Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Boktips – Små bibelhjältar

Små bibelhjältar: Noa, Josef, Jona, Daniel, Pojken med brödet och fiskarna, Petrus, Påsken, av Victoria Kovacs (översättning Tomas Hagenfors), illustrerad av Catherine Groenewald, Tomsing, 16 s per bok

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Små, korta böcker för barn med enskilda bibelberättelser har länge funnits på marknaden. Från min egen barndom minns jag kanske mest Verbums serie “Bibeln berättad för barn”, en översättning från holländska med färgstarka och samtidigt bleka illustrationer.

Ett nutida exempel är Tomsings häften som de kallar “Små bibelhjältar”. Serienamnet antyder att man ska hitta en hjälte i varje sextonsidigt häfte och i de sju jag läst gör titlarna tydligt vem det är: Noa, Daniel, pojken med matsäcken, och så vidare. Samtidigt finns det en större hjälte som ibland lyser igenom. I “Petrus” och “Påsken” blir det tydligast där Jesus, Guds son, får mer fokus. Bibelns hjälte är först och främst Gud och hans handlande, och det kunde varit ännu tydligare i alla böckerna.

Texten är enkel med en till två meningar på varje uppslag. Illustrationerna är färgstarka, mjuka och barnsliga. Ibland är de lite för gulliga och jag kan fundera på om de försvårar för barnen att förstå Bibelns historiska sanning i relation till alla sagoböcker de läser. I varje berättelse följer ett litet får med och betraktar nyfiket allt som händer. Läsaren kan identifiera sig med fåret och på så sätt följa med in i berättelserna och uppleva dem nära.

På baksidan av varje häfte står det var i Bibeln man kan hitta berättelsen, vilket är bra. Det är en utmaning att på några få sidor sammanfatta centrala, djupa och ibland omfångsrika bibelberättelser. Författaren får göra tolkningar och förenklingar. Ibland blir det inte klockrent, men överlag tycker jag detta är fina små häften som hjälper små barn att bli introducerade i Bibelns berättelser.

Boktips – Munken & Kulan Att bära en hemlighet

Munken & Kulan Att bära en hemlighet av Åke Samuelsson, illustrerad av Simon Jannerlund, Tomsing förlag, 115 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken och Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv.

En del av berättelserna har kommit ut i bokform och nu senast “Munken & Kulan – Att bära en hemlighet”. Den innehåller fyra episoder med förstärkande illustrationer av Simon Jannerland. Tack vare att berättelserna är så fantastiska kan man stå ut med att den grafiska formgivningen är slarvigt gjord.

Efter en kort presentation av centralgestalterna får vi läsa om hur Kulan rymmer hemifrån för att han gjort sönder rutan på pappas lånebil. Kulan vet hur arg pappa kommer bli, men när de till slut möts får Kulan se något nytt hos pappa – hur mycket han älskar Kulan. Till varje berättelse hör en bibeltext som söndagsskollärare Rune förklarar. “Ingen känner Fadern utom sonen” (Matt 11:27) hör ihop med den första episoden. Både den första och ett par av de andra episoderna talar så starkt om Guds relation till oss människor och våra relationer mellan varandra att jag rörs till tårar.

Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper som mina barn har som jag själv inte visste om. När jag frågat: “Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet “Från Munken och Kulan”.

Boktips – Kartvärlden

Kartvärlden Christin S Salander, illustrationer Julia Wingård, 110 s.

Christin S Salander, författare och grundare av bokförlaget Pärlan har just kommit ut med en ny bok som främst riktar sig till 9-12-åringar. Kartvärlden är en vacker kombination av vardagsrealism och fantastiska inslag, och den vill förmedla tröst genom dem för många människor viktiga ledorden tro, hopp och kärlek. Bokens åtta kapitel är rikt illustrerade av Julia Wingård. Bilderna är omvälvande. Det finns ett flöde i dem som gör det vackert och dynamiskt, men även ett mörker där dynamiken stärker det hotfulla i berättelsen.

Boken börjar in medias res med att Saga gläntar på dörren till en portal. Snart backas bandet och läsaren får veta bakgrunden till att portalen dök upp. Berättelsen är boken skriven i jag-form ur Sagas perspektiv. Berättarstilen snuddar vid att vara talspråklig, vilket ibland kan vara lite tjatigt, men för det mesta stärker det barnperspektivet.

