Author: Sofia (Sida 1 av 17)

Boktips – Kamelpojken

2025-11-11 / Sofia / Inga kommentarer

Kamelpojken av Kirsten Sødal, illustrationer av Trond Bredesen, BV-förlag 2025, 111 s.

När advent närmar sig brukar jag spana efter nya böcker som passar att läsa dag för dag fram till jul. BV-förlag har precis gett ut ”Kamelpojken” av Kirsten Sødal ned illustrationer av Trond Bredesen och översatt av Henny Johansson. Den består av 37 kapitel på 2-3 sidor vardera med bilder utspridda här och där. Den passar att läsa från första december till och med trettondag jul. Jag uppskattar greppet att berättelsen fortsätter efter julafton, och utifrån berättelsens innehåll hade det blivit konstigt att göra på något annat sätt.

Berättelsen börjar med att Harp, nio år, får lämna sin familj och flytta till oasen Astro för att bli kamelskötare. För en läsare som är bekant med händelserna kring Jesus födelse i Betlehem för drygt 2000 år sedan är det lätt att placera berättelsen geografiskt och tidsmässigt, men det vore intressant att veta hur en läsare som inte känner till händelserna skulle tänka kring bokens miljö och tid. Jag tycker om ökenkänslan som finns i bilderna. Den hjälper läsaren att förflyttas till Harps värld.

Astro känner sig till en början ensam och förstår sig inte på kamelerna, men efter en tid får han vänner i oasen och en tröst i kamelfölet Kamelina. Efter två år i oasen syns en ny stor stjärna på himlen och Baltazar, ledaren i Astro, förstår att det är ett tecken om en kungs födelse. Harp, som nu blivit en duktig kamelskötare får följa med på en lång och strapatsrik resa för att hitta den nyfödde kungen.

Lagom till kapitel 24 som man läser på julafton hittar resesällskapet Jesus, Maria och Josef. De får lämna sina gåvor, får höra Maria berätta om allt som hänt, och sedan beger de sig hem igen. På hemvägen märker Harp hur mötet med Jesus gjort så att tjänare och herrar beter sig mer som jämlikar med varandra, för alla förstår att Jesus är deras sanne herre och frälsare. Väl hemma längtar Baltazar och de andra efter att berätta för alla om Jesus, och de reser runt till byarna runt omkring och berättar.

Boken kan läsas av 7-10-åringar på egen hand, eller som högläsning i familjen och då passar den även för yngre barn. Den är fint berättad, men griper inte riktigt ta i mig. Det blir mycket fokus på livet i Astro och resan till Betlehem, innan de verkligen får veta något om kungen som fötts, men den känslan av oviss förväntan kanske är bra för oss läsare att ha i adventstiden. Jag uppskattar den missionella prägeln på slutet av boken, där karaktärerna längtar efter att berätta för fler om kungen som fötts. Det blir en fin skildring av vad de vise männen kan ha gjort när de återvänt hem. Jag uppskattar också att boken lyfter karaktärernas tillbedjan och behov av Jesus, både barn och gamla, tjänare och herrar.

Läs gärna ”Kamelpojken” i advent och jul och låt stjärnan leda dig till Jesus, som vill vara din herre och räddare!

Boktips – Myrpojkens berättelse

2025-11-05 / Sofia / Inga kommentarer

Myrpojkens berättelse av Tobias Klint, Hylleruds förlag 2025, 186 s.

Tänk att du för många år sedan skapat en myrstack. Tänk att du följt dess tillväxt sedan dess. Tänk att du en dag skulle vilja få en relation med myrorna i stacken och tala om att du är dess skapare. Hur skulle det kunna gå till? Om detta handlar Tobias Klints debutbok ”Myrpojkens berättelse”. Fast egentligen handlar berättelsen om något helt annat, om vår egen historia och om hur Gud, vår skapare, blev en av oss för att vi skulle kunna få kontakt med honom och bli räddade från mörkret.

På ett skickligt sätt använder Tobias Klint pojken och myrstacken för att berätta Guds stora berättelse och framför allt evangeliet om hur Jesus blev människa och behövde dö för att rädda alla människor som tror på honom. En dag blir pojken en myra, och ger sig in i stacken för att lära känna myrorna. Där upptäcker han att många myror lever i slaveri, att det finns profetior som talar om en kung som ska befria dem, men de ledande myrorna ser profetiorna som ett hot och kämpar för att behålla makten i stacken.

