Innan du fanns av Tuva Petersson, Pärlan förlag, 2021, 32 s.
”Innan du fanns längtade jag efter dig. Du bodde där, i min längtan.” Så börjar Tuva Peterssons nyutkomna bilderbok. Boken sätter fingret på en sådan där stor och lite paradoxal filosofisk fråga som många barn ställer. Var fanns jag innan jag föddes? Inom kristna sammanhang svarar vi vuxna ofta något i stil med att barnet fanns i Guds tanke. Vad är det egentligen att finnas i Guds tanke när man ännu inte existerar? Detta gestaltar Tuva Petersson på ett finurligt vis i boken som hon också själv illustrerat. I en närmast kiastisk eller parallell struktur berättas hur du bodde i Guds längtan, ett hus målat på liknande sätt som förskolebarn målar sina första hus – tvådimensionellt, fönster här och där och lite på sned. Huset är mitt i havet. Bilderna fortsätter att vara en kombination av småbarns klotter, färgsprakande miljöer och lite naivistiska människor med stora huvuden och små armar.
Berättarrösten kan man sluta sig till är Gud som talar om barnet med bibliska uttryck som dyrbar skatt, ögonsten och älskad. Barnet springer, klättrar och lyssnar i längtan. Till slut kan berättaren inte vänta längre, utan berättar med ord likt Psalm 139 om hur han formar barnet i mammans mage. Här lämnar barnet längtan, blir i illustrationerna en bäbis istället för en några år gammal flicka, och far genom havet för att födas omgiven av släkt, vänner och änglar. Sedan återvänder berättelsen till flickan på några år som springer, klättrar och lyssnar. Den parallella strukturen förstärker att berättelsen är det lilla barnets tankar om vad det är att finnas i Guds längtan.
”Innan du fanns” är en filosofiskt fundersam berättelse som passar som födelsepresent. Tuva Petersson gestaltar skickligt hur barn kan fundera kring det där med att finnas och inte finnas, att finnas i Guds tanke och att födas som Guds barn.
Världens vackraste berättelse av Daniel Röjås, Libris förlag, 164 sidor.
Nyligen recenserade jag Världens vackraste berättelse i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.
I Världens vackraste berättelse – om den Gud som söker kontakt får läsaren möta två berättelser. Det är dels, som titeln säger, en berättelse om Gud och grunddragen i kristen tro. Samtidigt är det en berättelse om författaren själv, Daniel Röjås, som på omslaget sitter vid ett inbjudande cafébord. Medan Röjås berättar helheten i Guds berättelse, väver han in glimtar ur sin egen berättelse. Och så bör det vara. Huvudsyftet med boken är att presentera den kristna tron för alla som vill stanna upp, sitta ner och fundera på vad de egentligen tror.
Efter två inledande kapitel om hur mån Gud är om att söka kontakt med den enskilda människan fortsätter Röjås med ett kapitel som sammanfattar huvudpunkterna i kristen tro. Sedan börjar han om på nytt och i kapitel efter kapitel fördjupar han berättelsen om gudsrelationen, synden, försoningen, uppståndelsen, pånyttfödelsen, Anden, bönen, Bibeln, kyrkan och inbjudan. I dag har vi i kyrkan ibland tunnat ut evangeliet och fokus hamnar på annat än Jesus. Som kontrast till detta är det härligt med Röjås tydligt evangeliska förankring. Han är inte rädd för att tala om synden och dess konsekvenser, för han är trygg i försoningen och dess möjligheter och han bjuder in människor till att bli en del av Guds berättelse.
Röjås har mer erfarenhet av att evangelisera än jag. När jag läser kan jag ändå fundera på om de som inte varit med alls i kristna sammanhang förstår språket. En subtil förväntan på vad människor vet om kristen tro kan göra berättelsen svår att förstå för en som aldrig öppnat en bibel eller gått in i en kyrka. Skulle boken fungera att ge till den sekulära svensken där jag rör mig?
Boktiteln skapar förväntningar inte bara på innehåll, utan även på det litterära planet. Här vacklar författaren. Han börjar gestalta och berätta, men vågar inte stanna kvar länge nog i berättelseformen. Han skriver, fast ibland undrar jag om han talar. Texten skulle ännu starkare kunna få bära innehållet i världens vackraste berättelse.
