Om bibel, barn och pedagogik

Category: Tron i hemmet (Sida 1 av 8)

Boktips – Upptäcka Bibeln

Upptäcka Bibeln: Gud har skapat hela världen, mig och min kropp – för barn och vuxna som vill lära sig mer om Guds ord, av Elisabeth Wahl, illustrationer av Helena Swetzén, King’s Kids Sverige, 2023, 44 s.

I februari var jag, som representant för ELM Syd, med och arrangerade konferensen ”Jesus till barnen VAR DAG” i Jönköping. I konferensen ville vi hjälpa föräldrar, församlingsledare och barnledare att ge tron vidare till barn. I King’s Kids monter fanns en alldeles ny bok som på ett förtjänstfullt sätt hjälper föräldrar med just detta. I ”Upptäcka Bibeln” tar Elisabeth Wahl med läsaren hem till Leyas familj. Leya och hennes pappa Abbe brukar läsa Bibeln och prata om vad de läst tillsammans. Boken tar upp skapelsen, min familj och min kropp.

Förutom ett väldigt bra bibliskt innehåller ger ramberättelsen ett gott exempel till familjer hur de kan läsa och prata om Bibeln hemma. När pappa Abbe förklarar saker för Leya får läsarna både en förklaring på svåra ord, t ex vad ”föröka” betyder, men de får också se hur man kan lägga upp egna samtal hemma. Boken är föredömligt kort, 44 sidor i ett kvadratiskt häftat format och med fina akvarellbilder av Helena Swetzén. Det finns små layoutmässiga detaljer som kunde gjorts annorlunda för att texten skulle bli mer vilsam att läsa. Bland annat hade det varit bra om första raden i dialoger och texten mellan dialogerna fått sedvanliga indrag.

Boken går att läsa i ett sträck, men med fördel tas ett avsnitt i taget. Pappa Abbes och Leyas samtal är bara början på de samtal som kan ske hos läsarna. Ibland ställs frågor till barnen som läser eller lyssnar. Det finns också ett appendix med både samtalsfrågor, fler bibelverser och goda tillämpningar som hjälper föräldrarna att fördjupa och förlänga samtalen med barnen. De bibelverser som citeras är från Levande Bibeln. Det är en smaksak, men jag hade kanske valt en vanlig bibelöversättning.

När skapelsen och skildringen av 1 Moseboken 1 tas upp tycker jag att författaren på ett balanserat sätt talar om att många är oense om exakt hur skapelsen gick till, och vad dagarna i texten betyder. Även om inte en helhetsbild ges av olika synsätt, vilket heller inte hade passat i det här formatet, får läsaren med sig att det inte finns helt självklara svar.

Precis som författaren i appendix tar upp treenigheten som Gud Fader, Jesus Sonen och den helige Ande hade det varit bra att göra det tydligt även i berättelsen. Där nämns ”Gud, Jesus och den Helige Ande” vilket kan förvirra läsaren då alla tre är Gud.

Beskrivningen av synd håller jag inte med om. Det är inte så förvånande utifrån min och författarens olika traditioner, men jag undrar om inte definitionen av synd blir lite väl förenklad. Synd beskrivs som att ”vi vet vad vi borde göra, men ändå inte gör det”. Är det så enkelt? Strax efter förklaras sjukdomar med att de kom in i världen när synden kom, men de kan inte förklaras av att synd bara är att vi inte gör det vi vet att vi borde. I appendix förstärks problemet av att det står att det är ett viljebeslut att synda eller inte och att vi har samma val som Adam och Eva. Det håller inte teologiskt. Adam och Eva skapades och levde först i en perfekt harmoni, vi föds in i en trasig och syndig värld. Oavsett kristnas olika syn på vad arvsynden är har jag svårt att se att Bibeln säger att vi har samma utgångspunkt som Adam och Eva. Men detta är egentligen det enda jag tycker är problematiskt i boken.

Frågor kring skilsmässa eller barn som bara har en förälder eller ingen förälder alls tas upp på ett omsorgsfullt sätt och boken reflekterar mycket av den verklighet barn lever i idag.

