Barn i Bibeln – Möten mellan raderna av Charlotte Frycklund,
Bibelsällskapet, 2020, 35 s.
Det här blir ett litet boktips om en liten bok. Charlotte Frycklund har kommit ut med en andaktsbok där hon i åtta andakter låter sina egna tankar möta bibeltexter om barn i Bibeln. Andakterna är illustrerade av barn i åldrarna 5-14 år. Med ett välflytande poetiskt språk formulerar hon det som kanske skulle kunna stå mellan raderna i bibeltexten.
Läsaren får fundera över vad bland annat storasyster Mirjam,
unge kung Joash och barnet som Jesus satte i centrum kan ha känt och tänkt. Jag
tycker det är ett spännande grepp att ta olika personers perspektiv i Bibeln
och se händelserna utifrån den personens ögon. Det ger en fyllighet åt Bibelns
berättelser och jag får upp ögonen för att det finns så många fler tankar,
känslor, skeenden och möten än vad som står beskrivet i texten. Det gäller dock
att vara tydlig med vad man gör – att det är ett tämligen fritt fantiserande
över hur det kan ha känts och upplevts. Så länge både författaren och läsaren
är medvetna om det tycker jag boken skapar bra möjligheter till reflektion.
Genomgående har Frycklund en syn på relationen mellan barn och vuxna där vuxna har makten och ofta missbrukar den, men att barnen kämpar emot och visar hur det egentligen ska vara. Varje andakt avslutas med en liten bön och där framkommer författarens perspektiv tydligt flera gånger. Andakten om Mirjam avslutas med ”Välsignade är de bossiga storasystrarna, och de småsyskon som de dominerar” (s 6) och andakten om barnen som retar en profet avslutas med ”Välsignelse över alla barn som ibland drar undan mattan under pompösa vuxna. Välsignelse över alla dem som är helt utan makt, och är helt beroende av vuxna.” (s 10). Jag tycker det finns både poänger och faror med denna maktanalys av texterna och hade glatt mig åt om fler perspektiv fått komma fram.
När jag först såg boken tänkte jag att den var riktad till barn, men när jag läst den tänker jag tvärtom att den inte alls är för barn. Dels riktas udden i den mot vuxna som inte släpper fram barn, dels tänker jag att den inte lämpar sig att använda direkt med barn utan att först ge barnen en god förståelse av de ursprungliga bibelberättelserna. Även vuxna behöver ha läst bibelberättelserna först. Även om boken har med hänvisningar till bibeltexterna finns det en risk att man läser andakten utan att slå upp Bibeln, men det är först när man kan texten som det går att fundera på vad som står mellan raderna. Annars föregriper det osynliga det faktiska och bibeltolkningen blir diffus. Jag är alltså inte odelat positiv till boken.
Hemmakyrka av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, EFS Budbäraren & Salt, 2019, 52 s.
Hur kan alla åldrar tillsammans läsa Bibeln och samtala så att alla får känna att de är en del av samtalet, får jobba med de frågor texten ger och får glädje av att höra andra generationers reflektioner över texten? Jo, med hjälp av boken Hemmakyrka är det möjligt! Du ska nu får först några snabbfakta om boken och därefter delar jag en intervju från tidningen Dagen som Josefin Lilja gjorde med mig i november 2019.
Snabbfakta “Hemmakyrka”
En metod för att läsa Bibeln tillsammans över generationsgränserna.
Passar i en hemgrupp eller med familjen.
Metoden går att använda på vilken bibeltext som helst.
Boken innehåller sju samlingar med texter från Johannesevangeliet.
Varje samling ställer samma frågor till texten. Frågorna finns som lista, frågekort eller spelplan.
Boken ger ytterligare förslag på nio texter om Petrus att fortsätta med.
Ger en samlingsstruktur med start, bibelläsning och samtala, bön och upptäck mer.
Ger tips för hur du kan komma igång.
Ger tips för hur ni kan ha samtal med alla åldrar.
Innehåller en översikt över Bibelns innehåll.
Ger tips på olika sätt att be med alla åldrar.
Boken har “öppen rygg” vilket gör att den lätt kan ligga uppslagen på bordet så att alla i gruppen kan se.
Boken är snart slut i lager. Nytryck är förhoppningsvis på gång från Salt, men passa på att köpa nu!
Tre mammor ger ut ”Hemmakyrka” – en bok som får in Bibeln i vardagen
Hur får man in tron i vardagen och hur kan man läsa Bibeln tillsammans med barnen utan att det känns tråkigt och motigt? Tre mammor, som alla arbetat med kristen barnverksamhet, har tagit fram verktyg för att få just detta att fungera. Och de delar mer än gärna med sig av sina bästa tips.
– Kyrkan är inte bara en gudstjänstlokal, den är människorna även hemma, säger Sofia Ödman, inspiratör för barnverksamheten inom Evangelisk luthersk mission, och en av författarna till boken ”Hemmakyrka”.
Hämtning på förskola, skjutsning till träning, matlagning och husfix. Listan över vardagens ”måsten” går förmodligen att göra hur lång som helst. Hur ska man då dessutom orka ta tid för sin och familjens andliga utveckling?
Sofia Ödman sticker inte under stol med att det är utmanande.
– Att ta sig tid och ork till detta, det tror jag är den absolut största utmaningen, säger hon till Dagen.
– Men det är viktigt att vi gör det och jag tror helt enkelt att det handlar om att bestämma sig. Det kommer sällan spontant.
Sofia Ödman, själv mamma till fyra barn, vet mycket väl hur svårt det kan vara att få till en stund med andlig förkovran. Oavsett om det gäller en enklare andakt på kvällen eller ett längre samtal som utgår från Bibelns berättelser. Hon berättar med ett lätt skratt om gånger då kvällsbönen slutat med att familjen brustit ut gapskratt.