Har du varit med om att ditt barn ställt en riktigt svår fråga? Det har jag, många gånger. Vad ska man göra när barnen ställer svåra frågor om Gud, livet och tron? I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort ger jag sex tips på vad man kan tänka på när barnen ställer svåra frågor. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.
Det första man kan tänka på är att se till att vara närvarande och lyssna. Stanna upp med det du håller på med och var uppmärksam. Visa att du är närvarande och vill lyssna på barnet.
För det andra kan du själv ställa frågor tillbaka till
barnet. Säg ”Det där var en jätteintressant fråga, vad tänker du själv?” På det
sättet får du själv lite betänketid och kan fundera på vad du skulle kunna
svara, men du får också reda på lite mer av vad det är som rör sig i barnets
huvud kring frågan.
För det tredje skulle jag vilja tipsa dig om att våga säga ”Jag
vet inte”. Inte på ett sätt så att du undviker barnets fråga och inte tar itu
med den, men så att du vågar erkänna att du också håller på att lära dig. Du
vet inte allt. Ibland har jag fått säga till mina barn ”Jag vet inte, men vi
kan ta reda på det.” Och så har vi tagit reda på svaret tillsammans, eller så
har jag tagit reda på det och tagit upp frågan med barnet igen. Du kan också ta
med fler i familjen i samtalet. Någon annan kanske vet mer om frågan ni pratar
om?
För det fjärde vill jag uppmuntra dig att våga säga till
dina barn vad du tycker. De uppskattar att få höra din åsikt. Du ska inte göra
det på ett sätt som kräver att barnen ska tycka likadant som du, och inte
heller på ett sätt som gör att det låter som att alla kristna tänker precis
likadant. Det finns flera stora frågor inom kristen tro som teologer och filosofer
har funderat över i århundraden. Det är bra att vi säger till våra barn ”Det
här kan kristna tänka lite olika om, och så här tänker jag.”
För det femte tänker jag att när våra barn ställer frågor om livet och tron behöver vi hjälpa dem att backa ett steg och titta på frågan utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Vad säger detta om helhetsbilden i kristen tro eller i en annan livsåskådning? Vi kan behöva göra distinktioner, alltså dela upp fråga i olika perspektiv och delar. Vi kan behöva prata med barnen om sanningsbegreppet – finns det saker som är objektivt sanna för alla människor? Vilka saker är subjektiv sanna? Hjälp barnen att backa ett steg och titta på sina frågor och tankar lite utifrån.
För det sjätte så har vi vuxna själva mängder av frågor. Vi vuxna behöver leta svar och rusta oss själva så att vi kan hjälpa våra barn att rustas i sin tro och tänkande. Det finns allt fler resurser för föräldrar att på olika sätt rusta sig. Apologetik handlar om att förklara och försvara den kristna tron på ett ödmjukt och respektfullt sätt.
Det finns flera olika böcker för föräldrar eller barn, eller som ni kan läsa tillsammans. Genom dem kan ni få hjälp att tänka igenom kristen tro logiskt utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Ni kan få svar på frågor kring Bibelns historicitet, Guds existens, m.m. Det finns poddar, bloggar, goda förebilder och vänner i våra församlingar. Så försök att själv förkovra dig. Ibland kanske det är du som ställer en fråga till ditt barn som ni kan prata om och dagen därpå kommer barnet till dig med en fråga och ni får leta nya svar tillsammans.
Lycka till!
Boktips
Kristendomen bevisad för unga, J Warner Wallace, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, Apologia förlag, tankar om boken här.
Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Minihandbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Visste du att man kan berätta hela Bibelns stora berättelse med hjälp av fem färger? Jag har fått lära mig detta genom material både från CEF Sverige och söndagsskolmaterialet SKATTEN. I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort förklarar jag vad färgerna betyder. Filmen finns nedan och här får du även innehållet i text.
Det här med Jesus – vad handlar det om? Det kan vara svårt
att enkelt få med det viktigaste. Du kanske vill berätta för en kompis eller
släkting om din tro, men vet inte riktigt hur. Då är färgerna grön, guld,
svart, röd och vit bra hjälpmedel för att få med alla bitar. Apropå bitar – ta hjälp
av legobitar och bygg upp berättelsen!
Vi börjar med den gröna färgen. Den står för att Gud skapade
hela världen. Han skapade människan till sin avbild och gav henne ett uppdrag
att ta hand om jorden, bli många och sprida ut sig. Allt detta skulle de göra
tillsammans med Gud.
