Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: apologetik (sida 1 av 2)

Läsupplevelser 2021

Början av 2022 på bloggen har präglats av tystnad, mest på grund av att jag varit igång med mycket annat som gjort att jag inte hunnit skriva inlägg. Det snurrar dock så många tankar i huvudet och det kryper i fingrarna, så jag hoppas att jag framöver ska kunna prioritera skrivtid.

Jag vill idag fundera på vad det blev av mina läsförhoppningar för 2021. Kom jag igenom bokhögarna? Nja, en del blev lästa, andra påbörjade och ytterligare några är oöppnade. Inte oväntat dök det upp en del nya böcker som blev lästa – i arbete och studier, för barnen, för nöje och för att recensera på bloggen och i tidningen Dagen. Med ett 70-tal lästa böcker går det inte att nämna alla här, men om du söker på ”boktips” eller ”recension” här på bloggen hittar du fler böcker som jag tipsat om och recenserat lite djupare under året. Många av dem är barn- och ungdomsböcker med ett kristet perspektiv.

Hur gick det med min längtan efter att läsa mer skönlitteratur för vuxna? Jo, delvis tack vare en sommarförkylning hann jag läsa både JRR Tolkiens ”The Two Towers” och Francine Rivers ”The Masterpiece”. Båda jobbar med livets stora frågor, Tolkien behöver tuggas längre och långsammare, med Rivers böcker är lättlästa och fångar mig snabbt. Jag har under slutet av 2021 också börjat lyssna på ljudböcker, och lyssnade bland annat på ”Brobyggarna” av Jan Guillou. Den gav intressanta perspektiv, särskilt på relationerna mellan olika länder i början av 1900-talet. Det har tyvärr gått trögt med C S Lewis ”Out of the Silent Planet”, men jag har inte gett upp.

Apropå ljudböcker måste jag nämna ”Kristungen” av Malin Aronsson. Under 2021 lade vår omtyckta ”En annan bokhandel” i Skärholmen ned och på deras rea hittade jag ”Kristungen”. Den hamnade i en bokhög, men när jag hittade den som ljudbok, inläst av Malin Aronsson själv, tog jag mig tid att lyssna. Trots författarens uppväxt i pingströrelsen och min i Svenska kyrkan, var igenkänningen hög och jag skrattade gott och kände stor kärlek till barnet i mig. Tänk så många funderingar som ett barn kan ha kring livet, tron och allt det där andra som fyller ett barns tillvaro under uppväxten.

Tack vare ljudboksappen har jag också lyssnat på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Den kan jag verkligen rekommendera. Det var tragisk läsning om hur människans nonchalans, begär och ondskefullhet finns i det som vi lätt kallar de fina kretsarna. Det var både chockartat, och samtidigt tänkte jag att varför skulle inte vår trasighet och missriktade längtan synas överallt?

De böcker som har lättast att bli lästa är alla högläsningsböcker för barnen. Under året har jag läst hela serien om Katitzi av Katarina Taikon för de två yngsta. Det har varit en resa! Böckerna är fyllda av elände, kärlek, utanförskap och kamp. Katitzis rättframma personlighet skildras starkt och ofta humoristiskt mitt i allt detta. De sista böckerna i serien var en utmaning att läsa för att de fick ett mer vuxet perspektiv på skildringarna – mina barn åldrades inte lika snabbt som vi läste om Katitzi uppväxt – men med samtal och vissa meningar eller uttryck överhoppade, så blev det en fin helhet under året. Livet med Anne på Grönkulla rullar vidare tillsammans med 14-åringen. Vi är nu på fjärde boken ”Anne på egen hand”, vilken inte är någon favorit. Till stor del är den skriven i brevform från Anne till Gilbert och jag tycker den känns som en passersträcka från förlovning till bröllop och det blir aldrig riktigt intressant.

