Min första pekbibel av Tony Larsdal & Emilio Ghazal, illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Min
första pekbibel – målarbok av Tony Larsdal & Emilio Ghazal,
illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Hinneh:
Hebreisk pekbibel av Tony Larsdal, illustrerad av Anna Andersson, XP
Media 2024, 23 s.
Min
första grekbibel av av Tony Larsdal, illustrerad av Anna Andersson,
XP Media 2024, 23 s.
Det har kommit ut en ny pekbibel! När min äldste son var liten fick vi ”Pekbibeln” av Lars Steiner (Rabén & Sjögren, 2006) och jag gillade hur den berättade Bibelns röda tråd med 20 bilder och ord. Den har länge varit slut på förlaget, så det är en stor glädje att XP Media nu gett ut ”Min första pekbibel”. Den består också av 20 bilder och ord, men ändå har de olika pekbiblarna olika för- och nackdelar.
Tony
Larsdal vill i ”Min första pekbibel” dels ge det lilla barnet
ett ord och en bild på varje sida, som brukligt är i pekböcker.
Dels vill han ge föräldrarna lite mer kring vad varje sida handlar
om. Därför finns det en eller två förklarande meningar på varje
sida. Medan Steiners pekbibel slutade med en triumferande Jesus på
korset, utan att säga något om vad det betyder för mig, så har
”Min första pekbibel” med uppståndelsen, himmelsfärden och
sedan att Jesus är kung och vill vara det i våra liv också. Han
vill bo i vårt hjärta och vi får vara i hans famn för evigt. På
så vis tilltalar ”Min första pekbibel” läsaren tydligt och på
ett evangeliserande sätt. De förklarande meningarna på varje sida
hjälper också föräldrar som inte känner till Bibelns budskap så
mycket att förstå mer när de läser för sitt barn. Det är bra,
men ändå undrar jag om jag inte föredragit att pekbibeln hade
varit utan de förklarande meningarna. Det hade väckt mer tankar hos
både barn och föräldrar kring vad ord och bild tillsammans
berättar. Det finns bibelreferenser i mycket liten text på varje
sida. Dem skulle jag inte vilja vara utan. De hjälper den nyfikne
att leta upp vad det verkligen står i Bibeln.
Anna Anderssons illustrationer är mjuka och färgrika. Särskilt barnen blir väldigt levande. De barn som finns med är dessutom något anakronistiska och kanske mer lika barn idag än på Bibelns tid. Det stärker bokens tilltal till den nutida läsaren. Illustrationerna rymmer också humor och de mörkaste bilderna, syndafloden och korsfästelsen, balanseras upp av de löftesrika bilderna om förbundet med Noa och Jesus uppståndelse.
Det finns några ord- och bildval som jag tycker är olyckliga i boken. Under många hundra år har vi haft med oss bilden av att frukten på kunskapens träd om gott och ont var ett äpple. Det står dock bara frukt i Första Moseboken. I ett samtal med författaren Tony Larsdal fick jag lära mig att ”malum” som användes om trädet i de första latinska bibelöversättningarna kan betyda både ”ont” och ”äpple” (men med olika uttal). Det var intressant att få en vidgad förståelse av varför äpplet blivit det vanliga fruktvalet, men jag hade föredragit ordet ”frukt” och någon annan frukt på bilden.
Det blir också lite missvisande att skriva om Jesus födelse ”Det blev jul”. Julen fanns inte som en högtid på Bibelns tid. Däremot går det bra när det står ”Det blev påsk” om korsfästelsen, för det var ju den högtid judarna firade då.
Det är alltid en svårighet vilket urval av bibelberättelser man ska ta med i en barnbibel. I ”Min första barnbibel” är endast urhistorien, 1 Mos 1-11, med från Gamla testamentet och sedan börjar Nya testamentet. Det är lite synd, samtidigt sätter urhistorien hela scenen för varför Jesus måste komma, så jag kan förstå urvalet. ”Min första pekbibel” har med skapelse, syndafall, upprättelse och det nya livet med Jesus, och det är bra gjort att göra det tydligt med några få bilder och ord.
Ett roligt komplement till ”Min första pekbibel” är det tre lite större häftena med samma innehåll. Ett av dem är en målarbok och den innehåller samma text som den hårda kartongboken.
De andra två är en introduktion till hebreiska respektive grekiska. De inleds med det hebreiska respektive det grekiska alfabetet och en lite förklaring till hur man läser språken. Sedan följer hela pekbibelns innehåll med de enskilda orden på varje sida på de två bibelspråken. Istället för de förklarande meningarna som finns i den svenska versionen så står det en bibelvers på varje sida som stämmer med ordet och bilden. Det är mycket lyckat och jag undrar varför inte även den svenska versionen fick bibelverser istället för nyskrivna meningar. ”Hinneh: Hebreisk pekbibel” och ”Min första grekbibel” är ett lysande sätt att introducera bibelspråken för barn. Vem vet, kanske en nutida läsare blir en framtida bibelforskare?
Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2024.
De senaste decenniet har vi fått flera larmrapporter om barns minskande läsning och läsförståelse. Nyligen släpptes PISA-undersökningen för 2022 och den visar att 15-åringars läsförståelse har minskat.[1] Samtidigt har vi under de senaste decenniet märkt hur skolvärlden arbetat mycket för ökad läsning. Det är läsutmaningar, läslov, läsbingon och mycket mer. På sociala medier blir det allt mer populärt bland barn och vuxna att ha “bokkonton” där man delar med sig av boktips. Senaste rapporten från Statens medieråd visar att läsningen ökar i alla åldrar 0-18 år.[2] Vi kan ana ljusglimtar i mörkret.
Ett av förälderns viktigaste uppdrag Det saknas undersökningar om och hur mycket den unga generationen läser Bibeln, men det är rimligt att förvänta att bibelläsningen följer samma trend som läsning och läsförståelse i allmänhet. Kan vi hjälpa våra barn att läsa Bibeln och att förstå den? Kan vi se några ljusglimtar i mörkret?
Bibelordet är centralt för att lära känna Gud, hans frälsningsplan och hans vilja med mitt liv. Den första psalmen i Psaltaren talar om hur den som begrundar Herrens ord både dag och natt växer som ett träd vid vattenbäckar. Jesus talar om att den som hör hans ord är som en klok man som bygger sitt hus på klippan. Paulus talar om vikten av att hålla fast vid Skrifterna och att hela Skriften är utandad av Gud och nödvändig för människan.[3] Därför har vi ett uppdrag som föräldrar att hjälpa våra barn att upptäcka den egna bibelläsning. Hur kan vi göra det?
