Category: Föräldraskap (Sida 1 av 3)

Från lästrött till läsare – hur får vi den unga generationen att läsa Bibeln?

2024-09-03 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2024.

De senaste decenniet har vi fått flera larmrapporter om barns minskande läsning och läsförståelse. Nyligen släpptes PISA-undersökningen för 2022 och den visar att 15-åringars läsförståelse har minskat.[1] Samtidigt har vi under de senaste decenniet märkt hur skolvärlden arbetat mycket för ökad läsning. Det är läsutmaningar, läslov, läsbingon och mycket mer. På sociala medier blir det allt mer populärt bland barn och vuxna att ha “bokkonton” där man delar med sig av boktips. Senaste rapporten från Statens medieråd visar att läsningen ökar i alla åldrar 0-18 år.[2] Vi kan ana ljusglimtar i mörkret.

Ett av förälderns viktigaste uppdrag
Det saknas undersökningar om och hur mycket den unga generationen läser Bibeln, men det är rimligt att förvänta att bibelläsningen följer samma trend som läsning och läsförståelse i allmänhet. Kan vi hjälpa våra barn att läsa Bibeln och att förstå den? Kan vi se några ljusglimtar i mörkret?

Bibelordet är centralt för att lära känna Gud, hans frälsningsplan och hans vilja med mitt liv. Den första psalmen i Psaltaren talar om hur den som begrundar Herrens ord både dag och natt växer som ett träd vid vattenbäckar. Jesus talar om att den som hör hans ord är som en klok man som bygger sitt hus på klippan. Paulus talar om vikten av att hålla fast vid Skrifterna och att hela Skriften är utandad av Gud och nödvändig för människan.[3] Därför har vi ett uppdrag som föräldrar att hjälpa våra barn att upptäcka den egna bibelläsning. Hur kan vi göra det?

Träna läsmuskeln
Bibelläsningen är den mest nödvändiga läsningen. Ändå skulle jag vilja påstå att vi måste hjälpa våra barn att bli läsare inte bara av Bibeln utan av alla möjliga böcker. För att barnen ska bli läsare behöver vi som vuxna själva läsa böcker. Låt barnen se att du läser, låt böcker ligga framme i huset, läs inte bara när de har gått och lagt sig, läs inte bara digitalt och prata om vad du läser.

Det är också viktigt att det finns böcker i hemmet. Låt bokhyllorna fyllas. Handla på second hand och låna på bibliotek. Biblioteksbesök med dina barn är ett fantastiskt sätt att uppleva böcker och läsning tillsammans. I mitt hjärta är det fortfarande ett magiskt skimmer över de tillfällen då jag som barn följde med pappa till Kinna bibliotek. Han lämnade tillbaka sina deckare och gick till vuxenavdelningen och letade efter nya böcker. Jag gick till barnavdelningen och letade upp mina favoriter. Doften, hyllorna, lådorna och glädjen över att en viss bok fanns inne sitter kvar.

Läs högt för dina barn. Det känns naturligt för de flesta av oss innan barnet själv kan läsa, men högläsning är minst lika viktig när barnet börjat läsa själv. Barn kan förstå mer avancerat språk än de själva kan avkoda, de kan förstå mer komplexa berättelser när någon läser högt än när de själva ska läsa. När du läser högt, välj böcker som du själv tycker om. I vårt hem har min man och jag läst våra egna favoritböcker för barnen, men vi har också läst böcker som vi aldrig läst tidigare, men som blivit favoriter för barnen. Ibland pratar vi om innehållet, ibland inte, men alltid får vi en gemensam upplevelse och en fin stund på tu man hand.

För att barnen ska läsa själva behöver du hjälpa dem med tid och struktur. Det kan vara att barnet ska läsa en kvart varje dag, att barnet alltid läser direkt efter middagen eller att ni prickar av läsningen i ett läsbingo. Som vuxen behöver man också hjälpa barnet att förstå att det finns trösklar i läsningen. Vissa böcker måste man läsa 50 sidor innan man kommer in i berättelsen. Ibland måste man läsa en viss tid för att komma in i språket i en bok. Allt som går motigt är inte fel och vi behöver hjälpa våra barn att vara uthålliga.

