Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent av John Piper, Rotad, 2021, 141 s.
Mitt förra tips för läsning i december, Juläventyret, riktade sig specifikt till barn. Det här tipset gör inte det. Johan Pipers bok ”Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent” riktar sig till alla som vill ha Jesus i centrum, som den största skatten i advent. Boken passar att läsas på egen hand för en tonåring och uppåt, eller tillsammans i familjen med blandade åldrar på barnen.
Förutom 25 andakter har boken ett förord, en inledning, avslutning och efterskrift som ramar in andakterna. Boken är liten och vacker i sin enkelhet, behändig att ta med sig, ha liggande på köksbordet eller på nattygsbordet.
Varje andakt har några bibelverser som inledning och därefter en betraktelse på två sidor. Andakterna börjar i texterna om Jesus födelse i Lukasevangeliet 1-2 och Matteusevangeliet 2 för att sedan ta upp texter ur Hebreerbrevet och flera andra böcker ur Nya testamentet. Alla ger ett djup och en förundran inför att Jesus blev människan, men också inför hans andra ankomst vid tidens slut.
Boken berättar det glada budskapet, evangeliet om Jesus, om och om igen. Den ger den frid och det hopp som vi lätt missar i adventstiden då mycket blir stress och oro. Det är en bok som sjunger ”O, kom låt oss tillbedja” och det längtar jag efter att få göra! Den här boken får ligga på vårt köksbord och läsas den här advent.
Jag pratar med Gud – bibeltexter & böner för alla slags dagar av Carolina Klintefelt, Semnos förlag, 2023, 104 s.
Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.
På nätverket Jesus till barnens senaste konferens lyfte talaren Rachel Turner begreppet “chat and catch”. Hon ville visa att barn kan prata med Gud om allting. Precis som man kan småprata med en förälder om dagarna kan man småprata med Gud. Detta synsätt förmedlar Carolina Klintefelt på ett vinnande sätt i Jag pratar med Gud.
Boken består av 40 andakter för alla slags dagar och den undviker inte svåra ämnen. De är indelade i teman, som djuren & jag, mörker & ljus, vänskap & kärlek och Gud & jag. Varje andakt innehåller ett bibelord och ett författarjags tankar. Den riktar sig till barn, både i uttryckssätt och formgivning. Författarjaget verkar vara ett barn i lågstadieåldern och jag kan känna igen både mina barns och mina egna tankar i den åldern.
Klintefelt skriver i inledningen att vi kan prata med Gud om vad som helst, och att Gud vill prata med oss. Det senare blir lite svagt i boken. Gud talar inte till oss på samma sätt som en människa när vi har ett samtal, utan främst genom sitt ord. Barnet i boken tar också sats från bibelverserna, men landar inte riktigt i dem och som läsare upplever jag inte att jag lär känna Gud så mycket. Andakterna täcker in många områden i livet och i kristen tro, men jag saknar själva kärna i evangeliet. Jesus död och uppståndelse nämns aldrig, och vårt behov av Gud blir mer alldagligt än evighetsbaserat.
Paulus skriver i sitt brev till filipperna: “Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:6-7) Detta är den stora behållningen av denna andaktsbok – att vi kan berätta allt för Gud och då ska hans frid ge oss skydd. Det hoppas jag att många barn ska få erfara.
Advent Junior av Karen Collum och Nathan Brown, illustrationer av Shane Winfield, översättning av Birgitta Kip, Skandinaviska Bokförlaget, 2022, 100 s.
Adventistsamfundet har en fin tradition av att varje år göra en adventskalender för barn och familjer. Ibland har det varit filmer, ibland böcker och varje år finns en digital kalender på kalenderiadvent.se. I år består kalendern av boken ”Advent Junior” som är uppbyggd som en andaktsbok där man i familjen läser en andakt varje dag under hela december. Ja, verkligen hela december ändå fram till nyårsafton. Jag uppskattar detta och att läsaren får stanna kvar i julen och betydelsen av att Gud blev människan även i mellandagarna.
