Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: apologetik (sida 1 av 2)

Läsförhoppningar 2021

Jag vet inte om ni brukar planera vad ni vill läsa. Det kan kännas tråkigt och ospontant, men de senaste åren har jag uppskattat att lite tänka igenom vad jag skulle vilja läsa under ett år. Det är en hjälp både för att prioritera bland alla bra böcker som finns att läsa, och för att det är lättare att förändra en lagd plan än att uppfinna en plan under tiden.

När jag sammanfattade vad jag läst under 2020 tänkte jag att under 2021 skulle jag vilja läsa lite mer skönlitteratur för vuxna. Efter att ha lyssnat på ett superintressant poddavsnitt på Unbelievable “Finding Jesus in JRR Tolkien and Lord Of The Rings” med Holly Ordway and Michael Jahosky blev jag uppmuntrad att ta mig an både Tolkiens ringtrilogi och C S Lewis rymdtrilogi. Första delen i Tolkiens trilogi läste jag på svenska för snart 20 år sedan, och tyckte om den, även om den var något seg. När jag nyligen började på del 2 på engelska kändes det inte alls segt. Min utmaning är väl bara att ta mig tid till romanläsning. C S Lewis har jag läst alldeles för lite av, så det ska bli roligt att läsa. Sedan ett par år ligger Francine Rivers “The Masterpiece” och väntar på att bli läst också. Kanske blir det i år.

Högläsningen för barnen har börjat bra. Selma Lagerlöfs “Jerusalem” är så gripande och jag läser gärna om den ibland, och nu passar den bra att läsa för 15-åringen. Böckerna om Anne på Grönkulla hamnar lätt i skuggan av filmatiseringar, men nu har jag satt igång att läsa den första boken för 13-åringen. Får se om det blir hela serien – då har vi att göra längre än ett år. Yngste sonen fick Anna Anderssons “Var inte rädd” och “En annorlunda pusselbit” i julklapp. De utspelar sig i Sagans värld och är fristående fortsättningar på “Resan till kungens rike” som vi läst för ett par år sedan. Före jul läste vi ju hennes underbara bok om pottisarna, som också har en koppling till Sagans värld. Vi är redan klara med “Var inte rädd” och jag återkommer med fler tankar om båda böckerna.

Sedan blir det mycket litteratur som har jobb- och studieanknytning. Många handlar om apologetik, barn och föräldraskap. Natasha Crain har ytterligare en bok i sin serie om att prata om tro med sina barn, nu med fokus på frågor om Jesus. Wallace har fler böcker för barn som ännu bara finns på engelska. Apologia förlag kom ut med många nya intressanta titlar före jul, och jag ska försöka hinna med ett par av dem. Mitt allmänna intresse för barn, bibel och pedagogik syns i mina bokhögar. Jag ska läsa en kurs i att vara ledare för barn och unga i kyrklig verksamhet på Enskilda Högskolan senare i vår och då får jag äntligen ta tag i Magnus Sternegårds “Led med ditt liv”.

Jag tycker om att förkovra mig och jobba med frågor i Bibeln som inte alltid är så enkla, så både böcker om manlighet och kvinnlighet och ursprungsfrågor finns med bland mina läsförhoppningar. Apologias senaste debattbok “Skapelse och evolution” ligger inte fysiskt i mina högar än, men den kommer.

Likaså skulle jag även vilja utöka högen med Matilda Gustavssons “Klubben”. Den fanns med på förra årets läslista, men jag kom aldrig så långt. Det var förresten många böcker på den listan som aldrig blev lästa, både för att andra böcker blev aktuella istället och för att jag inte hann. Vi får se hur det går med mina förhoppningar i år. Men som jag sa i början – det är när jag har en plan som jag blir fri att ändra den.

Läsupplevelser 2020

Under mitt första år som bloggare har jag delat med mig av en del boktips och det kommer jag att fortsätta göra. Jag hinner tyvärr inte skriva om varje bok jag läser, och varje bok är heller inte relevant för en blogg och bibel, barn och pedagogik, men nu vill jag ge er några ytterligare läsglimtar från 2020.

