Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.
På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika
barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett
trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill
dela med mig av några tankar.
För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.
Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst
för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i,
hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen
vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära
texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller
är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger
barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar
och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken
friheter författaren tagit sig, etc.
Därefter brukar jag också titta på vilket urval av
bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala
punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och
se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla
vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden
och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona,
Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det
ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta
gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och
Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?
När man läst några olika barnbiblar i familjen kan
intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni
kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och
min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i
berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det
visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns
en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är
Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den
gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på
köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga
Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se
likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.
Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och
Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika
över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!
Barn i Bibeln – Möten mellan raderna av Charlotte Frycklund,
Bibelsällskapet, 2020, 35 s.
Det här blir ett litet boktips om en liten bok. Charlotte Frycklund har kommit ut med en andaktsbok där hon i åtta andakter låter sina egna tankar möta bibeltexter om barn i Bibeln. Andakterna är illustrerade av barn i åldrarna 5-14 år. Med ett välflytande poetiskt språk formulerar hon det som kanske skulle kunna stå mellan raderna i bibeltexten.
Läsaren får fundera över vad bland annat storasyster Mirjam,
unge kung Joash och barnet som Jesus satte i centrum kan ha känt och tänkt. Jag
tycker det är ett spännande grepp att ta olika personers perspektiv i Bibeln
och se händelserna utifrån den personens ögon. Det ger en fyllighet åt Bibelns
berättelser och jag får upp ögonen för att det finns så många fler tankar,
känslor, skeenden och möten än vad som står beskrivet i texten. Det gäller dock
att vara tydlig med vad man gör – att det är ett tämligen fritt fantiserande
över hur det kan ha känts och upplevts. Så länge både författaren och läsaren
är medvetna om det tycker jag boken skapar bra möjligheter till reflektion.
Genomgående har Frycklund en syn på relationen mellan barn och vuxna där vuxna har makten och ofta missbrukar den, men att barnen kämpar emot och visar hur det egentligen ska vara. Varje andakt avslutas med en liten bön och där framkommer författarens perspektiv tydligt flera gånger. Andakten om Mirjam avslutas med ”Välsignade är de bossiga storasystrarna, och de småsyskon som de dominerar” (s 6) och andakten om barnen som retar en profet avslutas med ”Välsignelse över alla barn som ibland drar undan mattan under pompösa vuxna. Välsignelse över alla dem som är helt utan makt, och är helt beroende av vuxna.” (s 10). Jag tycker det finns både poänger och faror med denna maktanalys av texterna och hade glatt mig åt om fler perspektiv fått komma fram.
När jag först såg boken tänkte jag att den var riktad till barn, men när jag läst den tänker jag tvärtom att den inte alls är för barn. Dels riktas udden i den mot vuxna som inte släpper fram barn, dels tänker jag att den inte lämpar sig att använda direkt med barn utan att först ge barnen en god förståelse av de ursprungliga bibelberättelserna. Även vuxna behöver ha läst bibelberättelserna först. Även om boken har med hänvisningar till bibeltexterna finns det en risk att man läser andakten utan att slå upp Bibeln, men det är först när man kan texten som det går att fundera på vad som står mellan raderna. Annars föregriper det osynliga det faktiska och bibeltolkningen blir diffus. Jag är alltså inte odelat positiv till boken.
Barnens bästa bibel av Sören Dalevi med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson, Speja förlag, 2020, 275 s
Först vill jag säga till alla er som inte brukar läsa Bibeln eller barnbiblar: Välkomna med på ett äventyr! Läs ”Barnens bästa bibel” och möt den skatt som finns i berättelserna om vad det är att vara människa, och mest centralt av allt, om vem Jesus är. Sedan vill jag säga att min ovanligt långa recension nedan är skriven både ur ett litterärt och teologiskt perspektiv. Litterärt är ”Barnens bästa bibel” fantastisk. Texten är vacker, bilderna är rika och det finns en stor samverkan däremellan, men en barnbibel är alltid en tolkning av en annan text – den ursprungliga Bibeln. Det kan vara bra att både vuxna och barn funderar över vad boken gör för tolkningar av bibeltexten och att samtala om dem. Därav min analys av mer teologisk karaktär.
