Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: kyrka

Fyra digitala mötesplatser i vår

Jag sitter med i styrgruppen för nätverket ”Jesus till barnen” som representant för ELM Syd. ”Jesus till barnen” står på en bred ekumenisk plattform och vill stötta hem och kyrka för att ge Jesus till barnen och föra barnen till Jesus.

I vår bjuder vi in till fyra inspirerande digitala mötesplatser. Varje träff riktar sig till en viss målgrupp – föräldrar, barnledare eller kyrkoherdar/församlingsledare/präster/pastorer – för att just ni ska få lyssna, samtala och inspireras i er roll för den tid vi lever i.

Ta chansen och anmäl dig redan idag!

Mer info på jesustillbarnen.se.

SKATTEN – på digitalt äventyr med Gud

Sedan 2012 har Salt – Barn och unga i EFS tillsammans med Søndagsskolen Norge gett ut söndagsskolmaterialet SKATTEN i Sverige. Jag har använt det som ledare i barngrupper i lokal församling och även haft möjligheten att få arbeta på riksnivå med att utveckla SKATTEN och inspirera ledare.

Nu i pandemitider har barngrupper och söndagsskolor fått ställa om sin verksamhet. Många provar digital söndagsskola där barn och ledare träffas via Zoom eller annat digitalt verktyg. Här passar SKATTEN in väldigt bra! SKATTEN är till stor del digitalt baserat, det har en pedagogisk och genomtänkt struktur som är enkel att tillämpa i digitala möten och det sätter Bibelns berättelser och barnens tro och erfarenheter i centrum.

I Roseniuskyrkan där jag är ansvarig för barnverksamheten har vi haft söndagsskola på Zoom sedan januari i år. Jag vill dela med mig av våra erfarenheter och ge tips om hur man kan arbeta med SKATTEN digitalt. Jag gör det utifrån SKATTENs fem samlingsdelar – Gemenskap, Berättelse, Eftertanke, Uppdrag och Avslutning – och den numrering som de olika momenten i samlingen har.

Om du inte känner till SKATTEN sedan tidigare kan du läsa mer på skatten.nu. Materialet finns att köpa i SKATTENs webbutik. När du köpt ett paket laddar du ner en zip-mapp där ledarhäfte, agenda, unika moment för varje samling, sånger, m.m. ingår. Du får ett konto i webbutiken och kan ladda ner mappen flera gånger till olika enheter. Just nu finns det fyra paket att köpa, men det kommer fler. Tanken är att det ska finnas sex paket med 12 samlingar vardera plus ett jul-, ett påsk- och ett gudstjänstpaket.

Att lägga upp en digital samling

Gemenskap – vi ser varandra och känner att vi hör ihop i Guds rike

Var två ledare – en som sköter det tekniska, släpper in barnen i mötet och stänger av mikrofoner vid behov och en som leder samlingen. Ha alla kamerorna på och mikrofonerna av. Visa barnen hur de ska sätta på mikrofonen när du ber dem prata. Säg hej till alla barn, nämn dem vid namn och låt gärna var och en berätta något, t ex vad deras favoritdjur är eller något som hänt i veckan.

01 Inledningssång – det går inte att sjunga gemensamt med mikrofonerna på, men ledaren kan dela en sång i Zoom, antingen bara ljud eller en film med rörelser, och barnen kan sjunga där hemma med mikrofonerna avstängda. Jag har använt sången ”Kom och se” flera gånger. Tänka på att även dela ljudet och inte bara skärmen.

02 Tack och bön med tre ljus – vi har låtsats att var och en har en tändsticksask och tre ljus framför sig. Så har vi tillsammans tänt det första ljuset, ledare har bett den första bönen, lämnat tyst så att barnen kan be därhemma, och sedan tänt det andra ljuset, osv.

03 Skattkista – den stora skattkistan vi använder i kyrkans lokaler är lite stor att visa i Zoom så jag har valt att använda en hemlig tygpåse i stället. Jag tar upp det som ligger i påsen, frågar något barn om vad det är och vilken bibelberättelse det skulle kunna handla om idag. En del barn sätter spontant på sin mikrofon och ger en kommentar. Det fungerar bra.

