Savanna hittar hem av Magdalena Luikert, illustrationer av Sanna Ek, Hylleruds, 2026, 30 s.

När jag inte längre har egna småbarn kan jag sakna att högläsa bilderböcker. Böcker med den där fantastiska kombinationen av text och bild som triggar fantasin, rör vid alla möjliga känslor och skapar en gemenskap mellan läsare, åhörare och bokens gestalter. Därför var det roligt att få läsa och recensera Magdalena Luikerts debutbok ”Savanna hittar hem”.

Savanna är en leksaksgiraff som forslas med andra leksaker i en mörk låda från fabrik till affär och vidare ut till köpare. Till en början är det ingen som köper Savanna och hon blir allt ledsnare. Till slut blir hon köpt av en kvinna som säger att hon är perfekt, men så perfekt verkar det inte bli tycker Savanna. På förskolan dit hon kommer är det ingen som leker med henne. Hon bara dras runt och kramas hårt.

Magdalena Luikert har ett enkelt och vackert språk och hon berättar lagom mycket. Sanna Eks illustrationer samverkar väldigt bra med berättelsen. Det är mjuka färger, livfulla barn och många känslor. Jag riktigt ser och känner hur mjuk, stor och långhalsad Savanna är. Hela giraffkroppen utstrålar större och större sorg när Savanna tittar mer och mer på sig själv och jämför sig med andra leksaker.

En dag väcks Savanna upp ur sina själviska behov och ser alla barnens behov. Vad är hennes uppgift egentligen? Kanske det är så att hon är precis som hon ska vara och har en funktion som är viktig. Alla leksaker används inte på samma sätt. Berättelsen hjälper läsarna att fundera på skillnaden mellan att bara se sig själv och sina behov, och att se andra och deras behov. När vi tittar på vad vi kan göra och betyda för andra blir vi själva mer lyckliga och livet blir meningsfullt. De gåvor Savanna har – att vara stor, kramgo och lyckligt vemodig – är precis de gåvor som barnen behöver.

Vid kommande tillfällen att läsa bilderböcker med små barn kommer jag med glädje läsa ”Savanna hittar hem”.