Berättelsen speglar skillnaden mellan att se saker ur olika perspektiv. Pojkens syn och kunskap om myrstacken är något helt annat än myrornas syn på sig själva och omvärlden. Författaren väver skickligt in händelser och uttalanden i evangelierna i berättelsen om myrorna. Flera gånger när jag läste tänkte jag att nu blir det nog lite väl konstlat, men för det mesta genomförs det allegoriska greppet mycket bra. Myrorna, särskilt pojken som myra, har tydliga antropomorfa drag. Ibland är det svårt att föreställa sig hur en myra med sex ben rör sig på det sättet som beskrivs. Det är en utmaning att göra talande djur tillräckligt djurlika så att läsaren känner igen sig i djurets särprägel, och samtidigt låta dem ha mänskliga drag.

Historien är spännande med mindre klimax och större. Författaren drar sig inte för att beskriva ondska, våld och död, men lyfter samtidigt hoppet om räddning och godhet. Kapitlen är 5-6 sidor långa, har en rubrik som ger en aning om vad som ska komma och lämnar ofta en cliffhanger i slutet så att man vill läsa vidare. Tobias Klint har själv gjort illustrationerna som inleder varje kapitel och myrorna som kryper omkring på tomma sidor. Mer än en gång har jag försökt svepa bort myrorna när jag suttit och läst vid köksbordet.

Den allvetande berättaren tilltalar läsaren flera gånger, och det är lättsamt att läsa. Jag tycker berättarstilen har för mycket av ambivalenta uttryck som ”i alla fall”, ”faktiskt”, ”ganska”, ”i och för sig”, ”ibland”, ”nog”, ”just” och ”kanske”. Alla dessa exempel är hämtade från berättelsens första sida. Det blir tjatigt i längden.

”Myrpojkens berättelse” passar för barn i mellanstadieåldern, eller att läsa högt för lite yngre barn. För den som inte känner till kristen tro ger den en vacker och dramatisk ingång till vad Gud gjort för oss människor och för den som redan känner Jesus blir det en fördjupning av storheten i vad Jesus gjort för oss. Ge gärna boken i julklapp till någon i din närhet!

Boktips – Jörgen och Martin 1

2025-10-21 / Sofia

Jörgen och Martin 1 av Anette Hovén, illustrationer av Birger Persson och Johannes Nilsson, Luthersk Litteratur-Mission, 2020, 188 s.

Den kristna barntidningen Droppen (tidigare Luthersk Barntidning) har en historia på över 70 år. Genom åren har många vardagsnära berättelser om barn publicerats i tidningen. Ett exempel på det är Anette Hovéns berättelser om bröderna Jörgen och Martin. På senare år har författaren sammanställt berättelserna och gett ut dem i bokform. Hittills har två band kommit ut och ett tredje är på väg.

När jag läste den första boken var det som att flyttas tillbaka till min egen barndom – inga barn använde cykelhjälmar, mammor låg på BB i en vecka och små barn gav sig iväg på egna utflykter på ett sätt som känns främmande idag. Vi får lära känna Jörgen och Martin, deras föräldrar, grannar och vänner och sedermera även deras småsystrar. Jag skulle inte kalla Jörgen och Martin för busfrön, men ofta hamnar de i upptåg som de först inte förstår konsekvenserna av. Mamma och pappa bemöter dem kärleksfullt när de gjort fel, men trycker samtidigt på vikten av ärlighet, förlåtelse och att Jesus räddar oss från skuld och skam.

Många olika vardagsämnen och stora frågor kring Gud kommer upp i berättelserna, men jag skulle säga att just dåligt samvete och att erkänna när man gjort något fel är mest frekvent. Flera berättelser tar upp att vara förlorad och bli återfunnen, och Guds försyn framhålls vid farligheter som kunnat sluta riktigt illa. Det är uppfriskande att läsa, för jag tror inte det skulle vara betoning på riktigt samma frågor om berättelserna skrivits om barn idag. Berättelserna kanske hade passat ännu bättre idag om de fått en inramning av vilken tid de utspelar sig i. Nu märker läsaren bara att det inte verkar vara riktigt som barn har det idag, men man får heller ingen hjälp att förflyttas till bokens tid.