Under året läste jag runt sextio böcker. Utifrån mitt intresse för barn- och ungdomslitteratur, mitt föräldraskap och mitt yrke har flertalet av böckerna haft barn och unga som målgrupp, men en del kurslitteratur och böcker om apologetiska frågor har också hunnits med. Det jag saknar är att jag har haft svårt att ta mig tid att läsa skönlitteratur för vuxna. En av de få jag läst under året är “Ödehuset” av William Young. Den är värd ett eget blogginlägg så jag skriver inte mer om den nu.

Utdrag i “Gömstället” av Corrie ten Boom.

Jag och min man läser fortfarande högt för alla våra barn på kvällarna och det är roligt att se vilka böcker i min läslogg som det står en notis om högläsning på. Till exempel har jag under året läst “Gömstället” av Corrie ten Boom för ett av barnen. Berättelsen om hur Corrie och hennes familj gömmer judar i det ockuperade Holland under Andra världskriget, och deras upplevelser i fångenskap, är gripande. Det var på sätt och vis en jobbig berättelse för barnet, men samtidigt som hon reagerade starkt mot nazismens övergrepp greps hon också av den övertygade tron på Jesus i Corries familj.

Maria Gripes trilogi.

Maria Gripe är en författare jag återkommer till och under året har jag högläst hennes trilogi om Hugo och Josefin. Det är en så vacker och enkel gestaltning av vänskap med underfundig humor! Jules Vernes böcker har passat ett av våra barn och senast har vi läst “Från jorden till månen”. Det är en ganska märklig berättelse, där allt beskrivs mycket faktamässigt och vetenskapligt, samtidigt som man som läsare förstår att det här fungerar ju inte alls. Det var dåtiden science fiction som vi nu kan fascineras av. Jules Verne har lagom korta kapitel vilket gör sig bra för högläsning.

För egen del har jag läst några böcker som på olika sätt handlar om sexualitet, manligt och kvinnligt. Stefan Gustavsson gör i den första delen av “Nakna utan att blygas” en väldigt bra presentation av hur dagens syn på sexualitet har vuxit fram. Trådarna går så mycket längre tillbaka än till 60-talets frigörelse. Därefter målar Gustavsson upp bilden av den kristna synen på sexualitet för att till sist avsluta med en del om olika invändningar och frågor.

Under hösten kom Olof Edsinger ut med boken “Olika och jämlika”. I den ligger fokus på manligt och kvinnligt. Edsinger börjar med att beskriva fyra olika sätt att se på manligt och kvinnligt och kritiserar de sekulära förhållningssätten. Därefter har han en del om mäns och kvinnors olikheter utifrån hjärnan, kommunikation, psykologi, m.m. Jag tycker de första två delarna är fantastiskt bra! I den tredje delen går Edsinger i närkamp med de bibliska texterna om manligt och kvinnligt ledarskap. Edsinger gör ett mycket bra jobb med att visa på att detta är svåra frågor, där vi inte ska vara för självsäkra på våra svar, och presenterar olika möjliga tolkningar. Sedan håller jag inte med Edsinger i den tolkning han själv väljer. Framförallt kan jag tycka att det finns en brist i hans resonemang där har i sitt arbete med bibeltexterna inte kan komma ifrån att ord som huvud, ansvar, osv. används, men han vill inte göra något av dem i praktiken. I vilket fall är boken mycket läsvärd – alla kommer att utmanas på något sätt, hur man än ställer sig i frågorna kring manligt och kvinnligt. En sista bok inom samma ämnesområde som jag läst är “Girl Defined” av Kristen Clark och Bethany Baird. Även om den är skriven i tydligt amerikansk kontext med ganska annorlunda förutsättningar, tycker jag det är positivt att den vågar lyfta fram kvinnliga egenskaper som livgivare, hjälpsamhet (i en ytterst kompetent bemärkelse) och relationsvårdare och ge dem en hög status.

Hör de här tre böckerna hemma på en blogg om barn, bibel och pedagogik? Ja, för mig som både är förälder och möter barn i mitt yrke så är det viktigt att jag är genomtänkt och förkovrar mig inom livets alla olika områden. Identitet, kön och sexualitet är ett område där många barn och unga är förvirrade idag, och där tror jag de här böckerna kan ge gott stöd för att ge våra barn vägledning.

Så, det var några extra glimtar från min läsning 2020. Vad hoppas jag då på inför läsåret 2021? Det får bli ett kommande blogginlägg!

