Author: Sofia (Sida 2 av 15)

Många uppslag – begränsad tid

2023-10-17 / Sofia

Jag är ledsen att jag inte hunnit skriva något på länge. Jag längtar så mycket efter att publicera mer texter, men tiden är begränsad och den senaste tiden har jag inte kunnat prioritera skrivandet. Ett av mina barn sa en gång att man inte hinner med att säga allt man tänker – tankarna går så mycket fortare än munnen. Så känner jag mig med bloggandet – jag hinner inte få ner allt på pränt som jag har i mitt huvud och i mitt dokument med utkast.

Här kommer i alla fall en liten uppdatering om vad jag vill med den här bloggen. Jag älskar bibel, barn och pedagogik och kring de begreppen rör sig det som händer på bloggen. När jag startade bloggen tänkte jag att jag skulle skriva olika texter kring dessa begrepp. Istället präglades den första tiden av pandemin och behovet av att kunna ha söndagsskola i hemmen. Barn, bibel och pedagogik i praktiken alltså. Jag gjorde söndagsskolfilmer och publicerade dem här.

Alltemellanåt har jag skrivit texter om olika ämnen, men det som präglat bloggen mest när söndagsskolfilmerna inte längre behövdes, är alla boktips och recensioner. Jag älskar att läsa, särskilt barn- och ungdomslitteratur, och vill gärna hjälpa föräldrar och ledare att hitta bra böcker – både skönlitterära och faktaböcker. Detta vill jag fortsätta med, men skulle också vilja variera inläggen och skriva mer om annat.

Min målbild framöver för bloggen är:

Recensera fler barnbiblar och ha en sida som listar alla (?!) barnbiblar som finns och där ni som behöver kan få hjälp med för- och nackdelar med olika barnbiblar, vilka som kan passa i olika åldrar, osv.
Skriva fler texter om sådant jag ofta jobbar med och pratar om – barnteologi, gudstjänster för alla åldrar, ledarinspiration, vad är en bra barnbok, att göra lärjungar, att ha en vision och strategi för barn- och ungdomsverksamheten i församlingen, föräldraskap och att prata om den kristna tron i hemmet, osv.
Fortsätta tipsa om böcker för barn, unga och föräldrar.

Har du ett ämne som du tycker jag ska skriva om? Eller har du tips på en bok som jag borde läsa och recensera? Hör gärna av dig! Kommentera här på bloggen eller skicka ett mejl till sofia@barnpedagogen.se.

Min bön är att Gud ska använda mig på rätt sätt i rätt tid utifrån de gåvor och resurser han gett mig, så att fler barn ska få lära känna Jesus och växa som hans lärjungar.

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 3:14-21)

Vem har rätt att definiera vem jag är om inte Gud?

2023-07-12 / Sofia

Detta är en replik på ett debattinlägg och har tidigare publicerats i tidningen Dagen.

Vi har alla ett uppdrag att efterlikna Jesus, både män och kvinnor, men vi behöver också fundera på vad det spelar för roll att jag är just man eller kvinna, skriver Sofia Ödman. (Foto: Mikael Kristenson, Privat)

Vem har rätten att definiera vem jag är? Den frågan hörde jag ställas till en grupp ungdomar för ett tag sedan. Om Gud inte finns är det fullt rimligt att tänka att jag själv äger rätten att definiera vem jag är. Om Gud däremot finns är det lika fullt rimligt att tänka att det är han som har rätten att definiera vem jag är. Som kristen tänker jag att vi behöver söka Guds svar på vilka vi är som människor.

Bibeln är vår främsta källa till kunskap om Gud och hans värld. Bibeln har tillkommit i en viss historisk tid och miljö, men det har inte begränsat Gud i vad han velat uppenbara för att vi ska kunna ha tillräckligt med kunskap om honom, oss själva och hans värld. I Bibeln kan vi läsa att ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27).

Vi får här veta dels att varje människa är Guds avbild, dels att varje människa är man eller kvinna. Båda dessa saker måste vi ha klara för oss när vi söker svar på vad det innebär att vara människa. Gud vill det goda för oss och eftersom jag ser att Gud skapat människan till två kön – män och kvinnor – behöver jag inte vara rädd för att söka efter vad det betyder att vara man och kvinna enligt Bibeln.