Bibelglädje
Om vi nu går från läsning i allmänhet till bibelläsning i synnerhet, behöver vi ställa frågan: Hur hjälper vi den unga generationen att få fatt på den egna bibelläsningen? För mig är det en av de större utmaningarna och just nu ett böneämne i mitt föräldraskap. Jag tror att det är samma principer som för annan läsning – läs själv, låt Bibeln ligga framme, prata om vad du läser, ha flera biblar i huset, läs högt för dem och hjälp dem att hitta tider och platser att själva läsa på. Barnbiblar är bra att använda vid högläsning, men läs också vanliga Bibeln. Barnen kan förstå mer än de själva kan avkoda. Utöver det som gäller all läsning behöver du hjälpa dina barn att förstå att Bibeln är något mer än en vanlig bok. Där lär vi känna hela skapelsens Herre och Frälsare och där får vi hämta kraft och vägledning.

För att barnen ska komma igång och läsa Bibeln själva behöver vi hjälpa dem med vad, var, när, hur och varför de ska läsa.[4] De behöver ha en egen bibel. Det kan vara en barnbibel för de yngre, en parafras för mellanåldern och en vanlig bibel för tonåringarna. Det är viktigt att barnen får känna att det är deras egen bibel, där de kan stryka under, rita och lägga in bokmärken. En jul fick våra äldsta barn varsitt exemplar av Svenska Folkbibeln 2015, och så sydde jag bibelfodral till dem vilket gav dem en personlig prägel. Påminn barnen om att ta med Bibeln på samlingar i kyrkan, läger och resor, så att det blir en vana. Lär barnen att hitta i Bibeln. De kan lära sig alla Bibelns böcker med hjälp av sånger och ramsor innan de ens kan läsa själva. Detta hjälper dem när de ska hitta i Bibeln på egen hand.[5]

Meningsfull bibelläsning
Hjälp barnen att välja vilken bibelbok de ska läsa. Det kan vara en utmaning att läsa Bibeln från pärm till pärm. Tipsa istället om att börja med ett av evangelierna. Min pappa tipsade mig om Lukasevangeliet när jag var i 13-årsåldern. Jag brukar ofta tipsa om Markusevangeliet. Det kan också vara bra att tipsa om olika bibelläsningsplaner. För mig har det ofta varit lättare att läsa när jag får kryssa att jag läst efteråt. Hjälp barnen att inte sätta för höga mål – all läsning som blir av är bra, det viktiga är inte hur långt man läser.

Bibeln går att läsa var som helst och när som helst, men hjälp ditt barn att hitta en tid och plats som ger ro. Precis innan man lägger sig är inte alltid det bästa – då vill vi bara sova. Kanske det passar vid frukosten? Eller vid “mellis” efter skolan? Påminn dem om att lägga undan telefonen när de läser. Berätta att det är bra att be innan man läser, till exempel: ”Gud, tack för ditt ord, hjälp mig att förstå vad jag läser och led mig med din Ande, i Jesu namn. Amen.” Efter läsningen kan barnet be en bön igen över det som lästs. Det finns många olika hjälpmedel för att läsa Bibeln på egen hand, de ger frågor man kan ställa och förklaringar till texten.[6]

Prata med dina barn om vad bibelläsningen betyder för dig. Berätta något minne från när du var yngre och läste något som betydde mycket. Fråga barnen vad de har läst och om de har lärt sig något nytt om Gud. Låt samtalet om Bibeln leva i hemmet. Då hjälper vi våra barn att se att vi vill låta Jesus vara Herre i våra liv.