Boktips – Kristendomen bevisad för unga

Kristendomen bevisad för unga – utred Jesus med en riktig brottsutredare av J Warner Wallace och Susie Wallace, översättning Maria Sturefelt, Pärlan förlag, 2020, 127 s.

Att kriminallitteratur är en populär genre bland barn och vuxna är väl ett understatement. Går man till deckarhyllorna på biblioteket flödar det över av böcker. För barn är serier som Lasse-Majas detektivbyrå, Cirkusdeckarna och Dalslandsdeckarna bara några exempel. Därför tänker jag att det är ett smart grepp att även undersöka Jesus, Bibeln och kristen tro som ett kriminalfall. Det är just vad Susie och J Warner Wallace gör i sin apologetiska bok ”Kristendomen bevisad för unga” som just har kommit ut på svenska.

J Warner Wallace är själv brottsutredare och jobbar med kalla fall. Han blev kristen genom att undersöka kristen tro på samma sätt som han tog sig an fall i sitt yrke. Sedan dess har han skrivit flera böcker för både barn och vuxna ur ett kriminalperspektiv. Parallellen blir tydlig till Lee Strobel, vars böcker jag recenserat tidigare (Fallet Jesus för unga och Fallet mirakel för barn). Han började också att undersöka kristen tro utifrån sitt yrke, som journalist, blev kristen och skriver sedan böcker utifrån det perspektivet.

Det jag tycker blir en styrka i Wallace bok är att han inte bara undersöker kristen tro som en brottsutredare, han lär också läsaren hur det går till. Läsaren får med sig principer som sedan går att tillämpa på alla möjliga frågor man kan ha om tro och livsåskådningar.

Författaren tar med dig som läsare i boken genom att göra dig till en av deltagarna i en utredarutbildning för ungdomar på polisstationen i staden. Tillsammans med Daniel, Hanna, Jason och andra får du gå i skola hos brottsutredare Jeffries. Med utgångspunkt i en upphittad skateboard, som ingen vet vem som äger, får eleverna lära sig att arbeta med öppet sinne och inte låta sig styras av förutfattade meningar. De får lära sig att dra slutsatser, titta på direkt och indirekta bevis, undersöka och värdera vittnen och spårbarhet och mycket mer. Samtidigt som problemet med den mystiska skateboarden undersöks arbetar gruppen med frågor om Guds existens, Jesus uppståndelse och evangeliernas trovärdighet. Det är riktigt spännande! Boken sista kapitel tar upp skillnaden mellan att ”tro att” Bibeln är sann och att Jesus har uppstått och att ”tro på” detsamma. Här får Wallace tydligt fram målet med apologetiken – att människor ska komma till tro på Jesus Kristus och leva i relation med honom.

Boken har gott om svartvita realistiska illustrationer och i marginalen finns med jämna mellanrum grå rutor som handlar om att förklara ord, att gräva djupare och andra uppdrag.  Översättningen är riktigt bra. Barnen som är med i berättelsen går en kadettskola, och kadett är inte ett ord som vanligen används inom polisväsendet i Sverige, men den tydliga amerikanska kontexten gör att det ordvalet inte stör. Däremot hoppar jag till när skolans namn ”Elm Road School” direktöversätts till ”Elmvägsskolan”. Här tror jag det hade varit bättre att behålla det amerikanska namnet.

Till boken hör en hemsida där läser själv kan gå utredarskolan med hjälp av filmer med J Warner Wallace, arbetsblad och diplom. Sidan finns än så länge bara på engelska.

”Kristendomen bevisad” passar kanske allra bäst för barn att läsa själva, då det är lättare att bilda sig ett helhetsintryck av bilder, text och textrutor då, men den går också bra att högläsa. Den passar för barn från ungefär 9 år och håller ett par år upp i tonåren. Om jag skulle jämföra med Strobels böcker tycker jag att de håller något kortare, upp till 12-årsåldern. För min egen del är nog Wallace en favorit framför Strobel.

Boktips – Här för att stanna

Här för att stanna – Kristen i skapelsens ljus av Stefan Gustavsson, Apologia förlag, 2019, 235 s.

När jag gick CredoAkademin för 20 år sedan fick jag genom Stefan Gustavssons undervisning och boken ”Being Human” av Ranald Macaulay och Jerram Barrs en tydligare bild av vad andlighet är. Några år senare skrev Stefan Gustavsson själv en bok i ämnet: ”Gör som Gud – bli människa” (CredoAkademin, 2006). Förra året kom den boken ut i reviderad version, med fyra nya kapitel och under titeln ”Här för att stanna – kristen i skapelsens ljus”.

