Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Category: Recension (sida 1 av 4)

Boktips – Fröbärarna

Fröbärarna av Daniel Persson, fröbärarna.se, 2021, 284 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Daniel Persson debuterar med ungdomsromanen Fröbärarna, en vardagsrealistisk berättelse med övernaturliga inslag. När Simon börjar på högskolan blir han inbjuden till en hemligstämplad specialkurs vars innehåll ska leda till stora samhällsförbättringar. Mot sin vilja dras Simon in i något som han aldrig kunnat föreställa sig, där verkligheten ställs på ända och makter han inte trodde fanns ger sig till känna. Detta genom ett frö som han och de andra på kursen bär inom sig.

Bokens karaktärer ställs mot varandra. Simon är den ambivalente, hans bandmedlem Emma den som fattar beslut på sekunden och har en enorm styrka kombinerat med övergivenhet, och ledaren för kursen är maktgalen. Vid sidan om finns Simons mamma och professor Martin båda kunde fått ett större djup.

Emma är den som får mest djup av karaktärerna. Hon är övergiven och längtar efter gemenskap, samtidigt som hon saknar impulskontroll, är socialt stolpig och våldsam. Hon är intelligent och använder sina förmågor till det yttersta, oftast för att rädda sitt eget skinn. Ibland blir det som hela berättelsen är en avspegling av hennes karaktär. Det blir tidigt våldsamt och läsaren möts av oförklarliga beteende. Spänningskurvan falnar lite av att den onda makten avslöjar sig så tidigt och de goda makterna verkar vara i kraftigt underläge.

Simon förblir trots sin ovilja mot kursens ledare ambivalent som person. När berättelsen når sina mer fantasyinslag i slutet av boken, och Simon agerar på egen hand, växer hans självsäkerhet och jag följer med förväntan vad som ska ske, men så fort Emma åter finns i närheten bleknar han.

Författaren lyckas på ett spännande sätt skildra att den kraft som fröet bär på varken är ond eller god. Det avgörs helt av vem som tar makten över fröbärarna. Jag ser fram mot att i nästa del förhoppningsvis få se mer av vad fröet i goda makters händer kan åstadkomma.

Boktips – Flyga med tranor

Flyga med tranor av Margareta Juhlin, Pärlan förlag, 2021, 60 s.

Flyga med tranor av Margareta Juhlin.

“Flyga med tranor” är en bilderbok med fyrfärgstryck i liggande format där Margareta Juhlin står för både text och bild. Läsaren får träffa Ali som i jag-perspektiv berättar om sitt hem i Afghanistan, om sin familj, lillasyster Mitra och om hur de får fly från sitt hem till ett land långt bort.

Läsaren får lära känna det vackra och vardagliga i Afghanistan – hembyn basaren, mullbärsskörd, att flyga drake och skolan. Samtidigt beskrivs kriget, talibanernas lagar och hotet mot Alis familj som är kristen. Författaren drar sig inte för att lyfta alla de starka känslor som väcks hos Ali och Mitra av flykten och på ett drömmande sorgset sätt får en flock tranor i berättelsen representera både flykt och möjligheter.

Berättelsen är välskriven och både jag och yngste sonen trivdes med den vid en högläsningsstund. Ord och formuleringar hjälper till att skapa både en skönhet och dramatik. Bilderna levandegör texten och är fina, med en antydan till Elsa Beskow-stil. Tyvärr upplevs några av dem pixliga eller oskarpa.

Ali berättar i efterhand och i början av boken görs missen att beskriva Afghanistan som ett land långt bort i Asien, fast det är det som är nära och hemma för Ali. Annars är det i boken Afghanistan som är nära och Sverige som är långt bort, tills slutet av boken då även landet de flytt till börjar kännas som hemma. Jesus och hans flykt som litet barn till Egypten med Josef och Maria ger igenkänning och stöd för Ali och hans syster – Jesus och skyddsänglarna finns med dem överallt. På samma sätt skapar Alis kristna tro en gemenskap och närhet till läsare som inte har samma erfarenheter av flykt och olika länder, men som delar tron på Jesus.