Bibeln är inte alltid lätt att förstå, men det är fullt möjligt för den unga generationen nå en full läsförståelse av den och då kan stora frågor om Gud, som är svåra att ha alla svar på ställas och vår relation till honom fördjupas. Då blir våra barn “läsare” i ordets bästa betydelse.

Noter
[1] PISA 2022, https://www.skolverket.se/publikationer?id=12177
[2] Statens medieråd, https://www.statensmedierad.se/aktuellt/nyheter/2023/lasandet-okar-bland-alla-barn-0-18-ar
[3] Psalt 1:1-3; Matt 7:24-27; 2 Tim 3:14-17
[4] Jesus till barnen, Karolina Poland, Hur hjälper jag mina barn läsa Bibeln på egen hand? https://youtu.be/t830C2QnZQg och Hur läser jag Bibeln på egen hand? https://youtu.be/pXukr3ND-To
[5] För tips på ramsor och sånger, hör av dig till sofia@barnpedagogen.se
[6] T ex Bibeln idag, https://www.bibelnidag.org/

Bibelläsning i familjen – hur får man till den?

2024-08-13 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.

”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.

Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.

För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.

Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.

Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:

Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.

Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.

Jesus till barnen – barnen till Jesus

2024-04-10 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv maj 2019.

”Kyrkan träffar barnen 40 timmar per år. Föräldrarna träffar dem 3000 timmar per år.” Huvudtalaren Terry Scalzittis räkneexempel lyste som en fyrbåk genom hela barnledarkonferensen. Det är möjligt att ta ut rätt riktning! Niohundra barnledare från hela Sveriges ekumeniska bredd utmanades och ingavs hopp under en marshelg i Uppsala.

För fjärde gången inbjöd söndagsskolnätverket till en nationell barnledarkonferens. Undertecknad har suttit med i planeringen sedan något år. Dagen innan konferensen packade jag bilen full med dekor, seminariematerial och förväntan. Nätverket flyttade stolar, planerade det sista och fyllde Livets ords lokaler med ballonger. Nu blir det fest!

Konferensen började fredag morgon med en dag för ansvariga i våra församlingar – predikanter, kyrkoherdar, pastorer och barn- och familjeansvariga. På kvällen anslöt resten av deltagarna. Temat för konferensen var hur kyrka och hem kan samarbeta för att ge Jesus till barnen och barnen till Jesus. Talare från den amerikanska organisationen Orange stod för mycket av undervisningen i de gemensamma samlingarna. Under lördagen fick deltagarna välja olika åldersspecifika seminarier för att lära känna en viss åldersgrupp bättre. Det erbjöds ett fyrtiotal andra seminarier om allt från att möta unga som mår dåligt, apologetik för barn och Jesus på öppna förskolan.

Intryck från deltagarna

Från ELM var vi ett tjugotal deltagare: barnledare, barnkörledare, föräldrar, mor- och farföräldrar och anställda. En av oss, Bodil Månsson, barnansvarig i ELM Syds styrelse, uppmuntrar ännu fler att åka på den här typen av konferens:

– Det ger en sådan vitamininjektion!

Bland oss fanns en stor glädje över att vara på plats.

– Det som talade starkast till mig var att komma samman med så många andra som arbetar med barn och unga, från så vitt skilda sammanhang. Väldigt uppmuntrande! säger Andreas Engström.

Annika Hector Madvig, barnverksamhetsinspiratör för ELM Syd tillägger:

– Detta var den tredje nationella konferensen för mig. Jag ville helt enkelt ha mer av det som jag upplever att Gud ger och skapar i mig genom dessa dagar.

–Ja, säger barnledaren Kristina Runeson, det jag får med mig lever kvar i veckor efteråt och jag kan få dela vidare tips och tankar!

Vi fick alla med oss olika guldkorn. Henny Johansson, som jobbar med Droppen, lyfter särskilt fram talaren Åke Samuelsson, skapare av Munken & Kulan:

– Han betonade betydelsen av berättelser – våra egna, personliga erfarenheter om livet som kristen – och att vi delar dem med våra barn.

