Denna recension har tidigare publicerats i tidningen Budbäraren.
Aldrig förr har jag fått frågan “Med vilken mening från den här bibeltexten skulle en politiker kunna inleda ett tal?”, men nu har det hänt. Bibelspelet “Ingångar” öppnar för nya frågeställningar för dem som vill läsa Bibeln tillsammans.
“Ingångar” är ett frågekortspel med minimal förberedelse, men som verkligen hjälper en grupp att utforska Bibeln. Spelets grundtanke påminner om att läsa Bibeln genom observation, tolkning och tillämpning för att sedan dela sina upptäckter med andra.
Efter högläsning av en bibeltext får spelarna fem kort var. Turen går runt och korten läggs i en särskild färg- och nummerordning. Reglerna kan anpassas efter åldersgrupp och tidsutrymme. Med ovana bibelläsare eller barn passar en berättelse ur evangelierna, medan det för mer vana bibelläsare är spännande med en annan textgenre.
En spelare lägger ett kort och får själv svara på frågan på kortet, till exempel: “Finns det något i bibeltexten som stör dig?” Gruppen hjälper till med svaret om det behövs. Vinner gör den som först blir av med sina kort. Förutom någon otydlighet i spelreglerna och en utmaning i att spelet kan ta lång tid är detta ett fantastiskt redskap. Det fungerar i såväl barnfamiljer som på ungdomsgruppen och bland vuxna.
Vända våra hjärtan till varandra – Guds föräldraskap och
vårt, Ingela Wahl i samarbete med Olof Brandt, King’s Kids och Bibeln idag
2022.
Ingela Wahl har nyligen kommit ut med sin tredje bok, denna gång i samarbete med Olof Brandt. Medan hennes tidigare böcker fokuserat på relationer över generationsgränser (Alla åldrars församling, 2013) och på familjen som helhet (Familjen – ett team, 2015, läs mer här) zoomar hon nu in på föräldraskap.
Utifrån övertygelsen att föräldrar är de viktigaste för
barnen när det gäller att visa på vem Gud är och på vägen till en relation med
honom, skriver Ingela Wahl om Gud som förälder och vad det innebär för mänskligt
föräldraskap. Hon lyfter fram vikten av att se barn som gåvor och därefter
talar hon om hemmet som en central plats. I kapitel 5 går hon mer praktiskt in
på hur man kan göra som förälder för att ge gudstron vidare till barnen för att
i kapitel 6 tala om vikten av att vara del av en församling. De två sista kapitlen
riktar sig till församlingsledare respektive till barn och handlar om hur dessa
grupper kan tänka kring föräldrar de möter eller har.
De tankar som förs fram i boken är välgrundade i Bibeln.
Författaren lyfter fram att det finns två saker som är konstanta – Guds karaktär
och hans ord (s 12). Att vilja följa och hämta näring i Guds ord i
föräldraskapet genomsyrar hela boken. Många bibelord skrivs ut. Det är skönt för
läsaren, samtidigt som det kan vara nyttigt att behöva slå upp Bibeln själv och
se sammanhanget till det som citeras. Ingela Wahl har själv lång erfarenhet av
att vara förälder och att jobba med familjer, men hon styrker även sina tankar
med hjälp av många andra erfarna författare och ledare för barn och familj. Även
här återges många citat.
Jag kan ibland uppleva boken lite rörig. Det är många typer
av rubriker och jag har svårt att minnas vad som var poängen med det jag läst.
Då är de grå rutorna fantastiskt bra! De återkommer några gånger per kapitel och
innehåller en fråga att fundera på för läsare, samt något att göra tillsammans
med sin familj. Det gör att boken blir ett verktyg in i läsarens vardag.
Författaren lyckas väl med att uppmuntra föräldrar att göra
sitt bästa och samtidigt erkänna att alla misslyckas. Texten blir inte dömande.
Jag tror att befrielsen i att få omvända sig och börja om på nytt helt gratis
på grund av vad Jesus gjort kunde lyfts fram lite mer, likväl som att det inte
är vi som räddar våra barn, utan Gud. I det sista kapitlet som riktar sig till
barn beskrivs det på ett bra sätt hur man lära känna Jesus och blir räddad av
honom.