Varje avsnitt börjar med en fråga som familjen kan diskutera och som leder in till dagens tema. Sedan följer en till två verser ur Bibeln och en text om dessa verser som man läser högt tillsammans. Temat i varje avsnittet följer inte kronologin i evangeliernas texter om Jesu födelse, utan tar upp nyckelbegrepp som Goda nyheter, Var inte rädd, Förundran och Främlingar. Efter texten kommer en fråga man kan fundera på tillsammans och sedan en uppgift man kan göra. Ibland hänvisas man till hemsidan kalenderiadvent.se och vad som gömmer sig bakom luckan där. I skrivande stund är inte luckorna öppna, så jag kan inte uttala mig om dem, men uppgifterna i boken är enkla och skapar julkänsla.
Andakterna är väl genomarbetade och teologiskt sunda. Vissa andakter överlappar varandra, men i varje finns ett fokus på ett visst begrepp eller område och jag tycker att boken ger en god helhet av inkarnationen och evangeliet. Andakterna tar inte så lång tid att genomföra och passar utmärkt vid frukost eller middag. Även om boken kanske främst riktar sig mot familjer med barn i 7-12-årsåldern tycker jag att både yngre och äldre barn kan få ut mycket av den, särskilt tillsammans med syskon och föräldrar. Den sista uppgiften behöver man inte göra samtidigt som man har andakten.
Boken har en stor styrka i de sista andakterna. Efter juldagens glädje över Jesus födelse kommer andakter om Jesus undervisning, korset, uppståndelsen, väntan och hopp. Att Gud blev människa för att ge sitt liv för oss är tydligt och den tid vi nu lever i som lärjungar förklaras väl.
Jag vill uppmuntra er att ta tid i december till att undersöka allt som hände kring Jesus födelse och varför. Varför inte göra det med ”Advent Junior”?
Ni är mina vänner – En andaktsbok för barn av Sofia Häggmyr, Bornelings, 2022, 135 s.
Den här recensionen publicerades först i Dagen. Det är kanske inte en bok jag rekommenderar att läsa för barn, men för oss som är föräldrar och barnledare väcker den intressanta frågor, som “Vad förmedlar vi till barn att kristen tro går ut på?” och “Gör jag gott för att jag är en kristen eller för att bli en kristen?”
Jesus säger i sitt avskedstal “Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” (Joh 15:12-14). Detta har inspirerat Sofia Häggmyr till titeln på hennes debutbok “Ni är mina vänner” som innehåller 20 andakter på temat vänskap.
Andakterna passar barn i låg- och mellanstadieåldern och är tänkta som ett stöd för den som håller i andakter. Läsaren möter barn som ställs inför dilemman och får se hur de löser dessa. Upplägget med bibelvers, betraktelse på 3-4 sidor med fotoillustration och bön fungerar bra. Vissa foton, som en mataffär med utländska matvaror, tyder på enkla lösningar snarare än att hitta helt rätt foto, och skapar distans. Berättelserna är levande och väcker empati och de belyser bibelverserna bra.
När man ska tillämpa Bibelns sanningar för barn är det lätt att hamna i moralism där kristen tro går ut på att vara snäll. Just där landar Häggmyr. Berättelserna och bönerna präglas av morallära snarare än av evangeliet. Förlåtelse mellan människor lyfts fram på ett bra sätt, däremot saknas perspektivet av människans behov av förlåtelse från Gud. I stället framförs att Gud tar hand om mig även när jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. I en andakt står det “att Gud inte bryr sig så mycket om vad vi gjort utan att han mer bryr sig om vad vi ska göra sen” (s 48).
Häggmyr tycks ha missat poängen med den vänskap som Jesus beskriver i Johannesevangeliet, kapitel 15. Gud bryr sig i allra högsta grad om att vi har gjort fel, det är just därför han av kärlek lät Jesus ge sitt liv för att vi åter skulle kunna bli vänner med Gud. Vänskapen mellan människor blir bara ett utanpåverk om vi inte tar emot Jesus vänskap – syndernas förlåtelse genom hans död och uppståndelse.
