Tag: föräldraskap (Sida 3 av 3)

Att inse sitt ansvar – tio olika sätt att ha andakt

2020-06-11 / Sofia

Mina tidigare inlägg om föräldrars ansvar att ge tron vidare till sina barn har handlat om att lägga Guds ord på sitt eget hjärta och att göra tron synlig för sina barn. Det har blivit dags för ytterligare ett tips – ha andakt i hemmet! Det är bra för barn och föräldrar att läsa Bibeln och be tillsammans. I 5 Mos 6 står det att vi ska inskärpa Guds ord i våra barn och Ef 5 talar om att vi ska fostra våra barn i Herren. För att kunna göra detta behöver vi ge vidare av Guds ord till våra barn.

När vi talar om att ge tron vidare till barnen kopplar vi det lätt just till andaktsliv. Kanske tänker vi att om vi bara lyckas ha andakter så får våra barn en tro som bär. Till dig som lyckats få till bra andakter och tänker att det räcker med det vill jag säga, nej, tyvärr, att ge tron vidare är mycket större än så. Till dig som aldrig får till andakter och tror att du är ett hopplöst fall i att ge tron vidare vill jag säga, nej, du är inte hopplös. Eftersom trosförmedling är så mycket större än så, finns det inget som säger att avsaknaden av andaktsliv gör att barnen tappar tron. Med det sagt är det ändå positivt att hitta stunder då man i hemmet läser Guds ord och ber tillsammans.

Hur ska andakten gå till? Den bör innehålla bibel, bön och gemenskap, precis som en hemgrupp eller en gudstjänst. Och det är bra att hitta en återkommande vana varje dag eller vecka så att andakten blir av. Utöver det så kan andakten anpassas efter familjens behov. I vår familj har vi märkt att den form som passar bra ena halvåret inte alls passar nästa. Barnen utvecklas, veckorutiner ändras, behoven förändras.

Jag vill nu dela med mig av tio tips för att ha andakt med familjen. En del har vi använt hemma, en del kommer från samtal med andra föräldrar:

Välj en barnbibel att läsa ur, samlas i soffan en stund före läggning varje kväll och läs en berättelse, tacka Gud för det ni läst och dagen som varit, och sjung en sång.
Gå igenom alla Bibelns böcker. Vid andakten kan ni berätta om en ny bibelbok varje kväll. Ni kan läsa en vers som är central ur den boken. Måla en stor bokhylla på ett papper och rita för varje andakt in en ny bok i den ordning de kommer i Bibeln.
Sjung tillsammans! Gör en sånglista där barnen kan få välja en eller flera sånger att sjunga. Med mindre barn kan man göra sångkort genom att skriva sångens titel och rita en enkel bild till varje sång, så kan barnen välja sång själva.
Dra bibelordslappar. Skriv ner bibelhänvisningar på små lappar, t ex Joh 3:16, 5 Mos 6:4. Jag har gjort detta i ett kalkylblad på datorn. Lägg alla lapparna i en skål, låt ett barn dra en lapp vid andakten, själv träna på att slå upp versen och läsa den. Med barn som inte kan läsa kan en vuxen hjälpa till. Just nu försöker vi göra detta vid middagsbordet, innan alla går ifrån. Ett tag fyllde vi skålen med bönelappar istället och bad för den som stod på lappen vid andakten.
Samla alla barnen i ett av sovrummen vid läggningen, läs ur vanliga Bibeln tillsammans, fråga barnen om det är något särskilt de vill be för, be tillsammans och avsluta med Gud som haver. Även om inte de förstår allt i den vanliga Bibeln, förstår de mer än vi tror och ställer intressanta frågor.
Ha bibeltimma. I perioder har vi haft en timme i veckan då vi mer tydligt har haft undervisning med barnen. Det blir lite som söndagsskola, fast hemma, och vi har kunnat anpassa vad vi tar upp efter vad vi tror våra barn behöver. Vi har bland annat tagit hjälp av materialet På väg för 2-4-åringar, och av Luthers lilla katekes.
Spela tillsammans! Psalm 150 talar om att prisa Herren med både sång och instrument. Ett barn kan få vara med och välja sånger till andakten och alla, både barn och vuxna, kan vara med och spela och sjunga. Alla kan spela något – rytminstrument, piano, trummor … och någon måste ju göra rörelserna också!
Börja dagen med att läsa en andakt vid frukosten. Andaktsboken Glädjehopp (BV-förlag) passar bra. Andakt för hela familjen vid frukosten har hittills inte passat vår familj, däremot läser jag och yngste sonen Bibeln vid frukosten. Han väljer bland våra barnbiblar.
Ha andakt med varje barn enskilt. Gemenskapen med hela familjen är viktig, men det är också viktigt att varje barn kan få läsa Bibeln och be utifrån det barnets behov och utveckling. Därför passar det ibland bäst att läsa Bibeln med ett barn i taget vid läggningen eller någon annan stund på dagen.
Hitta kreativa och bekväma sätt att be. Låt barnen upprepa böner som du som vuxen formulerar. Be popcornbön, där alla får be korta böner högt. Turas om under veckan med att leda bönen. Använd färdigskrivna böner.

