Barnpedagogen

Boktips – rory med litet r

2026-03-20 / Sofia / Inga kommentarer

rory med litet r av Sara Andersson, illustrationer av George Rosvall, Pärlan förlag 2025, 103 s.

”rory med litet r” är en fin liten berättelse om en liten pojke som görs ännu mindre av alla runt omkring honom. Redan på första sidan irriterar jag mig över rorys märkliga mamma som förminskar sin pojke så från födseln att hans namn får stavas med liten bokstav. Hon förutsätter hela tiden att han är klen, vilket får rory själv och hela hans omgivning att göra detsamma. Som vuxen läsare förstår man tidigt att mamman själv drivs av rädsla för allt som skulle kunna vara farligt. Eftersom det mesta i livet skulle kunna vara farligt, får rory nästan inte göra någonting.

I skolan blir han en hackkyckling, för både lärare och elever. rory är helt ensam. Allt blir värre och värre tills en dag då mamma kommer på att de ska gå på kyrkans basar och rory plötsligt får en vän, eller två.

Berättelsen är välskriven och får läsaren att känna empati med ror, ilska mot dem som förminskar honom och sorg över hur rory har det. Det vackraste är när det blir en vändpunkt i mammans förhållningssätt till rädsla och till rory. Genom hela boken skrivs rory med litet r, förutom när en mening börjar med hans namn. Om man redan bryter mot en skrivregel tycker jag att det hade varit konsekvent att även byta mot regeln med stor bokstav i början av en mening, men det är ingen stor sak. Boken passar för 7-10-åringar. Varje kapitel är 5-7 sidor och har små illustrationer över kapitelrubikerna.

En stor poäng i boken är att Jesus kan vara din kompis. Jag hade gärna haft med något av att Jesus också är frälsare och kung, men fokus i den här berättelsen är ensamhet och behovet av att ha en kompis som alltid är med – och det är ju verkligen Jesus. Berättelsen tar också upp att bön kan förändra situationer. Allt blir inte helt plötsligt enkelt för rory, men det förändras tillräckligt för att ge hopp. Kompisen Lotta kommer in som en liten virvelvind i rorys liv och tar allt så självklart. Den där självklarheten som ett ensamt barn, eller en sargad familj, kan behöva få möta ibland. En riktig jesuskärlek.

Boktips – Min stora berättelsebibel

2026-03-04 / Sofia / Inga kommentarer

Min stora berättelsebibel av Tom Wright, illustrerad av Helena Perez Garcia, svensk översättning av Ingalill Bergensten, Libris förlag, 2025, 290 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Vår gudsbild formas mycket redan när vi är barn. Det är viktigt att vi får möta Bibelns berättelser tidigt, men minst lika viktigt hur vi möter dem. Därför blev jag glad när jag fick se framsidan till “Min stora berättelsebibel” av Tom Wright, som talade om att jag skulle få läsa ”140 sanna berättelser ända från Första Moseboken till Uppenbarelseboken”.

Wright är anglikansk biskop emeritus och professor i teologi. Akademiskt skriver han under namnet N.T. Wright. I decennier har hans forskning och breda författarskap fått stort genomslag över världen, men detta är första gången han skrivit en bok för barn.

I urvalet av berättelser har han fått med många av Bibelns böcker i alla genrer, han visar med symboler och sidhänvisningar kopplingar mellan olika berättelser och följer en röd tråd. På många sätt lyckas Wright väl.

Varje berättelse består av ett uppslag, med text på vänstra sidan och en illustration på högra sidan. Rubrikernas typsnitt, som väcker dåliga minnen av 1980-talet förfärliga skrivstil, kan jag vara utan, men Helena Perez Garcias bilder är färgstarka och vackra. De har både stora drag och små detaljer och kryper livligt över på vänstersidorna. En del bilder är stereotypa, som att man inte vågar visa Adam och Eva helt nakna innan syndafallet. Eller att de vise männen är tre och kommer till en nyfödd Jesus, trots att han kan ha varit uppåt två år. Andra bilder inbjuder till fascination, som när benen får liv i Hesekiel 37 eller Daniel ser syner i Daniel 7.