Träna läsmuskeln Bibelläsningen är den mest nödvändiga läsningen. Ändå skulle jag vilja påstå att vi måste hjälpa våra barn att bli läsare inte bara av Bibeln utan av alla möjliga böcker. För att barnen ska bli läsare behöver vi som vuxna själva läsa böcker. Låt barnen se att du läser, låt böcker ligga framme i huset, läs inte bara när de har gått och lagt sig, läs inte bara digitalt och prata om vad du läser.
Det är också viktigt att det finns böcker i hemmet. Låt bokhyllorna fyllas. Handla på second hand och låna på bibliotek. Biblioteksbesök med dina barn är ett fantastiskt sätt att uppleva böcker och läsning tillsammans. I mitt hjärta är det fortfarande ett magiskt skimmer över de tillfällen då jag som barn följde med pappa till Kinna bibliotek. Han lämnade tillbaka sina deckare och gick till vuxenavdelningen och letade efter nya böcker. Jag gick till barnavdelningen och letade upp mina favoriter. Doften, hyllorna, lådorna och glädjen över att en viss bok fanns inne sitter kvar.
Läs högt för dina barn. Det känns naturligt för de flesta av oss innan barnet själv kan läsa, men högläsning är minst lika viktig när barnet börjat läsa själv. Barn kan förstå mer avancerat språk än de själva kan avkoda, de kan förstå mer komplexa berättelser när någon läser högt än när de själva ska läsa. När du läser högt, välj böcker som du själv tycker om. I vårt hem har min man och jag läst våra egna favoritböcker för barnen, men vi har också läst böcker som vi aldrig läst tidigare, men som blivit favoriter för barnen. Ibland pratar vi om innehållet, ibland inte, men alltid får vi en gemensam upplevelse och en fin stund på tu man hand.
För att barnen ska läsa själva behöver du hjälpa dem med tid och struktur. Det kan vara att barnet ska läsa en kvart varje dag, att barnet alltid läser direkt efter middagen eller att ni prickar av läsningen i ett läsbingo. Som vuxen behöver man också hjälpa barnet att förstå att det finns trösklar i läsningen. Vissa böcker måste man läsa 50 sidor innan man kommer in i berättelsen. Ibland måste man läsa en viss tid för att komma in i språket i en bok. Allt som går motigt är inte fel och vi behöver hjälpa våra barn att vara uthålliga.
Bibelglädje Om vi nu går från läsning i allmänhet till bibelläsning i synnerhet, behöver vi ställa frågan: Hur hjälper vi den unga generationen att få fatt på den egna bibelläsningen? För mig är det en av de större utmaningarna och just nu ett böneämne i mitt föräldraskap. Jag tror att det är samma principer som för annan läsning – läs själv, låt Bibeln ligga framme, prata om vad du läser, ha flera biblar i huset, läs högt för dem och hjälp dem att hitta tider och platser att själva läsa på. Barnbiblar är bra att använda vid högläsning, men läs också vanliga Bibeln. Barnen kan förstå mer än de själva kan avkoda. Utöver det som gäller all läsning behöver du hjälpa dina barn att förstå att Bibeln är något mer än en vanlig bok. Där lär vi känna hela skapelsens Herre och Frälsare och där får vi hämta kraft och vägledning.
För att barnen ska komma igång och läsa Bibeln själva behöver vi hjälpa dem med vad, var, när, hur och varför de ska läsa.[4] De behöver ha en egen bibel. Det kan vara en barnbibel för de yngre, en parafras för mellanåldern och en vanlig bibel för tonåringarna. Det är viktigt att barnen får känna att det är deras egen bibel, där de kan stryka under, rita och lägga in bokmärken. En jul fick våra äldsta barn varsitt exemplar av Svenska Folkbibeln 2015, och så sydde jag bibelfodral till dem vilket gav dem en personlig prägel. Påminn barnen om att ta med Bibeln på samlingar i kyrkan, läger och resor, så att det blir en vana. Lär barnen att hitta i Bibeln. De kan lära sig alla Bibelns böcker med hjälp av sånger och ramsor innan de ens kan läsa själva. Detta hjälper dem när de ska hitta i Bibeln på egen hand.[5]
Meningsfull bibelläsning Hjälp barnen att välja vilken bibelbok de ska läsa. Det kan vara en utmaning att läsa Bibeln från pärm till pärm. Tipsa istället om att börja med ett av evangelierna. Min pappa tipsade mig om Lukasevangeliet när jag var i 13-årsåldern. Jag brukar ofta tipsa om Markusevangeliet. Det kan också vara bra att tipsa om olika bibelläsningsplaner. För mig har det ofta varit lättare att läsa när jag får kryssa att jag läst efteråt. Hjälp barnen att inte sätta för höga mål – all läsning som blir av är bra, det viktiga är inte hur långt man läser.
Bibeln går att läsa var som helst och när som helst, men hjälp ditt barn att hitta en tid och plats som ger ro. Precis innan man lägger sig är inte alltid det bästa – då vill vi bara sova. Kanske det passar vid frukosten? Eller vid “mellis” efter skolan? Påminn dem om att lägga undan telefonen när de läser. Berätta att det är bra att be innan man läser, till exempel: ”Gud, tack för ditt ord, hjälp mig att förstå vad jag läser och led mig med din Ande, i Jesu namn. Amen.” Efter läsningen kan barnet be en bön igen över det som lästs. Det finns många olika hjälpmedel för att läsa Bibeln på egen hand, de ger frågor man kan ställa och förklaringar till texten.[6]
Prata med dina barn om vad bibelläsningen betyder för dig. Berätta något minne från när du var yngre och läste något som betydde mycket. Fråga barnen vad de har läst och om de har lärt sig något nytt om Gud. Låt samtalet om Bibeln leva i hemmet. Då hjälper vi våra barn att se att vi vill låta Jesus vara Herre i våra liv.
Bibeln är inte alltid lätt att förstå, men det är fullt möjligt för den unga generationen nå en full läsförståelse av den och då kan stora frågor om Gud, som är svåra att ha alla svar på ställas och vår relation till honom fördjupas. Då blir våra barn “läsare” i ordets bästa betydelse.
