När jag hade spelat in söndagsskolan för Palmsöndagen var det en fundering som dröjde kvar hos mig. Vad gjorde egentligen folket med palmbladen? Och var det palmblad? Av ren slentrian sa jag i filmen att folket tog palmblad och viftade med dem. Det är ju så jag hört, sett och sagt hela mitt liv, uppvuxen som jag är i kyrkan och med tal om Jesu intåg både på Första söndagen i advent och Palmsöndagen.
Efter inspelningen gick jag tillbaka till texten i Matt
21:1-11 och läste igen. I vers 8 står det att ”[d]en stora folkmassan bredde ut
sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen”
(SFB15). Inget viftande. Jag läste i de andra evangelierna. I Mark 11:8 står det
också att kvistarna ströddes på vägen, Lukas nämner ingen grönska överhuvudtaget
(Luk 19:36f) och Johannes talar om att folket tar palmblad (han är den ende som
nämner just arten palm) och går ut för att möta Jesus när han kommer (Joh
12:12-13). Så fascinerande. Inte ett enda vift. Har jag tänkt fel? Den här
typen av upptäckter tycker jag är så spännande! Det är lätt att tro, när man
läst en bibeltext många gånger, att man fattat allt och har koll på detaljerna,
men rätt vad det är studsar man till vid något som står där, eller inte står
där, som man inte tänkt på förut.
Så, hur ligger det då till med de där kvistarna? Inget av evangelierna säger explicit att bladen viftas med, snarare verkar fokus vara på att strö dem på marken framför Jesus. I Saarisalo & Hedegårds Biblisk uppslagsbok (EFS Bokförlag, 1958) och The New Bible Dictionary (IVP, 1962) talas det om att palmen var en symbol för seger och glädje i Israel. Kvistar, eller egentligen blad, från palmen brukade användas vid konungars och segerherrars intåg. Folkets hosiannarop när de tar emot Jesus är ett citat från Psalm 118 och där står det också: ”Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn” (Psalt 118:27). Det står fortfarande inte något om viftande, men det är tydligt att palmblad användes för att fira. Det är inte främmande att tänka sig att de förutom att lägga dem på marken framför den som tågade in, även höll upp dem och kanske vajade på dem. En vers i Uppenbarelseboken kan styrka detta. Johannes beskriver sin syn av den stora skaran: ”De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer” (Upp 7:9). Vad skulle du själv göra om det kom en kung emot dig, du var helt lycklig och du hade en rejäl kvist i handen? Jag skulle vifta.
När jag förmedlar Bibelns berättelser till barn vill jag vara trogen mot texten. Det betyder inte att jag inte kan berätta med andra ord, eller måla ut hur det kan ha sett ut, låtit eller känts. Men det betyder att jag behöver ta texten på allvar och titta vad som står där, och vad som inte står där, innan jag bestämmer mig för vad jag ska säga. Därför är det bra att använda en vanlig bibel (alltså inte en barnbibel) i förberedelserna. Det är också bra att börja med att läsa bibeltexten och jobba med den en stund, innan jag går över till själva pedagogiken och berättandet. Lyckas jag alltid med detta? Nej, men jag har det som mål. Vad gör jag när jag sagt något ogenomtänkt till barnen? Ja, du får väl se i nästa söndagsskolfilm på Skärtorsdagen!
Barn och familjer kan inte komma till gudstjänst och söndagsskola på samma sätt som vanligt – men som många sagt före mig: vi ställer inte in, vi ställer om! Här på bloggen kommer jag att lägga upp söndagsskola för några av påskens helgdagar. Vi kommer att följa texterna om Jesu lidande, död och uppståndelse i Matteusevangeliet. Vi börjar med Palmsöndagen!
Förutom att ni kan ha söndagsskola hemma, sänder många kyrkor sina gudstjänster live. Gudstjänsten i Roseniuskyrkan, där jag är med, går att lyssna på live via Stockholms närradio (88,0 MHz) eller roseniuskyrkan.se
Filmen med söndagsskolan hittar du här. Ibland säger jag att ni kan pausa filmen en stund och sedan sätta på igen. Sånger och aktiviteter som jag nämner finns i länkar nedan. Det kan vara bra att du som förälder i förväg väljer vilket aktivitetsförslag som funkar bäst för er.