Varför är det då så svårt att samtala om detta? Ska vi prata mer om manlighet, som Dagens ledarskribent Steven Crosson och debattören Titus Öberg menar, eller mindre, som Claes Eriksson och Katarina Hedman menar? ”Tänk om andens frukter kunde få blomstra könlöst”, avslutar Hedman sin replik i debatten om vad det innebär att vara en man.

Jag håller med i hennes längtan om att få se kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning växa i varje människa. Vi har alla ett uppdrag att efterlikna Jesus, både män och kvinnor, men vi behöver också fundera på vad det spelar för roll att jag är just man eller kvinna. Problemet är inte att vi är olika. Problemet är syndafallet och att vi ända sedan dess förvrider våra relationer. Vi tenderar att göra olikheter till skillnader i värde och till grogrund för förtryck. Det sker inte bara mellan män och kvinnor, utan också mellan olika folk och kulturer.

Den relation som Hedman ställer upp mellan man och kvinna som förtryckare och förtryckt är inte en konsekvens av att vi är män och kvinnor utan av att vi är syndiga människor. Lösningen är inte att utplåna kön utan att bli fria från synden. Det kan vi bli genom Jesus död och uppståndelse. Frälsningen utplånar inte skapelsen utan fullbordar den. När jag tar emot Jesus tar han inte bort mitt kön, utan han ger mig ett medborgarskap som jag nu ser till en del och en dag ska få ta del av fullt ut. Under tiden får vi söka Bibelns svar på vad lärjungaskap innebär för mig. Som Öberg lyfter fram visar Nya testamentet på att det ibland innebär olika saker för män och kvinnor.

Eriksson lyfter fram exempel ur litteraturen för att stärka sin tes. Ringentrilogin är en fantastisk berättelse, men den kanske inte är den bästa källan till kunskap om vad det är att vara människa – man och kvinna. Hedman lyfter fram historiska exempel för att visa på hur män enligt henne alltid söker makt för att förtrycka kvinnor. Inte heller vår historia är den bästa källan till kunskap om vad det är att vara människa – man och kvinna.

Precis som Öberg tror jag att vi behöver söka Bibelns svar på vad det innebär att vara människa – man och kvinna – och detta behöver vi hjälpa unga män och kvinnor att göra. Vår mognad, eller brist på sådan, kan vi inte skylla på någon annan – varken på fenomen i samhället eller på människor. Men strömningar i vår samtid kan hjälpa oss att förstå varför vi möter just den typ av utmaningar och frågor som finns nu.

Oavsett om vi tycker att pojkar borde söka svar på vad det är att vara man eller inte kan vi se runt omkring oss att de söker. Om vi inte hjälper dem att söka svaret hos Gud, som är sanningen och den ende som har rätten att definiera oss, kommer de att söka på andra ställen. Då kommer de inte att växa i Andens frukt och blomstra som människor.

Behöver vi se upp med misstolkningar av Bibeln? Ja. Behöver vi se upp med vilka glasögon vi sätter på oss när vi läser? Ja. Behöver vi se upp med andra människors bristfälliga tolkningar genom tiderna? Ja. Kommer vi någonsin, innan Jesus kommer tillbaka, förstå fullt ut vad det innebär att vara man och kvinna? Kanske inte. Men vi kan alltid söka svaret.

Och en man, eller en kvinna, som söker sin manlighet respektive kvinnlighet genom att studera Ordet högaktar jag. Det är inte att sträva efter makt över någon annan. Det är att ödmjuka sig inför vår Skapare och Herre och erkänna att han vill det goda och vill att vi ska sträva mot det.

Boktips – Barnens lättlästa bibel

2023-04-05 / Sofia

Barnens lättlästa bibel av Jacob Vium-Olesen, illustrerad av Fabiano Fiorin, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings förlag, 2021, 197 s.

Bornelings har översatt och gett ut ”Barnens lättlästa bibel”. Som omslaget säger har den som syfte att hjälpa barn att träna på och lära känna Bibeln. Om den skulle finnas att låna på biblioteket skulle du kunna hitta den i hyllan för ”Lätt att läsa”-böcker. De har gemensamt att de har lite text på varje uppslag kompletterat med bilder, korta meningar, lite större radavstånd, inte för svåra ord och ett tydligt typsnitt. Samtidigt är de inte småbarnsböcker, utan ska passa skolbarn så de har ofta formatet av en kapitelbok med bilder som inte är för barnsliga. Allt detta stämmer bra in på ”Barnens lättlästa bibel”.

