Om bibel, barn och pedagogik

Tag: frankshemligheter

Boktips – Franks he(m)ligheter Flytten

Franks he(m)ligheter Flytten av Jacob Langvik, illustrerad av Simon Jannerlund, Bornelings förlag, 2026, 91 s.

För några år sedan högläste jag de två första delarna i Jacob Langviks serie, ”Franks he(m)ligheter” och ”Franks he(m)ligheter Spegelkyssen” (utgivna på Farsans förlag). Både yngste sonen och jag njöt av upplevelsen. Den episodiska dagboksformen med 8-10 sidor långa kapitel bjöd på en perfekt blandning mellan Munken & Kula och Dagbok för alla mina fans. Simon Jannerlunds humoristiska och lite knasiga illustrationer tillsammans med Jacob Langviks dråpliga berättande ur en 12-årings perspektiv skapade en härlig läsupplevelse. Det var kristet, vardagsnära och förmedlade sanningar och väckte samtal utan att kännas moralistiskt.

Därför blev jag glad när jag såg att det kommit en tredje del i serien – ”Franks he(m)ligheter Flytten”. Frank och hans familj har flyttat för att pappa har fått nytt jobb i en annan kyrka. En flytt skapar goda möjligheter för nya situationer att uppstå. Frank börjar i ny skola, lär känna nya vänner, och så vidare.

Langviks berättande och Jannerlunds illustrationer är fortfarande lika träffande, dråpliga och djupa som i de två första böckerna. Däremot har den tredje delen ett lite annorlunda format än de två första, och jag är inte övertygad om att berättelsen vinner på det. Nu är varje kapitel kortare och avslutas med några frågor till läsaren samt en bön. Det som i tidigare bäcker var skönlitteratur som genom skicklig gestaltning skapade igenkänning och väckte tankar och samtal, har nu blivit en andaktsbok med en förväntan på motprestation från läsaren. Det är verkligen bra med andaktsböcker, så inget fel med det i sig, men jag tror också barn behöver riktigt bra skönlitteratur skrivna ur en kristen världsbild, där själva läsupplevelsen hjälper läsaren att bearbeta livet, utan att man explicit talar om vad man borde prata om. De första böckerna om Frank skapade samtal och böner utan att de fanns nedplitade, så jag tror att även denna tredje del hade tjänat på samma upplägg.

Tillämpningsfrågor riktade till barn löper också en risk att dra åt det moralistiska snarare än åt det evangeliska. Det finns en liten sådan tendens i denna bok, även om mycket är bra formulerat. Många böner i boken innehåller förlåtelse, vilket verkligen är ett centralt budskap i kristen tro – att Jesus förlåter och att vi ska förlåta – men man kan behöva vara vaksam över att inte förmedla bara förlåtelse för att man inte varit en snäll kristen, utan också för att vi vänder oss bort från Gud och behöver en förnyad Ande. Den bästa gestaltningen av Guds förlåtelse och kärlek i boken är när Frank ser hur Jesus sträcker ut sina armar och älskar honom sååå mycket, precis som mamma brukar göra.

Jag hoppas Jacob Langvik fortsätter att skriva om Frank och låter berättande ta lika mycket plats som i de första böckerna!

Läsupplevelser 2023

Idag är det skottdagen. Vad passar jag på att göra en extradag som denna? Först har jag åkt slalom med min ena dotter och nu ska jag äntligen sammanfatta vad jag läst under 2023.

2023 var året då min läsning influerades mycket av Jerram Barrs. Han är professor i kristendom och samtida kultur vid Covenant Theological Seminary i St. Louis. I Covenants app har jag lyssnat på föreläsningar med Barrs om Jane Austen, barnlitteratur, Francis Schaeffer, m.m. Under sommaren läste jag ”Echoes of Eden” där Barrs driver tesen att all litteratur bär spår av Eden. I det vi läser kan vi hitta glimtar från skapelse, syndafall och upprättelse. Barrs tankegångar är så relevanta. Det blir ännu mer självklart för mig att läsa böcker inom alla möjliga genrer – inte bara kristna författare som skriver för kristna läsare. Hur kan litteratur hjälpa oss att se mer av Guds stora berättelse? Vad kan jag hitta för spår av Gud i en berättelse som till det yttre kanske inte bejakar en kristen världsbild? Det är så spännande!