Noter [1] PISA 2022, https://www.skolverket.se/publikationer?id=12177 [2] Statens medieråd, https://www.statensmedierad.se/aktuellt/nyheter/2023/lasandet-okar-bland-alla-barn-0-18-ar [3] Psalt 1:1-3; Matt 7:24-27; 2 Tim 3:14-17 [4] Jesus till barnen, Karolina Poland, Hur hjälper jag mina barn läsa Bibeln på egen hand? https://youtu.be/t830C2QnZQg och Hur läser jag Bibeln på egen hand? https://youtu.be/pXukr3ND-To [5] För tips på ramsor och sånger, hör av dig till sofia@barnpedagogen.se [6] T ex Bibeln idag, https://www.bibelnidag.org/
Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.
”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.
Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.
För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.
Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.
Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:
Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.
Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.
Barnens berättarbibel av Thea Brink, illustrerad av Chris Venter, översättning Iréne Antby och Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 235 s.
Barnens berättarbibel, Hylleruds förlag 2023
Hylleruds
förlag har översatt och gett ut ”Barnens berättarbibel”. Det
är en barnbibel som vill förmedla de viktigaste berättelserna i
Bibeln med detaljrika illustrationer och med en textlängd och språk
som passar alla från treårsåldern upp till tioårsåldern.
Boken består av 57 berättelser varav 28 är från Gamla testementet och 29 från Nya testamentet. Varje berättelse har först ett bilduppslag som gestaltar berättelsen, sedan kommer ett uppslag med text och en mindre illustration.
De vise männen besöker Jesus.
Bilderna är färgglada, men har samtidigt en mörk ton över sig. Det jag uppskattar mest med dem är att de ibland lyfter fram detaljer i bibeltexten som vi ofta missar – som att Daniel var gammal när han hamnade i lejongropen eller att Jesus troligen var ett par år när de vise männen kom på besök.
Daniel i lejongropen.
På liknande sätt kan texterna ibland lyfta fram berättelser eller detaljer som inte så ofta återfinns i barnbiblar. Till exempel används inte bara namnen Abraham och Sara utan deras ursprungliga namn Abram och Saraj är med. Jag saknar ändå att författaren inte förklarar betydelsen av de nya namnen som de får. Jag uppskattar att boken har Johannesevangeliets skildring av hur de första lärjungarna träffade Jesus och Andreas roll i det. Däremot tycker jag Nya testamentets kronologi blir rörig i urvalet och ordningen på berättelserna.
Andreas tar med vänner till Jesus.
Det märks tyvärr att boken är en översättning från engelskan. På svenska skriver man kolon före ett citat, men här skrivs kommatecken i stället. Den helige Ande skrivs med stort H i helige, vilket inte görs i svenska biblar. På liknande sätt omnämns Israels folk som israeler, men i svenska bibelöversättningar används israeliter. Berättelsen om Stefanus råkar ha kvar den engelska texten, en miss som må vara lätt hänt att göra, men alltför ofta korrekturläses kristen barnlitteratur för knapphändigt. Texterna kunde också ha granskats noggrannare till innehållet. I berättelsen om Filippus i Apostlagärningarna står det till exempel att han var en av apostlarna, men det var diakonen Filippus som träffade den etiopiske hovmannen och inte aposteln (Apg 6:5-6, 8:1, 4-5) . Layoutmässigt tycker jag att sidorna hade blivit mer harmoniska om styckeindelningen gjorts med indrag istället för radmellanrum.
Många
gånger återberättas bibeltexterna utan förklaringar och
tillämpningar, vilket är bra. Jag tycker det är lite godtyckligt i
vilka situationer författaren ändå gör förklaringar och
tillämpningar. Ibland finns det en koppling från den ena
berättelsen till den andra, men ibland inte alls. Ibland förklaras
svåra ord, som rökelse och myrra, men krubba, som är ett minst
lika svårt ord för barn idag, förklaras inte. En risk när man
skriver om bibeltexter för barn är att man försöker förenkla
språket på bekostnad av skönheten och poängerna. Det kan göra
att texterna blir minst lika svåra och mindre läsbara. I texterna
om Guds förbund med Noa och när Gud ger Mose de tio budorden hade
berättelserna tjänat på att behålla mer av den ursprungliga
bibeltexten.
De tio budorden.
I urvalet av berättelser är det en styrka att GT har med skapelsen, syndafallet, förbunden med Noa, Abraham och Mose och kungatiden. Däremot saknas profettiden helt och berättelserna om Daniel och Ester får inget sammanhang i historien. I urvalet av berättelser i NT är det bra att det finns många olika berättelser om Jesus och att en hel del berättelser ur Johannesevangeliet lyfts fram. Jesus kärlek till människor och hans uppdrag att prata om Guds rike och att dö för människans synd finns med. Pingstdagen och kyrkans början skildras och dopet nämns flera gånger. Däremot blir det ett abrupt slut på Nya testamentet med att Paulus är ute och reser. Hans brev omnämns, men inget sägs om Uppenbarelseboken och Jesus återkomst.
”Barnens berättarbibel” är en av flera barnbiblar som jag tycker är läsvärda. Den ger en del detaljer som inte alltid är med i barnbiblar. Upplägget med vartannat uppslag med bild och vartannat med text gör att vuxen och barn kan stanna upp och prata om vad som ska hända i texten och vad man kan få reda på utifrån bilderna. Formatet – kvadratisk A4-storlek är bekvämt och trevligt att ha liggande på köksbordet och ett bokmärkesband är alltid ett plus.
Barnens lättlästa bibel av Jacob Vium-Olesen, illustrerad av Fabiano Fiorin, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings förlag, 2021, 197 s.
Bornelings har översatt och gett ut ”Barnens lättlästa bibel”. Som omslaget säger har den som syfte att hjälpa barn att träna på och lära känna Bibeln. Om den skulle finnas att låna på biblioteket skulle du kunna hitta den i hyllan för ”Lätt att läsa”-böcker. De har gemensamt att de har lite text på varje uppslag kompletterat med bilder, korta meningar, lite större radavstånd, inte för svåra ord och ett tydligt typsnitt. Samtidigt är de inte småbarnsböcker, utan ska passa skolbarn så de har ofta formatet av en kapitelbok med bilder som inte är för barnsliga. Allt detta stämmer bra in på ”Barnens lättlästa bibel”.
