Denna artikel har tidigare publicerats i tidningen Insidan mars 2023.
Uppståndelsen är avgörande för vår tro och det kan vara bra att fundera på hur vi kan förklara den. Är det möjligt att uppstå från de döda? Vad finns det för argument för och emot att Jesus uppstod?
Kristen tro är historisk. Gud har gjort saker vid särskilda tidpunkter, på särskilda platser med särskilda människor. Det finns en händelse i historien som påverkar allt annat i vår kristna tro: Jesus uppståndelse. Paulus kan inte bli mer tydlig när han skriver: Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. [1] Alltså, om Jesus inte varit död och sedan blivit levande igen med en fysisk kropp, då kan vi lika gärna lägga ner vår kristna tro. Vi kan stänga våra kyrkor, lägga ner alla ungdomsgrupper och sluta åka på läger.
Är uppståndelse en möjlighet? Att tro att döda kan bli levande igen eller inte handlar om vilken grund du utgår från. Om en god, allsmäktig, personlig, skapande Gud finns är uppståndelse möjligt. Om Gud inte finns, utan allt består av materia och naturlagar, då är uppståndelse inte möjligt. Om du själv inte tror på Gud, eller om du pratar med någon som inte gör det, tänk så här: “Om det finns en Gud – jag vet att du inte tror det utan menar att det är bevisat att han inte finns, men tänk dig en värld där det finns en Gud – skulle uppståndelse vara en möjlighet?” Svaret är ja.
Dog Jesus på riktigt? Det finns de som påstår att Jesus aldrig dog. De flesta inom islam menar att Jesus togs upp till himlen innan korsfästelsen och att det var en annan person som korsfästes, kanske en tvillingbror. Nya testamentet och andra texter från samma tid som nämner Jesus, ger inga bevis för detta. Petrus, som följde efter Jesus till översteprästens gård, såg att det var Jesus. [2] Johannes och Jesus mamma som stod nedanför korset såg att det var Jesus. [3] Josef från Arimatea och Nikodemos som begravde Jesus såg att det var han. [4]
En smal inriktning inom islam menar att Jesus var skendöd och därför kunde lämna graven själv. Detta är svårt att argumentera för utifrån hur en romersk korsfästelse gick till. Det var inte möjligt att överleva, inte med tanke på den tortyr Jesus utsattes för och hur korsfästelsen gick till. [5]
Minsta gemensamma fakta I matten har du säkert räknat med minsta gemensamma nämnare. Går det att komma överens om vilka fakta som är minsta gemensamma nämnare kring uppståndelsen? Dr. Gary Habermas och professor Mika Licona har sammanställt studier från de mest ansedda historieforskarna i världen och då har de sett ett antal fakta som i stort sett alla är överens om. I minsta gemensamma nämnaren ingår:
Jesus dog på ett kors och blev begravd.
Jesus grav var tom och ingen kunde visa upp hans kropp.
Jesus lärjungar menade att de såg Jesus levande igen.
Jesus lärjungar blev förvandlade som en följd av sina påstådda observationer av uppståndelsen. [6]
Världens största konspirationsteori… eller? Vi har redan tagit upp invändningar mot att Jesus var död. Om vi funderar på graven – var den tom på söndag morgon? Kvinnorna kanske gick till fel grav? Det är inte troligt eftersom de var med vid gravläggningen och det hade varit lätt att rätta till misstaget och gå till rätt grav och visa upp kroppen. [7] Kroppen kanske blev bortrövad? Knappast, eftersom romerska soldater vaktade graven. [8] Lärjungarna var livrädda och hade inget motiv för att stjäla kroppen. De hade själva inte förstått vad Jesus pratade om när han sa att han skulle uppstå. [9] Låt oss ändå tänka att Jesus kropp på något sätt gömts undan. Lärjungarna kanske hittade på att Jesus levde igen och att de sett honom? Deras övergång från att vara livrädda och tysta till att modigt predika om Jesus kanske är den mest lyckade konspirationsteorin genom alla tider?
