Tagg: tronihemmet (Sida 3 av 8)

Artiklen är tidigare publicerad i tidskriften “Teologi & Ledarskap, nummer 3, 2020. Du kan köpa lösnummer eller prenumerera här.

Jag reser mig och går fram till mikrofonen för att hålla i barnens stund. Det är söndag och klockan är strax över elva. I lokalen finns inga barn, en trappa ner är inga förberedelser gjorda för söndagsskola och skattkistan som alltid har sin plats bredvid mig längst fram i kyrkan är inte där. Istället finns det en filmkamera längst bak i lokalen.

– Idag har vi ingen söndagsskola i lokalerna här på Smala gränd, men var ni än är, så deltar ni i gudstjänsten och det finns söndagsskola för alla barn om ni går in på barnpedagogen.se. Kyrkan är inte en lokal, utan kyrkan är där vi är. Där du sitter just nu, avslutar jag.

Sedan vårvintern 2020 har barnledare i alla kyrkliga sammanhang mött utmaningar som man inte kunnat tänka sig, men istället för att skapa kramp har det hos de flesta lett till en stor kreativitet kring hur barnen ska kunna ha kyrka hemma. Det har varit fantastiskt att se!

Vad är kyrka? När Jesus talar om att bygga sin kyrka talar han inte om byggnader utan om människor. Ändå har vi många gånger gjort kyrkan till just kyrkolokalen och inte till människorna som träffas i den. De som träffas i kyrkan är inte bara kyrka när de ses på söndagar, utan de är kyrka hela veckan, var de än är. I år har hemmen, mer än vanligt, blivit den tydliga platsen för kyrkan.

Vad är det då att vara kyrka hemma? Det kan vara att göra det man brukar göra på gudstjänsterna, fast hemma. Det kan vara att titta på gudstjänsten som direktsänds. Det kan vara att be aftonbön. Främst kanske det är att vara kristen mitt i vardagen. Hos min familj är just nu ett sätt att ha hemmakyrka en andakt mitt i veckan med några sånger där vi hjälps åt med sång, rörelser och musicerande, ett bibelord och en bön. Det känns inte alltid så andligt, det är oftast mer än en som är på dåligt humör, men det är ett synligt tecken på att vi och vårt hus vill tjäna Herren.

I Femte Moseboken 6:4-9 står det: ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”

Pandemin har hjälpt oss att bli påminda om att våra hem och det ansvar föräldrar har för sin barns fostran i tron är det viktigaste, inte söndagsskolrummet och ledarna. För att hemmen ska kunna bli en plats där Guds rike får synas och för att föräldrarna ska kunna ta ansvar för att ge tron vidare till barnen behöver församlingen stötta hemmen. Vid en föräldraträff i vår församling Roseniuskyrkan lyfte vår predikant Martin Helgesson tre aspekter från 5 Moseboken 6. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen.  För det andra talas det om familjeandakten som aldrig tar slut – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.

Hur kan församlingen stötta familjerna i att vara kyrka hemma utifrån dessa tre aspekter? Till att börja ska församlingen stötta föräldrarna i deras egen vandring med Gud. Ledarskapet i församlingen behöver undervisa föräldrarna i Guds ord så att de kan lägga Guds ord på sina hjärtan. Föräldrarna  behöver få tips om hur de för egen del kan få till en personlig andakt i hemmet, de behöver uppmuntra och rustas i att leda sina barn i tron och att prata med vuxna vänner och kollegor om Jesus.

För det andra behöver församlingen hjälpa familjerna att leva liv där familjeandakten aldrig tar slut. Ett sätt är att ha hemgrupper där man träffas i alla generationer. När vi samlas till gudstjänst på söndagar är det tre delar som alltid är med – bibel, bön och gemenskap. På samma sätt är det i en mindre grupp som träffas under veckan – hemgruppen är en minivariant av gudstjänsten, men bibel, bön och gemenskap. Vi delar lätt upp oss i olika åldrar och missar vikten av samlingar med alla generationer. Hur kan vi mötas runt en bibeltext och dela våra tankar om den så att alla får komma till tals, alla får växa i Ordet och alla får brottas med frågor? Det ligger en stor potential i att vara kyrka hemma genom att läsa Bibeln tillsammans. Dels blir fokus på att tillsammans upptäcka saker i texten, inte på att vuxna ska undervisa barn. Dels öppnar vi oss för varandra och delar vad vi tänker, var vi står i vår vandring med Gud, osv.[1]