Det är lite vagt hur gammal Saga är. Vi får veta att Sagas treåriga syster är sjuk. Dödssjuk. Saga får se sin mammas hopplösa förtvivlan och dras sig tillbaka till sitt rum. Det är där hennes kartbok och bibel plötsligt glimmar till. En kartvärld öppnar sig med en portal in i Guds rike. Saga går in, träffar Jesus och får ett uppdrag att hitta tre nycklar som ska hjälpa hennes familj.

Det är en spännande tanke att synliggöra Guds rike som en annan värld som Saga går in i. Det finns en risk att Guds rike blir något annat än den här världen, som att Guds rike inte finns här och nu och att den här världen inte är Guds. Här lyckas dock författaren i stort sett hålla en bra balans. Ju längre berättelsen fortskrider ju mer närmar sig världarna varandra och Jesus handlande i nuet blir tydligt.

Det dyker upp detaljer som visar på olika kristna traditioner, som en böneduk. Det är inget jag levt med och bruket känns lite främmande för mig, men jag kan tänka mig att det finns andra läsare som känner igen sig.

Det är intressant att fundera på om barnböcker måste ha lyckliga slut. Blir lösningen för enkel i berättelsen om Saga? Jag vet inte. Men en annan familj – en pappa och sonen Oscar, som Saga träffar på sjukhuset breddar perspektivet av att livet inte är så enkelt.

”Kartvärlden” är en stark berättelse om sorg och förtvivlan där Jesus får bryta in och förmedla kärlek, tro och hopp. Christin S Salanders författarskap samspelar väl med Julia Vingårds dramatiska illustrationer. Det är en utmaning att förklara Guds rike och hur vi i vår tid lever i ett nu men ännu inte. Här kan berättelsen om Saga vara ett stöd för barn att förstå hur Jesus verkar i nuet, men hur vi samtidigt väntar på att han en dag ska komma tillbaka och återupprätta allting.

Boktips – Fröbärarna

Fröbärarna av Daniel Persson, fröbärarna.se, 2021, 284 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Daniel Persson debuterar med ungdomsromanen Fröbärarna, en vardagsrealistisk berättelse med övernaturliga inslag. När Simon börjar på högskolan blir han inbjuden till en hemligstämplad specialkurs vars innehåll ska leda till stora samhällsförbättringar. Mot sin vilja dras Simon in i något som han aldrig kunnat föreställa sig, där verkligheten ställs på ända och makter han inte trodde fanns ger sig till känna. Detta genom ett frö som han och de andra på kursen bär inom sig.

Bokens karaktärer ställs mot varandra. Simon är den ambivalente, hans bandmedlem Emma den som fattar beslut på sekunden och har en enorm styrka kombinerat med övergivenhet, och ledaren för kursen är maktgalen. Vid sidan om finns Simons mamma och professor Martin båda kunde fått ett större djup.

Emma är den som får mest djup av karaktärerna. Hon är övergiven och längtar efter gemenskap, samtidigt som hon saknar impulskontroll, är socialt stolpig och våldsam. Hon är intelligent och använder sina förmågor till det yttersta, oftast för att rädda sitt eget skinn. Ibland blir det som hela berättelsen är en avspegling av hennes karaktär. Det blir tidigt våldsamt och läsaren möts av oförklarliga beteende. Spänningskurvan falnar lite av att den onda makten avslöjar sig så tidigt och de goda makterna verkar vara i kraftigt underläge.

Simon förblir trots sin ovilja mot kursens ledare ambivalent som person. När berättelsen når sina mer fantasyinslag i slutet av boken, och Simon agerar på egen hand, växer hans självsäkerhet och jag följer med förväntan vad som ska ske, men så fort Emma åter finns i närheten bleknar han.

Författaren lyckas på ett spännande sätt skildra att den kraft som fröet bär på varken är ond eller god. Det avgörs helt av vem som tar makten över fröbärarna. Jag ser fram mot att i nästa del förhoppningsvis få se mer av vad fröet i goda makters händer kan åstadkomma.

Boktips – Flyga med tranor

Flyga med tranor av Margareta Juhlin, Pärlan förlag, 2021, 60 s.