Selma Lagerlöfs ”Jerusalem” blev en fin upplevelse med äldste sonen. Därefter har det blivit två böcker av Mats Selander. Dels ”Skapelse och evolution” där Selander är redaktör och dels ”Det anstötliga evangeliet”. Frågorna kring skapelse och evolution är inte enkla, och jag tycker boken har en styrka i att den presenterar fyra olika kristna uppfattningar om ursprungsfrågorna och att de fyra debattörerna får argumentera med varandra. Jag tror det är bra att barn och unga får se att man kan vara kristen och ha lite olika syn på dessa frågor, och själv fick jag jobbar vidare med frågorna också. När vi läste ”Det anstötliga evangeliet” fick vi flera intressanta samtal om vad synd och dom är. Jag hade lite svårt att få ett helhetsgrepp om boken och skulle vilja läsa om den igen på egen hand.

Det är roligt att läsa apologetiska böcker tillsammans med barnen, och för mig blir det en dubbel vinst då det är böcker jag ändå behöver eller vill läsa. På egen hand har jag även läst ”Talking With Your Kids About Jesus” av Natasha Crain.

Varje söndag morgon har jag som rutin att läsa några sidor i ”Recovering Biblical Manhood and Womanhood” av John Piper och Wayne A. Grudem (red). Det går inte så fort, men jag tror att det är bra. När den omgivande kulturen alltför ofta lyfter fram kön som något flytande och skillnader i roller som något förkastligt är det gott att få påminnas om att det är något gott att det finns män och kvinnor, och att det är en Guds tanke att vi är olika med lika värde och ställning inför Kristus.

I slutet av året disputerade min bror Erik J Andersson på ELM:s grundare Axel B Svensson. Det var väldigt givande att läsa avhandlingen – dels för att jag fick lära mig mer om ELM:s historia och få mer förståelse för den missionsorganisation jag nu är en del av. Dels är det härligt att få ta del av analyser och frågeställningar och fundera på hur det kan hjälpa forskning, ELM och andra vidare.

Även om jag hunnit med mycket, inklusive en del kurslitteratur om bibel, barn och pedagogik, ser jag att jag inte hunnit läsa så många böcker om apologetik, söndagsskola, bibel och barn som jag önskat. Skönt att böckerna inte försvinner! De har till och med fått mer plats på mitt kontor med en större bokhylla. Så nu ser jag fram mot vad jag kommer att läsa under 2022!

Vad vill ni läsa under året som kommer? Har ni något ni tycker att jag borde läsa? Skriv en kommentar!

När barnen ställer svåra frågor

Har du varit med om att ditt barn ställt en riktigt svår fråga? Det har jag, många gånger. Vad ska man göra när barnen ställer svåra frågor om Gud, livet och tron? I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort ger jag sex tips på vad man kan tänka på när barnen ställer svåra frågor. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.

Det första man kan tänka på är att se till att vara närvarande och lyssna. Stanna upp med det du håller på med och var uppmärksam. Visa att du är närvarande och vill lyssna på barnet.

För det andra kan du själv ställa frågor tillbaka till barnet. Säg ”Det där var en jätteintressant fråga, vad tänker du själv?” På det sättet får du själv lite betänketid och kan fundera på vad du skulle kunna svara, men du får också reda på lite mer av vad det är som rör sig i barnets huvud kring frågan.

För det tredje skulle jag vilja tipsa dig om att våga säga ”Jag vet inte”. Inte på ett sätt så att du undviker barnets fråga och inte tar itu med den, men så att du vågar erkänna att du också håller på att lära dig. Du vet inte allt. Ibland har jag fått säga till mina barn ”Jag vet inte, men vi kan ta reda på det.” Och så har vi tagit reda på svaret tillsammans, eller så har jag tagit reda på det och tagit upp frågan med barnet igen. Du kan också ta med fler i familjen i samtalet. Någon annan kanske vet mer om frågan ni pratar om?