Den guldiga färgen står för att Gud är helig, god och ren. Människan levde från början nära Gud och allt var gott. Men människan valde att vända sig bort från Gud och då bröts relationen. Den svarta färgen får stå för det som Bibeln kallar synd. Människan valde att inte låta Gud vara Gud och allt ont och allt dumt vi gör kom in i världen. Då kunde människan inte vara nära Gud, för synden kan inte vara när det heliga och rena.
Men Gud hade en plan! Han ville att människorna skulle kunna
komma tillbaka i gemenskap med honom, för han älskar dem så mycket! Den röda
färgen står för att Gud sände sin egen son, Jesus, till världen, för att rädda människorna.
Jesus är sann Gud och sann människan. Han levde sitt liv på jorden och gav sitt
eget liv för att ta bort allt det svarta. När han dog på korset tog han synden
och straffet på sig så att vi kan komma tillbaka till en relation med Gud.
Den vita färgen står för att när vi tror på Jesus får vi en ny relation med Gud. Vi kan fått ett nytt liv genom att be om förlåtelse och bekänna Jesus som Herre. Då får vi den helige Ande som gåva, som hjälper oss i det nya livet. Det svarta försvinner och vi kan nu leva med Gud.
Ändå märker vi att allt inte är perfekt än. Nej, för det är
inte färdigt. Vi kommer tillbaka till den guldiga färgen som betyder att vi nu
kan vara nära Gud som är helig, god och ren. Den gröna färgen återkommer också
och betyder att vi en gång ska få vara med Gud i något som är helt perfekt.
Bibeln berättar att en dag ska Jesus komma tillbaka och skapa nya himlar och en
ny jord, där allting är gott, precis som det var i skapelsen. Då får vi leva
tillsammans med Gud i en ny skapelse för evigt.
Så kan man berätta hela evangeliet med fem färger. Prova
själv!
En godhet som räcker för alla av Birgitta Rasmusson med illustrationer av Sara Brunnegård, Spricka förlag, 104 sidor.
I februari recenserade jag En godhet som räcker för alla i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.
I En godhet som räcker för allatar Birgitta Rasmusson läsarna med in i en fantasifull och rolig berättelse utifrån Psalm 23. Vi möter det oroliga lammet Ängslan, den arga baggen Agge och många fler. Boken är tänkt att läsas högt tillsammans och består av sex kapitel där varje kapitel utgår från en vers i psalmen. Till varje kapitel finns frågar att samtala vidare utifrån.
I första kapitlet väller fåren över mig och kapitlet består av enbart dialog. Det blir rörigt och något tröttsamt att läsa. I de följande kapitlen blir balansen mellan dialog och berättande bättre och även om jag tror att boken hade tjänat på några färre får finner jag mig tillrätta i flocken. Författaren gestaltar fårens känslor och relationer till den gode herden på ett fint sätt med humoristiska inslag. Både jag och barnen känner igen oss och blir varma i hjärtat när vi läser.
Författaren önskar att berättelserna och bibeltexten ska få berika både barn och vuxna när de läser och samtalar tillsammans. Att lära känna varandra över generationsgränserna är en nyckel till ett livslångt lärjungaskap och jag uppskattar författarens ambition med boken. Jag tror målet att växa tillsammans kunde uppfyllts ännu mer genom att baka ihop de två avslutande delarna “Samtala om tillsammans” och “Till reflektion och eftertanke”. Den första har ett tydligt barnfokus och ställer ibland lite för många ja/nejfrågor eller banala frågor. Den andra har ett tydligt vuxenfokus och ställer djupare frågor och kopplar an till andra bibeltexter. Dessa två avdelningar tillsammans kan skapa ännu djupare möten med bibeltexten och mellan barn och vuxna.
Bokens syfte är viktigt och författaren är bra på att gestalta bibelordet på ett fantasifullt sätt i livets händelser. Jag hoppas att hon utvecklar konceptet mer och skriver fler böcker.
Förra våren gjorde jag söndagsskolfilmer som räckte ändå från påsktiden till maj månads utgång. Jag delar här länkar till alla blogginläggen för respektive samling och hoppas att det kan vara till glädje för er som inte har söndagsskola på annat sätt!
