Noël av Elisabeth Marie Andersson, illustrationer av Julia Wingård, Pärlan förlag, 2022, 207 s.
Boken ”Noël” tar oss med till 1890-talets Paris där den annalkande julen klär staden i ett stämningsfullt skimmer. Där bor det rika ensambarnet Noël som har allt och tre föräldralösa syskon som förlorat allt. Noël längtar över allt annat efter en lillasyster. Hon lyckas inte leva upp till förväntningarna på hur en fin flicka ska uppföra sig och kan minst av allt spela fiol. Men det kan Retti, ett av de föräldralösa syskonen. Hon spelar fiol på Paris gator och mellan henne och Noël uppstår efterhand en oväntad vänskap, som ska visa sig inte är så oförklarlig egentligen.
Författaren Elisabeth Marie Andersson använder skickligt de typiska grundinslagen av ensamt (olydigt) barn, föräldralösa barn, jultid, snöstorm och sjukdom för att väva ihop en vacker berättelse där okända livshistorier fördjupar kärleken och vidgar perspektiven. Jag har själv aldrig varit i Paris, men får en känsla av att förflyttas dit och drygt 100 år bakåt i tiden när jag redan på första sidan får läsa om Eiffeltornets invigning. Alla personer har franskklingande namn och franska fraser används i dialogerna. Ibland kan jag uppleva att berättelsen inte stannar kvar i rätt tid och rum. Paris upplevs mindre än jag föreställer mig att det var. När Noëls gudsrelation beskrivs blir jag fundersam på hur kyrkoliv och den personliga gudsrelationen såg ut på den tiden i Paris. Den katolska prägeln är inte så tydlig, och rätt vad det är ber Noël bönen ”Gud som haver” som visserligen är gammal, men en svensk bön.
Boken passar främst för 9-12 år och är med sina 18 kapitel en lagom bladvändare att mysa till i adventstid eller under jullovet. Här och där i boken finns Julia Wingårds svartvita illustrationer som förstärker karaktärernas relationer till varandra. Jag uppskattar det djup som inte bara Noël och Retti får, utan även deras övriga släktingar. Det är en berättelse där livet inte är enkelt, men där hjärtan kan mjukna och där Guds omsorg är verklig.
Början av 2022 på bloggen har präglats av tystnad, mest på grund av att jag varit igång med mycket annat som gjort att jag inte hunnit skriva inlägg. Det snurrar dock så många tankar i huvudet och det kryper i fingrarna, så jag hoppas att jag framöver ska kunna prioritera skrivtid.
Jag vill idag fundera på vad det blev av mina läsförhoppningar för 2021. Kom jag igenom bokhögarna? Nja, en del blev lästa, andra påbörjade och ytterligare några är oöppnade. Inte oväntat dök det upp en del nya böcker som blev lästa – i arbete och studier, för barnen, för nöje och för att recensera på bloggen och i tidningen Dagen. Med ett 70-tal lästa böcker går det inte att nämna alla här, men om du söker på ”boktips” eller ”recension” här på bloggen hittar du fler böcker som jag tipsat om och recenserat lite djupare under året. Många av dem är barn- och ungdomsböcker med ett kristet perspektiv.
Hur gick det med min längtan efter att läsa mer skönlitteratur för vuxna? Jo, delvis tack vare en sommarförkylning hann jag läsa både JRR Tolkiens ”The Two Towers” och Francine Rivers ”The Masterpiece”. Båda jobbar med livets stora frågor, Tolkien behöver tuggas längre och långsammare, med Rivers böcker är lättlästa och fångar mig snabbt. Jag har under slutet av 2021 också börjat lyssna på ljudböcker, och lyssnade bland annat på ”Brobyggarna” av Jan Guillou. Den gav intressanta perspektiv, särskilt på relationerna mellan olika länder i början av 1900-talet. Det har tyvärr gått trögt med C S Lewis ”Out of the Silent Planet”, men jag har inte gett upp.
Apropå ljudböcker måste jag nämna ”Kristungen” av Malin Aronsson. Under 2021 lade vår omtyckta ”En annan bokhandel” i Skärholmen ned och på deras rea hittade jag ”Kristungen”. Den hamnade i en bokhög, men när jag hittade den som ljudbok, inläst av Malin Aronsson själv, tog jag mig tid att lyssna. Trots författarens uppväxt i pingströrelsen och min i Svenska kyrkan, var igenkänningen hög och jag skrattade gott och kände stor kärlek till barnet i mig. Tänk så många funderingar som ett barn kan ha kring livet, tron och allt det där andra som fyller ett barns tillvaro under uppväxten.