04 Kollekt – här brukar vi ta upp kollekt till [Kom och se] som är ELMs missionsprojekt för barn. Jag delar min skärm och visar ett foto från något av våra missionsprojekt och på bilden står ett swish-nummer. Barn tar hjälp av sina föräldrar med att swisha. Som ledare kan jag också swisha en gåva och när jag hunnit göra det vet jag att de flesta barn och föräldrar också hunnit klart.

05 Minnesversövning – det här momentet flyttar jag runt i samlingen och tar där det passar. Vid en samling började vi med att sjunga ”Så älskade Gud världen” och jag delade filmen med rörelser. I en annan samling bytta jag ut vissa ord i en minnesvers till bilder och delade min skärm. Barnen fick gissa vad det skulle stå i stället för bilderna. Jag lät ett barn i taget svara. Sedan läste vi hela versen tillsammans, barnen med mikrofonerna av.

Berättelse – Vi upplever och lär oss berättelsen med många intelligenser och med hela vår varelse

06 In i Bibeln – jag brukar visa upp min vanliga Bibel och fråga barnen vilka två delar man kan dela in Bibeln i (GT och NT). Just nu använder vi paket 1 och följer berättelser i Matteusevangeliet så något av de äldre barnen brukar komma ihåg vilken bibelbok vi håller på med när jag frågar om det.

07 Dagens berättelse – många, men inte alla av SKATTENs berättaralternativ fungerar att använda i en digital samling. Berättarbilder med manus fungerar bra att dela på skärmen och det blir lätt för barnen att fokusera. Om man vill använda tala-måla-bilden kan man dela sin skärm så att bilden syns. I menyn när man delar skärm i Zoom kan man välja ”Annotate” (anteckningar), välja färg och tjocklek på pennan och rita på bilden. Det ritade går att spara innan man slutar dela skärmen. Dockteater fungerar utmärkt att genomföra. I Zoom finns till och med en funktion med videofilter där du kan välja att visa en virtuell scen. Monolog, lekberättande med musik, film och ljudberättelse har jag inte provat än, men ser inga svårigheter med att använda det digitalt. Jag har heller inte provat flanellograf än. Det skulle nog fungera bra. De berättarformer som jag tänker är svårare att använda är drama, lekberättande, berättande med vandring och TV-program. Om man är flera ledare och barn i ett hushåll kanske man kan hjälpa åt att genomföra någon av dessa berättarformer.

Eftertanke – Vi funderar över berättelsen och är öppna för vad Gud vill visa oss

08 Dagens fråga – Jag brukar lägga dagens fråga i ett lite större kuvert, med ett frågetecken på. Jag håller frågetecknet mot kameran, drar upp frågan vänd att barnen och ber ett barn läsa den. Sedan får barnen räcka upp handen och svara en i taget vad de har för tankar. Ibland ställer jag följdfrågor, ibland delar jag med mig av mina tankar.

09 Eftertanke – detta moment har jag anpassat efter hur mycket tid vi har och vad som är genomförbart. Vi har bara 45 min söndagsskola nu, så momentet har kortats ner jämfört när vi ses i kyrkans lokaler.

10 Jesusminut – Jesusminuten går bra att använda. Dela ljudet. Musiken och tickandet hjälper barnen att hålla ett lugnt fokus.

11 Bön – den föreslagna bönen där barnen ska upprepa ledarens bön fungerar bra, men man kan också be på andra sätt. Jag har använt mig av duploklossar. Flera barn har snabbt hämtat egna klossar hemma. Barnen har fått berätta om de har några böneämnen, sedan bygger jag en kloss för varje bön som bes. Jag inleder och avslutar bönen och uppmuntrar de barn som vill att slå på sin mikrofon och be däremellan, vilket främst några äldre barn har gjort.

Uppdrag – Vi låter berättelsen komma ut i våra huvuden, hjärtan, händer och fötter

12 Uppdrag – vi har inte gjort så många av uppdragen hittills. Dels på grund av tidsbrist, dels på grund av vad själv uppdraget innebär. Alla har inte skrivare hemma, så målarbilden har vi inte använt, men jag har tänkt att man skulle kunna mejla bilden till familjerna så kan de som har skrivare kan måla den vid ett annat tillfälle. Vissa uppdrag kräver mycket material och kan ta tid att genomföra. Vi har mer valt att fokusera på momentet lek, se nedan.