Under våren släpper nätverket Jesus till barnen en mängd inspirerande kortfilmer om barn, kyrka, hem och familj. Det är bibelberättelser, tips på hur familjen kan få djupare samtal i hemmet, inspiration till att jobba generationsöverskridande i församlingen, och mycket mer. Filmerna finns på Jesus till barnens youtubekanal och facebooksida och i dem får du möta de flesta av oss som sitter i styrgruppen och några andra personer. De filmer jag medverkar i kommer jag även att dela här på bloggen tillsammans med en text som är baserad på vad jag säger i filmen. Första filmen handlar om hur man kan tänka när man ska välja en barnbibel att läsa i hemmet.
På den svenska bokmarknaden finns nu ganska många olika
barnbiblar. Om jag samlar ihop alla som finns i vårt hem blir det ett
trettiotal barnbiblar. Hur ska man veta vilken man ska välja att läsa? Jag vill
dela med mig av några tankar.
För det första ska ni välja den barnbibel som blir läst! Den som barnen och du som förälder tycker om. För det andra är det bra att ha i åtanke att en barnbibel alltid är en tolkning av den ursprungliga bibeltexten och består av ett urval av texter – hela Bibeln är inte med. Därför villa jag för det tredje säga att det är positivt att läsa många olika barnbiblar med barnen. Ta även fram den vanliga Bibeln och läs den tillsammans.
Med det sagt – hur ska man välja vilken variant som passar bäst
för er just nu? Jag skulle börja med att fundera på vilken ålder barnen är i,
hur mycket textmassa de klarar och vilken typ av bilder och hur mycket bilder barnen
vill ha. Därefter brukar jag bläddra i olika barnbiblar och se efter hur nära
texten ligger den ursprungliga bibeltexten. Är texten i barnbibeln nära Bibeln eller
är det med mycket förklaringar, tolkningar och tillämpningar? Här ligger
barnbiblar på en lång skala, och det går bra att läsa både textnära barnbiblar
och de med mer tolkningar. Det är dock bra att som vuxen vara medveten om vilken
friheter författaren tagit sig, etc.
Därefter brukar jag också titta på vilket urval av
bibelberättelser som författaren till barnbibeln gjort. Man kan titta på det centrala
punkterna i Bibelns övergripande berättelse och se hur de beskrivs. Bläddra och
se hur skapelse, syndafall, löftet till Abraham och folket och beskrivs. Kolla
vad som finns med av Gamla testamentets senare berättelser. Finns profettiden
och det delade riket med, eller hoppar urvalet från kung David till Jona,
Daniel och Ester och sedan är GT slut? I urvalet i Nya testamentet är det
ganska vanligt att barnbiblar slutar strax efter Jesus uppståndelse. Titta
gärna på vad barnbibeln har med av berättelserna i Apostlagärningar, breven och
Uppenbarelseboken. Vad sägs om den första kyrkan och Jesus återkomst?
När man läst några olika barnbiblar i familjen kan
intressanta samtal uppstå, där barnen jämför olika barnbiblar med varandra och ni
kan få tillfällen att se vad som står i vanliga Bibeln. Häromdagen fick jag och
min son kolla upp ordet ”dödsängel” som användes i Minecraftbibeln i
berättelsen om plågorna i Egypten. Han undrade nämligen om dödsängeln var ond. Det
visade sig att det exakt det ordet inte är med i 2 Moseboken 12, men det finns
en förgörare (Bibel 2000, fördärvare i SFB15), men det står också att det är
Herren själv som går fram. Vi har inte pratat färdigt om den frågan, men den
gav ett tillfälle till att både barnbibeln och Bibeln fick ligga uppslagna på
köksbordet samtidigt. Jag tror att barn på så sätt kan upptäcka att vanliga
Bibeln inte är så svår att läsa som man ibland kan tro, men också lära sig att se
likheter och skillnader mellan barnbiblar och Bibeln.
Avslutningsvis vill jag uppmuntra er att läsa barnbiblar och
Bibeln tillsammans i familjen! Välj en som passar er just nu, välj många olika
över tid och ta emot vad Gud vill ge er genom sitt ord!
100 kreativa böner – För församling och familj av Alexandra
Hyllerud och Birgitta Örjestad, Barnskivor.se, 136 s.
