Du har nog inte missat att jag tycker om apologetik och brinner för att hjälpa barn att tänka igenom sin kristna tro. Därför blev jag väldigt glad när Pingst ung bjöd in mig till att medverka i ett av deras avsnitt i projektet Sida vid sida. Sida vid sida är en resurs som vill utrusta församlingar att kunna möta och leda föräldrar i deras viktiga uppdrag. Det finns inspelade föreläsningar om olika ämnen och samtalsfrågor som man kan använda efter man har tittat. En fantastisk möjlighet för er som församling att fylla föräldrasamlingar med meningsfullt innehåll!
Avsnittet jag medverkar i handlar om hur vi kan prata apologetik med våra barn. Här finns samtalsfrågorna. Håll till godo och sprid vidare!
Jag är så tacksam för att får jobba med inspiration för ledare och föräldrar i min tjänst i ELM Syd!
”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.
Hur kan man som
kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin
som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi
just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man
som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår
konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det,
många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på
att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt
på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter,
men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och
har nytta av i relation till barn.
För det första
– behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i
världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill
ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna
skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt
att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst
och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte
pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om
jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt
barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt
andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat
samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte
undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan
hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem
att bearbeta när något hänt.
För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.
För det tredje –
ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i
ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft
fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina.
Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla
frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du
om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet
ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja
bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat
barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer
och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du
inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var
pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen
inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som
sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem
att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata
med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier
eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det
uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk
på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för
att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet
så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi
pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att
inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen
hör.
För det fjärde
– förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet
1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart
när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa
svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med
oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga,
och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är
det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade
från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus
Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi
också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många
gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro
att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket
större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga
ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus
har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt
28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det
förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det
ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna
får vila.
För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!
Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för familjer och Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för par, Bibeln idag och Salt, 2021.
Erfarenheten för många som jobbar med barn och familj inom kyrkan är att föräldrar idag saknar tid, struktur och språk för att samtala om den kristna tron med sina barn. Men inte bara det. Bland annat i undersökningar som Bibeln idag gjort genom projektet Här för att stanna kan man lägga märke till att det inte bara är tron som det är svårt att prata om. Många familjer idag samtalar inte överhuvudtaget utöver vardagsplanering. Utifrån dessa iakttagelser ville Bibeln idag och Salt – barn och unga i EFS utveckla ett stöd för familjer och par att komma igång med samtal i hemmet.
Resultatet blev samtalskortlekarna Hemmatid – en för familjer och en för par. De askförsedda kortlekarna är smidiga att ställa på köksbordet och när familjen, eller delar av den, samlas kan man dra ett kort, läsa frågan och börja prata. Inga förkunskaper krävs, men ibland lite mod att dela med sig av sin innersta tankar eller ett gott tävlingshumör.
I familjekortleken är det en stor blandning av olika typer av frågor och ofta går de att besvara ganska fort. Frågorna kan handla om bästa youtubekanalen, om vad man drömmer om, om den kristna tron, hur många djur man kan räkna upp på 30 sekunder eller pest eller kolera-frågor. Just de två sista typerna faller inte väl ut i just vår familj – tävling skapar stress, och att välja om man helst vill vara tyst en månad eller tala en fånig dialekt lika länge, är i mina barns ögon bara ett dumt påhitt. Finessen är att vi bara kan plocka bort de frågorna som vi inte gillar, och så kan vi prata om de andra. Vissa frågor kommer att vara en utmaning för att det kan vara jobbigt att prata om sina känslor och innersta tankar. Om man inte är så van att samtala om sådant i familjen tänker jag att man kan lägga den frågan underst och komma tillbaka till den igen, när man vant sig vid att samtala utifrån de mer lättsamma frågorna.
Parkortleken innehåller också en blandning, men många frågor går mer på djupet än familjekortleken, både i individen och i relationen, och man ska nog inte räkna med att ta en snabb tvåminutare och sedan kunna gå vidare till nästa fråga eller vardagsbestyren. Tanken med frågorna är ofta att lära känna sig själva och sin partner bättre, och att kunna stärka relationen, men också att få drömma tillsammans eller att få samtala om Bibeln och kyrkan tillsammans.