Hur många känslor kan uppstå vid köksbordet under ett år? I en ny andaktsbok för familjer tar Emmalill Hector och Jeanette Ingemarson fasta på den mängd av känslor vi människor har, att vi behöver sätta ord på dem, relatera dem till Gud och hantera dem i relation till varandra.
I 52 andakter om var sin känsla hjälper författarna på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt familjer att ha andakt mitt i vardagen. Boken låter alla små nyanser av känslor rymmas. Vad är det för skillnad på förundrad, peppad och nöjd? Hur pratar vi om svåra känslor som besviken, ångerfull och skam?
Varje andakt har en huvudrätt: ett bibelord, en förklarande text, ett rim, samtalsfrågor och en bön. Detta gör familjen vid ett tillfälle. Ett par dagar senare är det dags för mellanmålet som är en mer praktisk utmaning. Till sist kommer desserten som är en utvärdering av hur utmaningen kändes. Andakterna är väl anpassade till hur länge en barnfamilj kan fokusera mitt emellan middag och kvällssysslor och jag uppskattar att andakten kan följa med vidare under veckan.
Det är svårt att veta om andakterna hjälper oss att prata om känslor för att kunna leda våra känslor, eller om vi snarare blir ledd av känslorna. Det finns en fara i detta, som jag tror hade varit bra att belysa mer i andakterna. Trots bibelord och ett tydligt fokus på bön kan jag även fundera på om boken hjälper oss att lära känna Gud mer, vilket jag tänker är ett kriterium för en andaktsbok, eller om jag mest lär känna mig själv. Samtalsfrågorna handlar oftare om mig än om Gud och texterna fördjupar snarare känslorna än bibelorden.
Med det sagt är det en glädje med initiativ som hjälper familjer att hitta stunder tillsammans då de får samtala, läsa Bibeln, be och tjäna tillsammans. Här har författarna gjort ett gott jobb och deras vision att familjer ska kunna prata och dela tron i hemmet delar jag fullt ut.
Livet som småbarnsförälder får i Anna Runessons andaktsbok hjälpa till att förmedla vad kristen tro är. Utan stora krav på tid eller koncentration erbjuder den välskrivna boken en paus i vardagen. Bibelversen i början och psalmversen i slutet av varje andakt är en bra ram. Andakterna återspeglar kyrkoåret, trosbekännelsen och centrala ord som synd, frälsning och helgelse. Jag uppskattar att varje andakt har två rubriker – en mer teologisk och en mer vardaglig.
Bibeln bör vara utgångspunkten i en andaktsbok och även om bibelorden ibland är tagna ur sina sammanhang fungerar de väl till texterna. För den som är hemma i den svenska evangelieboken fördjupas bibelorden ännu mer. Psalmverserna är en skatt och kunde mer explicit uppmuntrats att användas som böner.
I sin presentation av kristen tro och Gud får boken en slagsida åt befrielseteologi. Jesus är mer vår förebild och befriare från den trasighet som drabbat oss, snarare än vår Herre och frälsare från den synd vi är skyldiga till. Kristen tro tenderar därmed att framstå som moralistisk; vi ska göra gott för att uppnå en rättvis värld. Det finns också ett drag av universalism och en förenkling av olikheterna mellan olika livsåskådningar.
Sist i boken finns en ordboki “kyrkiska”. Tanken är fantastisk, men listan hade behövt en noggrannare granskning. Missar som att Kristus skulle betyda “Herre” på grekiska (det betyder “den smorde”) och beskrivningen av att kristna på pingstdagen firar att vi är olika (snarare än den helige Ande) får mig att bli mer kritisk till annat i boken.
I andakten om tvivel tar författaren upp att det råder samstämmighet bland historieforskare att Jesus har funnits. Det är gott att kristen tro på det sättet förankras i historien, precis som den genom Runessons bok får ta plats i vardagsbestyren som småbarnsförälder.
