Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: samtal

Söndagsskola hemma – Vart är vi på väg?

Den här helgen, 11-13 september, har ELM sin årskonferens. Konferensen är digital och i fredags fick jag vara med i ett samtal om hur vi drömmer om att ELM ser ut om tio år, vilka utmaningar vi står i och vilka glädjeämnen vi har. En sak som jag drömmer om är att våra församlingar och föreningar ska stötta familjerna, så att föräldrar blir tryggare i att förmedla tron till sina barn och känner att de har tid, struktur och språk för att göra det.

Idag är det söndag och Roseniuskyrkans gudstjänst sänds som konferensens gudstjänst. Det blir barnens stund med skattkista och sång. Sedan kan alla ni som är med hemifrån ha söndagsskola hemma. Här kommer några tips på som handlar om hur vi kan hitta rätt utifrån temat “Vart är vi på väg?”

  • Slå upp Psalt 119:105 och läs versen tillsammans. Prata om hur vi kan hitta rätt på vår väg.
  • Lyssna på en tonsättning av Psalt 119:105 med Jeanette Alfredsson.
  • Gör ett bokmärke med Psalt 119:105.
  • Börja läsa lite ur Bibeln varje dag tillsammans i familjen. Ta hjälp av Droppens bibelläsningsplaner eller av lappar med bibelord.
  • Läs senaste numret av Droppen. Om du inte har den hemma kan du börja prenumerara här.
  • Titta på filmen med Josiah Thombe från Bethesda Children’s Ministry och se vad Guds ord och evangeliet har fått betyda för honom.
  • Glöm inte att dela med dig av det du har till Kom och se Östafrika, komochse.se, ELM:s missionsmaterial för barn. Ge en gåva via swish 123 495 65 95, skriv Kom och se Östafrika som meddelande.

Med bön om att vi alla ska få en välsignad gudstjänst!

Boktips: Rusta dina barn

Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.

En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.

När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.

Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.

Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!

Att inse sitt ansvar – samtala med dina barn

Det är sommar. De där två veckorna som jag skulle dela med mig av olika tipsa för att dela tron i hemmet har blivit flera veckor. Jag hade hoppats på att hinna blogga lite oftare än jag gjort, men jag fortsätter i maklig takt.

Förra tipset handlade om att ha andakt i hemmet. Det handlade om att hitta rutiner och stunder i vardagen att samlas till bön, bibel och gemenskap. Mitt fjärde tips handlar om att samtala med sina barn. Samtal dyker upp lite här och var och som föräldrar behöver man vara beredd att fånga tillfället. Kanske du som jag varit med om att ett barn ställer en fråga som inte har ett snabbt och enkelt svar, precis när det är dags att säga god natt. Kanske har du märkt att bilåkning till och från aktiviteter, då både förälder och barn fokuserar framåt genom vindrutan, öppnar för diskussioner om ämnen som berör barnets liv just nu. Samtal är också något som förälder kan planera in med sina barn. Kanske du som jag passat på att vid middagsbordet då alla är samlade berätta senaste nytt från mormor och morfar. Kanske har ni haft familjeråd om vad ni ska göra på semestern. På samma sätt kan man ha planerade samtal om ämnen som föräldrarna eller barnen tycker är viktiga att prata igenom.

Vi är olika vana vid att ha samtal med våra barn om tron på Gud och hur den relaterar till hela livet. Jag lär mig hela tiden nya saker, och får också upptäcka vad som passar varje barn. Hur gör man för att få det att funka? Här kommer åtta saker som hjälper mig och som jag hoppas kan vara till glädje för andra:

1. Var närvarande! För att barnen ska få tillfälle att prata med oss måste vi spendera tid tillsammans med dem, både fysiskt och mentalt.

2. Lyssna! Samtal handlar om ömsesidig kommunikation. Poängen är inte att du ska förmedla och barnen lyssna, utan att båda parter lyssnar och talar. Lyssna på barnens tankar, var inte rädd för att vara tyst och vänta med att ge respons.

3. Våga säga vad du tycker! Det finns ibland en rädsla för att påverka sina barn som gör att föräldrar inte är så tydliga med sina egna åsikter. Det tror jag är fel tänkt. Tvärtom bör vi vara tydliga med vad vi tycker. Vi kan förklara vad vi tror är sant och hur vi kommit fram till det. Var inte rädd för att säga att du hoppas att även barnen ska bli övertygade om att kristen tro är sann. Samtidigt är det viktigt att förmedla att de själva får fundera och komma fram till vad de tycker och tänker. Prata inte ner dem om du tycker de har fel, men ge dem gärna faktaunderlag och olika perspektiv för att kunna bilda egna uppfattningar.

4. Ställ frågor! Många goda samtal kan komma ur att fråga sina barn hur dagen varit, vad de gjorde på biologilektionen, vad de tänker om någon händelse i samhället eller om kompisens pappa som är allvarligt sjuk, osv. Ställ följdfrågor. Hur menar du då? Jaha, du tänker så, berätta lite mer!