För det fjärde vill jag uppmuntra dig att våga säga till dina barn vad du tycker. De uppskattar att få höra din åsikt. Du ska inte göra det på ett sätt som kräver att barnen ska tycka likadant som du, och inte heller på ett sätt som gör att det låter som att alla kristna tänker precis likadant. Det finns flera stora frågor inom kristen tro som teologer och filosofer har funderat över i århundraden. Det är bra att vi säger till våra barn ”Det här kan kristna tänka lite olika om, och så här tänker jag.”

För det femte tänker jag att när våra barn ställer frågor om livet och tron behöver vi hjälpa dem att backa ett steg och titta på frågan utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Vad säger detta om helhetsbilden i kristen tro eller i en annan livsåskådning? Vi kan behöva göra distinktioner, alltså dela upp fråga i olika perspektiv och delar. Vi kan behöva prata med barnen om sanningsbegreppet – finns det saker som är objektivt sanna för alla människor? Vilka saker är subjektiv sanna? Hjälp barnen att backa ett steg och titta på sina frågor och tankar lite utifrån.

För det sjätte så har vi vuxna själva mängder av frågor. Vi vuxna behöver leta svar och rusta oss själva så att vi kan hjälpa våra barn att rustas i sin tro och tänkande. Det finns allt fler resurser för föräldrar att på olika sätt rusta sig. Apologetik handlar om att förklara och försvara den kristna tron på ett ödmjukt och respektfullt sätt.

Det finns flera olika böcker för föräldrar eller barn, eller som ni kan läsa tillsammans. Genom dem kan ni få hjälp att tänka igenom kristen tro logiskt utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Ni kan få svar på frågor kring Bibelns historicitet, Guds existens, m.m. Det finns poddar, bloggar, goda förebilder och vänner i våra församlingar. Så försök att själv förkovra dig. Ibland kanske det är du som ställer en fråga till ditt barn som ni kan prata om och dagen därpå kommer barnet till dig med en fråga och ni får leta nya svar tillsammans.

Lycka till!

Boktips

  • Kristendomen bevisad för unga, J Warner Wallace, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, Apologia förlag, tankar om boken här.
  • Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
  • Minihandbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.

Poddtips

Kurstips

  • Distanskursen Rusta dina barn ges av Apologia, troligen HT-21 igen.

Tidigare bloggtexter om apologetik, barn och föräldraskap

Läsförhoppningar 2021

Jag vet inte om ni brukar planera vad ni vill läsa. Det kan kännas tråkigt och ospontant, men de senaste åren har jag uppskattat att lite tänka igenom vad jag skulle vilja läsa under ett år. Det är en hjälp både för att prioritera bland alla bra böcker som finns att läsa, och för att det är lättare att förändra en lagd plan än att uppfinna en plan under tiden.

När jag sammanfattade vad jag läst under 2020 tänkte jag att under 2021 skulle jag vilja läsa lite mer skönlitteratur för vuxna. Efter att ha lyssnat på ett superintressant poddavsnitt på Unbelievable “Finding Jesus in JRR Tolkien and Lord Of The Rings” med Holly Ordway and Michael Jahosky blev jag uppmuntrad att ta mig an både Tolkiens ringtrilogi och C S Lewis rymdtrilogi. Första delen i Tolkiens trilogi läste jag på svenska för snart 20 år sedan, och tyckte om den, även om den var något seg. När jag nyligen började på del 2 på engelska kändes det inte alls segt. Min utmaning är väl bara att ta mig tid till romanläsning. C S Lewis har jag läst alldeles för lite av, så det ska bli roligt att läsa. Sedan ett par år ligger Francine Rivers “The Masterpiece” och väntar på att bli läst också. Kanske blir det i år.

Högläsningen för barnen har börjat bra. Selma Lagerlöfs “Jerusalem” är så gripande och jag läser gärna om den ibland, och nu passar den bra att läsa för 15-åringen. Böckerna om Anne på Grönkulla hamnar lätt i skuggan av filmatiseringar, men nu har jag satt igång att läsa den första boken för 13-åringen. Får se om det blir hela serien – då har vi att göra längre än ett år. Yngste sonen fick Anna Anderssons “Var inte rädd” och “En annorlunda pusselbit” i julklapp. De utspelar sig i Sagans värld och är fristående fortsättningar på “Resan till kungens rike” som vi läst för ett par år sedan. Före jul läste vi ju hennes underbara bok om pottisarna, som också har en koppling till Sagans värld. Vi är redan klara med “Var inte rädd” och jag återkommer med fler tankar om båda böckerna.

