Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Bokklubb för tweenies

I Roseniuskyrkan, där jag arbetar som barn- och ungdomspedagog, vill vi försöka ha en sammanhängande linje för barn och ungdomar från att de föds tills de är vuxna. Vi vill att barn, unga och vuxna ska få lära känna varandra över generationerna, men också att barn och unga ska få ha åldersanpassad verksamhet där de får lära känna Jesus och varandra mer.

En åldersgrupp som ofta hamnar mellan stolarna i kyrkan är tweenies, åldern då man är lite för gammal för söndagsskolan och lite för ung för ungdomsgruppen. För några år sedan startade vi därför en digital bokklubb varannan fredag för alla 11-12-åringar i Roseniuskyrkan. Det var just efter covidpandemin och det gjorde att alla hade vant sig vid att man kan träffas digitalt och att det kan bli riktigt bra.

Roseniuskyrkan ligger i centrala Stockholm och våra församlingsmedlemmar bor utspridda över Storstockholm. Som 11-12-åring rör du dig oftast inte på egen hand i kollektivtrafiken och det är i vilket fall mastigt att ge sig in till kyrkan efter skolan. Däremot är det lättare att sätta sig vid datorn en timme på fredag eftermiddag. Att ses digitalt underlättade också för mig som ledare.

Jag älskar böcker, inte minst Bibeln, och jag älskar att få dela läsupplevelser med andra. Både Bibeln, skönlitteratur och faktaböcker kan hjälpa oss att växa som lärjungar, att se andra perspektiv och att ta in ny kunskap. När vi samtalar om det vi läst blir effekten ännu större. I bokklubben har ledare och deltagare boken som ett gemensamt fokus, så det blir inte bara ledare som ska förmedla något till deltagarna, utan men får ett gemensamt utbyte.

Upplägget är enkelt. Vi ses varannan fredag kl 17-18 på Zoom. Till dess har alla läst ett avsnitt i boken. När vi ses pratar vi om innehållet, ledaren kan undervisa utifrån boken, och vi har aktiviteter som är mer eller mindre kopplade till boken. Till en del böcker har det passat att göra ett bildspel med det jag vill att vi pratar om i undervisningen.

Bokklubben utgår från församlingens barn, men alla är välkomna. Man kanske har en kompis som är nyfiken på kristen tro, eller man kanske själv funderar på hur kristen tro hänger ihop egentligen. Vi vill bygga en atmosfär där alla vågar säga vad de tänker. Vi brukar inleda och avsluta med bön. Ibland delar vi böneämnen med varandra.

Vilka böcker passar? Jag har försökt att variera mellan fyra kategorier: apologetik, bibelläsning, lärjungaskap och skönlitteratur. Om man har en bok per termin hinner deltagarna få med sig en bok från varje kategori under sina två år i bokklubben. Böcker som jag tycker har fungerat bra är:

  • Kristendomen bevisad för unga – utred Jesus med en riktig brottsutredare av J Warner Wallace och Susie Wallace, Pärlan förlag.
  • Utforska Bibeln 1 och Bordssamtal för familjer 1 – Hur allting började av Alison Mitchell, Rotad.
  • Vad skulle Jesus ha gjort? av Merete Føyen Arnevåg, illustrationer av Oscar Jansen, Bornelings.
  • Mörkret över Aerwiar av Andrew Peterson, Libris.

Det är viktigt att ha kontakt med föräldrarna. Jag brukar prata med föräldrarna innan det är dags för deras barn att börja i bokklubben och beskriva upplägget. Sedan skickar jag ett mejl till föräldrarna ett par dagar innan varje träff som en påminnelse om att läsa och att komma på bokklubben. Det varierar hur lätt barnen har för att läsa, så jag uppmuntrar föräldrarna att läsa högt tillsammans med barnen om det behövs. Ett exempel på hur mejlen kan se ut finns här. Ibland skickar jag sms till deltagarna för att peppa dem att läsa och för att ha lite kontakt med dem.

Efter någon termin med enbart digitala träffar kan det vara roligt att ses IRL ibland. Deltagarna har själva efterfrågat detta, så då brukar vi ses några gånger under terminen i kyrkan. Då utökar vi träffen till två timmar och har smörgåsfika också. De föräldrar som följer sin barn dit passar på att ta en promenad, en middag på tu man hand eller träffa en vän. Gemenskapen i gruppen växer ännu bättre när man ses på riktigt och samtalen flödar ännu lättare. När de sedan fyller 13 år och ska börjar ungdomsgruppen har de vant sig vid att något händer varannan fredag (vår ungdomsgrupp träffas också varannan fredag), de har lärt känna varandra och steget in i ungdomsgruppen blir enklare.