För familjer som inte samtalar så mycket är detta en väldigt god hjälp för att komma igång. För familjer som redan tycker att de pratar mycket med varandra kan frågorna hjälpa till att se nya perspektiv, tankar och egenskaper hos de andra familjemedlemmarna.
Layouten på Hemmatid går hand i hand med två andra projekt från Salt – Hemmakyrka och Hemmasnack. Hemmakyrka är ett bibelläsningsmaterial för grupper med blandade åldrar, som jag själv är medförfattare till (läs mer här). Hemmasnack är en podd där barn i 10-14-årsåldern ställer frågor om kristen tro som husteologen Martin Helgesson svarar på (lyssna där poddar finns). Dessa tre hjälpmedel får du inte missa!
Rut är en av de böcker i Bibeln som fascinerar och griper tag i mig mycket. Jag tänker att jag har läst bibeltexten och om bibeltexten en del. Ändå får jag gott om nya saker att fundera på när jag läser Bibeln idags bibelstudiehäfte över Ruts bok.
Bibeln idag säger själv om Insteg att det ”är en serie med lättillgängliga bibelstudiehäften som lämpar sig för såväl ovana som vana bibelläsare” och det håller jag med om. Det finns hittills fyra häften utgivna om Romarbrevet, 1 Mos 1-15, treenigheten och Rut.
”Insteg Rut” innehåller 8 samlingar. I inledningen till boken får läsaren hjälp med hur man kan lägga upp en samling, vare sig man har den enskilt eller i grupp. Varje samling innehåller ett låtförslag, en undervisande text, frågor och plats för anteckningar. Låtförslaget kommer man åt genom en QR-kod. Greppet känns tidstypiskt, vilket är positivt nu, men kanske gör att materialet tappar i tidlöshet.
Ray Bakers undervisande texter ger en djup förståelse av bibeltexten och får mig som läsare att fundera vidare, ibland provoceras, och framför allt att längta efter att läsa bibeltexten ännu mer. Frågorna växlar på ett bra sätt mellan att vara frågor som för läsaren in i bibeltexten och frågor som hjälper läsaren att reflektera över sitt eget liv och tillämpa bibeltexten. Utrymmet som är avsett för anteckningar underlättar för den skrivsugne, men signalerar samtidigt inte någon ton av att man ska ”göra sin läxa”.
Häftet har ett liggande format, i en lite märklig storlek. Det är mindre än ett A4 men större än en bibel, så det är lite obekvämt att bära på. Samtidigt passar formatet bra för att lägga häftet uppslaget på ett bord när man har bibelstudium i grupp.
”Insteg Rut” passar för olika åldrar, men kanske allra mest för ungdomar och unga vuxna. Jag är själv nyfiken på att prova materialet i ungdomsgruppen i vår kyrka, eller kanske med föräldrar i en babysångsgrupp, men jag skulle också rekommendera hemgrupper i blandade åldrar att testa materialet.
Har du varit med om att ditt barn ställt en riktigt svår fråga? Det har jag, många gånger. Vad ska man göra när barnen ställer svåra frågor om Gud, livet och tron? I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort ger jag sex tips på vad man kan tänka på när barnen ställer svåra frågor. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.
Det första man kan tänka på är att se till att vara närvarande och lyssna. Stanna upp med det du håller på med och var uppmärksam. Visa att du är närvarande och vill lyssna på barnet.
För det andra kan du själv ställa frågor tillbaka till
barnet. Säg ”Det där var en jätteintressant fråga, vad tänker du själv?” På det
sättet får du själv lite betänketid och kan fundera på vad du skulle kunna
svara, men du får också reda på lite mer av vad det är som rör sig i barnets
huvud kring frågan.
För det tredje skulle jag vilja tipsa dig om att våga säga ”Jag
vet inte”. Inte på ett sätt så att du undviker barnets fråga och inte tar itu
med den, men så att du vågar erkänna att du också håller på att lära dig. Du
vet inte allt. Ibland har jag fått säga till mina barn ”Jag vet inte, men vi
kan ta reda på det.” Och så har vi tagit reda på svaret tillsammans, eller så
har jag tagit reda på det och tagit upp frågan med barnet igen. Du kan också ta
med fler i familjen i samtalet. Någon annan kanske vet mer om frågan ni pratar
om?