Påskkort – använd papper, kritor och annat ni har hemma. Rita och skriv påskhälsningar och posta till några ni inte kan träffa nu, som mormor, farfar eller en kompis.
Bibelläsningsplan för Stilla veckan
Om ni vill läsa lite varje dag om vad som händer under Jesu sista veckan kan ni följa den här planen:
Palmsöndag: Matt 21:1-17
Måndag: Matt 21:18-27; 22:34-46
Tisdag: Matt 23:37-24:14
Onsdag: Matt 26:1-16
Skärtorsdag: Matt 26:17-75
Långfredag: Matt 27:1-44 på morgonen, 27:45-56 på eftermiddagen, 27:57-61 på kvällen
Påskafton: Matt 27:62-66
Påskdagen: Matt 28:1-15
Annandag påsk: 28:16-20
Med bön om att vi alla ska få en välsignad gudstjänst!
Jag vet inte om ni är en familj som brukar be och läsa Bibeln tillsammans hemma. När jag växte upp var den kristna tron alltid närvarande i hemmet, men vi hade inte så många gemensamma andakter. Min föräldrar bad Gud som haver med mig på kvällarna och på julafton hade hela familjen julandakt på morgonen. Det kan inte vara mängden andakter som avgör om barn stannar kvar i tron eller inte, eftersom jag och alla mina syskon fortfarande är kristna. Däremot tror jag att det är avgörande att tron på Gud får vara närvarande i hemmet – att föräldrar talar med sina barn om den och lever liv som är äkta. Hur gör man så förälder det? Ett sätt att skapa en god rutin för att tala om Bibeln och tron är ändå att ha andakt. Just nu, då vi familjer inte kan åka till gudstjänster och barngrupper i kyrkan på samma sätt blir det ännu viktigare att ha kyrka hemma – att be, sjunga och läsa Bibeln. Som en hjälp till det vill jag tipsa om 10 olika andaktsböcker.
Andaktsböckerna kan läsas av barn själv, eller av föräldrarna
tillsammans med barnen. Böckerna passar för lite olika åldrar, men ta åldersindelning
med en nypa salt – du vet vad ditt barn är moget för och var det står i tron! Jag
ger en kort beskrivning av varje bok och skriver något om mitt intryck av den.
Med min ena dotter läser jag sporadiskt andakter ur Carsten Hjorth Pedersens bok Ta emot det eviga livet! (BV-förlag, 2009). Både den och Ge vidare! (BV-förlag, 2006) innehåller runt 75 andakter. De riktar sig till barn i åldrarna 9-13 år. Det är en andakt per sida, med en rubrik och en text av författaren. Texten beskriver ofta någon situation i vår samtid och kopplar det till ett bibelord eller något i den kristna tron. Ta emot det eviga livet! handlar mycket om vad vi har fått av Gud och Ge vidare! om hur vi kan ge vår tro vidare till andra. Jag uppskattar Hjorth-Pedersen välriktade berättande och att texterna inte är så långa. Ett par gånger ger han namn på bibelpersoner som inte har namn, vilket jag tycker är pedagogiskt olyckligt. Andakterna innehåller inte några färdiga böner, men det är inget jag saknar, utan barn och vuxna kan lägga till det själva.
Hjorth-Pedersen har också skrivit Träffa rätt! (BV-förlag, 2012). Den utgår från Luthers lilla katekes och riktar sig till något äldre barn än de två andra böckerna, men det är ingen stor skillnad. Andakterna tar upp tio Guds bud, det dubbla kärleksbudet, trosbekännelsen, Fader vår, BIbeln, dopet, nattvarden, förlåtelsen och kampen mot den onde. Upplägget är likt hans båda andra andaktsböcker, men varje andakt har en inledande fras – som ett bud, en bön i Fader vår eller ett bibelord. Det är ett pedagogiskt sätt att hjälpa barn att gå igenom och förstå katekesen. Hjorth-Pedersen berättar på samma fina sätt som i de andra böckerna. Det kan vara om händelser i hans eget liv, berättelser han hört eller påhittade historier.