Våga testa bokklubb i ditt sammanhang! Hör av dig om du har några frågor.

Boktips – Guds väldigt bra idé

Guds väldigt bra idé – En sann berättelse om alla underbart olika människor i Guds familj av Trillia Newbell, illustrerad av Catalina Echeverri, Bornelings, 2019, 32 s.

Hur berättar man Bibelns stora berättelse om skapelse, syndafall, dom, rättfärdiggörelse och nytt liv för barn så att det både blir troget mot Guds ord och nära barnens vardag? Hur berättar man för barn att du är underbart skapad och högt älskad, och samtidigt trasig och i behov av förlåtelse och förändring?

I ”Guds väldigt bra idé” tycker jag att Trillia Newbell lyckas väl med båda dessa saker. Boken är en sådan där bilderbok som man förväntar sig att hitta när man bläddrar i bibliotekets backar i småbarnshöjd. Den har rätt format, är färgsprakande och lockar till läsning. När man tar upp den och bläddrar igenom den snabbt får man intrycket av lagom mycket text och händelserika bilder med barn i fokus. Typsnittet bidrar till det lite barnsliga intrycket. Med sina ojämna bokstäver är det inte så lämpligt för nybörjarläsare, men det gör inte så mycket, eftersom jag tänker att detta framför allt är en högläsningsbok som vuxna läser för barn.

Berättelsen bygger på att Gud fick en väldigt bra idé – att skapa en mängd olika människor som skulle älska honom och varandra. Idén jämförs med en mängd uppfinningar som människan gjort, men inget slår Guds idé att skapa människor till sin avbild. Bilderna visar hur olika och underbara alla människor är. Boken pekar på att vi lever i Guds värld och att vi har ett uppdrag att ta hand om den, men att människan valde att inte älska Gud. Bilderna visar på mörkret och konflikterna som uppstod då. Vi människor behöver förlåtelse för att kunna få kontakt med Gud igen och med ett fortsatt fokus på människors olikheter beskrivs Guds räddningsplan genom Jesus.

En styrka med boken är att den lyfter fram att Guds väldigt bra idé inte är slutförd: ”Jesus ska komma tillbaka och göra världen perfekt igen. Och alla som har bett Jesus om förlåtelse kommer att bo där med alla sina olikheter”. En annan styrka är att boken visar på att alla olika människor, som ber om förlåtelse är välkomna till Jesus, och att vi nu får vara tillsammans i församlingen. Den främsta styrkan är att evangeliets olika aspekter blir tydliga. Nåden blir stor för att synden verkligen beskrivs. Varje människa blir vacker trots sin trasighet, för att hon är skapad till Guds avbild och upprättad i Kristus.

Skönlitteratur kan på flera olika sätta säga det som är sant, men de flesta berättelser har inte hänt på riktigt. Därför är det bra att den här boken redan i undertiteln säger att detta är en sann berättelse. Dessutom finns det en text på sista sidan med rubriken ”Hur kan vi känna till Guds väldigt bra idé?” med hänvisningar till Bibeln och ytterligare betoning på att detta är sanning. Utan denna betoning hade risken ökat att boken mest sågs som en saga.

Ett extra plus är att det finns en tillhörande målar- och aktivitetsbok. Den innehåller både enkla målarbilder och lite svårare uppgifter som kräver att barnet kan läsa och skriva. Längst bak finns ett facit.

Nu är mina barn förbi bilderboksåldern, men det här är en bok jag gärna hade läst för dem om och om igen när de var små. Jag vill gärna läsa den för barn jag träffar i mitt arbete i kyrkan.

En fantastisk sammanfattning av Guds plan!

Boktips – Jakten på Juliana

Jakten på Juliana av Runar Bang, illustrationer av Eldbjørg Ribe, översättning Henny Johansson, BV-Förlag, 2024, 90 s.