Det var tio olika tips. Listan skulle kunna göras mycket längre. När jag skriver ner alla tipsen inser jag att det skulle kunna bli ett eget blogginlägg för varje tips. Vilken barnbibel ska man välja? Vilka knep finns det för att lära sig Bibelns böcker? Hur får jag både femåring och tolvåringen att vara fokuserade samtidigt? Vilka sånger passar att sjunga i olika åldrar? Vi får se om jag utvecklar något av tipsen framöver. Hör gärna av er om vad ni skulle vilja veta mer om!

Att inse sitt ansvar – en tro som gör skillnad

2020-06-04 / Sofia

Jag hoppas att du fått någon fin stund med Guds ord de senaste dagarna! Det är dags för nästa tips om hur vi kan ge tron vidare till våra barn. Innan dess vill jag säga två saker mer allmänt om föräldraskap.

Mina bloggtexter om att ta sitt ansvar som förälder kan ju tyckas onödiga att läsa av någon som inte är förälder. Ja, på sätt och vis. Jag riktar mig mest till föräldrar i bemärkelsen de som är huvudansvariga för barnet (jfr vårdnadshavare). Men det finns också ett utvidgat föräldraskap, där andra vuxna i barnens liv är viktiga – mor- och farföräldrar och vuxna som finns nära barnen i kyrka, hem eller på andra platser. I vår familj har till exempel ett antal unga vuxna varit mycket viktiga personer för våra barn i olika perioder. Så till dig som inte har egna barn – läs och ta till dig tipsen ändå. Det finns barn som behöver dig!

Det andra jag vill säga är att det inte finns några perfekta föräldrar. Vi gör alla misstag i vårt föräldraskap, ibland för att vi inte vet vad som är rätt att göra, ibland för att vi är trötta och ibland av något annat skäl. Det är okej. Inte okej i bemärkelsen att vi inte ska bry oss om vad vi gör, eller inte be om förlåtelse när det blir fel, men okej i bemärkelsen att den här världen fortfarande är trasig. Även om vi tagit emot ett nytt liv i Jesus, är det fullkomliga livet inte här fullt ut än. Så var så säker på att andra föräldrar i din närhet gör lika många misstag och får jobba med sitt föräldraskap lika mycket som du. Den tanken hjälper mig att slappna av och ta ett steg i taget.

Nu till tips nummer 2! Det är en fortsättning på det första att lägga Guds ord på sitt eget hjärta: Gör din tro synlig för dina barn! Det är svårt att påverkas och lära sig av något som man inte ser. Därför kan vi föräldrar fundera på vad våra barn ser av vår tro. Det kan vara att de ser när jag läser Bibeln, men också att Bibeln ligger framme och är synlig i hemmet. Det kan vara tavlor, böcker och annat som finns i hemmet. Det kan vara att de hör sin föräldrar prata med varandra om något de läst i Bibeln, hört i predikan, osv. Det kan vara att de hör dig prata i telefon och säga att du ska be för någon. Det kan vara att de ser och hör dig be eller sjunga till Gud.