I Gamla testamentets berättelser blir den röda tråden ibland lite svag, men i Nya testamentet är den tydlig, med fokus på Guds rike och Jesus som kung. Wright jobbar kronologiskt och har med berättelser från alla skeden på GT:s tid, men han väver också in psaltarpsalmer och profetior. Exempelvis kommer psalm 8 direkt efter skapelsen och hela GT slutar med psalm 72. Nya testamentet slutar på ett fascinerande sätt med Johannesevangeliets första kapitel, som ett slags sammanfattning av Guds stora berättelse.

“Min stora berättelsebibel” riktar sig till 7-12-åringar, men kan även passa för ännu yngre barn. Varje berättelse är kort och strävar mot ett enkelt språk. Till och från hörs en tydlig författarröst som tolkar och kommenterar det som sker. Lite äldre barn skulle kunna vilja ha mer djup och detaljer i varje berättelse, men samtidigt får man läsa om Absaloms uppror, Hoseas profetiska liv och Hebreerbrevets innehåll, vilket inte brukar finnas med i barnbiblar.

Även om Wright gör ett bra jobb med den stora berättelsen, finns det brister i den berättartekniska förmågan i de enskilda berättelserna. Han utnyttjar inte spänningskurvan fullt ut och får ibland inte fram viktiga poänger. Ibland missar han faktadetaljer och när jag läser hans introduktion till domartiden blir jag förvånad över att beskrivningen är helt missvisande. Då skaver framsidans påstående att detta är 140 sanna berättelser.

Den svenska översättning är helt undermålig. Det finns mängder av korrekturfel och ordval som blir svengelska. Det mest graverande är att översättningen inte återger det Tom Wright faktiskt skrivit. Skapelsen sägs vara ”all good” och att Gud såg på allt och det var ”very good”. På svenska återges detta med de subjektiva utsagorna att Gud ”tyckte om det” och ”var mycket nöjd”.

I berättelsen ”Frukost på stranden” får Petrus tre gånger frågan av Jesus om han älskar honom. Det har en direkt koppling till att Petrus förnekade Jesus tre gånger, och Wright lyfter fram båda tretalen. I den svenska översättningen frågar Jesus bara två gånger. När Jairos dotter har uppväckts säger Jesus att de som är där inte ska berätta om det som hänt. I den svenska översättningen har ordet ”inte” försvunnit.

Det finna många fler exempel och det är en sorg att den språkliga och teologiska kompetensen saknats i översättningsarbetet. Den svenska utgåvan gör inte rättvisa åt Tom Wright, och allvarligast, inte åt Bibeln och Guds sanna berättelse.

Boktips – Och snön faller utan dig

2026-03-04 / Sofia / Inga kommentarer

Och snön faller utan dig av Helena Swärd Granath, Sjöbergs förlag, 2025, 232 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Livsberättelser med poetiska titlar lockar läsare till att bege sig in i en annan människas liv och dela det som finns där av sorg, glädje, fruktan och hopp. “Och snön faller utan dig” är inget undantag.

Det är Helena Swärd Granaths berättelse om makens plötsliga död, chocken, sorgen och livet därefter. Boken består av tre delar och en epilog. Första delen handlar om förlusten och här tas läsaren med in i händelserna och Helenas känslor. Det är särskilt starkt hur berättelsen gestaltar författarens chocktillstånd just när maken förolyckats.

Andra delen handlar om sorgen och har mer av ett metaperspektiv där författaren funderar över hur sorgen fungerar och hur hon bearbetat den. Läsaren får på så sätt reflektera kring hur man själv förhåller sig till kriser och sorg.

Den tredje delen beskriver det första året av sorg med riktning mot att leva vidare. Här upprepas flera saker som redan nämnts. Redan i början av boken talar författaren om att sorg inte är linjär, och senare om att den kommer i vågor. Detta gestaltas väl av just ett visst återupprepande, men ur olika vinklar. Ibland är boken poetisk, ibland teoretisk. Vi får både del av författarens dagboksanteckningar och hennes tankar i efterhand. De tre barnen och hur man som förälder kan hjälpa barnen i sorg tas upp på ett varmt och klokt sätt.

Genom hela berättelsen finns Gud, som ett själens ankare. Författaren vänder sig till Bibeln och lovsången i alla faser och ger aldrig upp. Det gör att även de sidor som gör att tårarna rinner när jag läser också skapar en hoppets stråle inom mig.

Boktips – Kamelpojken

2025-11-11 / Sofia

Kamelpojken av Kirsten Sødal, illustrationer av Trond Bredesen, BV-förlag 2025, 111 s.

