Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Michael J Tinker, illustrationer Isaac Stovell, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 32 s, 4-7 år.
Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Tim Chester, illustrationer André Parker, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 64 s, 8-11 år.
”Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven” finns i två utgåvor, Den ena riktar sig till barn i förskoleåldern och är en lite större bilderbok, med mindre text och målarbilder till läsaren på slutet. Den andra riktar sig till barn i lågstadieåldern och är mer en kapitelbok med färre bilder och med sidor att anteckna på i slutet. Det huvudsakliga innehållet i böckerna är detsamma. Båda böckerna hänvisar till ytterligare digitala resurser där man bland annat hittar de bibeltexter som brottsundersökningen grundar sig på.
Kommissarie Smart är på plats i Jerusalem strax efter att Jesus grav hittats tom och han får i uppdrag att lösa fallet – har kroppen blivit stulen, dog aldrig Jesus eller vad har hänt? På ett berättartekniskt bra sätt tar författarna upp flera av de fakta som historieforskare (oavsett om man tror på uppståndelsen eller inte) är överens om – som att graven verkligen var tom, att Jesus verkligen dog, att människor menade att det mött Jesus levande igen och att lärjungarna blev förvandlade för alltid av att möta den levande Jesus. Läsarna får följa kommissarie Smart som själv blir övertygad om att bevisen leder till Jesus har uppstått och tar emot Jesus som Herre i sitt liv, och vill berätta vidare om honom. Läsaren bjuds också in till ett liv med Jesus.
Apologetik handlar om att förklara vad kristen tro är och att försvara sanningshalten i den. Då blir trovärdighet viktig. Här tycker jag böckerna brister. Det går inte att undvika anakronismer när man placerar en nutida kommissarie i första århundradets Jerusalem. Det görs inte som någon tidsförflyttning, utan beskrivs som något naturligt att kommissarie Smart jobbar i Jerusalem, förvarar vittnesmål i nutida mappar, läser artiklar i Jerusalems dagblad och väntar på grönt ljus i trafiken. Maria Magdalena har en trevlig lägenhet och bjuder på te och Tomas är kortväxt, sträng och hejar på Jerusalems FF i fotbollsligan. Det blir på ett sätt trevligt och humoristiskt, samtidigt som de apologetiska grundfrågorna kring uppståndelsen tappar i trovärdighet.
Böckerna om kommissarie Smart är lättlästa och ett välkommet tillskott i den apologetiska barnboksfloran, men de är inte mina favoriter i genren.
Min vana trogen vill jag blicka tillbaka på fjolårets läsning och fundera på vad jag vill läsa i år. Det är kanske mest ett blogginlägg för min egen skull, men kanske det också kan inspirera dig till några givande läsupplevelser under 2023.
Året 2022 var året då jag äntligen upptäckte hur jag skulle ta till mig mer litteratur av C.S. Lewis. Jag har lyssnat! Efter att i två år förgäves försökt läsa ”Out of the Silent Planet” testade jag att lyssna på den i en ljudboksapp istället. Det var en helt annan upplevelse! Därefter har jag lyssnat vidare på bl a den skönlitterära ”Till We Have Faces”, självbiografin ”Surprised by Joy” och den uppbyggliga, eller kanske snarare nedbrytande ”The Screwtape Letters”.
I slutet av året lyssnade jag också på ”Planet Narnia” av Michael Ward, där han berättar om sin forskning kring vad som är en röda tråden i C.S. Lewis böcker om landet Narnia. Det står tämligen klart att det sju narniaböckerna var och en motsvarar de sju planeterna, så som man räknade dem på medeltiden. Otroligt fascinerande!
En barndomsvän till mig, Helena Persson, debuterade under 2022 med sin roman ”Sofias val” (bara titeln gör ju att man måste läsa den). Den var en ljuvlig bladvändare mitt i sommaren! Det är en historisk roman som bland annat utspelar sig på Gripsholms slott, så det var roligt att tänka sig in i karaktärerna och händelserna när min familj senare turistade i Mariefred en dag.