Flyga med tranor av Margareta Juhlin.

“Flyga med tranor” är en bilderbok med fyrfärgstryck i liggande format där Margareta Juhlin står för både text och bild. Läsaren får träffa Ali som i jag-perspektiv berättar om sitt hem i Afghanistan, om sin familj, lillasyster Mitra och om hur de får fly från sitt hem till ett land långt bort.

Läsaren får lära känna det vackra och vardagliga i Afghanistan – hembyn basaren, mullbärsskörd, att flyga drake och skolan. Samtidigt beskrivs kriget, talibanernas lagar och hotet mot Alis familj som är kristen. Författaren drar sig inte för att lyfta alla de starka känslor som väcks hos Ali och Mitra av flykten och på ett drömmande sorgset sätt får en flock tranor i berättelsen representera både flykt och möjligheter.

Berättelsen är välskriven och både jag och yngste sonen trivdes med den vid en högläsningsstund. Ord och formuleringar hjälper till att skapa både en skönhet och dramatik. Bilderna levandegör texten och är fina, med en antydan till Elsa Beskow-stil. Tyvärr upplevs några av dem pixliga eller oskarpa.

Ali berättar i efterhand och i början av boken görs missen att beskriva Afghanistan som ett land långt bort i Asien, fast det är det som är nära och hemma för Ali. Annars är det i boken Afghanistan som är nära och Sverige som är långt bort, tills slutet av boken då även landet de flytt till börjar kännas som hemma. Jesus och hans flykt som litet barn till Egypten med Josef och Maria ger igenkänning och stöd för Ali och hans syster – Jesus och skyddsänglarna finns med dem överallt. På samma sätt skapar Alis kristna tro en gemenskap och närhet till läsare som inte har samma erfarenheter av flykt och olika länder, men som delar tron på Jesus.

“Flyga med tranor” är ett välkommet bidrag till de olika flyktingskildringar och beskrivningar av olika kulturer som just nu är aktuella.

Boktips – Resan till Solens land

Resan till Solens land av Marina Andersson-Enhil, Pärlan förlag, 2021, 127 s.

Har du skrivit resedagbok någon gång? Jag brukar tycka att det är lätt hänt att upplevelserna radas på varandra och det är svårt att få ner alla intryck man är med om, särskilt om man reser till en ny plats. Lite så är det att läsa ”Resan till Solens land”. Den är så full av händelser, personer och intryck att jag efter bokens sista blad nästan vill läsa den en gång till för att landa i berättelsen. För det är en fin berättelse.

Ellinor får följa med sin mamma till hennes hemby Enhil i Turkiet. Ellinor bor med sin familj i Sverige, hennes mormor och morfar och andra släktingar bor i Tyskland, men varje sommar återvänder många av dem till Enhil, som ända fram till slutet av 1900-talet var en av de viktigaste kristna byarna i trakten. Ellinors mamma vill visa dottern sin hemby, den nutida och historiska kyrkan och låta henne uppleva solen, maten och livet där.

Vi får följa Ellinors upplevelser genom en objektiv berättare som inte kan se in i personernas tankar och känslor. Däremot är boken rik på dialog som bidrar till att vi får veta hur personerna tänker och känner. Eftersom författaren skriver ner sin egen berättelse – det är hon som rest med sin dotter till Enhil – råkar jag ibland likställa författaren med berättarrösten och då kan jag uppleva texten som förenklad. Pappan verkar till exempel orolig över resan, men ger med sig lite väl lätt. Om jag däremot tänker att den objektiva berättaren återger händelserna ur ett barns perspektiv blir texten starkare.

Berättelsen skildras inte bara i text utan också genom foton, som förstärker realismen. Ibland blir jag lite förvirrad av att kläderna på fotona inte stämmer med kronologin i berättandet. Det dyker upp ganska många personer i berättelsens början, men med tiden blir det tydligare vem var och en är och det är fint att Ellinor får möta många olika generationer i byn.

Författaren har ett tydligt budskap med boken – att Enhils kristna historia och den kristna tron ska få leva vidare och att barn ska få med sig sitt dubbla ursprung. Genom att berätta om dotterns och mammans resa blir det inte bara ett enskilt barn som får ta till sig budskapet, utan också alla vi som läser berättelsen.