När advent närmar sig brukar jag spana efter nya böcker som passar att läsa dag för dag fram till jul. BV-förlag har precis gett ut ”Kamelpojken” av Kirsten Sødal ned illustrationer av Trond Bredesen och översatt av Henny Johansson. Den består av 37 kapitel på 2-3 sidor vardera med bilder utspridda här och där. Den passar att läsa från första december till och med trettondag jul. Jag uppskattar greppet att berättelsen fortsätter efter julafton, och utifrån berättelsens innehåll hade det blivit konstigt att göra på något annat sätt.

Berättelsen börjar med att Harp, nio år, får lämna sin familj och flytta till oasen Astro för att bli kamelskötare. För en läsare som är bekant med händelserna kring Jesus födelse i Betlehem för drygt 2000 år sedan är det lätt att placera berättelsen geografiskt och tidsmässigt, men det vore intressant att veta hur en läsare som inte känner till händelserna skulle tänka kring bokens miljö och tid. Jag tycker om ökenkänslan som finns i bilderna. Den hjälper läsaren att förflyttas till Harps värld.

Astro känner sig till en början ensam och förstår sig inte på kamelerna, men efter en tid får han vänner i oasen och en tröst i kamelfölet Kamelina. Efter två år i oasen syns en ny stor stjärna på himlen och Baltazar, ledaren i Astro, förstår att det är ett tecken om en kungs födelse. Harp, som nu blivit en duktig kamelskötare får följa med på en lång och strapatsrik resa för att hitta den nyfödde kungen.

Lagom till kapitel 24 som man läser på julafton hittar resesällskapet Jesus, Maria och Josef. De får lämna sina gåvor, får höra Maria berätta om allt som hänt, och sedan beger de sig hem igen. På hemvägen märker Harp hur mötet med Jesus gjort så att tjänare och herrar beter sig mer som jämlikar med varandra, för alla förstår att Jesus är deras sanne herre och frälsare. Väl hemma längtar Baltazar och de andra efter att berätta för alla om Jesus, och de reser runt till byarna runt omkring och berättar.

Boken kan läsas av 7-10-åringar på egen hand, eller som högläsning i familjen och då passar den även för yngre barn. Den är fint berättad, men griper inte riktigt ta i mig. Det blir mycket fokus på livet i Astro och resan till Betlehem, innan de verkligen får veta något om kungen som fötts, men den känslan av oviss förväntan kanske är bra för oss läsare att ha i adventstiden. Jag uppskattar den missionella prägeln på slutet av boken, där karaktärerna längtar efter att berätta för fler om kungen som fötts. Det blir en fin skildring av vad de vise männen kan ha gjort när de återvänt hem. Jag uppskattar också att boken lyfter karaktärernas tillbedjan och behov av Jesus, både barn och gamla, tjänare och herrar.

Läs gärna ”Kamelpojken” i advent och jul och låt stjärnan leda dig till Jesus, som vill vara din herre och räddare!

Boktips – Myrpojkens berättelse

2025-11-05 / Sofia

Myrpojkens berättelse av Tobias Klint, Hylleruds förlag 2025, 186 s.

Tänk att du för många år sedan skapat en myrstack. Tänk att du följt dess tillväxt sedan dess. Tänk att du en dag skulle vilja få en relation med myrorna i stacken och tala om att du är dess skapare. Hur skulle det kunna gå till? Om detta handlar Tobias Klints debutbok ”Myrpojkens berättelse”. Fast egentligen handlar berättelsen om något helt annat, om vår egen historia och om hur Gud, vår skapare, blev en av oss för att vi skulle kunna få kontakt med honom och bli räddade från mörkret.

På ett skickligt sätt använder Tobias Klint pojken och myrstacken för att berätta Guds stora berättelse och framför allt evangeliet om hur Jesus blev människa och behövde dö för att rädda alla människor som tror på honom. En dag blir pojken en myra, och ger sig in i stacken för att lära känna myrorna. Där upptäcker han att många myror lever i slaveri, att det finns profetior som talar om en kung som ska befria dem, men de ledande myrorna ser profetiorna som ett hot och kämpar för att behålla makten i stacken.