Boken
består av 27 berättelser
varav 12 är från Gamla
testamentet och 15 från
Nya testamentet. Berättelserna är indelade i tre textlängder och
du kan se vilka som är korta, mellan och långa i
innehållsförteckningen. På så sätt kan en nybörjare på läsning
välja en text på lagom nivå. Efter varje bibelberättelse finns
hänvisningar till var i Bibeln du hittar berättelsen.
Överlag tycker jag att innehållet är väl genomarbetat och det är skickligt att sammanfatta såpass mycket av Bibelns texter på såpass få ord. Enstaka ordval, som ”skona” kan man fundera på om de passar en som just börjat lära sig läsa. Förenklingen av språket går i något fall ut över innehållet, som när Jesus möter barn och texten pratar om att barn är viktiga, utan att få fram hur det har med Guds rike att göra. Texten återberättar bibelberättelserna utan stora tolkningar och utan att vända sig till läsaren med tankar och frågor.
Liksom
i många andra barnbiblar berättas för lite om kunga- och
profettiden i GT och om breven och Uppenbarelseboken i NT. Det är en
särskild brist att Jesus återkomst inte alls tas upp. Istället
slutar boken med en kort sammanfattning om att alla kan vända sig
till Gud utan rädsla på grund av att Jesus dött på korset och
uppstått, samt att han tagit vårt straff och betalat priset.
Därefter sägs det att de som tror på Jesus är på väg till en
framtid i himlen för evigt. Det stämmer dåligt med brevens och
Uppenbarelsebokens undervisning om att Jesus ska komma tillbaka och
återupprätta den här skapelsen.
Bilderna är färgglada och ganska typiska för tecknade serier och filmer om Bibelns berättelser. De fyller hela uppslagen utom området med text. Jag fastnade särskilt för bilden som skildrar de tio plågorna över Egypten. Texten nämner bara att det var tio plågor, medan bilden berättar vad varje plåga var. Att bilderna ger mer information än texten finns på många uppslag och det är en styrka. Ett annat exempel är de skriftlärdas reaktion på att Jesus förlåter synder och botar den lame mannen.
Apropå
slaveriet i Egypten tycker jag det är smart att författaren valt
att börja berättelsen om Mose med att han är vuxen. Det sparar
mycket utrymme i berättelsen och hjälper läsaren att fokuserar på
räddningen ut ur Egypten. Några andra saker jag tänkte på i
enskilda berättelser i GT var att syndafallet kommer i skymundan.
Det omnämns bara i berättelsen om Noa som att människorna blev
onda. I berättelsen om Abraham blir löftet Gud ger lite halvt,
eftersom bara folket nämns och inte landet och välsignelsen (1 Mos
12:1-3). Guds roll i berättelserna om Rut samt David och Goliat blir
inte så tydlig. Ester får en lång berättelse och det är bra.
Daniel illustreras alldeles för ung i berättelsen om lejongropen.
Berättelsen om Jona är lång, vilket är bra så att även kapitel
4 om Jonas sura reaktion och Guds omsorg får utrymme.
Mellan
GT och NT gör författaren en sammanfattning av de 400 tysta åren
då Gud inte sände några fler profeter. Det är ju inte en direkt
bibelberättelse och således finns inte heller någon
texthänvisning, men det hjälper läsaren att förstå övergången
mellan Gamla och Nya testamentet.
Berättelsen
om Jesus födelse är kort, vilket jag tänker är klokt då många
barn känner till den. Man kunde undvikit ordet ”stall”
och
att de vise männen skulle ha varit tre, men det är inte så
farligt. Jesus dop är inte med och inte heller så mycket av Jesus
undervisning, förutom liknelser. Ett antal under skildras. En
liknelse som inte är så vanlig i barnbiblar som finns med är den
om mannen som var skyldig mycket och slapp sin skuld, men inte kunde
efterskänka skulden till den som var skyldig honom lite. Både den
och andra berättelser visar på vårt behov av förlåtelse och att
Jesus dog för våra synder och tog vårt straff kommer också fram
tydligt i berättelserna runt påsken.
Tyvärr saknas berättelsen om hur lärjungarna får den helige Ande på pingsten. Den helige Ande nämns inte alls i boken. Inte heller nämns dopet. Dessa missar drar ner helheten.
Syftet
att hjälpa nybörjare att läsa på egen hand tror jag uppfylls väl
i den här barnbibeln. Många gånger är författaren skicklig i
återgivningen av berättelserna, men det finns som sagt en del
luckor av mer eller mindre allvarlig karaktär. När ditt barn läser
den här barnbibeln – glöm inte att även läsa tillsammans med
barnet i vanliga Bibeln.
Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.
På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika
barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett
trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill
dela med mig av några tankar.
För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.
Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst
för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i,
hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen
vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära
texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller
är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger
barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar
och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken
friheter författaren tagit sig, etc.
Därefter brukar jag också titta på vilket urval av
bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala
punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och
se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla
vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden
och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona,
Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det
ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta
gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och
Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?
När man läst några olika barnbiblar i familjen kan
intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni
kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och
min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i
berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det
visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns
en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är
Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den
gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på
köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga
Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se
likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.
Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och
Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika
över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!
God fortsättning på 2021! Efter en lång och skön ledighet och därefter en intensiv uppstart av terminen med medarbetardagar, hemtenta och strukturering av våren är jag nu redo att börja blogga igen. Jag säger välkommen till alla nya och gamla läsare!
Ett nytt år kan innebära olika typer av omstarter. Jag vill börja med att skriva om Bibeln. Jag tycker det är bra att ha en rutin av att läsa Bibeln varje dag för egen del. Hur mycket eller lite kan skifta. Under 2020 följde jag appen “Bible 2020”. Den är ett samarbete mellan många länders bibelsällskap. Det fanns förra året en plan där man läste en eller ett par verser varje dag utifrån olika teman och så kunde man filma sig själv när man läste texten och lägga upp i appen. Filma lyckades jag bara göra i början av året, men jag fortsatte följa bibelläsningsplanen hela året. Det blev en enkel och bra start varje morgon när jag vaknat. Jag valde att läsa i en pappersbibel (och ärligt talat tog jag oftast med mig Bibeln in på toaletten och läste).