För att en lögn ska hålla behöver man vara få som konspirerar, men Paulus säger att det var minst 500 personer som såg Jesus. [10] Man behöver dessutom ha mycket bra kommunikation, men det fanns inte snapchat i Romarriket. Det ska ha gått en kort tid, men idag har det gått 2000 år och teorin håller fortfarande. De inblandade behöver ha nära vänskap, men både Paulus och Petrus och Barnabas var oense ibland. Slutligen behöver de som konspirerar ha liten press på sig, men lärjungarna blev förbjudna att tala om Jesus, de arresterades, torterades och dödades. Hur långt är du villig att gå för en lögn? Lärjungarna uppnådde varken makt, ära eller rikedom genom att påstå att Jesus uppstått. Ändå höll de fast vid det.
Lärjungarna kanske hallucinerade att de såg Jesus levande? Masshallucinationer finns inte och vi får samma problem som med att de skulle ha ljugit. Lärjungarna var verkligen förvandlade och villiga att gå i döden för övertygelsen att Jesus uppstått.
Vad säger historien? Låt oss ta en sista invändning: Är inte allt tal om uppståndelse bara en legend som uppstått långt efter att Jesus levde? Problemet med den tanken är att evangelierna har hög historisk trovärdighet. Evangelierna skrevs tidigt och bekräftas av arkeologin. Texterna har inte förändrats över tid och de som skrev vann ingenting på att ljuga. [11]
Vad ska vi göra med de historiska fakta vi har kring uppståndelsen? Historieforskare har olika lösningar. Vi behöver söka ett svar som förklarar så många fakta som möjligt. Vi behöver också söka ett svar som förklarar dessa fakta på ett så bra sätt som möjligt. Till sist behöver det vara en rimlig förklaring.
Kom nu ihåg att uppståndelse är möjligt om Gud finns. En del forskare menar att Gud inte finns och för dem kan uppståndelsen aldrig bli ett möjligt svar på de fakta Habermas och Licona listar. De har stängt dörren för det svaret. Men om Gud finns är uppståndelsen möjlig och dessutom den lösning som förklarar alla fakta och förklarar dem på ett bra sätt. Uppståndelsen är också en högst rimlig förklaring. Därför kan Paulus fortsatt säga ”Men nu har Kristus uppstått från de döda” [12] och på samma sätt kan du och jag på påskdagen trovärdigt stämma in i kyrkans ”Kristus är uppstånden!”, ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”
Noter
[1] Gary Habermas och Mike Licona, The Case for the Resurrection of Jesus, Grand Rapids, MI: Kregel, 2004 i: J. Warner Wallace, Cold-Case Christianity A Homicide Detective Investigates the Claims of the Gospels, David C Cook, Colorado Springs, 2013. [2] 1 Kor 15:14 [3] Joh 18:15 [4] Joh 19:26 [5] Joh 19:38-42 [6] Läs mer i J. Warner Wallace, Cold-Case Christianity A Homicide Detective Investigates the Claims of the Gospels, David C Cook, Colorado Springs, 2013, s 45. [7] Matt 27:65-66 [8] Joh 20:19, Luk 18:33-34 [9] Luk 23:55 [10] 1 Kor 15:6 [11] Läs gärna artikeln “Evangelierna – trovärdiga eller påhittade?” i Insidan från september 2016 på insidan.net. http://www.insidan.net/undervisning/evangelierna-trovardiga-eller-pahittade/ [12] 1 Kor 15:20
Den här artikeln har tidigare publicerats i Begrunda nr 2 2019.
I den här artikeln ska jag försöka dela med mig av olika tankar kring söndagsskolan. Var kommer begreppet ifrån? Varför har vi söndagsskola och hur har den vuxit fram? Vad är söndagsskola i dag och vilka utmaningar kan vi möta?
Söndagsskolans grund
När söndagsskolor uppstod på 1800-talet kunde ordet ha två olika betydelser. Antingen menade man den undervisning som kyrka och församlingar (eller institutioner med helt andra ideologier) ordnade för sina barn på söndagar. Eller så menade man en allmän kunskapsskola som startades av filantropiska skäl på grund av att många barn arbetade på vardagarna och inte kunde gå i skola då.1 Den senare betydelsen av söndagsskola lämnar vi därhän i den här artikeln.
