Om bibel, barn och pedagogik

Month: February 2022

Föräldraskap i oroliga tider

”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.

Hur kan man som kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det, många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter, men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och har nytta av i relation till barn.

För det första – behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem att bearbeta när något hänt.

För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.

För det tredje – ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina. Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen hör.

För det fjärde – förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet 1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga, och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt 28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna får vila.

För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!

Läsupplevelser 2021

Början av 2022 på bloggen har präglats av tystnad, mest på grund av att jag varit igång med mycket annat som gjort att jag inte hunnit skriva inlägg. Det snurrar dock så många tankar i huvudet och det kryper i fingrarna, så jag hoppas att jag framöver ska kunna prioritera skrivtid.

Jag vill idag fundera på vad det blev av mina läsförhoppningar för 2021. Kom jag igenom bokhögarna? Nja, en del blev lästa, andra påbörjade och ytterligare några är oöppnade. Inte oväntat dök det upp en del nya böcker som blev lästa – i arbete och studier, för barnen, för nöje och för att recensera på bloggen och i tidningen Dagen. Med ett 70-tal lästa böcker går det inte att nämna alla här, men om du söker på ”boktips” eller ”recension” här på bloggen hittar du fler böcker som jag tipsat om och recenserat lite djupare under året. Många av dem är barn- och ungdomsböcker med ett kristet perspektiv.

Hur gick det med min längtan efter att läsa mer skönlitteratur för vuxna? Jo, delvis tack vare en sommarförkylning hann jag läsa både JRR Tolkiens ”The Two Towers” och Francine Rivers ”The Masterpiece”. Båda jobbar med livets stora frågor, Tolkien behöver tuggas längre och långsammare, med Rivers böcker är lättlästa och fångar mig snabbt. Jag har under slutet av 2021 också börjat lyssna på ljudböcker, och lyssnade bland annat på ”Brobyggarna” av Jan Guillou. Den gav intressanta perspektiv, särskilt på relationerna mellan olika länder i början av 1900-talet. Det har tyvärr gått trögt med C S Lewis ”Out of the Silent Planet”, men jag har inte gett upp.

Apropå ljudböcker måste jag nämna ”Kristungen” av Malin Aronsson. Under 2021 lade vår omtyckta ”En annan bokhandel” i Skärholmen ned och på deras rea hittade jag ”Kristungen”. Den hamnade i en bokhög, men när jag hittade den som ljudbok, inläst av Malin Aronsson själv, tog jag mig tid att lyssna. Trots författarens uppväxt i pingströrelsen och min i Svenska kyrkan, var igenkänningen hög och jag skrattade gott och kände stor kärlek till barnet i mig. Tänk så många funderingar som ett barn kan ha kring livet, tron och allt det där andra som fyller ett barns tillvaro under uppväxten.

Tack vare ljudboksappen har jag också lyssnat på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Den kan jag verkligen rekommendera. Det var tragisk läsning om hur människans nonchalans, begär och ondskefullhet finns i det som vi lätt kallar de fina kretsarna. Det var både chockartat, och samtidigt tänkte jag att varför skulle inte vår trasighet och missriktade längtan synas överallt?

De böcker som har lättast att bli lästa är alla högläsningsböcker för barnen. Under året har jag läst hela serien om Katitzi av Katarina Taikon för de två yngsta. Det har varit en resa! Böckerna är fyllda av elände, kärlek, utanförskap och kamp. Katitzis rättframma personlighet skildras starkt och ofta humoristiskt mitt i allt detta. De sista böckerna i serien var en utmaning att läsa för att de fick ett mer vuxet perspektiv på skildringarna – mina barn åldrades inte lika snabbt som vi läste om Katitzi uppväxt – men med samtal och vissa meningar eller uttryck överhoppade, så blev det en fin helhet under året. Livet med Anne på Grönkulla rullar vidare tillsammans med 14-åringen. Vi är nu på fjärde boken ”Anne på egen hand”, vilken inte är någon favorit. Till stor del är den skriven i brevform från Anne till Gilbert och jag tycker den känns som en passersträcka från förlovning till bröllop och det blir aldrig riktigt intressant.

Selma Lagerlöfs ”Jerusalem” blev en fin upplevelse med äldste sonen. Därefter har det blivit två böcker av Mats Selander. Dels ”Skapelse och evolution” där Selander är redaktör och dels ”Det anstötliga evangeliet”. Frågorna kring skapelse och evolution är inte enkla, och jag tycker boken har en styrka i att den presenterar fyra olika kristna uppfattningar om ursprungsfrågorna och att de fyra debattörerna får argumentera med varandra. Jag tror det är bra att barn och unga får se att man kan vara kristen och ha lite olika syn på dessa frågor, och själv fick jag jobbar vidare med frågorna också. När vi läste ”Det anstötliga evangeliet” fick vi flera intressanta samtal om vad synd och dom är. Jag hade lite svårt att få ett helhetsgrepp om boken och skulle vilja läsa om den igen på egen hand.

Det är roligt att läsa apologetiska böcker tillsammans med barnen, och för mig blir det en dubbel vinst då det är böcker jag ändå behöver eller vill läsa. På egen hand har jag även läst ”Talking With Your Kids About Jesus” av Natasha Crain.

Varje söndag morgon har jag som rutin att läsa några sidor i ”Recovering Biblical Manhood and Womanhood” av John Piper och Wayne A. Grudem (red). Det går inte så fort, men jag tror att det är bra. När den omgivande kulturen alltför ofta lyfter fram kön som något flytande och skillnader i roller som något förkastligt är det gott att få påminnas om att det är något gott att det finns män och kvinnor, och att det är en Guds tanke att vi är olika med lika värde och ställning inför Kristus.

I slutet av året disputerade min bror Erik J Andersson på ELM:s grundare Axel B Svensson. Det var väldigt givande att läsa avhandlingen – dels för att jag fick lära mig mer om ELM:s historia och få mer förståelse för den missionsorganisation jag nu är en del av. Dels är det härligt att få ta del av analyser och frågeställningar och fundera på hur det kan hjälpa forskning, ELM och andra vidare.

Även om jag hunnit med mycket, inklusive en del kurslitteratur om bibel, barn och pedagogik, ser jag att jag inte hunnit läsa så många böcker om apologetik, söndagsskola, bibel och barn som jag önskat. Skönt att böckerna inte försvinner! De har till och med fått mer plats på mitt kontor med en större bokhylla. Så nu ser jag fram mot vad jag kommer att läsa under 2022!

Vad vill ni läsa under året som kommer? Har ni något ni tycker att jag borde läsa? Skriv en kommentar!

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