Sedan blir det mycket litteratur som har jobb- och studieanknytning. Många handlar om apologetik, barn och föräldraskap. Natasha Crain har ytterligare en bok i sin serie om att prata om tro med sina barn, nu med fokus på frågor om Jesus. Wallace har fler böcker för barn som ännu bara finns på engelska. Apologia förlag kom ut med många nya intressanta titlar före jul, och jag ska försöka hinna med ett par av dem. Mitt allmänna intresse för barn, bibel och pedagogik syns i mina bokhögar. Jag ska läsa en kurs i att vara ledare för barn och unga i kyrklig verksamhet på Enskilda Högskolan senare i vår och då får jag äntligen ta tag i Magnus Sternegårds “Led med ditt liv”.

Jag tycker om att förkovra mig och jobba med frågor i Bibeln som inte alltid är så enkla, så både böcker om manlighet och kvinnlighet och ursprungsfrågor finns med bland mina läsförhoppningar. Apologias senaste debattbok “Skapelse och evolution” ligger inte fysiskt i mina högar än, men den kommer.

Likaså skulle jag även vilja utöka högen med Matilda Gustavssons “Klubben”. Den fanns med på förra årets läslista, men jag kom aldrig så långt. Det var förresten många böcker på den listan som aldrig blev lästa, både för att andra böcker blev aktuella istället och för att jag inte hann. Vi får se hur det går med mina förhoppningar i år. Men som jag sa i början – det är när jag har en plan som jag blir fri att ändra den.

Läsupplevelser 2020

Under mitt första år som bloggare har jag delat med mig av en del boktips och det kommer jag att fortsätta göra. Jag hinner tyvärr inte skriva om varje bok jag läser, och varje bok är heller inte relevant för en blogg och bibel, barn och pedagogik, men nu vill jag ge er några ytterligare läsglimtar från 2020.

Under året läste jag runt sextio böcker. Utifrån mitt intresse för barn- och ungdomslitteratur, mitt föräldraskap och mitt yrke har flertalet av böckerna haft barn och unga som målgrupp, men en del kurslitteratur och böcker om apologetiska frågor har också hunnits med. Det jag saknar är att jag har haft svårt att ta mig tid att läsa skönlitteratur för vuxna. En av de få jag läst under året är “Ödehuset” av William Young. Den är värd ett eget blogginlägg så jag skriver inte mer om den nu.

Utdrag i “Gömstället” av Corrie ten Boom.

Jag och min man läser fortfarande högt för alla våra barn på kvällarna och det är roligt att se vilka böcker i min läslogg som det står en notis om högläsning på. Till exempel har jag under året läst “Gömstället” av Corrie ten Boom för ett av barnen. Berättelsen om hur Corrie och hennes familj gömmer judar i det ockuperade Holland under Andra världskriget, och deras upplevelser i fångenskap, är gripande. Det var på sätt och vis en jobbig berättelse för barnet, men samtidigt som hon reagerade starkt mot nazismens övergrepp greps hon också av den övertygade tron på Jesus i Corries familj.

Maria Gripes trilogi.

Maria Gripe är en författare jag återkommer till och under året har jag högläst hennes trilogi om Hugo och Josefin. Det är en så vacker och enkel gestaltning av vänskap med underfundig humor! Jules Vernes böcker har passat ett av våra barn och senast har vi läst “Från jorden till månen”. Det är en ganska märklig berättelse, där allt beskrivs mycket faktamässigt och vetenskapligt, samtidigt som man som läsare förstår att det här fungerar ju inte alls. Det var dåtiden science fiction som vi nu kan fascineras av. Jules Verne har lagom korta kapitel vilket gör sig bra för högläsning.