Boktips – Skapad för gemenskap

Skapad för gemenskap: Håll om mig-handboken för kristna par av Sue Johnson och Kenneth Sanderfer, OrdGlob förlag, 300 s.

Nyligen recenserade jag Skapad för gemenskap i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

Boken menar att alla människor ställer frågor som “Finns du där för mig?” och “Kan jag lita på dig?”. Frågorna har länge använts inom anknytningsteorin för barn. När Johnson prövade denna teori i parterapi såg hon revolutionerande förändringar. De flesta gräl handlade inte så mycket om sakfrågan som om frågan om känslomässig trygghet. Johnson har forskat länge och grundat emotionellt fokuserad parterapi (EFT) och delar med sig av sina erfarenheter i bokens tre delar. Först får vi den teoretiska grunden. Därefter kommer en praktisk vägledning för sju livsavgörande samtal för par. I tredje delen fördjupar författarna sig i relationen mellan EFT, kristen tro och samhället.

Skapad för gemenskap riktar sig till kristna par och terapeuter. Utifrån berättelsen om hur Gud vill återupprätta en kärleksrelation till oss människor visar Johnson och Sanderfer på hur samma längtan efter återupprättade relationer finns hos par.

Jag uppskattar bokens holistiska synsätt, där människan blir hel genom att förstå sitt inre, men också genom vetenskapliga rön och bibliska sanningar. Det är en bok för par att använda i praktiken. De sju samtalen kan vara tuffa att genomföra och väcka djupa känslor på områden där en relation är skör. Därför tror jag att boken kan vinna på att användas i terapisamtal där det finns en tredje lyssnande part. Samtidigt kan par i vardagen ta vara på mycket i boken, utan att ha genomfört alla sju samtalen.

Med hjälp av läsningen har jag kunnat relatera annorlunda till min make i situationer där ömma punkter hos mig själv berörts eller negativa mönster som gör att våra samtal kör fast uppstått. Jag har kunnat uttrycka mig bättre och lyssna mer, så att både jag och min make kunnat vara kvar i tilliten till varandra. Det kan i sin tur få ge ringar på vattnet till andra relationer, vilket Skapade för gemenskap också positivt visar på.

Den moderna mammans kamp

I nummer 8 2021 av tidningen Till Liv skrev jag en artikel om moderskap och nu publicerar jag den även här på bloggen.

Moderskap blir aldrig enkelt. Att bli mamma är omvälvande och kvinnan ställs inför helt nya frågor – vilken bild har jag av moderskap, hur är jag som mamma och hur förhåller sig min mammaroll till min omgivning?

I vårens bokutgivning fanns en ’moderskapstrend’ och P1 Kultur diskuterade litteraturens bild av moderskap. Man menade att det är ett moderskap som har nått botten: mamman på förlossningen förstår inte hur hon hamnat där, mamman med tonåringar ifrågasätter sin egen fostran av dem, och 85-åringen säger upp bekantskapen med sin dotter.i

I dag föds det i Sverige i genomsnitt mindre än två barn per kvinna. Det betyder att vi inte ens ersätter oss själva. I andra europeiska länder är genomsnittet ännu lägre. Har samhället frigjort kvinnan för mycket från moderskapet så att det inte känns relevant? Lever vi i en tid av existentiell hopplöshet där vi inte vill leva vidare genom kommande generationer?

Vad är vi egentligen skapade för?

Sedan industrialiseringen och urbaniseringen från 1800-talet och framåt har kvinnor i Sverige efterfrågats på arbetsmarknaden. Staten har velat ha ut kvinnorna ut på arbetsmarknaden på heltid och barnen har blivit hela samhällets ansvar. Reformer har genomförts, bland annat i föräldraförsäkringen, för att fäder ska ta mer ansvar i hemmet. Samtidigt har mödrarna fortsatt ta det största praktiska ansvaret för hem och barn.ii Många menar att reformerna har misslyckats eller att vi inte är framme vid målet än, men man kan undra om samhället försöker bygga något som vi inte är skapade för?