Andras berättelser viktiga

Andra människors berättelser var viktiga för oss som var på konferensen.

– När man är på en stor konferens och får vittnesbörd från församlingar med ett lyckat arbete med barn, kan man lätt få en känsla av att andra har det så enkelt i sitt arbete, säger barnledaren Mia Einarsson. Därför var det så trosstärkande när vi fick flera vittnesbörd från personer som blivit kristna som barn i små enkla sammanhang. De personerna vittnade om trofasta ledare som inte gav upp trots att barngrupperna var tynande.

Christina Johansson, förälder och barnledare fyller i:

– Ja, tänk att ingen grupp är för liten! Man kan ha söndagsskola för bara ett barn. Tänk han som sa att han var det enda barnet som kom under lång tid, och ledaren stannade kvar! Det kan ha stor betydelse för framtiden!

Hur behöver kyrka och familj varandra? Huvudansvaret för barns fostran ligger på föräldrarna, men ofta har ansvaret för barnens andliga utveckling lagts över på kyrkan. Kyrkan i sin tur försöker ge barnen allt de behöver på några få timmar i månaden. På detta sätt missar man den potential som finns i att kyrkan kan rusta föräldrarna till att leda barnen till Jesus. Terry Scalzitti och de andra talarna från Orange i USA gav oss många tankar kring detta.

Föräldrarnas roll

Marta Fjällström, barnkörledare, blev påmind om att vi måste lyfta fram föräldrarnas roll i att förmedla tron och trons liv i hemmet och Henny om hur viktigt det är med andakt, bibelläsning, bön, samtal och sång hemma:

– Efteråt har jag funderat mycket på hur det ser ut i våra hem idag. Känner vi oss trygga i denna uppgift? Och om vi känner oss osäkra, vågar vi erkänna det? Och till vem ska vi vända oss för att få hjälp?

– Vi behöver i ELMs verksamhet arbeta med att styrka och stötta hemmen, säger Bodil och Annika fyller i:

– Genom ett samarbete mellan kyrka och familj skulle vi få föräldrar som känner sig uppbackade i sina samtal med barnen och i hur de kan vara kristna förebilder. Vi skulle få barnledare som inte upplever att barnens andliga liv hänger på om de får till söndagsskolan eller inte. För barnen skulle budskapet förstärkas, genom att det som sagts i kyrkan stämmer överens med det man redan hört i hemmet och tvärtom. Förutsättningen för en levande tro, som smittar av sig på alla som barnen möter i sin vardag, skulle öka. Då blir mission något naturligt!

Annika tar fäste på framtiden och fortsätter:

– Den viktigaste arenan för samarbete kyrka och familj är hemföreningen. Tänket måste spridas på bredare front i våra gemenskaper och Guds helige Ande måste få verka över tid. Man behöver inte göra det så svårt, mycket handlar om att underlätta kommunikationen mellan ledare och föräldrar.

–Ja, säger Bodil, vi kan ge handfasta tips till alla familjer, ordna samtalskvällar och erbjuda seminarier. Jag tror att apologetik är en viktig punkt. Den gör att man ser att tron på Kristus är ett trovärdigt alternativ till det som erbjuds runtomkring.

Vi som var med på barnledarkonferensen är tacksamma till Gud för allt den gav och vi ser fram mot att se hur samarbetet mellan kyrka och familj kan växa vidare i våra sammanhang i ELM. Det här är bara början!

Föräldrar har rätt att ge tron vidare till sina barn

2024-04-03 / Sofia

Detta debattinlägg har tidigare publicerats i tidningen Dagen 3 december 2020.

Det man som förälder håller för sant är naturligt att vilja ge vidare till sina barn, skriver Martin Helgesson och Sofia Ödman.