Sov gott mitt barn – bibelberättelser & godnattböner (Diane Stortz, Bornelings, 2017) och Min nyckelversbibel – 22 bibelverser att memorera för livet – var och en illustrerad med en känd bibelberättelse(Pärlan förlag, 2018) är en kombination av andaktsböcker och barnbiblar. De passar för barn från 4-8 år. Båda böckerna har fyrfärgsillustrationer. Jag fastnar särskilt för Diane Le Feyers bilder i Sov gott mitt barn, som är livliga utan att bli för barnsliga. Båda böckerna använder fyra sidor per andakt och följer ett urval av bibelns berättelse i kronologisk ordning. Min nyckelversbibel missar lite i kronologin kring Jona, Daniel och Ester, men det beror nog på att dessa böcker inte står i kronologisk ordning i Bibeln. Sov gott mitt barn har en ram av ett bibelord (inte från aktuell bibelberättelse), en välberättad bibelberättelse, ett löfte från Gud och en godnattbön. Jag läser just nu den här boken med vår sexåring. Eftersom vi läser vid frukosten byter vi ut god natt mot god morgon. I slutet av boken får föräldrar tips kring kvällsrutiner och att läsa tillsammans med barn. Särskilt lästipsen är värdefulla. I Min nyckelversbibel är tanken att man ska lära sig 22 bibelverser utantill. Varje bibelvers är illustrerad med en bibelberättelse. För det mesta är nyckelversen tagen från ett annat sammanhang än berättelsen. Det kan vara lite förvirrande för läsaren, men överlag fungerar det bra. Varje andakt innehåller också en tanke till läsaren. Det är en god tanke att lära barn bibelverser utantill, men jag saknar förslag på just hur man kan memorera en vers.
I Simon & Marie – Alltid vänner!(Malin
Kindvall, Kungabarn 2013) får man följa kompisarna Simon och Marie under ett
läsår i årskurs 2. Boken är främst gjord för att användas i barngrupper i
kyrkan, men går absolut att använda hemma också, men kanske inte att barn läser
den på egen hand. Boken har 19 andakter, eller kapitel, som innehåller
berättelse, samtalsfrågor, minnesvers, att fundera på, bön och läs mer och
ledaren eller föräldern får själv välja vad vilka delar man använder. Kindvall
är en mycket bra berättare och historierna om Simon och Marie är både gripande
och tar upp många viktiga teman. Det är en bra röd tråd att få följa dem under
ett läsår.
Andra årcyklar att följa är kyrkoåret och årstiderna. I Lyckliga
Stina (Ulla-May Lindén, SLEF-Media, 2002) får vi följa med i Stinas olika
frågor och funderingar kring de bibeltexter som finns i kyrkoåret. Boken är indelad
efter årstiderna och börjar med våren. Varje andakt har en rubrik, en
hänvisning till aktuell bibeltext och en berättelse om Stina. Texterna skrevs
från början på 1960- och 70-talen, men det finns verkligen guldkorn även bland
äldre böcker!
Två andaktsböcker som sätter ett övergripande tema över alla
andakterna är Obeskrivlig – 100 intressanta texter om Gud & vetenskap
(Louie Giglio, Sjöbergs föralg, 2018) och Äventyrsandaktsboken – 365 dagar
med äventyr(Robin Schmitt, Semnos förlag, 2013). Båda passar
för ungefär 7-10 år. Titlarna talar för sig själv, tänkte jag när jag såg
böckerna, men riktigt så enkelt var det kanske inte. Jag är intresserat av
apologetik (att förklara och försvara den kristna tron) och tänkte att Obeskrivlig
äntligen skulle vara ett sätt att tala med barn om hur kristen tro och
vetenskap kan förhålla sig till varandra. Så var det inte riktigt, utan andakterna
i boken tar avstamp i något fascinerande fenomen i skapelse, som en tornado
eller dinosaurier, och det får illustrera någon teologisk poäng. Ofta handlar
det om hur stor och fantastisk Gud och hans skapelse är. Tillämpningen för
barnen kan ibland riskera att bli prestationsinriktad. Boken är ändå välgjord
och fyller verkligen sin poäng om man vill förundras över naturen runt omkring
oss. Varje andakt har en rubrik, ett bibelord, en berättelse, bön och en faktaruta
som kallas ”Så mäktigt” och beskriver något i naturen.
