Många av oss kanske känner att livet nu lättar, men det kan också finnas en kvarvarande trötthet när restriktioner i vårt samhälle nu börjar lätta. Ofta är det i våra hem som trötthet märks som mest. I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort delar jag några tankar om hur man kan skapa en god atmosfär i ett hem av trötthet. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.
Under det senaste året har många av oss umgåtts mer med dem vi bor med än vad vi är vana vid. På många sätt har det varit en styrka och relationerna har fått fördjupas, men på andra sätt har det varit slitsamt. Jag har som mamma ganska många gånger kunnat känna en trötthet.
När det blir slitningar i familjen kan man fundera på: Kan jag ha vilket humör som helst? Kan jag bete mig hur som helst? Det är ju ändå mitt hem, jag ska ju kunna slappna av, eller? Det är kanske inte så enkelt, utan vi behöver tänka på hur vi är mot varandra. Jag har tänkt på fyra olika saker när det gäller det här.
Det första är att försöka tänka gott om den andre. Om någon i min familj gör eller säger något och min första spontana reaktion är att ifrågasätta, blir uppretad eller arg, så får jag försöka stanna upp och tänka att den andra personen kanske vill väl och menar väl.
Det andra jag har tänkt på är att ibland behöva stanna upp och vara tyst. Särskilt när jag blir arg får jag tänka på att andas, tänka till och inte börja prata förrän jag har koll på vad jag säger.
Det tredje som jag har tänkt på är vikten av att använda ordet förlåt, både att kunna säga förlåt till någon som man gjort illa och att uttrycka till någon som gjort mig illa: Jag förlåter dig.
Det fjärde jag tänkta på är att Efesierbrevet, särskilt kapitel 4, är en bra hjälp i allt detta. Där finns perspektivet av hur vi ska vara mot varandra. Det Paulus skriver utgår ifrån vad han sagt i början av brevet om vår identitet i Kristus – att vi är förlåtna, upprättade och rättfärdiggjorda och lever med Jesus. Sedan kommer det en mängd bra tips i kapitel 4. Läs gärna det och funderar på hur det kan hjälpa oss i hur vi är mot varandra. I kapitlet finns också ett annat perspektiv – återkommande sägs att Gud har förlåtit oss och att han förlåter oss igen när vi misslyckas.
Med hjälp av dessa tankar får vi i våra familjer och hem försöka bygga en god atmosfär mitt i all trötthet. En av Lina Sandell-Bergs psalmer har fått bära mig mycket under pandemin och får fortsätta bära i det som kommer:
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
Har du varit med om att ditt barn ställt en riktigt svår fråga? Det har jag, många gånger. Vad ska man göra när barnen ställer svåra frågor om Gud, livet och tron? I en kortfilm som nätverket Jesus till barnen gjort ger jag sex tips på vad man kan tänka på när barnen ställer svåra frågor. Filmen finns nedan och du får även innehållet i text.
Det första man kan tänka på är att se till att vara närvarande och lyssna. Stanna upp med det du håller på med och var uppmärksam. Visa att du är närvarande och vill lyssna på barnet.
För det andra kan du själv ställa frågor tillbaka till
barnet. Säg ”Det där var en jätteintressant fråga, vad tänker du själv?” På det
sättet får du själv lite betänketid och kan fundera på vad du skulle kunna
svara, men du får också reda på lite mer av vad det är som rör sig i barnets
huvud kring frågan.
För det tredje skulle jag vilja tipsa dig om att våga säga ”Jag
vet inte”. Inte på ett sätt så att du undviker barnets fråga och inte tar itu
med den, men så att du vågar erkänna att du också håller på att lära dig. Du
vet inte allt. Ibland har jag fått säga till mina barn ”Jag vet inte, men vi
kan ta reda på det.” Och så har vi tagit reda på svaret tillsammans, eller så
har jag tagit reda på det och tagit upp frågan med barnet igen. Du kan också ta
med fler i familjen i samtalet. Någon annan kanske vet mer om frågan ni pratar
om?
För det fjärde vill jag uppmuntra dig att våga säga till
dina barn vad du tycker. De uppskattar att få höra din åsikt. Du ska inte göra
det på ett sätt som kräver att barnen ska tycka likadant som du, och inte
heller på ett sätt som gör att det låter som att alla kristna tänker precis
likadant. Det finns flera stora frågor inom kristen tro som teologer och filosofer
har funderat över i århundraden. Det är bra att vi säger till våra barn ”Det
här kan kristna tänka lite olika om, och så här tänker jag.”
För det femte tänker jag att när våra barn ställer frågor om livet och tron behöver vi hjälpa dem att backa ett steg och titta på frågan utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Vad säger detta om helhetsbilden i kristen tro eller i en annan livsåskådning? Vi kan behöva göra distinktioner, alltså dela upp fråga i olika perspektiv och delar. Vi kan behöva prata med barnen om sanningsbegreppet – finns det saker som är objektivt sanna för alla människor? Vilka saker är subjektiv sanna? Hjälp barnen att backa ett steg och titta på sina frågor och tankar lite utifrån.