Tuva, Einar och Sven har en hemlig klubb med högkvarter inne i skogen. En vinterdag dyker en okänd person upp i klubbens koja. Det är Juliana och hon har rymt hemifrån. Mötet med Juliana är början på en riktig thriller där Tuva och hennes vänner måste hjälpa Juliana att gömma sig, samtidigt som de vill lösa mysteriet med varför Juliana rymt hemifrån. De gömmer Juliana i skogskapellet och där får Juliana göra nya upptäckter. Mitt i alla rädsla får hon börja lära känna Bibelns Gud som ger trygghet mitt i svåra situationer.

”Jakten på Juliana” är en spännande deckargåta som både har inslag av nutida vardagsrealism och en surrealism som påminner om Ture Sventon eller Lasse-Maja. Skurken är skurkaktig, barn löser brott bättre än polisen och vuxna medhjälpare är lite knasiga. Boken utgår från en kristen världsbild. Ibland känns mysteriet runt Juliana lite malplacerat och exotiskt i Tuvas vardag med skola, familjeliv och kyrkliv. Samtidigt lyckas författaren väva in den kristna tron och Bibelns berättelser på ett sätt som skapar en naturlig process i Juliana att börja lära känna Gud.

Berättelsen består av 21 kapitel som är 4-6 sidor långa och boken passar för lågstadieåldern. Formatet är lite större än vad kapitelböcker ofta är, vilket kan vara bekvämt för ett barn som nyss börjat läsa lite längre böcker. Berättelsen har ett bra språk och sättningen är välgjord. På ungefär vartannat uppslag finns det färgillustrationer. De är livfulla och väl avvägda i färgtoner. Däremot har jag svårt för stilen på ansiktena. Människorna får lite drag av att vara grävlingar.

Jag rekommenderar ”Jakten på Julian” till alla som vill ha mysig och vintrig deckare, där den kristna tron blir en naturlig utgångspunkt.

Boktips – Bibelguide Tween

Bibelguide Tween av Alexandra Hyllerud och Jeanette Ingemarson, Hylleruds förlag, 2024, 159 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Bibelguide Tween är en bok som vill locka barn i 11-12-årsåldern att börja läsa Bibeln på egen hand. I 28 avsnitt ur Nya testamentet får läsaren följa Jesus och den första kyrkan. På två-tre sidor återberättar författarna Alexandra Hyllerud, förläggare och barnevangelist och Jeanette Ingemarson, journalist och teolog, varje bibelberättelse på ett levande och roligt sätt, ibland lite anakronistiskt och ofta med mycket känsla. Till varje avsnitt hör ett fördjupningsuppslag med faktaruta, ett passande bibelord, var man hittar avsnittet i Bibeln, sångförslag samt en utmaning till läsaren. I slutet av boken ändras upplägget till en resedagbok om Paulus, en sammanfattning av en del av breven och en lite längre förklaring av Uppenbarelseboken.

Upplägget är bra, lättläst och lockar till att undersöka Bibeln mer. Däremot lämnar korrekturläsning, sättning och faktagranskning en del att önska. Läsningen försvåras av obekväm styckeindelning, fel sorts talstreck och slarvfel. Tilliten till faktarutorna minskar av uppenbara slarvfel och av att traditioner sägs vara fakta, som att de vise männen var tre och att de hette Kaspar, Melker och Balthasar. Bibelcitaten hämtas från olika biblar och parafraseras ibland, vilket jag tycker är onödigt när målet är att hjälpa läsaren in i vanliga Bibeln.

En del av utmaningarna är riktigt bra, som hur man kan berätta evangeliet för någon annan, medan andra blir mer fokuserade på läsaren än på att lära känna Jesus bättre. Paulus resedagbok är spännande, men jag hade önskat att läsaren fick följa med till fler orter på varje resa samt att det funnits bibelhänvisningar till dagboken.

Boken ger en glädje i att läsa Bibeln och visar på helheten i Nya testamentet, men den hade vunnit på att bearbetas mer innan utgivning.

Gör portarna höga

Denna betraktelse har tidigare publicerats i Till Liv december 2019.

Adventskonserten närmar sig sitt slut. Det är bara ett körstycke kvar. Från sin plats i kyrkbänken strax framför läktarens utskjutande tak hör hon organisten spela de första tonerna till Wennerbergs “Gören portarna höga”. Hon ryser. I stunden är allt fulländat. Hennes inre upplever i musiken en storhet som inte går att sätta ord på. Orden i sången är inte viktiga. Efter konserten strosar hon sakta hemåt i decembermörkret. Rimfrosten glittrar när trädens grenar och gräsets frusna strån reflekteras i gatlyktornas sken. Det är tyst. Återigen skälver hennes inre. Av förundran över iskristallers skönhet och tystnadens fridfullhet. ”Det måste vara detta, tänker hon, som ger inre frid. Mer än så behövs inte denna adventstid.”