Jag uppfattar att boken riktar sig till föräldrar som redan
är kristna, och som behöver förstå sin roll och uppmuntras och utrustas i att ge
vidare Jesus till sina barn. Det hade varit intressant att få med ett perspektiv
av hur man gör som förälder om man själv precis har blivit kristen, om allt med
Bibeln, bön och församling är helt nytt. Men det kanske är en annan bok?
Föräldrar kan uttrycka att de saknar tid, struktur och språk
för att ge den kristna tron vidare till sina barn. I ”Vända våra hjärtan till
varandra” får du som förälder tips på att hitta tid och struktur, men framför
allt får du ett språk för att tala om Gud och livet med honom med dina barn!
En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.
Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.
I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.
Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.
Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.
På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.
Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.
Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.
När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.
Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.
Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för familjer och Hemmatid – En kortlek med samtalsfrågor för par, Bibeln idag och Salt, 2021.
Erfarenheten för många som jobbar med barn och familj inom kyrkan är att föräldrar idag saknar tid, struktur och språk för att samtala om den kristna tron med sina barn. Men inte bara det. Bland annat i undersökningar som Bibeln idag gjort genom projektet Här för att stanna kan man lägga märke till att det inte bara är tron som det är svårt att prata om. Många familjer idag samtalar inte överhuvudtaget utöver vardagsplanering. Utifrån dessa iakttagelser ville Bibeln idag och Salt – barn och unga i EFS utveckla ett stöd för familjer och par att komma igång med samtal i hemmet.
Resultatet blev samtalskortlekarna Hemmatid – en för familjer och en för par. De askförsedda kortlekarna är smidiga att ställa på köksbordet och när familjen, eller delar av den, samlas kan man dra ett kort, läsa frågan och börja prata. Inga förkunskaper krävs, men ibland lite mod att dela med sig av sin innersta tankar eller ett gott tävlingshumör.
I familjekortleken är det en stor blandning av olika typer av frågor och ofta går de att besvara ganska fort. Frågorna kan handla om bästa youtubekanalen, om vad man drömmer om, om den kristna tron, hur många djur man kan räkna upp på 30 sekunder eller pest eller kolera-frågor. Just de två sista typerna faller inte väl ut i just vår familj – tävling skapar stress, och att välja om man helst vill vara tyst en månad eller tala en fånig dialekt lika länge, är i mina barns ögon bara ett dumt påhitt. Finessen är att vi bara kan plocka bort de frågorna som vi inte gillar, och så kan vi prata om de andra. Vissa frågor kommer att vara en utmaning för att det kan vara jobbigt att prata om sina känslor och innersta tankar. Om man inte är så van att samtala om sådant i familjen tänker jag att man kan lägga den frågan underst och komma tillbaka till den igen, när man vant sig vid att samtala utifrån de mer lättsamma frågorna.
Parkortleken innehåller också en blandning, men många frågor går mer på djupet än familjekortleken, både i individen och i relationen, och man ska nog inte räkna med att ta en snabb tvåminutare och sedan kunna gå vidare till nästa fråga eller vardagsbestyren. Tanken med frågorna är ofta att lära känna sig själva och sin partner bättre, och att kunna stärka relationen, men också att få drömma tillsammans eller att få samtala om Bibeln och kyrkan tillsammans.
För familjer som inte samtalar så mycket är detta en väldigt god hjälp för att komma igång. För familjer som redan tycker att de pratar mycket med varandra kan frågorna hjälpa till att se nya perspektiv, tankar och egenskaper hos de andra familjemedlemmarna.
Layouten på Hemmatid går hand i hand med två andra projekt från Salt – Hemmakyrka och Hemmasnack. Hemmakyrka är ett bibelläsningsmaterial för grupper med blandade åldrar, som jag själv är medförfattare till (läs mer här). Hemmasnack är en podd där barn i 10-14-årsåldern ställer frågor om kristen tro som husteologen Martin Helgesson svarar på (lyssna där poddar finns). Dessa tre hjälpmedel får du inte missa!
Många av oss kanske känner att livet nu lättar, men det kan också finnas en kvarvarande trötthet när restriktioner i vårt samhälle nu börjar lätta. Ofta är det i våra hem som trötthet märks som mest. I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort delar jag några tankar om hur man kan skapa en god atmosfär i ett hem av trötthet. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.