För knappt ett år sedan genomförde Apologia en insamling inför översättningen av Natasha Crains bok om apologetik och föräldraskap. På den överväldigande responsen förstod vi att det fanns ett behov bland kristna föräldrar att få redskap för att prata om apologetiska frågor med sina barn. När boken kom ut och marknadsfördes i sociala medier blev responsen från ickekristna däremot överväldigande negativ. De förfärades över att kristna föräldrar vill ge tron vidare till sina barn.

Varför denna kontrast? Å ena sidan ett stort behov hos kristna föräldrar att få redskap att ge sina barn en genomtänkt tro, å andra sidan ett omkringliggande samhälle som säger att kristna föräldrar inte ska påverka sina barn.

Ett av det sekulära samhällets kännetecken är att betrakta religiös övertygelse som privat snarare än offentlig. Reaktionerna tyder på att “privat” för många även utesluter att föräldrar ska ge sin tro vidare till sina barn. Samtidigt visar en brittisk undersökning att barnaåren, hemmet och föräldrarna som förebilder är de viktigaste faktorerna för att unga ska stanna kvar i tron. Så vilken väg ska vi gå?

Alla påverkar sina barn. Den som försöker undvika att göra det påverkar även genom det förhållningssättet. Vi tror att det är positivt att påverka sina barn. Det man som förälder håller för sant är naturligt att vilja ge vidare till sina barn. Däremot ska det alltid ske ödmjukt och med respekt. Som förälder kan jag uttrycka en önskan om att mitt barn ska tänka lika som jag i de stora frågorna om kristen tro, men jag kan inte tvinga fram det. Jag kan däremot ge goda skäl för att kristen tro är sammanhängande och förnuftig. Jag kan också hjälpa barnet att jämföra den kristna trons och andra världsbilders svar på livsfrågorna.

Kristna föräldrar i allmänhet är inte uttryckligen negativa till att dela tron i hemmet. Tvärtom: Från många håll får vi signaler om att föräldrar vill ge tron vidare till sina barn. Men eftersom vi påverkas av vad omgivningen tycker kan vi lätt hamna i passivitet eller modlöshet. Många föräldrar uttrycker också att de saknar tid, struktur och språk för att prata om tro med sina barn.

Den norske forskaren Erling Birkedal visar att det behöver finnas en kognitiv, en emotionell och en social dimension av tron för att unga ska stanna kvar i tron. Han visar i sin forskning också att de som har en fast kognitiv förankring lättare behåller sin tro. Det bekräftar att det är viktigt att prata om apologetiska frågor med barn.

Du förälder, använd din rätt att ge tron vidare till dina barn. Det är till och med ditt ansvar som förälder att göra det. Det finns ingen neutral uppfostran. I detta kan också församlingen vara en stor resurs för familjen – genom samverkan kan den uppväxande generationen nås.

Att prata tro med små barn betyder för många att läsa barnens bibel och be aftonbön. Bibelläsning är grundläggande för att lära känna Gud, men barn behöver också få upp ögonen för den kristna trons relevans i ett samhälle som talar om tro som något förlegat och ovetenskapligt. Här kommer apologetiken in. Föräldrar behöver kunna förklara den kristna tron för sina barn och ge dem en grund att stå på. De kan skapa en miljö där samtal och prövande frågor är välkomna.

Hur kan man prata apologetik med sina barn? Först och främst: Lyssna på barnen. Vad tas upp på lektionerna i skolan? Vad pratar kompisarna om? Ett annat tips är att ställa frågor tillbaka: Om barnet frågar dig hur man kan veta att Gud finns, börja med att fråga barnet vad det själv tror. Det ger dig som vuxen betänketid och vidgar din förståelse för vad det är barnet frågar efter. Ett tredje tips är att varken vara rädd för att säga vad du som förälder tycker eller att du inte har svaret på frågan. Föräldrar och barn kan söka svar tillsammans genom böcker och andra resurser från församlingen.