För mig är det ofta en utmaning att hitta tid och utrymme för bön, både enskilt och tillsammans med andra. Tillsammans med barn är det viktigt att fundera på hur jag som förälder eller ledare kan hjälpa barnen att kunna prata med Gud på ett naturligt sätt och komma till honom för både tillbedjan, förlåtelse, hjälp och tacksamhet. Jag brukar ibland säga att det inte finns något i Bibeln som vi inte kan undervisa barn om, men att vi behöver tänka på hur vi undervisar. På samma sätt tror jag det kan vara med bönen – barn behöver samma helhet i bönen som vuxna, men vi kan behöva fundera på hur vi ber för att hjälpa barnen att fokusera, förstå Guds storhet och hans omsorg om dem i bönen.
Genom åren har jag fått med mig olika bönetips – färdigskrivna böner, popcornbön, duplobön, bönestationer, m.m. Nyligen gav Barnskivor.se ut en bok av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad med inte mindre än 100 bönetips för församling och familj som författarna samlat på sig genom åren när de arbetat med barn och familj i kyrkan. “100 kreativa böner” är en sådan där idébok som man som barnledare eller förälder vill ha i hyllan för att kunna ta hjälp av för att hitta olika sätt att be med barnen. Boken är indelad i sju kapitel där de två första fokuserar på olika inriktning i bönen, med tillbedjan, tack, förlåt och önskningar i första kapitlet och bön för andra och varandra i andra kapitlet. Jag uppskattar att fokus på tillbedjan kommer först i boken, precis som bönen Vår fader börjar med tillbedjan av Gud innan våra önskningar kommer in. De fem följande kapitlen är mer indelade efter olika sätt att be – bönelekar, bönespel, pysselböner, bönestationer och böner kopplat till undervisning. I någon mån överlappar de två typerna av kapitel varandra, men indelning är ändå att bra sätt för läsaren att kunna dyka ner i registret och lätt hitta idéer för antingen den inriktning man vill ha på bönen, eller hur man vill be.
Det finns en stor rikedom bland böneförslagen och det märks att författarna har en djup längtan efter att bön ska vara naturligt och roligt för barn. De säger i bokens inledning att ”syftet med de kreativa bönerna är att barnen ska tycka att det är roligt att be till Jesus, att våga be ut hans namn högt och att man kan be och tacka Jesus tillsammans i sin familj eller barngrupp!” Ibland berättar någon av författarna hur ett sätt att be uppkommit, som ”kojbönen” som uppstod när Alexandra och hennes dotter kom på att det var lättare att be under täcket med en ficklampa tänd, än utanför täcket.
Även om författarnas fokus är bra och det är positivt att få många olika kreativa idéer på hur man kan be kan jag fundera på vad vissa förslag gör med vår gudsbild. Finns det en risk att bön mest blir en lek, där ballongen som ska slås fram och tillbaka mellan deltagarna får mer fokus än samtalet med Gud? Finns det en risk att Guds helighet förminskas när man ska kasta popcorn och den som lyckas fånga det med munnen får tacka Jesus för något? Även om det är viktigt att barnen upplever att relationen med Gud kan vara rolig, och att Jesus lyssnar på oss oavsett omständigheter, tänker jag att det är viktigt att bönen också får vara lika allvarlig och på allvar som för vuxna.
Med
det sagt kommer jag ändå ha glädje av boken. Den kommer att ge inspiration när
jag behöver hitta nya sätt att be och med 100 idéer går det alltid att hitta
något som fungerar bra och går att anpassa till de barn och de sammanhang jag
är i. För det är viktigt och riktigt att be tillsammans med barn och hjälpa dem
att samtala med och lyssna på Gud.
Även den här påsken får vi fira på ett annorlunda sätt än vi önskar. Vi kan inte träffas många och fira påskens händelser på plats i våra kyrkolokaler. Men likafullt är påskens budskap om Jesus som tog vårt straff på sig och dog för vår skull, och sedan uppstod igen och besegrade ondskan och döden för att kunna ge oss nytt liv, lika sant! Vi får minnas påskens händelser och fira där vi är.
En del av er såg söndagsskolfilmerna jag gjorde till påsk för ett år sedan, för andra är de kanske nya. Det finns fyra filmer – Palmsöndagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskdagen – och de passar att se tillsammans med barnen i hemmet. Det finns några förslag på sånger och aktiviteter till varje samling och en bibelläsningsplan för Stilla veckan. Nedan finns länkar till blogginläggen som handlar om respektive samling:
Artiklen är tidigare publicerad i tidskriften “Teologi & Ledarskap, nummer 3, 2020. Du kan köpa lösnummer eller prenumerera här.