Men att göra tron synlig för barnen handlar inte bara om de här specifika objekten eller sakerna vi gör. Det handlar också om att barnen kan se att tron gör skillnad i mitt liv när det gäller förhållningssätt till min familj och till världen runt omkring mig. Hur tänker och talar vi om varandra, om grannar, lärare, kollegor och landets ledare? Låter jag Andens frukt (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning, Gal 5:22-23) prägla mitt sätt att handla och tala? Eller tar gnäll, avundsjuka, missunnsamhet, ilska, osämja och så vidare, prägla mig? Barn gör som vi gör och ibland kan jag höra mina barn spegla hur jag själv uttrycker mig. Flera gånger har det gjort mig ledsen för jag hör hur jag låter, men det har också hjälpt mig att se attityder hos mig själv som jag behöver jobba med.

Låt mig dela en sista tanke kring att göra tron synlig för sina barn. Många unga söker efter äkthet och jag tror att de behöver se att deras föräldrar är ”hela” personer. Vad menar jag med det? Jo, att jag som förälder är en och samma person oavsett om jag är hemma, i kyrkan, på jobbet eller på barnens fritidsaktiviteter. Jag behöver vara en sann människa. Om barnen ser mig vara på ett sätt i kyrkan, men på ett helt annat sätt hemma eller när jag träffar de andra tränarna i barnens idrottsklubb, kan barnen uppleva det som att min tro inte är äkta och att jag inte är en samma person vem jag än möter.

Sammanfattningsvis – gör tron synlig för dina barn, i ting och aktiviteter i hemma, i förhållningssätt i familjen och till andra, och genom att försöka vara en och samma person oavsett vem du möter. Det tror jag hjälper dina barn att få en tro som håller!

Med bön om att Gud ska fortsätta stötta och forma oss som föräldrar!

Att inse sitt ansvar

2020-05-28 / Sofia

Under en av mina graviditeter hade jag en tuff arbetssituation och vid några tillfällen fick jag träffa en terapeut. En av de saker jag minns allra mest från samtalen var hur mycket terapeuten tryckte på det ansvar jag bar för barnet i min mage. Tänk på ditt barn! Mitt ansvar var att göra det jag kunde för att må bra, så att jag kunde vara en bra mamma till barnet. Den jobbiga situation jag stod i väckte mitt medvetande och min känsla för ansvaret jag har som förälder gentemot mina barn.

Bibeln talar om att föräldrarna är de som har huvudansvar för barnens fostran och undervisning i tron. I 5 Mos 6:4-9 står det:

”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Vid en föräldraträff i Roseniuskyrkan i fjol lyfte vår predikant Martin Helgesson tre olika aspekter i de här verserna. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen. För det andra talas det om ”familjeandakten som aldrig tar slut” – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Föräldrarna och hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.

Sedan ett par veckor före påsk har de flesta kristna familjer i Sverige inte gått till kyrkan. Coronapandemin har gjort att barnen inte kunna vara på söndagsskolan som vanligt, ungdomsgruppen träffas inte på samma sätt och vi föräldrar står helt plötsligt ensamma i att ge vidare vår tro till våra barn. Även om det finns många digitala resurser, biblar i våra bokhyllor och viss möjlighet att träffas, är det plötsligt uppenbart vem som måste göra jobbet – vi föräldrar. Om inte vi föräldrar tar det ansvar som Bibeln pekar på att vi har, vem gör det då?

I ett par år har många av oss som arbetar med barn och familj i kyrkan på olika håll märkt hur frågan kring hemmets och kyrkans relation till varandra har lyfts. Vad gör kyrkan för att stötta hemmen? Vem bär ansvaret för barnens kristna fostran? Vad gör kyrka och hem för att barn och ungdomar inte ska lämna tron? Den senaste nationella Jesus till barnen-konferensen hade det som fokus, jag har varit på nordiska medarbetardagar med detta tema och vi har pratat om det i vår församling. Men det har inte riktigt lossnat. Så kom restriktionerna i samband med coronapandemin och plötsligt sköljde det över oss som en flod. Föräldrarna har ansvaret och behöver i praktiken leda sina barn på vägen med Jesus.