Boken består av 27 berättelser varav 12 är från Gamla testamentet och 15 från Nya testamentet. Berättelserna är indelade i tre textlängder och du kan se vilka som är korta, mellan och långa i innehållsförteckningen. På så sätt kan en nybörjare på läsning välja en text på lagom nivå. Efter varje bibelberättelse finns hänvisningar till var i Bibeln du hittar berättelsen.

Överlag tycker jag att innehållet är väl genomarbetat och det är skickligt att sammanfatta såpass mycket av Bibelns texter på såpass få ord. Enstaka ordval, som ”skona” kan man fundera på om de passar en som just börjat lära sig läsa. Förenklingen av språket går i något fall ut över innehållet, som när Jesus möter barn och texten pratar om att barn är viktiga, utan att få fram hur det har med Guds rike att göra. Texten återberättar bibelberättelserna utan stora tolkningar och utan att vända sig till läsaren med tankar och frågor.

Liksom i många andra barnbiblar berättas för lite om kunga- och profettiden i GT och om breven och Uppenbarelseboken i NT. Det är en särskild brist att Jesus återkomst inte alls tas upp. Istället slutar boken med en kort sammanfattning om att alla kan vända sig till Gud utan rädsla på grund av att Jesus dött på korset och uppstått, samt att han tagit vårt straff och betalat priset. Därefter sägs det att de som tror på Jesus är på väg till en framtid i himlen för evigt. Det stämmer dåligt med brevens och Uppenbarelsebokens undervisning om att Jesus ska komma tillbaka och återupprätta den här skapelsen.

Bilderna är färgglada och ganska typiska för tecknade serier och filmer om Bibelns berättelser. De fyller hela uppslagen utom området med text. Jag fastnade särskilt för bilden som skildrar de tio plågorna över Egypten. Texten nämner bara att det var tio plågor, medan bilden berättar vad varje plåga var. Att bilderna ger mer information än texten finns på många uppslag och det är en styrka. Ett annat exempel är de skriftlärdas reaktion på att Jesus förlåter synder och botar den lame mannen.

Apropå slaveriet i Egypten tycker jag det är smart att författaren valt att börja berättelsen om Mose med att han är vuxen. Det sparar mycket utrymme i berättelsen och hjälper läsaren att fokuserar på räddningen ut ur Egypten. Några andra saker jag tänkte på i enskilda berättelser i GT var att syndafallet kommer i skymundan. Det omnämns bara i berättelsen om Noa som att människorna blev onda. I berättelsen om Abraham blir löftet Gud ger lite halvt, eftersom bara folket nämns och inte landet och välsignelsen (1 Mos 12:1-3). Guds roll i berättelserna om Rut samt David och Goliat blir inte så tydlig. Ester får en lång berättelse och det är bra. Daniel illustreras alldeles för ung i berättelsen om lejongropen. Berättelsen om Jona är lång, vilket är bra så att även kapitel 4 om Jonas sura reaktion och Guds omsorg får utrymme.

Mellan GT och NT gör författaren en sammanfattning av de 400 tysta åren då Gud inte sände några fler profeter. Det är ju inte en direkt bibelberättelse och således finns inte heller någon texthänvisning, men det hjälper läsaren att förstå övergången mellan Gamla och Nya testamentet.

Berättelsen om Jesus födelse är kort, vilket jag tänker är klokt då många barn känner till den. Man kunde undvikit ordet ”stall” och att de vise männen skulle ha varit tre, men det är inte så farligt. Jesus dop är inte med och inte heller så mycket av Jesus undervisning, förutom liknelser. Ett antal under skildras. En liknelse som inte är så vanlig i barnbiblar som finns med är den om mannen som var skyldig mycket och slapp sin skuld, men inte kunde efterskänka skulden till den som var skyldig honom lite. Både den och andra berättelser visar på vårt behov av förlåtelse och att Jesus dog för våra synder och tog vårt straff kommer också fram tydligt i berättelserna runt påsken.

Tyvärr saknas berättelsen om hur lärjungarna får den helige Ande på pingsten. Den helige Ande nämns inte alls i boken. Inte heller nämns dopet. Dessa missar drar ner helheten.