För det fjärde vill jag uppmuntra dig att våga säga till
dina barn vad du tycker. De uppskattar att få höra din åsikt. Du ska inte göra
det på ett sätt som kräver att barnen ska tycka likadant som du, och inte
heller på ett sätt som gör att det låter som att alla kristna tänker precis
likadant. Det finns flera stora frågor inom kristen tro som teologer och filosofer
har funderat över i århundraden. Det är bra att vi säger till våra barn ”Det
här kan kristna tänka lite olika om, och så här tänker jag.”
För det femte tänker jag att när våra barn ställer frågor om livet och tron behöver vi hjälpa dem att backa ett steg och titta på frågan utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Vad säger detta om helhetsbilden i kristen tro eller i en annan livsåskådning? Vi kan behöva göra distinktioner, alltså dela upp fråga i olika perspektiv och delar. Vi kan behöva prata med barnen om sanningsbegreppet – finns det saker som är objektivt sanna för alla människor? Vilka saker är subjektiv sanna? Hjälp barnen att backa ett steg och titta på sina frågor och tankar lite utifrån.
För det sjätte så har vi vuxna själva mängder av frågor. Vi vuxna behöver leta svar och rusta oss själva så att vi kan hjälpa våra barn att rustas i sin tro och tänkande. Det finns allt fler resurser för föräldrar att på olika sätt rusta sig. Apologetik handlar om att förklara och försvara den kristna tron på ett ödmjukt och respektfullt sätt.
Det finns flera olika böcker för föräldrar eller barn, eller som ni kan läsa tillsammans. Genom dem kan ni få hjälp att tänka igenom kristen tro logiskt utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Ni kan få svar på frågor kring Bibelns historicitet, Guds existens, m.m. Det finns poddar, bloggar, goda förebilder och vänner i våra församlingar. Så försök att själv förkovra dig. Ibland kanske det är du som ställer en fråga till ditt barn som ni kan prata om och dagen därpå kommer barnet till dig med en fråga och ni får leta nya svar tillsammans.
Lycka till!
Boktips
Kristendomen bevisad för unga, J Warner Wallace, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, Apologia förlag, tankar om boken här.
Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Minihandbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
En godhet som räcker för alla av Birgitta Rasmusson med illustrationer av Sara Brunnegård, Spricka förlag, 104 sidor.
I februari recenserade jag En godhet som räcker för alla i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.
I En godhet som räcker för allatar Birgitta Rasmusson läsarna med in i en fantasifull och rolig berättelse utifrån Psalm 23. Vi möter det oroliga lammet Ängslan, den arga baggen Agge och många fler. Boken är tänkt att läsas högt tillsammans och består av sex kapitel där varje kapitel utgår från en vers i psalmen. Till varje kapitel finns frågar att samtala vidare utifrån.
I första kapitlet väller fåren över mig och kapitlet består av enbart dialog. Det blir rörigt och något tröttsamt att läsa. I de följande kapitlen blir balansen mellan dialog och berättande bättre och även om jag tror att boken hade tjänat på några färre får finner jag mig tillrätta i flocken. Författaren gestaltar fårens känslor och relationer till den gode herden på ett fint sätt med humoristiska inslag. Både jag och barnen känner igen oss och blir varma i hjärtat när vi läser.
Författaren önskar att berättelserna och bibeltexten ska få berika både barn och vuxna när de läser och samtalar tillsammans. Att lära känna varandra över generationsgränserna är en nyckel till ett livslångt lärjungaskap och jag uppskattar författarens ambition med boken. Jag tror målet att växa tillsammans kunde uppfyllts ännu mer genom att baka ihop de två avslutande delarna “Samtala om tillsammans” och “Till reflektion och eftertanke”. Den första har ett tydligt barnfokus och ställer ibland lite för många ja/nejfrågor eller banala frågor. Den andra har ett tydligt vuxenfokus och ställer djupare frågor och kopplar an till andra bibeltexter. Dessa två avdelningar tillsammans kan skapa ännu djupare möten med bibeltexten och mellan barn och vuxna.
Bokens syfte är viktigt och författaren är bra på att gestalta bibelordet på ett fantasifullt sätt i livets händelser. Jag hoppas att hon utvecklar konceptet mer och skriver fler böcker.
Hemmakyrka av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, EFS Budbäraren & Salt, 2019, 52 s.