För egen del har jag läst några böcker som på olika sätt handlar om sexualitet, manligt och kvinnligt. Stefan Gustavsson gör i den första delen av “Nakna utan att blygas” en väldigt bra presentation av hur dagens syn på sexualitet har vuxit fram. Trådarna går så mycket längre tillbaka än till 60-talets frigörelse. Därefter målar Gustavsson upp bilden av den kristna synen på sexualitet för att till sist avsluta med en del om olika invändningar och frågor.

Under hösten kom Olof Edsinger ut med boken “Olika och jämlika”. I den ligger fokus på manligt och kvinnligt. Edsinger börjar med att beskriva fyra olika sätt att se på manligt och kvinnligt och kritiserar de sekulära förhållningssätten. Därefter har han en del om mäns och kvinnors olikheter utifrån hjärnan, kommunikation, psykologi, m.m. Jag tycker de första två delarna är fantastiskt bra! I den tredje delen går Edsinger i närkamp med de bibliska texterna om manligt och kvinnligt ledarskap. Edsinger gör ett mycket bra jobb med att visa på att detta är svåra frågor, där vi inte ska vara för självsäkra på våra svar, och presenterar olika möjliga tolkningar. Sedan håller jag inte med Edsinger i den tolkning han själv väljer. Framförallt kan jag tycka att det finns en brist i hans resonemang där har i sitt arbete med bibeltexterna inte kan komma ifrån att ord som huvud, ansvar, osv. används, men han vill inte göra något av dem i praktiken. I vilket fall är boken mycket läsvärd – alla kommer att utmanas på något sätt, hur man än ställer sig i frågorna kring manligt och kvinnligt. En sista bok inom samma ämnesområde som jag läst är “Girl Defined” av Kristen Clark och Bethany Baird. Även om den är skriven i tydligt amerikansk kontext med ganska annorlunda förutsättningar, tycker jag det är positivt att den vågar lyfta fram kvinnliga egenskaper som livgivare, hjälpsamhet (i en ytterst kompetent bemärkelse) och relationsvårdare och ge dem en hög status.

Hör de här tre böckerna hemma på en blogg om barn, bibel och pedagogik? Ja, för mig som både är förälder och möter barn i mitt yrke så är det viktigt att jag är genomtänkt och förkovrar mig inom livets alla olika områden. Identitet, kön och sexualitet är ett område där många barn och unga är förvirrade idag, och där tror jag de här böckerna kan ge gott stöd för att ge våra barn vägledning.

Så, det var några extra glimtar från min läsning 2020. Vad hoppas jag då på inför läsåret 2021? Det får bli ett kommande blogginlägg!

Boktips – Kristendomen bevisad för unga

Kristendomen bevisad för unga – utred Jesus med en riktig brottsutredare av J Warner Wallace och Susie Wallace, översättning Maria Sturefelt, Pärlan förlag, 2020, 127 s.

Att kriminallitteratur är en populär genre bland barn och vuxna är väl ett understatement. Går man till deckarhyllorna på biblioteket flödar det över av böcker. För barn är serier som Lasse-Majas detektivbyrå, Cirkusdeckarna och Dalslandsdeckarna bara några exempel. Därför tänker jag att det är ett smart grepp att även undersöka Jesus, Bibeln och kristen tro som ett kriminalfall. Det är just vad Susie och J Warner Wallace gör i sin apologetiska bok ”Kristendomen bevisad för unga” som just har kommit ut på svenska.

J Warner Wallace är själv brottsutredare och jobbar med kalla fall. Han blev kristen genom att undersöka kristen tro på samma sätt som han tog sig an fall i sitt yrke. Sedan dess har han skrivit flera böcker för både barn och vuxna ur ett kriminalperspektiv. Parallellen blir tydlig till Lee Strobel, vars böcker jag recenserat tidigare (Fallet Jesus för unga och Fallet mirakel för barn). Han började också att undersöka kristen tro utifrån sitt yrke, som journalist, blev kristen och skriver sedan böcker utifrån det perspektivet.