Jag hörde en kristen feminist med en tämligen konstruktivistisk syn på kön fråga sig ”Tänk om det är så att det för kvinnor kommer naturligare [än för män] att helt och hållet bejaka föräldraskapet och ge sitt liv för barnen på ett helt annat sätt? Vad gör vi med det?”iii Det var en självkritisk och modig fråga, som jag tror att hela vårt samhälle behöver ställa sig.

Det är positivt att kvinnor utbildar sig och yrkesarbetar. Det är positivt att både mödrar och fäder är närvarande och tar gemensamt ansvar för hem och barn. Det är positivt med familjeplanering inom vissa ramar. Men allt som gjorts för att hjälpa mödrarna i vårt samhälle har inte varit positivt. Många saker har snarare gjort att många kvinnor fått betala ett högt pris och fjärmats från det moderskap de skulle vilja identifiera sig med.

Några reflektioner kring moderskap

Utan att mena mig vara någon expert på de här frågorna vill jag göra några reflektioner kring vad moderskap är, hur moderskapet påverkas av omgivningen och hur vi som kristna kan förhålla oss till samhällets idéer om föräldraskap. Jag vill också lyfta några tankar kring hur vi som enskilda mammor tillsammans med make och barn kan få livet att fungera på ett sätt där vi i det stora hela mår bra och är i balans.

Det finns mammor och pappor!

Till att börja med är det viktigt att påminna sig om att det finns mödrar och fäder. I många sammanhang blir vi mammor reducerade till könsneutrala föräldrar eller vårdnadshavare. Vi behöver erkänna och proklamera att det finns mammor och pappor, att båda behövs lika mycket, att de har en del likheter men också en del skillnader. Olof Edsinger beskriver i sin bok Olika och jämlika skillnader man kan se mellan könen utifrån bland annat hjärnforskning, kommunikation och social interaktion samt lekmönster och yrkesval. Han menar att det är viktigt att vi ”frigör våra medmänniskor till att vara just individer, men att vi samtidigt är medvetna om de generella könsskillnader som finns”. För att familjer och moderskap ska fungera väl är det bra att känna till några av de här grundläggande skillnaderna.iv

Kallelsen och gåvan att vara mamma

Det finns goda skäl att tala om moderskap som en kallelse. Att föröka sig och bli förälder är en del av uppdraget att vara skapelsens förvaltare. Även om inte alla kvinnor får egna barn finns det en moderskapsroll som alla kvinnor kan få tjäna i. Vi behövs som andliga mödrar och förebilder i våra församlingar. Som mödrar har vi en livgivande, hjälpande och relationsfrämjande uppgift. Alla gifter sig inte eller får barn, det kan vara frivilligt eller ofrivilligt, men vi har alla gåvor från Gud att använda i de livssituationer vi är.v De gåvor vi fått av Gud ska vi använda till hans ära. Om du som kvinna har barn, så har du gåvan att vara mamma och det är en av de viktigaste uppgifterna man kan ha. Den gör inte att alla andra gåvor Gud gett dig försvinner, men det kan innebära att några andra gåvor får vänta med att användas under de mest intensiva åren som moder.

Podden Föräldrapeppen nämnde en gång att en engelsk ordbok definierade ”karriär” som ”livslång yrkesutveckling”.vi Detta säger något mer än att bara lyckas komma till nästa position på ditt jobb eller att tjäna lite mer pengar. Det handlar om att du utvecklas som person under hela livet. Jag vet få saker som slipat mig så mycket som att vara mamma, och många saker jag lärt mig i min mammaroll kan jag använda på andra områden i livet.

Var hittar mamma sin trygghet?

I dag vill många ha hunnit med utbildning, äventyr och några års yrkesarbete innan familjebildningen. Genomsnittsåldern år 2020 för förstagångsmammor var 29,9 år.vii Den åldern ökar kontinuerligt. När vi får barn är vi inte alltid beredda på vad moderskapet gör med oss. Hur förändras jag? Kan jag fortsätta med allt som vanligt? Eller hur ska livet se ut nu? Dagens mödrar är ofta väl pålästa om hur de ska göra för att allting ska bli rätt, samtidigt som de kan bära på en stor osäkerhet. På vad ska moderskapets trygghet vila?