Vi människor längtar efter existentiell frid, som konsertbesökaren ovan. Inte sällan tror vi att vi har hittat den. Var? Inom oss själva. På bokmässan i september fördes ett samtal om andlighet mellan Christer Sturmark, Anna Lindman och Erik Schuldt.[1] De var överens om att människan har existentiella eller andliga upplevelser, men skilde sig något när det gäller hur andligheten ska beskrivas eller mot vad den eventuellt bör riktas. Går det att tala om en andlighet utan Gud? Christer Sturmark var inne på att vi kanske kan behöva ett sekulärt språk för andlighet.

I den atmosfär som finns kring adventstid med musik, ljus i mörkret, dofter i köket och en önskan om kärleksfull gemenskap kan många uppleva att det erfar en andlighet. Stämningen manar till en slags inre frid. Är det nog? I samtalet på bokmässan var Anna Lindman tydlig med att människan är en andlig varelse, men också med att hennes andlighet måste riktas mot något utanför henne själv.

När vi läser Davids ord i den tjugofjärde psalmen blir det tydligt att andliga upplevelser och inre frid utan Gud inte räcker. Vi kan må bra för stunden, men går vi inte utanför oss själva för att finna frid, kommer friden inte att bestå. Varför inte? Därför att ”jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den”. Han har skapat oss människor. Vår grundförutsättning är att vi tillhör honom och utan honom kan vi inte få frid.

Här finns det ett problem. David frågar i psalmen ”Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel?” och svarar med att det får bara den som är helt felfri. Då kan ju ingen människa närma sig Gud! Nej, men i psalmens fyra sista verser presenteras en som är felfri, som får gå in i Herrens tempel – ärans konung! Det är Herren själv som går in i templet. Han gör det som en ödmjuk kung och offrar sig själv för att portarna ska öppnas för oss också.[2] Så kan vi, genom att vända oss till konungen och ge honom all vår skuld, gå in i Herrens närhet och där finna frid.

Låt oss uppmuntra varandra att rikta vår längtan utanför oss själva till den som står bakom adventstidens stämning – Herren Sebaot, ärans konung! Vi kan njuta på djupet av Wennerbergs “Gören portarna höga”, därför att i dess ord finns exakt det som behövs i denna adventstid.

Bön: Herre, tack för att jorden och allt den rymmer är ditt! Tack för ärans konung som öppnat en väg för oss till dig. Hjälp oss i advent att se hur du är den som ger oss frid. Mer än så behövs inte denna adventstid. I Jesu namn. Amen.

Boktips – Munken & Kulan Änglabyrån

Munken & Kulan Änglabyran av Åke Samuelsson, illustrationer av Simon Jannerland, Hylleruds förlag, 2024, 171 s.

Yngste sonen jublade när han såg att det låg en ny Munken & Kulan-bok på vårt köksbord. Berättelserna om de två tioåriga pojkarna har funnits med i många år i vårt hem. Antingen har vi lyssnat på dem eller så har vi läst böckerna. Böckerna görs sig nog allra bäst om man också hört Åke Samuelssons fantastiska berättarröst och berättarteknik. Berättelserna bjuder på många goda skratt och bibliska sanningar i vardagens tillfälligheter.

Julkalendern ”Änglabyrån” som tidigare bara funnits som ljudversion har lagom till advent getts ut av Hylleruds förlag. Medan de andra böckerna innehåller fyra-fem längre episoder som är fristående från varandra, har Änglabyåran 24 kapitel, ett för varje dag i december fram till och med julafton, och det finns en röd tråd genom hela boken, även om flera händelser också är fristående från varandra.

Boken passar för barn i lågstadieåldern och uppåt. De som är uppvuxna i kyrkan kan känna igen sig i och skratta åt Kulans lite uttråkade förhållningssätt till söndagsskolan och kyrkan, medan de som inte har en familj som är kristen kan känna igen sig i Munkens alla funderingar och hans längtan efter att mamma och pappa också ska följa med till kyrkan.