Tack vare ljudboksappen har jag också lyssnat på ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Den kan jag verkligen rekommendera. Det var tragisk läsning om hur människans nonchalans, begär och ondskefullhet finns i det som vi lätt kallar de fina kretsarna. Det var både chockartat, och samtidigt tänkte jag att varför skulle inte vår trasighet och missriktade längtan synas överallt?
De böcker som har lättast att bli lästa är alla högläsningsböcker för barnen. Under året har jag läst hela serien om Katitzi av Katarina Taikon för de två yngsta. Det har varit en resa! Böckerna är fyllda av elände, kärlek, utanförskap och kamp. Katitzis rättframma personlighet skildras starkt och ofta humoristiskt mitt i allt detta. De sista böckerna i serien var en utmaning att läsa för att de fick ett mer vuxet perspektiv på skildringarna – mina barn åldrades inte lika snabbt som vi läste om Katitzi uppväxt – men med samtal och vissa meningar eller uttryck överhoppade, så blev det en fin helhet under året. Livet med Anne på Grönkulla rullar vidare tillsammans med 14-åringen. Vi är nu på fjärde boken ”Anne på egen hand”, vilken inte är någon favorit. Till stor del är den skriven i brevform från Anne till Gilbert och jag tycker den känns som en passersträcka från förlovning till bröllop och det blir aldrig riktigt intressant.
Selma Lagerlöfs ”Jerusalem” blev en fin upplevelse med äldste sonen. Därefter har det blivit två böcker av Mats Selander. Dels ”Skapelse och evolution” där Selander är redaktör och dels ”Det anstötliga evangeliet”. Frågorna kring skapelse och evolution är inte enkla, och jag tycker boken har en styrka i att den presenterar fyra olika kristna uppfattningar om ursprungsfrågorna och att de fyra debattörerna får argumentera med varandra. Jag tror det är bra att barn och unga får se att man kan vara kristen och ha lite olika syn på dessa frågor, och själv fick jag jobbar vidare med frågorna också. När vi läste ”Det anstötliga evangeliet” fick vi flera intressanta samtal om vad synd och dom är. Jag hade lite svårt att få ett helhetsgrepp om boken och skulle vilja läsa om den igen på egen hand.
Det är roligt att läsa apologetiska böcker tillsammans med barnen, och för mig blir det en dubbel vinst då det är böcker jag ändå behöver eller vill läsa. På egen hand har jag även läst ”Talking With Your Kids About Jesus” av Natasha Crain.
Varje söndag morgon har jag som rutin att läsa några sidor i ”Recovering Biblical Manhood and Womanhood” av John Piper och Wayne A. Grudem (red). Det går inte så fort, men jag tror att det är bra. När den omgivande kulturen alltför ofta lyfter fram kön som något flytande och skillnader i roller som något förkastligt är det gott att få påminnas om att det är något gott att det finns män och kvinnor, och att det är en Guds tanke att vi är olika med lika värde och ställning inför Kristus.
I slutet av året disputerade min bror Erik J Andersson på ELM:s grundare Axel B Svensson. Det var väldigt givande att läsa avhandlingen – dels för att jag fick lära mig mer om ELM:s historia och få mer förståelse för den missionsorganisation jag nu är en del av. Dels är det härligt att få ta del av analyser och frågeställningar och fundera på hur det kan hjälpa forskning, ELM och andra vidare.
Även om jag hunnit med mycket, inklusive en del kurslitteratur om bibel, barn och pedagogik, ser jag att jag inte hunnit läsa så många böcker om apologetik, söndagsskola, bibel och barn som jag önskat. Skönt att böckerna inte försvinner! De har till och med fått mer plats på mitt kontor med en större bokhylla. Så nu ser jag fram mot vad jag kommer att läsa under 2022!
Vad vill ni läsa under året som kommer? Har ni något ni tycker att jag borde läsa? Skriv en kommentar!
Daniel Persson debuterar med ungdomsromanen Fröbärarna, en vardagsrealistisk berättelse med övernaturliga inslag. När Simon börjar på högskolan blir han inbjuden till en hemligstämplad specialkurs vars innehåll ska leda till stora samhällsförbättringar. Mot sin vilja dras Simon in i något som han aldrig kunnat föreställa sig, där verkligheten ställs på ända och makter han inte trodde fanns ger sig till känna. Detta genom ett frö som han och de andra på kursen bär inom sig.
Bokens karaktärer ställs mot varandra. Simon är den ambivalente, hans bandmedlem Emma den som fattar beslut på sekunden och har en enorm styrka kombinerat med övergivenhet, och ledaren för kursen är maktgalen. Vid sidan om finns Simons mamma och professor Martin båda kunde fått ett större djup.