Berättelserna varierar i längd mellan 2-6 sidor och varje berättelse har en eller ett par illustrationer. De är välskrivna och passar bra att läsa högt och att samtala vidare om. Första boken innehåller 55 berättelser och den andra ännu fler. Jag kan tycka att det blir lite tjatigt ibland. Våra liv innehåller väldigt mycket vardagshändelser, men när väldigt många av dem skrivs ner blir det lite upprepning. Å ena sidan tror jag att boken hade tjänat på att bearbetas mer och om den innehållit något färre berättelser, å andra sidan kanske känslan av upprepning inte är densamma för barn, och inte om man läser någon berättelse då och då.

När jag läst böcker för mina egna barn har jag ofta valt titlar jag själv tyckte om som barn. På samma sätt tror jag att de som vuxit upp med berättelserna om Jörgen och Martin i Luthersk Barntidning kan ha stor glädje av att läsa dem för sina egna barn. För oss som lär känna Jörgen och Martin för första gången blir det en längre startsträcka, men det finns många goda berättelser att ha glädje av i samtal i familjen eller barngruppen i kyrkan.

Boktips – Året runt med Ella och Axel

2025-09-23 / Sofia

Året runt med Ella och Axel av Bodil Månsson, illustrationer av Veronika Danielsson, BV-förlag, 2025, 111 s.

Ett år består av många både vardagliga och festliga tillfällen. Ofta kan vi lära oss något av sådant som händer, smått och stort. Detta har Bodil Månsson tagit vara på i den nyutkomna boken ”Året runt med Ella och Axel”. I 26 berättelser får vi möta syskonen Ella och Axel under ett år, från höst till sommar, och se hur det som händer i deras liv får visa på vem Gud är, vad Jesus har gjort och vad kristna har att hoppas på.

Boken passar bäst att högläsa för barn i lågstadieåldern. Varje berättelse är fristående, 3-4 sidor lång och passar att används som andakt i hemmet eller i en barngrupp i kyrkan. De vardagsnära situationerna skapar igenkänning och öppnar upp för samtal. Ofta är det Ella och Axels föräldrar som är pedagogerna som kopplar en händelse till ett bibelord, men även barnen själva och andra vuxna hjälper till att se på livet ur Guds perspektiv. Den här typen av lärande texter kan lätt bli överpedagogiska eller krystade, men jag tycker Bodil Månsson håller en god balans, särskilt om man låter boken finnas med under en längre tid och inte läser flera berättelser i ett sträck.

Veronika Danielssons illustrationer finns både som helsidesbilder och mindre bilder och gör berättelserna levande. Varje berättelse avslutas med en bibelvers, som är inramad efter årstiden med höstlöv, snöflingor, tussilago eller prästkragar. Berättarstilen är enkel och ibland nästan lite talspråklig, vilket också pekar mot poängen med högläsning.

Blandningen av teman som tas upp och den helhet som bildas är en stor styrka med boken. Bibelns stora berättelse om skapelse, synd, korset och uppståndelsen, livet nu och in i evigheten finns med på olika sätt. Både att vara helt älskad av Gud och att vara en syndare som behöver förlåtelse är tydliga. Både att förvalta livet här och nu och att få längta till Jesu återkomst och skapelsens återupprättelse finns med. Sist i boken finns en lista med bibelhänvisningar, samt ett ämnesregister, som ett stöd ifall man är på jakt efter en andakt utifrån en viss bibelvers eller ett visst tema.

Jag kan varmt rekommendera boken. Ge bort den till en familj, köp in den till kyrkan eller läs den högt med ett barn i din närhet!

Påverkan med respekt

2025-04-11 / Sofia

För flera år sedan lyssnade jag till Carsten Hjorth Pedersen, teolog och pedagog, när han talade om hur vi som är ledare och föräldrar kan påverka barn och unga med respekt. Hjorth Pedersen har skrivit om detta i boken “Påvirk med respekt” (Credo og Logos Media 2020). Under vintern 2025 har jag vid två olika tillfällen fått tala om detta ämne, först på ELM Syds barnledarinspirationsdag och sedan på Roseniuskyrkans ledarskola. Vid det senare tillfället spelades föredraget in och nu finns det på min youtube-kanal.