Boken har svartvita illustrationer på ungefär vart tredje uppslag. Bilderna lättar upp berättelsen, men tillför inget nytt. Precis som med tidigare böcker om Munken & Kulan finns det brister i korrekturläsning och sättning. Talstreck görs på fel sätt, stilen på styckeindelning är obekväm och det finns ganska många slarvfel. Jag längtar verkligen efter att nivån på detta ska höjas på kristen barnlitteratur överlag. Med en ganska liten extra insats kan böcker bli mycket mer läsvänliga och korrekta, så att innehållet inte skyms utan får komma fram så bra som möjligt.

I ”Änglabyrån” förklarar Åke Samuelsson på ett underfundigt sätt bibliska sanningar genom Munken & Kulans förehavanden. Ibland är deras påhitt bra, ibland mindre bra, men de kan alltid lära sig något av det som händer. I början av boken tycker jag inte riktigt att den vanliga humorn och stringensen i berättande kommer fram, men sådär efter 13 december växer berättandet mer och mer. Berättelsen om Jesus födelse tas upp och tillsammans med det bibelsammanhang som talar om varför Jesus måste komma. När Munken i sista kapitlet inser vad det betyder att Jesus kom med ”nåd och sanning”, inte bara det ena, ryser jag av evangeliet storhet. Det här är verkligen en bok jag rekommenderar i advent!

Nu tändas tusen …

Denna betraktelse har tidigare publicerats i Till Liv november 2022.

Under den mörkaste tiden på året tänder vi ljus. Det påminner om hur Jesus som är världens ljus skingrar vårt andliga mörker.

Det är lördag kväll. Huset är äntligen någorlunda städat och jag ska få pryda hemmet med stjärnor och ljusstakar. Till mitt stora förtret är ett par lampor i de sjuarmade ljusstakarna trasiga, men efter mycket testande och letande efter lampor får jag till slut igång alla. På köksbordet ligger stearinljus, vitlav och röda flugsvampar till adventsljusstaken. Jag ska bara fixa lite till, sedan är det dags att sova.

Söndag morgon när jag äter min frukost vid det första adventsljusets sken, funderar jag på vad alla dessa ljus egentligen kommer ifrån och vad de betyder. Att tända ett ljus i veckan fyra veckor innan jul bygger upp en förväntan. På vad? Advent är en förberedelsetid. Idag kanske vi mest tänker på förberedelse av bak, julklappar, släktkalas och ledigheter. Allt det är gott, men i adventsljusen som brinner steg för steg finns en längtan efter något mer.

Ljusstaken på bordet
För drygt 150 år sedan kom en tysk tradition till Sverige – att man i advent skulle ha en gran med 28 ljus. Fyra söndagar tände man sju ljus, ett för varje dag i veckan, och läste olika verser ur Bibeln. Detta förenklades sedan till en ljusstake med fyra ljus. De fyra ljusen visar på att vi väntar på någon. Har du tänkt på hur många böcker och filmer det är som handlar om kampen mellan ont och gott och hur en gestalt kommer och räddar världen och mänskligheten så att en ny och god tillvaro kan få råda? Tänk om det inte bara är på film, utan på riktigt? Advent betyder ankomst. Jesus kommer med sitt goda rike. Varje ljus vi tänder kan få påminna oss om att vi kan få möta och lära känna honom. Ett bra sätt att göra det är att läsa Bibeln, till exempel Markusevangeliet.

När de 28 ljusen i adventsgranarna reducerades till fyra kan man säga att de sju som stod för veckans dagar flyttades till våra fönster och elektrifierades. De elektriska ljusstakarna har en lite trasslig historia och betydelse. Det är en blandning av veckodagar, den sjuarmade ljusstaken i templet på Gamla testamentets tid och julgransbelysningar som överbelastade elnätet i Göteborg på 1930-talet. Ibland har dessa ljusstakar kallats för ”julottestakar” utifrån traditionen att man tände ljus i gårdarna för att lysa upp vägen för dem som skulle till kyrkan på julotta. Elljusstakarna i våra fönster kan få påminna oss om att vi kan få möta Jesus tillsammans med andra människor. Guds rike finns redan här och nu. Ett bra sätt är att gå på en gudstjänst, till exempel julottan.