Under det senaste året har många av oss umgåtts mer med dem vi bor med än vad vi är vana vid. På många sätt har det varit en styrka och relationerna har fått fördjupas, men på andra sätt har det varit slitsamt. Jag har som mamma ganska många gånger kunnat känna en trötthet.
När det blir slitningar i familjen kan man fundera på: Kan jag ha vilket humör som helst? Kan jag bete mig hur som helst? Det är ju ändå mitt hem, jag ska ju kunna slappna av, eller? Det är kanske inte så enkelt, utan vi behöver tänka på hur vi är mot varandra. Jag har tänkt på fyra olika saker när det gäller det här.
Det första är att försöka tänka gott om den andre. Om någon i min familj gör eller säger något och min första spontana reaktion är att ifrågasätta, blir uppretad eller arg, så får jag försöka stanna upp och tänka att den andra personen kanske vill väl och menar väl.
Det andra jag har tänkt på är att ibland behöva stanna upp och vara tyst. Särskilt när jag blir arg får jag tänka på att andas, tänka till och inte börja prata förrän jag har koll på vad jag säger.
Det tredje som jag har tänkt på är vikten av att använda ordet förlåt, både att kunna säga förlåt till någon som man gjort illa och att uttrycka till någon som gjort mig illa: Jag förlåter dig.
Det fjärde jag tänkta på är att Efesierbrevet, särskilt kapitel 4, är en bra hjälp i allt detta. Där finns perspektivet av hur vi ska vara mot varandra. Det Paulus skriver utgår ifrån vad han sagt i början av brevet om vår identitet i Kristus – att vi är förlåtna, upprättade och rättfärdiggjorda och lever med Jesus. Sedan kommer det en mängd bra tips i kapitel 4. Läs gärna det och funderar på hur det kan hjälpa oss i hur vi är mot varandra. I kapitlet finns också ett annat perspektiv – återkommande sägs att Gud har förlåtit oss och att han förlåter oss igen när vi misslyckas.
Med hjälp av dessa tankar får vi i våra familjer och hem försöka bygga en god atmosfär mitt i all trötthet. En av Lina Sandell-Bergs psalmer har fått bära mig mycket under pandemin och får fortsätta bära i det som kommer:
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.
På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika
barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett
trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill
dela med mig av några tankar.
För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.
Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst
för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i,
hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen
vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära
texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller
är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger
barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar
och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken
friheter författaren tagit sig, etc.
Därefter brukar jag också titta på vilket urval av
bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala
punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och
se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla
vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden
och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona,
Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det
ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta
gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och
Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?
När man läst några olika barnbiblar i familjen kan
intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni
kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och
min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i
berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det
visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns
en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är
Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den
gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på
köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga
Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se
likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.
Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och
Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika
över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!
100 kreativa böner – För församling och familj av Alexandra
Hyllerud och Birgitta Örjestad, Barnskivor.se, 136 s.
För mig är det ofta en utmaning att hitta tid och utrymme för bön, både enskilt och tillsammans med andra. Tillsammans med barn är det viktigt att fundera på hur jag som förälder eller ledare kan hjälpa barnen att kunna prata med Gud på ett naturligt sätt och komma till honom för både tillbedjan, förlåtelse, hjälp och tacksamhet. Jag brukar ibland säga att det inte finns något i Bibeln som vi inte kan undervisa barn om, men att vi behöver tänka på hur vi undervisar. På samma sätt tror jag det kan vara med bönen – barn behöver samma helhet i bönen som vuxna, men vi kan behöva fundera på hur vi ber för att hjälpa barnen att fokusera, förstå Guds storhet och hans omsorg om dem i bönen.
Genom åren har jag fått med mig olika bönetips – färdigskrivna böner, popcornbön, duplobön, bönestationer, m.m. Nyligen gav Barnskivor.se ut en bok av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad med inte mindre än 100 bönetips för församling och familj som författarna samlat på sig genom åren när de arbetat med barn och familj i kyrkan. “100 kreativa böner” är en sådan där idébok som man som barnledare eller förälder vill ha i hyllan för att kunna ta hjälp av för att hitta olika sätt att be med barnen. Boken är indelad i sju kapitel där de två första fokuserar på olika inriktning i bönen, med tillbedjan, tack, förlåt och önskningar i första kapitlet och bön för andra och varandra i andra kapitlet. Jag uppskattar att fokus på tillbedjan kommer först i boken, precis som bönen Vår fader börjar med tillbedjan av Gud innan våra önskningar kommer in. De fem följande kapitlen är mer indelade efter olika sätt att be – bönelekar, bönespel, pysselböner, bönestationer och böner kopplat till undervisning. I någon mån överlappar de två typerna av kapitel varandra, men indelning är ändå att bra sätt för läsaren att kunna dyka ner i registret och lätt hitta idéer för antingen den inriktning man vill ha på bönen, eller hur man vill be.