Avslutning – Vi ber att Gud ska fortsätta att välsigna oss varje dag i våra liv

13 Lek – det varierar om det går att använda den föreslagna leken eller inte. Det är positivt om barnen kan få röra på sig. Att leka en lek där barnen får hämta något fungerar bra och ofta kan man baka in dagens tema på något sätt. När vi pratade om Petrus bekännelse av Jesus som Messias, fick barnen hämta saker som började på M, sedan på E, S, osv tills de alla kunde lägga ihop ”MESSIAS” av sakerna.

14 Ta med hem – barnen sitter redan hemma och jag hoppas att steget till att fortsätta prata om samlingen med familjen därmed ska vara lätt att ta. I vår kyrka skickar vi barntidningen Droppen till alla barn också.

15 Vår Fader – filmen med rörelser går utmärkt att dela om inte ledare vill visa rörelserna själv.

16 Sång – vi har inte hunnit med en sång till här, men det är fritt fram att välja bland SKATTENs sånger.

När vi slutar brukar alla få sätta på sina mikrofoner och säga hejdå till varandra och ge varandra en luftkram.

Jag upplever att barnen är aktiva och fokuserade under samlingen. Vi har 20-25 barn i åldrarna 3-10 år och det kan ibland var svårt att veta om de yngsta hänger med. Fördelen är att de ofta har en förälder i närheten som hjälper dem att fokusera. Det som kan kännas lite ovant med digital samling är att det är tystare än att vara i samma rum som barnen, eftersom barnens mikrofoner är avstängda för det mesta. En fördel med den tystare digitala samlingen, där man som ledare inte behöver fokusera på att hålla ordning, är att det är enkelt för en hjälpledare att prova på att ansvara för delar av samlingen. I söndags var vi två som gjorde ungefär hälften var av samlingen och det fungerade utmärkt och blev en lagom utmaning för den nya ledaren.

Jag är så tacksam för att SKATTEN finns och för att det är så lätt att använda i digitala samlingar. Jag vill verkligen uppmuntra dig att prova också!

Läsförhoppningar 2021

Jag vet inte om ni brukar planera vad ni vill läsa. Det kan kännas tråkigt och ospontant, men de senaste åren har jag uppskattat att lite tänka igenom vad jag skulle vilja läsa under ett år. Det är en hjälp både för att prioritera bland alla bra böcker som finns att läsa, och för att det är lättare att förändra en lagd plan än att uppfinna en plan under tiden.

När jag sammanfattade vad jag läst under 2020 tänkte jag att under 2021 skulle jag vilja läsa lite mer skönlitteratur för vuxna. Efter att ha lyssnat på ett superintressant poddavsnitt på Unbelievable “Finding Jesus in JRR Tolkien and Lord Of The Rings” med Holly Ordway and Michael Jahosky blev jag uppmuntrad att ta mig an både Tolkiens ringtrilogi och C S Lewis rymdtrilogi. Första delen i Tolkiens trilogi läste jag på svenska för snart 20 år sedan, och tyckte om den, även om den var något seg. När jag nyligen började på del 2 på engelska kändes det inte alls segt. Min utmaning är väl bara att ta mig tid till romanläsning. C S Lewis har jag läst alldeles för lite av, så det ska bli roligt att läsa. Sedan ett par år ligger Francine Rivers “The Masterpiece” och väntar på att bli läst också. Kanske blir det i år.

Högläsningen för barnen har börjat bra. Selma Lagerlöfs “Jerusalem” är så gripande och jag läser gärna om den ibland, och nu passar den bra att läsa för 15-åringen. Böckerna om Anne på Grönkulla hamnar lätt i skuggan av filmatiseringar, men nu har jag satt igång att läsa den första boken för 13-åringen. Får se om det blir hela serien – då har vi att göra längre än ett år. Yngste sonen fick Anna Anderssons “Var inte rädd” och “En annorlunda pusselbit” i julklapp. De utspelar sig i Sagans värld och är fristående fortsättningar på “Resan till kungens rike” som vi läst för ett par år sedan. Före jul läste vi ju hennes underbara bok om pottisarna, som också har en koppling till Sagans värld. Vi är redan klara med “Var inte rädd” och jag återkommer med fler tankar om båda böckerna.