Vad betyder begreppet söndagsskola i dag? Ofta betyder det ungefär ”det barnen går iväg och gör under gudstjänsttid, medan de vuxna sitter kvar på den stora gudstjänsten”.
Vi börjar med att reflektera över att kristna samlas på söndagar. Varför gör vi det? Efter Jesu uppståndelse på en söndag – på den första dagen i veckan (Matt. 28:1) – började de kristna samlas till gudstjänst på söndagen.2 (Lördagen som var sabbat räknades som den sjunde dagen.) De samlades för bibelundervisning, bön, gemenskap och nattvard.3 Detta skedde inte uteslutande på söndagar. Vi kan läsa i Kolosserbrevet att Paulus uppmanar församlingen där att träffas och vägleda varandra med psalmer, hymner och andlig sång (Kol. 3:16). I Hebreerbrevet får mottagarna en uppmaning att inte försumma sina sammankomster (Hebr. 10:25). Gudstjänstfirande var viktigt redan bland de första kristna.
Men hur är det då med barnen, när vi samlas till gudstjänst? Vi ser i Bibeln hur barnen och barndomen lyfts fram. Jesus kallar barnen till sig (Matt. 19:14). Han säger att Guds rike tillhör dem, gör barnen till förebilder och talar om hur allvarligt läget är för den som förleder ett barn (Matt. 18:1–6). Barnen har alltså del i Guds rike, de får ta plats när vi samlas och det är viktigt hur vi vägleder dem. I 5 Mos. 6 lyfts vikten av undervisning av barn fram.4 Huvudplatsen för denna är hemmet, men eftersom undervisning i Nya testamentet är en del av vad som äger rum vid sammankomsterna, kan man tänka att undervisning av barnen är viktig där också. Paulus pekar också på detta när han uppmanar Timoteus att inte glömma det han lärt sig och de lärare han haft under barnaåren (2 Tim. 3:14–15). Att träffas för gemenskap, bön och undervisning verkar vara lika viktigt för barnen som för de vuxna. Ja, men då kan vi väl vara alla tillsammans på gudstjänsterna?
Vi funderar vidare kring detta med skola. Begreppet söndagsskola är något vi starkt förknippar med barn (även om söndagsskola för vuxna förekommer). Behövs det en särskild söndagsskola för barn? När jag läser bland annat breven i Nya testamentet tycker jag att det är slående hur väl författarna försöker kommunicera på ett sätt som mottagarna ska kunna förstå. Det är lönlöst att Paulus kommer med undervisning och uppmaningar till församlingen i Korint om han inte gör det så att de förstår. Paulus kan tala om att han har varit som en jude för judar, som en som står utan lag för de som står utan lag, för de svaga har han blivit svag. För alla har han blivit allt (1 Kor. 9:20–22). Han anpassade alltså sitt sätt att vara och tala beroende på vilka han mötte. Han tummade aldrig på innehållet i evangeliet, men han förpackade det på olika sätt, för att så många som möjligt skulle få lära känna Jesus och följa honom. Finns det en tillämpning för barnen här? Jag tror det. När Nehemja har lett arbetet med att bygga upp Jerusalems murar och det är dags att läsa upp lagen står det att alla som var mogna nog, alltså gamla nog (märk väl, inte nödvändigtvis vuxna), stod och lyssnade (Neh. 8:2). Det verkar i förkunnelse och undervisning finnas en aspekt av att tala på rätt sätt till personer med olika grad av mognad. Därför behöver vi i församlingens undervisning se till att varje ålder får en undervisning som är väl anpassad till just den åldern.
Barn behöver variation i vad som händer, de behöver få röra på sig, de behöver få använda alla sina sinnen och visuellt se, inte bara höra, undervisningen. Läraren kan behöva använda andra ord, tala kortare och interagera mer med barnen. De behöver bli sedda som individer och få egna gudsmöten.
