Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Vifta eller inte vifta, det är frågan

När jag hade spelat in söndagsskolan för Palmsöndagen var det en fundering som dröjde kvar hos mig. Vad gjorde egentligen folket med palmbladen? Och var det palmblad? Av ren slentrian sa jag i filmen att folket tog palmblad och viftade med dem. Det är ju så jag hört, sett och sagt hela mitt liv, uppvuxen som jag är i kyrkan och med tal om Jesu intåg både på Första söndagen i advent och Palmsöndagen.

Efter inspelningen gick jag tillbaka till texten i Matt 21:1-11 och läste igen. I vers 8 står det att ”[d]en stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen” (SFB15). Inget viftande. Jag läste i de andra evangelierna. I Mark 11:8 står det också att kvistarna ströddes på vägen, Lukas nämner ingen grönska överhuvudtaget (Luk 19:36f) och Johannes talar om att folket tar palmblad (han är den ende som nämner just arten palm) och går ut för att möta Jesus när han kommer (Joh 12:12-13). Så fascinerande. Inte ett enda vift. Har jag tänkt fel? Den här typen av upptäckter tycker jag är så spännande! Det är lätt att tro, när man läst en bibeltext många gånger, att man fattat allt och har koll på detaljerna, men rätt vad det är studsar man till vid något som står där, eller inte står där, som man inte tänkt på förut.

Så, hur ligger det då till med de där kvistarna? Inget av evangelierna säger explicit att bladen viftas med, snarare verkar fokus vara på att strö dem på marken framför Jesus. I Saarisalo & Hedegårds Biblisk uppslagsbok (EFS Bokförlag, 1958) och The New Bible Dictionary (IVP, 1962) talas det om att palmen var en symbol för seger och glädje i Israel. Kvistar, eller egentligen blad, från palmen brukade användas vid konungars och segerherrars intåg. Folkets hosiannarop när de tar emot Jesus är ett citat från Psalm 118 och där står det också: ”Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn” (Psalt 118:27). Det står fortfarande inte något om viftande, men det är tydligt att palmblad användes för att fira. Det är inte främmande att tänka sig att de förutom att lägga dem på marken framför den som tågade in, även höll upp dem och kanske vajade på dem. En vers i Uppenbarelseboken kan styrka detta. Johannes beskriver sin syn av den stora skaran: ”De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer” (Upp 7:9). Vad skulle du själv göra om det kom en kung emot dig, du var helt lycklig och du hade en rejäl kvist i handen? Jag skulle vifta.

När jag förmedlar Bibelns berättelser till barn vill jag vara trogen mot texten. Det betyder inte att jag inte kan berätta med andra ord, eller måla ut hur det kan ha sett ut, låtit eller känts. Men det betyder att jag behöver ta texten på allvar och titta vad som står där, och vad som inte står där, innan jag bestämmer mig för vad jag ska säga. Därför är det bra att använda en vanlig bibel (alltså inte en barnbibel) i förberedelserna. Det är också bra att börja med att läsa bibeltexten och jobba med den en stund, innan jag går över till själva pedagogiken och berättandet. Lyckas jag alltid med detta? Nej, men jag har det som mål. Vad gör jag när jag sagt något ogenomtänkt till barnen? Ja, du får väl se i nästa söndagsskolfilm på Skärtorsdagen!

4 kommentarer

  1. Johanna Vingren

    2020-04-07 at 12:03

    Så bra med din tanke, visst att man tror att de viftade – jag instämmer helt med dig att vi behöver se exakt vad det står i bibeln när det gäller berättelserna.
    På andra sidan tycker jag att utifrån tolkningen som har följt med så många år är precis tanken att lyfta upp glädjen. Kanske ingen av evangeliernas författare skrev om det, men jag kan tänka mig att det mer av en hade viftat palmbladet – barnen framför allt. Det är en spontant impuls av glädjen att göra så!
    Folket framför allt bredde ut en (röda matta – som
    man skulle göra på moderna tiden) för kungen som skulle befria dem.
    Jag har också jobbat med texten och försök hitta vad är det som Gud vill peka nu till denna tiden för precis just barnen. Jag är så glad att få läsa dig och att vi ska kunna växla lite funderingar med dig när det gäller Bibeln.

  2. En likande grej jag tänkt på kring den här texten är att vi alltid säger att Jesus red IN i Jerusalem. Jag har liksom alltid tänkt mig att det var inne i stan som de hyllade honom. Men när jag var i Israel så lärde jag mig att detta händer när han är på väg till Jerusalem, på Olivberget utanför stadsportarna. Kanske oviktig detalj, men ändå intressant tycker jag.
    Annars är ju julevangeliet en berättelse som verkligen genom alla år av julspel samlat på sig massor av utombibliska detaljer. Ingen åsna, ingen värdshusvärd, inget stall och ingen änglasång finns i bibeln. Jag brukar skoja om det kring jul, och folk blir alltid lika förvånade “va? står det verkligen inget om åsnan??”

    • Sofia

      2020-04-17 at 13:24

      Ja, jag tänkte också på det när jag satte upp flanobilderna – flanon visade faktiskt Jesus utanför staden och inte inne på gatorna.

      Haha, ja, julevangeliet är spännande att titta på och se vad som verkligen står där och inte! Vi gjorde faktiskt en apologetisk vinkel på vårt julspel i Roseniuskyrkan i julas. När julen närmar sig får jag skriva en text om det där med stallet också! Har läst en del intressant om det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

© 2021 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