Bokens rubrik ”Upptäcka Bibeln” och den långa underrubriken antyder att författaren tänker sig fler böcker i samma serie som tar upp olika ämnen. Jag hoppas det blir så och att denna och kommande böcker kan få vara till stöd för många familjer!

Boktips – Advent Junior

Advent Junior av Karen Collum och Nathan Brown, illustrationer av Shane Winfield, översättning av Birgitta Kip, Skandinaviska Bokförlaget, 2022, 100 s.

Adventistsamfundet har en fin tradition av att varje år göra en adventskalender för barn och familjer. Ibland har det varit filmer, ibland böcker och varje år finns en digital kalender på kalenderiadvent.se. I år består kalendern av boken ”Advent Junior” som är uppbyggd som en andaktsbok där man i familjen läser en andakt varje dag under hela december. Ja, verkligen hela december ändå fram till nyårsafton. Jag uppskattar detta och att läsaren får stanna kvar i julen och betydelsen av att Gud blev människan även i mellandagarna.

Varje avsnitt börjar med en fråga som familjen kan diskutera och som leder in till dagens tema. Sedan följer en till två verser ur Bibeln och en text om dessa verser som man läser högt tillsammans. Temat i varje avsnittet följer inte kronologin i evangeliernas texter om Jesu födelse, utan tar upp nyckelbegrepp som Goda nyheter, Var inte rädd, Förundran och Främlingar. Efter texten kommer en fråga man kan fundera på tillsammans och sedan en uppgift man kan göra. Ibland hänvisas man till hemsidan kalenderiadvent.se och vad som gömmer sig bakom luckan där. I skrivande stund är inte luckorna öppna, så jag kan inte uttala mig om dem, men uppgifterna i boken är enkla och skapar julkänsla.

Andakterna är väl genomarbetade och teologiskt sunda. Vissa andakter överlappar varandra, men i varje finns ett fokus på ett visst begrepp eller område och jag tycker att boken ger en god helhet av inkarnationen och evangeliet. Andakterna tar inte så lång tid att genomföra och passar utmärkt vid frukost eller middag. Även om boken kanske främst riktar sig mot familjer med barn i 7-12-årsåldern tycker jag att både yngre och äldre barn kan få ut mycket av den, särskilt tillsammans med syskon och föräldrar. Den sista uppgiften behöver man inte göra samtidigt som man har andakten.

Boken har en stor styrka i de sista andakterna. Efter juldagens glädje över Jesus födelse kommer andakter om Jesus undervisning, korset, uppståndelsen, väntan och hopp. Att Gud blev människa för att ge sitt liv för oss är tydligt och den tid vi nu lever i som lärjungar förklaras väl.

Jag vill uppmuntra er att ta tid i december till att undersöka allt som hände kring Jesus födelse och varför. Varför inte göra det med ”Advent Junior”?

Boktips – Ni är mina vänner

Ni är mina vänner – En andaktsbok för barn av Sofia Häggmyr, Bornelings, 2022, 135 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen. Det är kanske inte en bok jag rekommenderar att läsa för barn, men för oss som är föräldrar och barnledare väcker den intressanta frågor, som “Vad förmedlar vi till barn att kristen tro går ut på?” och “Gör jag gott för att jag är en kristen eller för att bli en kristen?”

Jesus säger i sitt avskedstal “Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” (Joh 15:12-14). Detta har inspirerat Sofia Häggmyr till titeln på hennes debutbok “Ni är mina vänner” som innehåller 20 andakter på temat vänskap.

Andakterna passar barn i låg- och mellanstadieåldern och är tänkta som ett stöd för den som håller i andakter. Läsaren möter barn som ställs inför dilemman och får se hur de löser dessa. Upplägget med bibelvers, betraktelse på 3-4 sidor med fotoillustration och bön fungerar bra. Vissa foton, som en mataffär med utländska matvaror, tyder på enkla lösningar snarare än att hitta helt rätt foto, och skapar distans. Berättelserna är levande och väcker empati och de belyser bibelverserna bra.