5. Häng med i barnens värld! När du visar intresse för det som är barnens intresse lär ni känna varandra mer och blir trygga med varandra. Det skapar också många möjligheter till samtal. Vilka umgås barnen med i skolan? Vad de spelar för dataspel? Vilken är den mest populära influencern just nu? Titta du också. Läsa samma böcker som barnen. Häng med i vad som händer på fritidsaktiviteterna, osv.

6. Ha något att utgå från! Välj TV-program, filmer, böcker, m.m. som du tycker tar upp viktiga frågor. Under tiden eller efteråt kan ni samtala om er gemensamma upplevelse. Här hemma läser jag just nu Gömstället av Corrie ten Boom för ett av barnen. Det väcker många frågor kring vad som hände under Andra världskriget, människosyn, rätt och fel, Guds omsorg, m.m.

7. Våga säga ”Jag vet inte”! Som föräldrar är vi också lärande individer. Vi måste inte ha alla svar på frågor som barnen ställer. Barnen har inga problem med att vi säger ”Det där var en jättebra fråga. Jag har inget bra svar själv just nu, men jag kan ta reda på det, eller vi kan göra det tillsammans.” Problemet uppstår först, tror jag, om vi hittar på svar som inte håller på lång sikt, eller om vi avfärdar barnens frågor när vi inte vet vad vi ska svara.

8. Börja i det lilla! Ha inte dåligt samvete för de samtal som inte blivit av, utan gläds åt dem som blir av. Fundera på vad som kan vara nästa lilla steg hemma hos er för att kunna samtala om livet med Gud.

Glöm inte bort att Gud är med och leder dig i ditt föräldraskap! Herrens nåd är var morgon ny och du är hans barn!

“Mamma, hur kan man veta att Bibeln är sann?”

En morgon läste jag och sjuåringen som vanligt Bibeln tillsammans vid frukosten. Vi läser just nu Sov gott mitt barn – bibelberättelser och godnattböner. När vi hade läst färdigt frågade han:

– Hur kan man veta att Bibeln är sann?

När mina barn ställer den här typen av frågor reagerar jag på tre sätt. För det första försöker jag ha ett larm i mig själv som går igång och säger: ”OBS! Viktigt! Missa inte ögonblicket, utan pausa allt annat!” Nästa reaktion från min sida är lycka över att barnet ställer en av de där frågorna som är så viktiga för att Bibeln och kristen tro ska bli trovärdig och relevant i vardagen. Tredje reaktionen blir ”Kan jag svara på det här?”

Vem som helst kan bli osäker på om man kan svara på sina barns svåra frågor på ett bra sätt. Mitt tips till dig är att ge dig själv lite andrum och tid att tänka efter genom att säga som jag gjorde den här morgonen:

– Det är en jättebra fråga! Vad tänker du själv?

Då får du veta vad barnet har för tankar själv om frågan som han ställt och du kan lättare ge ett bättre svar. Dessutom får du som sagt några sekunder till på dig att tänka efter vad du kan svara. Min son sa något i stil med att han tror ju att Bibeln är sann, men undrade hur man verkligen kan veta att det är så.

Innan jag går in på vad vi pratade om och vilka punkter som är viktiga att få med när man talar om Bibelns trovärdighet vill jag säga att du som förälder alltid kan svara ditt barn så här:

– Vet du, vilka intressanta tankar du har! Jag skulle behöva ta reda på lite mer om varför man tror att Bibeln är sann. Sedan kan vi prata lite mer om det!

Beroende på tidpunkt och barnets ålder kan ni ta reda på mer tillsammans direkt, eller så kan du läsa på och så kan ni ta upp samtalet igen. Ta barnet på allvar! Glöm inte bort att plocka upp samtalet igen.

Hur kan man ta reda på mer om frågor som barn ställer? Barnen kan ställa frågor om så många olika ämnen, så det finns ett enda svar på det. Oavsett om vi är barn eller vuxna kan vi alltid lära oss mer, och jag tror att vi som är föräldrar har ett ansvar att ta reda på mer om vår tro och det som barnen möter i skola, bland kompisar, på fritiden, osv. Vi kan bland annat läsa böcker, söka på internet, lyssna på poddar och samtala med andra människor för att förkovra oss. Längst ner tipsar jag om några poddar och böcker som jag uppskattar just kring frågan om Bibelns trovärdighet och andra apologetiska frågor.

När det gäller sonens fråga hur man kan veta att Bibeln är sann försökte jag få med följande punkter:

  • Den historiska förankringen i källmaterialet. Alla antika källor har gått förlorade i sin första upplaga, så att säga, men det finns handskrifter från ett antal år efter de historiska händelserna och dess nedskrivning. När det gäller Bibeln och Nya testamentet finns det fler handskrifter som ligger närmare i tiden till de nedtecknade händelserna än till någon annan text från samma tid. Det skapar en trovärdighet åt innehållet.
  • Andra källor från samma tid, t ex Josefus och Tacitus, nämner Jesus och det som sägs stämmer med vad Nya testamentet berättar.
  • Även om inte alla historiska uppgifter i Bibeln är bekräftade i arkeologin finns det allt fler fynd som bekräftar Bibelns uppgifter.
  • Gamla testamentet fanns redan på Jesus tid och var Jesus bibel. Jesus använde Gamla testamentet, eller Skriften som han sa, i sin undervisning, i samtal och i kampen mot det onda. Han talade också om att Skriften inte kunde upphävas (Joh 10:35; Matt 5:17-19).
  • En springande punkt är Jesus uppståndelse. Om det finns goda skäl att tro att Jesus verkligen har uppstått skapar det tillförlitlighet till allt annat som Jesus sagt och gjort själv och genom sina apostlar. Jag tar upp mer om uppståndelsen i ett tidigare blogginlägg och i den här filmen.