För det sjätte så har vi vuxna själva mängder av frågor. Vi vuxna behöver leta svar och rusta oss själva så att vi kan hjälpa våra barn att rustas i sin tro och tänkande. Det finns allt fler resurser för föräldrar att på olika sätt rusta sig. Apologetik handlar om att förklara och försvara den kristna tron på ett ödmjukt och respektfullt sätt.
Det finns flera olika böcker för föräldrar eller barn, eller som ni kan läsa tillsammans. Genom dem kan ni få hjälp att tänka igenom kristen tro logiskt utifrån ett livsåskådningsperspektiv. Ni kan få svar på frågor kring Bibelns historicitet, Guds existens, m.m. Det finns poddar, bloggar, goda förebilder och vänner i våra församlingar. Så försök att själv förkovra dig. Ibland kanske det är du som ställer en fråga till ditt barn som ni kan prata om och dagen därpå kommer barnet till dig med en fråga och ni får leta nya svar tillsammans.
Lycka till!
Boktips
Kristendomen bevisad för unga, J Warner Wallace, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet Jesus för unga, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Fallet mirakel för barn, Lee Strobel, Pärlan förlag, recenserad här.
Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, Apologia förlag, tankar om boken här.
Liten handbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Minihandbok om de vanligaste argumenten för och emot kristen tro, Tobias Sunnerdahl, Apologia förlag.
Artiklen är tidigare publicerad i tidskriften “Teologi & Ledarskap, nummer 3, 2020. Du kan köpa lösnummer eller prenumerera här.
Jag reser mig och går fram till mikrofonen för att hålla i barnens stund. Det är söndag och klockan är strax över elva. I lokalen finns inga barn, en trappa ner är inga förberedelser gjorda för söndagsskola och skattkistan som alltid har sin plats bredvid mig längst fram i kyrkan är inte där. Istället finns det en filmkamera längst bak i lokalen.
– Idag har vi ingen söndagsskola i lokalerna här på Smala
gränd, men var ni än är, så deltar ni i gudstjänsten och det finns söndagsskola
för alla barn om ni går in på barnpedagogen.se. Kyrkan är inte en lokal, utan
kyrkan är där vi är. Där du sitter just nu, avslutar jag.
Sedan vårvintern 2020 har barnledare i alla kyrkliga sammanhang mött utmaningar som man inte kunnat tänka sig, men istället för att skapa kramp har det hos de flesta lett till en stor kreativitet kring hur barnen ska kunna ha kyrka hemma. Det har varit fantastiskt att se!
{“DeviceAngle”:-0.022087208926677704}
Vad är kyrka? När Jesus talar om att bygga sin kyrka talar
han inte om byggnader utan om människor. Ändå har vi många gånger gjort kyrkan
till just kyrkolokalen och inte till människorna som träffas i den. De som
träffas i kyrkan är inte bara kyrka när de ses på söndagar, utan de är kyrka
hela veckan, var de än är. I år har hemmen, mer än vanligt, blivit den tydliga
platsen för kyrkan.
Vad är det då att vara kyrka hemma? Det kan vara att göra det man brukar göra på gudstjänsterna, fast hemma. Det kan vara att titta på gudstjänsten som direktsänds. Det kan vara att be aftonbön. Främst kanske det är att vara kristen mitt i vardagen. Hos min familj är just nu ett sätt att ha hemmakyrka en andakt mitt i veckan med några sånger där vi hjälps åt med sång, rörelser och musicerande, ett bibelord och en bön. Det känns inte alltid så andligt, det är oftast mer än en som är på dåligt humör, men det är ett synligt tecken på att vi och vårt hus vill tjäna Herren.
I Femte Moseboken 6:4-9 står det: ”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
Pandemin har hjälpt oss att bli påminda om att våra hem och det ansvar föräldrar har för sin barns fostran i tron är det viktigaste, inte söndagsskolrummet och ledarna. För att hemmen ska kunna bli en plats där Guds rike får synas och för att föräldrarna ska kunna ta ansvar för att ge tron vidare till barnen behöver församlingen stötta hemmen. Vid en föräldraträff i vår församling Roseniuskyrkan lyfte vår predikant Martin Helgesson tre aspekter från 5 Moseboken 6. För det första ska föräldrarna lägga Guds ord på sina hjärtan. En tro som gör skillnad för föräldrarna smittar till barnen. För det andra talas det om familjeandakten som aldrig tar slut – när du sitter, går, lägger dig och stiger upp – alltså en tro som är närvarande hela tiden, i samtal, i handling, i fysiska objekt i hemmet, i högtider, osv. För det tredje står det lite längre fram i 5 Mos 6:20 att du ska vara beredd att svara dina barn när de frågar vad det vi gör och tror betyder. Hemmet är den plats där barnen kan gripa tron och där de ska få utrymme att fundera över den och växa i den.