Därför måste vi ge barn en undervisning som de förstår och kan tillämpa i sina liv. Det är inte tillräckligt att genomgående ha åldersblandade gudstjänster eller verksamheter, även om det finns en stor vinst i dessa också. Vi behöver också, barn likaväl som vuxna, få undervisning anpassad för just oss. I kristenheten i Sverige kallas barnens undervisning och gudstjänst ofta för söndagsskola.
Söndagsskolans historia
Söndagsskola uppstod inom 1800-talets väckelserörelser med inspiration från England. Så tidigt som 1832 hade den metodistiske missionären George Scott noterat stora kunskapsbrister i den kristna tron bland stockholmsbarnen och han propagerade i tidningen Budbäraren för söndagsskolor. Den första söndagsskolan i nutida mening startades 1851 i Stockholm av den baptistiske bokförläggaren Per Palmqvist och ungefär samtidigt på kyrkligt håll av Betty Ehrenborg. Det fanns också vid samma tid några studenter i Uppsala som öppnade söndagsskola där. Vid baptisternas första årskonferens 1857 beslöts att samtliga församlingar skulle ordna söndagsskola. I verkligheten var det 15 år senare ungefär hälften av dessa församlingar som hade söndagsskola. Efter Ehrenborgs initiativ till söndagsskola i Svenska kyrkan spreds idéerna och 1879 fanns det i Stockholms stift söndagsskola i 94 av 204 församlingar.5
Söndagsskolan var ett bra sätt att ge lekfolk ansvar, tyckte många präster. Söndagsskoleföreningar bildades, både för att bevara Svenska kyrkans lära och för att markera att söndagsskolan var något annat än kyrkoförsamlingens egen verksamhet. Inomkyrkliga missionsrörelser stöttade ofta det arbetet. Den kyrkliga söndagsskolan kunde under 1800-talets senare del gå till ungefär så att man på söndag morgon eller eftermiddag samlade alla barn för sång och bön. Sedan hade en överlärarinna en lektion i katekesen eller över någon gammaltestamentlig text. Därefter delades barnen upp i grupper där man ägnade sig åt Nya testamentet. Ofta fick barnen en bibelvers att lära sig utantill till följande söndag.6
Söndagsskolan växte med tiden och år 1900 gick nästan 30% av alla skolpliktiga barn i Sverige i söndagsskola. Söndagsskoleorganisationerna över landet var ofta samarbeten mellan baptister, kyrkfolk och missionsvänner m.fl. Man upplevde att man hade ett gemensamt intresse och att man kunde hjälpas åt med bland annat undervisningsplaner. Detta ekumeniska tänk är intressant att jämföra med det söndagsskole-nätverk som ELM Syd i dag sitter med i och som vill ge Jesus till barnen, bland annat genom ledarkonferenser.
En del präster i kyrkan såg i slutet av 1800-talet på söndagsskolan med skepsis. En anledning till denna tveksamhet var att kyrkan hade gemensam söndagsskoleorganisation med baptister och metodister och att bibelundervisningen i söndagsskolan frikopplades från trosläran. Andra skäl var att prästerna tyckte att den kyrkliga fostran av barnen huvudsakligen skulle ske i hemmet och att traditionen att barnen skulle gå med sina föräldrar i gudstjänsten inte skulle brytas. Man ansåg också att kyrkans dopundervisning var folkskolans uppgift.7
När kyrkan på 1880-talet såg att varken hemmens eller folkskolans kristendomsundervisning fungerade tillfredsställande svängde prästerna i fråga om behovet av undervisning för barnen, men man hade en alternativ strategi. Det skulle ordnas särskilda barngudstjänster. Det var rätt sätt för kyrkan att undervisa barn, så att de integrerades i församlingslivet och blev fostrade till en glädje i högmässan. Särskilda gudstjänstordningar med enklare liturgi, åldersanpassade predikningar och mycket sång togs fram.8
Det fanns alltså en spänning mellan söndagsskola och barngudstjänster i Svenska kyrkan; ingendera mötesform konkurrerade ut den andra. Vid kyrkomötet 1909 bestämdes att diakonistyrelsen skulle ha ansvaret för söndagsskolan. Både söndagsskola och barngudstjänster har sedan dess funnits med inom ramen för kyrkans verksamhet.9
Söndagsskola i dag
Spänningen mellan den med baptisterna förknippade söndagsskolan och de i Svenska kyrkan framtagna barngudstjänsterna för dryga hundra år sedan är intressant. I söndagsskolan fanns ett fokus på att barnen skulle få undervisning, i barngudstjänsterna att barnen skulle ledas in i gudstjänstlivet. Så det var två olika syften. Ändå hade man samma strategiska eller pedagogiska tänkesätt. Undervisning eller gudstjänst skulle anpassas så att barnen kunde förstå och ta till sig innehållet.