Syftet att hjälpa nybörjare att läsa på egen hand tror jag uppfylls väl i den här barnbibeln. Många gånger är författaren skicklig i återgivningen av berättelserna, men det finns som sagt en del luckor av mer eller mindre allvarlig karaktär. När ditt barn läser den här barnbibeln – glöm inte att även läsa tillsammans med barnet i vanliga Bibeln.

Boktips – Upptäcka Bibeln

2023-03-28 / Sofia

Upptäcka Bibeln: Gud har skapat hela världen, mig och min kropp – för barn och vuxna som vill lära sig mer om Guds ord, av Elisabeth Wahl, illustrationer av Helena Swetzén, King’s Kids Sverige, 2023, 44 s.

I februari var jag, som representant för ELM Syd, med och arrangerade konferensen ”Jesus till barnen VAR DAG” i Jönköping. I konferensen ville vi hjälpa föräldrar, församlingsledare och barnledare att ge tron vidare till barn. I King’s Kids monter fanns en alldeles ny bok som på ett förtjänstfullt sätt hjälper föräldrar med just detta. I ”Upptäcka Bibeln” tar Elisabeth Wahl med läsaren hem till Leyas familj. Leya och hennes pappa Abbe brukar läsa Bibeln och prata om vad de läst tillsammans. Boken tar upp skapelsen, min familj och min kropp.

Förutom ett väldigt bra bibliskt innehåller ger ramberättelsen ett gott exempel till familjer hur de kan läsa och prata om Bibeln hemma. När pappa Abbe förklarar saker för Leya får läsarna både en förklaring på svåra ord, t ex vad ”föröka” betyder, men de får också se hur man kan lägga upp egna samtal hemma. Boken är föredömligt kort, 44 sidor i ett kvadratiskt häftat format och med fina akvarellbilder av Helena Swetzén. Det finns små layoutmässiga detaljer som kunde gjorts annorlunda för att texten skulle bli mer vilsam att läsa. Bland annat hade det varit bra om första raden i dialoger och texten mellan dialogerna fått sedvanliga indrag.

Boken går att läsa i ett sträck, men med fördel tas ett avsnitt i taget. Pappa Abbes och Leyas samtal är bara början på de samtal som kan ske hos läsarna. Ibland ställs frågor till barnen som läser eller lyssnar. Det finns också ett appendix med både samtalsfrågor, fler bibelverser och goda tillämpningar som hjälper föräldrarna att fördjupa och förlänga samtalen med barnen. De bibelverser som citeras är från Levande Bibeln. Det är en smaksak, men jag hade kanske valt en vanlig bibelöversättning.

När skapelsen och skildringen av 1 Moseboken 1 tas upp tycker jag att författaren på ett balanserat sätt talar om att många är oense om exakt hur skapelsen gick till, och vad dagarna i texten betyder. Även om inte en helhetsbild ges av olika synsätt, vilket heller inte hade passat i det här formatet, får läsaren med sig att det inte finns helt självklara svar.

Precis som författaren i appendix tar upp treenigheten som Gud Fader, Jesus Sonen och den helige Ande hade det varit bra att göra det tydligt även i berättelsen. Där nämns ”Gud, Jesus och den Helige Ande” vilket kan förvirra läsaren då alla tre är Gud.

Beskrivningen av synd håller jag inte med om. Det är inte så förvånande utifrån min och författarens olika traditioner, men jag undrar om inte definitionen av synd blir lite väl förenklad. Synd beskrivs som att ”vi vet vad vi borde göra, men ändå inte gör det”. Är det så enkelt? Strax efter förklaras sjukdomar med att de kom in i världen när synden kom, men de kan inte förklaras av att synd bara är att vi inte gör det vi vet att vi borde. I appendix förstärks problemet av att det står att det är ett viljebeslut att synda eller inte och att vi har samma val som Adam och Eva. Det håller inte teologiskt. Adam och Eva skapades och levde först i en perfekt harmoni, vi föds in i en trasig och syndig värld. Oavsett kristnas olika syn på vad arvsynden är har jag svårt att se att Bibeln säger att vi har samma utgångspunkt som Adam och Eva. Men detta är egentligen det enda jag tycker är problematiskt i boken.

Frågor kring skilsmässa eller barn som bara har en förälder eller ingen förälder alls tas upp på ett omsorgsfullt sätt och boken reflekterar mycket av den verklighet barn lever i idag.