Emma är den som får mest djup av karaktärerna. Hon är övergiven och längtar efter gemenskap, samtidigt som hon saknar impulskontroll, är socialt stolpig och våldsam. Hon är intelligent och använder sina förmågor till det yttersta, oftast för att rädda sitt eget skinn. Ibland blir det som hela berättelsen är en avspegling av hennes karaktär. Det blir tidigt våldsamt och läsaren möts av oförklarliga beteende. Spänningskurvan falnar lite av att den onda makten avslöjar sig så tidigt och de goda makterna verkar vara i kraftigt underläge.
Simon förblir trots sin ovilja mot kursens ledare ambivalent som person. När berättelsen når sina mer fantasyinslag i slutet av boken, och Simon agerar på egen hand, växer hans självsäkerhet och jag följer med förväntan vad som ska ske, men så fort Emma åter finns i närheten bleknar han.
Författaren lyckas på ett spännande sätt skildra att den kraft som fröet bär på varken är ond eller god. Det avgörs helt av vem som tar makten över fröbärarna. Jag ser fram mot att i nästa del förhoppningsvis få se mer av vad fröet i goda makters händer kan åstadkomma.
Jag vet inte om ni brukar planera vad ni vill läsa. Det kan kännas tråkigt och ospontant, men de senaste åren har jag uppskattat att lite tänka igenom vad jag skulle vilja läsa under ett år. Det är en hjälp både för att prioritera bland alla bra böcker som finns att läsa, och för att det är lättare att förändra en lagd plan än att uppfinna en plan under tiden.
När jag sammanfattade vad jag läst under 2020 tänkte jag att under 2021 skulle jag vilja läsa lite mer skönlitteratur för vuxna. Efter att ha lyssnat på ett superintressant poddavsnitt på Unbelievable “Finding Jesus in JRR Tolkien and Lord Of The Rings” med Holly Ordway and Michael Jahosky blev jag uppmuntrad att ta mig an både Tolkiens ringtrilogi och C S Lewis rymdtrilogi. Första delen i Tolkiens trilogi läste jag på svenska för snart 20 år sedan, och tyckte om den, även om den var något seg. När jag nyligen började på del 2 på engelska kändes det inte alls segt. Min utmaning är väl bara att ta mig tid till romanläsning. C S Lewis har jag läst alldeles för lite av, så det ska bli roligt att läsa. Sedan ett par år ligger Francine Rivers “The Masterpiece” och väntar på att bli läst också. Kanske blir det i år.
Högläsningen för barnen har börjat bra. Selma Lagerlöfs “Jerusalem” är så gripande och jag läser gärna om den ibland, och nu passar den bra att läsa för 15-åringen. Böckerna om Anne på Grönkulla hamnar lätt i skuggan av filmatiseringar, men nu har jag satt igång att läsa den första boken för 13-åringen. Får se om det blir hela serien – då har vi att göra längre än ett år. Yngste sonen fick Anna Anderssons “Var inte rädd” och “En annorlunda pusselbit” i julklapp. De utspelar sig i Sagans värld och är fristående fortsättningar på “Resan till kungens rike” som vi läst för ett par år sedan. Före jul läste vi ju hennes underbara bok om pottisarna, som också har en koppling till Sagans värld. Vi är redan klara med “Var inte rädd” och jag återkommer med fler tankar om båda böckerna.
Sedan blir det mycket litteratur som har jobb- och studieanknytning. Många handlar om apologetik, barn och föräldraskap. Natasha Crain har ytterligare en bok i sin serie om att prata om tro med sina barn, nu med fokus på frågor om Jesus. Wallace har fler böcker för barn som ännu bara finns på engelska. Apologia förlag kom ut med många nya intressanta titlar före jul, och jag ska försöka hinna med ett par av dem. Mitt allmänna intresse för barn, bibel och pedagogik syns i mina bokhögar. Jag ska läsa en kurs i att vara ledare för barn och unga i kyrklig verksamhet på Enskilda Högskolan senare i vår och då får jag äntligen ta tag i Magnus Sternegårds “Led med ditt liv”.
Jag tycker om att förkovra mig och jobba med frågor i Bibeln som inte alltid är så enkla, så både böcker om manlighet och kvinnlighet och ursprungsfrågor finns med bland mina läsförhoppningar. Apologias senaste debattbok “Skapelse och evolution” ligger inte fysiskt i mina högar än, men den kommer.