Vad har det blivit av detta tänkesätt? Under 1900-talet hände mycket både kring söndagsskolor och barngudstjänster. Söndagsskolan hade en storhetstid under 1940–60-talen. Vi kunde ägna resten av artikeln åt att beskriva denna historia, men jag skulle i stället vilja jämföra den tidiga söndagsskolan och barngudstjänsterna med hur det kan se ut i dag i söndagsskolan. Fokuserar vi på undervisning eller gudstjänst eller på något helt annat?
Det finns några saker som jag tänker att söndagsskola inte är, men som vi ibland har gjort den till. Söndagsskola är inte barnpassning eller förvaring, för att de vuxna ska få vara ifred. Söndagsskola är inte enbart en rolig och trevlig gemenskap. Inte heller är söndagsskola det viktigaste forumet för barns kristna fostran. Söndagsskola är alltså inte ”något helt annat”, utan precis som vid förra sekelskiftet handlar det om undervisning och gudstjänst.
På många håll talar man om söndagsskolan som barnens gudstjänst. Eller så säger man när man börjar – alla åldrar tillsammans – att det är allas gudstjänst. I gudstjänsten delar vi på oss en stund, för att var och en ska få undervisning anpassad till sin ålder, för att sedan återförenas i slutet av gudstjänsten. Oavsett vilket namn man har på verksamheten för barn på söndagar, finns det på många platser en idé om att vi firar gudstjänst med barnen. Och i den gudstjänsten ingår undervisning, precis som det gör för de vuxna i predikan.
Skatten
Som exempel på hur man kan bygga en söndagsskola med den inriktningen vill jag lyfta fram söndagsskolematerialet Skatten – På äventyr med Gud.10 Jag har arbetat ideellt med Skatten och som anställd ända sedan materialet 2012 lanserades i Sverige av ”Salt – Barn och unga i EFS”. Materialet har tagits fram i Norge, med en svensk representant i redaktionsrådet. I Skatten framträder tre saker som visar på ett helhetsgrepp kring barn och söndagsskola. Det finns dels en hög syn på barns möjlighet till relation med Gud och till lärjungaskap, dels en vision att ge Bibelns berättelser till barn och till sist en gudstjänstpräglad syn på vad söndagsskola är.
I Skattens åtta teser om barn och tro talas det om att barnets tro har samma värde som den vuxnes, att den är förebildlig, under utveckling och att den utmanar den vuxne.11 I mötet med barnen i kyrkan måste vi ta barnen på allvar. Att ha en åldersanpassad söndagsskola handlar inte om att banalisera barnets relation, tvärtom! Det är för att vi tar barnet på allvar som vi i gudstjänsten vill möta dem och hjälpa dem att fördjupas i sin gudsrelation.
Skatten har Bibeln i fokus och vill ge Bibelns berättelser till barn. När vi har söndagsskola är det viktigt att låta Gud tala genom Bibeln och att vi arbetar med att förmedla bibelberättelserna på ett pedagogiskt och relevant sätt. Det är också viktigt att låta barnen reagera eller ge respons på bibeltexten. I Skatten finns det ett moment av eftertanke – en möjlighet att bli stilla, fundera, samtala och bearbeta. Vi ledare kan ha en tendens att ge barnen färdiga tolkningar av bibelberättelserna samt tro att det inte går att få barnen lugna för en stilla stund. Här har Skatten utmanat mig och gett positiva erfarenheter.