– Men då får det vara så den gången, man behöver inte se det som ett misslyckande när det inte blir lugnt och stilla.
Nej, syftet med boken ”Hemmakyrka” är inte att lägga sten på börda på redan hårt kämpande barnfamiljer. Tvärtom. Sofia Ödman och hennes medförfattare Elin Redin och Rakel Brandt, båda verksamma inom EFS, vill uppmuntra och hjälpa fler kristna att fördjupa och leva ut sin tro, mitt i det pågående livet. Att vardagen rullar på betyder inte att familjens andlighet måste sättas på paus, menar författarna.
– Vi tre mammor började prata om detta, hur man ska föra vidare den kristna tron till sina barn på ett bra sätt. Vi ville alla att den skulle bli synlig i hemmet och få prata tro tillsammans, barn och vuxna, säger Sofia Ödman när vi möts i samband med ett föredrag om boken.
– Men då behöver man medvetet prioritera det, och boken vill vi ska vara till hjälp. Som förälder vet man inte alltid hur man ska prata, även om man själv är uppväxt i ett kristet hem.
Sagt och gjort. De tre kvinnorna, alla med yrken som berör barn och tro, tog fram en samtalsmetod som kan liknas vid en hemgrupp, med konkreta verktyg för att få barn och vuxna att prata om tro och Bibelns berättelser tillsammans, på lika villkor.
– Det händer något när man träffas över generationsgränserna. När ett barn får höra en vuxen prata om rädslor, eller när man får lyssna till en 22-åring som reflekterar kring en bibeltext – det ger ett stort mervärde. Jag tror på att utvidga sin krets, att inte alltid bara vara den egna familjen utan ta steget att bjuda in en pensionär, en student eller någon som flytt från ett annat land, säger Sofia.
Två av de konkreta råden i boken “Hemmakyrka” lyder: avgränsa samlingen till en viss tid och planera gärna in den tillsammans med andra.
– Det är som med träning; det är lättare att komma iväg om man bestämt träff med någon. Vi hjälper varandra så att det verkligen blir av, menar Sofia.
Ett förslag på upplägg är att avsätta två timmar i veckan för ett bibelsamtal, vuxna och barn tillsammans. Man kan till exempel träffas klockan 17 och äta middag tillsammans (“för det måste ju alla ändå göra”) och därefter ha ett samtal, med avslut klockan 19. I boken “Hemmakyrka” finns färdiga upplägg, med förslag på inledande lekar, färdiga böner och bibeltexter med tillhörande samtalsfrågor. Ju yngre barnen är desto kortare bör samtalet vara. Barn och vuxna har varsin bibel framför sig och de barn som kan läsa själva uppmuntras att läsa några verser högt. Alla ska känna sig delaktiga.
– Vi har testat några olika varianter hemma, oftast bara vår familj, men jag tror det funkar bättre att blanda upp med andra barn och vuxna. Då får våra barn lättare att fokusera, säger Sofia.
Varför är det viktigt att få in kyrkan i hemmet? Räcker det inte med söndagarna?
– Jag tror det finns ett sug i samhället efter att leva hela liv. Jag är ju kristen i hela min identitet. Är jag samma person när jag är hemma med mina barn som den jag är i kyrkan på söndagar? Har jag ett annat språk till exempel? Pratar jag om helt olika saker hemma och i kyrkan?
Sofia understryker att föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv och menar att det finns en risk om man anser att institutioner som skola och kyrka ska ansvara för barnens utveckling. Barnen lägger märke till om en förälder uppvisar olika identiteter på söndag förmiddag och övriga dagar i veckan. Det behövs en ”äkthet i livet”, menar Sofia.
– Under veckan har vi kanske en timme söndagsskola och gudstjänst – det är väldigt lite i relation till ett helt lärjungaskap. Om jag och mina barn ska växa behöver vi ägna mer tid åt bibel, bön och samtal. Vi som vuxna behöver tänka vad jag i långa loppet tycker är viktigast. Vad får det i så fall för konsekvenser för vår kalender?
God fortsättning på 2021! Efter en lång och skön ledighet och därefter en intensiv uppstart av terminen med medarbetardagar, hemtenta och strukturering av våren är jag nu redo att börja blogga igen. Jag säger välkommen till alla nya och gamla läsare!
Ett nytt år kan innebära olika typer av omstarter. Jag vill börja med att skriva om Bibeln. Jag tycker det är bra att ha en rutin av att läsa Bibeln varje dag för egen del. Hur mycket eller lite kan skifta. Under 2020 följde jag appen “Bible 2020”. Den är ett samarbete mellan många länders bibelsällskap. Det fanns förra året en plan där man läste en eller ett par verser varje dag utifrån olika teman och så kunde man filma sig själv när man läste texten och lägga upp i appen. Filma lyckades jag bara göra i början av året, men jag fortsatte följa bibelläsningsplanen hela året. Det blev en enkel och bra start varje morgon när jag vaknat. Jag valde att läsa i en pappersbibel (och ärligt talat tog jag oftast med mig Bibeln in på toaletten och läste).
Efter ett år med väldigt korta texter varje dag och översättningen Bibel 2000 längtade jag vid årsskiftet att läsa längre sjok i Bibeln igen, så nu läser jag fem kapitel varje dag i Folkbibeln 2015. Jag började faktiskt med Jobs bok. Det passade mitt något låga humör i inledningen på 2021 och dessutom ska jag läsa en kurs i GT:s poetiska och profetiska böcker senare i vår, så det passar bra att läsa dem nu. Min favoritpassage är Job 19:25-27:
“Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. “
Jag fick också NT i romansättning i julklapp och tänker att det också passar under ett år av sträckläsning. Det är XP Media som gett ut den och det ska bli spännande att se hur sättningen påverkar min upplevelser av texten.
