Franks he(m)ligheter Flytten av Jacob Langvik, illustrerad av Simon Jannerlund, Bornelings förlag, 2026, 91 s.

För några år sedan högläste jag de två första delarna i Jacob Langviks serie, ”Franks he(m)ligheter” och ”Franks he(m)ligheter Spegelkyssen” (utgivna på Farsans förlag). Både yngste sonen och jag njöt av upplevelsen. Den episodiska dagboksformen med 8-10 sidor långa kapitel bjöd på en perfekt blandning mellan Munken & Kula och Dagbok för alla mina fans. Simon Jannerlunds humoristiska och lite knasiga illustrationer tillsammans med Jacob Langviks dråpliga berättande ur en 12-årings perspektiv skapade en härlig läsupplevelse. Det var kristet, vardagsnära och förmedlade sanningar och väckte samtal utan att kännas moralistiskt.

Därför blev jag glad när jag såg att det kommit en tredje del i serien – ”Franks he(m)ligheter Flytten”. Frank och hans familj har flyttat för att pappa har fått nytt jobb i en annan kyrka. En flytt skapar goda möjligheter för nya situationer att uppstå. Frank börjar i ny skola, lär känna nya vänner, och så vidare.

Langviks berättande och Jannerlunds illustrationer är fortfarande lika träffande, dråpliga och djupa som i de två första böckerna. Däremot har den tredje delen ett lite annorlunda format än de två första, och jag är inte övertygad om att berättelsen vinner på det. Nu är varje kapitel kortare och avslutas med några frågor till läsaren samt en bön. Det som i tidigare bäcker var skönlitteratur som genom skicklig gestaltning skapade igenkänning och väckte tankar och samtal, har nu blivit en andaktsbok med en förväntan på motprestation från läsaren. Det är verkligen bra med andaktsböcker, så inget fel med det i sig, men jag tror också barn behöver riktigt bra skönlitteratur skrivna ur en kristen världsbild, där själva läsupplevelsen hjälper läsaren att bearbeta livet, utan att man explicit talar om vad man borde prata om. De första böckerna om Frank skapade samtal och böner utan att de fanns nedplitade, så jag tror att även denna tredje del hade tjänat på samma upplägg.

Tillämpningsfrågor riktade till barn löper också en risk att dra åt det moralistiska snarare än åt det evangeliska. Det finns en liten sådan tendens i denna bok, även om mycket är bra formulerat. Många böner i boken innehåller förlåtelse, vilket verkligen är ett centralt budskap i kristen tro – att Jesus förlåter och att vi ska förlåta – men man kan behöva vara vaksam över att inte förmedla bara förlåtelse för att man inte varit en snäll kristen, utan också för att vi vänder oss bort från Gud och behöver en förnyad Ande. Den bästa gestaltningen av Guds förlåtelse och kärlek i boken är när Frank ser hur Jesus sträcker ut sina armar och älskar honom sååå mycket, precis som mamma brukar göra.

Jag hoppas Jacob Langvik fortsätter att skriva om Frank och låter berättande ta lika mycket plats som i de första böckerna!