Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Tag: församling

Jesus till barnen – barn- & familjeverksamhet integrerad i helheten

2024-08-27 /

Denna artikel har tidigare publicerats i Teologi & Ledarskap nummer 4 2023.

Forskning har visat att föräldrarna och hemmet spelar en avgörande roll för om barn får en kristen tro som håller genom hela livet. Det finns också studier som visar att relationer mellan olika generationer är viktiga för att unga ska stanna kvar i lärjungaskap.[1] I den här artikeln ska jag lyfta några olika skäl till varför vi i våra församlingar bör integrera det vi gör för barn och familjer i hela församlingens verksamhet, samt några olika tips på hur man kan göra det.

I Efesierbrevets tre första kapitel talar Paulus om den nedrivna skiljemuren som gör att nåden gäller alla folk. I de tre sista kapitlen talar han om vad detta innebär i praktiken för de kristna i församlingen i Efesos. Mittemellan dessa två delar böjer Paulus sina knän och brister ut i bön:

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 4:14-21)

Paulus pekar på att Gud är värd alla ära genom Jesus i församlingen och genom alla generationer. Brevet riktar sig till män, kvinnor, barn, tjänare och herrar och Paulus förväntar sig att de alla lyssnar när det läses upp. Kristna är kallade att leva i en församling med många generationer (Ef 5:22, 25, 6:1, 4, 5, 9).

I våra församlingar idag ser vi ofta många generationer – barn, ungdomar och vuxna – men alltför ofta lever varje generation sitt eget liv utan kontakt med äldre eller yngre. Syftet med församlingen är att alla ska få lära känna Kristus mer och ära den treenige guden. Detta gäller alla generationer och jag tror att en nyckel till hur vi kan integrera barn- och familjeverksamheten i övrigt församlingsliv ligger i detta: Uppdraget är detsamma för alla åldrar.

Samma uppdrag för alla åldrar
När vi följer Jesus i evangelierna kan vi se att han möter och utmanar människor i fem olika faser.[2] Det första Jesus kallar en människa att göra är ”Kom och se!” (Joh 1:39, 46) Därefter utmanar han till att omvända sig och tro (Joh 6:29, 9:35-38) och när man gjort det säger Jesus ”Följ mig!” (Joh 1:43) Jesus nöjer sig inte med att få en mängd följare – han tränar sina följare till att själva bli människofiskare (Matt 4:19) och till slut säger han att de är redo och sänder iväg lärjungar för att nå nya människor (Joh 20:21). I församlingen är vårt uppdrag detsamma. Vi ska kalla, forma och sända lärjungar. Detta gäller oavsett vilken ålder det är på lärjungarna. I alla åldrar finns det människor i alla fem faserna och vi behöver skapa en gemenskap där var och en, oavsett fas och ålder, får växa vidare. Församlingsledare behöver inte tänka ut något nytt för att kunna integrera barn och familjer i församlingens helhet utan ska se på var och en i varje ålder som en lärjunge på resa i sin relation med Gud. Vi är lika därför att alla är på en lärjungaresa.

Alla generationer behövs för att vi är olika
Samtidigt är vi också olika. Olika åldrar befinner sig i olika utvecklingsfaser och livssituationer. I det gemensamma uppdraget behöver vi därför också se att vi har olika behov. Därför kan vi behöva barngrupper för olika åldrar, ungdomsgrupper och föräldrasamlingar. I Paulus bön i Efesierbrevet 3 ber han att alla ska ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek” (Ef 3:18). Det kan vi göra bland annat genom undervisning. För att alla ska förstå behöver vi ibland dela in oss i olika åldersgrupper, inte för att vissa ämnen passar bättre för barn eller vuxna, utan för att vi behöver kommunicera budskapet på lite olika sätt till olika åldrar.

Olikheterna mellan generationerna gör också att vi behöver varandra. Vi får olika gåvor från Gud. Vissa gåvor är tillfälliga och hänger samman med vilken ålder vi är i. En tonåring kan ha outsinlig energi, en mamma kan ha ett öga för hur alla mår och en pensionär kan ha livsvisdom att dela med sig av. Paulus liknar församlingen vid en kropp där vi inte kan klara oss utan någon kroppsdel (1 Kor 12:12-26). Jesus talar om att de som gör Guds vilja är han bror, syster och mor (Mark 3:34-35). I församlingen ska relationer få odlas som är lika nära som en mor sin son och en bror sin syster. Om vi inte lära känna varandra över generationsgränserna blir församlingen som en familj där ingen pratar med varandra, eller som en sprattelgubbe där alla kroppsdelar ligger utspridda utan liv.