I familjen kommer vi att fortsätta med våra onsdagsandakter där vi sjunger, läser en bibelvers och ber tillsammans. Just nu är vi också i en fas där de äldsta barnen börjar läsa Bibeln lite mer själva. Det är en utmaning att veta hur man som förälder kan uppmuntra det, men nådefullt att se att det faktiskt händer att barnen läser. Ett av barnen fick Kreativa Bibeln från XP Media i julklapp och blev mycket glad för den.
Yngste sonen och jag fortsätter att läsa i en barnbibel vid frukosten. Den rutinen funkar allra bäst vanliga vardagar under skolterminen. Så nu har han fått välja bland några stycken som vi inte läst än. Jag återkommer med vad det blev och hur vi upplevde den!
Det vore väldigt roligt att få höra hur du läser Bibeln – själv och tillsammans i hemmet. Vad fungerar bra? Vad är en utmaning? Vad är ditt bästa tips?
Jag önskar att Guds ord få vara närvarande och i centrum av mitt och familjens liv, inte bara varje år utan varje dag. Nu när snön ligger vit utanför mitt fönster och det är så där betagande vackert är det inte så svårt att tänka sig att det finns en skapare bakom allt. Men jag behöver inte bara leta spår i naturen efter en högre existens, utan Gud har också valt att uppenbara sig i historien för oss människor. Genom Jesus får vi lära känna Gud och genom hans död och uppståndelse får vi ett nytt liv i gemenskap med Gud. Det ger oss ett hopp att hålla fast vid oavsett omständigheterna runt omkring oss. Allt detta kan vi få ta del av genom att läsa Bibeln – Guds ord.
Rummet innanför av Anna Karlsson, Sjöbergs förlag, 2020, 242 s
Äntligen kom uppföljaren! Båda mina döttrar har längtat efter fortsättningen på Anna Karlssons debutbok ”Inte som du tror”. Efter att jag sedan ett par dagar läst klart ”Rummet innanför” för 13-åringen har 11-åringen tagit över boken.
I ”Rummet innanför” får vi återigen träffa Miranda och Mirabelle. Deras relation till varandra går som en röd tråd även genom denna bok, men medan det bärande temat i relationen var konflikt i första boken är det här gemenskap och stöd. I den här boken får även Mirandas tvillingbror Erik en egen historia. Det är sommar, Mirabelles mamma är fortfarande på behandlingshem och Mirabelle bor hos sin pappa på herrgården. Granne med herrgården bor Mirandas familj hos mormor Edith över sommaren. Mirabelle söker efter svar på alla frågor hon har om sin uppväxt, Miranda har mardrömmar sedan en omskakande upplevelse i slutet på vårterminen och Erik kastas in i ett uppdrag han inte vill genomföra. Alla tre får brottas med vad som är vist att fråga, berätta och göra. De får jobba med frågan om hur Gud leder och vad Gud kan vilja i olika situationer. Boken inleds med ett bibelord ur Efesierbrevet 1:18: ”Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till.” Det märks tydligt att författaren genom karaktärernas erfarenheter i berättelsen önskar att även läsarna ska få den bönen uppfylld.
Min dotter älskade den här boken, precis som den första. Jag kan tycka att intrigen inte blir lika stark i den här som i ”Inte som du tror” och boken känns inte lika genomarbetad. Ändå är det härligt att få fortsätta följa Mirabelle, Miranda och Erik, och det är tydligt att kristna tonåringar kan identifiera sig med innehållet och uppmuntras i sin relation till Gud av den. Det är så viktigt och vi hoppas att Anna Karlsson skriver ännu fler böcker!
Barnens bästa bibel av Sören Dalevi med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson, Speja förlag, 2020, 275 s
Först vill jag säga till alla er som inte brukar läsa Bibeln eller barnbiblar: Välkomna med på ett äventyr! Läs ”Barnens bästa bibel” och möt den skatt som finns i berättelserna om vad det är att vara människa, och mest centralt av allt, om vem Jesus är. Sedan vill jag säga att min ovanligt långa recension nedan är skriven både ur ett litterärt och teologiskt perspektiv. Litterärt är ”Barnens bästa bibel” fantastisk. Texten är vacker, bilderna är rika och det finns en stor samverkan däremellan, men en barnbibel är alltid en tolkning av en annan text – den ursprungliga Bibeln. Det kan vara bra att både vuxna och barn funderar över vad boken gör för tolkningar av bibeltexten och att samtala om dem. Därav min analys av mer teologisk karaktär.
“Barnens bästa bibel” av Sören Dalevi, illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson
Jag tycker alltid det är spännande när det kommer ut en ny barnbibel på den svenska bokmarknaden. Vilket urval av Bibelns berättelser gör författaren? Slutar barnbibeln vid Jesus uppståndelse, eller finns berättelser från den tidiga kyrkan med? Hur gestaltas stora teologiska frågor om skapelse, synd, löfte och försoning i text och bild? Extra roligt är det när det kommer en barnbibel som är skriven på svenska från början och har en svensk illustratör. Översättningar från engelska fungerar många gånger bra, men det händer något språkligt och kulturellt när böcker har svenskt upphov. När jag tittar i mina hyllor inser jag att bland den mängd barnbiblar jag har finns det sedan tidigare bara tre skrivna på svenska: ”Pekbibeln” av Lars Steiner (Rabén & Sjögren, 2006), ”Bibel för barn” av Karin Karlberg, Inga Wernolf och Lisa Östh med bilder av Ulf Löfgren och textbearbetning av Solveig Samnegård (Verbum, 1995) samt ”En vän från himlen” av Ylva Eggehorn med illustrationer av Tord Nygren (Libris, 2012).