Hur kan familj och församling samverka? Församlingen existerar på två sätt: som samlad och spridd. När församlingen samlas kan apologetisk undervisning och samtalsforum för föräldrar rusta för livet i den spridda församlingen (oavsett familjesituation). Både apologetik i allmänhet och hur den uttrycks i föräldraskap behöver en högre prioritet i församlingen.

Men varför prata apologetik med små barn? Räcker det inte att börja i tonåren? Nej, redan små barn ställer stora frågor. De möter samma sekulära norm som tonåringar i förskola och skola. Att få med sig kunskaper och ett ramverk för att prata om apologetiska frågor från tidig ålder hjälper barn när de stora brottningskamperna kommer. Dessutom är det lättare att behålla ett förtroende hos sina barn när de kommer i tonåren än att först då försöka skapa ett.

Det är svårt att vara förälder. Vi vet hur det är när man inte orkar, eller när ens barn inte vill prata om verkliga och viktiga frågor. Men vi vet också att med lite ansträngning går det att skapa en god miljö för samtal. Vi hoppas att du, som vi, ska få upptäcka hur roligt det är! Därför, börja redan i dag. Ställ en fråga vid middagsbordet: Om du fick fråga Gud vad du ville, vad skulle du fråga då?

Var dag

2024-03-20 / Sofia

Den här krönikan har tidigare publicerats i Till Liv, april 2018.

Vi hade träffats för att planera en barnledarkonferens inför 2019. Vi brann alla för samma sak – att ge Jesus till barnen! Efter halva dagen samlades vi i kyrksalen för att be. Vi uppmanades att be om den helige Ande i våra liv. Vi var frikyrkliga och svenskkyrkliga, lutheraner och baptister, frälsningssoldater och adventister. Vi kom från EFS, EFK och ELM, från SAU, Equmenia och Pingst Ung, från King’s Kids, Youngsters och Livets Ord. Vi kom från Sveriges alla hörn. Ändå talade vi alla samma språk. Det var stort. Skulle det kanske börja dåna som en stormvind eller skulle eldslågor bli synliga? Vi stod tre och tre och bad för varandra. Då, när Madde bad för mig, hände det. ”Helige Ande, var med Sofia i hennes vardag.” Jag känner inte Madde särskilt väl, hon har aldrig träffat min familj, men hon bad rakt in i mitt liv. En stilla bön i Andens närhet. Tårar rullade nerför mina kinder. Det är så mycket vardag i mitt liv.

Du kanske blir alldeles matt av din egen vardag. Jag blir det av min. All logistik. Alla bilskjutsar. Aktiviteter, läxor och måltider. Möte med friidrottsledare, fika på musikträffen, söndagsskolplanering. Alla samtal med barnen. Alla konflikter. Alla val och råd. Alla val jag gör. Allt jag ber för. ”Åh, Gud, låt barnen växa upp till sanna gudstillbedjare!” Allt jag glömmer att be för. Mjuka, kärleksfulla ord till barn och make. Vassa, elaka ord till samma personer. Behovet av konstant förlåtelse från dem och från vår Herre. Varje dag. Det är så mycket vardag. Det stora i mitt liv just nu är inte att Anden behöver visa sig i en stormvind – det stora är att Anden bor i mig och vill leda mig i varje liten vardagsstorm. Och jag lovar dig att en enda vanlig tisdag kan innehålla så många stormar – där jag kan välja att lyssna till Guds röst och göra kristuslika val, eller gå min egen egoistiska väg och söka bekvämlighet. Vore det inte bättre om det var mindre vardag?