“Flyga med tranor” är ett välkommet bidrag till de olika flyktingskildringar och beskrivningar av olika kulturer som just nu är aktuella.

Boktips – Resan till Solens land

Resan till Solens land av Marina Andersson-Enhil, Pärlan förlag, 2021, 127 s.

Har du skrivit resedagbok någon gång? Jag brukar tycka att det är lätt hänt att upplevelserna radas på varandra och det är svårt att få ner alla intryck man är med om, särskilt om man reser till en ny plats. Lite så är det att läsa ”Resan till Solens land”. Den är så full av händelser, personer och intryck att jag efter bokens sista blad nästan vill läsa den en gång till för att landa i berättelsen. För det är en fin berättelse.

Ellinor får följa med sin mamma till hennes hemby Enhil i Turkiet. Ellinor bor med sin familj i Sverige, hennes mormor och morfar och andra släktingar bor i Tyskland, men varje sommar återvänder många av dem till Enhil, som ända fram till slutet av 1900-talet var en av de viktigaste kristna byarna i trakten. Ellinors mamma vill visa dottern sin hemby, den nutida och historiska kyrkan och låta henne uppleva solen, maten och livet där.

Vi får följa Ellinors upplevelser genom en objektiv berättare som inte kan se in i personernas tankar och känslor. Däremot är boken rik på dialog som bidrar till att vi får veta hur personerna tänker och känner. Eftersom författaren skriver ner sin egen berättelse – det är hon som rest med sin dotter till Enhil – råkar jag ibland likställa författaren med berättarrösten och då kan jag uppleva texten som förenklad. Pappan verkar till exempel orolig över resan, men ger med sig lite väl lätt. Om jag däremot tänker att den objektiva berättaren återger händelserna ur ett barns perspektiv blir texten starkare.

Berättelsen skildras inte bara i text utan också genom foton, som förstärker realismen. Ibland blir jag lite förvirrad av att kläderna på fotona inte stämmer med kronologin i berättandet. Det dyker upp ganska många personer i berättelsens början, men med tiden blir det tydligare vem var och en är och det är fint att Ellinor får möta många olika generationer i byn.

Författaren har ett tydligt budskap med boken – att Enhils kristna historia och den kristna tron ska få leva vidare och att barn ska få med sig sitt dubbla ursprung. Genom att berätta om dotterns och mammans resa blir det inte bara ett enskilt barn som får ta till sig budskapet, utan också alla vi som läser berättelsen.

Boktips – Skapad för gemenskap

Skapad för gemenskap: Håll om mig-handboken för kristna par av Sue Johnson och Kenneth Sanderfer, OrdGlob förlag, 300 s.

Nyligen recenserade jag Skapad för gemenskap i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

Boken menar att alla människor ställer frågor som “Finns du där för mig?” och “Kan jag lita på dig?”. Frågorna har länge använts inom anknytningsteorin för barn. När Johnson prövade denna teori i parterapi såg hon revolutionerande förändringar. De flesta gräl handlade inte så mycket om sakfrågan som om frågan om känslomässig trygghet. Johnson har forskat länge och grundat emotionellt fokuserad parterapi (EFT) och delar med sig av sina erfarenheter i bokens tre delar. Först får vi den teoretiska grunden. Därefter kommer en praktisk vägledning för sju livsavgörande samtal för par. I tredje delen fördjupar författarna sig i relationen mellan EFT, kristen tro och samhället.

Skapad för gemenskap riktar sig till kristna par och terapeuter. Utifrån berättelsen om hur Gud vill återupprätta en kärleksrelation till oss människor visar Johnson och Sanderfer på hur samma längtan efter återupprättade relationer finns hos par.