{“DeviceAngle”:-0.044581912457942963}
Hur kan församlingen stötta familjerna i att vara kyrka
hemma utifrån dessa tre aspekter? Till att börja ska församlingen stötta
föräldrarna i deras egen vandring med Gud. Ledarskapet i församlingen behöver
undervisa föräldrarna i Guds ord så att de kan lägga Guds ord på sina hjärtan.
Föräldrarna behöver få tips om hur de
för egen del kan få till en personlig andakt i hemmet, de behöver uppmuntra och
rustas i att leda sina barn i tron och att prata med vuxna vänner och kollegor
om Jesus.
För det andra behöver församlingen hjälpa familjerna att
leva liv där familjeandakten aldrig tar slut. Ett sätt är att ha hemgrupper där
man träffas i alla generationer. När vi samlas till gudstjänst på söndagar är
det tre delar som alltid är med – bibel, bön och gemenskap. På samma sätt är
det i en mindre grupp som träffas under veckan – hemgruppen är en minivariant
av gudstjänsten, men bibel, bön och gemenskap. Vi delar lätt upp oss i olika
åldrar och missar vikten av samlingar med alla generationer. Hur kan vi mötas
runt en bibeltext och dela våra tankar om den så att alla får komma till tals,
alla får växa i Ordet och alla får brottas med frågor? Det ligger en stor
potential i att vara kyrka hemma genom att läsa Bibeln tillsammans. Dels blir
fokus på att tillsammans upptäcka saker i texten, inte på att vuxna ska
undervisa barn. Dels öppnar vi oss för varandra och delar vad vi tänker, var vi
står i vår vandring med Gud, osv.[1]
För det tredje behöver församlingen ge föräldrarna ett
självförtroende. Alltför ofta beter vi oss som att församlingen och inte
föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran i tron. Vi behöver hjälpa
föräldrar att känna sig redo att ta ansvaret. Undersökningar har visat att
föräldrar saknar tid, struktur och språk för att ge tron vidare till sina barn.
Istället för att kyrkan bara försöker ge barnen allt de behöver på
söndagsskolan, kan kyrkan samarbeta med hemmen och ge stöd och resurser kring
just de här tre aspekterna. Hur då? Församlingen måste ge föräldrar praktiska
tips om när och hur man kan prata om tron, hjälp att prioritera tiden klokt
samt ge dem kunskap om tron. Som kristna är vi inte alltid rustade att möta
alla de åsikter och strömningar som rör sig i samhället. Vi kan inte ge bra
skäl för vår egen tro och kan inte slå hål på argumenten från andra mot kristen
tro.[2]
Ingela Wahl har arbetat med barn och familj inom King’s Kids
i många år. I sin bok Familjen – ett team[3]tar
hon upp ytterligare sätt som församlingen kan utrusta föräldrarna i uppgiften
att vara kyrka hemma. Ett sätt är att ge familjer chansen att tillsammans få
vara med och tjäna. I dessa tider har många sänt sina gudstjänster digitalt och
bara haft medverkande på plats i kyrkolokalen. Vid en gudstjänst fick vår
familj tillfälle att delta på många olika sätt – ett barn ordnade blommor, ett
annat var med och sjöng, vi föräldrar hade olika uppgifter, osv. Det gör något
med oss som familj när vi får tjäna tillsammans. Jag tror också att det kan
göra det lättare för en familj att vara samma personer på söndagar som andra
dagar. Om vi delar många av livets dimensioner med varandra blir vi mer
transparenta och hela.
Ett annat sätt som Ingela Wahl nämner är att som familj planera
utåtriktade missionshandlingar. Vad kan vi som familj göra för andra? Hur kan
våra grannar märka av att vi är del av en kyrka? Många har i sina grannskap
kunnat hjälpa till med handling under pandemin. Det är lätt att vi slutar vara
gästfria i vårt hem, det är en utmaning i den här tiden. Ett sätt är att bjuda
på fika i sin trädgård. Vad är det lilla jag kan offra för att stötta någon
annan?
Jag hoppas att en av de goda saker som kommer ur pandemin är
att kyrkan i Sverige blir mer klar över hur viktigt det är att bygga kyrka på
ett sätt som inkluderar hem och familj. Jag hoppas att vi fortsätter bygga
mötesplatser i hemmet, att söndagsskola får bli ett komplement till hemmet och
inte tvärtom.