I ett avsnitt av ”Vi på Saltkråkan” berättar Melker Melkersson, fyrbarnsfar, konstnärlig och lite vilse där ute på skärgårdsön, för sina barn att de ska leva sina liv som om varje dag var den enda dag de hade. ”Denna dagen, ett liv”, säger Melker. ”Och då menar du att vi ska stå och diska?”, kommenterar två av sönerna. Sedan utspelar sig en dag framför tittarnas ögon. Inte en felfri dag, inte bara en rolig dag, men en dag full av händelser, relationer och val. ”Denna dagen, ett liv” handlar inte om att suga det bästa ur livet varje dag, utan att leva som att varje dag är viktig. Här och nu vill Anden leda för att forma mig och de mina för både detta livet och för det kommande. Varje dag, i mina misslyckanden och i Guds lyckanden, får jag glädjas över det arv som ”aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som finns bevarat åt oss” (1 Pet. 1:4). Och när natten kommer får jag i nåd komma till Herren och få förlåtelse för de felaktiga val jag gjorde och tacka för att Gud ledde mig till en del goda val. Löftet om frälsning och helig Ande som gåva gäller mig och mina barn och alla dem som är långt borta från Herren. Det vill jag ge vidare till mina barn, till alla jag möter, i min vardag. Var dag.

Sida vid sida – kyrka och hem

2022-09-08 / Sofia

Du har nog inte missat att jag tycker om apologetik och brinner för att hjälpa barn att tänka igenom sin kristna tro. Därför blev jag väldigt glad när Pingst ung bjöd in mig till att medverka i ett av deras avsnitt i projektet Sida vid sida. Sida vid sida är en resurs som vill utrusta församlingar att kunna möta och leda föräldrar i deras viktiga uppdrag. Det finns inspelade föreläsningar om olika ämnen och samtalsfrågor som man kan använda efter man har tittat. En fantastisk möjlighet för er som församling att fylla föräldrasamlingar med meningsfullt innehåll!

Avsnittet jag medverkar i handlar om hur vi kan prata apologetik med våra barn. Här finns samtalsfrågorna. Håll till godo och sprid vidare!

Jag är så tacksam för att får jobba med inspiration för ledare och föräldrar i min tjänst i ELM Syd!

Boktips – Förälderns guide till Gud

2022-05-19 / Sofia

Förälderns guide till Gud – kristen tro bland blöjbyten och tvätthögar av Anna Runesson, illustrationer av Per Gyllenör, Libris, 2022, 200 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Livet som småbarnsförälder får i Anna Runessons andaktsbok hjälpa till att förmedla vad kristen tro är. Utan stora krav på tid eller koncentration erbjuder den välskrivna boken en paus i vardagen. Bibelversen i början och psalmversen i slutet av varje andakt är en bra ram. Andakterna återspeglar kyrkoåret, trosbekännelsen och centrala ord som synd, frälsning och helgelse. Jag uppskattar att varje andakt har två rubriker – en mer teologisk och en mer vardaglig.

Bibeln bör vara utgångspunkten i en andaktsbok och även om bibelorden ibland är tagna ur sina sammanhang fungerar de väl till texterna. För den som är hemma i den svenska evangelieboken fördjupas bibelorden ännu mer. Psalmverserna är en skatt och kunde mer explicit uppmuntrats att användas som böner.

I sin presentation av kristen tro och Gud får boken en slagsida åt befrielseteologi. Jesus är mer vår förebild och befriare från den trasighet som drabbat oss, snarare än vår Herre och frälsare från den synd vi är skyldiga till. Kristen tro tenderar därmed att framstå som moralistisk; vi ska göra gott för att uppnå en rättvis värld. Det finns också ett drag av universalism och en förenkling av olikheterna mellan olika livsåskådningar.

Sist i boken finns en ordbok i “kyrkiska”. Tanken är fantastisk, men listan hade behövt en noggrannare granskning. Missar som att Kristus skulle betyda “Herre” på grekiska (det betyder “den smorde”) och beskrivningen av att kristna på pingstdagen firar att vi är olika (snarare än den helige Ande) får mig att bli mer kritisk till annat i boken.

I andakten om tvivel tar författaren upp att det råder samstämmighet bland historieforskare att Jesus har funnits. Det är gott att kristen tro på det sättet förankras i historien, precis som den genom Runessons bok får ta plats i vardagsbestyren som småbarnsförälder.