Berättelsen speglar skillnaden mellan att se saker ur olika perspektiv. Pojkens syn och kunskap om myrstacken är något helt annat än myrornas syn på sig själva och omvärlden. Författaren väver skickligt in händelser och uttalanden i evangelierna i berättelsen om myrorna. Flera gånger när jag läste tänkte jag att nu blir det nog lite väl konstlat, men för det mesta genomförs det allegoriska greppet mycket bra. Myrorna, särskilt pojken som myra, har tydliga antropomorfa drag. Ibland är det svårt att föreställa sig hur en myra med sex ben rör sig på det sättet som beskrivs. Det är en utmaning att göra talande djur tillräckligt djurlika så att läsaren känner igen sig i djurets särprägel, och samtidigt låta dem ha mänskliga drag.

Historien är spännande med mindre klimax och större. Författaren drar sig inte för att beskriva ondska, våld och död, men lyfter samtidigt hoppet om räddning och godhet. Kapitlen är 5-6 sidor långa, har en rubrik som ger en aning om vad som ska komma och lämnar ofta en cliffhanger i slutet så att man vill läsa vidare. Tobias Klint har själv gjort illustrationerna som inleder varje kapitel och myrorna som kryper omkring på tomma sidor. Mer än en gång har jag försökt svepa bort myrorna när jag suttit och läst vid köksbordet.

Den allvetande berättaren tilltalar läsaren flera gånger, och det är lättsamt att läsa. Jag tycker berättarstilen har för mycket av ambivalenta uttryck som ”i alla fall”, ”faktiskt”, ”ganska”, ”i och för sig”, ”ibland”, ”nog”, ”just” och ”kanske”. Alla dessa exempel är hämtade från berättelsens första sida. Det blir tjatigt i längden.

”Myrpojkens berättelse” passar för barn i mellanstadieåldern, eller att läsa högt för lite yngre barn. För den som inte känner till kristen tro ger den en vacker och dramatisk ingång till vad Gud gjort för oss människor och för den som redan känner Jesus blir det en fördjupning av storheten i vad Jesus gjort för oss. Ge gärna boken i julklapp till någon i din närhet!

Boktips – Jörgen och Martin 1

2025-10-21 / Sofia

Jörgen och Martin 1 av Anette Hovén, illustrationer av Birger Persson och Johannes Nilsson, Luthersk Litteratur-Mission, 2020, 188 s.

Den kristna barntidningen Droppen (tidigare Luthersk Barntidning) har en historia på över 70 år. Genom åren har många vardagsnära berättelser om barn publicerats i tidningen. Ett exempel på det är Anette Hovéns berättelser om bröderna Jörgen och Martin. På senare år har författaren sammanställt berättelserna och gett ut dem i bokform. Hittills har två band kommit ut och ett tredje är på väg.

När jag läste den första boken var det som att flyttas tillbaka till min egen barndom – inga barn använde cykelhjälmar, mammor låg på BB i en vecka och små barn gav sig iväg på egna utflykter på ett sätt som känns främmande idag. Vi får lära känna Jörgen och Martin, deras föräldrar, grannar och vänner och sedermera även deras småsystrar. Jag skulle inte kalla Jörgen och Martin för busfrön, men ofta hamnar de i upptåg som de först inte förstår konsekvenserna av. Mamma och pappa bemöter dem kärleksfullt när de gjort fel, men trycker samtidigt på vikten av ärlighet, förlåtelse och att Jesus räddar oss från skuld och skam.

Många olika vardagsämnen och stora frågor kring Gud kommer upp i berättelserna, men jag skulle säga att just dåligt samvete och att erkänna när man gjort något fel är mest frekvent. Flera berättelser tar upp att vara förlorad och bli återfunnen, och Guds försyn framhålls vid farligheter som kunnat sluta riktigt illa. Det är uppfriskande att läsa, för jag tror inte det skulle vara betoning på riktigt samma frågor om berättelserna skrivits om barn idag. Berättelserna kanske hade passat ännu bättre idag om de fått en inramning av vilken tid de utspelar sig i. Nu märker läsaren bara att det inte verkar vara riktigt som barn har det idag, men man får heller ingen hjälp att förflyttas till bokens tid.

Berättelserna varierar i längd mellan 2-6 sidor och varje berättelse har en eller ett par illustrationer. De är välskrivna och passar bra att läsa högt och att samtala vidare om. Första boken innehåller 55 berättelser och den andra ännu fler. Jag kan tycka att det blir lite tjatigt ibland. Våra liv innehåller väldigt mycket vardagshändelser, men när väldigt många av dem skrivs ner blir det lite upprepning. Å ena sidan tror jag att boken hade tjänat på att bearbetas mer och om den innehållit något färre berättelser, å andra sidan kanske känslan av upprepning inte är densamma för barn, och inte om man läser någon berättelse då och då.