Jag uppskattar bokens holistiska synsätt, där människan blir hel genom att förstå sitt inre, men också genom vetenskapliga rön och bibliska sanningar. Det är en bok för par att använda i praktiken. De sju samtalen kan vara tuffa att genomföra och väcka djupa känslor på områden där en relation är skör. Därför tror jag att boken kan vinna på att användas i terapisamtal där det finns en tredje lyssnande part. Samtidigt kan par i vardagen ta vara på mycket i boken, utan att ha genomfört alla sju samtalen.

Med hjälp av läsningen har jag kunnat relatera annorlunda till min make i situationer där ömma punkter hos mig själv berörts eller negativa mönster som gör att våra samtal kör fast uppstått. Jag har kunnat uttrycka mig bättre och lyssna mer, så att både jag och min make kunnat vara kvar i tilliten till varandra. Det kan i sin tur få ge ringar på vattnet till andra relationer, vilket Skapade för gemenskap också positivt visar på.

Boktips – Insteg Rut

Insteg Rut av Ray Baker, Bibeln idag, 20 sidor.

Rut är en av de böcker i Bibeln som fascinerar och griper tag i mig mycket. Jag tänker att jag har läst bibeltexten och om bibeltexten en del. Ändå får jag gott om nya saker att fundera på när jag läser Bibeln idags bibelstudiehäfte över Ruts bok.

Bibeln idag säger själv om Insteg att det ”är en serie med lättillgängliga bibelstudiehäften som lämpar sig för såväl ovana som vana bibelläsare” och det håller jag med om. Det finns hittills fyra häften utgivna om Romarbrevet, 1 Mos 1-15, treenigheten och Rut.

”Insteg Rut” innehåller 8 samlingar. I inledningen till boken får läsaren hjälp med hur man kan lägga upp en samling, vare sig man har den enskilt eller i grupp. Varje samling innehåller ett låtförslag, en undervisande text, frågor och plats för anteckningar. Låtförslaget kommer man åt genom en QR-kod. Greppet känns tidstypiskt, vilket är positivt nu, men kanske gör att materialet tappar i tidlöshet.

Ray Bakers undervisande texter ger en djup förståelse av bibeltexten och får mig som läsare att fundera vidare, ibland provoceras, och framför allt att längta efter att läsa bibeltexten ännu mer. Frågorna växlar på ett bra sätt mellan att vara frågor som för läsaren in i bibeltexten och frågor som hjälper läsaren att reflektera över sitt eget liv och tillämpa bibeltexten. Utrymmet som är avsett för anteckningar underlättar för den skrivsugne, men signalerar samtidigt inte någon ton av att man ska ”göra sin läxa”.

Häftet har ett liggande format, i en lite märklig storlek. Det är mindre än ett A4 men större än en bibel, så det är lite obekvämt att bära på. Samtidigt passar formatet bra för att lägga häftet uppslaget på ett bord när man har bibelstudium i grupp.

”Insteg Rut” passar för olika åldrar, men kanske allra mest för ungdomar och unga vuxna. Jag är själv nyfiken på att prova materialet i ungdomsgruppen i vår kyrka, eller kanske med föräldrar i en babysångsgrupp, men jag skulle också rekommendera hemgrupper i blandade åldrar att testa materialet.

Boktips – Munken & Kulan

Munken & Kulan av Åke Samuelsson, illustrationer av Simon Samuelsson, Tomsing förlag, 108 sidor.

I sommar gjorde min familj en utflykt till Hönö och njöt av havsbad, pizza vid hamnen och så känslan av att det var här allting började. Ja, alltså berättelserna om Munken & Kulan. I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken & Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn som live eller inspelat hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv och deras söndagsskollärare Rune.

