Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Month: October 2021

Boktips – Fröbärarna

Fröbärarna av Daniel Persson, fröbärarna.se, 2021, 284 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Daniel Persson debuterar med ungdomsromanen Fröbärarna, en vardagsrealistisk berättelse med övernaturliga inslag. När Simon börjar på högskolan blir han inbjuden till en hemligstämplad specialkurs vars innehåll ska leda till stora samhällsförbättringar. Mot sin vilja dras Simon in i något som han aldrig kunnat föreställa sig, där verkligheten ställs på ända och makter han inte trodde fanns ger sig till känna. Detta genom ett frö som han och de andra på kursen bär inom sig.

Bokens karaktärer ställs mot varandra. Simon är den ambivalente, hans bandmedlem Emma den som fattar beslut på sekunden och har en enorm styrka kombinerat med övergivenhet, och ledaren för kursen är maktgalen. Vid sidan om finns Simons mamma och professor Martin båda kunde fått ett större djup.

Emma är den som får mest djup av karaktärerna. Hon är övergiven och längtar efter gemenskap, samtidigt som hon saknar impulskontroll, är socialt stolpig och våldsam. Hon är intelligent och använder sina förmågor till det yttersta, oftast för att rädda sitt eget skinn. Ibland blir det som hela berättelsen är en avspegling av hennes karaktär. Det blir tidigt våldsamt och läsaren möts av oförklarliga beteende. Spänningskurvan falnar lite av att den onda makten avslöjar sig så tidigt och de goda makterna verkar vara i kraftigt underläge.

Simon förblir trots sin ovilja mot kursens ledare ambivalent som person. När berättelsen når sina mer fantasyinslag i slutet av boken, och Simon agerar på egen hand, växer hans självsäkerhet och jag följer med förväntan vad som ska ske, men så fort Emma åter finns i närheten bleknar han.

Författaren lyckas på ett spännande sätt skildra att den kraft som fröet bär på varken är ond eller god. Det avgörs helt av vem som tar makten över fröbärarna. Jag ser fram mot att i nästa del förhoppningsvis få se mer av vad fröet i goda makters händer kan åstadkomma.

Boktips – Flyga med tranor

Flyga med tranor av Margareta Juhlin, Pärlan förlag, 2021, 60 s.

Flyga med tranor av Margareta Juhlin.

“Flyga med tranor” är en bilderbok med fyrfärgstryck i liggande format där Margareta Juhlin står för både text och bild. Läsaren får träffa Ali som i jag-perspektiv berättar om sitt hem i Afghanistan, om sin familj, lillasyster Mitra och om hur de får fly från sitt hem till ett land långt bort.

Läsaren får lära känna det vackra och vardagliga i Afghanistan – hembyn basaren, mullbärsskörd, att flyga drake och skolan. Samtidigt beskrivs kriget, talibanernas lagar och hotet mot Alis familj som är kristen. Författaren drar sig inte för att lyfta alla de starka känslor som väcks hos Ali och Mitra av flykten och på ett drömmande sorgset sätt får en flock tranor i berättelsen representera både flykt och möjligheter.

Berättelsen är välskriven och både jag och yngste sonen trivdes med den vid en högläsningsstund. Ord och formuleringar hjälper till att skapa både en skönhet och dramatik. Bilderna levandegör texten och är fina, med en antydan till Elsa Beskow-stil. Tyvärr upplevs några av dem pixliga eller oskarpa.

Ali berättar i efterhand och i början av boken görs missen att beskriva Afghanistan som ett land långt bort i Asien, fast det är det som är nära och hemma för Ali. Annars är det i boken Afghanistan som är nära och Sverige som är långt bort, tills slutet av boken då även landet de flytt till börjar kännas som hemma. Jesus och hans flykt som litet barn till Egypten med Josef och Maria ger igenkänning och stöd för Ali och hans syster – Jesus och skyddsänglarna finns med dem överallt. På samma sätt skapar Alis kristna tro en gemenskap och närhet till läsare som inte har samma erfarenheter av flykt och olika länder, men som delar tron på Jesus.

“Flyga med tranor” är ett välkommet bidrag till de olika flyktingskildringar och beskrivningar av olika kulturer som just nu är aktuella.

Boktips – Resan till Solens land

Resan till Solens land av Marina Andersson-Enhil, Pärlan förlag, 2021, 127 s.