Det är därför extra roligt att Sören Dalevis ”Barnens bästa bibel” med illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson nu kommit ut! Sören Dalevi har doktorerat på barnsyn, gudsbild och Jesusbild i barnbiblar och jag har på ett seminarium med honom fått ta del av intressanta tankar kring hur bilder i barnbiblar förändrats genom tiderna. Det är kanske utifrån sin forskarbakgrund som han vågar säga att den bibel han själv ger ut är barnens bästa. Frågan är, lever den upp till sin titel?
s 68
Det första jag slås av är formatet. Boken är nästan stor som ett A4 och vackert kyrklig med bilder ur boken insatta som en mosaik på både fram- och baksida. När man drar handen över omslaget känner man strukturen från mosaikens ramar. Det är välgjort och gediget. Petterssons illustrationer är väldigt levande och detaljrika. Stilmässigt kommer jag stundtals att tänka på Quentin Blake när det gäller människorna och Jan Lööf när det gäller byggnaderna. Dalevis språk är vackert och enkelt utan att vara barnsligt. Särskilt olika personers repliker ligger ofta nära den ursprungliga bibeltexten vilket är en styrka.
s 172-173
Inlagan börjar med att författaren tilltalar mig som läsare med att jag kommer att ”få höra en berättelse som berättats i många tusen år. Den handlar om mod, om vänskap och om svek. Det är en berättelse om människor som du och jag. Den är spännande, ibland är den otäck och många gånger fantastisk.” (s 7). Redan här lyfter Dalevi in ett tydligt allmänmänskligt perspektiv som genomsyrar hela barnbibeln. Människorna på Bibelns tid var precis som du och jag, de brottades med samma frågor och upplevde samma känslor. Detta budskap av igenkänning blir ännu tydligare av att Marcus-Gunnar Pettersson i sina illustrationer blandar hudfärger och åldrar, dåtida och nutida kläder, byggnader och uppfinningar. Jag tycker att det finns en styrka i att lyfta fram det allmänmänskliga perspektivet, men kan fundera på om anakronismer, som grävmaskiner vid Babels torn och nutida sluttande villatak som den lame mannen släpas upp på, gör det svårare för barn att förstå den historiska och faktamässiga omgivningen till Bibelns berättelser.
När Dalevi sedan berättar börjar han med Jesu födelse för att senare backa tillbaka till Gamla testamentets berättelser. Denna berättartekniska lösning använder även Ylva Eggehorn i ”En vän från himlen”, men medan hon lägger in Gamla testamentet mitt i Jesu kringvandrande tjänst lägger Dalevi in Gamla testamentet mellan Jesu första år och när han som 12-åring kom till templet. Dalevis struktur med att Jesus fick höra berättelserna ur GT när han var liten blir starkare berättarmässigt än Eggehorns version.
Urvalet av berättelser från Gamla testamentet fungerar överlag väl. Läsaren får en röd tråd genom dem fem moseböckerna med skapelsen, syndafall, syndaflod, löftet till Abraham, slaveriet i och befrielsen ut ur Egypten. Sedan går det fort. Efter berättelsen om Noomi och Rut får vi bara läsa om när David när han besegrar Goliat. I en mening sägs att David blev en av Israels viktigaste kungar och därefter tar Gamla testamentet slut. Vad hände med resten av kungatiden och hela profettiden? Genom att återigen tilltala läsaren befriar författaren sig från ansvar för detta abrupta slut på Gamla testamentet. Dalevi berättar att folket väntar på en ny kung, lika bra som David och med det bryggar han över till Jesus och när han är 12 år gammal. Alldeles i slutet av hela barnbibeln tar Dalevi upp frågan om urval igen genom att skriva att läsaren ”fått höra några av de mest spännande berättelserna i Bibeln. Det finns många fler, för Bibeln är en tjock bok.” (s 267). Hade han inte lämnat denna förklaring till läsaren hade jag varit mer kritisk till hans urval i GT.
Barnbibeln är så rik i text och illustrationer att en djupare analys av varje berättelse vore intressant. Det finns inte utrymme för många sådana djupdykningar här, men jag väljer att lyfta fram några aspekter i skapelsen och syndafallet som exempel. Texten börjar med ”I början, innan nånting fanns, var det mörkt och stökigt. Allt var huller om buller!” (s 31). Här reagerar jag på motsägelsen att inget fanns och samtidigt var allt huller om buller. Det är viktigt med distinktionerna mellan vers 1 och 2 i första kapitlet i 1 Moseboken. I v 1 står det att Gud skapade himmel och jord, före det fanns ingenting. I v 2 står det sedan att jorden var öde och tom, vilket också skulle kunna översättas med ”kaos”. Det är först när jorden finns som allt kunde vara huller om buller. Det är olyckligt att Dalevi inte är tydlig här, för det kan skapa logisk misstro till Bibeln hos barn. Bildmässigt gestaltas sedan Adam och Eva som barn när de skapas. På nästa uppslag ser de mer ut som tonåring och därefter som vuxna. Jag har hört tolkningen att Adam och Eva skulle varit barn från början tidigare, men jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig om den, men tycker ändå det är värt att lyfta fram att Dalevi och Petterson gör ett val som jag inte sett i någon annan barnbibel. När Adam och Eva sedan njuter i Eden kommer ormen in i berättelsen. Pettersson har illustrerat den med fötter först, men efter att ormen lurat Adam och Eva och Gud skickar ut dem ur Eden ringlar ormen bort utan fötter. Detta är en lyckad tolkning av Guds dom över ormen i 1 Mos 3:14 om att ormen ska ta sig fram på sin buk. När Adam och Eva inte längre får bo kvar i Eden kan jag sakna att det inte framhålls tydligare att Gud har en plan för hela mänskligheten, även om det framhålls att han bryr sig om Adam och Eva.