Utifrån den annorlunda situation vi ställts i under pandemin vore det intressant att undersöka hur föräldrar upplevde det när det blev mer uppenbart att om föräldrar inte gjorde något för barnens fostran i tron, så blev det inget alls. Kände föräldrarna sig rustade av församlingen på ett sätt så att de hade språk och kunskap för att förmedla tron? Var gudsrelationen en naturlig del av vardagen, i bön, i samtal, i utveckling? För en del familjer kan pandemin blivit en hjälp att upptäcka att tron måste förmedlas hemma, kyrka måste göras hemma. För andra kanske det mer blev ingenting. När verksamheten i kyrkolokalen inte fanns att tillgå fanns heller inget liv med Gud kvar… eller? Några få, men jag befarar alltför få, kände sig redo för att vara kyrka hemma.
Varje församling och familj har sina utmaningar. Oavsett vilka utmaningar vi möter får vi alla påminna oss om att ingen är perfekt, det finns förlåtelse och nya chanser. Att vara kyrka är att ständigt formas och bli mer kristuslika. Jag vet ingen plats som tränar mig så hårt och samtidigt så nådefullt på det som mitt hem.
[1] En bra
metod för att läsa Bibeln med alla åldrar hittar du i boken Hemmakyrka
av Elin Redin, Rakel Brandt och Sofia Ödman, utgiven av EFS Budbärare och Salt
2019.
[2]Rusta
dina barn av Natasha Crain, utgiven på Apologia förlag 2020 är en mycket
bra hjälp för föräldrar att prata om Gud och frågor om tron med sina barn.
[3]Familjen – ett team, Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015.
Jag sitter med i styrgruppen för nätverket ”Jesus till barnen” som representant för ELM Syd. ”Jesus till barnen” står på en bred ekumenisk plattform och vill stötta hem och kyrka för att ge Jesus till barnen och föra barnen till Jesus.
I vår bjuder vi in till fyra inspirerande digitala mötesplatser. Varje träff riktar sig till en viss målgrupp – föräldrar, barnledare eller kyrkoherdar/församlingsledare/präster/pastorer – för att just ni ska få lyssna, samtala och inspireras i er roll för den tid vi lever i.
Jag gick genom korridoren, som på ena sidan var täckt av klassrumsdörrar och blå elevskåp, på andra av lång tegelröd vägg. Plötsligt hörde jag det bakom mig.
– Jesus, Jesus, Jesus.
Det var inte första gången som den lite stöddige killen en
årskurs över mig ropade Jesus i korridoren efter mig. Jag var väl trött på det,
för plötsligt vände jag mig mot honom, stirrade honom i ögonen och sa:
– Du tror du är så himla rolig, men det är du inte.
Efter det började killen heja trevligt på mig i korridorerna.
Vad har du för erfarenheter av att vara kristen i skolan? Den
här händelsen från mitt liv slutade på ett bra sätt. Det som började i en form
av kränkning på grund av min tro slutade med att jag fick ett respektfullt
bemötande. Så är det tyvärr inte i alla lägen.
För några veckor sedan släppte Claphaminstitutet en ny rapport ”Kränkt för sin tro – Kristna ungdomars upplevelse av sekulär intolerans i dagens svenska skola”. Författarna Johan Eddebo, Per Ewert och Sven Magnusson vill med rapporten beskriva och analysera ”hur kränkningar och attityder gentemot religion upplevs av kristna elever i det offentliga skolsystemet i Sverige.” (Eddebo, s 4). Sammanfattningsvis kommer de fram till att elever som är öppna med sin tro ofta upplever sig utsatta av både elever och lärare, många elever skräms till tystnad om sin tro, skolan har en stark sekulär norm, ett stort antal elever i den svenska skolan blir mobbade på grund av sin tro och att svensk skolmiljö istället för att bidra till öppenhet och förståelse snarare skapar och förstärker fördomar (Eddebo, s 27).
I samband med att rapporten släpptes var jag med på den digitala konferensen ”Får kristna plats i skolan?” som Claphaminstitutet arrangerade tillsammans med Svenska apologetiksällskapet och Ny generation. Om du missade konferensen går det utmärkt att se den i efterhand. Jag tänkte här dela med mig av några reflektioner från konferensen och från min läsning av rapporten.
Min första reaktion över rapporten är sorg. Hur kan samhälle, skola och lärare underlåta att ta på allvar att elever får utstå kränkningar? I Sverige är vi på många sätt bra på att betona att ingen ska utsättas för diskriminering, men när det gäller diskriminering på grund av religion verkar vi ha en stor lucka. Rapporten talar om att detta till viss del kan bero på Sveriges historia som en kristen enhetskultur, där religionen kopplats till makten, och det lever kvar i klassrummen, trots att kristna idag är i minoritet i samhället. På grund av historien accepteras gliringar och nedlåtande kommentarer om kristen tro från både elever och lärare. Det är inte acceptabelt.