Det finns en stor rikedom bland böneförslagen och det märks att författarna har en djup längtan efter att bön ska vara naturligt och roligt för barn. De säger i bokens inledning att ”syftet med de kreativa bönerna är att barnen ska tycka att det är roligt att be till Jesus, att våga be ut hans namn högt och att man kan be och tacka Jesus tillsammans i sin familj eller barngrupp!” Ibland berättar någon av författarna hur ett sätt att be uppkommit, som ”kojbönen” som uppstod när Alexandra och hennes dotter kom på att det var lättare att be under täcket med en ficklampa tänd, än utanför täcket.
Även om författarnas fokus är bra och det är positivt att få många olika kreativa idéer på hur man kan be kan jag fundera på vad vissa förslag gör med vår gudsbild. Finns det en risk att bön mest blir en lek, där ballongen som ska slås fram och tillbaka mellan deltagarna får mer fokus än samtalet med Gud? Finns det en risk att Guds helighet förminskas när man ska kasta popcorn och den som lyckas fånga det med munnen får tacka Jesus för något? Även om det är viktigt att barnen upplever att relationen med Gud kan vara rolig, och att Jesus lyssnar på oss oavsett omständigheter, tänker jag att det är viktigt att bönen också får vara lika allvarlig och på allvar som för vuxna.
Med
det sagt kommer jag ändå ha glädje av boken. Den kommer att ge inspiration när
jag behöver hitta nya sätt att be och med 100 idéer går det alltid att hitta
något som fungerar bra och går att anpassa till de barn och de sammanhang jag
är i. För det är viktigt och riktigt att be tillsammans med barn och hjälpa dem
att samtala med och lyssna på Gud.
Artiklen är tidigare publicerad i tidskriften “Teologi & Ledarskap, nummer 3, 2020. Du kan köpa lösnummer eller prenumerera här.
Jag reser mig och går fram till mikrofonen för att hålla i barnens stund. Det är söndag och klockan är strax över elva. I lokalen finns inga barn, en trappa ner är inga förberedelser gjorda för söndagsskola och skattkistan som alltid har sin plats bredvid mig längst fram i kyrkan är inte där. Istället finns det en filmkamera längst bak i lokalen.
– Idag har vi ingen söndagsskola i lokalerna här på Smala
gränd, men var ni än är, så deltar ni i gudstjänsten och det finns söndagsskola
för alla barn om ni går in på barnpedagogen.se. Kyrkan är inte en lokal, utan
kyrkan är där vi är. Där du sitter just nu, avslutar jag.
Sedan vårvintern 2020 har barnledare i alla kyrkliga sammanhang mött utmaningar som man inte kunnat tänka sig, men istället för att skapa kramp har det hos de flesta lett till en stor kreativitet kring hur barnen ska kunna ha kyrka hemma. Det har varit fantastiskt att se!
{“DeviceAngle”:-0.022087208926677704}
Vad är kyrka? När Jesus talar om att bygga sin kyrka talar
han inte om byggnader utan om människor. Ändå har vi många gånger gjort kyrkan
till just kyrkolokalen och inte till människorna som träffas i den. De som
träffas i kyrkan är inte bara kyrka när de ses på söndagar, utan de är kyrka
hela veckan, var de än är. I år har hemmen, mer än vanligt, blivit den tydliga
platsen för kyrkan.
Vad är det då att vara kyrka hemma? Det kan vara att göra det man brukar göra på gudstjänsterna, fast hemma. Det kan vara att titta på gudstjänsten som direktsänds. Det kan vara att be aftonbön. Främst kanske det är att vara kristen mitt i vardagen. Hos min familj är just nu ett sätt att ha hemmakyrka en andakt mitt i veckan med några sånger där vi hjälps åt med sång, rörelser och musicerande, ett bibelord och en bön. Det känns inte alltid så andligt, det är oftast mer än en som är på dåligt humör, men det är ett synligt tecken på att vi och vårt hus vill tjäna Herren.