Stjärnan i fönstret
Julstjärnorna som hänger i våra fönster har sitt ursprung i den tyska staden Herrnhut. Elever på en kristen skola fick vika pappersstjärnor med plats för en lampa i och dessa fick pryda skolan. Herrnhutstjärnan var klotformat med många strålar, men senare har en plattare stjärna med sju uddar blivit mer vanlig. Stjärnan påminner om den stjärna de vise männen såg. De förstod att en kung hade fötts. De följde stjärnan och hittade Jesus. De förstod att han är kung och den som kan besvara vår djupaste längtan. Jesus bjuder in oss till Guds rike genom att födas som ett litet barn. Han växte upp, tog all vår ondska och trasighet på sig och dog för att vi skulle få liv. Han blev levande igen och är för evigt kung och lyser som en stjärna för oss. Adventsstjärnan påminner oss om att alla är välkomna till Jesus, oavsett vem man är. Du kan få be om hjälp att få lära känna honom, han hör!

De vise männen reste troligen länge, kanske mer än ett år, innan de kom fram till Jesus, men de gav inte upp sitt sökande. Det kan få påminna dig och mig om att inte ge upp utan våga tro att det finns svar på vår förväntan. Vi ser inte alltid målet direkt , men vi kan följa de spår som finns och ta reda på mer om Jesus. Så får våra hem prydas av ljusstakar och stjärnor i advent och stärka hoppet om att det finns svar hos den som kommer med Guds rike.

Boktips – Goda nyheter om en stor glädje

Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent av John Piper, Rotad, 2021, 141 s.

Mitt förra tips för läsning i december, Juläventyret, riktade sig specifikt till barn. Det här tipset gör inte det. Johan Pipers bok ”Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent” riktar sig till alla som vill ha Jesus i centrum, som den största skatten i advent. Boken passar att läsas på egen hand för en tonåring och uppåt, eller tillsammans i familjen med blandade åldrar på barnen.

Förutom 25 andakter har boken ett förord, en inledning, avslutning och efterskrift som ramar in andakterna. Boken är liten och vacker i sin enkelhet, behändig att ta med sig, ha liggande på köksbordet eller på nattygsbordet.

Varje andakt har några bibelverser som inledning och därefter en betraktelse på två sidor. Andakterna börjar i texterna om Jesus födelse i Lukasevangeliet 1-2 och Matteusevangeliet 2 för att sedan ta upp texter ur Hebreerbrevet och flera andra böcker ur Nya testamentet. Alla ger ett djup och en förundran inför att Jesus blev människan, men också inför hans andra ankomst vid tidens slut.

Boken berättar det glada budskapet, evangeliet om Jesus, om och om igen. Den ger den frid och det hopp som vi lätt missar i adventstiden då mycket blir stress och oro. Det är en bok som sjunger ”O, kom låt oss tillbedja” och det längtar jag efter att få göra! Den här boken får ligga på vårt köksbord och läsas den här advent.

Boktips – Juläventyret

Juläventyret av Linalie Newman, Bibelsällskapet och Bibeläventyret, 2024 (2:a upplagan), 53 s.

Det finns många olika varianter på adventskalendrar där kartongaffischen med 24 luckor från 1 december till julafton kompletteras med något … radiokalender, TV-kalender, chokladkalender eller missionskalender. Jag som älskar böcker lutar åt att bokkalender ändå är den bästa varianten.

Bibeläventyret och Bibelsällskapet har kommit ut med en andra upplaga av boken ”Juläventyret” med text av Linalie Newman och omslag av Anders Parsmo. Boken kom ut första gången 2006 och riktar sig till barn mellan 6-10 år. Genom 24 avsnitt med ett textuppslag per avsnitt får läsarna följa evangelisterna Matteus och Lukas berättelser om hur Gud blev människa, från ängeln Gabriels besök hos Maria nio månader innan Jesus föds, till en gråhårig Maria som tänker tillbaka på allt som hänt. Sista avsnittet förflyttar läsarna till vår tids julfirande. Till boken hör en kalender med luckor där bilden föreställer en scen från Betlehem. På baksidan finns en bild från ett nutida julfirande där alla människor saknar huvuden. Dessa finns som klistermärken på ett annat ark och du får själv skapa liv i bilden genom att sätta dit klistermärkena.