När man ska tillämpa Bibelns sanningar för barn är det lätt att hamna i moralism där kristen tro går ut på att vara snäll. Just där landar Häggmyr. Berättelserna och bönerna präglas av morallära snarare än av evangeliet. Förlåtelse mellan människor lyfts fram på ett bra sätt, däremot saknas perspektivet av människans behov av förlåtelse från Gud. I stället framförs att Gud tar hand om mig även när jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. I en andakt står det “att Gud inte bryr sig så mycket om vad vi gjort utan att han mer bryr sig om vad vi ska göra sen” (s 48).

Häggmyr tycks ha missat poängen med den vänskap som Jesus beskriver i Johannesevangeliet, kapitel 15. Gud bryr sig i allra högsta grad om att vi har gjort fel, det är just därför han av kärlek lät Jesus ge sitt liv för att vi åter skulle kunna bli vänner med Gud. Vänskapen mellan människor blir bara ett utanpåverk om vi inte tar emot Jesus vänskap – syndernas förlåtelse genom hans död och uppståndelse.

Boktips – Pig and the Accidental OINK!

Pig and the Accidental OINK! av J.D. Camorlinga, Picture Book Apologetics, 2013, 28 s.

I ”Pig and the Accidental OINK!” får läsaren följa med James och Ruth när de leker ute, njuter av och tackar Gud för hans skapelse. En dag träffar de en gris som surar i en lerpöl och krasst säger ”Ni tror väl inte på riktigt att Gud har skapat allting?” Grisen förklarar att allt bara kommit till av en slump. Ena stunden fanns inte universum och sedan NÖFF! fanns det bara där. James och Ruth vet inte hur de ska svara grisen och går modfällda hem. På kvällen frågar de sin pappa om det är dumt att tro på Gud. Pappa börjar förklara och läsaren får tillsammans med James och Ruth en pedagogisk förklaring av Kalams gudsargument.

Camorlinga använder sig av en enkel ramberättelse för att förklara varför allt som börjar existera måste ha en orsak. Språket är enkelt, det är lätt för barn i förskole- och lågstadieåldern att identifiera sig med huvudpersonerna i boken och läsaren får en dubbel genomgång av gudsargumentet genom att pappan först förklarar för barnen och barnen sedan för grisen. Boken finns tyvärr inte på svenska och titelns poäng ”OINK! så fanns plötsligt bara allt” klingar inte lika väl med ett svenskt NÖFF! Eftersom berättelsen bygger på grisens medverkan i text och bild skulle den vara knepig att direktöversätta.

På de sista sidorna i boken finns tips på övningar och samtalsfrågor. Det finns också en text till föräldrar med lite mer fakta och råd om hur man kan använda boken. Så länge boken bara finns på engelska tänker jag att den ändå är värdefull för familjer i Sverige att använda som stöd för hur man kan prata om argument för Guds existens med barn. Sedan tror jag att en översättning eller författande av liknande böcker på svenska är viktigt att ta tag i framöver!

Sida vid sida – kyrka och hem

Du har nog inte missat att jag tycker om apologetik och brinner för att hjälpa barn att tänka igenom sin kristna tro. Därför blev jag väldigt glad när Pingst ung bjöd in mig till att medverka i ett av deras avsnitt i projektet Sida vid sida. Sida vid sida är en resurs som vill utrusta församlingar att kunna möta och leda föräldrar i deras viktiga uppdrag. Det finns inspelade föreläsningar om olika ämnen och samtalsfrågor som man kan använda efter man har tittat. En fantastisk möjlighet för er som församling att fylla föräldrasamlingar med meningsfullt innehåll!

Avsnittet jag medverkar i handlar om hur vi kan prata apologetik med våra barn. Här finns samtalsfrågorna. Håll till godo och sprid vidare!

Jag är så tacksam för att får jobba med inspiration för ledare och föräldrar i min tjänst i ELM Syd!