Efter ett år med väldigt korta texter varje dag och översättningen Bibel 2000 längtade jag vid årsskiftet att läsa längre sjok i Bibeln igen, så nu läser jag fem kapitel varje dag i Folkbibeln 2015. Jag började faktiskt med Jobs bok. Det passade mitt något låga humör i inledningen på 2021 och dessutom ska jag läsa en kurs i GT:s poetiska och profetiska böcker senare i vår, så det passar bra att läsa dem nu. Min favoritpassage är Job 19:25-27:
“Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. “
Jag fick också NT i romansättning i julklapp och tänker att det också passar under ett år av sträckläsning. Det är XP Media som gett ut den och det ska bli spännande att se hur sättningen påverkar min upplevelser av texten.
I familjen kommer vi att fortsätta med våra onsdagsandakter där vi sjunger, läser en bibelvers och ber tillsammans. Just nu är vi också i en fas där de äldsta barnen börjar läsa Bibeln lite mer själva. Det är en utmaning att veta hur man som förälder kan uppmuntra det, men nådefullt att se att det faktiskt händer att barnen läser. Ett av barnen fick Kreativa Bibeln från XP Media i julklapp och blev mycket glad för den.
Yngste sonen och jag fortsätter att läsa i en barnbibel vid frukosten. Den rutinen funkar allra bäst vanliga vardagar under skolterminen. Så nu har han fått välja bland några stycken som vi inte läst än. Jag återkommer med vad det blev och hur vi upplevde den!
Det vore väldigt roligt att få höra hur du läser Bibeln – själv och tillsammans i hemmet. Vad fungerar bra? Vad är en utmaning? Vad är ditt bästa tips?
Jag önskar att Guds ord få vara närvarande och i centrum av mitt och familjens liv, inte bara varje år utan varje dag. Nu när snön ligger vit utanför mitt fönster och det är så där betagande vackert är det inte så svårt att tänka sig att det finns en skapare bakom allt. Men jag behöver inte bara leta spår i naturen efter en högre existens, utan Gud har också valt att uppenbara sig i historien för oss människor. Genom Jesus får vi lära känna Gud och genom hans död och uppståndelse får vi ett nytt liv i gemenskap med Gud. Det ger oss ett hopp att hålla fast vid oavsett omständigheterna runt omkring oss. Allt detta kan vi få ta del av genom att läsa Bibeln – Guds ord.
Barnens bästa bibel av Sören Dalevi med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson, Speja förlag, 2020, 275 s
Först vill jag säga till alla er som inte brukar läsa Bibeln eller barnbiblar: Välkomna med på ett äventyr! Läs ”Barnens bästa bibel” och möt den skatt som finns i berättelserna om vad det är att vara människa, och mest centralt av allt, om vem Jesus är. Sedan vill jag säga att min ovanligt långa recension nedan är skriven både ur ett litterärt och teologiskt perspektiv. Litterärt är ”Barnens bästa bibel” fantastisk. Texten är vacker, bilderna är rika och det finns en stor samverkan däremellan, men en barnbibel är alltid en tolkning av en annan text – den ursprungliga Bibeln. Det kan vara bra att både vuxna och barn funderar över vad boken gör för tolkningar av bibeltexten och att samtala om dem. Därav min analys av mer teologisk karaktär.
“Barnens bästa bibel” av Sören Dalevi, illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson
Jag tycker alltid det är spännande när det kommer ut en ny barnbibel på den svenska bokmarknaden. Vilket urval av Bibelns berättelser gör författaren? Slutar barnbibeln vid Jesus uppståndelse, eller finns berättelser från den tidiga kyrkan med? Hur gestaltas stora teologiska frågor om skapelse, synd, löfte och försoning i text och bild? Extra roligt är det när det kommer en barnbibel som är skriven på svenska från början och har en svensk illustratör. Översättningar från engelska fungerar många gånger bra, men det händer något språkligt och kulturellt när böcker har svenskt upphov. När jag tittar i mina hyllor inser jag att bland den mängd barnbiblar jag har finns det sedan tidigare bara tre skrivna på svenska: ”Pekbibeln” av Lars Steiner (Rabén & Sjögren, 2006), ”Bibel för barn” av Karin Karlberg, Inga Wernolf och Lisa Östh med bilder av Ulf Löfgren och textbearbetning av Solveig Samnegård (Verbum, 1995) samt ”En vän från himlen” av Ylva Eggehorn med illustrationer av Tord Nygren (Libris, 2012).
Det är därför extra roligt att Sören Dalevis ”Barnens bästa bibel” med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson nu kommit ut! Sören Dalevi har doktorerat på barnsyn, gudsbild och Jesusbild i barnbiblar och jag har på ett seminarium med honom fått ta del av intressanta tankar kring hur bilder i barnbiblar förändrats genom tiderna. Det är kanske utifrån sin forskarbakgrund som han vågar säga att den bibel han själv ger ut är barnens bästa. Frågan är, lever den upp till sin titel?
s 68
Det första jag slås av är formatet. Boken är nästan stor som ett A4 och vackert kyrklig med bilder ur boken insatta som en mosaik på både fram- och baksida. När man drar handen över omslaget känner man strukturen från mosaikens ramar. Det är välgjort och gediget. Petterssons illustrationer är väldigt levande och detaljrika. Stilmässigt kommer jag stundtals att tänka på Quentin Blake när det gäller människorna och Jan Lööf när det gäller byggnaderna. Dalevis språk är vackert och enkelt utan att vara barnsligt. Särskilt olika personers repliker ligger ofta nära den ursprungliga bibeltexten vilket är en styrka.
s 172-173
Inlagan börjar med att författaren tilltalar mig som läsare med att jag kommer att ”få höra en berättelse som berättats i många tusen år. Den handlar om mod, om vänskap och om svek. Det är en berättelse om människor som du och jag. Den är spännande, ibland är den otäck och många gånger fantastisk.” (s 7). Redan här lyfter Dalevi in ett tydligt allmänmänskligt perspektiv som genomsyrar hela barnbibeln. Människorna på Bibelns tid var precis som du och jag, de brottades med samma frågor och upplevde samma känslor. Detta budskap av igenkänning blir ännu tydligare av att Marcus-Gunnar Pettersson i sina illustrationer blandar hudfärger och åldrar, dåtida och nutida kläder, byggnader och uppfinningar. Jag tycker att det finns en styrka i att lyfta fram det allmänmänskliga perspektivet, men kan fundera på om anakronismer, som grävmaskiner vid Babels torn och nutida sluttande villatak som den lame mannen släpas upp på, gör det svårare för barn att förstå den historiska och faktamässiga omgivningen till Bibelns berättelser.