Upplägget i Skatten är mycket som ett gudstjänstupplägg, med gemenskap, berättelse, eftertanke, uppdrag och avslutning.12 Det gör att söndagsskolan inte bara blir en lösryckt del i något annat, utan barnen får en helhet med sig, och det är även lätt att integrera söndagsskolan i den stora gudstjänsten genom att inleda gemenskapsdelen i den stora gudstjänsten och att även avsluta tillsammans.
Vi har mycket att vinna på att tänka utifrån dessa tre aspekter när vi planerar vår söndagsskola, oavsett vilket material vi använder.
Söndagsskolans utmaningar
När jag började arbeta med söndagsskola i början av 2000-talet fanns det inte så mycket materiel att välja på. Sedan dess har det hänt mycket. Det har kommit åtskilligt gott materiel och jag ser en större medvetenhet kring att söndagsskola är barnens gudstjänst och fler möjligheter för ledare att rustas för sin uppgift. Finns det då några utmaningar för söndagsskolan i dag?
En stor utmaning för söndagsskolan, och all barnverksamhet med undervisning för barn, är vad vi ger barnen för teologi. I anpassningen till barnen görs alltför ofta misstaget att förenkla bibeltexterna så att teologin förvanskas och barnen bara får med sig bara moralexempel. Jag har både en och två gånger förvånats i mina förberedelser över hur söndagsskolbarnen likställs med till exempel David i berättelsen om när han besegrar Goliat. Poängen blir att barnen kan besegra motståndet i sitt liv, precis som David kunde besegra den stora jätten. I stället borde barnen likställas med den rädda armén och Jesus med David.
Hanna Cajdert, tidigare student på Akademi för ledarskap och teologi (ALT, Örebro), har i sin kandidatuppsats gjort en analys av barnsyn och budskap i söndagsskolmaterialet Leva Livet.13 Cajdert sammanfattar med orden: ”Analysen av materialet visade att målet för människans relation med Gud är att hon ska vara Guds medhjälpare, genom att leva efter de regler som Gud har gett henne i Bibeln. Hennes möjligheter att uppnå målet hänger framförallt på hennes egen kompetens, men också på hjälp och stöd ifrån Gud. Det som begränsar henne från att kunna uppnå målet är hennes bristande självkänsla och tro på sin förmåga.”14
Här syns problem både i att det är barnet och inte Gud som hamnar i centrum i berättelsen, att det blir ett moralistiskt i stället för ett nådefullt lärjungaskap och att det är dålig självkänsla och inte synd som gör att barnet misslyckas. Jag tror tyvärr inte att Leva livet är ensam om att ha dessa drag. Söndagsskolans innehåll är påverkat av den nutida barnsynen, men det är viktigt att söka anpassa bibelberättelser utan att förvanska dem. Här finns en stor utmaning till dem som tänker strategiskt kring söndagsskola och material. Vilken teologi vill vi ska prägla det vi gör?
En annan stor utmaning för söndagsskolan är att innehållet kan bli lösryckt i relation till Bibeln eller irrelevant i relation till livet. Vi plockar ofta våra favoritberättelser ur Bibeln, som vi tror passar barnen, men kanske missar att ge den röda tråden i Bibelns och Guds stora berättelse. Barnen får då ingen helhetsbild av Bibelns budskap.
Söndagsskolan kan även bli irrelevant i relation till barnens liv. Det blir något som sker på söndagar, men inte hemma och inte i det verkliga och vardagliga livet. Om vi inte relaterar det vi talar om till barnens vardag och ger barnen goda skäl för att kristen tro och Bibeln är förnuftigt att tro på, kan de komma att tappa tron i mötet med världen. Här har apologetiken en viktig uppgift. Det har också börjat märkas i debatter och bokutgivning.15
Under innevarande läsår lyfter barntidningen Droppen apologetik genom att ta upp knepiga frågor i varje nummer. Det finns utmaningar i hur man talar med barn om ursprungsfrågor, sannings- och identitetsfrågor, men om vi inte behandlar dessa ämnen lämnar vi walkover i förhållande till de allmänt rådande förhållningssätten i samhället. Vi måste bygga hållbart från början, vi kan inte tänka att det där med apologetik ordnar ungdomsledarna, prästerna och predikanterna senare. Då kan vi i söndagsskolan redan ha gett en så pass skev och irrelevant bild av Gud och kristen tro, att det inte går att rätta till. Vi måste ta uppdraget med barnens undervisning och lärjungaskap på allvar!