Carsten Hjort Pedersen utgår från en modell för hur påverkan sker genom att visa på två negativa sätt att påverka – intimisering och övergivande – och två positiva sätt att påverka – utmaning och tillbakadragande. I föredraget förklarar jag vad dessa innebär, ger exempel på de olika sättet och visar på hur vi kan påverka dem vi möter med respekt.

Föredrag om påverkan med respekt av Sofia Ödman.

Boktips – Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan

2025-03-28 / Sofia

Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan av Joseph A. Davis, illustrationer av Yulia Ryabtseva, Stevali Barn, 2024, 280 s.

Joseph A. Davids fortsätter utveckla sitt författarskap och har skrivit ännu en fantasyserie som riktar sig till mellanstadieåldern. Jag har tidigare recenserat “Markus av Trolyrien” och “Edgar och draken” här på bloggen.

”Dunkelstjärnan” är den första delen i ”Kampen om Tusenvärld”. Julia bor i ett småsamhälle i Sverige och får till sitt förtret uppgiften att ta lite extra hand om flyktingpojken Kasir som är ny i klassen. Det är något som är annorlunda med Kasir, inte bara att han är flykting. Han tecknar mörka motiv med eld och rök och har en märklig pensel med sig överallt. Snart dras Julia och henne lillebror in i ett äventyr som de aldrig kunnat föreställa sig. En ny värld öppnar sig där Julia hamnar mitt i en maktkamp mellan skuggor, en ledare som inte verkar ha rena motiv och Kasir som visar sig vara någon helt annan än en bortkommen flyktingpojke.

Joseph A. Davis jobbar mycket med kulturkrockar i sina böcker och i ”Dunkelstjärnan” tycker jag att han får till dem på ett bra och nyanserat sätt. Boken är en bladvändare och det händer saker hela tiden. Vissa saker hade kunnat beskrivas med färre ord och mer gestaltning så att läsaren skapar sig de inre bilder som författaren vill åt, men historien är välberättad. De svarta illustrationerna som finns utspridda i boken har en inramning som bidrar till bokens sago- och riddarkaraktär. Bilderna är levande och ökar spänningen i berättelsen.

Det jag uppskattar mest i boken är Julias kamp. Hon drivs delvis av avundsjuka, att vara förfördelad och att tycka synd om sig själv, men när hon drivs av att tänka gott om och göra gott mot andra, märker hon en stor positiv effekt på andra och sig själv. Det hjälper henne att lyfta blicken och se mer sunt på sig själv och andra.

Uppgörelsen i slutet av boken visar tydligt på att det kommer en fortsättning och det blir många frågetecken kvar om man inte läser de kommande delarna. Min son som redan lästa alla fyra delarna uppskattade helheten i den stora berättelsen mycket och har till och med börjat skapa sin egen sullaliska, språket som Kasir talar.

Davis böcker grundar sig på en världsbild som tilltalar mig starkt och jag uppskattar hur han jobbar med kampen mellan ont och gott, vad vishet är och vad som händer i mötet mellan olika världar.

Boktips – 100 kreativa tips

2025-03-04 / Sofia

100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen, redaktör Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 123 s.

Jag har tidigare recenserat ”100 kreativa böner” av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestöd. Den boken har sedan fått en uppföljare i ”100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen”. I uppföljaren har Alexandra Hyllerud som redaktör samlat 100 pedagogiska idéer från 26 olika personer med erfarenhet av att dela tron med barn, i hemmet, i kyrkan eller någon annanstans.

Tipsen är indelade i sex teman: ”Bibelord”, ”Lekar och utmaningar”, ”Undervisning”, ”13 snabba”, ”Familjegudstjänst” och ”Inspiration och uppmuntran” och här finns något för alla – du hittar tips som passar yngre eller äldre barn, små och stora grupper samt ledare som älskar upptåg och ledare som älskar lugna aktiviteter.