Har du skrivit resedagbok någon gång? Jag brukar tycka att det är lätt hänt att upplevelserna radas på varandra och det är svårt att få ner alla intryck man är med om, särskilt om man reser till en ny plats. Lite så är det att läsa ”Resan till Solens land”. Den är så full av händelser, personer och intryck att jag efter bokens sista blad nästan vill läsa den en gång till för att landa i berättelsen. För det är en fin berättelse.

Ellinor får följa med sin mamma till hennes hemby Enhil i Turkiet. Ellinor bor med sin familj i Sverige, hennes mormor och morfar och andra släktingar bor i Tyskland, men varje sommar återvänder många av dem till Enhil, som ända fram till slutet av 1900-talet var en av de viktigaste kristna byarna i trakten. Ellinors mamma vill visa dottern sin hemby, den nutida och historiska kyrkan och låta henne uppleva solen, maten och livet där.

Vi får följa Ellinors upplevelser genom en objektiv berättare som inte kan se in i personernas tankar och känslor. Däremot är boken rik på dialog som bidrar till att vi får veta hur personerna tänker och känner. Eftersom författaren skriver ner sin egen berättelse – det är hon som rest med sin dotter till Enhil – råkar jag ibland likställa författaren med berättarrösten och då kan jag uppleva texten som förenklad. Pappan verkar till exempel orolig över resan, men ger med sig lite väl lätt. Om jag däremot tänker att den objektiva berättaren återger händelserna ur ett barns perspektiv blir texten starkare.

Berättelsen skildras inte bara i text utan också genom foton, som förstärker realismen. Ibland blir jag lite förvirrad av att kläderna på fotona inte stämmer med kronologin i berättandet. Det dyker upp ganska många personer i berättelsens början, men med tiden blir det tydligare vem var och en är och det är fint att Ellinor får möta många olika generationer i byn.

Författaren har ett tydligt budskap med boken – att Enhils kristna historia och den kristna tron ska få leva vidare och att barn ska få med sig sitt dubbla ursprung. Genom att berätta om dotterns och mammans resa blir det inte bara ett enskilt barn som får ta till sig budskapet, utan också alla vi som läser berättelsen.

Boktips – Skapad för gemenskap

Skapad för gemenskap: Håll om mig-handboken för kristna par av Sue Johnson och Kenneth Sanderfer, OrdGlob förlag, 300 s.

Nyligen recenserade jag Skapad för gemenskap i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

Boken menar att alla människor ställer frågor som “Finns du där för mig?” och “Kan jag lita på dig?”. Frågorna har länge använts inom anknytningsteorin för barn. När Johnson prövade denna teori i parterapi såg hon revolutionerande förändringar. De flesta gräl handlade inte så mycket om sakfrågan som om frågan om känslomässig trygghet. Johnson har forskat länge och grundat emotionellt fokuserad parterapi (EFT) och delar med sig av sina erfarenheter i bokens tre delar. Först får vi den teoretiska grunden. Därefter kommer en praktisk vägledning för sju livsavgörande samtal för par. I tredje delen fördjupar författarna sig i relationen mellan EFT, kristen tro och samhället.

Skapad för gemenskap riktar sig till kristna par och terapeuter. Utifrån berättelsen om hur Gud vill återupprätta en kärleksrelation till oss människor visar Johnson och Sanderfer på hur samma längtan efter återupprättade relationer finns hos par.

Jag uppskattar bokens holistiska synsätt, där människan blir hel genom att förstå sitt inre, men också genom vetenskapliga rön och bibliska sanningar. Det är en bok för par att använda i praktiken. De sju samtalen kan vara tuffa att genomföra och väcka djupa känslor på områden där en relation är skör. Därför tror jag att boken kan vinna på att användas i terapisamtal där det finns en tredje lyssnande part. Samtidigt kan par i vardagen ta vara på mycket i boken, utan att ha genomfört alla sju samtalen.

Med hjälp av läsningen har jag kunnat relatera annorlunda till min make i situationer där ömma punkter hos mig själv berörts eller negativa mönster som gör att våra samtal kör fast uppstått. Jag har kunnat uttrycka mig bättre och lyssna mer, så att både jag och min make kunnat vara kvar i tilliten till varandra. Det kan i sin tur få ge ringar på vattnet till andra relationer, vilket Skapade för gemenskap också positivt visar på.

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