Boktips – Chatta med Gud

Chatta med Gud – En upplevelsebok för dina böner av Sherri & Bob Uhrig, översättning Per Bolling, Skandinaviska Bokförlaget, 2021, 120 s.

Både för egen del och tillsammans med mina barn har jag ofta lättare att hitta tid och sätt för att läsa Bibeln än att be. Jag kan tycka att det är en utmaning som förälder att hjälpa mina barn att växa i bönen, att våga be högt, uttrycka sig på olika sätt, att tillbe, lyssna till och vila i Gud. Därför är det uppskattat med en bok som ”Chatta med Gud”. Det är ett interaktivt ringpärmsbundet häfte som efter att ett barn använt det antagligen ser helt annorlunda ut än från början. Häftet inbjuder att be på många olika sätt – färglägga, pynta, riva, klippa, klistra och mycket mer. Så om du ger detta häfte till ditt barn – förvänta dig tuggade sidor, inklistrade dammtussar och hemliga böner i miniskrift.

Författarna förklara på ett jordnära sätt vad bön är och Gud kommer nära barnens liv samtidigt som han får förbli helig. Ett syfte med boken är att föra barns hjärtan närmare Guds hjärta och de kreativa inslagen tillsammans med god bibelförankring skapar bra förutsättningar för det. Förutom teman som att be utifrån skapelsedagarna eller våra fem sinnen, finns det en god balans mellan att uttrycka tillbedjan, tacksägelse, förlåtelse, bön för andra och för sig själv. Jag kan sakna att Fader vår, den bön som Jesus själv lärt oss inte tas upp, även om mycket av böneidéerna är i samma anda som den.

Boken går att använda tillsammans i familjen, men allra bäst tror jag det blir om ett barn har den som sin personliga bönbok. Den passar för barn som kan läsa, tycker om lite tokiga idéer och är kreativa. Förutom en bibel behöver man ha lite olika saker tillhands som finns listat i början. Jag blir uppmuntrad av boken och tänker att sommarlovet kan vara ett bra tillfälle för min nioåring att prova den.

Boktips – Andakter vid köksbordet

Andakter vid köksbordet – 52 veckor för hela familjen av Emmalill Hector och Jeanette Ingemarson, Sjöbergs förlag, 2022, 127 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Hur många känslor kan uppstå vid köksbordet under ett år? I en ny andaktsbok för familjer tar Emmalill Hector och Jeanette Ingemarson fasta på den mängd av känslor vi människor har, att vi behöver sätta ord på dem, relatera dem till Gud och hantera dem i relation till varandra.

I 52 andakter om var sin känsla hjälper författarna på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt familjer att ha andakt mitt i vardagen. Boken låter alla små nyanser av känslor rymmas. Vad är det för skillnad på förundrad, peppad och nöjd? Hur pratar vi om svåra känslor som besviken, ångerfull och skam?

Varje andakt har en huvudrätt: ett bibelord, en förklarande text, ett rim, samtalsfrågor och en bön. Detta gör familjen vid ett tillfälle. Ett par dagar senare är det dags för mellanmålet som är en mer praktisk utmaning. Till sist kommer desserten som är en utvärdering av hur utmaningen kändes. Andakterna är väl anpassade till hur länge en barnfamilj kan fokusera mitt emellan middag och kvällssysslor och jag uppskattar att andakten kan följa med vidare under veckan.

Det är svårt att veta om andakterna hjälper oss att prata om känslor för att kunna leda våra känslor, eller om vi snarare blir ledd av känslorna. Det finns en fara i detta, som jag tror hade varit bra att belysa mer i andakterna. Trots bibelord och ett tydligt fokus på bön kan jag även fundera på om boken hjälper oss att lära känna Gud mer, vilket jag tänker är ett kriterium för en andaktsbok, eller om jag mest lär känna mig själv. Samtalsfrågorna handlar oftare om mig än om Gud och texterna fördjupar snarare känslorna än bibelorden.

Med det sagt är det en glädje med initiativ som hjälper familjer att hitta stunder tillsammans då de får samtala, läsa Bibeln, be och tjäna tillsammans. Här har författarna gjort ett gott jobb och deras vision att familjer ska kunna prata och dela tron i hemmet delar jag fullt ut.

