Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: natashacrain

När barnen ställer svåra frågor

Har du varit med om att ditt barn ställt en riktigt svår fråga? Det har jag, många gånger. Vad ska man göra när barnen ställer svåra frågor om Gud, livet och tron? I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort ger jag sex tips på vad man kan tänka på när barnen ställer svåra frågor. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.

Det första man kan tänka på är att se till att vara närvarande och lyssna. Stanna upp med det du håller på med och var uppmärksam. Visa att du är närvarande och vill lyssna på barnet.

För det andra kan du själv ställa frågor tillbaka till barnet. Säg ”Det där var en jätteintressant fråga, vad tänker du själv?” På det sättet får du själv lite betänketid och kan fundera på vad du skulle kunna svara, men du får också reda på lite mer av vad det är som rör sig i barnets huvud kring frågan.

För det tredje skulle jag vilja tipsa dig om att våga säga ”Jag vet inte”. Inte på ett sätt så att du undviker barnets fråga och inte tar itu med den, men så att du vågar erkänna att du också håller på att lära dig. Du vet inte allt. Ibland har jag fått säga till mina barn ”Jag vet inte, men vi kan ta reda på det.” Och så har vi tagit reda på svaret tillsammans, eller så har jag tagit reda på det och tagit upp frågan med barnet igen. Du kan också ta med fler i familjen i samtalet. Någon annan kanske vet mer om frågan ni pratar om?

För det fjärde vill jag uppmuntra dig att våga säga till dina barn vad du tycker. De uppskattar att få höra din åsikt. Du ska inte göra det på ett sätt som kräver att barnen ska tycka likadant som du, och inte heller på ett sätt som gör att det låter som att alla kristna tänker precis likadant. Det finns flera stora frågor inom kristen tro som teologer och filosofer har funderat över i århundraden. Det är bra att vi säger till våra barn ”Det här kan kristna tänka lite olika om, och så här tänker jag.”

För det femte tänker jag att när våra barn ställer frågor om livet och tron behöver vi hjälpa dem att backa ett steg och titta på frågan utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Vad säger detta om helhetsbilden i kristen tro eller i en annan livsåskådning? Vi kan behöva göra distinktioner, alltså dela upp fråga i olika perspektiv och delar. Vi kan behöva prata med barnen om sanningsbegreppet – finns det saker som är objektivt sanna för alla människor? Vilka saker är subjektiv sanna? Hjälp barnen att backa ett steg och titta på sina frågor och tankar lite utifrån.

För det sjätte så har vi vuxna själva mängder av frågor. Vi vuxna behöver leta svar och rusta oss själva så att vi kan hjälpa våra barn att rustas i sin tro och tänkande. Det finns allt fler resurser för föräldrar att på olika sätt rusta sig. Apologetik handlar om att förklara och försvara den kristna tron på ett ödmjukt och respektfullt sätt.

Det finns flera olika böcker för föräldrar eller barn, eller som ni kan läsa tillsammans. Genom dem kan ni få hjälp att tänka igenom kristen tro logiskt utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Ni kan få svar på frågor kring Bibelns historicitet, Guds existens, m.m. Det finns poddar, bloggar, goda förebilder och vänner i våra församlingar. Så försök att själv förkovra dig. Ibland kanske det är du som ställer en fråga till ditt barn som ni kan prata om och dagen därpå kommer barnet till dig med en fråga och ni får leta nya svar tillsammans.

Lycka till!

Boktips

  • Kristendomen bevisad för unga, J Warner Wallace, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
  • Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, Apologia förlag, tankar om boken här.
  • Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
  • Minihandbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.

Poddtips

Kurstips

  • Distanskursen Rusta dina barn ges av Apologia, troligen HT-21 igen.

Tidigare bloggtexter om apologetik, barn och föräldraskap

Läsförhoppningar 2021

Jag vet inte om ni brukar planera vad ni vill läsa. Det kan kännas tråkigt och ospontant, men de senaste åren har jag uppskattat att lite tänka igenom vad jag skulle vilja läsa under ett år. Det är en hjälp både för att prioritera bland alla bra böcker som finns att läsa, och för att det är lättare att förändra en lagd plan än att uppfinna en plan under tiden.

När jag sammanfattade vad jag läst under 2020 tänkte jag att under 2021 skulle jag vilja läsa lite mer skönlitteratur för vuxna. Efter att ha lyssnat på ett superintressant poddavsnitt på Unbelievable “Finding Jesus in JRR Tolkien and Lord Of The Rings” med Holly Ordway and Michael Jahosky blev jag uppmuntrad att ta mig an både Tolkiens ringtrilogi och C S Lewis rymdtrilogi. Första delen i Tolkiens trilogi läste jag på svenska för snart 20 år sedan, och tyckte om den, även om den var något seg. När jag nyligen började på del 2 på engelska kändes det inte alls segt. Min utmaning är väl bara att ta mig tid till romanläsning. C S Lewis har jag läst alldeles för lite av, så det ska bli roligt att läsa. Sedan ett par år ligger Francine Rivers “The Masterpiece” och väntar på att bli läst också. Kanske blir det i år.

Högläsningen för barnen har börjat bra. Selma Lagerlöfs “Jerusalem” är så gripande och jag läser gärna om den ibland, och nu passar den bra att läsa för 15-åringen. Böckerna om Anne på Grönkulla hamnar lätt i skuggan av filmatiseringar, men nu har jag satt igång att läsa den första boken för 13-åringen. Får se om det blir hela serien – då har vi att göra längre än ett år. Yngste sonen fick Anna Anderssons “Var inte rädd” och “En annorlunda pusselbit” i julklapp. De utspelar sig i Sagans värld och är fristående fortsättningar på “Resan till kungens rike” som vi läst för ett par år sedan. Före jul läste vi ju hennes underbara bok om pottisarna, som också har en koppling till Sagans värld. Vi är redan klara med “Var inte rädd” och jag återkommer med fler tankar om båda böckerna.