Oj, kanske du tänker, nu blev det tungt. Ännu något som jag måste klara av i denna speciella tid! Jag skulle vilja uppmuntra dig att tänka så här: ditt ansvar för att ge tron vidare är inget nytt som dykt upp nu, du har alltid haft det. Det som hänt nu är att du tydligare fått syn på ditt ansvar. Ta det som en uppmuntran – du som förälder är expert på och så viktig för ditt barn! Och du behöver inte stå ensam i uppgiften! Kyrkans och den kristna gemenskapen har en roll att stötta dig i fostran av dina barn. Undersökningar har visat att föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn. Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring just de här tre aspekterna. Hur då? Under ett par veckor framöver ska jag försöka dela med mig av olika tips här på bloggen om hur du kan dela tron med dina barn i hemmet.

Första tipset är det allra viktigaste – lägg Guds ord på ditt eget hjärta! Det är inte bara våra barn som är Guds barn, utan även vi föräldrar är Guds barn och vi behöver komma till honom och lyssna till hans ord. En sådan stund med Guds ord fick jag den här veckan genom att slå mig ner vid Berit Simonssons köksbord och läsa Bibeln med henne. Berit läste bland annat Jes 49:15 där Herren säger:

”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma dig, så glömmer jag inte dig.”

Välkommen du också att läsa Bibeln med Berit på Oasrörelsens facebooksida! Klicka här.

Med bön om att du ska få känna Guds omsorg om dig och att din omsorg om dina barn omsluts av att Guds omsorg om dem är ännu större!

Vi har något att hoppas på!

2020-05-19 / Sofia

Barntidningen Droppen ges ut av ELM (Evangelisk Luthersk Mission) och kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns två andakter som passar ihop med söndagarna. I senaste numret skrev jag en andakt om bön. Jag delar den med er här på bloggen också. Läs den gärna hemma med barnen! Och titta in på Droppen och teckna en prenumeration om ni vill få andakter och berättelser i brevlådan varannan vecka.

– Mamma, det är något som inte är bra! suckade Alice.

Mamma var på väg ut ur Alices rum efter att ha nattat henne. När hon hörde Alice vände hon tillbaka till hennes säng.

– Vad sa du, vännen?

– Det är något som inte är bra.

– Okej, är det något du funderar på?

Nej, det var det inte. Alice var inte ledsen för något heller. Men något var inte bra. Kanske mådde hon lite illa. Mamma hämtade en bunke som fick stå bredvid sängen. Sedan stoppade mamma om Alice.

– Försök sova nu, jag tittar till dig om en stund.

Mamma strök Alice över ryggen, gick ut ur rummet och lämnade dörren på glänt. En kvart senare smög mamma in för att titta till Alice. Då sov hon gott. Mamma stod kvar vid sängkanten en stund. Ibland vet man inte vad som är fel, tänkte hon, eller vad man behöver. Inte vet jag om jag förstod vad Alice behövde heller. Nu sover hon gott i alla fall.

Mamma gick ner till vardagsrummet och satte sig i fåtöljen. Hon tog fram sin bibel. Hon höll på att läsa Romarbrevet och nu var hon mitt i kapitel 8. Hon läste vers 22-25 och funderade.

– Tänk att skapelsen, och vi alla, suckar och längtar efter befrielse. Det är lite som Alice ikväll. Så underbart att vi har något att hoppas på, så att vi inte längtar förgäves!

Hon läste vidare i vers 26-27: Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

– Wow! sa mamma för sig själv. Det här måste jag berätta för Alice imorgon. När vi är svaga, när vi inte vet vad som är fel, då vet Anden det och ber till Gud för oss. Vi har någon annan som talar för oss. Vilken trygghet!

Mamma lade ner Bibeln i knät och slöt ögonen.

– Tack Gud, att du hör vår bön, att du känner oss helt och fullt och vet bättre än vi själva vad vi behöver! Tack för att Anden vädjar för oss inför dig! Omslut oss på alla sidor under natten och led oss på dina vägar, i hoppet om att en dag ska allt bli helt bra!

För de allra minsta

2020-05-13 / Sofia

BVC-sköterskan tittade ut genom mottagningens fönster och fick se ett tåg av mammor med barnvagn gå över torget. Det var onsdag och dags för babysång i Bredängs kyrka med Nadja. Jag hade fått mitt första barn och var en av alla mammor på väg till kyrkan. Vi sjöng och ramsade med våra barn, åt grillade mackor och pratade småbarnsliv med varandra. Det var kyrka, glädje och sång!