Författaren har fritt broderat ut de bibelavsnitt som talar om händelserna kring Jesus födelse. Hon ger liv åt känslor, lyfter in fakta om livet under romarriket och tydliggör det längre tidsperspektivet som vi ofta missar när vi tränger in herdar och vise män i samma julspel eller krubba. När Herodes i jakten på Jesus befaller att alla pojkar under två år ska dödas i Betlehem visar det på att det kan ha gått upp till två år sedan de vise männen började söka efter den nyfödde kungen (Matt 2:16). Här gör Linalie Karlsson en intressant lösning – hon tänker att vise männen kom till Betlehem när Jesus var drygt en månad gammal, att de sedan reste hem medan Maria och Josef bodde kvar i Betlehem en tid innan Josef drömde att de behövde fly till Egypten. Jag tycker att det är mer naturligt att tänka att det tog längre tid för vise männen att komma till Betlehem, och att vise männens hemresa och Josefs dröm låg nära varandra i tiden, men i någon mån blir det spekulationer.

Jag uppskattar det skönlitterära berättandet och jag tycker att författaren för det mesta är trogen de bibliska texterna. Det jag har svårast för är att personer i boken namnges som inte namnges i Bibeln. I ”Juläventyret” namnges ett äldre par i Betlehem, herdarna och vise männen. Detta blir pedagogiskt olyckligt för läsaren. Hur ska man veta vilka av de namngivna personerna i boken som faktiskt namnges i Bibeln, vilka som nämns i Bibeln, men inte vid namn och till slut vilka personer som inte alls finns i Bibeln?

En anakronism som finns är att årstiderna beskrivs utifrån att det ska stämma med att vi firar Jesus födelse på vinter i december. Det är inte troligt att det faktiskt var på vintern som Jesus föddes. Att herdarna är ute och vaktar sina får om natten tyder på att det finns grönt bete, vilket i sin tur tyder på att Jesus föddes på våren.

Jesus omnämns som den efterlängtade kungen, befriaren och frälsaren för alla folk genom änglarnas och Symeons ord och genom citat ur Mika, men på slutet av boken när Maria tänker tillbaka på hela Jesus liv, och hans död och uppståndelse, blir det otydligt vad som var Jesus uppdrag. Maria tänker att allt blev annorlunda på ett bra sätt, men här hade jag önskat en tydligare koppling till att Jesus just genom sin död och uppståndelse var kungen och räddaren.

I bokens sista avsnitt hamnar vi mitt i julfirande hos en flicka i nutid. Hon får berätta om den första julen för en kompis som nyligen kommit som flykting till Sverige. Det blir en fin avrundning in i vårt eget julfirande.

Jag rekommenderar ”Juläventyret” till alla som vill ha en kalender i december – den passar att högläsa i skolklasser, i hem och i kyrkan. För vem vill inte öppna en lucka varje dag ända fram till julafton?

Boktips – Lammet som följde stjärnan

Lammet som följde stjärnan av Richard Wieland, Pärlan förlag 2024, 28 s.

Advent och jul närmar sig och då passar det bra att tipsa om lite nya och gamla böcker på detta tema. En ny bok för i år är ”Lammet som följde stjärnan” med text och bilder av Richard Wieland. Det är en bilderbok i klumpedumpe-format som passar att läsa tillsammans med 2-5-åringar. Med ett bortsprunget lamm som huvudperson väver författaren på ett fint sätt samman Jesus liknelse om det bortsprungna fåret (Luk 15), herdepsalmen (Psalt 23) och Jesus som grinden och herden (Joh 10) med berättelsen om Jesus födelse (Luk 2, Matt 2).

Illustrationerna är varma och visar tydligt lammets olika känslor genom berättelsen. Lammet tror själv att det är i centrum – stjärnan tänds för att han ska hitta hem till herden, herden kommer till grottan för att träffa lammet och barnet skrek för hans skull. Samtidigt är lammet lite osäker på om han förstått allt rätt i slutet av berättelsen, men då vilar han trygg på herdens axlar och somnar gott.

Författaren förmedlar genom lammet hur ett litet barn fungerar, och ibland även vuxna. Vi drar slutsatser utifrån vårt perspektiv, men Guds perspektiv är mycket större. Medan lammet tänkte på sin räddning just den kvällen hade Gud fokus på allas räddning för alla tider genom barnet som föddes.

Uppslaget med änglakören är en härlig bild. Jag tycker om att änglarna inte har för tydliga drag. På så sätt undviks våra stereotypa bilder av änglar. Samtidigt är det härligt att se ljuset i änglakören tillsammans med en tydliga kombination av rädsla och förundran hos fåren och herdarna.

”Lammet som följde stjärnan” är en varm berättelse som hjälper läsaren att rikta blicken mot krubban och som lockar till vidare läsning för att verkligen förstå betydelsen av Jesus födelse.

« Äldre inlägg

© 2025 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