När jag först läste berättelserna från urhistorien (1 Mos 1-11) kunde jag i barnbibeln sakna syndabegreppet. Människors ondska och elakhet beskrivs, men inte med termen synd. När jag läser i den vanliga Bibeln ser jag att begreppet synd faktiskt inte används ofta i dessa kapitel, så därmed inget konstigt med Dalevis ordval. När han sedan kommer till berättelserna i Nya testamentet kommer begreppet synd och behovet av förlåtelse och försoning upp tydligt, så helheten blir bra.
Med jämna mellanrum har Dalevi i barnbibeln lagt in psalmer ur Den svenska psalmboken, dikter av t ex Margareta Melin och Britt G Hallqvist, bibelverser och böner. Alla sådana inslag har ett annat typsnitt än berättelserna från Bibeln och psalmerna har även notbilder. Tydligheten i layouten gör att dessa inslag inte blandas samman med vad som är från Bibeln och de skapar en känsla av andaktsliv och beröringspunkter mellan berättelserna och läsaren som är positiv. Även här skulle det vara intressant att analysera vad som föranlett just detta urval av psalmer, dikter och böner. Är det en yttring av författarens favoriter? Vad som använts i hans tidigare arbete med barn i kyrkan? Känner barn från olika kyrkliga sammanhang igen dem? Den analysen lämnar jag dock därhän nu.
s 14
Många av Petterssons bilder utmanar mig att fundera vidare, de flesta på ett positivt sätt, men det finns en gestaltning som utmanar på ett sätt som skaver. Det är hur änglarna ser ut. Jag tycker det är bra att de inte stereotypiskt har vita kläder, ljust långt hår och vingar, men jag är ändå inte nöjd. När människor i Bibeln möter änglar blir de rädda för att änglarna utstrålar Guds helighet. Det är i grunden något positivt menar jag, men Petterssons änglar skrämmer mig på ett läskigt sätt snarare än att de inger gudsfruktan. Änglarna svävar omkring som andeväsen, vilket de är, men de ter sig mer som Voldemort utan kropp, än som goda budbärare.
Från Dalevis seminarium som jag deltog på för några år sedan minns jag att han pratade om att det blodiga och hemska tonats ner i barnbiblars illustrationer genom åren. Här tycker jag Dalevis samarbete med Pettersson på ett tydligt sätt motverkar den trenden. Självklart ska vi inte utsätta barn för blodigare illustrationer än nödvändigt, men samtidigt är barn medvetna om att det händer hemska saker, att människor dör, etc. När man ser blodet rinna på soldaten som Petrus huggit av örat på, märkena på Jesus rygg efter piskrappen och blodet som rinner nerför hans ansikte på grund av törnekronan, så tror jag att djupet i och förståelsen för vad Jesus kom för att göra blir så mycket större för barnen.
Urvalet av berättelser som Dalevi gör från evangelierna fungerar bra. Tiden mellan att Jesus kallar sina 12 lärjungar och hans sista vecka presenteras inte kronologiskt och jag har lite svårt att se någon tydlig tematisk ordning. Det gör inte så mycket. Jag fastnar särskilt för att berättelsen om äktenskapsbryterskan (Joh 8) är med, eftersom den inte är så vanlig i barnbiblar och det är en stark berättelse om förlåtelse och vem som har rätt att döma. En av de starkaste illustrationerna är när Judas har lämnat Jesus och de andra lärjungarna mitt i påskmåltiden, där kontrasten mellan ljuset hos Jesus och mörkret utanför griper tag i mig.
Genom att ha med berättelsen om Emmausvandrarna får Dalevi fram en tydlig poäng i att alla berättelserna i Gamla testamentet pekar fram mot att Messias måste lida och dö. Efter en återgivning av missionsbefallningen (Matt 28:18-20) och några korta rader om att lärjungarna gick ut i världen och berättade om vad de varit med om, att du och jag därför fått höra berättelserna och att vi genom den helige Ande kan be till Gud, slutar berättandet plötsligt. Om jag när det gäller GT tyckte att Dalevi räddade det tidiga slutet med att säga att det finns många flera berättelser, är jag inte lika förlåtande när det gäller NT. Berättelserna i Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken är centrala för att förstå vad det innebär att vara kyrka och att följa Jesus. Här får barnen ingen hjälp alls av de texterna.
En barnbibel är alltid en tolkning, både i text och bild, av de ursprungliga berättelserna i Bibeln. I bearbetningen och urvalet av det bibliska materialet lyckas Dalevi och Pettersson mycket bra med många saker, sämre med andra. Med det sagt vill jag ändå säga att denna barnbibel litterärt är det bästa jag sett på länge och illustrationerna lockar ständigt till att fundera mer.
Så, vad jag tänker jag till slut, är detta barnens bästa bibel? Nej, barnens bästa bibel är hela stora Bibeln, precis som det är den bästa för vuxna. Däremot behöver vi alla hjälp att förstå och tolka Bibeln och för barn som ännu inte kan läsa långa, avancerade texter på egen hand är barnbiblar ett viktigt redskap. Och av alla barnbiblar jag läst är ”Barnens bästa bibel” helt klart en av de bättre.
Inte som du tror, Anna Karlsson, Sjöbergs Förlag, 2019, 264 s.