När jag läst böcker för mina egna barn har jag ofta valt titlar jag själv tyckte om som barn. På samma sätt tror jag att de som vuxit upp med berättelserna om Jörgen och Martin i Luthersk Barntidning kan ha stor glädje av att läsa dem för sina egna barn. För oss som lär känna Jörgen och Martin för första gången blir det en längre startsträcka, men det finns många goda berättelser att ha glädje av i samtal i familjen eller barngruppen i kyrkan.

Boktips – Året runt med Ella och Axel

2025-09-23 / Sofia

Året runt med Ella och Axel av Bodil Månsson, illustrationer av Veronika Danielsson, BV-förlag, 2025, 111 s.

Ett år består av många både vardagliga och festliga tillfällen. Ofta kan vi lära oss något av sådant som händer, smått och stort. Detta har Bodil Månsson tagit vara på i den nyutkomna boken ”Året runt med Ella och Axel”. I 26 berättelser får vi möta syskonen Ella och Axel under ett år, från höst till sommar, och se hur det som händer i deras liv får visa på vem Gud är, vad Jesus har gjort och vad kristna har att hoppas på.

Boken passar bäst att högläsa för barn i lågstadieåldern. Varje berättelse är fristående, 3-4 sidor lång och passar att används som andakt i hemmet eller i en barngrupp i kyrkan. De vardagsnära situationerna skapar igenkänning och öppnar upp för samtal. Ofta är det Ella och Axels föräldrar som är pedagogerna som kopplar en händelse till ett bibelord, men även barnen själva och andra vuxna hjälper till att se på livet ur Guds perspektiv. Den här typen av lärande texter kan lätt bli överpedagogiska eller krystade, men jag tycker Bodil Månsson håller en god balans, särskilt om man låter boken finnas med under en längre tid och inte läser flera berättelser i ett sträck.

Veronika Danielssons illustrationer finns både som helsidesbilder och mindre bilder och gör berättelserna levande. Varje berättelse avslutas med en bibelvers, som är inramad efter årstiden med höstlöv, snöflingor, tussilago eller prästkragar. Berättarstilen är enkel och ibland nästan lite talspråklig, vilket också pekar mot poängen med högläsning.

Blandningen av teman som tas upp och den helhet som bildas är en stor styrka med boken. Bibelns stora berättelse om skapelse, synd, korset och uppståndelsen, livet nu och in i evigheten finns med på olika sätt. Både att vara helt älskad av Gud och att vara en syndare som behöver förlåtelse är tydliga. Både att förvalta livet här och nu och att få längta till Jesu återkomst och skapelsens återupprättelse finns med. Sist i boken finns en lista med bibelhänvisningar, samt ett ämnesregister, som ett stöd ifall man är på jakt efter en andakt utifrån en viss bibelvers eller ett visst tema.

Jag kan varmt rekommendera boken. Ge bort den till en familj, köp in den till kyrkan eller läs den högt med ett barn i din närhet!

Påverkan med respekt

2025-04-11 / Sofia

För flera år sedan lyssnade jag till Carsten Hjorth Pedersen, teolog och pedagog, när han talade om hur vi som är ledare och föräldrar kan påverka barn och unga med respekt. Hjorth Pedersen har skrivit om detta i boken “Påvirk med respekt” (Credo og Logos Media 2020). Under vintern 2025 har jag vid två olika tillfällen fått tala om detta ämne, först på ELM Syds barnledarinspirationsdag och sedan på Roseniuskyrkans ledarskola. Vid det senare tillfället spelades föredraget in och nu finns det på min youtube-kanal.

Carsten Hjort Pedersen utgår från en modell för hur påverkan sker genom att visa på två negativa sätt att påverka – intimisering och övergivande – och två positiva sätt att påverka – utmaning och tillbakadragande. I föredraget förklarar jag vad dessa innebär, ger exempel på de olika sättet och visar på hur vi kan påverka dem vi möter med respekt.

Föredrag om påverkan med respekt av Sofia Ödman.

Boktips – Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan

2025-03-28 / Sofia

Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis, illustrationer av Yulia Ryabtseva, Stevali Barn, 2024, 280 s.