I Femte Moseboken 6:4-9 står det: ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
Pandemin har hjälpt oss att bli påminda om att våra hem och det ansvar föräldrar har för sin barns fostran i tron är det viktigaste, inte söndagsskolrummet och ledarna. För att hemmen ska kunna bli en plats där Guds rike får synas och för att föräldrarna ska kunna ta ansvar för att ge tron vidare till barnen behöver församlingen stötta hemmen. Vid en föräldraträff i vår församling Roseniuskyrkan lyfte vår predikant Martin Helgesson tre aspekter från 5 Moseboken 6. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen. För det andra talas det om familjeandakten som aldrig tar slut – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.
{“DeviceAngle”:-0.044581912457942963}
Hur kan församlingen stötta familjerna i att vara kyrka
hemma utifrån dessa tre aspekter? Till att börja ska församlingen stötta
föräldrarna i deras egen vandring med Gud. Ledarskapet i församlingen behöver
undervisa föräldrarna i Guds ord så att de kan lägga Guds ord på sina hjärtan.
Föräldrarna behöver få tips om hur de
för egen del kan få till en personlig andakt i hemmet, de behöver uppmuntra och
rustas i att leda sina barn i tron och att prata med vuxna vänner och kollegor
om Jesus.
För det andra behöver församlingen hjälpa familjerna att
leva liv där familjeandakten aldrig tar slut. Ett sätt är att ha hemgrupper där
man träffas i alla generationer. När vi samlas till gudstjänst på söndagar är
det tre delar som alltid är med – bibel, bön och gemenskap. På samma sätt är
det i en mindre grupp som träffas under veckan – hemgruppen är en minivariant
av gudstjänsten, men bibel, bön och gemenskap. Vi delar lätt upp oss i olika
åldrar och missar vikten av samlingar med alla generationer. Hur kan vi mötas
runt en bibeltext och dela våra tankar om den så att alla får komma till tals,
alla får växa i Ordet och alla får brottas med frågor? Det ligger en stor
potential i att vara kyrka hemma genom att läsa Bibeln tillsammans. Dels blir
fokus på att tillsammans upptäcka saker i texten, inte på att vuxna ska
undervisa barn. Dels öppnar vi oss för varandra och delar vad vi tänker, var vi
står i vår vandring med Gud, osv.[1]
För det tredje behöver församlingen ge föräldrarna ett
självförtroende. Alltför ofta beter vi oss som att församlingen och inte
föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran i tron. Vi behöver hjälpa
föräldrar att känna sig redo att ta ansvaret. Undersökningar har visat att
föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn.
Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på
söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring
just de här tre aspekterna. Hur då? Församlingen måste ge föräldrar praktiska
tips om när och hur man kan prata om tron, hjälp att prioritera tiden klokt
samt ge dem kunskap om tron. Som kristna är vi inte alltid rustade att möta
alla de åsikter och strömningar som rör sig i samhället. Vi kan inte ge bra
skäl för vår egen tro och kan inte slå hål på argumenten från andra mot kristen
tro.[2]
Ingela Wahl har arbetat med barn och familj inom King’s Kids
i många år. I sin bok Familjen – ett team[3]tar
hon upp ytterligare sätt som församlingen kan utrusta föräldrarna i uppgiften
att vara kyrka hemma. Ett sätt är att ge familjer chansen att tillsammans få
vara med och tjäna. I dessa tider har många sänt sina gudstjänster digitalt och
bara haft medverkande på plats i kyrkolokalen. Vid en gudstjänst fick vår
familj tillfälle att delta på många olika sätt – ett barn ordnade blommor, ett
annat var med och sjöng, vi föräldrar hade olika uppgifter, osv. Det gör något
med oss som familj när vi får tjäna tillsammans. Jag tror också att det kan
göra det lättare för en familj att vara samma personer på söndagar som andra
dagar. Om vi delar många av livets dimensioner med varandra blir vi mer
transparenta och hela.