När vi hade pratat om de här punkterna en stund påpekade min son att man kan ju ändå inte helt, helt säkert veta att Bibeln är sann. Nej, det har du helt rätt i, fick jag svara. För så är det ju med det mesta. Vi kan ha tillräckligt god evidens för saker, men det finns mycket vi inte kan veta 100% säkert. Så jag förklarade att om det finns flera olika alternativ att välja mellan, som att Bibeln är sann eller inte, eller som att det finns många olika livsåskådningar att välja mellan, då behöver man välja. Jag vill då välja det alternativ som är mest logiskt, det som bäst förklarar historien och det som stämmer bäst med verkligheten. Jag vill komma åt sanningen, och hittills har det Bibeln berättar stämt bäst både logiskt, med historien och med den verklighet jag lever i.

Ögonblicket och frukosten var över och det var dags att skynda till skolan.

Läs- och lyssnartips

Hur smakar egentligen lammgrytan?

I söndags hade jag lagat en kaneldoftande lammgryta till middag. Resultatet föll väl ut – fem av sex i familjen åt och tyckte det var gott! När måltiden gick mot sitt slut började barnen att skatta exakt hur god eller inte god grytan var. Det var tummen upp, tummen ner och allt däremellan. Många gånger är min kommentar kring en sådan konversation kort och gott att man kan tycka olika (så länge man håller sig ifrån ordet äcklig, det uttrycket vill jag inte används om mat). Påmind om vad jag nyss läst när jag korrekturläste Natasha Crains bok ”Keeping Your Kids on God’s SIde” (snart på svenska på Apologia förlag), såg jag dock en chans till något mer.

– Hur en lammgryta smakar är ju faktiskt något som man inte kan avgöra objektiv, utanför sig själv, utan det är ju upp till var och en hur det smakar. Någon kan tycka att det smakar gott och någon annan inte, men ingen av er har ju fel.

Utifrån det fortsatte vi prata om vilka saker som kan vara subjektivt och objektivt sanna. I fallet med lammgrytan kan det ju finnas flera sanningar samtidigt, eftersom det handlar om hur mina smaklökar upplever det jag stoppar i munnen, hur bekant jag känner mig med det jag ska äta, hur det ser ut, osv. Däremot kan vi inte både sitta vid middagsbordet och inte göra det samtidigt, oavsett om en av oss påstår att vi ligger i våra sängar. Vi tog upp frågan om alla religioner kan vara sanna samtidigt. Jag lyfte fram att religionerna gör olika påståenden som inte kan vara sanna samtidigt. Hinduismen menar att historien är cyklisk, medan kristen tro säger att den är linjär, islam säger att Jesus inte var Guds son, medan kristen tro säger att han är det. Ett av de äldre barnen inflikade att det här att inte alla religioner kan vara sanna samtidigt har kompisarna i skolan svårt att förstå. Min man lyfte fram att det kan bero på att man idag i vårt samhälle ser alla religioner som något som bara är subjektivt och relativt och alltså inte bär på någon objektiv sanning. Jag tänker att det är en syn som vid närmare undersökning inte håller, eftersom flera religioner gör stora sanningsanspråk och påstår att de är objektiva.

– Den avgörande frågan inom kristen tro är uppståndelsen, fortsatte min man. Med den står och faller hela Bibeln och den kristna världsbilden. Om Jesus inte har uppstått kan vi inte ta något Jesus gjorde eller sa på allvar, men om han uppstod, som han själv, lärjungarna och Bibeln påstår, då kan vi lita på allt det andra också. (Uppståndelsen har jag skrivit kort om i ett tidigare blogginlägg.)

Ett av barnen sprang och hämtade sin religionsbok och sa att det står något konstigt där. Hon hade läst om Koranen och att islam ser den som direkta ord från Gud och en exakt kopia av den sanna Koranen som finns i himlen. Här blir det ju en tydlig krock mellan Bibeln, som hon ser som Guds ord, och Koranen, som islam ser som Guds ord – båda kan inte vara sanna samtidigt! Vi fick fortsätta samtalet om att hur islam ser på Koranen och Bibeln. Islam menar att Bibeln är en viktig bok, men att den har förvanskats genom åren, och att när Koranen och Bibeln skiljer sig åt är det Koranen som har rätt. Kristen tro menar att Bibeln är tillförlitlig och då kan samtidigt inte allt i Koranen stämma. Ja, kan vi egentligen ge goda skäl för att Bibeln är sann? Det får bli ämnet för ett annat blogginlägg!

© 2020 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