I kristna sammanhang är det alltför vanligt att vi tänker på det andliga som det icke-fysiska och att vi som kristna längtar bort från den här jorden. När man tittar närmare på Bibelns undervisning träder en annan bild fram. Det är en bild som bejakar skapelsen och det kroppsliga. Det är en bild av att skapelsen, som gått sönder, en dag ska återupprättas, och att vi människor ska få komma tillbaka till det goda tillstånd som rådde innan syndafallet. Det ska inte ske genom att vi lämnar den här skapelsen, utan att Jesus kommer åter och återupprättar jorden. Den här världen är Guds värld!

Utifrån detta skapelsebejakande förhållningssätt går Stefan Gustavsson i ”Här för att stanna” igenom ett antal olika teman som påverkas av hur vi ser på vad andlighet är. Jag har läst boken högt för vår 15-årige son under hösten. Boken har uppskattats av oss båda. Ämnen som ett lärjungaskap som bejakar livet, en kristen människosyn, Guds ledning, den kommande domen och den kristna församlingen är viktiga för mig som förälder att hjälpa mina uppväxande barn att fundera kring. Då är en sådan här bok till god hjälp. Jag kan även tänka mig att det vore intressant att använda boken tillsammans med samtalsfrågor i en ungdomsgrupp.

Jag uppskattar Stefan Gustavssons pedagogiska och lättförståeliga sätt att skriva. Vid högläsning var det lite svårt för den som lyssnade att hänga med på vad som var citat, punktlistor och så vidare, men det gick att förtydliga genom några extra ord. Dessutom var det lite roligt att få berätta för sonen att jag var en av studenterna som skrattade gott åt “The Ugly Face of Religion” i Aschaffenburg (se kapitel 2).

Denna, och Stefan Gustavsson övriga böcker, är litteratur jag vill och behöver återvända till och påminna mig om. De står i min bokhylla och är här för att stanna.

Boktips – Fallet mirakel för barn

Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, översättning Jospeh A Davis, Pärlan förlag, 2019, 148 s.

För en tid sedan läste jag ”Fallet Jesus för unga” för mina två yngsta barn. Du kan läsa recensionen här. Nu har vi även hunnit läsa ”Fallet mirakel för barn”, som är den andra av Strobels apologetiska böcker för barn som finns på svenska. I början av boken var både sjuåringen och elvaåringen mycket engagerade och vi diskuterade om det finns mirakel och vad som kan vara ett mirakel. På första kapitlet presenterar författaren tre villkor för att något ska kunna kallas mirakel. Dessa är att det ska vara orsakat av Guds kraft, ett tillfälligt undantag från naturens vanliga gång och gjort med syftet att visa att Gud handlar i historien. Elvaåringen tyckte att man också skulle lägga till en fjärde punkt om att det ska vara oförklarligt på andra sätt.

Efter ett par kapitel märktes det att sjuåringen inte tyckte den här boken var lika intressant som den förra. Jag tror att det kan bero på att boken om mirakel är något svårare än boken om Jesus och att det inte finns lika många träffsäkra frågor under läsningens gång. Elvaåringen däremot sög åt sig av innehållet. Hon tyckte också att det skulle vara intressant att få läsa böcker som var skrivna om liknande ämnen ur till exempel ett islamskt perspektiv, för att få veta hur andra livsåskådningar förklarar olika saker i tillvaron.

Båda böckerna har samma typ av upplägg. I ”Fallet mirakel för barn” har kapitlens inledande historier någon koppling till miraklers möjlighet eller omöjlighet. Strobel undersöker sedan i journalistisk stil bevisen för mirakel genom att intervjua eller läsa om vad olika forskare gjort. Det finns en genomtänkt bredd i boken då författaren börjar med att ta upp vad ett mirakel är, sedan kopplar han nutida mirakel till skapelsens mirakel och Jesus mirakler. Det hjälper läsaren att få en helhetssyn på mirakler och hur Gud handlar. Strobel lyfter också hur en kristen kan se på situationer där mirakel inte sker och det tror jag är väldigt viktigt att prata med barn om.