Bokens rubrik ”Upptäcka Bibeln” och den långa underrubriken antyder att författaren tänker sig fler böcker i samma serie som tar upp olika ämnen. Jag hoppas det blir så och att denna och kommande böcker kan få vara till stöd för många familjer!

Boktips – Pitfalls

2023-03-08 / Sofia

Pitfalls – A Quick Guide to Identifying Logical Fallacies for Families av J.D. Camorlinga, Picture Book Apologetics, 2015, 28 s.

Jag har tidigare på bloggen tipsat om bilderboken ”Pig and the Accidental OINK!” Författaren Camorlinga har gett ut fler böcker i samma häftade kvadratiska format. I ”Pitfalls – A Quick Guide to Identifying Logical Fallacies for Families” tar han upp 21 olika logiska felslut på ett lättförståeligt sätt.

Redan på sidan med innehållsförteckning får läsaren en förklaring på vad ett logiskt felslut är. Det är ett fel i resonemanget. Det kan vara medvetet eller omedvetet. Att lära sig att känna igen bristande resonemang kan hjälpa oss, redan som barn, att undvika att själv trilla dit och det hjälper oss att bättre urskilja sanningen. I slutet av boken förklarar författaren också att boken tar upp informella felslut. Det betyder att något är fel i innehållet. Ett formellt felslut har däremot ett fel i formen på argumentationen.

Varje logiskt felslut får en sida i boken med en rubrik, alternativa namn på felslutet, en text och en illustration som förklara vad som menas med just denna fallgropen. Ibland finns det kopplingar till andra logiska felslut, och då får läsaren en sidhänvisningen till det. Ett exempel från boken är ”ad hominem” som är latin för ”mot personen”. Det uppstår när någon i en diskussion inte tar sig an själva påståendena eller argumenten, utan attackerar meningsmotståndaren och får den att framstå i dålig dager.

“Pitfalls” är ett väldigt bra stöd för både barn och vuxna att förstå en mängd logiska felslut. Själv har jag inte alltid lätt att greppa logik och då är bokens enkla förklaringar och illustrativa exempel en god hjälp för mig när jag ska förklara vidare för andra. Det är en bok jag skulle vilja se översatt till svenska!

Boktips – Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven

2023-02-28 / Sofia

Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Michael J Tinker, illustrationer Isaac Stovell, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 32 s, 4-7 år.

Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven av Tim Chester, illustrationer André Parker, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings, 2020, 64 s, 8-11 år.

”Kommissarie Smart och fallet med den tomma graven” finns i två utgåvor, Den ena riktar sig till barn i förskoleåldern och är en lite större bilderbok, med mindre text och målarbilder till läsaren på slutet. Den andra riktar sig till barn i lågstadieåldern och är mer en kapitelbok med färre bilder och med sidor att anteckna på i slutet. Det huvudsakliga innehållet i böckerna är detsamma. Båda böckerna hänvisar till ytterligare digitala resurser där man bland annat hittar de bibeltexter som brottsundersökningen grundar sig på.

Kommissarie Smart är på plats i Jerusalem strax efter att Jesus grav hittats tom och han får i uppdrag att lösa fallet – har kroppen blivit stulen, dog aldrig Jesus eller vad har hänt? På ett berättartekniskt bra sätt tar författarna upp flera av de fakta som historieforskare (oavsett om man tror på uppståndelsen eller inte) är överens om – som att graven verkligen var tom, att Jesus verkligen dog, att människor menade att det mött Jesus levande igen och att lärjungarna blev förvandlade för alltid av att möta den levande Jesus. Läsarna får följa kommissarie Smart som själv blir övertygad om att bevisen leder till Jesus har uppstått och tar emot Jesus som Herre i sitt liv, och vill berätta vidare om honom. Läsaren bjuds också in till ett liv med Jesus.

Apologetik handlar om att förklara vad kristen tro är och att försvara sanningshalten i den. Då blir trovärdighet viktig. Här tycker jag böckerna brister. Det går inte att undvika anakronismer när man placerar en nutida kommissarie i första århundradets Jerusalem. Det görs inte som någon tidsförflyttning, utan beskrivs som något naturligt att kommissarie Smart jobbar i Jerusalem, förvarar vittnesmål i nutida mappar, läser artiklar i Jerusalems dagblad och väntar på grönt ljus i trafiken. Maria Magdalena har en trevlig lägenhet och bjuder på te och Tomas är kortväxt, sträng och hejar på Jerusalems FF i fotbollsligan. Det blir på ett sätt trevligt och humoristiskt, samtidigt som de apologetiska grundfrågorna kring uppståndelsen tappar i trovärdighet.