Hur kan alla åldrar tillsammans läsa Bibeln och samtala så att alla får känna att de är en del av samtalet, får jobba med de frågor texten ger och får glädje av att höra andra generationers reflektioner över texten? Jo, med hjälp av boken Hemmakyrka är det möjligt! Du ska nu får först några snabbfakta om boken och därefter delar jag en intervju från tidningen Dagen som Josefin Lilja gjorde med mig i november 2019.
Snabbfakta “Hemmakyrka”
En metod för att läsa Bibeln tillsammans över generationsgränserna.
Passar i en hemgrupp eller med familjen.
Metoden går att använda på vilken bibeltext som helst.
Boken innehåller sju samlingar med texter från Johannesevangeliet.
Varje samling ställer samma frågor till texten. Frågorna finns som lista, frågekort eller spelplan.
Boken ger ytterligare förslag på nio texter om Petrus att fortsätta med.
Ger en samlingsstruktur med start, bibelläsning och samtala, bön och upptäck mer.
Ger tips för hur du kan komma igång.
Ger tips för hur ni kan ha samtal med alla åldrar.
Innehåller en översikt över Bibelns innehåll.
Ger tips på olika sätt att be med alla åldrar.
Boken har “öppen rygg” vilket gör att den lätt kan ligga uppslagen på bordet så att alla i gruppen kan se.
Boken är snart slut i lager. Nytryck är förhoppningsvis på gång från Salt, men passa på att köpa nu!
Tre mammor ger ut ”Hemmakyrka” – en bok som får in Bibeln i vardagen
Hur får man in tron i vardagen och hur kan man läsa Bibeln tillsammans med barnen utan att det känns tråkigt och motigt? Tre mammor, som alla arbetat med kristen barnverksamhet, har tagit fram verktyg för att få just detta att fungera. Och de delar mer än gärna med sig av sina bästa tips.
– Kyrkan är inte bara en gudstjänstlokal, den är människorna även hemma, säger Sofia Ödman, inspiratör för barnverksamheten inom Evangelisk luthersk mission, och en av författarna till boken ”Hemmakyrka”.
Hämtning på förskola, skjutsning till träning, matlagning och husfix. Listan över vardagens ”måsten” går förmodligen att göra hur lång som helst. Hur ska man då dessutom orka ta tid för sin och familjens andliga utveckling?
Sofia Ödman sticker inte under stol med att det är utmanande.
– Att ta sig tid och ork till detta, det tror jag är den absolut största utmaningen, säger hon till Dagen.
– Men det är viktigt att vi gör det och jag tror helt enkelt att det handlar om att bestämma sig. Det kommer sällan spontant.
Sofia Ödman, själv mamma till fyra barn, vet mycket väl hur svårt det kan vara att få till en stund med andlig förkovran. Oavsett om det gäller en enklare andakt på kvällen eller ett längre samtal som utgår från Bibelns berättelser. Hon berättar med ett lätt skratt om gånger då kvällsbönen slutat med att familjen brustit ut gapskratt.
– Men då får det vara så den gången, man behöver inte se det som ett misslyckande när det inte blir lugnt och stilla.
Nej, syftet med boken ”Hemmakyrka” är inte att lägga sten på börda på redan hårt kämpande barnfamiljer. Tvärtom. Sofia Ödman och hennes medförfattare Elin Redin och Rakel Brandt, båda verksamma inom EFS, vill uppmuntra och hjälpa fler kristna att fördjupa och leva ut sin tro, mitt i det pågående livet. Att vardagen rullar på betyder inte att familjens andlighet måste sättas på paus, menar författarna.
– Vi tre mammor började prata om detta, hur man ska föra vidare den kristna tron till sina barn på ett bra sätt. Vi ville alla att den skulle bli synlig i hemmet och få prata tro tillsammans, barn och vuxna, säger Sofia Ödman när vi möts i samband med ett föredrag om boken.
– Men då behöver man medvetet prioritera det, och boken vill vi ska vara till hjälp. Som förälder vet man inte alltid hur man ska prata, även om man själv är uppväxt i ett kristet hem.
Sagt och gjort. De tre kvinnorna, alla med yrken som berör barn och tro, tog fram en samtalsmetod som kan liknas vid en hemgrupp, med konkreta verktyg för att få barn och vuxna att prata om tro och Bibelns berättelser tillsammans, på lika villkor.