För att barn ska stanna kvar i tron behöver det finnas med flera olika dimensioner av tron. De behöver gemenskap med andra, de behöver få erfara Gud och de behöver få samtala och jobba med med den kristna trons innehåll.[3] När vi integrerar barn och familjer i hela kyrkans verksamhet blir gemenskapen, gudserfarenheter och undervisningen knuten till fler än bara jämnåriga. Det gör att när barnen växer upp, flyttar och letar efter en ny församling står och faller inte tron med att man ska hitta sina likar i ålder. Det gör också att i församlingar där barn inte har några jämnåriga blir det inte en avgörande faktor för om kyrkan är relevant eller inte. Barnet har vänner i andra generationer.

Föräldrarnas roll i trosförmedlingen
Innan Israels folk ska gå in i det förlovade landet ger Mose dem i uppdrag att komma ihåg allt Gud har gjort och att ge det vidare till sina barn (5 Mos 6:4-9). Fokus ligger på föräldrarnas ansvar. Som jag nämnde tidigare visar forskning att det som sker i hemmet har en avgörande roll för om barnen stannar kvar i den kristna tron. I våra församlingar behöver vi därför stötta och utrusta föräldrarna för i deras uppgift. Församling är inte viktigast för barnens tro, det är föräldrarna. Bibeln säger det, forskningen visar det. Församlingen kan inte hjälpa föräldrarna om inte barn och familjer är inlemmade i helheten i församlingen. Om församlingen lägger fokus på att föräldrarna ska få växa som lärjungar, få nycklar för hur de kan dela tron med sina barn och få hjälp i hur de kan relatera till vår samtid, når vi barnen också.

Hemmet är idag nedtonat i svensk kultur. Inte när det gäller inredning och den yttre fernissan, men när det gäller hemmet som hjärta i gemenskap, fostran och växtplats. Rachel Turner gjorde denna upptäckt och säger: ”Jag insåg att kyrkan inte kunde vara den centrala punkten för barn och ungdomars väg in i lärjungaskapet, därför att den uppgiften var hemmet mest lämpat för genom sin ställning i deras liv.”[4] För att integrera barn och familj i församlingen behöver vi tala om hemmen som en central plats för församlingens tillväxt, för olika åldrar, för mission och lärjungaskap.

Hur gör vi?
Allt detta kan låta bra, men hur gör man i praktiken? Vilka steg kan din församling ta för att integrera barn och familj mer i helheten? Två tips från Rachel Turner på hur vi kan lära känna varandra mer i olika åldrar är att lyssna och att leka.[5] I Roseniuskyrkan har vi på sistone provat att lägga in en intervju i våra gudstjänster.[6] Ett barn intervjuar en vuxen eller tvärtom. Det är tre frågor: Vad heter du? När hörde du först talas om Jesus? Vad gör du vid den här tiden imorgon? Detta gör att vi får komma lite närmare en församlingsmedlem – i hans eller hennes gudsrelation och hur det relaterar till vardagen. På våra församlingsläger brukar vi leka. De sista åren har ungdomsgruppen hållit i lekarna och alla åldrar är med. Vilken rikedom det är att se tvååringen, 40-åringen och 65-åringen samarbeta i lag!

För att barn ska känna sig som en del av hela församlingen tror jag det är viktigt att de har ledare i många olika åldrar. En medelålders mamma kan känna att hon är tråkig som ledare jämfört med den coola 20-åringen, eller en pensionär kan känna sig för trött för att vara ledare. I alla åldrar finns samtidigt styrkor med att vara ledare i just den åldern. Ledare från olika generationer skapar en trygghet i barnverksamheten, samtidigt som det skapar relationer för en starkare gemenskap i hela församlingen.