Jag reser mig och går fram till mikrofonen för att hålla i barnens stund. Det är söndag och klockan är strax över elva. I lokalen finns inga barn, en trappa ner är inga förberedelser gjorda för söndagsskola och skattkistan som alltid har sin plats bredvid mig längst fram i kyrkan är inte där. Istället finns det en filmkamera längst bak i lokalen.
– Idag har vi ingen söndagsskola i lokalerna här på Smala
gränd, men var ni än är, så deltar ni i gudstjänsten och det finns söndagsskola
för alla barn om ni går in på barnpedagogen.se. Kyrkan är inte en lokal, utan
kyrkan är där vi är. Där du sitter just nu, avslutar jag.
Sedan vårvintern 2020 har barnledare i alla kyrkliga sammanhang mött utmaningar som man inte kunnat tänka sig, men istället för att skapa kramp har det hos de flesta lett till en stor kreativitet kring hur barnen ska kunna ha kyrka hemma. Det har varit fantastiskt att se!
{“DeviceAngle”:-0.022087208926677704}
Vad är kyrka? När Jesus talar om att bygga sin kyrka talar
han inte om byggnader utan om människor. Ändå har vi många gånger gjort kyrkan
till just kyrkolokalen och inte till människorna som träffas i den. De som
träffas i kyrkan är inte bara kyrka när de ses på söndagar, utan de är kyrka
hela veckan, var de än är. I år har hemmen, mer än vanligt, blivit den tydliga
platsen för kyrkan.
Vad är det då att vara kyrka hemma? Det kan vara att göra det man brukar göra på gudstjänsterna, fast hemma. Det kan vara att titta på gudstjänsten som direktsänds. Det kan vara att be aftonbön. Främst kanske det är att vara kristen mitt i vardagen. Hos min familj är just nu ett sätt att ha hemmakyrka en andakt mitt i veckan med några sånger där vi hjälps åt med sång, rörelser och musicerande, ett bibelord och en bön. Det känns inte alltid så andligt, det är oftast mer än en som är på dåligt humör, men det är ett synligt tecken på att vi och vårt hus vill tjäna Herren.
I Femte Moseboken 6:4-9 står det: ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
Pandemin har hjälpt oss att bli påminda om att våra hem och det ansvar föräldrar har för sin barns fostran i tron är det viktigaste, inte söndagsskolrummet och ledarna. För att hemmen ska kunna bli en plats där Guds rike får synas och för att föräldrarna ska kunna ta ansvar för att ge tron vidare till barnen behöver församlingen stötta hemmen. Vid en föräldraträff i vår församling Roseniuskyrkan lyfte vår predikant Martin Helgesson tre aspekter från 5 Moseboken 6. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen. För det andra talas det om familjeandakten som aldrig tar slut – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.
{“DeviceAngle”:-0.044581912457942963}
Hur kan församlingen stötta familjerna i att vara kyrka
hemma utifrån dessa tre aspekter? Till att börja ska församlingen stötta
föräldrarna i deras egen vandring med Gud. Ledarskapet i församlingen behöver
undervisa föräldrarna i Guds ord så att de kan lägga Guds ord på sina hjärtan.
Föräldrarna behöver få tips om hur de
för egen del kan få till en personlig andakt i hemmet, de behöver uppmuntra och
rustas i att leda sina barn i tron och att prata med vuxna vänner och kollegor
om Jesus.
För det andra behöver församlingen hjälpa familjerna att
leva liv där familjeandakten aldrig tar slut. Ett sätt är att ha hemgrupper där
man träffas i alla generationer. När vi samlas till gudstjänst på söndagar är
det tre delar som alltid är med – bibel, bön och gemenskap. På samma sätt är
det i en mindre grupp som träffas under veckan – hemgruppen är en minivariant
av gudstjänsten, men bibel, bön och gemenskap. Vi delar lätt upp oss i olika
åldrar och missar vikten av samlingar med alla generationer. Hur kan vi mötas
runt en bibeltext och dela våra tankar om den så att alla får komma till tals,
alla får växa i Ordet och alla får brottas med frågor? Det ligger en stor
potential i att vara kyrka hemma genom att läsa Bibeln tillsammans. Dels blir
fokus på att tillsammans upptäcka saker i texten, inte på att vuxna ska
undervisa barn. Dels öppnar vi oss för varandra och delar vad vi tänker, var vi
står i vår vandring med Gud, osv.[1]
För det tredje behöver församlingen ge föräldrarna ett
självförtroende. Alltför ofta beter vi oss som att församlingen och inte
föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran i tron. Vi behöver hjälpa
föräldrar att känna sig redo att ta ansvaret. Undersökningar har visat att
föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn.
Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på
söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring
just de här tre aspekterna. Hur då? Församlingen måste ge föräldrar praktiska
tips om när och hur man kan prata om tron, hjälp att prioritera tiden klokt
samt ge dem kunskap om tron. Som kristna är vi inte alltid rustade att möta
alla de åsikter och strömningar som rör sig i samhället. Vi kan inte ge bra
skäl för vår egen tro och kan inte slå hål på argumenten från andra mot kristen
tro.[2]
Ingela Wahl har arbetat med barn och familj inom King’s Kids
i många år. I sin bok Familjen – ett team[3]tar
hon upp ytterligare sätt som församlingen kan utrusta föräldrarna i uppgiften
att vara kyrka hemma. Ett sätt är att ge familjer chansen att tillsammans få
vara med och tjäna. I dessa tider har många sänt sina gudstjänster digitalt och
bara haft medverkande på plats i kyrkolokalen. Vid en gudstjänst fick vår
familj tillfälle att delta på många olika sätt – ett barn ordnade blommor, ett
annat var med och sjöng, vi föräldrar hade olika uppgifter, osv. Det gör något
med oss som familj när vi får tjäna tillsammans. Jag tror också att det kan
göra det lättare för en familj att vara samma personer på söndagar som andra
dagar. Om vi delar många av livets dimensioner med varandra blir vi mer
transparenta och hela.
Ett annat sätt som Ingela Wahl nämner är att som familj planera
utåtriktade missionshandlingar. Vad kan vi som familj göra för andra? Hur kan
våra grannar märka av att vi är del av en kyrka? Många har i sina grannskap
kunnat hjälpa till med handling under pandemin. Det är lätt att vi slutar vara
gästfria i vårt hem, det är en utmaning i den här tiden. Ett sätt är att bjuda
på fika i sin trädgård. Vad är det lilla jag kan offra för att stötta någon
annan?
Jag hoppas att en av de goda saker som kommer ur pandemin är
att kyrkan i Sverige blir mer klar över hur viktigt det är att bygga kyrka på
ett sätt som inkluderar hem och familj. Jag hoppas att vi fortsätter bygga
mötesplatser i hemmet, att söndagsskola får bli ett komplement till hemmet och
inte tvärtom.
Utifrån den annorlunda situation vi ställts i under pandemin vore det intressant att undersöka hur föräldrar upplevde det när det blev mer uppenbart att om föräldrar inte gjorde något för barnens fostran i tron, så blev det inget alls. Kände föräldrarna sig rustade av församlingen på ett sätt så att de hade språk och kunskap för att förmedla tron? Var gudsrelationen en naturlig del av vardagen, i bön, i samtal, i utveckling? För en del familjer kan pandemin blivit en hjälp att upptäcka att tron måste förmedlas hemma, kyrka måste göras hemma. För andra kanske det mer blev ingenting. När verksamheten i kyrkolokalen inte fanns att tillgå fanns heller inget liv med Gud kvar… eller? Några få, men jag befarar alltför få, kände sig redo för att vara kyrka hemma.
Varje församling och familj har sina utmaningar. Oavsett vilka utmaningar vi möter får vi alla påminna oss om att ingen är perfekt, det finns förlåtelse och nya chanser. Att vara kyrka är att ständigt formas och bli mer kristuslika. Jag vet ingen plats som tränar mig så hårt och samtidigt så nådefullt på det som mitt hem.
[1] En bra
metod för att läsa Bibeln med alla åldrar hittar du i boken Hemmakyrka
av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, utgiven av EFS Budbärare och Salt
2019.
[2]Rusta
dina barn av Natasha Crain, utgiven på Apologia förlag 2020 är en mycket
bra hjälp för föräldrar att prata om Gud och frågor om tron med sina barn.
[3]Familjen – ett team, Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015.
Kommentarer