Vi kan hitta en trygghet i andra mammor. Vi behöver få höra ”Vilken bra mamma du är!” eller ”Så fint att se dig tillsammans med dina barn!”. I dag finns begreppet ”mom shaming” som handlar om att mödrar blir kritiserade för hur de relaterar till sina barn, och det är i det stora hela kvinnor som kritiserar andra kvinnor. Detta är inte vad vi behöver! Det är gott för mig att lyssna på goda råd och ta rygg på någon annan mamma som har lite mer erfarenhet än jag själv. Att peka finger åt varandra är däremot aldrig fruktbart. Jag minns fortfarande hur stärkande det var när en vän i en situation där jag var frustrerad på mina barn sa orden ”Du är en jättebra mamma!”. Poängen var inte att min vän tyckte att jag skötte situationen perfekt, utan att hon uppmuntrade mig till att göra mitt bästa. Och jag minns den erfarna trebarnsmamman som jag fick inspireras av när jag fick mitt första barn.

Behovet av att tänka igenom föräldraskapet

Det skapar också trygghet att vara genomtänkta i familj och äktenskap. Det är lätt att följa med i samhällets mönster av hur länge mamma respektive pappa ska vara föräldraledig, när barnet ska börja förskola, vilken ekonomisk standard vi bör ha, med mera. Det finns inget som säger att mödrar måste följa detta mönster. Fundera med din make igenom hur ni vill att ert liv ska fungera: Hur kan ni ge barnen kvantitet och kvalitet i tid? Hur vill ni arbeta så att det blir en god balans mellan hem- och yrkesarbete? I samhällets ögon är det inte bra att jobba deltid (tänk på pensionen!) och att tycka om att vara hemma mycket med barnen. När makarna tillsammans delat upp ansvarsfördelningen i hemmet blir det också lättare att skydda sig mot frestelsen att ’spela offer’, vilket aldrig är en bra lösning.

Även mamma är ett barn

Den allra viktigaste tryggheten som moder är att komma ihåg att vi är barn till Gud. Det är i Guds ord och i församlingens gemenskap som mödrar får hämta kraft och styrka. Det kan vara svårt att hitta ro och tid till att ta hand om sin relation med Gud, men när vi mödrar matar oss med Jesus och hans trösterika ord kan vi hitta rätt i vår mammaroll. Till Jesus får vi också komma i vår otillräcklighet, be om förlåtelse när vi misslyckas, om vägledning när vi våndas och tröst när vi sörjer. Det finns inga perfekta mammor, men vi är tillräckligt bra och får fortsätta att formas och växa som lärjungar och mödrar.

Sofia Ödman, mamma och pedagog

i P1 Kultur, ”Ingen rosaskimrande dröm i vårens böcker om moderskap”, 24 mars 2021, https://sverigesradio.se/avsnitt/1681559 (hämtad 2021-07-01).

ii Historiepodden, ”Barnledig pappa (staten & föräldraskapet”, avsnitt 349, https://play.acast.com/s/historiepodden/349.barnledigpappa-staten-foraldraskapet- (hämtad 2021-07-01) och Svenska Dagbladet, ”Så har mammarollen förändrats sedan 1919”, 2015-05-30, https://www.svd.se/sa-har-mammarollen-forandrats-sedan-1919 (hämtad 2021-07-01).

iii Jesusfeministpodden, ”De sunkiga traditionernas praktik”, avsnitt 44, https://poddtoppen.se/podcast/1431018550/jesusfeministpodden/44-de-sunkiga-traditionernas-praktik (hämtad 2021-07-01).

iv Olof Edsinger, Olika och jämlika., Apologia 2020, s 141.

v Hillary Morgan Ferrer från Mama Bear Apologetics är ett inspirerande exempel, https://mamabearapologetics.com/

vi Föräldrapeppen, ”Om karriär, press och prestation”, avsnitt 11, https://foraldrapeppen.libsyn.com/avsnitt-11 (hämtad 2021-07-01).

vii SCB, https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/foraldrars-alder-i-sverige/ (hämtad 2021-07-01).

Boktips – Insteg Rut

Insteg Rut av Ray Baker, Bibeln idag, 20 sidor.

Rut är en av de böcker i Bibeln som fascinerar och griper tag i mig mycket. Jag tänker att jag har läst bibeltexten och om bibeltexten en del. Ändå får jag gott om nya saker att fundera på när jag läser Bibeln idags bibelstudiehäfte över Ruts bok.