Boktips – Vända våra hjärtan till varandra

Vända våra hjärtan till varandra – Guds föräldraskap och vårt, Ingela Wahl i samarbete med Olof Brandt, King’s Kids och Bibeln idag 2022.

Ingela Wahl har nyligen kommit ut med sin tredje bok, denna gång i samarbete med Olof Brandt. Medan hennes tidigare böcker fokuserat på relationer över generationsgränser (Alla åldrars församling, 2013) och på familjen som helhet (Familjen – ett team, 2015, läs mer här) zoomar hon nu in på föräldraskap.

Utifrån övertygelsen att föräldrar är de viktigaste för barnen när det gäller att visa på vem Gud är och på vägen till en relation med honom, skriver Ingela Wahl om Gud som förälder och vad det innebär för mänskligt föräldraskap. Hon lyfter fram vikten av att se barn som gåvor och därefter talar hon om hemmet som en central plats. I kapitel 5 går hon mer praktiskt in på hur man kan göra som förälder för att ge gudstron vidare till barnen för att i kapitel 6 tala om vikten av att vara del av en församling. De två sista kapitlen riktar sig till församlingsledare respektive till barn och handlar om hur dessa grupper kan tänka kring föräldrar de möter eller har.

De tankar som förs fram i boken är välgrundade i Bibeln. Författaren lyfter fram att det finns två saker som är konstanta – Guds karaktär och hans ord (s 12). Att vilja följa och hämta näring i Guds ord i föräldraskapet genomsyrar hela boken. Många bibelord skrivs ut. Det är skönt för läsaren, samtidigt som det kan vara nyttigt att behöva slå upp Bibeln själv och se sammanhanget till det som citeras. Ingela Wahl har själv lång erfarenhet av att vara förälder och att jobba med familjer, men hon styrker även sina tankar med hjälp av många andra erfarna författare och ledare för barn och familj. Även här återges många citat.

Jag kan ibland uppleva boken lite rörig. Det är många typer av rubriker och jag har svårt att minnas vad som var poängen med det jag läst. Då är de grå rutorna fantastiskt bra! De återkommer några gånger per kapitel och innehåller en fråga att fundera på för läsare, samt något att göra tillsammans med sin familj. Det gör att boken blir ett verktyg in i läsarens vardag.

Författaren lyckas väl med att uppmuntra föräldrar att göra sitt bästa och samtidigt erkänna att alla misslyckas. Texten blir inte dömande. Jag tror att befrielsen i att få omvända sig och börja om på nytt helt gratis på grund av vad Jesus gjort kunde lyfts fram lite mer, likväl som att det inte är vi som räddar våra barn, utan Gud. I det sista kapitlet som riktar sig till barn beskrivs det på ett bra sätt hur man lära känna Jesus och blir räddad av honom.

Jag uppfattar att boken riktar sig till föräldrar som redan är kristna, och som behöver förstå sin roll och uppmuntras och utrustas i att ge vidare Jesus till sina barn. Det hade varit intressant att få med ett perspektiv av hur man gör som förälder om man själv precis har blivit kristen, om allt med Bibeln, bön och församling är helt nytt. Men det kanske är en annan bok?

Föräldrar kan uttrycka att de saknar tid, struktur och språk för att ge den kristna tron vidare till sina barn. I ”Vända våra hjärtan till varandra” får du som förälder tips på att hitta tid och struktur, men framför allt får du ett språk för att tala om Gud och livet med honom med dina barn!

Boktips – En ny slags ledare och Missa det inte

En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.

Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.

Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.

På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.

Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.

Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.

När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.

Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.

Föräldraskap i oroliga tider

”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.

Hur kan man som kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det, många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter, men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och har nytta av i relation till barn.

För det första – behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem att bearbeta när något hänt.

För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.

För det tredje – ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina. Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen hör.

För det fjärde – förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet 1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga, och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt 28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna får vila.

För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!

« Äldre inlägg

© 2023 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