Böckerna om kommissarie Smart är lättlästa och ett välkommet tillskott i den apologetiska barnboksfloran, men de är inte mina favoriter i genren.

Läsupplevelser 2022

2023-02-24 / Sofia

Min vana trogen vill jag blicka tillbaka på fjolårets läsning och fundera på vad jag vill läsa i år. Det är kanske mest ett blogginlägg för min egen skull, men kanske det också kan inspirera dig till några givande läsupplevelser under 2023.

Året 2022 var året då jag äntligen upptäckte hur jag skulle ta till mig mer litteratur av C.S. Lewis. Jag har lyssnat! Efter att i två år förgäves försökt läsa ”Out of the Silent Planet” testade jag att lyssna på den i en ljudboksapp istället. Det var en helt annan upplevelse! Därefter har jag lyssnat vidare på bl a den skönlitterära ”Till We Have Faces”, självbiografin ”Surprised by Joy” och den uppbyggliga, eller kanske snarare nedbrytande ”The Screwtape Letters”.

I slutet av året lyssnade jag också på ”Planet Narnia” av Michael Ward, där han berättar om sin forskning kring vad som är en röda tråden i C.S. Lewis böcker om landet Narnia. Det står tämligen klart att det sju narniaböckerna var och en motsvarar de sju planeterna, så som man räknade dem på medeltiden. Otroligt fascinerande!

En barndomsvän till mig, Helena Persson, debuterade under 2022 med sin roman ”Sofias val” (bara titeln gör ju att man måste läsa den). Den var en ljuvlig bladvändare mitt i sommaren! Det är en historisk roman som bland annat utspelar sig på Gripsholms slott, så det var roligt att tänka sig in i karaktärerna och händelserna när min familj senare turistade i Mariefred en dag.

Under sommaren gjorde jag också en kompletteringsuppgift i mina teologistudier och då läste jag ”Mapping the Origins Debate” av Gerald Rau. Han beskriver sex olika syner på hur universum, livet, arterna och människan uppstått. Det jag främst fick med mig från boken är att alla olika synsätt man kan ha på ursprungsfrågorna vilar på filosofiska grundantaganden och en del i att man inte förstår, eller inte vill förstå, varandra kan ha med detta att göra.

En snabbtitt på vad jag recenserat här på bloggen under året visar att det mycket handlar om kyrka, hem och föräldraskap – frågor jag brinner mycket för. Jag har också recenserat flera andaktsböcker och utifrån den läsningen har jag en liten trendspaning som oroar mig. Det finns en risk, i längtan efter att göra tydliga och enkla tillämpningar för barn och ibland även för vuxna, hamnar i att kristen tro handlar om moralism och inte om evangeliet om att vi inte kan rädda oss själva utan att vi gratis får ta emot vad Jesus har gjort för oss.

Andrew Peterson, kanske mest känd som kristen musiker, är också författare. Under 2022 har jag läst de två första delarna i hans Wingfeather-saga. Jag läste dem på svenska (utgivna av Libris). Det är fantasylitteratur och till en början var jag inte så imponerad av alla påhittade varelser och växter, men när jag kommit in i berättelsen var den fantastisk. Tyvärr haltar den svenska översättningen, så om du är bekväm med att läsa på engelska, gör det istället. Jag har själv köpt del 3 och 4, som bara finns på engelska och ser fram mot att läsa dem under året som kommer.

Från högläsningen med mina barn vill jag lyfta fram Johan Rundbergs serie Månvind & Hoff, som börjar med ”Nattkorpen”. Jag läser dem för vår 13-åring och vi är båda lika fascinerade över hur välskrivna de är och hur man inte kan veta vad som väntar bakom nästa hörn i berättelsen. De utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet och handlar om barnhusflickan Mika. Det är deckarhistorier fyllda av realism med inslag av äckel, samtidigt som djupa relationer bland samhällets utstötta lyser igenom eländet.

För äldste sonen har jag läst ”Stengrunden” av framlidne biskop Bo Giertz. Jag har hört honom predika en enda gång, men minns knappt något på grund av lägertrötthet. Då är det tacksamt att han skrivit så mycket och god litteratur. Stengrunden hamrar genom tre generationers präster på evangeliet och nåden som den enda grunden för frälsning och att vår egen strävan efter helgelse så lätt hamnar i självrättfärdighet.