Med mina egna barn och i andra sammanhang brukar jag försöka prata om att skolans undervisning inte är neutral. Det är också något som rapporten tydligt kommer fram till. Skolan präglas av en sekulär norm, där den ateistiska världsbilden ses som neutral. Skolan ska enligt läroplanen ge en saklig och allsidig undervisningen. Jag tänker att skolan ofta blandar ihop neutral med saklig. Micael Grenholm lyfte på konferensen en intressant tanke. Han menade att det vore bättre om skolan utgick från en agnostisk hållning i undervisningen istället för en ateistisk. En agnostisk hållning tar inte ställning för den ena eller andra världsbilden, utan lyfter fram kunskap om alla, och för- och nackdelar med dem. Det tror jag skulle ge en mycket bättre mångsidighet i undervisningen. Claphams rapport pekar på samma sak när de säger att ”En princip som helt uppenbart behöver tydliggöras för lärarkåren är att religiösa livsåskådningar är rationellt legitima i lika hög grad som en sekulär livssyn.” (Eddebo, s 25).
Ett problem som vi pratade om här hemma bara häromdagen är att det är svårt att vara den som har en avvikande uppfattning i klassrummet. Det behöver inte bara handla om frågor kring religion. När man inte tycker som majoriteten anses man lite dum. Att vi har fått ett så dåligt samtalsklimat i klassrummet (och i samhället i stort?) är djupt problematiskt. På konferensen “Får kristna plats i skolan?” pratade Karin Kittelmann Flensner om att klassrummet inte ska vara intellektuellt säkert, men säkert för dig som person. Elever ska alltså utmanas med nya kunskaper och perspektiv, men det ska alltid vara tryggt att tänka högt, ha avvikande åsikter och pröva idéer utan personangrepp. Många av de intervjuade i Claphams rapport uttrycker att de inte längre är öppna med sin tro, just av rädslan för personangrepp. Här verkar vi ha en lång väg att gå idag.
Alla vi som har barn och ungdomar runt omkring oss – vi kan må vara föräldrar, barn- och ungdomsledare eller andra vuxna som barnen umgås med – måste stötta barnen! Lyssna på vad de berättar om hur det är att vara kristen i skolan och bland ickekristna vänner. Låt dem ställa sina frågor och ge dem mer kunskaper om kristen tro. Hjälp dem att hitta bra sätt att föra samtal. Och sist men inte minst – acceptera inte att de blir kränkta för sin tro! Kontakta skolan, tala med lärare och rektor, hänvisa till läroplanens ord om att alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan med förtroende för och visshet om att barnen inte blir ensidigt påverkade för den ena eller andra åskådningen (Lgr11 s 8) och att ingen ska “utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas.” (Lgr11, s 7).
Rusta dina barn – En apologetisk vägledning för kristna föräldrar, Natasha Crain, översättning Mats Wall, Apologia, 2020, 312 s.
En kväll uppstod ett samtal med ett av våra barn vid högläsningen. Det började med att dottern citerade vad Greta Thunberg sa till ledamöter i amerikanska kongressen hösten 2019: ”I don’t want you to listen to me, I want you to listen to the scientists”. Utifrån det funderade vi på om man ska lyssna på all vetenskap, om det finns bra och dålig vetenskap och om det finns en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Big bang-teorin kom upp som exempel. Vad ska man tänka som kristen om den? Jag har ärligt talat själv inte tagit ställning i alla ursprungsfrågor, men jag har en trygghet i att välgrundad vetenskap inte motsäger Gud och Bibeln, eftersom Gud skapat människan med en uppgift att förvalta och utforska vår värld. Jag fick en möjlighet att utvidga barnets kunskap om universums expansion, att Big bang-teorin har bra stöd inom forskningen, att man ändå behöver en förklaring till vad som orsakade Big bang, osv. Vi pratade om att naturvetenskaplig forskning ofta handlar om att samla så mycket information eller evidens som möjligt, och att sedan se vad som är bästa förklaringen, och väldigt sällan om hundraprocentiga bevis. Tankarna gick vidare och vi pratade om olika sätt att läsa första kapitlet i Första Moseboken. Är det en beskrivning av exakt hur det gick till när Gud skapade världen? Eller är det ett poetiskt sätt att beskriva, som att måla en tavla, där poängen är att Gud skapar ur intet genom sitt ord och att allt är mycket gott? Dottern såg framför sig hur man börjar med bakgrunden och sedan fyller tavlan med innehåll. Vi pratade lite om gudsdyrkan i den omgivning där Första Moseboken skrevs. Solen dyrkades ofta som en gud. Kanske är det därför som skapelseberättelsen i 1 Mos 1 inte börjar med solen, den kommer först under dag fyra och inte ens då kallas den sol. Ja, det blev ett väldigt spännande samtal där jag som förälder utmanades att våga dela med mig av mina halvfärdiga tankar och av de kunskaper jag har så här långt. Det var också roligt att upptäcka hur intressant dottern tyckte det var och hur hon kunde få hjälp i sin förståelse av vetenskap och tro genom det jag kunde bidra med.
