Om bibel, barn och pedagogik

Month: oktober 2026

Boktips – Franks he(m)ligheter Flytten

Franks he(m)ligheter Flytten av Jacob Langvik, illustrerad av Simon Jannerlund, Bornelings förlag, 2026, 91 s.

För några år sedan högläste jag de två första delarna i Jacob Langviks serie, ”Franks he(m)ligheter” och ”Franks he(m)ligheter Spegelkyssen” (utgivna på Farsans förlag). Både yngste sonen och jag njöt av upplevelsen. Den episodiska dagboksformen med 8-10 sidor långa kapitel bjöd på en perfekt blandning mellan Munken & Kula och Dagbok för alla mina fans. Simon Jannerlunds humoristiska och lite knasiga illustrationer tillsammans med Jacob Langviks dråpliga berättande ur en 12-årings perspektiv skapade en härlig läsupplevelse. Det var kristet, vardagsnära och förmedlade sanningar och väckte samtal utan att kännas moralistiskt.

Därför blev jag glad när jag såg att det kommit en tredje del i serien – ”Franks he(m)ligheter Flytten”. Frank och hans familj har flyttat för att pappa har fått nytt jobb i en annan kyrka. En flytt skapar goda möjligheter för nya situationer att uppstå. Frank börjar i ny skola, lär känna nya vänner, och så vidare.

Langviks berättande och Jannerlunds illustrationer är fortfarande lika träffande, dråpliga och djupa som i de två första böckerna. Däremot har den tredje delen ett lite annorlunda format än de två första, och jag är inte övertygad om att berättelsen vinner på det. Nu är varje kapitel kortare och avslutas med några frågor till läsaren samt en bön. Det som i tidigare bäcker var skönlitteratur som genom skicklig gestaltning skapade igenkänning och väckte tankar och samtal, har nu blivit en andaktsbok med en förväntan på motprestation från läsaren. Det är verkligen bra med andaktsböcker, så inget fel med det i sig, men jag tror också barn behöver riktigt bra skönlitteratur skrivna ur en kristen världsbild, där själva läsupplevelsen hjälper läsaren att bearbeta livet, utan att man explicit talar om vad man borde prata om. De första böckerna om Frank skapade samtal och böner utan att de fanns nedplitade, så jag tror att även denna tredje del hade tjänat på samma upplägg.

Tillämpningsfrågor riktade till barn löper också en risk att dra åt det moralistiska snarare än åt det evangeliska. Det finns en liten sådan tendens i denna bok, även om mycket är bra formulerat. Många böner i boken innehåller förlåtelse, vilket verkligen är ett centralt budskap i kristen tro – att Jesus förlåter och att vi ska förlåta – men man kan behöva vara vaksam över att inte förmedla bara förlåtelse för att man inte varit en snäll kristen, utan också för att vi vänder oss bort från Gud och behöver en förnyad Ande. Den bästa gestaltningen av Guds förlåtelse och kärlek i boken är när Frank ser hur Jesus sträcker ut sina armar och älskar honom sååå mycket, precis som mamma brukar göra.

Jag hoppas Jacob Langvik fortsätter att skriva om Frank och låter berättande ta lika mycket plats som i de första böckerna!

Boktips – Jona

Barnens bästa bibel – Jona av Sören Dalevi, illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson, Speja förlag, 2025, 36 s.

Redan när Barnens bästa bibel kom ut 2020 uttryckte författaren Sören Dalevi och illustratören Marcus-Gunnar Pettersson en önskan om att ge ut fler bibelberättelser än det urval de gjort. En del har kanske lagt märke till att Jona inte finns med i Barnens bästa bibel. Nu har denna bibelbok på fyra kapitel om Guds barmhärtighet och människans envishet fått en alldeles egen utgåva. Det är jag glad för, då den nu ges tillräckligt med utrymme för att rymma allt det stora som Jona bok berättar om.

Boken är 36 sidor lång, har ett typiskt bilderboksformat med illustrationer som utnyttjar alla ytor och med text som läggs in i bilderna. Den passar att läsa tillsammans med både treåringar och tredjeklassare. Berättelsens olika vändningar skapar spänning och många känslor och det blir aldrig barnsligt.

Barnens bästa bibel vill förmedla att Bibelns människor är vanliga människor precis som du och jag. Ett sätt som det görs på är genom anakronismer i illustrationerna – personernas kläder ser nutida ut och det dyker upp verktyg, båtar och maskiner som inte fanns på Bibelns tid. Många gånger ger detta en extra tänkvärd dimension till berättelserna. Jag tyckte dock det var lättare att ha en lagom distans till anakronismerna i hela Barnens bästa bibel, än vad det är i boken om Jona. När läsaren möter Jona som snickare på första sidan, med skyddshjälm, nutida varningsskyltar och lyftkranar blir det lite svårt att placera Jona i den bibliska historien.

För övrigt är illustrationerna välgjorda och i samklang med berättelsen. De förmerar berättelsen, väcker tankar och känslor. Bibelberättelsen innehåller så mycket konkreta naturupplevelser – storm, fiskmage, vandring, stad, hetta och vissna träd, som Marcus-Gunnar har en fingertoppskänsla för att fånga upp.