I oktober var Greg Johnson inbjuden till Apologia Live för att tala på temat ”Still Time to Care”. Han har skrivit en bok på samma titel och inför föreläsningen lyssnade jag på boken. Jag blev så tagen av hur öppet och klart han berättar om kyrkans misslyckande i att visa omsorg om homosexuella, men också om en väg framåt med Jesus i centrum på Bibelns grund. Jag vill verkligen rekommendera boken!

Vad ser jag då fram mot att läsa under 2023? Som vanligt ligger det ett antal böcker kvar i min bokhög som inte blev lästa under året som gick, så en och annan av dem som handlar om barn, teologi och apologetik kan det bli. Sedan har jag nyss upptäckt Jerram Barrs föreläsningsserier om olika författare och teman från Covenant Seminary. De har en gratisapp med mängder av föreläsningar inom alla möjliga ämnen! Jag har lyssnat på en serie om Jane Austens författarskap och blev sugen på att läsa hennes böcker igen, så nu läser jag ”Emma”. Jag har också börjat lyssna på en serie om engelska barnlitteratur och jag har lånat hem böcker av författare som jag inte upptäckt tidigare, t ex Margaret Wise Brown. Tänk så många fantastiska författare och illustratörer det finns!

Boktips – Dig vill jag älska

2023-02-23 / Sofia

Dig vill jag älska – om modet och gåvan att leva i nära relationer av Ulrika Ernvik, Libris, 2022, 263 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

På en tidigare arbetsplats hade vi ledorden kärlek, tilltro, mod och glädje som inriktning för hur vi ville förhålla oss till varandra som kolleger och till våra arbetsuppgifter. Jag kände mig väldigt trygg med mina kolleger där. Hur kom det sig? Svaret blev tydligt när jag läste inledningen till Ulrika Ernviks senaste bok. Hon skriver att älska någon är att ge trygghet och glädje, och att bli älskad är att ta emot nåd, känna tillit och mod. I boken beskriver Ernvik hur vi människor i grunden söker trygghet och glädje. Våra konflikter beror till största del inte på sakerna vi bråkar om utan på att vi förlorar känslan av att vara trygga.

Ernvik skriver lättbegripligt om hjärnans olika system, om det bagage vi bär på och hur vi kan hitta rätt i våra relationer. Syftet med boken är att hjälpa till i olika typer av relationer – mellan makar, föräldrar och barn, samt mellan kollegor på jobbet. Hon lyckas väl i att kommunicera till bredden av målgrupper. Boken kan läsas enskilt eller tillsammans med någon och det finns förslag på hur man kan bearbeta de olika kapitlen.

En styrka med boken är att den beskriver att världen är brusten och att andra människor aldrig kan uppfylla alla våra behov, men det kan bli riktigt bra. Ernvik är tydlig med att hon själv har en gudstro och som kristen läsare lyser den kristen världsbilden med skapelse, syndafall, nåden och upprättelsen igenom. Jag saknar att Ernvik trots detta inte explicit lyfter fram att Jesus är den som kan fylla alla våra behov, och att han är orsaken till att nåden är möjlig. Har Jesus tonats ner för att nå en vidare läsekrets? Är det i så fall ett klokt val? Jag är osäker. Utan Jesus hänger tryggheten och glädjen i våra relationer på oss människor. Vi som så tydligt är brustna, vart ska vi vända oss när vi inte blir av med vår otillräcklighet?

PS. Jag nämnde också boken som julklappstips en tid senare i Dagen. Då skrev jag så här: Mitt julklappstips är Dig vill jag älska. Relationer är inte så enkla, något vi kan märka extra tydligt under högtider. Ulrika Ernviks bok är en god hjälp för att kunna hitta trygghet och glädje i våra relationer – mellan föräldrar och barn, makar, kollegor och vänner. En av bokens höjdpunkter för mig är när hon förtydligar det jag och maken länge märkt – det är ofta bättre att sova först och lösa konflikten sedan.

Boktips – Resarna

2023-02-15 / Sofia

Resarna av Lillemor Högerås, Pärlan förlag, 2022, 136 s.

