Om bibel, barn och pedagogik

Category: Bibel (Sida 4 av 4)

Att studera bibelpersoner med barn

När vi läser Bibeln kan vi göra det på olika sätt. Vi kan följa en viss bibelbok, vi kan läsa utifrån olika teman eller kanske studera en viss bibelperson. För att ta reda på mer om en viss bibelperson kan man slå upp namnet på personen i en biblisk ordbok eller i sökfunktionen på en nätbibel. Då får man fram alla ställen i Bibeln där det namnet förekommer. Det är spännande att få fram en större bild av en bibelperson än vad man får om man bara läser en enstaka text där personen är med.

Kan man göra den här typen av personstudier med barn, som inte kan läsa än? Javisst! I senaste söndagsskolsamlingen gjorde vi början till ett sådant studium. Vi pratade om att det fanns ögonvittnen till att Jesus uppstått. Detektiverna i söndagsskolan fick leta efter ledtrådar till ett av vittnena och de hittade sammanlagt 10 saker som på olika sätt hängde ihop med … just det, Simon Petrus.

Vi berättade inte hur allt kopplade till Petrus. Är du nyfiken? Så här:

  • Karta – Petrus kom från Betsaida (Joh 1:44) och bodde i Kafarnaum (Mark 1:21, 29)
  • Andreas – Petrus bror hette Andreas (Mark 1:16)
  • Fiskar och nät – Petrus jobbade som fiskare och blev senare människofiskare (Mark 1:14-18)
  • Febertermometer – Jesus botade Petrus svärmor från feber (Mark 1:30-31)
  • Tältpinne – Petrus villa bygga hyddor till Jesus, Mose och Elia på förklaringsberget (Mark 9:1-8)
  • Svärd – Petrus högg av örat på en soldat (Joh 18:10-11; Luk 22:49-51)
  • Tupp – Jesus förutsåg att Petrus skulle förneka Jesus tre gånger innan tuppen gol (Mark 14:27-31, 66-72)
  • Tom grav – Petrus tittade in i den tomma graven (Luk 24:12; Joh 20:6-7)
  • Lamm – Petrus får i uppdrag att vara en herde för Jesu får (Joh 21:15-17)
  • Brev – Petrus har skrivit Första och Andra Petrusbrevet i Nya testamentet.

De 10 sakerna var också 10 olika sätt att beskriva Petrus. I samlingen byggde ledtrådarna på att barn som tittade redan visste lite om Petrus och kunde gissa rätt, men hemma kan ni bygga vidare på personstudiet! En vuxen kan läsa igenom alla bibelställen ovan och sedan kan barn och vuxna prata om var och en av dem. Sakerna som detektiverna hittade fungerar som pedagogiska hjälpmedel för att barnen ska kunna hänga upp varje berättelse om Petrus på något konkret. Ett tips är att ni letar fram eller tillverkar sakerna hemma! Det går också bra att skriva ut bilden från bloggen.

Nu har ni gjort ett litet personstudium av Petrus! Det är spännande att undersöka detaljer som finns om olika personer i Bibeln. Just Petrus får vi veta ganska mycket om. De 10 ledtrådarna som detektiverna hittade knyter alla an till evangelierna utom brevet som syftar på 1 och 2 Petrusbrevet. Men i Apostlagärningarna kapitel 1-12 får Petrus också vara med om massa spännande saker! Kanske du kan komma på nya ledtrådar till det som händer Petrus där och så kan ni bygga vidare på era kunskaper om Petrus i familjen!

Guds välsignelse över er familj!

Påskens och vardagens verklighet

”Säger alla kyrkor så där flera gånger på påskdagen?” undrar ett av mina barn efter gudstjänsten. Det handlar om hälsningen ”Kristus är uppstånden!” som besvaras med ”Ja, han är sannerligen uppstånden!” Jo, väldigt många kyrkor gör ju det, med rätta. Vi firar på påskdagen att Jesus har uppstått och det är grunden för vår tro, som Paulus säger ”Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös” (1 Kor 15:17).

Jag grunnar vidare. Hur pratar vi med våra barn om uppståndelsen?  Ger vi barnen djupare förankring i uppståndelsens verklighet än en gudstjänst full av glädjefulla sånger, trumpeter och påskliljor? Eller för den delen en vacker söndagsskolberättelse som skimrar som en saga, men dåligt passar in i barnens verklighet. Blir påskdagens händelser något som är förankrat i deras vardag? Skulle de i skolan kunna förklara uppståndelsen som en realistisk möjlighet om en kompis på påskhälsningen svarade ”Nej, han är sannerligen inte uppstånden!”?

Martin Helgesson, predikant i min församling Roseniuskyrkan, tog i påskdagens predikan upp hur man kan tänka kring uppståndelsen (lyssna här). Bland annat pratade han om att Gary Habermas, en av världens med kunniga forskare kring uppståndelsen, har sammanställt en mängd studier som gjorts på uppståndelsen. Studierna är gjorda av både kristna och icke-kristna, från flera olika länder. I sammanställningen kommer Habermas fram till tre gemensamma nämnare:

  • Alla är överens om att graven var tom.
  • Alla är överens om att ögonvittnen (kvinnorna, lärjungarna) påstår att de mött Jesus levande.
  • Alla är överens om att lärjungarna blev förvandlade (rädda och nedslagna vid Jesu död, sedan glada, frimodiga och villiga att ge sitt liv för tron på Jesus).