Sedan blir det mycket litteratur som har jobb- och studieanknytning. Många handlar om apologetik, barn och föräldraskap. Natasha Crain har ytterligare en bok i sin serie om att prata om tro med sina barn, nu med fokus på frågor om Jesus. Wallace har fler böcker för barn som ännu bara finns på engelska. Apologia förlag kom ut med många nya intressanta titlar före jul, och jag ska försöka hinna med ett par av dem. Mitt allmänna intresse för barn, bibel och pedagogik syns i mina bokhögar. Jag ska läsa en kurs i att vara ledare för barn och unga i kyrklig verksamhet på Enskilda Högskolan senare i vår och då får jag äntligen ta tag i Magnus Sternegårds “Led med ditt liv”.

Jag tycker om att förkovra mig och jobba med frågor i Bibeln som inte alltid är så enkla, så både böcker om manlighet och kvinnlighet och ursprungsfrågor finns med bland mina läsförhoppningar. Apologias senaste debattbok “Skapelse och evolution” ligger inte fysiskt i mina högar än, men den kommer.

Likaså skulle jag även vilja utöka högen med Matilda Gustavssons “Klubben”. Den fanns med på förra årets läslista, men jag kom aldrig så långt. Det var förresten många böcker på den listan som aldrig blev lästa, både för att andra böcker blev aktuella istället och för att jag inte hann. Vi får se hur det går med mina förhoppningar i år. Men som jag sa i början – det är när jag har en plan som jag blir fri att ändra den.

Boktips: Familjen – ett team

“Familjen – ett team” av Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015, 140 s

Mitt första minne av Ingela Wahl är från ett seminarium på en medarbetardag när jag jobbade som barnpedagog i Betlehemskyrkan (EFS) i början av 2000-talet. Jag kan fortfarande Ordspråksboken 22:6 utantill med hjälp av de rörelser hon lärde mig då:

”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.”

Sedan dess har jag bland annat haft glädjen att få samarbeta med Ingela genom nätverket Jesus till barnen. I allt Ingela gör finns visionen att familjen är kyrkan och kyrkan familjen, att varje förälder är en barnledare till sina barn och att varje familj är som ett team som kan få sprida Guds rikes doft i sin omgivning.

I boken ”Familjen – ett team” sätter hon ord på allt detta. Boken riktar sig både till föräldrar och till ledare inom kyrkan och vill vara ett stöd i att bygga kyrka strategiskt utifrån familjer (i utvidgad bemärkelse, inte bara kärnfamilj). Genom att hon delar personliga erfarenheter från sitt eget hem får man som läsare se en målmedvetenhet och vad man som familj kan få göra för Guds rike, men också vilka utmaningar och vilken brustenhet som finns i alla familjer.

Boken är en bra påminnelse och hjälp i den här tiden, då vi som kyrkor behöver ge tillbaka ansvaret för barnens fostran i tron till föräldrarna, och samtidigt stötta föräldrarna på det sätt som de behöver i sin uppgift.

Jag blev utmanad av tanken att som familj ha en vision som man kommit överens om tillsammans. Den kan se olika ut i olika tider. Författaren berättar att i en period i deras familj var visionen ”Vi ska ha en trevlig atmosfär hemma” det enda de kunde komma överens om. Eftersom jag läste detta just efter att jag haft ett utbrott på ett av våra barn tänkte jag: Käre Jesus, vi kan nog inte sträcka oss så mycket längre än så just nu heller.

Att inse sitt ansvar – tio olika sätt att ha andakt

Mina tidigare inlägg om föräldrars ansvar att ge tron vidare till sina barn har handlat om att lägga Guds ord på sitt eget hjärta och att göra tron synlig för sina barn. Det har blivit dags för ytterligare ett tips – ha andakt i hemmet! Det är bra för barn och föräldrar att läsa Bibeln och be tillsammans. I 5 Mos 6 står det att vi ska inskärpa Guds ord i våra barn och Ef 5 talar om att vi ska fostra våra barn i Herren. För att kunna göra detta behöver vi ge vidare av Guds ord till våra barn.