“Barnens bästa bibel” av Sören Dalevi, illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson
Jag tycker alltid det är spännande när det kommer ut en ny barnbibel på den svenska bokmarknaden. Vilket urval av Bibelns berättelser gör författaren? Slutar barnbibeln vid Jesus uppståndelse, eller finns berättelser från den tidiga kyrkan med? Hur gestaltas stora teologiska frågor om skapelse, synd, löfte och försoning i text och bild? Extra roligt är det när det kommer en barnbibel som är skriven på svenska från början och har en svensk illustratör. Översättningar från engelska fungerar många gånger bra, men det händer något språkligt och kulturellt när böcker har svenskt upphov. När jag tittar i mina hyllor inser jag att bland den mängd barnbiblar jag har finns det sedan tidigare bara tre skrivna på svenska: ”Pekbibeln” av Lars Steiner (Rabén & Sjögren, 2006), ”Bibel för barn” av Karin Karlberg, Inga Wernolf och Lisa Östh med bilder av Ulf Löfgren och textbearbetning av Solveig Samnegård (Verbum, 1995) samt ”En vän från himlen” av Ylva Eggehorn med illustrationer av Tord Nygren (Libris, 2012).
Det är därför extra roligt att Sören Dalevis ”Barnens bästa bibel” med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson nu kommit ut! Sören Dalevi har doktorerat på barnsyn, gudsbild och Jesusbild i barnbiblar och jag har på ett seminarium med honom fått ta del av intressanta tankar kring hur bilder i barnbiblar förändrats genom tiderna. Det är kanske utifrån sin forskarbakgrund som han vågar säga att den bibel han själv ger ut är barnens bästa. Frågan är, lever den upp till sin titel?
s 68
Det första jag slås av är formatet. Boken är nästan stor som ett A4 och vackert kyrklig med bilder ur boken insatta som en mosaik på både fram- och baksida. När man drar handen över omslaget känner man strukturen från mosaikens ramar. Det är välgjort och gediget. Petterssons illustrationer är väldigt levande och detaljrika. Stilmässigt kommer jag stundtals att tänka på Quentin Blake när det gäller människorna och Jan Lööf när det gäller byggnaderna. Dalevis språk är vackert och enkelt utan att vara barnsligt. Särskilt olika personers repliker ligger ofta nära den ursprungliga bibeltexten vilket är en styrka.
s 172-173
Inlagan börjar med att författaren tilltalar mig som läsare med att jag kommer att ”få höra en berättelse som berättats i många tusen år. Den handlar om mod, om vänskap och om svek. Det är en berättelse om människor som du och jag. Den är spännande, ibland är den otäck och många gånger fantastisk.” (s 7). Redan här lyfter Dalevi in ett tydligt allmänmänskligt perspektiv som genomsyrar hela barnbibeln. Människorna på Bibelns tid var precis som du och jag, de brottades med samma frågor och upplevde samma känslor. Detta budskap av igenkänning blir ännu tydligare av att Marcus-Gunnar Pettersson i sina illustrationer blandar hudfärger och åldrar, dåtida och nutida kläder, byggnader och uppfinningar. Jag tycker att det finns en styrka i att lyfta fram det allmänmänskliga perspektivet, men kan fundera på om anakronismer, som grävmaskiner vid Babels torn och nutida sluttande villatak som den lame mannen släpas upp på, gör det svårare för barn att förstå den historiska och faktamässiga omgivningen till Bibelns berättelser.
När Dalevi sedan berättar börjar han med Jesu födelse för att senare backa tillbaka till Gamla testamentets berättelser. Denna berättartekniska lösning använder även Ylva Eggehorn i ”En vän från himlen”, men medan hon lägger in Gamla testamentet mitt i Jesu kringvandrande tjänst lägger Dalevi in Gamla testamentet mellan Jesu första år och när han som 12-åring kom till templet. Dalevis struktur med att Jesus fick höra berättelserna ur GT när han var liten blir starkare berättarmässigt än Eggehorns version.
