapet och Bibeläventyret, 2024 (2:a upplagan), 53 s.

Det finns många olika varianter på adventskalendrar där kartongaffischen med 24 luckor från 1 december till julafton kompletteras med något … radiokalender, TV-kalender, chokladkalender eller missionskalender. Jag som älskar böcker lutar åt att bokkalender ändå är den bästa varianten.

Bibeläventyret och Bibelsällskapet har kommit ut med en andra upplaga av boken ”Juläventyret” med text av Linalie Newman och omslag av Anders Parsmo. Boken kom ut första gången 2006 och riktar sig till barn mellan 6-10 år. Genom 24 avsnitt med ett textuppslag per avsnitt får läsarna följa evangelisterna Matteus och Lukas berättelser om hur Gud blev människa, från ängeln Gabriels besök hos Maria nio månader innan Jesus föds, till en gråhårig Maria som tänker tillbaka på allt som hänt. Sista avsnittet förflyttar läsarna till vår tids julfirande. Till boken hör en kalender med luckor där bilden föreställer en scen från Betlehem. På baksidan finns en bild från ett nutida julfirande där alla människor saknar huvuden. Dessa finns som klistermärken på ett annat ark och du får själv skapa liv i bilden genom att sätta dit klistermärkena.

Författaren har fritt broderat ut de bibelavsnitt som talar om händelserna kring Jesus födelse. Hon ger liv åt känslor, lyfter in fakta om livet under romarriket och tydliggör det längre tidsperspektivet som vi ofta missar när vi tränger in herdar och vise män i samma julspel eller krubba. När Herodes i jakten på Jesus befaller att alla pojkar under två år ska dödas i Betlehem visar det på att det kan ha gått upp till två år sedan de vise männen började söka efter den nyfödde kungen (Matt 2:16). Här gör Linalie Karlsson en intressant lösning – hon tänker att vise männen kom till Betlehem när Jesus var drygt en månad gammal, att de sedan reste hem medan Maria och Josef bodde kvar i Betlehem en tid innan Josef drömde att de behövde fly till Egypten. Jag tycker att det är mer naturligt att tänka att det tog längre tid för vise männen att komma till Betlehem, och att vise männens hemresa och Josefs dröm låg nära varandra i tiden, men i någon mån blir det spekulationer.

Jag uppskattar det skönlitterära berättandet och jag tycker att författaren för det mesta är trogen de bibliska texterna. Det jag har svårast för är att personer i boken namnges som inte namnges i Bibeln. I ”Juläventyret” namnges ett äldre par i Betlehem, herdarna och vise männen. Detta blir pedagogiskt olyckligt för läsaren. Hur ska man veta vilka av de namngivna personerna i boken som faktiskt namnges i Bibeln, vilka som nämns i Bibeln, men inte vid namn och till slut vilka personer som inte alls finns i Bibeln?

En anakronism som finns är att årstiderna beskrivs utifrån att det ska stämma med att vi firar Jesus födelse på vinter i december. Det är inte troligt att det faktiskt var på vintern som Jesus föddes. Att herdarna är ute och vaktar sina får om natten tyder på att det finns grönt bete, vilket i sin tur tyder på att Jesus föddes på våren.

Jesus omnämns som den efterlängtade kungen, befriaren och frälsaren för alla folk genom änglarnas och Symeons ord och genom citat ur Mika, men på slutet av boken när Maria tänker tillbaka på hela Jesus liv, och hans död och uppståndelse, blir det otydligt vad som var Jesus uppdrag. Maria tänker att allt blev annorlunda på ett bra sätt, men här hade jag önskat en tydligare koppling till att Jesus just genom sin död och uppståndelse var kungen och räddaren.

I bokens sista avsnitt hamnar vi mitt i julfirande hos en flicka i nutid. Hon får berätta om den första julen för en kompis som nyligen kommit som flykting till Sverige. Det blir en fin avrundning in i vårt eget julfirande.

Jag rekommenderar ”Juläventyret” till alla som vill ha en kalender i december – den passar att högläsa i skolklasser, i hem och i kyrkan. För vem vill inte öppna en lucka varje dag ända fram till julafton?

Boktips – Lammet som följde stjärnan

2024-11-05 / / Inga kommentarer

Lammet som följde stjärnan av Richard Wieland, Pärlan förlag 2024, 28 s.

Advent och jul närmar sig och då passar det bra att tipsa om lite nya och gamla böcker på detta tema. En ny bok för i år är ”Lammet som följde stjärnan” med text och bilder av Richard Wieland. Det är en bilderbok i klumpedumpe-format som passar att läsa tillsammans med 2-5-åringar. Med ett bortsprunget lamm som huvudperson väver författaren på ett fint sätt samman Jesus liknelse om det bortsprungna fåret (Luk 15), herdepsalmen (Psalt 23) och Jesus som grinden och herden (Joh 10) med berättelsen om Jesus födelse (Luk 2, Matt 2).

Illustrationerna är varma och visar tydligt lammets olika känslor genom berättelsen. Lammet tror själv att det är i centrum – stjärnan tänds för att han ska hitta hem till herden, herden kommer till grottan för att träffa lammet och barnet skrek för hans skull. Samtidigt är lammet lite osäker på om han förstått allt rätt i slutet av berättelsen, men då vilar han trygg på herdens axlar och somnar gott.

Författaren förmedlar genom lammet hur ett litet barn fungerar, och ibland även vuxna. Vi drar slutsatser utifrån vårt perspektiv, men Guds perspektiv är mycket större. Medan lammet tänkte på sin räddning just den kvällen hade Gud fokus på allas räddning för alla tider genom barnet som föddes.

Uppslaget med änglakören är en härlig bild. Jag tycker om att änglarna inte har för tydliga drag. På så sätt undviks våra stereotypa bilder av änglar. Samtidigt är det härligt att se ljuset i änglakören tillsammans med en tydliga kombination av rädsla och förundran hos fåren och herdarna.

”Lammet som följde stjärnan” är en varm berättelse som hjälper läsaren att rikta blicken mot krubban och som lockar till vidare läsning för att verkligen förstå betydelsen av Jesus födelse.

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders Noren — Upp ↑