Boken blir som allra bäst i slutordet ”Döm själv”. Strobel ger ett personligt exempel ur sin barndom, som tillsammans med en kärnfull sammanfattning av boken och en kärleksfull beskrivning av evangeliet – att du och jag av nåd kan få nytt liv genom Jesus död och uppståndelse – uppmuntrar läsaren till att själv ta ställning.

”Fallet mirakel för barn” haltar något i översättningen, vilket jag inte tyckte att ”Fallet Jesus för unga” gjorde. Det kan vara något för Pärlan förlag att ta till sig om de tänker ge ut fler av Strobels böcker. Och det hoppas jag verkligen att de gör, så att barn får fördjupa sig än mer i frågor om Guds existens, tro och nåd.

Apologetik och föräldraskap i Apologiapodden

Hur kan föräldrar förbereda sina barn för de frågor och utmaningar mot den kristna tron de möter i skolan och på fritiden? 

I dagens avsnitt av Apologiapodden blir jag intervjuad av Martin Helgesson om apologetik och föräldraskap. 

Beställ boken Rusta dina barn av Natasha Crain på apologiaforlag.se

Boktips – Fallet Jesus för unga

Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, översättning Johanna Linnér, Pärlan förlag, 2020, 140 s.

Det är en glädje att se att böcker om kristen apologetik för barn och familj dyker upp allt oftare på den svenska marknaden. Vi har just läst ”Fallet Jesus för unga” här hemma. Den är den första av fem böcker i en serie som Lee Strobel skrivit för barn. Pärlan förlag har även gett ut ”Fallet mirakel för barn” och jag återkommer med recension längre fram på den. Lee Strobel är journalisten som genom grävande journalistik ville slå hål på myten om Jesus och kristen tro, men som blev överväldigad av vad han fann och blev kristen. I slutet av 90-talet kom hans bok för vuxna ”Fallet Jesus” ut och på ett förtjänstfullt sätt har han senare skrivit böcker för barn på samma tema.

Jag har boken högt för två av våra barn, 7 och 11 år gamla. Sjuåringen gav boken ett medelbetyg, men jag vet inte om det mest beror på att det är en faktabok och inte en skönlitterär bok, som vi oftast läser på kvällarna, eller om det handlar om boken i sig. Boken har ett du-tilltal vilket fungerar bra eftersom författaren tar med läsaren på en undersökande resa om Jesus. Sjuåringen har under läsningens gång spontant svarat på frågor i texten som varit mer eller mindre retoriska.

Boken fokuserar på Jesu identitet och uppståndelse och kapitel för kapitel jobbar Strobel med frågorna kring om Jesus kan ha varit galen, om han kanske aldrig dog, om lärjungarna kan ha haft en masshypnos, osv. Strobel svarar på frågorna med hjälp av väl underbyggd forskning, fakta och genomtänkta argument. Läsaren uppmuntras att själv fundera vidare med hjälp av frågor i varje kapitel. Boken har en avslutande del med fyra berättelser där författaren vill hjälpa läsaren att se hur självförtroendet som kristen ökar när man har mer kunskaper, och hur man kan bemöta invändningar och dåliga attityder från omgivningen rakt och samtidigt ödmjukt och respektfullt.

Den svenska översättningen flyter på bra. En del av de exemplifierade berättelserna har en tydlig amerikans kultur, men det är inget barnen har reagerat på vid läsningen. Grafiskt är boken luftig med fråge- och faktarutor och med många illustrationer i tecknad serie-stil. Det är lite synd att text som ingår i illustrationerna inte är översatta från engelska. 11-åringen uppskattade att jag läste allt som stod i faktarutorna också. Det gav lite mer kött på benen.

De två främsta styrkorna med boken är att den är skriven för att barn ska kunna läsa den själva och att den har en genomtänkt argumentation kryddad med exempel som passar barn. Jag kan fundera på varför förlaget i den svenska titeln valt ”unga” istället för ”barn” (engelska titeln är ”Case for Christ for Kids”), då boken tydligt riktar sig neråt i åldrarna i stil och uttryckssätt.

När vi läst tillsammans har det skapat flera bra samtal kring innehållet. Om barn läser den själva kan man som förälder be dem berätta vad de läst om och få igång samtal på det sättet. Vi kan varmt rekommendera boken!

Boktips: Rusta dina barn

Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.

En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.

När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.

Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.

Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!