Likaså skulle jag även vilja utöka högen med Matilda Gustavssons “Klubben”. Den fanns med på förra årets läslista, men jag kom aldrig så långt. Det var förresten många böcker på den listan som aldrig blev lästa, både för att andra böcker blev aktuella istället och för att jag inte hann. Vi får se hur det går med mina förhoppningar i år. Men som jag sa i början – det är när jag har en plan som jag blir fri att ändra den.
Under mitt första år som bloggare har jag delat med mig av en del boktips och det kommer jag att fortsätta göra. Jag hinner tyvärr inte skriva om varje bok jag läser, och varje bok är heller inte relevant för en blogg och bibel, barn och pedagogik, men nu vill jag ge er några ytterligare läsglimtar från 2020.
Under året läste jag runt sextio böcker. Utifrån mitt intresse för barn- och ungdomslitteratur, mitt föräldraskap och mitt yrke har flertalet av böckerna haft barn och unga som målgrupp, men en del kurslitteratur och böcker om apologetiska frågor har också hunnits med. Det jag saknar är att jag har haft svårt att ta mig tid att läsa skönlitteratur för vuxna. En av de få jag läst under året är “Ödehuset” av William Young. Den är värd ett eget blogginlägg så jag skriver inte mer om den nu.
Utdrag i “Gömstället” av Corrie ten Boom.
Jag och min man läser fortfarande högt för alla våra barn på kvällarna och det är roligt att se vilka böcker i min läslogg som det står en notis om högläsning på. Till exempel har jag under året läst “Gömstället” av Corrie ten Boom för ett av barnen. Berättelsen om hur Corrie och hennes familj gömmer judar i det ockuperade Holland under Andra världskriget, och deras upplevelser i fångenskap, är gripande. Det var på sätt och vis en jobbig berättelse för barnet, men samtidigt som hon reagerade starkt mot nazismens övergrepp greps hon också av den övertygade tron på Jesus i Corries familj.
Maria Gripes trilogi.
Maria Gripe är en författare jag återkommer till och under året har jag högläst hennes trilogi om Hugo och Josefin. Det är en så vacker och enkel gestaltning av vänskap med underfundig humor! Jules Vernes böcker har passat ett av våra barn och senast har vi läst “Från jorden till månen”. Det är en ganska märklig berättelse, där allt beskrivs mycket faktamässigt och vetenskapligt, samtidigt som man som läsare förstår att det här fungerar ju inte alls. Det var dåtiden science fiction som vi nu kan fascineras av. Jules Verne har lagom korta kapitel vilket gör sig bra för högläsning.
För egen del har jag läst några böcker som på olika sätt handlar om sexualitet, manligt och kvinnligt. Stefan Gustavsson gör i den första delen av “Nakna utan att blygas” en väldigt bra presentation av hur dagens syn på sexualitet har vuxit fram. Trådarna går så mycket längre tillbaka än till 60-talets frigörelse. Därefter målar Gustavsson upp bilden av den kristna synen på sexualitet för att till sist avsluta med en del om olika invändningar och frågor.
Under hösten kom Olof Edsinger ut med boken “Olika och jämlika”. I den ligger fokus på manligt och kvinnligt. Edsinger börjar med att beskriva fyra olika sätt att se på manligt och kvinnligt och kritiserar de sekulära förhållningssätten. Därefter har han en del om mäns och kvinnors olikheter utifrån hjärnan, kommunikation, psykologi, m.m. Jag tycker de första två delarna är fantastiskt bra! I den tredje delen går Edsinger i närkamp med de bibliska texterna om manligt och kvinnligt ledarskap. Edsinger gör ett mycket bra jobb med att visa på att detta är svåra frågor, där vi inte ska vara för självsäkra på våra svar, och presenterar olika möjliga tolkningar. Sedan håller jag inte med Edsinger i den tolkning han själv väljer. Framförallt kan jag tycka att det finns en brist i hans resonemang där har i sitt arbete med bibeltexterna inte kan komma ifrån att ord som huvud, ansvar, osv. används, men han vill inte göra något av dem i praktiken. I vilket fall är boken mycket läsvärd – alla kommer att utmanas på något sätt, hur man än ställer sig i frågorna kring manligt och kvinnligt. En sista bok inom samma ämnesområde som jag läst är “Girl Defined” av Kristen Clark och Bethany Baird. Även om den är skriven i tydligt amerikansk kontext med ganska annorlunda förutsättningar, tycker jag det är positivt att den vågar lyfta fram kvinnliga egenskaper som livgivare, hjälpsamhet (i en ytterst kompetent bemärkelse) och relationsvårdare och ge dem en hög status.