Det jag tycker blir en styrka i Wallace bok är att han inte bara undersöker kristen tro som en brottsutredare, han lär också läsaren hur det går till. Läsaren får med sig principer som sedan går att tillämpa på alla möjliga frågor man kan ha om tro och livsåskådningar.

Författaren tar med dig som läsare i boken genom att göra dig till en av deltagarna i en utredarutbildning för ungdomar på polisstationen i staden. Tillsammans med Daniel, Hanna, Jason och andra får du gå i skola hos brottsutredare Jeffries. Med utgångspunkt i en upphittad skateboard, som ingen vet vem som äger, får eleverna lära sig att arbeta med öppet sinne och inte låta sig styras av förutfattade meningar. De får lära sig att dra slutsatser, titta på direkt och indirekta bevis, undersöka och värdera vittnen och spårbarhet och mycket mer. Samtidigt som problemet med den mystiska skateboarden undersöks arbetar gruppen med frågor om Guds existens, Jesus uppståndelse och evangeliernas trovärdighet. Det är riktigt spännande! Boken sista kapitel tar upp skillnaden mellan att ”tro att” Bibeln är sann och att Jesus har uppstått och att ”tro på” detsamma. Här får Wallace tydligt fram målet med apologetiken – att människor ska komma till tro på Jesus Kristus och leva i relation med honom.

Boken har gott om svartvita realistiska illustrationer och i marginalen finns med jämna mellanrum grå rutor som handlar om att förklara ord, att gräva djupare och andra uppdrag.  Översättningen är riktigt bra. Barnen som är med i berättelsen går en kadettskola, och kadett är inte ett ord som vanligen används inom polisväsendet i Sverige, men den tydliga amerikanska kontexten gör att det ordvalet inte stör. Däremot hoppar jag till när skolans namn ”Elm Road School” direktöversätts till ”Elmvägsskolan”. Här tror jag det hade varit bättre att behålla det amerikanska namnet.

Till boken hör en hemsida där läser själv kan gå utredarskolan med hjälp av filmer med J Warner Wallace, arbetsblad och diplom. Sidan finns än så länge bara på engelska.

”Kristendomen bevisad” passar kanske allra bäst för barn att läsa själva, då det är lättare att bilda sig ett helhetsintryck av bilder, text och textrutor då, men den går också bra att högläsa. Den passar för barn från ungefär 9 år och håller ett par år upp i tonåren. Om jag skulle jämföra med Strobels böcker tycker jag att de håller något kortare, upp till 12-årsåldern. För min egen del är nog Wallace en favorit framför Strobel.

Boktips – Här för att stanna

Här för att stanna – Kristen i skapelsens ljus av Stefan Gustavsson, Apologia förlag, 2019, 235 s.

När jag gick CredoAkademin för 20 år sedan fick jag genom Stefan Gustavssons undervisning och boken ”Being Human” av Ranald Macaulay och Jerram Barrs en tydligare bild av vad andlighet är. Några år senare skrev Stefan Gustavsson själv en bok i ämnet: ”Gör som Gud – bli människa” (CredoAkademin, 2006). Förra året kom den boken ut i reviderad version, med fyra nya kapitel och under titeln ”Här för att stanna – kristen i skapelsens ljus”.

I kristna sammanhang är det alltför vanligt att vi tänker på det andliga som det icke-fysiska och att vi som kristna längtar bort från den här jorden. När man tittar närmare på Bibelns undervisning träder en annan bild fram. Det är en bild som bejakar skapelsen och det kroppsliga. Det är en bild av att skapelsen, som gått sönder, en dag ska återupprättas, och att vi människor ska få komma tillbaka till det goda tillstånd som rådde innan syndafallet. Det ska inte ske genom att vi lämnar den här skapelsen, utan att Jesus kommer åter och återupprättar jorden. Den här världen är Guds värld!