Ett annat sätt som Ingela Wahl nämner är att som familj planera
utåtriktade missionshandlingar. Vad kan vi som familj göra för andra? Hur kan
våra grannar märka av att vi är del av en kyrka? Många har i sina grannskap
kunnat hjälpa till med handling under pandemin. Det är lätt att vi slutar vara
gästfria i vårt hem, det är en utmaning i den här tiden. Ett sätt är att bjuda
på fika i sin trädgård. Vad är det lilla jag kan offra för att stötta någon
annan?
Jag hoppas att en av de goda saker som kommer ur pandemin är
att kyrkan i Sverige blir mer klar över hur viktigt det är att bygga kyrka på
ett sätt som inkluderar hem och familj. Jag hoppas att vi fortsätter bygga
mötesplatser i hemmet, att söndagsskola får bli ett komplement till hemmet och
inte tvärtom.
Utifrån den annorlunda situation vi ställts i under pandemin vore det intressant att undersöka hur föräldrar upplevde det när det blev mer uppenbart att om föräldrar inte gjorde något för barnens fostran i tron, så blev det inget alls. Kände föräldrarna sig rustade av församlingen på ett sätt så att de hade språk och kunskap för att förmedla tron? Var gudsrelationen en naturlig del av vardagen, i bön, i samtal, i utveckling? För en del familjer kan pandemin blivit en hjälp att upptäcka att tron måste förmedlas hemma, kyrka måste göras hemma. För andra kanske det mer blev ingenting. När verksamheten i kyrkolokalen inte fanns att tillgå fanns heller inget liv med Gud kvar… eller? Några få, men jag befarar alltför få, kände sig redo för att vara kyrka hemma.
Varje församling och familj har sina utmaningar. Oavsett vilka utmaningar vi möter får vi alla påminna oss om att ingen är perfekt, det finns förlåtelse och nya chanser. Att vara kyrka är att ständigt formas och bli mer kristuslika. Jag vet ingen plats som tränar mig så hårt och samtidigt så nådefullt på det som mitt hem.
[1] En bra
metod för att läsa Bibeln med alla åldrar hittar du i boken Hemmakyrka
av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, utgiven av EFS Budbärare och Salt
2019.
[2]Rusta
dina barn av Natasha Crain, utgiven på Apologia förlag 2020 är en mycket
bra hjälp för föräldrar att prata om Gud och frågor om tron med sina barn.
[3]Familjen – ett team, Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015.
Jag sitter med i styrgruppen för nätverket ”Jesus till barnen” som representant för ELM Syd. ”Jesus till barnen” står på en bred ekumenisk plattform och vill stötta hem och kyrka för att ge Jesus till barnen och föra barnen till Jesus.
I vår bjuder vi in till fyra inspirerande digitala mötesplatser. Varje träff riktar sig till en viss målgrupp – föräldrar, barnledare eller kyrkoherdar/församlingsledare/präster/pastorer – för att just ni ska få lyssna, samtala och inspireras i er roll för den tid vi lever i.
Sedan 2012 har Salt – Barn och unga i EFS tillsammans med Søndagsskolen
Norge gett ut söndagsskolmaterialet SKATTEN i Sverige. Jag har använt det som
ledare i barngrupper i lokal församling och även haft möjligheten att få arbeta
på riksnivå med att utveckla SKATTEN och inspirera ledare.
Nu i pandemitider har barngrupper och söndagsskolor fått
ställa om sin verksamhet. Många provar digital söndagsskola där barn och ledare
träffas via Zoom eller annat digitalt verktyg. Här passar SKATTEN in väldigt
bra! SKATTEN är till stor del digitalt baserat, det har en pedagogisk och
genomtänkt struktur som är enkel att tillämpa i digitala möten och det sätter
Bibelns berättelser och barnens tro och erfarenheter i centrum.
I Roseniuskyrkan där jag är ansvarig för barnverksamheten
har vi haft söndagsskola på Zoom sedan januari i år. Jag vill dela med mig av
våra erfarenheter och ge tips om hur man kan arbeta med SKATTEN digitalt. Jag
gör det utifrån SKATTENs fem samlingsdelar – Gemenskap, Berättelse, Eftertanke,
Uppdrag och Avslutning – och den numrering som de olika momenten i samlingen
har.