Det är en styrka att det är många olika personer som bidragit till boken. Det skapar en större möjlighet för många barnledare att hitta något som passar i deras sammanhang. När jag förbereder undervisning för barn har jag börjat ställa mig frågan: vad kommer de att minnas efteråt? Kommer de minnas att de fick godis eller kommer de minnas att evangeliet är ett gott budskap? Kommer de minnas att vi kan komma med alla våra känslor till Jesus eller kommer de minnas att de lekte arga leken på söndagsskolan? I ”100 kreativa tips” får läsaren många förslag på hur man kan lära ut eller poängtera saker i kristen tro. När jag som läsare väljer vad jag ska använda och inte kan frågan om vad barnen kommer att minnas vara bra att ställa. Understryker det pedagogiska knepet den teologiska sanningen? Om ja, kör på!

Den här typen av idéböcker är perfekt att ha i bokhyllan när man behöver få inspiration till hur man kan undervisa Bibeln och dela den kristna tron i kyrkan och hemma. Allt passar inte alla, men en hel del passar många av oss.

Boktips – Hur allt började

2025-02-19 / Sofia

Hur allt började – Den spännande berättelsen om skapelsen av Henrik Mjörnell, illustrerad av Elin Lyhykäinen, Pärlan förlag, 2024, 32 s.

”Hur allt började” är en bilderbok för barn i förskoleåldern. Den berättar om Gud som skapare och om hans kärlek till sin skapelse. Med utgångspunkt i Första Mosebokens kapitel 1-3 tar boken upp hur Gud skapar världen och hur människan vänder sig bort ifrån Gud. Därefter berättar den om Guds plan att rädda alla människor genom Jesus, att vi nu kan vara vänner med Jesus och att han en dag ska komma tillbaka och skapa en ny himmel och en ny jord.

Förutom den berättande texten har varje sida en illustration och en faktaruta för den som vill lära sig lite mer. Boken inleds med tips på hemsidor där man kan läsa mer om skapelsen och med en ordlista.

Författaren skriver med en hög tilltro till Bibelns sanningsanspråk och med en längtan efter att barn ska få ett förtroende för Bibeln och för Gud som skapare. Det är en mycket fin ton genom hela boken.

Boken antar ett tydligt ungjordskreationistiskt perspektiv, alltså att jorden är ung och att 1 Mos 1 ska tolkas som att Gud skapar allt på sex 24-timmarsdygn. Även om jag själv inte vet om jag håller med om det perspektivet, tycker jag inte att det är något problem att författaren skriver utifrån det. Det jag däremot tycker blir ett problem är att Mjörnell i sin inledning får det att låta som att ungjordskreationism är det enda skapelsetroende perspektivet. Det stämmer helt enkelt inte. På liknande sätt används begreppet ”evolution” på ett missvisande sätt i ordlistan. Det likställs med ”evolutionsteori”. Barn behöver hjälp att förstå skillnaden på en mekanism och en teori, och mellan olika skapelsetroende perspektiv. Det finns även en del korrekturfel som hade varit klädsamt att få bort.

Boken är vackert berättad både text- och bildmässigt. Samtidigt funderar jag på ett par saker. Bibeltexten i 1 Mos 1 är så otroligt välformulerad, rytmisk och innehållsrik, så jag undrar om en omskrivning någonsin kan bli bättre eller göra det lättare för barn att förstå den? Det är också lätt att vid en omskrivning missa viktiga återkommande element som att Gud skapar genom sitt ord, att människan skapas till Guds avbild och att allt var gott. När det gäller illustrationerna fascineras jag först av de antropomorfa inslaget med Guds hand och av att bilderna samtidigt skildrar rymd och hav realistiskt. När jag kommer till skapelsen av alla djur blir jag besviken. Illustrationerna övergår i stereotypt gulliga sjöstjärnor och dinosaurier med stora ögon. Berättelsen blir därmed mer en sagobok än något som hänt på riktigt.

Faktarutorna tar upp både teologiska, filosofiska och naturvetenskapliga teman och kan ligga till grund för spännande samtal mellan vuxna och barn som läser boken. Jag uppskattar att boken inte bara tar upp skapelsen, utan har med hela frälsningshistorien och att Jesus en dag ska skapa en ny himmel och en ny jord.