När vi satt där och pratade var jag så tacksam över att ha läst ”Rusta dina barn” av Natasha Crain. Jag läste den först på engelska (Keeping Your Kid’s on God’s Side) och tänkte att den här måste ges ut på svenska! Därför var det så roligt när den kom ut på Apologia förlag i våras. Boken är en apologetisk vägledning för kristna föräldrar. Den ger en stabil grund för att kunna prata om kristen tro med sina barn. Boken är indelad i fem områden med åtta frågor i varje. Områdena är Gud, sanning och livsåskådningar, Jesus, Bibeln och till sist vetenskap. Natasha Crain delar öppenhjärtigt med sig av händelser och samtal ur sin familjs liv och med sin examen i apologetik och goda kommunikativa förmåga hjälper hon läsaren att få en bra och balanserad överblick över 40 frågor som barn kanske ställer till oss, eller som vi föräldrar behöver ta initiativ till att prata med dem om. Jag uppskattar verkligen avdelningen om sanning och livsåskådningar. I samhället idag relativiseras sanningen i mångt och mycket och det är sällan vi tar steget tillbaka och tittar på helheten i olika livsåskådningar. Det tror jag är viktigt att hjälpa våra barn att kunna göra.
Apropå kvällssamtalet med dottern så uppskattar jag också delen om vetenskap. Crain har en god förmåga att redogöra för olika ståndpunkter som kristna kan ha, med för- och motargument, utan att ta ställning för vilken syn hon eller läsaren bör ha. Den typen av balanserade framställningar och de goda samtal det kan väcka behöver vi idag.
Som förälder vill vi göra det bästa för våra barn och vi vill växa i vårt föräldraskap, men med barn runt omkring sig är det inte alltid så lätt att hinna med att läsa. Om du ska välja en bok att läsa i höst, så ska du absolut satsa på ”Rusta dina barn”. Läs ett kapitel i taget, passa på att prata med dina barn om det och låt det ta den tid det tar. Målet är inte läsningen i sig, utan att få till samtal med barnen så att de får hjälp att tänka kring den kristna tron!
“Familjen – ett team” av Ingela Wahl, King’s Kids Sverige, 2015, 140 s
Mitt första minne av Ingela Wahl är från ett seminarium på en medarbetardag när jag jobbade som barnpedagog i Betlehemskyrkan (EFS) i början av 2000-talet. Jag kan fortfarande Ordspråksboken 22:6 utantill med hjälp av de rörelser hon lärde mig då:
”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.”
Sedan dess har jag bland annat haft glädjen att få samarbeta med Ingela genom nätverket Jesus till barnen. I allt Ingela gör finns visionen att familjen är kyrkan och kyrkan familjen, att varje förälder är en barnledare till sina barn och att varje familj är som ett team som kan få sprida Guds rikes doft i sin omgivning.
I boken ”Familjen – ett team” sätter hon ord på allt detta. Boken
riktar sig både till föräldrar och till ledare inom kyrkan och vill vara ett
stöd i att bygga kyrka strategiskt utifrån familjer (i utvidgad bemärkelse,
inte bara kärnfamilj). Genom att hon delar personliga erfarenheter från sitt
eget hem får man som läsare se en målmedvetenhet och vad man som familj kan få
göra för Guds rike, men också vilka utmaningar och vilken brustenhet som finns
i alla familjer.
Boken är en bra påminnelse och hjälp i den här tiden, då vi
som kyrkor behöver ge tillbaka ansvaret för barnens fostran i tron till föräldrarna,
och samtidigt stötta föräldrarna på det sätt som de behöver i sin uppgift.
Jag blev utmanad av tanken att som familj ha en vision som man kommit överens om tillsammans. Den kan se olika ut i olika tider. Författaren berättar att i en period i deras familj var visionen ”Vi ska ha en trevlig atmosfär hemma” det enda de kunde komma överens om. Eftersom jag läste detta just efter att jag haft ett utbrott på ett av våra barn tänkte jag: Käre Jesus, vi kan nog inte sträcka oss så mycket längre än så just nu heller.
Det är sommar. De där två veckorna som jag skulle dela med mig av olika tipsa för att dela tron i hemmet har blivit flera veckor. Jag hade hoppats på att hinna blogga lite oftare än jag gjort, men jag fortsätter i maklig takt.
Förra tipset handlade om att ha andakt i hemmet. Det
handlade om att hitta rutiner och stunder i vardagen att samlas till bön, bibel
och gemenskap. Mitt fjärde tips handlar om att samtala med sina barn. Samtal dyker
upp lite här och var och som föräldrar behöver man vara beredd att fånga
tillfället. Kanske du som jag varit med om att ett barn ställer en fråga som
inte har ett snabbt och enkelt svar, precis när det är dags att säga god natt.