Söndagsskolan fortsätter
Söndagsskolan hade sin början i mitten av 1800-talet utifrån behovet av att stärka hemmens och skolans undervisning av barnen. I dag kan vi fortfarande säga att hemmen, i den mån barnen kommer från kristna hem, har huvudansvaret för barnens kristna fostran, men söndagsskolan är ett oerhört viktigt komplement till detta. I relation till skolan kan man inte längre tala om att söndagsskolan är ett komplement, eftersom skolan överlag inte har något av den traditionella kristendomsundervisningen kvar. Här måste i stället söndagsskolan rusta barnen för att kunna möta skolvärlden och undervisningen där. Det kan tyckas som ett stort och kanske omöjligt uppdrag – men med Guds nåd går det!
Noter
1. Bexell, Oloph, Sveriges kyrkohistoria. 7. Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid, Stockholm 2003, s. 60
2. ”Den första dagen efter sabbaten var vi samlade för att bryta brödet” (Apg. 20:7). ”På första veckodagen ska var och en av er hemma lägga undan …” (1 Kor. 16:2).
3. ”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna” (Apg.2:42).
4. ”Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” (5 Mos. 6:6–9)
5. Bexell, s. 60
6. Bexell, s, 227. Söndagsskolan har historiskt haft och har även i dag inslag av diakoni, evangelisation och mission. Jag väljer att inte går in på dessa aspekter i den här artikeln.
7. Bexell, s. 227
8. Bexell, s. 228
9. Bexell, s. 229
10. Skatten – På äventyr med Gud. Salt – Barn och unga i EFS. www.skatten.nu
11. Skatten – På äventyr med Gud. Ledarhäfte. Uppsala: Salt – Barn och unga i EFS, s. 14–15
14. Cajdert, Hanna, Guds medhjälpare. En studie av barnsyn och budskap i Leva Livets undervisningsmaterial för söndagsskola, Örebro 2019, s. 42
15. Jfr t.ex. t Strobel, Lee, Fallet mirakel för barn. Forshaga 2019, och Grenholm, Micael, ”Apologetik – vi måste rusta barnen”, Dagen 2019–08–21, https://www.dagen.se/debatt
Litteratur
Bexell, Oloph, Sveriges kyrkohistoria. 7. Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid. Stockholm 2003
Skatten – På äventyr med Gud. Salt – Barn och unga i EFS, www.skatten.nu
Skatten – På äventyr med Gud. Ledarhäfte. Uppsala: Salt – Barn och unga i EFS
Cajdert, Hanna, Guds medhjälpare. En studie av barnsyn och budskap i Leva Livets undervisningsmaterial för söndagsskola, Örebro 2019
Leva Livet, Pingst Ung, leva-livet.pingstung.se
Strobel, Lee, Fallet mirakel för barn. Forshaga 2019
Grenholm, Micael, ”Apologetik – vi måste rusta barnen”, Dagen 2019–08–21, https://www.dagen.se/debatt
När mina barn ställer den här typen av frågor reagerar jag på tre sätt. För det första försöker jag ha ett larm i mig själv som går igång och säger: ”OBS! Viktigt! Missa inte ögonblicket, utan pausa allt annat!” Nästa reaktion från min sida är lycka över att barnet ställer en av de där frågorna som är så viktiga för att Bibeln och kristen tro ska bli trovärdig och relevant i vardagen. Tredje reaktionen blir ”Kan jag svara på det här?”
Vem som helst kan bli osäker på om man kan svara på sina barns
svåra frågor på ett bra sätt. Mitt tips till dig är att ge dig själv lite
andrum och tid att tänka efter genom att säga som jag gjorde den här morgonen:
– Det är en jättebra fråga! Vad tänker du själv?