När vi talar om att ge tron vidare till barnen kopplar vi det lätt just till andaktsliv. Kanske tänker vi att om vi bara lyckas ha andakter så får våra barn en tro som bär. Till dig som lyckats få till bra andakter och tänker att det räcker med det vill jag säga, nej, tyvärr, att ge tron vidare är mycket större än så. Till dig som aldrig får till andakter och tror att du är ett hopplöst fall i att ge tron vidare vill jag säga, nej, du är inte hopplös. Eftersom trosförmedling är så mycket större än så, finns det inget som säger att avsaknaden av andaktsliv gör att barnen tappar tron. Med det sagt är det ändå positivt att hitta stunder då man i hemmet läser Guds ord och ber tillsammans.

Hur ska andakten gå till? Den bör innehålla bibel, bön och gemenskap, precis som en hemgrupp eller en gudstjänst. Och det är bra att hitta en återkommande vana varje dag eller vecka så att andakten blir av. Utöver det så kan andakten anpassas efter familjens behov. I vår familj har vi märkt att den form som passar bra ena halvåret inte alls passar nästa. Barnen utvecklas, veckorutiner ändras, behoven förändras.

Jag vill nu dela med mig av tio tips för att ha andakt med familjen. En del har vi använt hemma, en del kommer från samtal med andra föräldrar:

  • Välj en barnbibel att läsa ur, samlas i soffan en stund före läggning varje kväll och läs en berättelse, tacka Gud för det ni läst och dagen som varit, och sjung en sång.
  • Gå igenom alla Bibelns böcker. Vid andakten kan ni berätta om en ny bibelbok varje kväll. Ni kan läsa en vers som är central ur den boken. Måla en stor bokhylla på ett papper och rita för varje andakt in en ny bok i den ordning de kommer i Bibeln.
  • Sjung tillsammans! Gör en sånglista där barnen kan få välja en eller flera sånger att sjunga. Med mindre barn kan man göra sångkort genom att skriva sångens titel och rita en enkel bild till varje sång, så kan barnen välja sång själva.
  • Dra bibelordslappar. Skriv ner bibelhänvisningar på små lappar, t ex Joh 3:16, 5 Mos 6:4. Jag har gjort detta i ett kalkylblad på datorn. Lägg alla lapparna i en skål, låt ett barn dra en lapp vid andakten, själv träna på att slå upp versen och läsa den. Med barn som inte kan läsa kan en vuxen hjälpa till. Just nu försöker vi göra detta vid middagsbordet, innan alla går ifrån. Ett tag fyllde vi skålen med bönelappar istället och bad för den som stod på lappen vid andakten.
  • Samla alla barnen i ett av sovrummen vid läggningen, läs ur vanliga Bibeln tillsammans, fråga barnen om det är något särskilt de vill be för, be tillsammans och avsluta med Gud som haver. Även om inte de förstår allt i den vanliga Bibeln, förstår de mer än vi tror och ställer intressanta frågor.
  • Ha bibeltimma. I perioder har vi haft en timme i veckan då vi mer tydligt har haft undervisning med barnen. Det blir lite som söndagsskola, fast hemma, och vi har kunnat anpassa vad vi tar upp efter vad vi tror våra barn behöver. Vi har bland annat tagit hjälp av materialet På väg för 2-4-åringar, och av Luthers lilla katekes.
  • Spela tillsammans! Psalm 150 talar om att prisa Herren med både sång och instrument. Ett barn kan få vara med och välja sånger till andakten och alla, både barn och vuxna, kan vara med och spela och sjunga. Alla kan spela något – rytminstrument, piano, trummor … och någon måste ju göra rörelserna också!
  • Börja dagen med att läsa en andakt vid frukosten. Andaktsboken Glädjehopp (BV-förlag) passar bra. Andakt för hela familjen vid frukosten har hittills inte passat vår familj, däremot läser jag och yngste sonen Bibeln vid frukosten. Han väljer bland våra barnbiblar.
  • Ha andakt med varje barn enskilt. Gemenskapen med hela familjen är viktig, men det är också viktigt att varje barn kan få läsa Bibeln och be utifrån det barnets behov och utveckling. Därför passar det ibland bäst att läsa Bibeln med ett barn i taget vid läggningen eller någon annan stund på dagen.
  • Hitta kreativa och bekväma sätt att be. Låt barnen upprepa böner som du som vuxen formulerar. Be popcornbön, där alla får be korta böner högt. Turas om under veckan med att leda bönen. Använd färdigskrivna böner.