Om du inte känner till SKATTEN sedan tidigare kan du läsa mer på skatten.nu. Materialet finns att köpa i SKATTENs webbutik. När du köpt ett paket laddar du ner en zip-mapp där ledarhäfte, agenda, unika moment för varje samling, sånger, m.m. ingår. Du får ett konto i webbutiken och kan ladda ner mappen flera gånger till olika enheter. Just nu finns det fyra paket att köpa, men det kommer fler. Tanken är att det ska finnas sex paket med 12 samlingar vardera plus ett jul-, ett påsk- och ett gudstjänstpaket.
Att lägga upp en digital samling
Gemenskap – vi ser varandra och känner att vi hör ihop i Guds rike
Var två ledare – en som sköter det tekniska, släpper in barnen i mötet och stänger av mikrofoner vid behov och en som leder samlingen. Ha alla kamerorna på och mikrofonerna av. Visa barnen hur de ska sätta på mikrofonen när du ber dem prata. Säg hej till alla barn, nämn dem vid namn och låt gärna var och en berätta något, t ex vad deras favoritdjur är eller något som hänt i veckan.
01 Inledningssång – det går inte att sjunga gemensamt med
mikrofonerna på, men ledaren kan dela en sång i Zoom, antingen bara ljud eller
en film med rörelser, och barnen kan sjunga där hemma med mikrofonerna
avstängda. Jag har använt sången ”Kom och se” flera gånger. Tänka på att även
dela ljudet och inte bara skärmen.
02 Tack och bön med tre ljus – vi har låtsats att var och en
har en tändsticksask och tre ljus framför sig. Så har vi tillsammans tänt det
första ljuset, ledare har bett den första bönen, lämnat tyst så att barnen kan
be därhemma, och sedan tänt det andra ljuset, osv.
03 Skattkista – den stora skattkistan vi använder i kyrkans
lokaler är lite stor att visa i Zoom så jag har valt att använda en hemlig
tygpåse i stället. Jag tar upp det som ligger i påsen, frågar något barn om vad
det är och vilken bibelberättelse det skulle kunna handla om idag. En del barn
sätter spontant på sin mikrofon och ger en kommentar. Det fungerar bra.
04 Kollekt – här brukar vi ta upp kollekt till [Kom och se] som
är ELMs missionsprojekt för barn. Jag delar min skärm och visar ett foto från
något av våra missionsprojekt och på bilden står ett swish-nummer. Barn tar
hjälp av sina föräldrar med att swisha. Som ledare kan jag också swisha en gåva
och när jag hunnit göra det vet jag att de flesta barn och föräldrar också hunnit
klart.
05 Minnesversövning – det här momentet flyttar jag runt i
samlingen och tar där det passar. Vid en samling började vi med att sjunga ”Så
älskade Gud världen” och jag delade filmen med rörelser. I en annan samling
bytta jag ut vissa ord i en minnesvers till bilder och delade min skärm. Barnen
fick gissa vad det skulle stå i stället för bilderna. Jag lät ett barn i taget
svara. Sedan läste vi hela versen tillsammans, barnen med mikrofonerna av.
Berättelse – Vi upplever och lär oss berättelsen med många intelligenser och med hela vår varelse
06 In i Bibeln – jag brukar visa upp min vanliga Bibel och fråga barnen vilka två delar man kan dela in Bibeln i (GT och NT). Just nu använder vi paket 1 och följer berättelser i Matteusevangeliet så något av de äldre barnen brukar komma ihåg vilken bibelbok vi håller på med när jag frågar om det.
07 Dagens berättelse – många, men inte alla av SKATTENs
berättaralternativ fungerar att använda i en digital samling. Berättarbilder med
manus fungerar bra att dela på skärmen och det blir lätt för barnen att
fokusera. Om man vill använda tala-måla-bilden kan man dela sin skärm så att
bilden syns. I menyn när man delar skärm i Zoom kan man välja ”Annotate”
(anteckningar), välja färg och tjocklek på pennan och rita på bilden. Det
ritade går att spara innan man slutar dela skärmen. Dockteater fungerar utmärkt
att genomföra. I Zoom finns till och med en funktion med videofilter där du kan
välja att visa en virtuell scen. Monolog, lekberättande med musik, film och
ljudberättelse har jag inte provat än, men ser inga svårigheter med att använda
det digitalt. Jag har heller inte provat flanellograf än. Det skulle nog
fungera bra. De berättarformer som jag tänker är svårare att använda är drama, lekberättande,
berättande med vandring och TV-program. Om man är flera ledare och barn i ett
hushåll kanske man kan hjälpa åt att genomföra någon av dessa berättarformer.