Sedan 2005 har en del av berättelserna också kommit ut i bokform på Tomsing förlag och jag har nyligen läst om den första som helt enkelt heter ”Munken & Kulan” och innehåller fem episoder hämtade från tre olika cd-skivor. Det finns ytterligare sex böcker utgivna hittills. Den första boken har en fin sättning och är välgjord, med de andra har en lite billigare känsla med för lite omsorg om layout och sättning. Illustrationerna av Simon Samuelsson är dock lika bara i alla böckerna.

I den första boken får vi efter en kort presentation av centralgestalterna Munken, Kulan, Pastorn, Putte-Kulan och Rune, möta Munken och Kulan när de går på marknad och genom en ynka guldtia får lära sig att den som ger han blir rik. Därefter kommer mina favoritepisoder i boken, om när Kulan åker lådbil och hamnar på sjukhus. Den smärtsamma vägen lär pojkarna sig att Gud inte alltid ger det man ber om, utan han ger bara det som är bra. På sjukhuset får sedan Kulan lära sig att även de jobbiga dagarna kan man tacka Gud för. Ytterligare två berättelser ryms i boken.

Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Vi har läst både första boken och de efterföljande högt för barnen här hemma, och de har också lyssnat på många av berättelserna på CD. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper barnen har som jag själv inte visste om. När jag frågat: ”Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet ”Från Munken och Kulan”.

När jag var liten kände jag inte till Hönö mycket mer än via Hönöbröd och Åke Samuelssons berättande hörde jag bara talas om att syskonbarnen lyssnade på. När jag väl kom till Hönökonferensen som vuxen hade Åke Samuelsson slutat berätta live. Därför gläds jag åt att ha fått upptäcka berättelserna som vuxen och få ge dem till min barn – både i CD- och bokform.

Boktips – Små bibelhjältar

Små bibelhjältar – Skapelsen, David, Julen, Jesus helar en lam man, Den barmhärtige samariern. Text av Victoria Kovacs, illustrationer av Catherine Groenewald, Tomsing, 16 sidor per bok.

Små, korta böcker för barn med enskilda bibelberättelser har länge funnits på marknaden.

Från min egen barndom minns jag kanske mest Verbums serie ”Bibeln berättad för barn”, en översättning från holländska. Klassiska bibelberättelser, som den förlorade sonen, återberättas med färgstarka och samtidigt bleka illustrationer, med realistiska åldrar på människorna och känslostarka ansiktsuttryck och kroppsspråk.

Ett nutida exempel är förlaget Tomsings serie med korta bibelberättelser för barn som de kallar ”Små bibelhjältar”. Det har hittills kommit ut 13 häften på svenska och jag har läst fem av dem. Serienamnet antyder att man ska hitta en hjälte i varje sextonsidigt häfte. I berättelserna ”David” och ”Den barmhärtige samariern” skildras en tydlig hjälte, medan andra berättelser inte lika tydligt framhäver en hjälte, som boken ”Skapelsen”. Man kan i och för sig tänka att Gud är den store hjälten, och det är han i alla böckerna.

Texten, skriven av Victoria Kovacs och översatt av Tomas Hagenfors, är enkel med en till två meningar på varje uppslag. Catherine Groenewalds illustrationera är färgstarka, mjuka och barnsliga. Ibland är de lite för gulliga för min smak. De flesta personerna i berättelserna illustreras som barn, men här och där dyker det upp ett skägg, som på Goljat, prästen, leviten och den barmhärtige samariern, de vise männen och inte minst Jesus. Man kan fundera på vad det är som avgör vem som får ett vuxet skägg, och vem som förblir barn, och om det påverkar ett barns uppfattning om berättelserna. I varje berättelse följer ett litet får med och betraktar nyfiket allt som händer. Läsaren kan identifiera sig med fåret och på så sätt följa med in i berättelserna och uppleva dem nära.