Bokklubb för tweens

2025-02-07 / Sofia

I Roseniuskyrkan, där jag arbetar som barn- och ungdomspedagog, vill vi försöka ha en sammanhängande linje för barn och ungdomar från att de föds tills de är vuxna. Vi vill att barn, unga och vuxna ska få lära känna varandra över generationerna, men också att barn och unga ska få ha åldersanpassad verksamhet där de får lära känna Jesus och varandra mer.

En åldersgrupp som ofta hamnar mellan stolarna i kyrkan är tweens, åldern då man är lite för gammal för söndagsskolan och lite för ung för ungdomsgruppen. För några år sedan startade vi därför en digital bokklubb varannan fredag för alla 11-12-åringar i Roseniuskyrkan. Det var just efter covidpandemin och det gjorde att alla hade vant sig vid att man kan träffas digitalt och att det kan bli riktigt bra.

Roseniuskyrkan ligger i centrala Stockholm och våra församlingsmedlemmar bor utspridda över Storstockholm. Som 11-12-åring rör du dig oftast inte på egen hand i kollektivtrafiken och det är i vilket fall mastigt att ge sig in till kyrkan efter skolan. Däremot är det lättare att sätta sig vid datorn en timme på fredag eftermiddag. Att ses digitalt underlättade också för mig som ledare.

Jag älskar böcker, inte minst Bibeln, och jag älskar att få dela läsupplevelser med andra. Både Bibeln, skönlitteratur och faktaböcker kan hjälpa oss att växa som lärjungar, att se andra perspektiv och att ta in ny kunskap. När vi samtalar om det vi läst blir effekten ännu större. I bokklubben har ledare och deltagare boken som ett gemensamt fokus, så det blir inte bara ledare som ska förmedla något till deltagarna, utan men får ett gemensamt utbyte.

Upplägget är enkelt. Vi ses varannan fredag kl 17-18 på Zoom. Till dess har alla läst ett avsnitt i boken. När vi ses pratar vi om innehållet, ledaren kan undervisa utifrån boken, och vi har aktiviteter som är mer eller mindre kopplade till boken. Till en del böcker har det passat att göra ett bildspel med det jag vill att vi pratar om i undervisningen.

Bokklubben utgår från församlingens barn, men alla är välkomna. Man kanske har en kompis som är nyfiken på kristen tro, eller man kanske själv funderar på hur kristen tro hänger ihop egentligen. Vi vill bygga en atmosfär där alla vågar säga vad de tänker. Vi brukar inleda och avsluta med bön. Ibland delar vi böneämnen med varandra.

Vilka böcker passar? Jag har försökt att variera mellan fyra kategorier: apologetik, bibelläsning, lärjungaskap och skönlitteratur. Om man har en bok per termin hinner deltagarna få med sig en bok från varje kategori under sina två år i bokklubben. Böcker som jag tycker har fungerat bra är:

Kristendomen bevisad för unga – utred Jesus med en riktig brottsutredare av J Warner Wallace och Susie Wallace, Pärlan förlag.
Utforska Bibeln 1 och Bordssamtal för familjer 1 – Hur allting började av Alison Mitchell, Rotad.
Vad skulle Jesus ha gjort? av Merete Føyen Arnevåg, illustrationer av Oscar Jansen, Bornelings.
Mörkret över Aerwiar av Andrew Peterson, Libris.

Det är viktigt att ha kontakt med föräldrarna. Jag brukar prata med föräldrarna innan det är dags för deras barn att börja i bokklubben och beskriva upplägget. Sedan skickar jag ett mejl till föräldrarna ett par dagar innan varje träff som en påminnelse om att läsa och att komma på bokklubben. Det varierar hur lätt barnen har för att läsa, så jag uppmuntrar föräldrarna att läsa högt tillsammans med barnen om det behövs. Ett exempel på hur mejlen kan se ut finns här. Ibland skickar jag sms till deltagarna för att peppa dem att läsa och för att ha lite kontakt med dem.