Under sommaren gjorde jag också en kompletteringsuppgift i mina teologistudier och då läste jag ”Mapping the Origins Debate” av Gerald Rau. Han beskriver sex olika syner på hur universum, livet, arterna och människan uppstått. Det jag främst fick med mig från boken är att alla olika synsätt man kan ha på ursprungsfrågorna vilar på filosofiska grundantaganden och en del i att man inte förstår, eller inte vill förstå, varandra kan ha med detta att göra.
En snabbtitt på vad jag recenserat här på bloggen under året visar att det mycket handlar om kyrka, hem och föräldraskap – frågor jag brinner mycket för. Jag har också recenserat flera andaktsböcker och utifrån den läsningen har jag en liten trendspaning som oroar mig. Det finns en risk, i längtan efter att göra tydliga och enkla tillämpningar för barn och ibland även för vuxna, hamnar i att kristen tro handlar om moralism och inte om evangeliet om att vi inte kan rädda oss själva utan att vi gratis får ta emot vad Jesus har gjort för oss.
Andrew Peterson, kanske mest känd som kristen musiker, är också författare. Under 2022 har jag läst de två första delarna i hans Wingfeather-saga. Jag läste dem på svenska (utgivna av Libris). Det är fantasylitteratur och till en början var jag inte så imponerad av alla påhittade varelser och växter, men när jag kommit in i berättelsen var den fantastisk. Tyvärr haltar den svenska översättningen, så om du är bekväm med att läsa på engelska, gör det istället. Jag har själv köpt del 3 och 4, som bara finns på engelska och ser fram mot att läsa dem under året som kommer.
Från högläsningen med mina barn vill jag lyfta fram Johan Rundbergs serie Månvind & Hoff, som börjar med ”Nattkorpen”. Jag läser dem för vår 13-åring och vi är båda lika fascinerade över hur välskrivna de är och hur man inte kan veta vad som väntar bakom nästa hörn i berättelsen. De utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet och handlar om barnhusflickan Mika. Det är deckarhistorier fyllda av realism med inslag av äckel, samtidigt som djupa relationer bland samhällets utstötta lyser igenom eländet.
För äldste sonen har jag läst ”Stengrunden” av framlidne biskop Bo Giertz. Jag har hört honom predika en enda gång, men minns knappt något på grund av lägertrötthet. Då är det tacksamt att han skrivit så mycket och god litteratur. Stengrunden hamrar genom tre generationers präster på evangeliet och nåden som den enda grunden för frälsning och att vår egen strävan efter helgelse så lätt hamnar i självrättfärdighet.
I oktober var Greg Johnson inbjuden till Apologia Live för att tala på temat ”Still Time to Care”. Han har skrivit en bok på samma titel och inför föreläsningen lyssnade jag på boken. Jag blev så tagen av hur öppet och klart han berättar om kyrkans misslyckande i att visa omsorg om homosexuella, men också om en väg framåt med Jesus i centrum på Bibelns grund. Jag vill verkligen rekommendera boken!
Vad ser jag då fram mot att läsa under 2023? Som vanligt ligger det ett antal böcker kvar i min bokhög som inte blev lästa under året som gick, så en och annan av dem som handlar om barn, teologi och apologetik kan det bli. Sedan har jag nyss upptäckt Jerram Barrs föreläsningsserier om olika författare och teman från Covenant Seminary. De har en gratisapp med mängder av föreläsningar inom alla möjliga ämnen! Jag har lyssnat på en serie om Jane Austens författarskap och blev sugen på att läsa hennes böcker igen, så nu läser jag ”Emma”. Jag har också börjat lyssna på en serie om engelska barnlitteratur och jag har lånat hem böcker av författare som jag inte upptäckt tidigare, t ex Margaret Wise Brown. Tänk så många fantastiska författare och illustratörer det finns!
Dig vill jag älska – om modet och gåvan att leva i nära relationer av Ulrika Ernvik, Libris, 2022, 263 s.
Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.
På en tidigare arbetsplats hade vi ledorden kärlek, tilltro, mod och glädje som inriktning för hur vi ville förhålla oss till varandra som kolleger och till våra arbetsuppgifter. Jag kände mig väldigt trygg med mina kolleger där. Hur kom det sig? Svaret blev tydligt när jag läste inledningen till Ulrika Ernviks senaste bok. Hon skriver att älska någon är att ge trygghet och glädje, och att bli älskad är att ta emot nåd, känna tillit och mod. I boken beskriver Ernvik hur vi människor i grunden söker trygghet och glädje. Våra konflikter beror till största del inte på sakerna vi bråkar om utan på att vi förlorar känslan av att vara trygga.