Femton år senare har jag hängt på babysång med fler av mina barn, gått på seminarier om ämnet, samlat på mig sånger och ramsor, sjalar och djur, och funderat på hur Jesus kan vara en del av sångstunden, för att till slut själv börja hålla i baby- och småbarnssång i olika sammahang.

Den här våren har jag glädjen att leda babysång tillsammans med Johanna Vingren i Skärholmens kyrka. I samband med coronapandemin valde vi att ställa in sångstunderna, men nu har vi äntligen spelat in vår samling så att föräldrar och barn kan sjunga med oss i hemmen.

Så välkommen på en sångstund om Gud, hans värld och hans barn!

“Mamma, hur kan man veta att Bibeln är sann?”

2020-05-06 / Sofia

En morgon läste jag och sjuåringen som vanligt Bibeln tillsammans vid frukosten. Vi läser just nu Sov gott mitt barn – bibelberättelser och godnattböner. När vi hade läst färdigt frågade han:

– Hur kan man veta att Bibeln är sann?

När mina barn ställer den här typen av frågor reagerar jag på tre sätt. För det första försöker jag ha ett larm i mig själv som går igång och säger: ”OBS! Viktigt! Missa inte ögonblicket, utan pausa allt annat!” Nästa reaktion från min sida är lycka över att barnet ställer en av de där frågorna som är så viktiga för att Bibeln och kristen tro ska bli trovärdig och relevant i vardagen. Tredje reaktionen blir ”Kan jag svara på det här?”

Vem som helst kan bli osäker på om man kan svara på sina barns svåra frågor på ett bra sätt. Mitt tips till dig är att ge dig själv lite andrum och tid att tänka efter genom att säga som jag gjorde den här morgonen:

– Det är en jättebra fråga! Vad tänker du själv?

Då får du veta vad barnet har för tankar själv om frågan som han ställt och du kan lättare ge ett bättre svar. Dessutom får du som sagt några sekunder till på dig att tänka efter vad du kan svara. Min son sa något i stil med att han tror ju att Bibeln är sann, men undrade hur man verkligen kan veta att det är så.

Innan jag går in på vad vi pratade om och vilka punkter som är viktiga att få med när man talar om Bibelns trovärdighet vill jag säga att du som förälder alltid kan svara ditt barn så här:

– Vet du, vilka intressanta tankar du har! Jag skulle behöva ta reda på lite mer om varför man tror att Bibeln är sann. Sedan kan vi prata lite mer om det!

Beroende på tidpunkt och barnets ålder kan ni ta reda på mer tillsammans direkt, eller så kan du läsa på och så kan ni ta upp samtalet igen. Ta barnet på allvar! Glöm inte bort att plocka upp samtalet igen.

Hur kan man ta reda på mer om frågor som barn ställer? Barnen kan ställa frågor om så många olika ämnen, så det finns ett enda svar på det. Oavsett om vi är barn eller vuxna kan vi alltid lära oss mer, och jag tror att vi som är föräldrar har ett ansvar att ta reda på mer om vår tro och det som barnen möter i skola, bland kompisar, på fritiden, osv. Vi kan bland annat läsa böcker, söka på internet, lyssna på poddar och samtala med andra människor för att förkovra oss. Längst ner tipsar jag om några poddar och böcker som jag uppskattar just kring frågan om Bibelns trovärdighet och andra apologetiska frågor.

När det gäller sonens fråga hur man kan veta att Bibeln är sann försökte jag få med följande punkter:

Den historiska förankringen i källmaterialet. Alla antika källor har gått förlorade i sin första upplaga, så att säga, men det finns handskrifter från ett antal år efter de historiska händelserna och dess nedskrivning. När det gäller Bibeln och Nya testamentet finns det fler handskrifter som ligger närmare i tiden till de nedtecknade händelserna än till någon annan text från samma tid. Det skapar en trovärdighet åt innehållet.
Andra källor från samma tid, t ex Josefus och Tacitus, nämner Jesus och det som sägs stämmer med vad Nya testamentet berättar.
Även om inte alla historiska uppgifter i Bibeln är bekräftade i arkeologin finns det allt fler fynd som bekräftar Bibelns uppgifter.
Gamla testamentet fanns redan på Jesus tid och var Jesus bibel. Jesus använde Gamla testamentet, eller Skriften som han sa, i sin undervisning, i samtal och i kampen mot det onda. Han talade också om att Skriften inte kunde upphävas (Joh 10:35; Matt 5:17-19).
En springande punkt är Jesus uppståndelse. Om det finns goda skäl att tro att Jesus verkligen har uppstått skapar det tillförlitlighet till allt annat som Jesus sagt och gjort själv och genom sina apostlar. Jag tar upp mer om uppståndelsen i ett tidigare blogginlägg och i den här filmen.