Barn i Bibeln – Möten mellan raderna av Charlotte Frycklund,
Bibelsällskapet, 2020, 35 s.
Det här blir ett litet boktips om en liten bok. Charlotte Frycklund har kommit ut med en andaktsbok där hon i åtta andakter låter sina egna tankar möta bibeltexter om barn i Bibeln. Andakterna är illustrerade av barn i åldrarna 5-14 år. Med ett välflytande poetiskt språk formulerar hon det som kanske skulle kunna stå mellan raderna i bibeltexten.
Läsaren får fundera över vad bland annat storasyster Mirjam,
unge kung Joash och barnet som Jesus satte i centrum kan ha känt och tänkt. Jag
tycker det är ett spännande grepp att ta olika personers perspektiv i Bibeln
och se händelserna utifrån den personens ögon. Det ger en fyllighet åt Bibelns
berättelser och jag får upp ögonen för att det finns så många fler tankar,
känslor, skeenden och möten än vad som står beskrivet i texten. Det gäller dock
att vara tydlig med vad man gör – att det är ett tämligen fritt fantiserande
över hur det kan ha känts och upplevts. Så länge både författaren och läsaren
är medvetna om det tycker jag boken skapar bra möjligheter till reflektion.
Genomgående har Frycklund en syn på relationen mellan barn och vuxna där vuxna har makten och ofta missbrukar den, men att barnen kämpar emot och visar hur det egentligen ska vara. Varje andakt avslutas med en liten bön och där framkommer författarens perspektiv tydligt flera gånger. Andakten om Mirjam avslutas med ”Välsignade är de bossiga storasystrarna, och de småsyskon som de dominerar” (s 6) och andakten om barnen som retar en profet avslutas med ”Välsignelse över alla barn som ibland drar undan mattan under pompösa vuxna. Välsignelse över alla dem som är helt utan makt, och är helt beroende av vuxna.” (s 10). Jag tycker det finns både poänger och faror med denna maktanalys av texterna och hade glatt mig åt om fler perspektiv fått komma fram.
När jag först såg boken tänkte jag att den var riktad till barn, men när jag läst den tänker jag tvärtom att den inte alls är för barn. Dels riktas udden i den mot vuxna som inte släpper fram barn, dels tänker jag att den inte lämpar sig att använda direkt med barn utan att först ge barnen en god förståelse av de ursprungliga bibelberättelserna. Även vuxna behöver ha läst bibelberättelserna först. Även om boken har med hänvisningar till bibeltexterna finns det en risk att man läser andakten utan att slå upp Bibeln, men det är först när man kan texten som det går att fundera på vad som står mellan raderna. Annars föregriper det osynliga det faktiska och bibeltolkningen blir diffus. Jag är alltså inte odelat positiv till boken.
“Målet i sikte – Andaktsbok” utgiven av KRIK, 2020.
I våras undersökte Christer och Kicki Dahlberg i en kandidatuppsats vilka faktorer det är som får unga att utvecklas och stanna kvar i tron och församlingen. Ett mönster de såg var att den personliga bönen, gudsnärvaron och bibelläsningen varit viktig för de tillfrågade. Med det i åtanke var det mycket roligt att läsa den nya andaktsboken ”Målet i sikte” som KRIK – Kristen Idrottskontakt, nyligen gett ut. KRIK vill sprida idrottsglädje, trosglädje och livsglädje och det tycker jag genomsyrar hela andaktsboken.
Den har ett tydligt upplägg med tolv olika avdelningar med en handfull andakter i varje. Avdelningarna sträcker sig från skapelsen, syndafallet och Jesus försoningsverk till livet med Gud och att ge budskapet vidare.
Varje andakt innehåller ett bibelord, en betraktelse, en
utmaning och en bön. Andakterna har många olika författare, alla så klart med
någon koppling till KRIK, men det finns en bredd i åldrar och personligheter. En
andaktsbok utgiven av en sportorganisation skulle man kunna tro bara har illustrationer
från idrottens värld, men så är det inte alls, utan författarna tar upp exempel
från olika delar av livet. Det finns ett blandat tilltal i boken, där andakterna
både vänder sig till dem som är nyfikna på kristen tro och dem som varit
kristna länge.