Urvalet av berättelser från Gamla testamentet fungerar överlag väl. Läsaren får en röd tråd genom dem fem moseböckerna med skapelsen, syndafall, syndaflod, löftet till Abraham, slaveriet i och befrielsen ut ur Egypten. Sedan går det fort. Efter berättelsen om Noomi och Rut får vi bara läsa om när David när han besegrar Goliat. I en mening sägs att David blev en av Israels viktigaste kungar och därefter tar Gamla testamentet slut. Vad hände med resten av kungatiden och hela profettiden? Genom att återigen tilltala läsaren befriar författaren sig från ansvar för detta abrupta slut på Gamla testamentet. Dalevi berättar att folket väntar på en ny kung, lika bra som David och med det bryggar han över till Jesus och när han är 12 år gammal. Alldeles i slutet av hela barnbibeln tar Dalevi upp frågan om urval igen genom att skriva att läsaren ”fått höra några av de mest spännande berättelserna i Bibeln. Det finns många fler, för Bibeln är en tjock bok.” (s 267). Hade han inte lämnat denna förklaring till läsaren hade jag varit mer kritisk till hans urval i GT.
Barnbibeln är så rik i text och illustrationer att en djupare analys av varje berättelse vore intressant. Det finns inte utrymme för många sådana djupdykningar här, men jag väljer att lyfta fram några aspekter i skapelsen och syndafallet som exempel. Texten börjar med ”I början, innan nånting fanns, var det mörkt och stökigt. Allt var huller om buller!” (s 31). Här reagerar jag på motsägelsen att inget fanns och samtidigt var allt huller om buller. Det är viktigt med distinktionerna mellan vers 1 och 2 i första kapitlet i 1 Moseboken. I v 1 står det att Gud skapade himmel och jord, före det fanns ingenting. I v 2 står det sedan att jorden var öde och tom, vilket också skulle kunna översättas med ”kaos”. Det är först när jorden finns som allt kunde vara huller om buller. Det är olyckligt att Dalevi inte är tydlig här, för det kan skapa logisk misstro till Bibeln hos barn. Bildmässigt gestaltas sedan Adam och Eva som barn när de skapas. På nästa uppslag ser de mer ut som tonåring och därefter som vuxna. Jag har hört tolkningen att Adam och Eva skulle varit barn från början tidigare, men jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig om den, men tycker ändå det är värt att lyfta fram att Dalevi och Petterson gör ett val som jag inte sett i någon annan barnbibel. När Adam och Eva sedan njuter i Eden kommer ormen in i berättelsen. Pettersson har illustrerat den med fötter först, men efter att ormen lurat Adam och Eva och Gud skickar ut dem ur Eden ringlar ormen bort utan fötter. Detta är en lyckad tolkning av Guds dom över ormen i 1 Mos 3:14 om att ormen ska ta sig fram på sin buk. När Adam och Eva inte längre får bo kvar i Eden kan jag sakna att det inte framhålls tydligare att Gud har en plan för hela mänskligheten, även om det framhålls att han bryr sig om Adam och Eva.
När jag först läste berättelserna från urhistorien (1 Mos 1-11) kunde jag i barnbibeln sakna syndabegreppet. Människors ondska och elakhet beskrivs, men inte med termen synd. När jag läser i den vanliga Bibeln ser jag att begreppet synd faktiskt inte används ofta i dessa kapitel, så därmed inget konstigt med Dalevis ordval. När han sedan kommer till berättelserna i Nya testamentet kommer begreppet synd och behovet av förlåtelse och försoning upp tydligt, så helheten blir bra.