Efter någon termin med enbart digitala träffar kan det vara roligt att ses IRL ibland. Deltagarna har själva efterfrågat detta, så då brukar vi ses några gånger under terminen i kyrkan. Då utökar vi träffen till två timmar och har smörgåsfika också. De föräldrar som följer sin barn dit passar på att ta en promenad, en middag på tu man hand eller träffa en vän. Gemenskapen i gruppen växer ännu bättre när man ses på riktigt och samtalen flödar ännu lättare. När de sedan fyller 13 år och ska börjar ungdomsgruppen har de vant sig vid att något händer varannan fredag (vår ungdomsgrupp träffas också varannan fredag), de har lärt känna varandra och steget in i ungdomsgruppen blir enklare.

Våga testa bokklubb i ditt sammanhang! Hör av dig om du har några frågor.

Boktips – Guds väldigt bra idé

2025-01-23 / Sofia

Guds väldigt bra idé – En sann berättelse om alla underbart olika människor i Guds familj av Trillia Newbell, illustrerad av Catalina Echeverri, Bornelings, 2019, 32 s.

Hur berättar man Bibelns stora berättelse om skapelse, syndafall, dom, rättfärdiggörelse och nytt liv för barn så att det både blir troget mot Guds ord och nära barnens vardag? Hur berättar man för barn att du är underbart skapad och högt älskad, och samtidigt trasig och i behov av förlåtelse och förändring?

I ”Guds väldigt bra idé” tycker jag att Trillia Newbell lyckas väl med båda dessa saker. Boken är en sådan där bilderbok som man förväntar sig att hitta när man bläddrar i bibliotekets backar i småbarnshöjd. Den har rätt format, är färgsprakande och lockar till läsning. När man tar upp den och bläddrar igenom den snabbt får man intrycket av lagom mycket text och händelserika bilder med barn i fokus. Typsnittet bidrar till det lite barnsliga intrycket. Med sina ojämna bokstäver är det inte så lämpligt för nybörjarläsare, men det gör inte så mycket, eftersom jag tänker att detta framför allt är en högläsningsbok som vuxna läser för barn.

Berättelsen bygger på att Gud fick en väldigt bra idé – att skapa en mängd olika människor som skulle älska honom och varandra. Idén jämförs med en mängd uppfinningar som människan gjort, men inget slår Guds idé att skapa människor till sin avbild. Bilderna visar hur olika och underbara alla människor är. Boken pekar på att vi lever i Guds värld och att vi har ett uppdrag att ta hand om den, men att människan valde att inte älska Gud. Bilderna visar på mörkret och konflikterna som uppstod då. Vi människor behöver förlåtelse för att kunna få kontakt med Gud igen och med ett fortsatt fokus på människors olikheter beskrivs Guds räddningsplan genom Jesus.

En styrka med boken är att den lyfter fram att Guds väldigt bra idé inte är slutförd: ”Jesus ska komma tillbaka och göra världen perfekt igen. Och alla som har bett Jesus om förlåtelse kommer att bo där med alla sina olikheter”. En annan styrka är att boken visar på att alla olika människor, som ber om förlåtelse är välkomna till Jesus, och att vi nu får vara tillsammans i församlingen. Den främsta styrkan är att evangeliets olika aspekter blir tydliga. Nåden blir stor för att synden verkligen beskrivs. Varje människa blir vacker trots sin trasighet, för att hon är skapad till Guds avbild och upprättad i Kristus.

Skönlitteratur kan på flera olika sätta säga det som är sant, men de flesta berättelser har inte hänt på riktigt. Därför är det bra att den här boken redan i undertiteln säger att detta är en sann berättelse. Dessutom finns det en text på sista sidan med rubriken ”Hur kan vi känna till Guds väldigt bra idé?” med hänvisningar till Bibeln och ytterligare betoning på att detta är sanning. Utan denna betoning hade risken ökat att boken mest sågs som en saga.

Ett extra plus är att det finns en tillhörande målar- och aktivitetsbok. Den innehåller både enkla målarbilder och lite svårare uppgifter som kräver att barnet kan läsa och skriva. Längst bak finns ett facit.

Nu är mina barn förbi bilderboksåldern, men det här är en bok jag gärna hade läst för dem om och om igen när de var små. Jag vill gärna läsa den för barn jag träffar i mitt arbete i kyrkan.