KRIK bygger mycket av sin verksamhet kring att man träffas
och idrottar och mitt i passet stannar upp och har en andakt. Det märks att andakterna
är gjorda för att passa i detta format, men jag tycker det går lika bra att använda
dem i en ungdomsgrupp eller i sin personliga andakt. De passar tonåringar och
unga vuxna, men jag skulle inte vara rädd för att prova dem som familjeandakt
med lite äldre barn. De olika avdelningarna i boken gör att man enkelt kan
välja ett tema som passar just nu, eller helt enkelt ta en andakt från varje avdelning
i taget. Det kan upplevas lite tjatigt att ta en hel avdelning i ett svep, tycker
jag.
Boken är med sitt format på ca 13×20 cm lätt att packa med
sig och spiralbindningen gör det lätt att bläddra runt eller ha boken
uppslagen. Jag kan möjligen fundera på hur länge spiralbindningen håller för
att bäras runt i en sportbag med träningsskor och kläder.
I slutet av boken finns det ytterligare tankar om vad en andakt är och hur man kan lägga upp den. Kanske hade jag förväntat mig några tips på hur man kan lägga upp en KRIK-samling i sin helhet också.
Andaktsboken har ett tydligt fokus på att med Gud i centrum får livet rätt perspektiv. När vi tar oss tid att läsa Bibeln, att vara stilla inför Gud och låter oss utmanas att efterlikna Jesus, stärks vår tro, inte bara som något vid sidan om resten av livet, utan som det som är grunden i hela livet. Jag uppskattar verkligen att detta löper som en röd tråd genom hela boken och rekommenderar den varmt!
Uppsatsen jag nämnde:
Dahlberg, Christer och Kicki, Från ung till vuxen med tron i behåll. En studie av positiva faktorer för ungas trosutveckling, kandidatuppsats, Johannelund, 2020.
Jag vet inte om ni är en familj som brukar be och läsa Bibeln tillsammans hemma. När jag växte upp var den kristna tron alltid närvarande i hemmet, men vi hade inte så många gemensamma andakter. Min föräldrar bad Gud som haver med mig på kvällarna och på julafton hade hela familjen julandakt på morgonen. Det kan inte vara mängden andakter som avgör om barn stannar kvar i tron eller inte, eftersom jag och alla mina syskon fortfarande är kristna. Däremot tror jag att det är avgörande att tron på Gud får vara närvarande i hemmet – att föräldrar talar med sina barn om den och lever liv som är äkta. Hur gör man så förälder det? Ett sätt att skapa en god rutin för att tala om Bibeln och tron är ändå att ha andakt. Just nu, då vi familjer inte kan åka till gudstjänster och barngrupper i kyrkan på samma sätt blir det ännu viktigare att ha kyrka hemma – att be, sjunga och läsa Bibeln. Som en hjälp till det vill jag tipsa om 10 olika andaktsböcker.
Andaktsböckerna kan läsas av barn själv, eller av föräldrarna
tillsammans med barnen. Böckerna passar för lite olika åldrar, men ta åldersindelning
med en nypa salt – du vet vad ditt barn är moget för och var det står i tron! Jag
ger en kort beskrivning av varje bok och skriver något om mitt intryck av den.
Med min ena dotter läser jag sporadiskt andakter ur Carsten Hjorth Pedersens bok Ta emot det eviga livet! (BV-förlag, 2009). Både den och Ge vidare! (BV-förlag, 2006) innehåller runt 75 andakter. De riktar sig till barn i åldrarna 9-13 år. Det är en andakt per sida, med en rubrik och en text av författaren. Texten beskriver ofta någon situation i vår samtid och kopplar det till ett bibelord eller något i den kristna tron. Ta emot det eviga livet! handlar mycket om vad vi har fått av Gud och Ge vidare! om hur vi kan ge vår tro vidare till andra. Jag uppskattar Hjorth-Pedersen välriktade berättande och att texterna inte är så långa. Ett par gånger ger han namn på bibelpersoner som inte har namn, vilket jag tycker är pedagogiskt olyckligt. Andakterna innehåller inte några färdiga böner, men det är inget jag saknar, utan barn och vuxna kan lägga till det själva.