Det var tio olika tips. Listan skulle kunna göras mycket längre. När jag skriver ner alla tipsen inser jag att det skulle kunna bli ett eget blogginlägg för varje tips. Vilken barnbibel ska man välja? Vilka knep finns det för att lära sig Bibelns böcker? Hur får jag både femåring och tolvåringen att vara fokuserade samtidigt? Vilka sånger passar att sjunga i olika åldrar? Vi får se om jag utvecklar något av tipsen framöver. Hör gärna av er om vad ni skulle vilja veta mer om!

Att inse sitt ansvar – en tro som gör skillnad

Jag hoppas att du fått någon fin stund med Guds ord de senaste dagarna! Det är dags för nästa tips om hur vi kan ge tron vidare till våra barn. Innan dess vill jag säga två saker mer allmänt om föräldraskap.

Mina bloggtexter om att ta sitt ansvar som förälder kan ju tyckas onödiga att läsa av någon som inte är förälder. Ja, på sätt och vis. Jag riktar mig mest till föräldrar i bemärkelsen de som är huvudansvariga för barnet (jfr vårdnadshavare). Men det finns också ett utvidgat föräldraskap, där andra vuxna i barnens liv är viktiga – mor- och farföräldrar och vuxna som finns nära barnen i kyrka, hem eller på andra platser. I vår familj har till exempel ett antal unga vuxna varit mycket viktiga personer för våra barn i olika perioder. Så till dig som inte har egna barn – läs och ta till dig tipsen ändå. Det finns barn som behöver dig!

Det andra jag vill säga är att det inte finns några perfekta föräldrar. Vi gör alla misstag i vårt föräldraskap, ibland för att vi inte vet vad som är rätt att göra, ibland för att vi är trötta och ibland av något annat skäl. Det är okej. Inte okej i bemärkelsen att vi inte ska bry oss om vad vi gör, eller inte be om förlåtelse när det blir fel, men okej i bemärkelsen att den här världen fortfarande är trasig. Även om vi tagit emot ett nytt liv i Jesus, är det fullkomliga livet inte här fullt ut än. Så var så säker på att andra föräldrar i din närhet gör lika många misstag och får jobba med sitt föräldraskap lika mycket som du. Den tanken hjälper mig att slappna av och ta ett steg i taget.

Nu till tips nummer 2! Det är en fortsättning på det första att lägga Guds ord på sitt eget hjärta: Gör din tro synlig för dina barn! Det är svårt att påverkas och lära sig av något som man inte ser. Därför kan vi föräldrar fundera på vad våra barn ser av vår tro. Det kan vara att de ser när jag läser Bibeln, men också att Bibeln ligger framme och är synlig i hemmet. Det kan vara tavlor, böcker och annat som finns i hemmet. Det kan vara att de hör sin föräldrar prata med varandra om något de läst i Bibeln, hört i predikan, osv. Det kan vara att de hör dig prata i telefon och säga att du ska be för någon. Det kan vara att de ser och hör dig be eller sjunga till Gud.

Men att göra tron synlig för barnen handlar inte bara om de här specifika objekten eller sakerna vi gör. Det handlar också om att barnen kan se att tron gör skillnad i mitt liv när det gäller förhållningssätt till min familj och till världen runt omkring mig. Hur tänker och talar vi om varandra, om grannar, lärare, kollegor och landets ledare? Låter jag Andens frukt (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning, Gal 5:22-23) prägla mitt sätt att handla och tala? Eller tar gnäll, avundsjuka, missunnsamhet, ilska, osämja och så vidare, prägla mig? Barn gör som vi gör och ibland kan jag höra mina barn spegla hur jag själv uttrycker mig. Flera gånger har det gjort mig ledsen för jag hör hur jag låter, men det har också hjälpt mig att se attityder hos mig själv som jag behöver jobba med.

Låt mig dela en sista tanke kring att göra tron synlig för sina barn. Många unga söker efter äkthet och jag tror att de behöver se att deras föräldrar är ”hela” personer. Vad menar jag med det? Jo, att jag som förälder är en och samma person oavsett om jag är hemma, i kyrkan, på jobbet eller på barnens fritidsaktiviteter. Jag behöver vara en sann människa. Om barnen ser mig vara på ett sätt i kyrkan, men på ett helt annat sätt hemma eller när jag träffar de andra tränarna i barnens idrottsklubb, kan barnen uppleva det som att min tro inte är äkta och att jag inte är en samma person vem jag än möter.