Kanske har du märkt att bilåkning till och från aktiviteter, då både förälder
och barn fokuserar framåt genom vindrutan, öppnar för diskussioner om ämnen som
berör barnets liv just nu. Samtal är också något som förälder kan planera in med
sina barn. Kanske du som jag passat på att vid middagsbordet då alla är samlade
berätta senaste nytt från mormor och morfar. Kanske har ni haft familjeråd om
vad ni ska göra på semestern. På samma sätt kan man ha planerade samtal om ämnen
som föräldrarna eller barnen tycker är viktiga att prata igenom.
Vi är olika vana vid att ha samtal med våra barn om tron på Gud och hur den relaterar till hela livet. Jag lär mig hela tiden nya saker, och får också upptäcka vad som passar varje barn. Hur gör man för att få det att funka? Här kommer åtta saker som hjälper mig och som jag hoppas kan vara till glädje för andra:
1. Var närvarande! För att barnen ska få tillfälle att prata
med oss måste vi spendera tid tillsammans med dem, både fysiskt och mentalt.
2. Lyssna! Samtal handlar om ömsesidig kommunikation. Poängen
är inte att du ska förmedla och barnen lyssna, utan att båda parter lyssnar och
talar. Lyssna på barnens tankar, var inte rädd för att vara tyst och vänta med
att ge respons.
3. Våga säga vad du tycker! Det finns ibland en rädsla för
att påverka sina barn som gör att föräldrar inte är så tydliga med sina egna
åsikter. Det tror jag är fel tänkt. Tvärtom bör vi vara tydliga med vad vi tycker.
Vi kan förklara vad vi tror är sant och hur vi kommit fram till det. Var inte
rädd för att säga att du hoppas att även barnen ska bli övertygade om att
kristen tro är sann. Samtidigt är det viktigt att förmedla att de själva får fundera
och komma fram till vad de tycker och tänker. Prata inte ner dem om du tycker
de har fel, men ge dem gärna faktaunderlag och olika perspektiv för att kunna
bilda egna uppfattningar.
4. Ställ frågor! Många goda samtal kan komma ur att fråga
sina barn hur dagen varit, vad de gjorde på biologilektionen, vad de tänker om någon
händelse i samhället eller om kompisens pappa som är allvarligt sjuk, osv. Ställ
följdfrågor. Hur menar du då? Jaha, du tänker så, berätta lite mer!
5. Häng med i barnens värld! När du visar intresse för det som är barnens intresse lär ni känna varandra mer och blir trygga med varandra. Det skapar också många möjligheter till samtal. Vilka umgås barnen med i skolan? Vad de spelar för dataspel? Vilken är den mest populära influencern just nu? Titta du också. Läsa samma böcker som barnen. Häng med i vad som händer på fritidsaktiviteterna, osv.
6. Ha något att utgå från! Välj TV-program, filmer, böcker,
m.m. som du tycker tar upp viktiga frågor. Under tiden eller efteråt kan ni
samtala om er gemensamma upplevelse. Här hemma läser jag just nu Gömstället
av Corrie ten Boom för ett av barnen. Det väcker många frågor kring vad som
hände under Andra världskriget, människosyn, rätt och fel, Guds omsorg, m.m.
7. Våga säga ”Jag vet inte”! Som föräldrar är vi också
lärande individer. Vi måste inte ha alla svar på frågor som barnen ställer.
Barnen har inga problem med att vi säger ”Det där var en jättebra fråga. Jag har
inget bra svar själv just nu, men jag kan ta reda på det, eller vi kan göra det
tillsammans.” Problemet uppstår först, tror jag, om vi hittar på svar som inte
håller på lång sikt, eller om vi avfärdar barnens frågor när vi inte vet vad vi
ska svara.
8. Börja i det lilla! Ha inte dåligt samvete för de samtal som inte blivit av, utan gläds åt dem som blir av. Fundera på vad som kan vara nästa lilla steg hemma hos er för att kunna samtala om livet med Gud.
Glöm inte bort att Gud är med och leder dig i ditt föräldraskap! Herrens nåd är var morgon ny och du är hans barn!
Mina tidigare inlägg om föräldrars ansvar att ge tron vidare till sina barn har handlat om att lägga Guds ord på sitt eget hjärta och att göra tron synlig för sina barn. Det har blivit dags för ytterligare ett tips – ha andakt i hemmet! Det är bra för barn och föräldrar att läsa Bibeln och be tillsammans. I 5 Mos 6 står det att vi ska inskärpa Guds ord i våra barn och Ef 5 talar om att vi ska fostra våra barn i Herren. För att kunna göra detta behöver vi ge vidare av Guds ord till våra barn.