Utifrån detta skapelsebejakande förhållningssätt går Stefan Gustavsson i ”Här för att stanna” igenom ett antal olika teman som påverkas av hur vi ser på vad andlighet är. Jag har läst boken högt för vår 15-årige son under hösten. Boken har uppskattats av oss båda. Ämnen som ett lärjungaskap som bejakar livet, en kristen människosyn, Guds ledning, den kommande domen och den kristna församlingen är viktiga för mig som förälder att hjälpa mina uppväxande barn att fundera kring. Då är en sådan här bok till god hjälp. Jag kan även tänka mig att det vore intressant att använda boken tillsammans med samtalsfrågor i en ungdomsgrupp.

Jag uppskattar Stefan Gustavssons pedagogiska och lättförståeliga sätt att skriva. Vid högläsning var det lite svårt för den som lyssnade att hänga med på vad som var citat, punktlistor och så vidare, men det gick att förtydliga genom några extra ord. Dessutom var det lite roligt att få berätta för sonen att jag var en av studenterna som skrattade gott åt “The Ugly Face of Religion” i Aschaffenburg (se kapitel 2).

Denna, och Stefan Gustavsson övriga böcker, är litteratur jag vill och behöver återvända till och påminna mig om. De står i min bokhylla och är här för att stanna.

Boktips – Fallet mirakel för barn

Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, översättning Jospeh A Davis, Pärlan förlag, 2019, 148 s.

För en tid sedan läste jag ”Fallet Jesus för unga” för mina två yngsta barn. Du kan läsa recensionen här. Nu har vi även hunnit läsa ”Fallet mirakel för barn”, som är den andra av Strobels apologetiska böcker för barn som finns på svenska. I början av boken var både sjuåringen och elvaåringen mycket engagerade och vi diskuterade om det finns mirakel och vad som kan vara ett mirakel. På första kapitlet presenterar författaren tre villkor för att något ska kunna kallas mirakel. Dessa är att det ska vara orsakat av Guds kraft, ett tillfälligt undantag från naturens vanliga gång och gjort med syftet att visa att Gud handlar i historien. Elvaåringen tyckte att man också skulle lägga till en fjärde punkt om att det ska vara oförklarligt på andra sätt.

Efter ett par kapitel märktes det att sjuåringen inte tyckte den här boken var lika intressant som den förra. Jag tror att det kan bero på att boken om mirakel är något svårare än boken om Jesus och att det inte finns lika många träffsäkra frågor under läsningens gång. Elvaåringen däremot sög åt sig av innehållet. Hon tyckte också att det skulle vara intressant att få läsa böcker som var skrivna om liknande ämnen ur till exempel ett islamskt perspektiv, för att få veta hur andra livsåskådningar förklarar olika saker i tillvaron.

Båda böckerna har samma typ av upplägg. I ”Fallet mirakel för barn” har kapitlens inledande historier någon koppling till miraklers möjlighet eller omöjlighet. Strobel undersöker sedan i journalistisk stil bevisen för mirakel genom att intervjua eller läsa om vad olika forskare gjort. Det finns en genomtänkt bredd i boken då författaren börjar med att ta upp vad ett mirakel är, sedan kopplar han nutida mirakel till skapelsens mirakel och Jesus mirakler. Det hjälper läsaren att få en helhetssyn på mirakler och hur Gud handlar. Strobel lyfter också hur en kristen kan se på situationer där mirakel inte sker och det tror jag är väldigt viktigt att prata med barn om.

Boken blir som allra bäst i slutordet ”Döm själv”. Strobel ger ett personligt exempel ur sin barndom, som tillsammans med en kärnfull sammanfattning av boken och en kärleksfull beskrivning av evangeliet – att du och jag av nåd kan få nytt liv genom Jesus död och uppståndelse – uppmuntrar läsaren till att själv ta ställning.