Inspirerad av boken och hans föreläsningar har jag under året lyssnat på hela Harry Potter-serien. Jag har läst eller lyssnat på Jane Austens böcker. Jag har också fått upptäcka några nya författare som jag inte läst innan. En av dem är Dick King-Smith. En del av er kanske min filmen ”Babe – den modiga lilla grisen”? Den heter i original ”The Sheep-Pig” eller ”Fårgrisen” på svenska. King-Smith har en fantastisk förmåga att skriva om talande djur, som fortsätter att vara djur med alla sina beteenden. Böckerna är livfulla och spännande.

Jag vill lyfta två höjdpunkter när det gäller högläsning under året. Jag läser Narniaserien för vår äldste son och jag tror det är först nu som jag riktigt uppskattat ”Silvertronen”. Tidigare har jag upplevt den intetsägande och väldigt seg. När jag läste den högt fick jag en mycket större upplevelse av den. En annan höjdpunkt var när ena dottern läste Eva Bexells ”Kalabalik hos morfar prosten” högt för hela familjen i bilen på våra resor under julhelgen. Att slänga sig med citat ur böckerna om prostens barnbarn hör till vardagligheterna hos oss och att få uppleva boken tillsammans gav många goda skratt. Eva Bexell är suveränt bra på att beskriva barns och gamlingars bra och dåliga sidor och hur underbart tokigt det kan bli när de möts.

Jag har under årets läst och recenserat en del böcker både i Dagen och här på bloggen. Dem hittar ni genom att söka på ”recension” eller ”boktips”. Jag hoppas hinna skriva några nya boktips inom en snar framtid. Yngste sonen och jag läste under 2023 till exempel Franks he(m)ligheter av Jacob Langvik. Sonen älskade dem. Det är en blandning mellan Munken & Kulan och Dagbok för alla mina fans och vi kunde prata om saker som hände med Frank och relatera det till våra liv.

I början av 2023 talade Rachel Turner på Jesus till barnens nationella konferens och senare under året kom en av hennes böcker ut på svenska, “Det krävs en kyrka för att fostra en förälder”. Det är en bok jag verkligen kan rekommendera till alla som har en ledningsfunktion i församling. Jag hoppas skriva mer om den boken framöver!

En daglig läsning som betytt mycket för mig under året är Bo Giertz andaktsböcker ”Att tro på Kristus” och ”Att leva med Kristus”. Under min uppväxt fick jag tillfälle att höra Bo Giertz predika en gång, men dumt nog var det på ett ungdomsläger och jag var supertrött och sov mig igenom det mesta av predikan. Det är gott att Giertz författat så mycket så att jag kan ta vara på honom bättre nu. Andakterna jag läst under året har gett mig näring på ett omsorgsfullt sätt.

I slutet av året lyssnade jag på Utvandrareposet av Vilhelm Moberg. Jag har inte läst dem på nästan 30 år, men sett musikalen ”Kristina från Duvemåla” flera gånger och kan många av sångtexterna utantill. Det är så fascinerande hur väl Björn Ulvaeus och Benny Andersson har fångat Mobergs epos. Moberg har starka personskildringar och böckerna är fulla av fakta kring hur det var att utvandra och starta ett nytt liv i Nordamerika. Många av livets stora frågor tas upp och alla får inte ett svar, utan när jag lyssnat klart fick jag grunna vidare. Karl-Oskar och Kristina har till exempel olika sätt att förhålla sig till och se på Gud och hans handlade i världen. Tänkte någon av dem rätt? Mobergs epos bär verkligen spår av Eden och hjälper mig att lära känna Gud och hans värld bättre.

© 2026 Barnpedagogen

Tema av Anders Noren — Upp ↑