När Dalevi sedan berättar börjar han med Jesu födelse för att senare backa tillbaka till Gamla testamentets berättelser. Denna berättartekniska lösning använder även Ylva Eggehorn i ”En vän från himlen”, men medan hon lägger in Gamla testamentet mitt i Jesu kringvandrande tjänst lägger Dalevi in Gamla testamentet mellan Jesu första år och när han som 12-åring kom till templet. Dalevis struktur med att Jesus fick höra berättelserna ur GT när han var liten blir starkare berättarmässigt än Eggehorns version.
Urvalet av berättelser från Gamla testamentet fungerar överlag väl. Läsaren får en röd tråd genom dem fem moseböckerna med skapelsen, syndafall, syndaflod, löftet till Abraham, slaveriet i och befrielsen ut ur Egypten. Sedan går det fort. Efter berättelsen om Noomi och Rut får vi bara läsa om när David när han besegrar Goliat. I en mening sägs att David blev en av Israels viktigaste kungar och därefter tar Gamla testamentet slut. Vad hände med resten av kungatiden och hela profettiden? Genom att återigen tilltala läsaren befriar författaren sig från ansvar för detta abrupta slut på Gamla testamentet. Dalevi berättar att folket väntar på en ny kung, lika bra som David och med det bryggar han över till Jesus och när han är 12 år gammal. Alldeles i slutet av hela barnbibeln tar Dalevi upp frågan om urval igen genom att skriva att läsaren ”fått höra några av de mest spännande berättelserna i Bibeln. Det finns många fler, för Bibeln är en tjock bok.” (s 267). Hade han inte lämnat denna förklaring till läsaren hade jag varit mer kritisk till hans urval i GT.
Barnbibeln är så rik i text och illustrationer att en djupare analys av varje berättelse vore intressant. Det finns inte utrymme för många sådana djupdykningar här, men jag väljer att lyfta fram några aspekter i skapelsen och syndafallet som exempel. Texten börjar med ”I början, innan nånting fanns, var det mörkt och stökigt. Allt var huller om buller!” (s 31). Här reagerar jag på motsägelsen att inget fanns och samtidigt var allt huller om buller. Det är viktigt med distinktionerna mellan vers 1 och 2 i första kapitlet i 1 Moseboken. I v 1 står det att Gud skapade himmel och jord, före det fanns ingenting. I v 2 står det sedan att jorden var öde och tom, vilket också skulle kunna översättas med ”kaos”. Det är först när jorden finns som allt kunde vara huller om buller. Det är olyckligt att Dalevi inte är tydlig här, för det kan skapa logisk misstro till Bibeln hos barn. Bildmässigt gestaltas sedan Adam och Eva som barn när de skapas. På nästa uppslag ser de mer ut som tonåring och därefter som vuxna. Jag har hört tolkningen att Adam och Eva skulle varit barn från början tidigare, men jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig om den, men tycker ändå det är värt att lyfta fram att Dalevi och Petterson gör ett val som jag inte sett i någon annan barnbibel. När Adam och Eva sedan njuter i Eden kommer ormen in i berättelsen. Pettersson har illustrerat den med fötter först, men efter att ormen lurat Adam och Eva och Gud skickar ut dem ur Eden ringlar ormen bort utan fötter. Detta är en lyckad tolkning av Guds dom över ormen i 1 Mos 3:14 om att ormen ska ta sig fram på sin buk. När Adam och Eva inte längre får bo kvar i Eden kan jag sakna att det inte framhålls tydligare att Gud har en plan för hela mänskligheten, även om det framhålls att han bryr sig om Adam och Eva.
När jag först läste berättelserna från urhistorien (1 Mos 1-11) kunde jag i barnbibeln sakna syndabegreppet. Människors ondska och elakhet beskrivs, men inte med termen synd. När jag läser i den vanliga Bibeln ser jag att begreppet synd faktiskt inte används ofta i dessa kapitel, så därmed inget konstigt med Dalevis ordval. När han sedan kommer till berättelserna i Nya testamentet kommer begreppet synd och behovet av förlåtelse och försoning upp tydligt, så helheten blir bra.
Med jämna mellanrum har Dalevi i barnbibeln lagt in psalmer ur Den svenska psalmboken, dikter av t ex Margareta Melin och Britt G Hallqvist, bibelverser och böner. Alla sådana inslag har ett annat typsnitt än berättelserna från Bibeln och psalmerna har även notbilder. Tydligheten i layouten gör att dessa inslag inte blandas samman med vad som är från Bibeln och de skapar en känsla av andaktsliv och beröringspunkter mellan berättelserna och läsaren som är positiv. Även här skulle det vara intressant att analysera vad som föranlett just detta urval av psalmer, dikter och böner. Är det en yttring av författarens favoriter? Vad som använts i hans tidigare arbete med barn i kyrkan? Känner barn från olika kyrkliga sammanhang igen dem? Den analysen lämnar jag dock därhän nu.
s 14
Många av Petterssons bilder utmanar mig att fundera vidare, de flesta på ett positivt sätt, men det finns en gestaltning som utmanar på ett sätt som skaver. Det är hur änglarna ser ut. Jag tycker det är bra att de inte stereotypiskt har vita kläder, ljust långt hår och vingar, men jag är ändå inte nöjd. När människor i Bibeln möter änglar blir de rädda för att änglarna utstrålar Guds helighet. Det är i grunden något positivt menar jag, men Petterssons änglar skrämmer mig på ett läskigt sätt snarare än att de inger gudsfruktan. Änglarna svävar omkring som andeväsen, vilket de är, men de ter sig mer som Voldemort utan kropp, än som goda budbärare.
Från Dalevis seminarium som jag deltog på för några år sedan minns jag att han pratade om att det blodiga och hemska tonats ner i barnbiblars illustrationer genom åren. Här tycker jag Dalevis samarbete med Pettersson på ett tydligt sätt motverkar den trenden. Självklart ska vi inte utsätta barn för blodigare illustrationer än nödvändigt, men samtidigt är barn medvetna om att det händer hemska saker, att människor dör, etc. När man ser blodet rinna på soldaten som Petrus huggit av örat på, märkena på Jesus rygg efter piskrappen och blodet som rinner nerför hans ansikte på grund av törnekronan, så tror jag att djupet i och förståelsen för vad Jesus kom för att göra blir så mycket större för barnen.