”Fallet mirakel för barn” haltar något i översättningen, vilket jag inte tyckte att ”Fallet Jesus för unga” gjorde. Det kan vara något för Pärlan förlag att ta till sig om de tänker ge ut fler av Strobels böcker. Och det hoppas jag verkligen att de gör, så att barn får fördjupa sig än mer i frågor om Guds existens, tro och nåd.

Apologetik och föräldraskap i Apologiapodden

Hur kan föräldrar förbereda sina barn för de frågor och utmaningar mot den kristna tron de möter i skolan och på fritiden? 

I dagens avsnitt av Apologiapodden blir jag intervjuad av Martin Helgesson om apologetik och föräldraskap. 

Beställ boken Rusta dina barn av Natasha Crain på apologiaforlag.se

Boktips – Fallet Jesus för unga

Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, översättning Johanna Linnér, Pärlan förlag, 2020, 140 s.

Det är en glädje att se att böcker om kristen apologetik för barn och familj dyker upp allt oftare på den svenska marknaden. Vi har just läst ”Fallet Jesus för unga” här hemma. Den är den första av fem böcker i en serie som Lee Strobel skrivit för barn. Pärlan förlag har även gett ut ”Fallet mirakel för barn” och jag återkommer med recension längre fram på den. Lee Strobel är journalisten som genom grävande journalistik ville slå hål på myten om Jesus och kristen tro, men som blev överväldigad av vad han fann och blev kristen. I slutet av 90-talet kom hans bok för vuxna ”Fallet Jesus” ut och på ett förtjänstfullt sätt har han senare skrivit böcker för barn på samma tema.

Jag har boken högt för två av våra barn, 7 och 11 år gamla. Sjuåringen gav boken ett medelbetyg, men jag vet inte om det mest beror på att det är en faktabok och inte en skönlitterär bok, som vi oftast läser på kvällarna, eller om det handlar om boken i sig. Boken har ett du-tilltal vilket fungerar bra eftersom författaren tar med läsaren på en undersökande resa om Jesus. Sjuåringen har under läsningens gång spontant svarat på frågor i texten som varit mer eller mindre retoriska.

Boken fokuserar på Jesu identitet och uppståndelse och kapitel för kapitel jobbar Strobel med frågorna kring om Jesus kan ha varit galen, om han kanske aldrig dog, om lärjungarna kan ha haft en masshypnos, osv. Strobel svarar på frågorna med hjälp av väl underbyggd forskning, fakta och genomtänkta argument. Läsaren uppmuntras att själv fundera vidare med hjälp av frågor i varje kapitel. Boken har en avslutande del med fyra berättelser där författaren vill hjälpa läsaren att se hur självförtroendet som kristen ökar när man har mer kunskaper, och hur man kan bemöta invändningar och dåliga attityder från omgivningen rakt och samtidigt ödmjukt och respektfullt.

Den svenska översättningen flyter på bra. En del av de exemplifierade berättelserna har en tydlig amerikans kultur, men det är inget barnen har reagerat på vid läsningen. Grafiskt är boken luftig med fråge- och faktarutor och med många illustrationer i tecknad serie-stil. Det är lite synd att text som ingår i illustrationerna inte är översatta från engelska. 11-åringen uppskattade att jag läste allt som stod i faktarutorna också. Det gav lite mer kött på benen.

De två främsta styrkorna med boken är att den är skriven för att barn ska kunna läsa den själva och att den har en genomtänkt argumentation kryddad med exempel som passar barn. Jag kan fundera på varför förlaget i den svenska titeln valt ”unga” istället för ”barn” (engelska titeln är ”Case for Christ for Kids”), då boken tydligt riktar sig neråt i åldrarna i stil och uttryckssätt.

När vi läst tillsammans har det skapat flera bra samtal kring innehållet. Om barn läser den själva kan man som förälder be dem berätta vad de läst om och få igång samtal på det sättet. Vi kan varmt rekommendera boken!

Boktips: Rusta dina barn

Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.

En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.

När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.

Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.

Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!

« Äldre inlägg

© 2022 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