Hjorth-Pedersen har också skrivit Träffa rätt! (BV-förlag, 2012). Den utgår från Luthers lilla katekes och riktar sig till något äldre barn än de två andra böckerna, men det är ingen stor skillnad. Andakterna tar upp tio Guds bud, det dubbla kärleksbudet, trosbekännelsen, Fader vår, BIbeln, dopet, nattvarden, förlåtelsen och kampen mot den onde. Upplägget är likt hans båda andra andaktsböcker, men varje andakt har en inledande fras – som ett bud, en bön i Fader vår eller ett bibelord. Det är ett pedagogiskt sätt att hjälpa barn att gå igenom och förstå katekesen. Hjorth-Pedersen berättar på samma fina sätt som i de andra böckerna. Det kan vara om händelser i hans eget liv, berättelser han hört eller påhittade historier.
Sov gott mitt barn – bibelberättelser & godnattböner (Diane Stortz, Bornelings, 2017) och Min nyckelversbibel – 22 bibelverser att memorera för livet – var och en illustrerad med en känd bibelberättelse(Pärlan förlag, 2018) är en kombination av andaktsböcker och barnbiblar. De passar för barn från 4-8 år. Båda böckerna har fyrfärgsillustrationer. Jag fastnar särskilt för Diane Le Feyers bilder i Sov gott mitt barn, som är livliga utan att bli för barnsliga. Båda böckerna använder fyra sidor per andakt och följer ett urval av bibelns berättelse i kronologisk ordning. Min nyckelversbibel missar lite i kronologin kring Jona, Daniel och Ester, men det beror nog på att dessa böcker inte står i kronologisk ordning i Bibeln. Sov gott mitt barn har en ram av ett bibelord (inte från aktuell bibelberättelse), en välberättad bibelberättelse, ett löfte från Gud och en godnattbön. Jag läser just nu den här boken med vår sexåring. Eftersom vi läser vid frukosten byter vi ut god natt mot god morgon. I slutet av boken får föräldrar tips kring kvällsrutiner och att läsa tillsammans med barn. Särskilt lästipsen är värdefulla. I Min nyckelversbibel är tanken att man ska lära sig 22 bibelverser utantill. Varje bibelvers är illustrerad med en bibelberättelse. För det mesta är nyckelversen tagen från ett annat sammanhang än berättelsen. Det kan vara lite förvirrande för läsaren, men överlag fungerar det bra. Varje andakt innehåller också en tanke till läsaren. Det är en god tanke att lära barn bibelverser utantill, men jag saknar förslag på just hur man kan memorera en vers.
I Simon & Marie – Alltid vänner!(Malin
Kindvall, Kungabarn 2013) får man följa kompisarna Simon och Marie under ett
läsår i årskurs 2. Boken är främst gjord för att användas i barngrupper i
kyrkan, men går absolut att använda hemma också, men kanske inte att barn läser
den på egen hand. Boken har 19 andakter, eller kapitel, som innehåller
berättelse, samtalsfrågor, minnesvers, att fundera på, bön och läs mer och
ledaren eller föräldern får själv välja vad vilka delar man använder. Kindvall
är en mycket bra berättare och historierna om Simon och Marie är både gripande
och tar upp många viktiga teman. Det är en bra röd tråd att få följa dem under
ett läsår.