– Det händer något när man träffas över generationsgränserna. När ett barn får höra en vuxen prata om rädslor, eller när man får lyssna till en 22-åring som reflekterar kring en bibeltext – det ger ett stort mervärde. Jag tror på att utvidga sin krets, att inte alltid bara vara den egna familjen utan ta steget att bjuda in en pensionär, en student eller någon som flytt från ett annat land, säger Sofia.
Två av de konkreta råden i boken “Hemmakyrka” lyder: avgränsa samlingen till en viss tid och planera gärna in den tillsammans med andra.
– Det är som med träning; det är lättare att komma iväg om man bestämt träff med någon. Vi hjälper varandra så att det verkligen blir av, menar Sofia.
Ett förslag på upplägg är att avsätta två timmar i veckan för ett bibelsamtal, vuxna och barn tillsammans. Man kan till exempel träffas klockan 17 och äta middag tillsammans (“för det måste ju alla ändå göra”) och därefter ha ett samtal, med avslut klockan 19. I boken “Hemmakyrka” finns färdiga upplägg, med förslag på inledande lekar, färdiga böner och bibeltexter med tillhörande samtalsfrågor. Ju yngre barnen är desto kortare bör samtalet vara. Barn och vuxna har varsin bibel framför sig och de barn som kan läsa själva uppmuntras att läsa några verser högt. Alla ska känna sig delaktiga.
– Vi har testat några olika varianter hemma, oftast bara vår familj, men jag tror det funkar bättre att blanda upp med andra barn och vuxna. Då får våra barn lättare att fokusera, säger Sofia.
Varför är det viktigt att få in kyrkan i hemmet? Räcker det inte med söndagarna?
– Jag tror det finns ett sug i samhället efter att leva hela liv. Jag är ju kristen i hela min identitet. Är jag samma person när jag är hemma med mina barn som den jag är i kyrkan på söndagar? Har jag ett annat språk till exempel? Pratar jag om helt olika saker hemma och i kyrkan?
Sofia understryker att föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv och menar att det finns en risk om man anser att institutioner som skola och kyrka ska ansvara för barnens utveckling. Barnen lägger märke till om en förälder uppvisar olika identiteter på söndag förmiddag och övriga dagar i veckan. Det behövs en ”äkthet i livet”, menar Sofia.
– Under veckan har vi kanske en timme söndagsskola och gudstjänst – det är väldigt lite i relation till ett helt lärjungaskap. Om jag och mina barn ska växa behöver vi ägna mer tid åt bibel, bön och samtal. Vi som vuxna behöver tänka vad jag i långa loppet tycker är viktigast. Vad får det i så fall för konsekvenser för vår kalender?
Den här helgen, 11-13 september, har ELM sin årskonferens. Konferensen är digital och i fredags fick jag vara med i ett samtal om hur vi drömmer om att ELM ser ut om tio år, vilka utmaningar vi står i och vilka glädjeämnen vi har. En sak som jag drömmer om är att våra församlingar och föreningar ska stötta familjerna, så att föräldrar blir tryggare i att förmedla tron till sina barn och känner att de har tid, struktur och språk för att göra det.
Idag är det söndag och Roseniuskyrkans gudstjänst sänds som konferensens gudstjänst. Det blir barnens stund med skattkista och sång. Sedan kan alla ni som är med hemifrån ha söndagsskola hemma. Här kommer några tips på som handlar om hur vi kan hitta rätt utifrån temat “Vart är vi på väg?”
Slå upp Psalt 119:105 och läs versen tillsammans. Prata om hur vi kan hitta rätt på vår väg.
Läs senaste numret av Droppen. Om du inte har den hemma kan du börja prenumerara här.
Titta på filmen med Josiah Thombe från Bethesda Children’s Ministry och se vad Guds ord och evangeliet har fått betyda för honom.
Glöm inte att dela med dig av det du har till Kom och se Östafrika, komochse.se, ELM:s missionsmaterial för barn. Ge en gåva via swish 123 495 65 95, skriv Kom och se Östafrika som meddelande.
Med bön om att vi alla ska få en välsignad gudstjänst!
Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.
En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.
När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.
Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.
Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!
Kommentarer