Bibeln idag säger själv om Insteg att det ”är en serie med lättillgängliga bibelstudiehäften som lämpar sig för såväl ovana som vana bibelläsare” och det håller jag med om. Det finns hittills fyra häften utgivna om Romarbrevet, 1 Mos 1-15, treenigheten och Rut.

”Insteg Rut” innehåller 8 samlingar. I inledningen till boken får läsaren hjälp med hur man kan lägga upp en samling, vare sig man har den enskilt eller i grupp. Varje samling innehåller ett låtförslag, en undervisande text, frågor och plats för anteckningar. Låtförslaget kommer man åt genom en QR-kod. Greppet känns tidstypiskt, vilket är positivt nu, men kanske gör att materialet tappar i tidlöshet.

Ray Bakers undervisande texter ger en djup förståelse av bibeltexten och får mig som läsare att fundera vidare, ibland provoceras, och framför allt att längta efter att läsa bibeltexten ännu mer. Frågorna växlar på ett bra sätt mellan att vara frågor som för läsaren in i bibeltexten och frågor som hjälper läsaren att reflektera över sitt eget liv och tillämpa bibeltexten. Utrymmet som är avsett för anteckningar underlättar för den skrivsugne, men signalerar samtidigt inte någon ton av att man ska ”göra sin läxa”.

Häftet har ett liggande format, i en lite märklig storlek. Det är mindre än ett A4 men större än en bibel, så det är lite obekvämt att bära på. Samtidigt passar formatet bra för att lägga häftet uppslaget på ett bord när man har bibelstudium i grupp.

”Insteg Rut” passar för olika åldrar, men kanske allra mest för ungdomar och unga vuxna. Jag är själv nyfiken på att prova materialet i ungdomsgruppen i vår kyrka, eller kanske med föräldrar i en babysångsgrupp, men jag skulle också rekommendera hemgrupper i blandade åldrar att testa materialet.

Boktips – Munken & Kulan

Munken & Kulan av Åke Samuelsson, illustrationer av Simon Samuelsson, Tomsing förlag, 108 sidor.

I sommar gjorde min familj en utflykt till Hönö och njöt av havsbad, pizza vid hamnen och så känslan av att det var här allting började. Ja, alltså berättelserna om Munken & Kulan. I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken & Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn som live eller inspelat hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv och deras söndagsskollärare Rune.

Sedan 2005 har en del av berättelserna också kommit ut i bokform på Tomsing förlag och jag har nyligen läst om den första som helt enkelt heter ”Munken & Kulan” och innehåller fem episoder hämtade från tre olika cd-skivor. Det finns ytterligare sex böcker utgivna hittills. Den första boken har en fin sättning och är välgjord, med de andra har en lite billigare känsla med för lite omsorg om layout och sättning. Illustrationerna av Simon Samuelsson är dock lika bara i alla böckerna.

I den första boken får vi efter en kort presentation av centralgestalterna Munken, Kulan, Pastorn, Putte-Kulan och Rune, möta Munken och Kulan när de går på marknad och genom en ynka guldtia får lära sig att den som ger han blir rik. Därefter kommer mina favoritepisoder i boken, om när Kulan åker lådbil och hamnar på sjukhus. Den smärtsamma vägen lär pojkarna sig att Gud inte alltid ger det man ber om, utan han ger bara det som är bra. På sjukhuset får sedan Kulan lära sig att även de jobbiga dagarna kan man tacka Gud för. Ytterligare två berättelser ryms i boken.

Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Vi har läst både första boken och de efterföljande högt för barnen här hemma, och de har också lyssnat på många av berättelserna på CD. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper barnen har som jag själv inte visste om. När jag frågat: ”Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet ”Från Munken och Kulan”.

När jag var liten kände jag inte till Hönö mycket mer än via Hönöbröd och Åke Samuelssons berättande hörde jag bara talas om att syskonbarnen lyssnade på. När jag väl kom till Hönökonferensen som vuxen hade Åke Samuelsson slutat berätta live. Därför gläds jag åt att ha fått upptäcka berättelserna som vuxen och få ge dem till min barn – både i CD- och bokform.

« Äldre inlägg

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