Pärlan förlag fortsätter att ge ut böcker på kristen grund för barn och unga. En av deras senaste böcker, ”Resarna” är en spännande kapitelbok för 9-12-åringar där läsaren får följa med Karin och hennes kompis Maja på oväntade äventyr i en annan tid.

Boken ramas in av att Karins familj just flyttat till en större stad. Karin tycker inte alls om flytten. Hon sitter vid sitt skrivbord och tänker tillbaka på livet i byn och den stora hemligheten hon delar med Maja. Läsaren får följa med i hennes tankar och se hur allt började – hur Karin och Maja fick ett meddelande från ”G” och hur de reste i tid och plats.

Flytten som inramning är ett bra upplägg av berättelsen, och jag tycker om skildringen av pappan och hans olika betydelser för berättelsen. Jag hade ändå velat få veta lite mer om relationerna i Karins familj och om hur det är på den nya platsen. Det går lite för fort i vad som händer i Karins hem, medan resorna får ta mycket utrymme i boken.

I början av berättelsen får läsaren reda på att Karin kan massa bibelberättelser och för en läsare som liksom Karin känner till de centrala berättelserna i Bibeln är det lätt att känna igen sig i vad som händer när de reser. Karin och Maja får följa med pojken G och träffa syskonen M, A, Mi i olika tider i livet. De får se hemska plågor, hav som delas och en stor räddningsaktion. Det är lite märkligt att Karin i början av berättelsen verkar känna till de flesta bibelberättelserna, men under resorna beter sig som om allting är helt nytt för henne. Kanske det blir så av att pojken G å en sidan inte riktigt passar in i det som händer, å andra sidan verkar vara den som hjälper de andra när de är i kris. Det hela ska nog verka lite hemlighetsfullt också genom att personerna bara kallas vid sina begynnelsebokstäver.

Språket är enkelt och lättläst och passar bra för åldern då man gärna vill sluka många böcker. Jag får en känsla av att det här just är första boken av flera där vi får följa resarna och deras upplevelser. Jag hoppas författaren Lillemor Högerås fortsätter att skriva.

Om du gillar tidsresor är ”Resarna” av Lillemor Högerås en bok för dig!

Boktips – En jul som rimmar

2022-12-01 / Sofia

En jul som rimmar av Bob Hartman, illustrationer av Mark Beech, översättning Christin S Salander, Pärlan förlag, 2022, 32 s.

”En jul som rimmar” är en bilderbok där vi får följa Bibelns händelser från det att ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon ska föda Jesus till de vise männens besök hos Jesus i Betlehem. Som en avslutning kommer några sidor om att hela berättelsen är sann och en julklapp till dig. Evangeliet om Jesus liv, död och uppståndelse förklaras och läsaren erbjuds ett nytt liv i Jesus. Att på detta sätta förankra Jesus födelse i vad han kommit för att göra gör boken rikare och minskar risken för den gullifiering Jesusbarnet ofta råkar ut för i vår tid.

Hela berättelsen är skriven på rim, men det är inte samma versmått och rimstruktur i hela boken. Det gör att jag inte riktigt får något helhetsflyt när jag läser den. Vissa delar, som de om herdarna och vise männen är välskrivna, melodiska att läsa och bra översatta, medan andra blir röriga. Bob Hartman är en skicklig berättare och jag använder ofta hans ”Stora Berättarbibeln” som är särskilt gjord för högläsning. Jag ser hans skicklighet även i den här boken, men tycker inte att han når ända fram och jag tror inte att det bara beror på utmaningen att översätta poesi från ett språk till ett annat. Sam Hargreaves har tillsammans med Bob Hartman tonsatt en del av boken. Låten ”It Begins in Betlhem” är härlig och när jag lyssnar på den hjälper den mig att förstå rytmen i samma del i boken.

Bilderna i boken är färgglada, med drag av komik och ”fulsnygga” figurer. Karaktärernas mimik och bildernas detaljer gör att man vill stanna upp och titta och inte bara lyssna på berättelsen.

Under min uppväxt läste vi alltid ur en speciell bilderbok på julaftons morgon. Texten var 1917 års översättning av Luk 2:1-20 och bilderna var gjorda av Reinhard Herrmann. Det var alltid en särskild känsla att sitta bredvid pappa och höra honom läsa och titta på bilderna. Jag kan tänka mig att ”En jul som rimmar” på liknande sätt kan få fylla en funktion i familjer idag.