I Jona bok i Bibeln finns en röd tråd kring ordet ”stor”. Det syns inte alltid i svenska bibelöversättningar, men på hebreiska förekommer samma ord för stor många gånger – den stora staden Nineve, en stor vind, en stor storm, en stor fruktan, en stor fisk, den störste i Nineve, de stora männen, Jonas stora missnöje och stora glädje. Detta har Dalevi tagit vara på i sitt berättande och det uppskattar jag väldigt mycket! Det hjälper barn att uppleva något av ursprungsförfattarens berättarteknik.

Det finns några mindre saker som jag önskar att Dalevi tagit med i berättelsen – som att sjömännen greps av stor fruktan och tillbad Gud när havet lugnat sig – men överlag har Dalevi, till skillnad från många andra återgivningar av Jona fått med helheten. Det blir inte bara en häftig berättelse om att överleva i magen på en val, utan problematiken kring att förkunna Guds ord för sina fiender, Jonas ovilja, folkets omvändelse och Guds barmhärtighet får komma fram. Jag får samma känsla av hur sur Jona är över att Gud är nådefull, som jag får när jag läser i vanliga Bibeln.

Jag tycker att berättelsen har en sida för mycket. Först återger Dalevi samma slut som bibelboken har – att Gud tillrättavisar Jona och förklara sin omsorg, men hur Jona reagerar på det står det inget om. Här tycker jag berättelsen skulle slutat, men Dalevi lägger till en sida där han förklarar Guds omsorg för läsaren och berättar att Jona reste hem igen och fortsatte snickra. De textraderna hade inte behövts, utan hade kunna få uppstå som ett samtal hos läsarna – vad tror ni Jona svarade Gud på det? Hur gick det sedan för Jona? Hur skulle du ha reagerat?

Jona är en berättelse jag ständigt återkommer till och Dalevis och Petterssons återgivning av den ger mig ytterligare en dimension av hur det kan ha varit för Jona, för folket i Nineve och hur stor vår barmhärtige och nådefulle Gud är. Jag rekommenderar den varmt!

Boktips – Vår Far för de minsta

Vår Far för de minsta, bibeltext ur NT 2026, illustrationer av Zarah Juul, Marcus Förlag, 2026, 14 s.

En dryg vecka har gått sedan jag kom hem från Bokmässan 2026 i Göteborg. Det var dagar fulla av intryck, böcker, människor och inte minst Bibeln! Som en del av årets folkbildningstema fanns ett bibeltema och när Svenska Bibelsällskapet lanserade sin nya översättning av Nya testamentet på bokmässans första dag drogs mer än tusen personer dit. I de kristna förlagens montrar flödade olika upplagor av NT26, men även två andra nya översättningar – Svenska Standardbibel och en jubileumsutgåva av Svenska Reformationsbibeln.

Till min stora glädje hittade jag också något ur NT26 riktat till barn hos Marcus förlag, nämligen ”Vår Far för de minsta”. Det är en pekbok med bibeltexten från Matt 6:9-13 ur NT26 med illustrationer av den danska konstnären Zarah Juul. Jag kommenterar inte själva texten mer här, men om du är nyfiken på översättningen så kolla in denna video med översättare Jonas Holmstrand samt Svenska Bibelsällskapets hemsida.

Illustrationerna i ”Vår Far för de minsta” skulle kunna vara en helt egen bok, utan text. De bär en egen berättelse, där en stackars hungrig räv ber om mat, får svar på ett oväntat sätt, tror han ska bli mätt, men får ett helt annat behov tillfredsställt. Illustrationerna är levande, dråpliga och väcker sida för sida olika känslor hos läsaren.

Att illustrera Herrens bön på ett sätt så att det hjälper små barn att förstå bönen bättre är en utmaning. Hur konkretiserar man de tre första bönerna som har ett stort fokus på Gud och hans rike? Första gångerna jag läste boken hade jag svårt att förstå bildernas relation till de olika bönerna i Vår Far. På första uppslaget verkar Vår Far bli en bordsbön. Vid bönen ”Må ditt namn bli helgat” får räven ett ägg i huvudet – vad betyder det? Att räven, i smärta och ilska över att få ett ägg i huvudet ska försöka låta bli att svära? På vilket sätt pekar detta på Gud?

Efter att ha läst boken fler gånger, funderat och även läst en intervju med illustratören klarnade det lite. Jag lät mitten av bönen och boken ”Ge oss idag det bröd vi behöver” bli utgångspunkt för hela berättelsen. Då handlar det, som illustratören själv sagt, om att önska sig en sak och få något helt annat, därför att Gud vet vad vi behöver. De senare bönerna i Vår Far, om människans behov, tycker jag illustratören gestaltar mycket bra, medan jag trots många läsningar fortfarande kan tycka att de tidigare bönerna får för mycket fokus på människan (eller i detta fall räven) och för lite på Gud, vår Far.

Jag uppskattar verkligen att det kommer pekböcker med texter rakt av från Bibeln. Det behöver vi mer av! Dessa böcker inbjuder till att redan från bäbistiden börja läsa högt för barnen, och att be den bön Jesus själv har lärt oss med barnen. Illustrationer kan hjälpa barn att lära sig böner och bibeltexter utantill och leva i dem. ”Vår Far för de minsta” är en fin bok att ge bort vid dop, födelsedagar och att ha tillgänglig kyrkbiblioteket.

© 2026 Barnpedagogen

Tema av Anders Noren — Upp ↑