Sedan blir det mycket litteratur som har jobb- och studieanknytning. Många handlar om apologetik, barn och föräldraskap. Natasha Crain har ytterligare en bok i sin serie om att prata om tro med sina barn, nu med fokus på frågor om Jesus. Wallace har fler böcker för barn som ännu bara finns på engelska. Apologia förlag kom ut med många nya intressanta titlar före jul, och jag ska försöka hinna med ett par av dem. Mitt allmänna intresse för barn, bibel och pedagogik syns i mina bokhögar. Jag ska läsa en kurs i att vara ledare för barn och unga i kyrklig verksamhet på Enskilda Högskolan senare i vår och då får jag äntligen ta tag i Magnus Sternegårds “Led med ditt liv”.

Jag tycker om att förkovra mig och jobba med frågor i Bibeln som inte alltid är så enkla, så både böcker om manlighet och kvinnlighet och ursprungsfrågor finns med bland mina läsförhoppningar. Apologias senaste debattbok “Skapelse och evolution” ligger inte fysiskt i mina högar än, men den kommer.

Likaså skulle jag även vilja utöka högen med Matilda Gustavssons “Klubben”. Den fanns med på förra årets läslista, men jag kom aldrig så långt. Det var förresten många böcker på den listan som aldrig blev lästa, både för att andra böcker blev aktuella istället och för att jag inte hann. Vi får se hur det går med mina förhoppningar i år. Men som jag sa i början – det är när jag har en plan som jag blir fri att ändra den.

Apologetik och föräldraskap i Apologiapodden

Hur kan föräldrar förbereda sina barn för de frågor och utmaningar mot den kristna tron de möter i skolan och på fritiden? 

I dagens avsnitt av Apologiapodden blir jag intervjuad av Martin Helgesson om apologetik och föräldraskap. 

Beställ boken Rusta dina barn av Natasha Crain på apologiaforlag.se

Boktips: Rusta dina barn

Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.

En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.

När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.

Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.

Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!

Hur smakar egentligen lammgrytan?

I söndags hade jag lagat en kaneldoftande lammgryta till middag. Resultatet föll väl ut – fem av sex i familjen åt och tyckte det var gott! När måltiden gick mot sitt slut började barnen att skatta exakt hur god eller inte god grytan var. Det var tummen upp, tummen ner och allt däremellan. Många gånger är min kommentar kring en sådan konversation kort och gott att man kan tycka olika (så länge man håller sig ifrån ordet äcklig, det uttrycket vill jag inte används om mat). Påmind om vad jag nyss läst när jag korrekturläste Natasha Crains bok ”Keeping Your Kids on God’s SIde” (snart på svenska på Apologia förlag), såg jag dock en chans till något mer.

– Hur en lammgryta smakar är ju faktiskt något som man inte kan avgöra objektiv, utanför sig själv, utan det är ju upp till var och en hur det smakar. Någon kan tycka att det smakar gott och någon annan inte, men ingen av er har ju fel.

Utifrån det fortsatte vi prata om vilka saker som kan vara subjektivt och objektivt sanna. I fallet med lammgrytan kan det ju finnas flera sanningar samtidigt, eftersom det handlar om hur mina smaklökar upplever det jag stoppar i munnen, hur bekant jag känner mig med det jag ska äta, hur det ser ut, osv. Däremot kan vi inte både sitta vid middagsbordet och inte göra det samtidigt, oavsett om en av oss påstår att vi ligger i våra sängar. Vi tog upp frågan om alla religioner kan vara sanna samtidigt. Jag lyfte fram att religionerna gör olika påståenden som inte kan vara sanna samtidigt. Hinduismen menar att historien är cyklisk, medan kristen tro säger att den är linjär, islam säger att Jesus inte var Guds son, medan kristen tro säger att han är det. Ett av de äldre barnen inflikade att det här att inte alla religioner kan vara sanna samtidigt har kompisarna i skolan svårt att förstå. Min man lyfte fram att det kan bero på att man idag i vårt samhälle ser alla religioner som något som bara är subjektivt och relativt och alltså inte bär på någon objektiv sanning. Jag tänker att det är en syn som vid närmare undersökning inte håller, eftersom flera religioner gör stora sanningsanspråk och påstår att de är objektiva.

– Den avgörande frågan inom kristen tro är uppståndelsen, fortsatte min man. Med den står och faller hela Bibeln och den kristna världsbilden. Om Jesus inte har uppstått kan vi inte ta något Jesus gjorde eller sa på allvar, men om han uppstod, som han själv, lärjungarna och Bibeln påstår, då kan vi lita på allt det andra också. (Uppståndelsen har jag skrivit kort om i ett tidigare blogginlägg.)

Ett av barnen sprang och hämtade sin religionsbok och sa att det står något konstigt där. Hon hade läst om Koranen och att islam ser den som direkta ord från Gud och en exakt kopia av den sanna Koranen som finns i himlen. Här blir det ju en tydlig krock mellan Bibeln, som hon ser som Guds ord, och Koranen, som islam ser som Guds ord – båda kan inte vara sanna samtidigt! Vi fick fortsätta samtalet om att hur islam ser på Koranen och Bibeln. Islam menar att Bibeln är en viktig bok, men att den har förvanskats genom åren, och att när Koranen och Bibeln skiljer sig åt är det Koranen som har rätt. Kristen tro menar att Bibeln är tillförlitlig och då kan samtidigt inte allt i Koranen stämma. Ja, kan vi egentligen ge goda skäl för att Bibeln är sann? Det får bli ämnet för ett annat blogginlägg!

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