När vi hade pratat om de här punkterna en stund påpekade min son att man kan ju ändå inte helt, helt säkert veta att Bibeln är sann. Nej, det har du helt rätt i, fick jag svara. För så är det ju med det mesta. Vi kan ha tillräckligt god evidens för saker, men det finns mycket vi inte kan veta 100% säkert. Så jag förklarade att om det finns flera olika alternativ att välja mellan, som att Bibeln är sann eller inte, eller som att det finns många olika livsåskådningar att välja mellan, då behöver man välja. Jag vill då välja det alternativ som är mest logiskt, det som bäst förklarar historien och det som stämmer bäst med verkligheten. Jag vill komma åt sanningen, och hittills har det Bibeln berättar stämt bäst både logiskt, med historien och med den verklighet jag lever i.

Ögonblicket och frukosten var över och det var dags att skynda till skolan.

Läs- och lyssnartips

Keeping Your Kids on God’s Side av Natasha Crain, kommer snart på svenska på Apologia förlag.
Skeptikerns guide till Jesus 1 Om evangeliernas trovärdighet av Stefan Gustavsson, Apologia förlag.
Är Bibeln intolerant…? av Amy Orr-Ewing, Apologia förlag.
Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro av Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Apologiapodden
Bibeln idag podcast
Undeceptions med John Dickson

Hur smakar egentligen lammgrytan?

2020-04-30 / Sofia

I söndags hade jag lagat en kaneldoftande lammgryta till middag. Resultatet föll väl ut – fem av sex i familjen åt och tyckte det var gott! När måltiden gick mot sitt slut började barnen att skatta exakt hur god eller inte god grytan var. Det var tummen upp, tummen ner och allt däremellan. Många gånger är min kommentar kring en sådan konversation kort och gott att man kan tycka olika (så länge man håller sig ifrån ordet äcklig, det uttrycket vill jag inte används om mat). Påmind om vad jag nyss läst när jag korrekturläste Natasha Crains bok ”Keeping Your Kids on God’s SIde” (snart på svenska på Apologia förlag), såg jag dock en chans till något mer.

– Hur en lammgryta smakar är ju faktiskt något som man inte kan avgöra objektiv, utanför sig själv, utan det är ju upp till var och en hur det smakar. Någon kan tycka att det smakar gott och någon annan inte, men ingen av er har ju fel.

Utifrån det fortsatte vi prata om vilka saker som kan vara subjektivt och objektivt sanna. I fallet med lammgrytan kan det ju finnas flera sanningar samtidigt, eftersom det handlar om hur mina smaklökar upplever det jag stoppar i munnen, hur bekant jag känner mig med det jag ska äta, hur det ser ut, osv. Däremot kan vi inte både sitta vid middagsbordet och inte göra det samtidigt, oavsett om en av oss påstår att vi ligger i våra sängar. Vi tog upp frågan om alla religioner kan vara sanna samtidigt. Jag lyfte fram att religionerna gör olika påståenden som inte kan vara sanna samtidigt. Hinduismen menar att historien är cyklisk, medan kristen tro säger att den är linjär, islam säger att Jesus inte var Guds son, medan kristen tro säger att han är det. Ett av de äldre barnen inflikade att det här att inte alla religioner kan vara sanna samtidigt har kompisarna i skolan svårt att förstå. Min man lyfte fram att det kan bero på att man idag i vårt samhälle ser alla religioner som något som bara är subjektivt och relativt och alltså inte bär på någon objektiv sanning. Jag tänker att det är en syn som vid närmare undersökning inte håller, eftersom flera religioner gör stora sanningsanspråk och påstår att de är objektiva.