När jag började sjuan började en ny tjej i min klass. Jag och min kompis från mellanstadiet började vara med henne. Det fungerade bra, ett litet tag. Plötsligt en dag gick min två kompisar ifrån mig och en turbulent tid med låsta relationer, halvt uttalade budskap och vilsenhet började. Igenkänningsfaktorn var hög för mig när nu som vuxen jag började läsa ”Inte som du tror” av Anna Karlsson. Inte i detaljer, men i hur det kan vara att vara tonåring, börja ny skola och inte riktigt veta hur man själv vill vara. Jag tror också denna igenkänning var en anledning till att min tonåring som jag läste boken högt för tyckte så mycket om den.
När Miranda, bokens ena huvudperson, börjar sjuan blir allting annorlunda. Det börjar en ny tjej, Mirabelle, i klassen och hon vet precis hur hon ska få makt över klasskompisarna, hon är elak mot Miranda och Miranda förstår inte varför allt blir så fel. Mirabelle å sin sida är egentligen livrädd för att någon ska få reda på hur hennes liv verkligen är.
Mitt i alla förvecklingar får Miranda låna en dagbok av sin mormor. Den är skriven på 1800-talet av en ung flicka. Genom dagboken får Miranda upptäcka hur Gud vill ha en nära relation till henne och leda henne i en förvirrad tid. Berättelsen om Miranda och Mirabelle vill inspirera tonåringar till bibelläsning och att lyssna på Gud och det tycker jag Anna Karlsson lyckas bra med.
Läsaren, som hela tiden vet mer än Miranda och Mirabelle var
för sig, får se hur de båda huvudpersonerna får ta steg mot att förstå att allt
inte är som de först trott. Berättarperspektivet växlar mellan Miranda och
Mirabelle och vid högläsningen blev det otydligt ibland för min dotter ur vems
perspektiv något skedde. För mig som läste blev det mer tydligt genom avsnittsindelningar.
Boken är annars mycket välskriven, gestaltningen är stark och jag rördes till
tårar flera gånger. Nyligen kom det ut en uppföljare ”Rummet innanför” och min dotter
kan knappt bärga sig tills vi ska läsa den!
På söndag är kyrkoårets tema “Änglarna”. I senaste numret av Droppen har jag skrivit en andakt för den söndagen. Ni får även den andakten här på bloggen som en hjälp för att ha söndagsskola hemma.
Glöm inte att dela med dig av det du har till Kom och se Östafrika, komochse.se, ELM:s missionsmaterial för barn. Ge en gåva via swish 123 495 65 95, skriv Kom och se Östafrika som meddelande.
Med bön om att vi alla ska få en välsignad gudstjänst!
Andakt – Liljas bokmärken
Lilja sitter på golvet i sitt rum. Runt henne ligger mängder
av bokmärkesänglar. Änglar som lutar armbågen mot ett moln, änglar med blont
lockigt hår och färgglada vingar och änglar i helfigur med klänningar och långa
vingar på ryggen. Lilja funderar och hämtar sin bibel med bilder. Hon bläddrar och
hittar till slut det hon söker.
– Pappa, kom!
Pappa tittar in. Lilja visar alla bokmärkena och pekar på
bilden i bibeln.
– Det här stämmer inte. Alla mina bokmärkesänglar är
färgglada tjejer med vingar, men i min bibel är det killar med vita kläder som
heter Mikael och Gabriel. Vad är änglar för något egentligen?
Pappa hämtar sin egen bibel och sätter sig på golvet bredvid
Lilja. Han berättar att Mikael och Gabriel är de enda änglarna som namnges i Bibeln.
Det verkar heller inte som att de är män eller kvinnor som vi människor är. Pappa
och Lilja undersöker vad det står i Bibeln om änglar. De läser om Jakob som ser
änglar gå upp och ner för en stege. Lilja kommer på att änglar ofta kommer med
budskap från Gud, som Gabriel till Maria. Pappa berättar att änglarna skyddar
oss människor.
– Min kompis sa att hon hade änglavakt när hon blev påkörd
av en bil. Hon skadade sig inte alls.
De slår upp Uppenbarelseboken och läser om att änglarna
strider. De kämpar på Guds sida mot det onda. Pappa berättar att det finns onda
änglar också, som strider på djävulens sida.
– Fast den största striden är avgjord. Jesus segrade över
det onda när han dog och uppstod. Genom det är vi räddade.
Lilja kommer på att det var änglar som berättade för
kvinnorna vid graven att Jesus uppstått. Sedan blir hon tyst ett tag.
– Var kommer alla vingar ifrån då?
Pappa slår upp Andra Moseboken 25 och Jesaja 6 och läser om
keruber med två vingar och serafer med sex vingar.
– Kanske är det keruberna och seraferna som gör att vi
tänker att änglar har vingar. Sedan står det till exempel att änglarna far
ifrån herdarna den där natten när Jesus föddes.
– Ja, och de for ju inte i en bil precis, så kanske de ändå
flög, skrattar Lilja.
Hon tittar på bokmärkena omkring sig.
– Nu när vi undersökt saken lite mer, tror jag inte änglar
ser ut som mina bokmärken. Fast bokmärkesänglar är fina de också, på sitt sätt.
– Ja, särskilt den här, säger pappa med ett skratt och
plockar upp en gråspräcklig hund som hamnat fel.
Lilja skrattar och de plockar ihop alla bokmärken. De knäpper händerna och tackar Gud för allt som änglar är och gör. Sedan går de till köket där fikat väntar.
“Målet i sikte – Andaktsbok” utgiven av KRIK, 2020.