Urvalet av berättelser som Dalevi gör från evangelierna fungerar bra. Tiden mellan att Jesus kallar sina 12 lärjungar och hans sista vecka presenteras inte kronologiskt och jag har lite svårt att se någon tydlig tematisk ordning. Det gör inte så mycket. Jag fastnar särskilt för att berättelsen om äktenskapsbryterskan (Joh 8) är med, eftersom den inte är så vanlig i barnbiblar och det är en stark berättelse om förlåtelse och vem som har rätt att döma. En av de starkaste illustrationerna är när Judas har lämnat Jesus och de andra lärjungarna mitt i påskmåltiden, där kontrasten mellan ljuset hos Jesus och mörkret utanför griper tag i mig.
Genom att ha med berättelsen om Emmausvandrarna får Dalevi fram en tydlig poäng i att alla berättelserna i Gamla testamentet pekar fram mot att Messias måste lida och dö. Efter en återgivning av missionsbefallningen (Matt 28:18-20) och några korta rader om att lärjungarna gick ut i världen och berättade om vad de varit med om, att du och jag därför fått höra berättelserna och att vi genom den helige Ande kan be till Gud, slutar berättandet plötsligt. Om jag när det gäller GT tyckte att Dalevi räddade det tidiga slutet med att säga att det finns många flera berättelser, är jag inte lika förlåtande när det gäller NT. Berättelserna i Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken är centrala för att förstå vad det innebär att vara kyrka och att följa Jesus. Här får barnen ingen hjälp alls av de texterna.
En barnbibel är alltid en tolkning, både i text och bild, av de ursprungliga berättelserna i Bibeln. I bearbetningen och urvalet av det bibliska materialet lyckas Dalevi och Pettersson mycket bra med många saker, sämre med andra. Med det sagt vill jag ändå säga att denna barnbibel litterärt är det bästa jag sett på länge och illustrationerna lockar ständigt till att fundera mer.
Så, vad jag tänker jag till slut, är detta barnens bästa bibel? Nej, barnens bästa bibel är hela stora Bibeln, precis som det är den bästa för vuxna. Däremot behöver vi alla hjälp att förstå och tolka Bibeln och för barn som ännu inte kan läsa långa, avancerade texter på egen hand är barnbiblar ett viktigt redskap. Och av alla barnbiblar jag läst är ”Barnens bästa bibel” helt klart en av de bättre.
“Guds stora plan – Berättelsebibel” av Cecilie Fodor med illustrationer av Gustavo Mazali, svensk översättning av Christin S Salander, Pärlan förlag, 2020.
“Guds fantastiska plan – Bibeln” av Amy Parker med illustrationer av Jacqui Davis, svensk översättning av Johanna Linnér, Pärlan förlag, 2020.
Pärlan förlag utökar utbudet av barnbiblar med två biblar som båda på ett uttalat sätt vill förmedla Guds stora plan i historien. Roligt! “Guds stora plan – Berättelsebibel” riktar sig till 3-6-åringar och “Guds fantastiska plan – Bibeln” riktar sig till 8-12-åringar. Jag är mycket glad över att det kommer ut barnbiblar på svenska som på ett tydligt sätt försöker förmedla helheten i den stora berättelsen i Bibeln. Ofta får barn höra ett antal olika berättelser ur Bibeln, men de får ingen hjälp att se hur de olika händelserna hänger ihop och bildar en röd tråd i Guds räddningsplan.
“Guds stora plan – Berättelsebibel” (3-6 år) är 104 sidor lång och på varje uppslag finns en bibelberättelse på vänster sida och en kommentar som leder Guds plan framåt på höger sida. Till varje berättelse finns bibelhänvisningar till var berättelsen återfinns i Bibeln. Jag kan ibland tycka att kommentaren inte alltid hjälper mig att förstå den röda tråden. Halva boken ägnas åt de fem Moseböckerna, och även om många centrala händelser i Guds räddningsplan sker där, blir det en övervikt av dessa berättelser i urvalet till denna barnbibel. Jag hade hellre sett lite mer av Israels historia med kungarna, profeterna och exilen. Urvalet med berättelser ur Jesu liv är välgjort, men hela boken slutar med uppståndelsen och berättar inget om den första kyrkan eller om att Jesus en dag ska komma tillbaka och återupprätta hela skapelsen, som också är en del av Guds plan. Det är en utmaning att skriva om bibeltexter så att de blir både teologiskt klara, har ett barnvänligt språk och blir lagom långa. Här kunde författaren arbetat mer med urvalet och ibland med formuleringarna. Texten om skapelsen blir till exempel motsägelsefull när det står ”I början var jorden täckt av mörker. Inget hade blivit skapat ännu”. Översättningen haltar på några ställen och man kan höra de engelska uttrycken i bakgrunden. När det gäller illustrationerna tycker jag om det lite barnsliga uttrycket och jag skulle tycka om att läsa och titta i barnbibeln tillsammans med yngre barn.
“Guds fantastiska plan – Bibeln” (8-12 år) är 328 sidor lång och har 26 berättelser ur Gamla testamentet och 24 ur Nya testamentet. Berättelserna skiftar något i längd, under varje rubrik finns en hänvisning till var i Bibeln man återfinner berättelsen och varje berättelse har en eller två fyrfärgsillustrationer. Sista stycket i berättelserna sammanfattar hur berättelsen är en del av Guds plan och att det kommer något mer. Varje berättelse avslutas sedan med ett centralt bibelcitat ur berättelsen. Både sammanfattningarna och bibelcitatet är välgjorda och gör att Guds plan verkligen blir tydlig. Här kan jag tydligt följa vad som är den stora berättelsen mitt i de små och jag blir sugen på att läsa vidare. Urvalet av berättelser är välgjort och det finns med detaljer och perspektiv i berättelserna som passar väl för målgruppen. Jag kan sakna ökenvandringen på 40 år, delningen av riket i Israel och Juda och Jesus på förklaringsberget, men man kan inte få med allt. Berättelserna om Jesus pekar på ett bra sätt på hur Jesus kom med Guds rike och det är bra att texter om den tidiga kyrkan och att Jesus ska komma tillbaka är med. Översättningen fungerar överlag bra. Jag kan tycka att uttryck som ”Okej” och ”Hallå där” är stilbrott, men kanske att det är ett sätt att anpassa sig till målgruppen 8-12-åringar. Även om jag tror att denna bibel passar hela åldersspannet 8-12 år skulle jag rekommendera att man börjar med den tidigt. När barn närmar sig tonåren börjar de behöva en vanlig bibel eller en parafras.