– Den avgörande frågan inom kristen tro är uppståndelsen, fortsatte min man. Med den står och faller hela Bibeln och den kristna världsbilden. Om Jesus inte har uppstått kan vi inte ta något Jesus gjorde eller sa på allvar, men om han uppstod, som han själv, lärjungarna och Bibeln påstår, då kan vi lita på allt det andra också. (Uppståndelsen har jag skrivit kort om i ett tidigare blogginlägg.)

Ett av barnen sprang och hämtade sin religionsbok och sa att det står något konstigt där. Hon hade läst om Koranen och att islam ser den som direkta ord från Gud och en exakt kopia av den sanna Koranen som finns i himlen. Här blir det ju en tydlig krock mellan Bibeln, som hon ser som Guds ord, och Koranen, som islam ser som Guds ord – båda kan inte vara sanna samtidigt! Vi fick fortsätta samtalet om att hur islam ser på Koranen och Bibeln. Islam menar att Bibeln är en viktig bok, men att den har förvanskats genom åren, och att när Koranen och Bibeln skiljer sig åt är det Koranen som har rätt. Kristen tro menar att Bibeln är tillförlitlig och då kan samtidigt inte allt i Koranen stämma. Ja, kan vi egentligen ge goda skäl för att Bibeln är sann? Det får bli ämnet för ett annat blogginlägg!

Att studera bibelpersoner med barn

2020-04-22 / Sofia

När vi läser Bibeln kan vi göra det på olika sätt. Vi kan följa en viss bibelbok, vi kan läsa utifrån olika teman eller kanske studera en viss bibelperson. För att ta reda på mer om en viss bibelperson kan man slå upp namnet på personen i en biblisk ordbok eller i sökfunktionen på en nätbibel. Då får man fram alla ställen i Bibeln där det namnet förekommer. Det är spännande att få fram en större bild av en bibelperson än vad man får om man bara läser en enstaka text där personen är med.

Kan man göra den här typen av personstudier med barn, som inte kan läsa än? Javisst! I senaste söndagsskolsamlingen gjorde vi början till ett sådant studium. Vi pratade om att det fanns ögonvittnen till att Jesus uppstått. Detektiverna i söndagsskolan fick leta efter ledtrådar till ett av vittnena och de hittade sammanlagt 10 saker som på olika sätt hängde ihop med … just det, Simon Petrus.

Vi berättade inte hur allt kopplade till Petrus. Är du nyfiken? Så här:

Karta – Petrus kom från Betsaida (Joh 1:44) och bodde i Kafarnaum (Mark 1:21, 29)
Andreas – Petrus bror hette Andreas (Mark 1:16)
Fiskar och nät – Petrus jobbade som fiskare och blev senare människofiskare (Mark 1:14-18)
Febertermometer – Jesus botade Petrus svärmor från feber (Mark 1:30-31)
Tältpinne – Petrus villa bygga hyddor till Jesus, Mose och Elia på förklaringsberget (Mark 9:1-8)
Svärd – Petrus högg av örat på en soldat (Joh 18:10-11; Luk 22:49-51)
Tupp – Jesus förutsåg att Petrus skulle förneka Jesus tre gånger innan tuppen gol (Mark 14:27-31, 66-72)
Tom grav – Petrus tittade in i den tomma graven (Luk 24:12; Joh 20:6-7)
Lamm – Petrus får i uppdrag att vara en herde för Jesu får (Joh 21:15-17)
Brev – Petrus har skrivit Första och Andra Petrusbrevet i Nya testamentet.

De 10 sakerna var också 10 olika sätt att beskriva Petrus. I samlingen byggde ledtrådarna på att barn som tittade redan visste lite om Petrus och kunde gissa rätt, men hemma kan ni bygga vidare på personstudiet! En vuxen kan läsa igenom alla bibelställen ovan och sedan kan barn och vuxna prata om var och en av dem. Sakerna som detektiverna hittade fungerar som pedagogiska hjälpmedel för att barnen ska kunna hänga upp varje berättelse om Petrus på något konkret. Ett tips är att ni letar fram eller tillverkar sakerna hemma! Det går också bra att skriva ut bilden från bloggen.

