Tusenvärlds hjältar – Skattletaren av Joseph A. Davis, illustrationer av George Rosvall, Stevali Barn, 2026, 147 s.
För den som är i slukaråldern och älskar fantasy är Joseph A. Davis författande en guldgruva. I en ny serie – Tusenvärlds hjältar – återvänder Davis till Tusenvärld, världen där serien som börjar med Dunkelstjärnan utspelar sig (se min recension av den boken här). Den serien riktar sig till 12-13-åringar, medan den nya serien vänder sig till något yngre läsare. Som läsare får du i den första delen ”Skattletaren” möta nya karaktärer och äventyr, men omgivningen är bekant om du läst den förra serien. Om du inte läst den får du ändå en tecknad introduktion till Tusenvärld innan berättelsen börjar, och saker förklaras längs vägen.
Boken börjar i händelsernas centrum. Jana sitter fången hos en greve som använder henne för att leta upp skatter. Från sitt fönster ser hon en äldre pojke dyka upp, binda den trehövdade Trippelkäft i vallgraven, och klättra upp för väggen mot Jana. I Tusenvärld har alla olika skaparkrafter. Jana kan använda sin för att hitta saker, den äldre pojken verkar kunna skapa saker, som handtag att klättra på, genom att rita. Pojken letar efter sin syster, och blir besviken över att bara hitta Jana, men tillsammans tar de sig iväg från greven och äventyret börjar.
Det märks att ”Skattletaren” är anpassad för lite yngre läsare. Den är kortare, mer rakt på sak i berättandet och huvudkaraktären är 9 år. Det finns inte så mycket av kulturkrockar i den här boken som det ofta gör i Davis böcker, men en del språkförbistringar. En del karaktärer i boken är svåra att veta om de är goda eller onda. Det kan vara bra att lämna läsaren i lite ovisshet, men ibland upplever jag en mix av för naiv godtrogenhet hos karaktärerna och ett lite för lite bearbetat berättande av författaren.
Berättelsen präglas av frågan kring försoning. Kan man förtjäna upprättelse, eller går vissa saker bara att försona genom förlåtelse av nåd och utan förtjänst? Jana håller fast vid det senare och bemöter pojken just på det sättet.
Boken är lättläst och man vill veta hur det ska gå. Spänningskurvan hade kunnat få vara lite högre i hela berättelsen. Slutet gör tydligt att man kan förvänta sig att det kommer fler delar. Sista sidan känns nästan mer som slutet på ett kapitel än på en bok. Min 13-åring, som tyckte väldigt mycket om Kampen om Tusenvärld, gillade Skattletaren och att åter få dyka in i David fantasyvärld.
Kommentarer