Då får du veta vad barnet har för tankar själv om frågan som
han ställt och du kan lättare ge ett bättre svar. Dessutom får du som sagt
några sekunder till på dig att tänka efter vad du kan svara. Min son sa något i
stil med att han tror ju att Bibeln är sann, men undrade hur man verkligen kan veta
att det är så.
Innan jag går in på vad vi pratade om och vilka punkter som
är viktiga att få med när man talar om Bibelns trovärdighet vill jag säga att
du som förälder alltid kan svara ditt barn så här:
– Vet du, vilka intressanta tankar du har! Jag skulle behöva
ta reda på lite mer om varför man tror att Bibeln är sann. Sedan kan vi prata
lite mer om det!
Beroende på tidpunkt och barnets ålder kan ni ta reda på mer tillsammans direkt, eller så kan du läsa på och så kan ni ta upp samtalet igen. Ta barnet på allvar! Glöm inte bort att plocka upp samtalet igen.
Hur kan man ta reda på mer om frågor som barn ställer? Barnen kan ställa frågor om så många olika ämnen, så det finns ett enda svar på det. Oavsett om vi är barn eller vuxna kan vi alltid lära oss mer, och jag tror att vi som är föräldrar har ett ansvar att ta reda på mer om vår tro och det som barnen möter i skola, bland kompisar, på fritiden, osv. Vi kan bland annat läsa böcker, söka på internet, lyssna på poddar och samtala med andra människor för att förkovra oss. Längst ner tipsar jag om några poddar och böcker som jag uppskattar just kring frågan om Bibelns trovärdighet och andra apologetiska frågor.
När det gäller sonens fråga hur man kan veta att Bibeln är sann försökte jag få med följande punkter:
Den historiska förankringen i källmaterialet. Alla antika källor har gått förlorade i sin första upplaga, så att säga, men det finns handskrifter från ett antal år efter de historiska händelserna och dess nedskrivning. När det gäller Bibeln och Nya testamentet finns det fler handskrifter som ligger närmare i tiden till de nedtecknade händelserna än till någon annan text från samma tid. Det skapar en trovärdighet åt innehållet.
Andra källor från samma tid, t ex Josefus och Tacitus, nämner Jesus och det som sägs stämmer med vad Nya testamentet berättar.
Även om inte alla historiska uppgifter i Bibeln är bekräftade i arkeologin finns det allt fler fynd som bekräftar Bibelns uppgifter.
Gamla testamentet fanns redan på Jesus tid och var Jesus bibel. Jesus använde Gamla testamentet, eller Skriften som han sa, i sin undervisning, i samtal och i kampen mot det onda. Han talade också om att Skriften inte kunde upphävas (Joh 10:35; Matt 5:17-19).
En springande punkt är Jesus uppståndelse. Om det finns goda skäl att tro att Jesus verkligen har uppstått skapar det tillförlitlighet till allt annat som Jesus sagt och gjort själv och genom sina apostlar. Jag tar upp mer om uppståndelsen i ett tidigare blogginlägg och i den här filmen.
När vi hade pratat om de här punkterna en stund påpekade min son att man kan ju ändå inte helt, helt säkert veta att Bibeln är sann. Nej, det har du helt rätt i, fick jag svara. För så är det ju med det mesta. Vi kan ha tillräckligt god evidens för saker, men det finns mycket vi inte kan veta 100% säkert. Så jag förklarade att om det finns flera olika alternativ att välja mellan, som att Bibeln är sann eller inte, eller som att det finns många olika livsåskådningar att välja mellan, då behöver man välja. Jag vill då välja det alternativ som är mest logiskt, det som bäst förklarar historien och det som stämmer bäst med verkligheten. Jag vill komma åt sanningen, och hittills har det Bibeln berättar stämt bäst både logiskt, med historien och med den verklighet jag lever i.
Ögonblicket och frukosten var över och det var dags att skynda till skolan.
Läs- och lyssnartips
Keeping Your Kids on God’s Side av Natasha Crain, kommer snart på svenska på Apologia förlag.
Kommentarer