Sammanfattningsvis – gör tron synlig för dina barn, i ting och aktiviteter i hemma, i förhållningssätt i familjen och till andra, och genom att försöka vara en och samma person oavsett vem du möter. Det tror jag hjälper dina barn att få en tro som håller!

Med bön om att Gud ska fortsätta stötta och forma oss som föräldrar!

Att inse sitt ansvar

Under en av mina graviditeter hade jag en tuff arbetssituation och vid några tillfällen fick jag träffa en terapeut. En av de saker jag minns allra mest från samtalen var hur mycket terapeuten tryckte på det ansvar jag bar för barnet i min mage. Tänk på ditt barn! Mitt ansvar var att göra det jag kunde för att må bra, så att jag kunde vara en bra mamma till barnet. Den jobbiga situation jag stod i väckte mitt medvetande och min känsla för ansvaret jag har som förälder gentemot mina barn.

Bibeln talar om att föräldrarna är de som har huvudansvar för barnens fostran och undervisning i tron. I 5 Mos 6:4-9 står det:

”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Vid en föräldraträff i Roseniuskyrkan i fjol lyfte vår predikant Martin Helgesson tre olika aspekter i de här verserna. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen.  För det andra talas det om ”familjeandakten som aldrig tar slut” – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Föräldrarna och hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.

Sedan ett par veckor före påsk har de flesta kristna familjer i Sverige inte gått till kyrkan. Coronapandemin har gjort att barnen inte kunna vara på söndagsskolan som vanligt, ungdomsgruppen träffas inte på samma sätt och vi föräldrar står helt plötsligt ensamma i att ge vidare vår tro till våra barn. Även om det finns många digitala resurser, biblar i våra bokhyllor och viss möjlighet att träffas, är det plötsligt uppenbart vem som måste göra jobbet – vi föräldrar. Om inte vi föräldrar tar det ansvar som Bibeln pekar på att vi har, vem gör det då?

I ett par år har många av oss som arbetar med barn och familj i kyrkan på olika håll märkt hur frågan kring hemmets och kyrkans relation till varandra har lyfts. Vad gör kyrkan för att stötta hemmen? Vem bär ansvaret för barnens kristna fostran? Vad gör kyrka och hem för att barn och ungdomar inte ska lämna tron? Den senaste nationella Jesus till barnen-konferensen hade det som fokus, jag har varit på nordiska medarbetardagar med detta tema och vi har pratat om det i vår församling. Men det har inte riktigt lossnat. Så kom restriktionerna i samband med coronapandemin och plötsligt sköljde det över oss som en flod. Föräldrarna har ansvaret och behöver i praktiken leda sina barn på vägen med Jesus.

Oj, kanske du tänker, nu blev det tungt. Ännu något som jag måste klara av i denna speciella tid! Jag skulle vilja uppmuntra dig att tänka så här: ditt ansvar för att ge tron vidare är inget nytt som dykt upp nu, du har alltid haft det. Det som hänt nu är att du tydligare fått syn på ditt ansvar. Ta det som en uppmuntran – du som förälder är expert på och så viktig för ditt barn! Och du behöver inte stå ensam i uppgiften! Kyrkans och den kristna gemenskapen har en roll att stötta dig i fostran av dina barn. Undersökningar har visat att föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn. Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring just de här tre aspekterna. Hur då? Under ett par veckor framöver ska jag försöka dela med mig av olika tips här på bloggen om hur du kan dela tron med dina barn i hemmet.

Första tipset är det allra viktigaste – lägg Guds ord på ditt eget hjärta! Det är inte bara våra barn som är Guds barn, utan även vi föräldrar är Guds barn och vi behöver komma till honom och lyssna till hans ord. En sådan stund med Guds ord fick jag den här veckan genom att slå mig ner vid Berit Simonssons köksbord och läsa Bibeln med henne. Berit läste bland annat Jes 49:15 där Herren säger:

”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma dig, så glömmer jag inte dig.”

Välkommen du också att läsa Bibeln med Berit på Oasrörelsens facebooksida! Klicka här.

Med bön om att du ska få känna Guds omsorg om dig och att din omsorg om dina barn omsluts av att Guds omsorg om dem är ännu större!

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