Äventyrsandaktboken trodde jag skulle ha lite
scoutliknande innehåll där läsaren får olika uppdrag. Istället bygger andakterna
på berättelser om barn som får vara med om äventyr, som att lära sig cykla på
enhjuling, spela teater, hjälpa pappa i verkstaden, vara på sommarläger och
semesterresor. Dessa äventyr kopplas sedan till något i Bibeln eller den
kristna tron. Varje andakt har en rubrik, ett bibelord, en äventyrlig
berättelse, en förklaring och en ruta med ord att lägga i skattkistan. ndakterna är daterade från 1 januari och hela
året. Berättelserna följer årstider och högtider någorlunda. Det märks att
boken ursprungligen gavs ut i USA, både på namnen på barnen i berättelserna, på
högtider som uppmärksammas och på typen av äventyr som förekommer. Ibland kan
andakterna förenklat säga ”bara du tror på Gud kommer allt att gå bra”, men det
finns en blandning. Andakterna är lättlästa och äventyren ändå medryckande. Det
kan hjälpa en äventyrlig och aktiv person att vilja läsa.
Den sista boken jag vill tipsa om har också daterade
andakter för hela året. Glädjehopp (red. Inese P Johansson, Henny
Johansson, BV-förlag, 2018) är en samling av andakter av 45 olika författare
(bl a jag själv). Många av andakterna har tidigare publicerats i barntidningen
Droppen genom åren, men en del nyskrivna. Varje andakt har ryms på en sida och
har en rubrik, några bibelverser och en berättelse eller förklaring till
bibeltexten. Glädjehopp passar för 7-10 år och kan läsas av barn själv
eller i familjen. De många olika författarna och berättarstilarna är en styrka.
Eftersom kyrkoårets söndagar inte ligger på samma datum varje år finns ett
söndagsregister. Det finns också ett register över vilka bibeltexter som
används.
Glädjehopp vill förmedla glädje och hopp till barn. Det
tror jag inte den boken är ensam om, utan alla andaktsböcker jag tipsat om
handlar om att ge barnen en fasthet i att Jesus har gjort allt för dem, en
glädje i tron och ett hopp som aldrig vacklar.
Guds rika välsignelse till din familj och lycka till med era
andakter! Var inte rädd att höra av dig om du funderar på något!
Igår kväll hade jag hemgrupp på distans. Jag och tre andra mammor i Roseniuskyrkan träffades via webben och fick dela livet som det är just nu med varandra. Vi fick läsa Bibeln och be. I vår grupp läser vi Daniels bok i Gamla testamentet. Det händer mycket i Daniels liv och när han på sin ålderdom möter hotet om att dö för att han ber till sin Gud, fortsätter han sin vana trogen att be tre gånger om dagen till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som han alltid litat på.
Alla är vi just nu på något sätt påverkade av den coronakris som pågår. Vi får ändra vanor och vi skakas om av att strukturer som vi brukar ha som trygghet inte finns där på samma sätt. Jag är som kristen van att varje söndag åka till kyrkan och träffa många andra. Vi firar gudstjänst och ber, lyssnar till predikan och sjunger tillsammans. Vi fikar tillsammans. Nu kan jag inte det på samma sätt. I boken ”Tron på bortaplan – bibelstudier över Daniels bok” (Erik J Andersson, BV-förlag 2016), läste vi i hemgruppen ”När möjligheten till gudstjänst var begränsad var bönen viktigare än någonsin”. Alla i hemgruppen drog efter andan. Mitt i prick! Vi fick ett fint samtal om bön – när vi brukar be, vilka vanor och vilka utmaningar vi har. Till sist fick vi alla vända oss i bön till Gud, som är Herre över himmel och jord, som har allt i sin hand och har omsorg om oss.
Kommentarer