I våras undersökte Christer och Kicki Dahlberg i en kandidatuppsats vilka faktorer det är som får unga att utvecklas och stanna kvar i tron och församlingen. Ett mönster de såg var att den personliga bönen, gudsnärvaron och bibelläsningen varit viktig för de tillfrågade. Med det i åtanke var det mycket roligt att läsa den nya andaktsboken ”Målet i sikte” som KRIK – Kristen Idrottskontakt, nyligen gett ut. KRIK vill sprida idrottsglädje, trosglädje och livsglädje och det tycker jag genomsyrar hela andaktsboken.
Den har ett tydligt upplägg med tolv olika avdelningar med en handfull andakter i varje. Avdelningarna sträcker sig från skapelsen, syndafallet och Jesus försoningsverk till livet med Gud och att ge budskapet vidare.
Varje andakt innehåller ett bibelord, en betraktelse, en
utmaning och en bön. Andakterna har många olika författare, alla så klart med
någon koppling till KRIK, men det finns en bredd i åldrar och personligheter. En
andaktsbok utgiven av en sportorganisation skulle man kunna tro bara har illustrationer
från idrottens värld, men så är det inte alls, utan författarna tar upp exempel
från olika delar av livet. Det finns ett blandat tilltal i boken, där andakterna
både vänder sig till dem som är nyfikna på kristen tro och dem som varit
kristna länge.
KRIK bygger mycket av sin verksamhet kring att man träffas
och idrottar och mitt i passet stannar upp och har en andakt. Det märks att andakterna
är gjorda för att passa i detta format, men jag tycker det går lika bra att använda
dem i en ungdomsgrupp eller i sin personliga andakt. De passar tonåringar och
unga vuxna, men jag skulle inte vara rädd för att prova dem som familjeandakt
med lite äldre barn. De olika avdelningarna i boken gör att man enkelt kan
välja ett tema som passar just nu, eller helt enkelt ta en andakt från varje avdelning
i taget. Det kan upplevas lite tjatigt att ta en hel avdelning i ett svep, tycker
jag.
Boken är med sitt format på ca 13×20 cm lätt att packa med
sig och spiralbindningen gör det lätt att bläddra runt eller ha boken
uppslagen. Jag kan möjligen fundera på hur länge spiralbindningen håller för
att bäras runt i en sportbag med träningsskor och kläder.
I slutet av boken finns det ytterligare tankar om vad en andakt är och hur man kan lägga upp den. Kanske hade jag förväntat mig några tips på hur man kan lägga upp en KRIK-samling i sin helhet också.
Andaktsboken har ett tydligt fokus på att med Gud i centrum får livet rätt perspektiv. När vi tar oss tid att läsa Bibeln, att vara stilla inför Gud och låter oss utmanas att efterlikna Jesus, stärks vår tro, inte bara som något vid sidan om resten av livet, utan som det som är grunden i hela livet. Jag uppskattar verkligen att detta löper som en röd tråd genom hela boken och rekommenderar den varmt!
Uppsatsen jag nämnde:
Dahlberg, Christer och Kicki, Från ung till vuxen med tron i behåll. En studie av positiva faktorer för ungas trosutveckling, kandidatuppsats, Johannelund, 2020.
“Guds stora plan – Berättelsebibel” av Cecilie Fodor med illustrationer av Gustavo Mazali, svensk översättning av Christin S Salander, Pärlan förlag, 2020.
“Guds fantastiska plan – Bibeln” av Amy Parker med illustrationer av Jacqui Davis, svensk översättning av Johanna Linnér, Pärlan förlag, 2020.
Pärlan förlag utökar utbudet av barnbiblar med två biblar som båda på ett uttalat sätt vill förmedla Guds stora plan i historien. Roligt! “Guds stora plan – Berättelsebibel” riktar sig till 3-6-åringar och “Guds fantastiska plan – Bibeln” riktar sig till 8-12-åringar. Jag är mycket glad över att det kommer ut barnbiblar på svenska som på ett tydligt sätt försöker förmedla helheten i den stora berättelsen i Bibeln. Ofta får barn höra ett antal olika berättelser ur Bibeln, men de får ingen hjälp att se hur de olika händelserna hänger ihop och bildar en röd tråd i Guds räddningsplan.
“Guds stora plan – Berättelsebibel” (3-6 år) är 104 sidor lång och på varje uppslag finns en bibelberättelse på vänster sida och en kommentar som leder Guds plan framåt på höger sida. Till varje berättelse finns bibelhänvisningar till var berättelsen återfinns i Bibeln. Jag kan ibland tycka att kommentaren inte alltid hjälper mig att förstå den röda tråden. Halva boken ägnas åt de fem Moseböckerna, och även om många centrala händelser i Guds räddningsplan sker där, blir det en övervikt av dessa berättelser i urvalet till denna barnbibel. Jag hade hellre sett lite mer av Israels historia med kungarna, profeterna och exilen. Urvalet med berättelser ur Jesu liv är välgjort, men hela boken slutar med uppståndelsen och berättar inget om den första kyrkan eller om att Jesus en dag ska komma tillbaka och återupprätta hela skapelsen, som också är en del av Guds plan. Det är en utmaning att skriva om bibeltexter så att de blir både teologiskt klara, har ett barnvänligt språk och blir lagom långa. Här kunde författaren arbetat mer med urvalet och ibland med formuleringarna. Texten om skapelsen blir till exempel motsägelsefull när det står ”I början var jorden täckt av mörker. Inget hade blivit skapat ännu”. Översättningen haltar på några ställen och man kan höra de engelska uttrycken i bakgrunden. När det gäller illustrationerna tycker jag om det lite barnsliga uttrycket och jag skulle tycka om att läsa och titta i barnbibeln tillsammans med yngre barn.