När vi talar om att ge tron vidare till barnen kopplar vi det lätt just till andaktsliv. Kanske tänker vi att om vi bara lyckas ha andakter så får våra barn en tro som bär. Till dig som lyckats få till bra andakter och tänker att det räcker med det vill jag säga, nej, tyvärr, att ge tron vidare är mycket större än så. Till dig som aldrig får till andakter och tror att du är ett hopplöst fall i att ge tron vidare vill jag säga, nej, du är inte hopplös. Eftersom trosförmedling är så mycket större än så, finns det inget som säger att avsaknaden av andaktsliv gör att barnen tappar tron. Med det sagt är det ändå positivt att hitta stunder då man i hemmet läser Guds ord och ber tillsammans.
Hur ska andakten gå till? Den bör innehålla bibel, bön och gemenskap, precis som en hemgrupp eller en gudstjänst. Och det är bra att hitta en återkommande vana varje dag eller vecka så att andakten blir av. Utöver det så kan andakten anpassas efter familjens behov. I vår familj har vi märkt att den form som passar bra ena halvåret inte alls passar nästa. Barnen utvecklas, veckorutiner ändras, behoven förändras.
Jag vill nu dela med mig av tio tips för att ha andakt med familjen. En del har vi använt hemma, en del kommer från samtal med andra föräldrar:
Välj en barnbibel att läsa ur, samlas i soffan en stund före läggning varje kväll och läs en berättelse, tacka Gud för det ni läst och dagen som varit, och sjung en sång.
Gå igenom alla Bibelns böcker. Vid andakten kan ni berätta om en ny bibelbok varje kväll. Ni kan läsa en vers som är central ur den boken. Måla en stor bokhylla på ett papper och rita för varje andakt in en ny bok i den ordning de kommer i Bibeln.
Sjung tillsammans! Gör en sånglista där barnen kan få välja en eller flera sånger att sjunga. Med mindre barn kan man göra sångkort genom att skriva sångens titel och rita en enkel bild till varje sång, så kan barnen välja sång själva.
Dra bibelordslappar. Skriv ner bibelhänvisningar på små lappar, t ex Joh 3:16, 5 Mos 6:4. Jag har gjort detta i ett kalkylblad på datorn. Lägg alla lapparna i en skål, låt ett barn dra en lapp vid andakten, själv träna på att slå upp versen och läsa den. Med barn som inte kan läsa kan en vuxen hjälpa till. Just nu försöker vi göra detta vid middagsbordet, innan alla går ifrån. Ett tag fyllde vi skålen med bönelappar istället och bad för den som stod på lappen vid andakten.
Samla alla barnen i ett av sovrummen vid läggningen, läs ur vanliga Bibeln tillsammans, fråga barnen om det är något särskilt de vill be för, be tillsammans och avsluta med Gud som haver. Även om inte de förstår allt i den vanliga Bibeln, förstår de mer än vi tror och ställer intressanta frågor.
Ha bibeltimma. I perioder har vi haft en timme i veckan då vi mer tydligt har haft undervisning med barnen. Det blir lite som söndagsskola, fast hemma, och vi har kunnat anpassa vad vi tar upp efter vad vi tror våra barn behöver. Vi har bland annat tagit hjälp av materialet På väg för 2-4-åringar, och av Luthers lilla katekes.
Spela tillsammans! Psalm 150 talar om att prisa Herren med både sång och instrument. Ett barn kan få vara med och välja sånger till andakten och alla, både barn och vuxna, kan vara med och spela och sjunga. Alla kan spela något – rytminstrument, piano, trummor … och någon måste ju göra rörelserna också!
Börja dagen med att läsa en andakt vid frukosten. Andaktsboken Glädjehopp (BV-förlag) passar bra. Andakt för hela familjen vid frukosten har hittills inte passat vår familj, däremot läser jag och yngste sonen Bibeln vid frukosten. Han väljer bland våra barnbiblar.
Ha andakt med varje barn enskilt. Gemenskapen med hela familjen är viktig, men det är också viktigt att varje barn kan få läsa Bibeln och be utifrån det barnets behov och utveckling. Därför passar det ibland bäst att läsa Bibeln med ett barn i taget vid läggningen eller någon annan stund på dagen.
Hitta kreativa och bekväma sätt att be. Låt barnen upprepa böner som du som vuxen formulerar. Be popcornbön, där alla får be korta böner högt. Turas om under veckan med att leda bönen. Använd färdigskrivna böner.
Det var tio olika tips. Listan skulle kunna göras mycket längre. När jag skriver ner alla tipsen inser jag att det skulle kunna bli ett eget blogginlägg för varje tips. Vilken barnbibel ska man välja? Vilka knep finns det för att lära sig Bibelns böcker? Hur får jag både femåring och tolvåringen att vara fokuserade samtidigt? Vilka sånger passar att sjunga i olika åldrar? Vi får se om jag utvecklar något av tipsen framöver. Hör gärna av er om vad ni skulle vilja veta mer om!
Kommentarer