“Mamma, hur kan man veta att Bibeln är sann?”

En morgon läste jag och sjuåringen som vanligt Bibeln tillsammans vid frukosten. Vi läser just nu Sov gott mitt barn – bibelberättelser och godnattböner. När vi hade läst färdigt frågade han:

– Hur kan man veta att Bibeln är sann?

När mina barn ställer den här typen av frågor reagerar jag på tre sätt. För det första försöker jag ha ett larm i mig själv som går igång och säger: ”OBS! Viktigt! Missa inte ögonblicket, utan pausa allt annat!” Nästa reaktion från min sida är lycka över att barnet ställer en av de där frågorna som är så viktiga för att Bibeln och kristen tro ska bli trovärdig och relevant i vardagen. Tredje reaktionen blir ”Kan jag svara på det här?”

Vem som helst kan bli osäker på om man kan svara på sina barns svåra frågor på ett bra sätt. Mitt tips till dig är att ge dig själv lite andrum och tid att tänka efter genom att säga som jag gjorde den här morgonen:

– Det är en jättebra fråga! Vad tänker du själv?

Då får du veta vad barnet har för tankar själv om frågan som han ställt och du kan lättare ge ett bättre svar. Dessutom får du som sagt några sekunder till på dig att tänka efter vad du kan svara. Min son sa något i stil med att han tror ju att Bibeln är sann, men undrade hur man verkligen kan veta att det är så.

Innan jag går in på vad vi pratade om och vilka punkter som är viktiga att få med när man talar om Bibelns trovärdighet vill jag säga att du som förälder alltid kan svara ditt barn så här:

– Vet du, vilka intressanta tankar du har! Jag skulle behöva ta reda på lite mer om varför man tror att Bibeln är sann. Sedan kan vi prata lite mer om det!

Beroende på tidpunkt och barnets ålder kan ni ta reda på mer tillsammans direkt, eller så kan du läsa på och så kan ni ta upp samtalet igen. Ta barnet på allvar! Glöm inte bort att plocka upp samtalet igen.

Hur kan man ta reda på mer om frågor som barn ställer? Barnen kan ställa frågor om så många olika ämnen, så det finns ett enda svar på det. Oavsett om vi är barn eller vuxna kan vi alltid lära oss mer, och jag tror att vi som är föräldrar har ett ansvar att ta reda på mer om vår tro och det som barnen möter i skola, bland kompisar, på fritiden, osv. Vi kan bland annat läsa böcker, söka på internet, lyssna på poddar och samtala med andra människor för att förkovra oss. Längst ner tipsar jag om några poddar och böcker som jag uppskattar just kring frågan om Bibelns trovärdighet och andra apologetiska frågor.

När det gäller sonens fråga hur man kan veta att Bibeln är sann försökte jag få med följande punkter:

  • Den historiska förankringen i källmaterialet. Alla antika källor har gått förlorade i sin första upplaga, så att säga, men det finns handskrifter från ett antal år efter de historiska händelserna och dess nedskrivning. När det gäller Bibeln och Nya testamentet finns det fler handskrifter som ligger närmare i tiden till de nedtecknade händelserna än till någon annan text från samma tid. Det skapar en trovärdighet åt innehållet.
  • Andra källor från samma tid, t ex Josefus och Tacitus, nämner Jesus och det som sägs stämmer med vad Nya testamentet berättar.
  • Även om inte alla historiska uppgifter i Bibeln är bekräftade i arkeologin finns det allt fler fynd som bekräftar Bibelns uppgifter.
  • Gamla testamentet fanns redan på Jesus tid och var Jesus bibel. Jesus använde Gamla testamentet, eller Skriften som han sa, i sin undervisning, i samtal och i kampen mot det onda. Han talade också om att Skriften inte kunde upphävas (Joh 10:35; Matt 5:17-19).
  • En springande punkt är Jesus uppståndelse. Om det finns goda skäl att tro att Jesus verkligen har uppstått skapar det tillförlitlighet till allt annat som Jesus sagt och gjort själv och genom sina apostlar. Jag tar upp mer om uppståndelsen i ett tidigare blogginlägg och i den här filmen.