“Guds fantastiska plan – Bibeln” (8-12 år) är 328 sidor lång och har 26 berättelser ur Gamla testamentet och 24 ur Nya testamentet. Berättelserna skiftar något i längd, under varje rubrik finns en hänvisning till var i Bibeln man återfinner berättelsen och varje berättelse har en eller två fyrfärgsillustrationer. Sista stycket i berättelserna sammanfattar hur berättelsen är en del av Guds plan och att det kommer något mer. Varje berättelse avslutas sedan med ett centralt bibelcitat ur berättelsen. Både sammanfattningarna och bibelcitatet är välgjorda och gör att Guds plan verkligen blir tydlig. Här kan jag tydligt följa vad som är den stora berättelsen mitt i de små och jag blir sugen på att läsa vidare. Urvalet av berättelser är välgjort och det finns med detaljer och perspektiv i berättelserna som passar väl för målgruppen. Jag kan sakna ökenvandringen på 40 år, delningen av riket i Israel och Juda och Jesus på förklaringsberget, men man kan inte få med allt. Berättelserna om Jesus pekar på ett bra sätt på hur Jesus kom med Guds rike och det är bra att texter om den tidiga kyrkan och att Jesus ska komma tillbaka är med. Översättningen fungerar överlag bra. Jag kan tycka att uttryck som ”Okej” och ”Hallå där” är stilbrott, men kanske att det är ett sätt att anpassa sig till målgruppen 8-12-åringar. Även om jag tror att denna bibel passar hela åldersspannet 8-12 år skulle jag rekommendera att man börjar med den tidigt. När barn närmar sig tonåren börjar de behöva en vanlig bibel eller en parafras.
Sammanfattningsvis tycker jag att båda dessa barnbiblar är ett bra tillskott för att de lyfter Guds stora plan. Bibeln för äldre barn lyckas bättre med detta än den för de yngre, men båda är väl värda att läsa.
Under en av mina graviditeter hade jag en tuff arbetssituation och vid några tillfällen fick jag träffa en terapeut. En av de saker jag minns allra mest från samtalen var hur mycket terapeuten tryckte på det ansvar jag bar för barnet i min mage. Tänk på ditt barn! Mitt ansvar var att göra det jag kunde för att må bra, så att jag kunde vara en bra mamma till barnet. Den jobbiga situation jag stod i väckte mitt medvetande och min känsla för ansvaret jag har som förälder gentemot mina barn.
Bibeln talar om att föräldrarna är de som har huvudansvar
för barnens fostran och undervisning i tron. I 5 Mos 6:4-9 står det:
”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska
älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din
kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska
inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du
går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett
tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska
skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
Vid en föräldraträff i Roseniuskyrkan i fjol lyfte vår predikant Martin Helgesson tre olika aspekter i de här verserna. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen. För det andra talas det om ”familjeandakten som aldrig tar slut” – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Föräldrarna och hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.
Sedan ett par veckor före påsk har de flesta kristna
familjer i Sverige inte gått till kyrkan. Coronapandemin har gjort att barnen
inte kunna vara på söndagsskolan som vanligt, ungdomsgruppen träffas inte på
samma sätt och vi föräldrar står helt plötsligt ensamma i att ge vidare vår tro
till våra barn. Även om det finns många digitala resurser, biblar i våra
bokhyllor och viss möjlighet att träffas, är det plötsligt uppenbart vem som
måste göra jobbet – vi föräldrar. Om inte vi föräldrar tar det ansvar som
Bibeln pekar på att vi har, vem gör det då?
I ett par år har många av oss som arbetar med barn och
familj i kyrkan på olika håll märkt hur frågan kring hemmets och kyrkans
relation till varandra har lyfts. Vad gör kyrkan för att stötta hemmen? Vem bär
ansvaret för barnens kristna fostran? Vad gör kyrka och hem för att barn och
ungdomar inte ska lämna tron? Den senaste nationella Jesus till
barnen-konferensen hade det som fokus, jag har varit på nordiska
medarbetardagar med detta tema och vi har pratat om det i vår församling. Men
det har inte riktigt lossnat. Så kom restriktionerna i samband med
coronapandemin och plötsligt sköljde det över oss som en flod. Föräldrarna har
ansvaret och behöver i praktiken leda sina barn på vägen med Jesus.
Oj, kanske du tänker, nu blev det tungt. Ännu något som jag måste klara av i denna speciella tid! Jag skulle vilja uppmuntra dig att tänka så här: ditt ansvar för att ge tron vidare är inget nytt som dykt upp nu, du har alltid haft det. Det som hänt nu är att du tydligare fått syn på ditt ansvar. Ta det som en uppmuntran – du som förälder är expert på och så viktig för ditt barn! Och du behöver inte stå ensam i uppgiften! Kyrkans och den kristna gemenskapen har en roll att stötta dig i fostran av dina barn. Undersökningar har visat att föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn. Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring just de här tre aspekterna. Hur då? Under ett par veckor framöver ska jag försöka dela med mig av olika tips här på bloggen om hur du kan dela tron med dina barn i hemmet.
Första tipset är det allra viktigaste – lägg Guds ord på
ditt eget hjärta! Det är inte bara våra barn som är Guds barn, utan även vi föräldrar
är Guds barn och vi behöver komma till honom och lyssna till hans ord. En sådan
stund med Guds ord fick jag den här veckan genom att slå mig ner vid Berit
Simonssons köksbord och läsa Bibeln med henne. Berit läste bland annat Jes 49:15
där Herren säger:
”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över
sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma dig, så glömmer jag inte dig.”
Välkommen du också att läsa Bibeln med Berit på Oasrörelsens facebooksida! Klicka här.
Med bön om att du ska få känna Guds omsorg om dig och att din omsorg om dina barn omsluts av att Guds omsorg om dem är ännu större!
Kommentarer