På sista sidan i varje bok finns en bibelvers ur berättelsen och en fråga. Bibelversen är ett bra sätt för barnet att komma närmre den vanliga Bibeln och föräldrar och barn lära sig versen utantill. Frågan hjälper barnet att tillämpa berättelsen i sitt eget liv och i vardagen. Ansatsen i frågorna är god, men tyvärr kan jag tycka att de ibland ramlar ner i diket av förhastade tillämpningar av söndagsskolberättelser. När barnet läst om David och Goljat och får frågan ”Har Gud hjälpt dig att göra något modigt?” hamnar fokus på David som en bild av läsaren, medan den stora poängen är att David är en bild av Kristus. Likadant kan jag tycka det är knepigt att fråga barn, efter berättelsen om födelsen i Betlehem och de vise männen, vilka gåvor barnen kan ge till Jesus, när den största poängen i berättelsen är Guds gåva till oss. De vise männen hyllar Jesus som den rättmätige kungen, profeten och prästen. Kanske borde frågan varit hur vi kan hylla Jesus?

Det är en utmaning att på några få sidor sammanfatta centrala, djupa och ibland omfångsrika bibelberättelser. Författaren får göra tolkningar och förenklingar. Ibland blir det inte klockrent, men överlag tycker jag detta är fina små häften som hjälper små barn att bli introducerade i Bibelns berättelser. Häftena passar perfekt att ha med sig i kyrkkassen till gudstjänsten, så att barn får något rofyllt och Jesusnära att bläddra och läsa i.

Boktips – Innan du fanns

Innan du fanns av Tuva Petersson, Pärlan förlag, 2021, 32 s.

”Innan du fanns längtade jag efter dig. Du bodde där, i min längtan.” Så börjar Tuva Peterssons nyutkomna bilderbok. Boken sätter fingret på en sådan där stor och lite paradoxal filosofisk fråga som många barn ställer. Var fanns jag innan jag föddes? Inom kristna sammanhang svarar vi vuxna ofta något i stil med att barnet fanns i Guds tanke. Vad är det egentligen att finnas i Guds tanke när man ännu inte existerar? Detta gestaltar Tuva Petersson på ett finurligt vis i boken som hon också själv illustrerat. I en närmast kiastisk eller parallell struktur berättas hur du bodde i Guds längtan, ett hus målat på liknande sätt som förskolebarn målar sina första hus – tvådimensionellt, fönster här och där och lite på sned. Huset är mitt i havet. Bilderna fortsätter att vara en kombination av småbarns klotter, färgsprakande miljöer och lite naivistiska människor med stora huvuden och små armar.

Berättarrösten kan man sluta sig till är Gud som talar om barnet med bibliska uttryck som dyrbar skatt, ögonsten och älskad. Barnet springer, klättrar och lyssnar i längtan. Till slut kan berättaren inte vänta längre, utan berättar med ord likt Psalm 139 om hur han formar barnet i mammans mage. Här lämnar barnet längtan, blir i illustrationerna en bäbis istället för en några år gammal flicka, och far genom havet för att födas omgiven av släkt, vänner och änglar. Sedan återvänder berättelsen till flickan på några år som springer, klättrar och lyssnar. Den parallella strukturen förstärker att berättelsen är det lilla barnets tankar om vad det är att finnas i Guds längtan.

”Innan du fanns” är en filosofiskt fundersam berättelse som passar som födelsepresent. Tuva Petersson gestaltar skickligt hur barn kan fundera kring det där med att finnas och inte finnas, att finnas i Guds tanke och att födas som Guds barn.

Boktips – Världens vackraste berättelse

Världens vackraste berättelse av Daniel Röjås, Libris förlag, 164 sidor.

Nyligen recenserade jag Världens vackraste berättelse i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

"Världens vackraste berättelse" av Daniel Röjås.

I Världens vackraste berättelse – om den Gud som söker kontakt får läsaren möta två berättelser. Det är dels, som titeln säger, en berättelse om Gud och grunddragen i kristen tro. Samtidigt är det en berättelse om författaren själv, Daniel Röjås, som på omslaget sitter vid ett inbjudande cafébord. Medan Röjås berättar helheten i Guds berättelse, väver han in glimtar ur sin egen berättelse. Och så bör det vara. Huvudsyftet med boken är att presentera den kristna tron för alla som vill stanna upp, sitta ner och fundera på vad de egentligen tror.