Eftertanke – Vi funderar över berättelsen och är öppna för vad Gud vill visa oss
08 Dagens fråga – Jag brukar lägga dagens fråga i ett lite större kuvert, med ett frågetecken på. Jag håller frågetecknet mot kameran, drar upp frågan vänd att barnen och ber ett barn läsa den. Sedan får barnen räcka upp handen och svara en i taget vad de har för tankar. Ibland ställer jag följdfrågor, ibland delar jag med mig av mina tankar.
09 Eftertanke – detta moment har jag anpassat efter hur
mycket tid vi har och vad som är genomförbart. Vi har bara 45 min söndagsskola
nu, så momentet har kortats ner jämfört när vi ses i kyrkans lokaler.
10 Jesusminut – Jesusminuten går bra att använda. Dela
ljudet. Musiken och tickandet hjälper barnen att hålla ett lugnt fokus.
11 Bön – den föreslagna bönen där barnen ska upprepa ledarens
bön fungerar bra, men man kan också be på andra sätt. Jag har använt mig av
duploklossar. Flera barn har snabbt hämtat egna klossar hemma. Barnen har fått
berätta om de har några böneämnen, sedan bygger jag en kloss för varje bön som
bes. Jag inleder och avslutar bönen och uppmuntrar de barn som vill att slå på
sin mikrofon och be däremellan, vilket främst några äldre barn har gjort.
Uppdrag – Vi låter berättelsen komma ut i våra huvuden, hjärtan, händer och fötter
12 Uppdrag – vi har inte gjort så många av uppdragen hittills. Dels på grund av tidsbrist, dels på grund av vad själv uppdraget innebär. Alla har inte skrivare hemma, så målarbilden har vi inte använt, men jag har tänkt att man skulle kunna mejla bilden till familjerna så kan de som har skrivare kan måla den vid ett annat tillfälle. Vissa uppdrag kräver mycket material och kan ta tid att genomföra. Vi har mer valt att fokusera på momentet lek, se nedan.
Avslutning – Vi ber att Gud ska fortsätta att välsigna oss varje dag i våra liv
13 Lek – det varierar om det går att använda den föreslagna leken eller inte. Det är positivt om barnen kan få röra på sig. Att leka en lek där barnen får hämta något fungerar bra och ofta kan man baka in dagens tema på något sätt. När vi pratade om Petrus bekännelse av Jesus som Messias, fick barnen hämta saker som började på M, sedan på E, S, osv tills de alla kunde lägga ihop ”MESSIAS” av sakerna.
14 Ta med hem – barnen sitter redan hemma och jag hoppas att steget till att fortsätta prata om samlingen med familjen därmed ska vara lätt att ta. I vår kyrka skickar vi barntidningen Droppen till alla barn också.
15 Vår Fader – filmen med rörelser går utmärkt att dela om
inte ledare vill visa rörelserna själv.
16 Sång – vi har inte hunnit med en sång till här, men det
är fritt fram att välja bland SKATTENs sånger.
När vi slutar brukar alla få sätta på sina mikrofoner och säga hejdå till varandra och ge varandra en luftkram.
Jag upplever att barnen är aktiva och fokuserade under samlingen.
Vi har 20-25 barn i åldrarna 3-10 år och det kan ibland var svårt att veta om de
yngsta hänger med. Fördelen är att de ofta har en förälder i närheten som
hjälper dem att fokusera. Det som kan kännas lite ovant med digital samling är
att det är tystare än att vara i samma rum som barnen, eftersom barnens
mikrofoner är avstängda för det mesta. En fördel med den tystare digitala
samlingen, där man som ledare inte behöver fokusera på att hålla ordning, är
att det är enkelt för en hjälpledare att prova på att ansvara för delar av
samlingen. I söndags var vi två som gjorde ungefär hälften var av samlingen och
det fungerade utmärkt och blev en lagom utmaning för den nya ledaren.
Jag är så tacksam för att SKATTEN finns och för att det är så lätt att använda i digitala samlingar. Jag vill verkligen uppmuntra dig att prova också!
Kommentarer