Alla forskare skulle därmed inte säga att uppståndelse ägt rum, men punkterna kräver alla en förklaring och uppståndelsen löser alla tre. Finns det några alternativ till vad som hände med Jesus? Matteus tar själv upp en alternativ förklaring i 28:11-15. Han berättar att de som vaktade Jesu grav blir mutade för att sprida ryktet om att lärjungarna kom på natten och stal Jesu kropp. Varför är det viktigt för Matteus att berätta detta? Jo, när han skrev sitt evangelium vände han sig främst till judiska läsare och eftersom ryktet fanns bland dem att Jesu kropp blivit stulen, ville han visa att det bara var ett rykte. Han hade fakta kring hur det ryktet uppstått.

På samma sätt som Matteus kunde visa på fakta för att avslöja falska rykten kan vi tillsammans med våra barn prata om vad som är möjliga förklaringar till uppståndelsen och vilka förklaringar som inte håller för granskning. Vi kan göra det utifrån vad Bibeln säger om uppståndelsen, men vi behöver också göra det utifrån andra perspektiv. När barnen pratar med kompisar som inte är kristna väger argumentet ”det står i Bibeln” inte så tungt. Då behöver barnen ha med sig goda skäl även utifrån forskning och tänkande som inte tvunget bygger på att man bejakar Bibeln som Guds ord. Habermas tre punkter är en sådan hjälp vi kan ge barnen! Om du är nyfiken på mer kring uppståndelsens historiska och bibliska sammanhang skulle jag varmt rekommendera Apologiapoddens senaste avsnitt.

Så, fråga gärna dina barn vad de tänker om uppståndelsen och hjälp dem att få fler goda skäl till dess möjlighet. För jag är övertygad om Kristus är uppstånden!

Vifta eller inte vifta, det är frågan

När jag hade spelat in söndagsskolan för Palmsöndagen var det en fundering som dröjde kvar hos mig. Vad gjorde egentligen folket med palmbladen? Och var det palmblad? Av ren slentrian sa jag i filmen att folket tog palmblad och viftade med dem. Det är ju så jag hört, sett och sagt hela mitt liv, uppvuxen som jag är i kyrkan och med tal om Jesu intåg både på Första söndagen i advent och Palmsöndagen.

Efter inspelningen gick jag tillbaka till texten i Matt 21:1-11 och läste igen. I vers 8 står det att ”[d]en stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen” (SFB15). Inget viftande. Jag läste i de andra evangelierna. I Mark 11:8 står det också att kvistarna ströddes på vägen, Lukas nämner ingen grönska överhuvudtaget (Luk 19:36f) och Johannes talar om att folket tar palmblad (han är den ende som nämner just arten palm) och går ut för att möta Jesus när han kommer (Joh 12:12-13). Så fascinerande. Inte ett enda vift. Har jag tänkt fel? Den här typen av upptäckter tycker jag är så spännande! Det är lätt att tro, när man läst en bibeltext många gånger, att man fattat allt och har koll på detaljerna, men rätt vad det är studsar man till vid något som står där, eller inte står där, som man inte tänkt på förut.

Så, hur ligger det då till med de där kvistarna? Inget av evangelierna säger explicit att bladen viftas med, snarare verkar fokus vara på att strö dem på marken framför Jesus. I Saarisalo & Hedegårds Biblisk uppslagsbok (EFS Bokförlag, 1958) och The New Bible Dictionary (IVP, 1962) talas det om att palmen var en symbol för seger och glädje i Israel. Kvistar, eller egentligen blad, från palmen brukade användas vid konungars och segerherrars intåg. Folkets hosiannarop när de tar emot Jesus är ett citat från Psalm 118 och där står det också: ”Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn” (Psalt 118:27). Det står fortfarande inte något om viftande, men det är tydligt att palmblad användes för att fira. Det är inte främmande att tänka sig att de förutom att lägga dem på marken framför den som tågade in, även höll upp dem och kanske vajade på dem. En vers i Uppenbarelseboken kan styrka detta. Johannes beskriver sin syn av den stora skaran: ”De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer” (Upp 7:9). Vad skulle du själv göra om det kom en kung emot dig, du var helt lycklig och du hade en rejäl kvist i handen? Jag skulle vifta.

När jag förmedlar Bibelns berättelser till barn vill jag vara trogen mot texten. Det betyder inte att jag inte kan berätta med andra ord, eller måla ut hur det kan ha sett ut, låtit eller känts. Men det betyder att jag behöver ta texten på allvar och titta vad som står där, och vad som inte står där, innan jag bestämmer mig för vad jag ska säga. Därför är det bra att använda en vanlig bibel (alltså inte en barnbibel) i förberedelserna. Det är också bra att börja med att läsa bibeltexten och jobba med den en stund, innan jag går över till själva pedagogiken och berättandet. Lyckas jag alltid med detta? Nej, men jag har det som mål. Vad gör jag när jag sagt något ogenomtänkt till barnen? Ja, du får väl se i nästa söndagsskolfilm på Skärtorsdagen!

Nyare inlägg »

© 2025 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