Ernvik skriver lättbegripligt om hjärnans olika system, om det bagage vi bär på och hur vi kan hitta rätt i våra relationer. Syftet med boken är att hjälpa till i olika typer av relationer – mellan makar, föräldrar och barn, samt mellan kollegor på jobbet. Hon lyckas väl i att kommunicera till bredden av målgrupper. Boken kan läsas enskilt eller tillsammans med någon och det finns förslag på hur man kan bearbeta de olika kapitlen.
En styrka med boken är att den beskriver att världen är brusten och att andra människor aldrig kan uppfylla alla våra behov, men det kan bli riktigt bra. Ernvik är tydlig med att hon själv har en gudstro och som kristen läsare lyser den kristen världsbilden med skapelse, syndafall, nåden och upprättelsen igenom. Jag saknar att Ernvik trots detta inte explicit lyfter fram att Jesus är den som kan fylla alla våra behov, och att han är orsaken till att nåden är möjlig. Har Jesus tonats ner för att nå en vidare läsekrets? Är det i så fall ett klokt val? Jag är osäker. Utan Jesus hänger tryggheten och glädjen i våra relationer på oss människor. Vi som så tydligt är brustna, vart ska vi vända oss när vi inte blir av med vår otillräcklighet?
PS. Jag nämnde också boken som julklappstips en tid senare i Dagen. Då skrev jag så här: Mitt julklappstips är Dig vill jag älska. Relationer är inte så enkla, något vi kan märka extra tydligt under högtider. Ulrika Ernviks bok är en god hjälp för att kunna hitta trygghet och glädje i våra relationer – mellan föräldrar och barn, makar, kollegor och vänner. En av bokens höjdpunkter för mig är när hon förtydligar det jag och maken länge märkt – det är ofta bättre att sova först och lösa konflikten sedan.
Resarna av Lillemor Högerås, Pärlan förlag, 2022, 136 s.
Pärlan förlag fortsätter att ge ut böcker på kristen grund för barn och unga. En av deras senaste böcker, ”Resarna” är en spännande kapitelbok för 9-12-åringar där läsaren får följa med Karin och hennes kompis Maja på oväntade äventyr i en annan tid.
Boken ramas in av att Karins familj just flyttat till en större stad. Karin tycker inte alls om flytten. Hon sitter vid sitt skrivbord och tänker tillbaka på livet i byn och den stora hemligheten hon delar med Maja. Läsaren får följa med i hennes tankar och se hur allt började – hur Karin och Maja fick ett meddelande från ”G” och hur de reste i tid och plats.
Flytten som inramning är ett bra upplägg av berättelsen, och jag tycker om skildringen av pappan och hans olika betydelser för berättelsen. Jag hade ändå velat få veta lite mer om relationerna i Karins familj och om hur det är på den nya platsen. Det går lite för fort i vad som händer i Karins hem, medan resorna får ta mycket utrymme i boken.
I början av berättelsen får läsaren reda på att Karin kan massa bibelberättelser och för en läsare som liksom Karin känner till de centrala berättelserna i Bibeln är det lätt att känna igen sig i vad som händer när de reser. Karin och Maja får följa med pojken G och träffa syskonen M, A, Mi i olika tider i livet. De får se hemska plågor, hav som delas och en stor räddningsaktion. Det är lite märkligt att Karin i början av berättelsen verkar känna till de flesta bibelberättelserna, men under resorna beter sig som om allting är helt nytt för henne. Kanske det blir så av att pojken G å en sidan inte riktigt passar in i det som händer, å andra sidan verkar vara den som hjälper de andra när de är i kris. Det hela ska nog verka lite hemlighetsfullt också genom att personerna bara kallas vid sina begynnelsebokstäver.
Språket är enkelt och lättläst och passar bra för åldern då man gärna vill sluka många böcker. Jag får en känsla av att det här just är första boken av flera där vi får följa resarna och deras upplevelser. Jag hoppas författaren Lillemor Högerås fortsätter att skriva.
Om du gillar tidsresor är ”Resarna” av Lillemor Högerås en bok för dig!
Kommentarer