Sammanfattningsvis tycker jag att båda dessa barnbiblar är ett bra tillskott för att de lyfter Guds stora plan. Bibeln för äldre barn lyckas bättre med detta än den för de yngre, men båda är väl värda att läsa.
Mina tidigare inlägg om föräldrars ansvar att ge tron vidare till sina barn har handlat om att lägga Guds ord på sitt eget hjärta och att göra tron synlig för sina barn. Det har blivit dags för ytterligare ett tips – ha andakt i hemmet! Det är bra för barn och föräldrar att läsa Bibeln och be tillsammans. I 5 Mos 6 står det att vi ska inskärpa Guds ord i våra barn och Ef 5 talar om att vi ska fostra våra barn i Herren. För att kunna göra detta behöver vi ge vidare av Guds ord till våra barn.
När vi talar om att ge tron vidare till barnen kopplar vi det lätt just till andaktsliv. Kanske tänker vi att om vi bara lyckas ha andakter så får våra barn en tro som bär. Till dig som lyckats få till bra andakter och tänker att det räcker med det vill jag säga, nej, tyvärr, att ge tron vidare är mycket större än så. Till dig som aldrig får till andakter och tror att du är ett hopplöst fall i att ge tron vidare vill jag säga, nej, du är inte hopplös. Eftersom trosförmedling är så mycket större än så, finns det inget som säger att avsaknaden av andaktsliv gör att barnen tappar tron. Med det sagt är det ändå positivt att hitta stunder då man i hemmet läser Guds ord och ber tillsammans.
Hur ska andakten gå till? Den bör innehålla bibel, bön och gemenskap, precis som en hemgrupp eller en gudstjänst. Och det är bra att hitta en återkommande vana varje dag eller vecka så att andakten blir av. Utöver det så kan andakten anpassas efter familjens behov. I vår familj har vi märkt att den form som passar bra ena halvåret inte alls passar nästa. Barnen utvecklas, veckorutiner ändras, behoven förändras.
Jag vill nu dela med mig av tio tips för att ha andakt med familjen. En del har vi använt hemma, en del kommer från samtal med andra föräldrar:
Välj en barnbibel att läsa ur, samlas i soffan en stund före läggning varje kväll och läs en berättelse, tacka Gud för det ni läst och dagen som varit, och sjung en sång.
Gå igenom alla Bibelns böcker. Vid andakten kan ni berätta om en ny bibelbok varje kväll. Ni kan läsa en vers som är central ur den boken. Måla en stor bokhylla på ett papper och rita för varje andakt in en ny bok i den ordning de kommer i Bibeln.
Sjung tillsammans! Gör en sånglista där barnen kan få välja en eller flera sånger att sjunga. Med mindre barn kan man göra sångkort genom att skriva sångens titel och rita en enkel bild till varje sång, så kan barnen välja sång själva.
Dra bibelordslappar. Skriv ner bibelhänvisningar på små lappar, t ex Joh 3:16, 5 Mos 6:4. Jag har gjort detta i ett kalkylblad på datorn. Lägg alla lapparna i en skål, låt ett barn dra en lapp vid andakten, själv träna på att slå upp versen och läsa den. Med barn som inte kan läsa kan en vuxen hjälpa till. Just nu försöker vi göra detta vid middagsbordet, innan alla går ifrån. Ett tag fyllde vi skålen med bönelappar istället och bad för den som stod på lappen vid andakten.
Samla alla barnen i ett av sovrummen vid läggningen, läs ur vanliga Bibeln tillsammans, fråga barnen om det är något särskilt de vill be för, be tillsammans och avsluta med Gud som haver. Även om inte de förstår allt i den vanliga Bibeln, förstår de mer än vi tror och ställer intressanta frågor.
Ha bibeltimma. I perioder har vi haft en timme i veckan då vi mer tydligt har haft undervisning med barnen. Det blir lite som söndagsskola, fast hemma, och vi har kunnat anpassa vad vi tar upp efter vad vi tror våra barn behöver. Vi har bland annat tagit hjälp av materialet På väg för 2-4-åringar, och av Luthers lilla katekes.
Spela tillsammans! Psalm 150 talar om att prisa Herren med både sång och instrument. Ett barn kan få vara med och välja sånger till andakten och alla, både barn och vuxna, kan vara med och spela och sjunga. Alla kan spela något – rytminstrument, piano, trummor … och någon måste ju göra rörelserna också!
Börja dagen med att läsa en andakt vid frukosten. Andaktsboken Glädjehopp (BV-förlag) passar bra. Andakt för hela familjen vid frukosten har hittills inte passat vår familj, däremot läser jag och yngste sonen Bibeln vid frukosten. Han väljer bland våra barnbiblar.
Ha andakt med varje barn enskilt. Gemenskapen med hela familjen är viktig, men det är också viktigt att varje barn kan få läsa Bibeln och be utifrån det barnets behov och utveckling. Därför passar det ibland bäst att läsa Bibeln med ett barn i taget vid läggningen eller någon annan stund på dagen.
Hitta kreativa och bekväma sätt att be. Låt barnen upprepa böner som du som vuxen formulerar. Be popcornbön, där alla får be korta böner högt. Turas om under veckan med att leda bönen. Använd färdigskrivna böner.
Det var tio olika tips. Listan skulle kunna göras mycket längre. När jag skriver ner alla tipsen inser jag att det skulle kunna bli ett eget blogginlägg för varje tips. Vilken barnbibel ska man välja? Vilka knep finns det för att lära sig Bibelns böcker? Hur får jag både femåring och tolvåringen att vara fokuserade samtidigt? Vilka sånger passar att sjunga i olika åldrar? Vi får se om jag utvecklar något av tipsen framöver. Hör gärna av er om vad ni skulle vilja veta mer om!
Kommentarer