Om bibel, barn och pedagogik

Låt ingen se ner på dig för att du är söndagsskolledare!

I fredags ställde sig Felicia Ferreira, chefredaktör för tidningen Dagen, frågan ”Hur skapar vi miljöer där kvinnor får komma till sin fulla rätt?” Vad jag förstår vill Ferreira lyfta problemet med paradoxala krav som ställs på kvinnor, både i samhälle och kyrka. Gott så. När hon lyfter den principiella frågan om kvinnors olikheter och möjligheter, gör hon det dock på bekostnad av alla de kvinnor som tjänat och tjänar i söndagsskola, lovsång och kökstjänst när hon säger att ”det är tyvärr inte ovanligt att kvinnor fortfarande mest efterfrågas [där]”.

Efterfrågas kvinnorna mest i lovsången, söndagsskolan och kökstjänsten för att de runt omkring inte tror att de är bättre eller klarar mer än så? Ferreira får det att låta så och med det menar jag att hon missar poängen med sin ledare. Helt plötsligt har hon tryckt ner oss, som tar vårt uppdrag i nämnda söndagsskola på det allvar det bör tas, som söker att tjäna och leva till Guds ära och som söker andlig vishet i att leda de unga i deras tro på Gud.

Fortbilda istället alla de som lägger timmar på att tjäna i söndagsskolan, lovsången eller köket, oavsett om de är kvinnor eller män. Uppmuntra våra teologiska institutioner till kurser och forskning i frågor om barn, musik och det praktiska tjänandet i församlingen.

I söndagsskolan får ledaren kanske för första gången förklara för en fyraåring varför Jesus måste dö på korset. I lovsången väljer ledaren sånger med texter som församlingen kommer att gå och nynna på hela den kommande veckan. I köket uppstår själavårdssamtal som ibland bara det gemensamma fokuset på diskhon kan förlösa.

Jag håller med Ferreira om att det finns många tjänster där det behövs fler kvinnor, men till att börja med kanske vi måste våga se bjälken i vårt eget öga och rannsaka hur vi ser på olika uppgifter i församlingen. Erbjuder vi alla den fortbildningen och det mentorskap de kan behöva i sin uppgift? Är söndagsskolan bara ett steg vi springer förbi i karriären mot viktigare uppgifter? Eller tar vi Jesus ord om att förleda barnen på allvar och sätter in alla resurser vi kan på att utbilda barnledare till just exegeter, apologeter, historiker och opinionsbildare – för barn?

6 kommentarer

  1. Hanna

    Jaaa! Jag håller med dig till 100% Ferreira gör tyvärr det klassiska feministiska misstaget att nedvärdera traditionellt kvinnliga uppgifter. Sorgligt.

    • Sofia

      Tack! Ja, det är sorgligt.

  2. Bodil

    Bra rutet!

    • Sofia

      Tack!

  3. Ulrika Erlandsson

    Instämmer helt! På KPN försöker vi medvetet att istället lyfta fram den insats våra mestadels kvinnliga barnledare (kateketer) gör. Exempelvis genom att vi inrättat Kateketens dag, då de blir firade och tackade.

    • Sofia

      Vad härligt att ni firar dem!

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