Hör de här tre böckerna hemma på en blogg om barn, bibel och pedagogik? Ja, för mig som både är förälder och möter barn i mitt yrke så är det viktigt att jag är genomtänkt och förkovrar mig inom livets alla olika områden. Identitet, kön och sexualitet är ett område där många barn och unga är förvirrade idag, och där tror jag de här böckerna kan ge gott stöd för att ge våra barn vägledning.
Så, det var några extra glimtar från min läsning 2020. Vad hoppas jag då på inför läsåret 2021? Det får bli ett kommande blogginlägg!
Rummet innanför av Anna Karlsson, Sjöbergs förlag, 2020, 242 s
Äntligen kom uppföljaren! Båda mina döttrar har längtat efter fortsättningen på Anna Karlssons debutbok ”Inte som du tror”. Efter att jag sedan ett par dagar läst klart ”Rummet innanför” för 13-åringen har 11-åringen tagit över boken.
I ”Rummet innanför” får vi återigen träffa Miranda och Mirabelle. Deras relation till varandra går som en röd tråd även genom denna bok, men medan det bärande temat i relationen var konflikt i första boken är det här gemenskap och stöd. I den här boken får även Mirandas tvillingbror Erik en egen historia. Det är sommar, Mirabelles mamma är fortfarande på behandlingshem och Mirabelle bor hos sin pappa på herrgården. Granne med herrgården bor Mirandas familj hos mormor Edith över sommaren. Mirabelle söker efter svar på alla frågor hon har om sin uppväxt, Miranda har mardrömmar sedan en omskakande upplevelse i slutet på vårterminen och Erik kastas in i ett uppdrag han inte vill genomföra. Alla tre får brottas med vad som är vist att fråga, berätta och göra. De får jobba med frågan om hur Gud leder och vad Gud kan vilja i olika situationer. Boken inleds med ett bibelord ur Efesierbrevet 1:18: ”Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till.” Det märks tydligt att författaren genom karaktärernas erfarenheter i berättelsen önskar att även läsarna ska få den bönen uppfylld.
Min dotter älskade den här boken, precis som den första. Jag kan tycka att intrigen inte blir lika stark i den här som i ”Inte som du tror” och boken känns inte lika genomarbetad. Ändå är det härligt att få fortsätta följa Mirabelle, Miranda och Erik, och det är tydligt att kristna tonåringar kan identifiera sig med innehållet och uppmuntras i sin relation till Gud av den. Det är så viktigt och vi hoppas att Anna Karlsson skriver ännu fler böcker!
Inte som du tror, Anna Karlsson, Sjöbergs Förlag, 2019, 264 s.
När jag började sjuan började en ny tjej i min klass. Jag och min kompis från mellanstadiet började vara med henne. Det fungerade bra, ett litet tag. Plötsligt en dag gick min två kompisar ifrån mig och en turbulent tid med låsta relationer, halvt uttalade budskap och vilsenhet började. Igenkänningsfaktorn var hög för mig när nu som vuxen jag började läsa ”Inte som du tror” av Anna Karlsson. Inte i detaljer, men i hur det kan vara att vara tonåring, börja ny skola och inte riktigt veta hur man själv vill vara. Jag tror också denna igenkänning var en anledning till att min tonåring som jag läste boken högt för tyckte så mycket om den.
När Miranda, bokens ena huvudperson, börjar sjuan blir allting annorlunda. Det börjar en ny tjej, Mirabelle, i klassen och hon vet precis hur hon ska få makt över klasskompisarna, hon är elak mot Miranda och Miranda förstår inte varför allt blir så fel. Mirabelle å sin sida är egentligen livrädd för att någon ska få reda på hur hennes liv verkligen är.
Mitt i alla förvecklingar får Miranda låna en dagbok av sin mormor. Den är skriven på 1800-talet av en ung flicka. Genom dagboken får Miranda upptäcka hur Gud vill ha en nära relation till henne och leda henne i en förvirrad tid. Berättelsen om Miranda och Mirabelle vill inspirera tonåringar till bibelläsning och att lyssna på Gud och det tycker jag Anna Karlsson lyckas bra med.
Läsaren, som hela tiden vet mer än Miranda och Mirabelle var
för sig, får se hur de båda huvudpersonerna får ta steg mot att förstå att allt
inte är som de först trott. Berättarperspektivet växlar mellan Miranda och
Mirabelle och vid högläsningen blev det otydligt ibland för min dotter ur vems
perspektiv något skedde. För mig som läste blev det mer tydligt genom avsnittsindelningar.
Boken är annars mycket välskriven, gestaltningen är stark och jag rördes till
tårar flera gånger. Nyligen kom det ut en uppföljare ”Rummet innanför” och min dotter
kan knappt bärga sig tills vi ska läsa den!
Kommentarer