När vi hade pratat om de här punkterna en stund påpekade min son att man kan ju ändå inte helt, helt säkert veta att Bibeln är sann. Nej, det har du helt rätt i, fick jag svara. För så är det ju med det mesta. Vi kan ha tillräckligt god evidens för saker, men det finns mycket vi inte kan veta 100% säkert. Så jag förklarade att om det finns flera olika alternativ att välja mellan, som att Bibeln är sann eller inte, eller som att det finns många olika livsåskådningar att välja mellan, då behöver man välja. Jag vill då välja det alternativ som är mest logiskt, det som bäst förklarar historien och det som stämmer bäst med verkligheten. Jag vill komma åt sanningen, och hittills har det Bibeln berättar stämt bäst både logiskt, med historien och med den verklighet jag lever i.

Ögonblicket och frukosten var över och det var dags att skynda till skolan.

Läs- och lyssnartips

Hur smakar egentligen lammgrytan?

I söndags hade jag lagat en kaneldoftande lammgryta till middag. Resultatet föll väl ut – fem av sex i familjen åt och tyckte det var gott! När måltiden gick mot sitt slut började barnen att skatta exakt hur god eller inte god grytan var. Det var tummen upp, tummen ner och allt däremellan. Många gånger är min kommentar kring en sådan konversation kort och gott att man kan tycka olika (så länge man håller sig ifrån ordet äcklig, det uttrycket vill jag inte används om mat). Påmind om vad jag nyss läst när jag korrekturläste Natasha Crains bok ”Keeping Your Kids on God’s SIde” (snart på svenska på Apologia förlag), såg jag dock en chans till något mer.

– Hur en lammgryta smakar är ju faktiskt något som man inte kan avgöra objektiv, utanför sig själv, utan det är ju upp till var och en hur det smakar. Någon kan tycka att det smakar gott och någon annan inte, men ingen av er har ju fel.

Utifrån det fortsatte vi prata om vilka saker som kan vara subjektivt och objektivt sanna. I fallet med lammgrytan kan det ju finnas flera sanningar samtidigt, eftersom det handlar om hur mina smaklökar upplever det jag stoppar i munnen, hur bekant jag känner mig med det jag ska äta, hur det ser ut, osv. Däremot kan vi inte både sitta vid middagsbordet och inte göra det samtidigt, oavsett om en av oss påstår att vi ligger i våra sängar. Vi tog upp frågan om alla religioner kan vara sanna samtidigt. Jag lyfte fram att religionerna gör olika påståenden som inte kan vara sanna samtidigt. Hinduismen menar att historien är cyklisk, medan kristen tro säger att den är linjär, islam säger att Jesus inte var Guds son, medan kristen tro säger att han är det. Ett av de äldre barnen inflikade att det här att inte alla religioner kan vara sanna samtidigt har kompisarna i skolan svårt att förstå. Min man lyfte fram att det kan bero på att man idag i vårt samhälle ser alla religioner som något som bara är subjektivt och relativt och alltså inte bär på någon objektiv sanning. Jag tänker att det är en syn som vid närmare undersökning inte håller, eftersom flera religioner gör stora sanningsanspråk och påstår att de är objektiva.

– Den avgörande frågan inom kristen tro är uppståndelsen, fortsatte min man. Med den står och faller hela Bibeln och den kristna världsbilden. Om Jesus inte har uppstått kan vi inte ta något Jesus gjorde eller sa på allvar, men om han uppstod, som han själv, lärjungarna och Bibeln påstår, då kan vi lita på allt det andra också. (Uppståndelsen har jag skrivit kort om i ett tidigare blogginlägg.)

Ett av barnen sprang och hämtade sin religionsbok och sa att det står något konstigt där. Hon hade läst om Koranen och att islam ser den som direkta ord från Gud och en exakt kopia av den sanna Koranen som finns i himlen. Här blir det ju en tydlig krock mellan Bibeln, som hon ser som Guds ord, och Koranen, som islam ser som Guds ord – båda kan inte vara sanna samtidigt! Vi fick fortsätta samtalet om att hur islam ser på Koranen och Bibeln. Islam menar att Bibeln är en viktig bok, men att den har förvanskats genom åren, och att när Koranen och Bibeln skiljer sig åt är det Koranen som har rätt. Kristen tro menar att Bibeln är tillförlitlig och då kan samtidigt inte allt i Koranen stämma. Ja, kan vi egentligen ge goda skäl för att Bibeln är sann? Det får bli ämnet för ett annat blogginlägg!

« Äldre inlägg

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