Boktips – Vända våra hjärtan till varandra

2022-04-26 / Sofia

Vända våra hjärtan till varandra – Guds föräldraskap och vårt, Ingela Wahl i samarbete med Olof Brandt, King’s Kids och Bibeln idag 2022.

Ingela Wahl har nyligen kommit ut med sin tredje bok, denna gång i samarbete med Olof Brandt. Medan hennes tidigare böcker fokuserat på relationer över generationsgränser (Alla åldrars församling, 2013) och på familjen som helhet (Familjen – ett team, 2015, läs mer här) zoomar hon nu in på föräldraskap.

Utifrån övertygelsen att föräldrar är de viktigaste för barnen när det gäller att visa på vem Gud är och på vägen till en relation med honom, skriver Ingela Wahl om Gud som förälder och vad det innebär för mänskligt föräldraskap. Hon lyfter fram vikten av att se barn som gåvor och därefter talar hon om hemmet som en central plats. I kapitel 5 går hon mer praktiskt in på hur man kan göra som förälder för att ge gudstron vidare till barnen för att i kapitel 6 tala om vikten av att vara del av en församling. De två sista kapitlen riktar sig till församlingsledare respektive till barn och handlar om hur dessa grupper kan tänka kring föräldrar de möter eller har.

De tankar som förs fram i boken är välgrundade i Bibeln. Författaren lyfter fram att det finns två saker som är konstanta – Guds karaktär och hans ord (s 12). Att vilja följa och hämta näring i Guds ord i föräldraskapet genomsyrar hela boken. Många bibelord skrivs ut. Det är skönt för läsaren, samtidigt som det kan vara nyttigt att behöva slå upp Bibeln själv och se sammanhanget till det som citeras. Ingela Wahl har själv lång erfarenhet av att vara förälder och att jobba med familjer, men hon styrker även sina tankar med hjälp av många andra erfarna författare och ledare för barn och familj. Även här återges många citat.

Jag kan ibland uppleva boken lite rörig. Det är många typer av rubriker och jag har svårt att minnas vad som var poängen med det jag läst. Då är de grå rutorna fantastiskt bra! De återkommer några gånger per kapitel och innehåller en fråga att fundera på för läsare, samt något att göra tillsammans med sin familj. Det gör att boken blir ett verktyg in i läsarens vardag.

Författaren lyckas väl med att uppmuntra föräldrar att göra sitt bästa och samtidigt erkänna att alla misslyckas. Texten blir inte dömande. Jag tror att befrielsen i att få omvända sig och börja om på nytt helt gratis på grund av vad Jesus gjort kunde lyfts fram lite mer, likväl som att det inte är vi som räddar våra barn, utan Gud. I det sista kapitlet som riktar sig till barn beskrivs det på ett bra sätt hur man lära känna Jesus och blir räddad av honom.

Jag uppfattar att boken riktar sig till föräldrar som redan är kristna, och som behöver förstå sin roll och uppmuntras och utrustas i att ge vidare Jesus till sina barn. Det hade varit intressant att få med ett perspektiv av hur man gör som förälder om man själv precis har blivit kristen, om allt med Bibeln, bön och församling är helt nytt. Men det kanske är en annan bok?

Föräldrar kan uttrycka att de saknar tid, struktur och språk för att ge den kristna tron vidare till sina barn. I ”Vända våra hjärtan till varandra” får du som förälder tips på att hitta tid och struktur, men framför allt får du ett språk för att tala om Gud och livet med honom med dina barn!

Boktips – En ny slags ledare och Missa det inte

2022-03-02 / Sofia

En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.

Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.

Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.

På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.

Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.

Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.

När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.

Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.

Föräldraskap i oroliga tider

2022-02-25 / Sofia

”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.

Hur kan man som kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det, många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter, men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och har nytta av i relation till barn.

För det första – behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem att bearbeta när något hänt.

För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.

För det tredje – ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina. Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen hör.

För det fjärde – förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet 1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga, och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt 28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna får vila.

För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!