Joseph A. Davids fortsätter utveckla sitt författarskap och har skrivit ännu en fantasyserie som riktar sig till mellanstadieåldern. Jag har tidigare recenserat “Markus av Trolyrien” och “Edgar och draken” här på bloggen.

”Dunkelstjärnan” är den första delen i ”Kampen om Tusenvärld”. Julia bor i ett småsamhälle i Sverige och får till sitt förtret uppgiften att ta lite extra hand om flyktingpojken Kasir som är ny i klassen. Det är något som är annorlunda med Kasir, inte bara att han är flykting. Han tecknar mörka motiv med eld och rök och har en märklig pensel med sig överallt. Snart dras Julia och henne lillebror in i ett äventyr som de aldrig kunnat föreställa sig. En ny värld öppnar sig där Julia hamnar mitt i en maktkamp mellan skuggor, en ledare som inte verkar ha rena motiv och Kasir som visar sig vara någon helt annan än en bortkommen flyktingpojke.

Joseph A. Davis jobbar mycket med kulturkrockar i sina böcker och i ”Dunkelstjärnan” tycker jag att han får till dem på ett bra och nyanserat sätt. Boken är en bladvändare och det händer saker hela tiden. Vissa saker hade kunnat beskrivas med färre ord och mer gestaltning så att läsaren skapar sig de inre bilder som författaren vill åt, men historien är välberättad. De svarta illustrationerna som finns utspridda i boken har en inramning som bidrar till bokens sago- och riddarkaraktär. Bilderna är levande och ökar spänningen i berättelsen.

Det jag uppskattar mest i boken är Julias kamp. Hon drivs delvis av avundsjuka, att vara förfördelad och att tycka synd om sig själv, men när hon drivs av att tänka gott om och göra gott mot andra, märker hon en stor positiv effekt på andra och sig själv. Det hjälper henne att lyfta blicken och se mer sunt på sig själv och andra.

Uppgörelsen i slutet av boken visar tydligt på att det kommer en fortsättning och det blir många frågetecken kvar om man inte läser de kommande delarna. Min son som redan lästa alla fyra delarna uppskattade helheten i den stora berättelsen mycket och har till och med börjat skapa sin egen sullaliska, språket som Kasir talar.

Davis böcker grundar sig på en världsbild som tilltalar mig starkt och jag uppskattar hur han jobbar med kampen mellan ont och gott, vad vishet är och vad som händer i mötet mellan olika världar.

Boktips – 100 kreativa tips

2025-03-04 / Sofia

100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen, redaktör Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 123 s.

Jag har tidigare recenserat ”100 kreativa böner” av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestöd. Den boken har sedan fått en uppföljare i ”100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen”. I uppföljaren har Alexandra Hyllerud som redaktör samlat 100 pedagogiska idéer från 26 olika personer med erfarenhet av att dela tron med barn, i hemmet, i kyrkan eller någon annanstans.

Tipsen är indelade i sex teman: ”Bibelord”, ”Lekar och utmaningar”, ”Undervisning”, ”13 snabba”, ”Familjegudstjänst” och ”Inspiration och uppmuntran” och här finns något för alla – du hittar tips som passar yngre eller äldre barn, små och stora grupper samt ledare som älskar upptåg och ledare som älskar lugna aktiviteter.

Det är en styrka att det är många olika personer som bidragit till boken. Det skapar en större möjlighet för många barnledare att hitta något som passar i deras sammanhang. När jag förbereder undervisning för barn har jag börjat ställa mig frågan: vad kommer de att minnas efteråt? Kommer de minnas att de fick godis eller kommer de minnas att evangeliet är ett gott budskap? Kommer de minnas att vi kan komma med alla våra känslor till Jesus eller kommer de minnas att de lekte arga leken på söndagsskolan? I ”100 kreativa tips” får läsaren många förslag på hur man kan lära ut eller poängtera saker i kristen tro. När jag som läsare väljer vad jag ska använda och inte kan frågan om vad barnen kommer att minnas vara bra att ställa. Understryker det pedagogiska knepet den teologiska sanningen? Om ja, kör på!

Den här typen av idéböcker är perfekt att ha i bokhyllan när man behöver få inspiration till hur man kan undervisa Bibeln och dela den kristna tron i kyrkan och hemma. Allt passar inte alla, men en hel del passar många av oss.