Efter två inledande kapitel om hur mån Gud är om att söka kontakt med den enskilda människan fortsätter Röjås med ett kapitel som sammanfattar huvudpunkterna i kristen tro. Sedan börjar han om på nytt och i kapitel efter kapitel fördjupar han berättelsen om gudsrelationen, synden, försoningen, uppståndelsen, pånyttfödelsen, Anden, bönen, Bibeln, kyrkan och inbjudan. I dag har vi i kyrkan ibland tunnat ut evangeliet och fokus hamnar på annat än Jesus. Som kontrast till detta är det härligt med Röjås tydligt evangeliska förankring. Han är inte rädd för att tala om synden och dess konsekvenser, för han är trygg i försoningen och dess möjligheter och han bjuder in människor till att bli en del av Guds berättelse.

Röjås har mer erfarenhet av att evangelisera än jag. När jag läser kan jag ändå fundera på om de som inte varit med alls i kristna sammanhang förstår språket. En subtil förväntan på vad människor vet om kristen tro kan göra berättelsen svår att förstå för en som aldrig öppnat en bibel eller gått in i en kyrka. Skulle boken fungera att ge till den sekulära svensken där jag rör mig?

Boktiteln skapar förväntningar inte bara på innehåll, utan även på det litterära planet. Här vacklar författaren. Han börjar gestalta och berätta, men vågar inte stanna kvar länge nog i berättelseformen. Han skriver, fast ibland undrar jag om han talar. Texten skulle ännu starkare kunna få bära innehållet i världens vackraste berättelse.

Boktips – En godhet som räcker för alla

En godhet som räcker för alla av Birgitta Rasmusson med illustrationer av Sara Brunnegård, Spricka förlag, 104 sidor.

I februari recenserade jag En godhet som räcker för alla i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

En godhet som räcker för alla tar Birgitta Rasmusson läsarna med in i en fantasifull och rolig berättelse utifrån Psalm 23. Vi möter det oroliga lammet Ängslan, den arga baggen Agge och många fler. Boken är tänkt att läsas högt tillsammans och består av sex kapitel där varje kapitel utgår från en vers i psalmen. Till varje kapitel finns frågar att samtala vidare utifrån.

I första kapitlet väller fåren över mig och kapitlet består av enbart dialog. Det blir rörigt och något tröttsamt att läsa. I de följande kapitlen blir balansen mellan dialog och berättande bättre och även om jag tror att boken hade tjänat på några färre får finner jag mig tillrätta i flocken. Författaren gestaltar fårens känslor och relationer till den gode herden på ett fint sätt med humoristiska inslag. Både jag och barnen känner igen oss och blir varma i hjärtat när vi läser.

Författaren önskar att berättelserna och bibeltexten ska få berika både barn och vuxna när de läser och samtalar tillsammans. Att lära känna varandra över generationsgränserna är en nyckel till ett livslångt lärjungaskap och jag uppskattar författarens ambition med boken. Jag tror målet att växa tillsammans kunde uppfyllts ännu mer genom att baka ihop de två avslutande delarna “Samtala om tillsammans” och “Till reflektion och eftertanke”. Den första har ett tydligt barnfokus och ställer ibland lite för många ja/nejfrågor eller banala frågor. Den andra har ett tydligt vuxenfokus och ställer djupare frågor och kopplar an till andra bibeltexter. Dessa två avdelningar tillsammans kan skapa ännu djupare möten med bibeltexten och mellan barn och vuxna.

Bokens syfte är viktigt och författaren är bra på att gestalta bibelordet på ett fantasifullt sätt i livets händelser. Jag hoppas att hon utvecklar konceptet mer och skriver fler böcker.

« Äldre inlägg

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