Med jämna mellanrum har Dalevi i barnbibeln lagt in psalmer ur Den svenska psalmboken, dikter av t ex Margareta Melin och Britt G Hallqvist, bibelverser och böner. Alla sådana inslag har ett annat typsnitt än berättelserna från Bibeln och psalmerna har även notbilder. Tydligheten i layouten gör att dessa inslag inte blandas samman med vad som är från Bibeln och de skapar en känsla av andaktsliv och beröringspunkter mellan berättelserna och läsaren som är positiv. Även här skulle det vara intressant att analysera vad som föranlett just detta urval av psalmer, dikter och böner. Är det en yttring av författarens favoriter? Vad som använts i hans tidigare arbete med barn i kyrkan? Känner barn från olika kyrkliga sammanhang igen dem? Den analysen lämnar jag dock därhän nu.
s 14
Många av Petterssons bilder utmanar mig att fundera vidare, de flesta på ett positivt sätt, men det finns en gestaltning som utmanar på ett sätt som skaver. Det är hur änglarna ser ut. Jag tycker det är bra att de inte stereotypiskt har vita kläder, ljust långt hår och vingar, men jag är ändå inte nöjd. När människor i Bibeln möter änglar blir de rädda för att änglarna utstrålar Guds helighet. Det är i grunden något positivt menar jag, men Petterssons änglar skrämmer mig på ett läskigt sätt snarare än att de inger gudsfruktan. Änglarna svävar omkring som andeväsen, vilket de är, men de ter sig mer som Voldemort utan kropp, än som goda budbärare.
Från Dalevis seminarium som jag deltog på för några år sedan minns jag att han pratade om att det blodiga och hemska tonats ner i barnbiblars illustrationer genom åren. Här tycker jag Dalevis samarbete med Pettersson på ett tydligt sätt motverkar den trenden. Självklart ska vi inte utsätta barn för blodigare illustrationer än nödvändigt, men samtidigt är barn medvetna om att det händer hemska saker, att människor dör, etc. När man ser blodet rinna på soldaten som Petrus huggit av örat på, märkena på Jesus rygg efter piskrappen och blodet som rinner nerför hans ansikte på grund av törnekronan, så tror jag att djupet i och förståelsen för vad Jesus kom för att göra blir så mycket större för barnen.
Urvalet av berättelser som Dalevi gör från evangelierna fungerar bra. Tiden mellan att Jesus kallar sina 12 lärjungar och hans sista vecka presenteras inte kronologiskt och jag har lite svårt att se någon tydlig tematisk ordning. Det gör inte så mycket. Jag fastnar särskilt för att berättelsen om äktenskapsbryterskan (Joh 8) är med, eftersom den inte är så vanlig i barnbiblar och det är en stark berättelse om förlåtelse och vem som har rätt att döma. En av de starkaste illustrationerna är när Judas har lämnat Jesus och de andra lärjungarna mitt i påskmåltiden, där kontrasten mellan ljuset hos Jesus och mörkret utanför griper tag i mig.
Genom att ha med berättelsen om Emmausvandrarna får Dalevi fram en tydlig poäng i att alla berättelserna i Gamla testamentet pekar fram mot att Messias måste lida och dö. Efter en återgivning av missionsbefallningen (Matt 28:18-20) och några korta rader om att lärjungarna gick ut i världen och berättade om vad de varit med om, att du och jag därför fått höra berättelserna och att vi genom den helige Ande kan be till Gud, slutar berättandet plötsligt. Om jag när det gäller GT tyckte att Dalevi räddade det tidiga slutet med att säga att det finns många flera berättelser, är jag inte lika förlåtande när det gäller NT. Berättelserna i Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken är centrala för att förstå vad det innebär att vara kyrka och att följa Jesus. Här får barnen ingen hjälp alls av de texterna.
En barnbibel är alltid en tolkning, både i text och bild, av de ursprungliga berättelserna i Bibeln. I bearbetningen och urvalet av det bibliska materialet lyckas Dalevi och Pettersson mycket bra med många saker, sämre med andra. Med det sagt vill jag ändå säga att denna barnbibel litterärt är det bästa jag sett på länge och illustrationerna lockar ständigt till att fundera mer.
Så, vad jag tänker jag till slut, är detta barnens bästa bibel? Nej, barnens bästa bibel är hela stora Bibeln, precis som det är den bästa för vuxna. Däremot behöver vi alla hjälp att förstå och tolka Bibeln och för barn som ännu inte kan läsa långa, avancerade texter på egen hand är barnbiblar ett viktigt redskap. Och av alla barnbiblar jag läst är ”Barnens bästa bibel” helt klart en av de bättre.
Kommentarer