För det tredje behöver församlingen ge föräldrarna ett självförtroende. Alltför ofta beter vi oss som att församlingen och inte föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran i tron. Vi behöver hjälpa föräldrar att känna sig redo att ta ansvaret. Undersökningar har visat att föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn. Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring just de här tre aspekterna. Hur då? Församlingen måste ge föräldrar praktiska tips om när och hur man kan prata om tron, hjälp att prioritera tiden klokt samt ge dem kunskap om tron. Som kristna är vi inte alltid rustade att möta alla de åsikter och strömningar som rör sig i samhället. Vi kan inte ge bra skäl för vår egen tro och kan inte slå hål på argumenten från andra mot kristen tro.[2]

Ingela Wahl har arbetat med barn och familj inom King’s Kids i många år. I sin bok Familjen – ett team[3] tar hon upp ytterligare sätt som församlingen kan utrusta föräldrarna i uppgiften att vara kyrka hemma. Ett sätt är att ge familjer chansen att tillsammans få vara med och tjäna. I dessa tider har många sänt sina gudstjänster digitalt och bara haft medverkande på plats i kyrkolokalen. Vid en gudstjänst fick vår familj tillfälle att delta på många olika sätt – ett barn ordnade blommor, ett annat var med och sjöng, vi föräldrar hade olika uppgifter, osv. Det gör något med oss som familj när vi får tjäna tillsammans. Jag tror också att det kan göra det lättare för en familj att vara samma personer på söndagar som andra dagar. Om vi delar många av livets dimensioner med varandra blir vi mer transparenta och hela.

Ett annat sätt som Ingela Wahl nämner är att som familj planera utåtriktade missionshandlingar. Vad kan vi som familj göra för andra? Hur kan våra grannar märka av att vi är del av en kyrka? Många har i sina grannskap kunnat hjälpa till med handling under pandemin. Det är lätt att vi slutar vara gästfria i vårt hem, det är en utmaning i den här tiden. Ett sätt är att bjuda på fika i sin trädgård. Vad är det lilla jag kan offra för att stötta någon annan?

Jag hoppas att en av de goda saker som kommer ur pandemin är att kyrkan i Sverige blir mer klar över hur viktigt det är att bygga kyrka på ett sätt som inkluderar hem och familj. Jag hoppas att vi fortsätter bygga mötesplatser i hemmet, att söndagsskola får bli ett komplement till hemmet och inte tvärtom.

Utifrån den annorlunda situation vi ställts i under pandemin vore det intressant att undersöka hur föräldrar upplevde det när det blev mer uppenbart att om föräldrar inte gjorde något för barnens fostran i tron, så blev det inget alls. Kände föräldrarna sig rustade av församlingen på ett sätt så att de hade språk och kunskap för att förmedla tron? Var gudsrelationen en naturlig del av vardagen, i bön, i samtal, i utveckling? För en del familjer kan pandemin blivit en hjälp att upptäcka att tron måste förmedlas hemma, kyrka måste göras hemma. För andra kanske det mer blev ingenting. När verksamheten i kyrkolokalen inte fanns att tillgå fanns heller inget liv med Gud kvar… eller? Några få, men jag befarar alltför få, kände sig redo för att vara kyrka hemma.

Varje församling och familj har sina utmaningar. Oavsett vilka utmaningar vi möter får vi alla påminna oss om att ingen är perfekt, det finns förlåtelse och nya chanser. Att vara kyrka är att ständigt formas och bli mer kristuslika. Jag vet ingen plats som tränar mig så hårt och samtidigt så nådefullt på det som mitt hem.

[1] En bra metod för att läsa Bibeln med alla åldrar hittar du i boken Hemmakyrka av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, utgiven av EFS Budbärare och Salt 2019.

[2] Rusta dina barn av Natasha Crain, utgiven på Apologia förlag 2020 är en mycket bra hjälp för föräldrar att prata om Gud och frågor om tron med sina barn.

[3] Familjen – ett team, Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015.