Andra årcyklar att följa är kyrkoåret och årstiderna. I Lyckliga
Stina (Ulla-May Lindén, SLEF-Media, 2002) får vi följa med i Stinas olika
frågor och funderingar kring de bibeltexter som finns i kyrkoåret. Boken är indelad
efter årstiderna och börjar med våren. Varje andakt har en rubrik, en
hänvisning till aktuell bibeltext och en berättelse om Stina. Texterna skrevs
från början på 1960- och 70-talen, men det finns verkligen guldkorn även bland
äldre böcker!
Två andaktsböcker som sätter ett övergripande tema över alla
andakterna är Obeskrivlig – 100 intressanta texter om Gud & vetenskap
(Louie Giglio, Sjöbergs föralg, 2018) och Äventyrsandaktsboken – 365 dagar
med äventyr(Robin Schmitt, Semnos förlag, 2013). Båda passar
för ungefär 7-10 år. Titlarna talar för sig själv, tänkte jag när jag såg
böckerna, men riktigt så enkelt var det kanske inte. Jag är intresserat av
apologetik (att förklara och försvara den kristna tron) och tänkte att Obeskrivlig
äntligen skulle vara ett sätt att tala med barn om hur kristen tro och
vetenskap kan förhålla sig till varandra. Så var det inte riktigt, utan andakterna
i boken tar avstamp i något fascinerande fenomen i skapelse, som en tornado
eller dinosaurier, och det får illustrera någon teologisk poäng. Ofta handlar
det om hur stor och fantastisk Gud och hans skapelse är. Tillämpningen för
barnen kan ibland riskera att bli prestationsinriktad. Boken är ändå välgjord
och fyller verkligen sin poäng om man vill förundras över naturen runt omkring
oss. Varje andakt har en rubrik, ett bibelord, en berättelse, bön och en faktaruta
som kallas ”Så mäktigt” och beskriver något i naturen.
Äventyrsandaktboken trodde jag skulle ha lite
scoutliknande innehåll där läsaren får olika uppdrag. Istället bygger andakterna
på berättelser om barn som får vara med om äventyr, som att lära sig cykla på
enhjuling, spela teater, hjälpa pappa i verkstaden, vara på sommarläger och
semesterresor. Dessa äventyr kopplas sedan till något i Bibeln eller den
kristna tron. Varje andakt har en rubrik, ett bibelord, en äventyrlig
berättelse, en förklaring och en ruta med ord att lägga i skattkistan. ndakterna är daterade från 1 januari och hela
året. Berättelserna följer årstider och högtider någorlunda. Det märks att
boken ursprungligen gavs ut i USA, både på namnen på barnen i berättelserna, på
högtider som uppmärksammas och på typen av äventyr som förekommer. Ibland kan
andakterna förenklat säga ”bara du tror på Gud kommer allt att gå bra”, men det
finns en blandning. Andakterna är lättlästa och äventyren ändå medryckande. Det
kan hjälpa en äventyrlig och aktiv person att vilja läsa.
Den sista boken jag vill tipsa om har också daterade
andakter för hela året. Glädjehopp (red. Inese P Johansson, Henny
Johansson, BV-förlag, 2018) är en samling av andakter av 45 olika författare
(bl a jag själv). Många av andakterna har tidigare publicerats i barntidningen
Droppen genom åren, men en del nyskrivna. Varje andakt har ryms på en sida och
har en rubrik, några bibelverser och en berättelse eller förklaring till
bibeltexten. Glädjehopp passar för 7-10 år och kan läsas av barn själv
eller i familjen. De många olika författarna och berättarstilarna är en styrka.
Eftersom kyrkoårets söndagar inte ligger på samma datum varje år finns ett
söndagsregister. Det finns också ett register över vilka bibeltexter som
används.
Glädjehopp vill förmedla glädje och hopp till barn. Det
tror jag inte den boken är ensam om, utan alla andaktsböcker jag tipsat om
handlar om att ge barnen en fasthet i att Jesus har gjort allt för dem, en
glädje i tron och ett hopp som aldrig vacklar.
Guds rika välsignelse till din familj och lycka till med era
andakter! Var inte rädd att höra av dig om du funderar på något!
Kommentarer