Nu har ni gjort ett litet personstudium av Petrus! Det är spännande att undersöka detaljer som finns om olika personer i Bibeln. Just Petrus får vi veta ganska mycket om. De 10 ledtrådarna som detektiverna hittade knyter alla an till evangelierna utom brevet som syftar på 1 och 2 Petrusbrevet. Men i Apostlagärningarna kapitel 1-12 får Petrus också vara med om massa spännande saker! Kanske du kan komma på nya ledtrådar till det som händer Petrus där och så kan ni bygga vidare på era kunskaper om Petrus i familjen!

Guds välsignelse över er familj!

Påskens och vardagens verklighet

2020-04-15 / Sofia

”Säger alla kyrkor så där flera gånger på påskdagen?” undrar ett av mina barn efter gudstjänsten. Det handlar om hälsningen ”Kristus är uppstånden!” som besvaras med ”Ja, han är sannerligen uppstånden!” Jo, väldigt många kyrkor gör ju det, med rätta. Vi firar på påskdagen att Jesus har uppstått och det är grunden för vår tro, som Paulus säger ”Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös” (1 Kor 15:17).

Jag grunnar vidare. Hur pratar vi med våra barn om uppståndelsen? Ger vi barnen djupare förankring i uppståndelsens verklighet än en gudstjänst full av glädjefulla sånger, trumpeter och påskliljor? Eller för den delen en vacker söndagsskolberättelse som skimrar som en saga, men dåligt passar in i barnens verklighet. Blir påskdagens händelser något som är förankrat i deras vardag? Skulle de i skolan kunna förklara uppståndelsen som en realistisk möjlighet om en kompis på påskhälsningen svarade ”Nej, han är sannerligen inte uppstånden!”?

Martin Helgesson, predikant i min församling Roseniuskyrkan, tog i påskdagens predikan upp hur man kan tänka kring uppståndelsen (lyssna här). Bland annat pratade han om att Gary Habermas, en av världens med kunniga forskare kring uppståndelsen, har sammanställt en mängd studier som gjorts på uppståndelsen. Studierna är gjorda av både kristna och icke-kristna, från flera olika länder. I sammanställningen kommer Habermas fram till tre gemensamma nämnare:

Alla är överens om att graven var tom.
Alla är överens om att ögonvittnen (kvinnorna, lärjungarna) påstår att de mött Jesus levande.
Alla är överens om att lärjungarna blev förvandlade (rädda och nedslagna vid Jesu död, sedan glada, frimodiga och villiga att ge sitt liv för tron på Jesus).

Alla forskare skulle därmed inte säga att uppståndelse ägt rum, men punkterna kräver alla en förklaring och uppståndelsen löser alla tre. Finns det några alternativ till vad som hände med Jesus? Matteus tar själv upp en alternativ förklaring i 28:11-15. Han berättar att de som vaktade Jesu grav blir mutade för att sprida ryktet om att lärjungarna kom på natten och stal Jesu kropp. Varför är det viktigt för Matteus att berätta detta? Jo, när han skrev sitt evangelium vände han sig främst till judiska läsare och eftersom ryktet fanns bland dem att Jesu kropp blivit stulen, ville han visa att det bara var ett rykte. Han hade fakta kring hur det ryktet uppstått.

På samma sätt som Matteus kunde visa på fakta för att avslöja falska rykten kan vi tillsammans med våra barn prata om vad som är möjliga förklaringar till uppståndelsen och vilka förklaringar som inte håller för granskning. Vi kan göra det utifrån vad Bibeln säger om uppståndelsen, men vi behöver också göra det utifrån andra perspektiv. När barnen pratar med kompisar som inte är kristna väger argumentet ”det står i Bibeln” inte så tungt. Då behöver barnen ha med sig goda skäl även utifrån forskning och tänkande som inte tvunget bygger på att man bejakar Bibeln som Guds ord. Habermas tre punkter är en sådan hjälp vi kan ge barnen! Om du är nyfiken på mer kring uppståndelsens historiska och bibliska sammanhang skulle jag varmt rekommendera Apologiapoddens senaste avsnitt.

Så, fråga gärna dina barn vad de tänker om uppståndelsen och hjälp dem att få fler goda skäl till dess möjlighet. För jag är övertygad om Kristus är uppstånden!