Ett sätt att lyfta hemmen är att underlätta för församlingsmedlemmar att bjuda hem någon som de kanske inte brukar träffa utanför kyrkan. I Roseniuskyrkan har vi ibland en middagskarusell – alla som vill skriver upp sig på att bli hembjuden eller på att bjuda hem och sedan matchas människor ihop. Det blir blandade generationer, blandade intressen och en stor rikedom! Hemgrupper där både barnfamiljer, unga vuxna och pensionärer är med i samma grupp är ett annat sätt att lyfta hemmet och gemenskap mellan olika generationer.

Om församlingen tycker det är viktigt att integrera barn och familjer i helheten måste detta förkunnas av kyrkans ledarskap. Församlingsledarna behöver tala om de här frågorna med varandra och med hela församlingen. Församlingsledarna behöver lyssna till och vara involverad i samtal med barnledare och föräldrar. Söndagens gudstjänst är höjdpunkten för den kristna gemenskapen. Vi behöver jobba mot att gudstjänsterna är för alla. Dels handlar det om att underlätta för familjer att komma dit. Dels handlar det om att låta innehållet bli en helhet. Det går att göra även om vi delar upp oss en stund under gudstjänsten. I Roseniuskyrkan har vi ett moment i gudstjänsten innan barnen går ner som går under namnet ”barnens stund”, men det är egentligen fel namn. Det är allas stund. Allt som sker i gudstjänsten är för alla, och just i den här stunden får alla ta del av skattkistans ledtråd till vad barnens ska ha för undervisning. Alla får sjunga månadens sång, göra rörelser och tillbe. Denna stund är inte isolerad från resten av gudstjänsten. Ett exempel på det var när vår pastor Martin Helgesson i beredelsordet innan syndabekännelsen använde formuleringen ”Glöm inte bort det som är viktigt”. Strax efter skulle barnen öppna skattkistan och jag introducera månadens sång. Jag sa ”Hörde ni vad Martin sa nyss, att vi inte ska glömma bort det som är viktigt? Det ska vi sjunga nu!” och så sjöng vi sången med samma titel.[7] Medvetet eller inte så blev Martins formulering en bild för hur barnverksamheten blir integrerad i helheten – gudstjänsten var en helhet för alla åldrar!

Alla människor är lika – vi behöver får höra Jesus säga ”Kom och se!” och sedan början formas som lärjungar. I en församling där alla åldrar är integrerade med varandra får vi aldrig tappa bort missionen – Jesus har kallat oss att nå ut till fler och när vi ser att vi har det uppdraget tillsammans kan vi nå ut till nya mer, tack vare våra olikheter! Så får alla växa i kunskap om vår herre Jesus Kristus och vi kan stämma in i Paulus ord:

Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 3:20-21)

Noter

[1] Mark, Olwyn, Passing on Faith (Theos 2016); Brandt, Olof, Här för att stanna, (Bibeln idag 2020).

[2] Patty, Dave, Walk 2|6 (Josiah Venture 2014).

[3] Birkedal, Erling, Noen ganger tror jeg på Gud, men? En undersøkelse av gudstro og erfaring med religiøs praksis i tidlig ungdomsalder (Vigmostad & Bjørke AS 2001).

[4] Turner, Rachel, Det krävs en kyrka för att fostra en förälder (Libris 2023).

[5] Turner, s 149.

[6] Vi har fått tips av andra församlingar som gjort något liknande.

[7] Nilsson, Sofia, Glöm inte bort det som är viktigt (ELM Syd, Primkören Väst 2018).

Jesus till barnen – barnen till Jesus

2024-04-10 /

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv maj 2019.

”Kyrkan träffar barnen 40 timmar per år. Föräldrarna träffar dem 3000 timmar per år.” Huvudtalaren Terry Scalzittis räkneexempel lyste som en fyrbåk genom hela barnledarkonferensen. Det är möjligt att ta ut rätt riktning! Niohundra barnledare från hela Sveriges ekumeniska bredd utmanades och ingavs hopp under en marshelg i Uppsala.

Foto: Livets ord media

För fjärde gången inbjöd söndagsskolnätverket till en nationell barnledarkonferens. Undertecknad har suttit med i planeringen sedan något år. Dagen innan konferensen packade jag bilen full med dekor, seminariematerial och förväntan. Nätverket flyttade stolar, planerade det sista och fyllde Livets ords lokaler med ballonger. Nu blir det fest!

Konferensen började fredag morgon med en dag för ansvariga i våra församlingar – predikanter, kyrkoherdar, pastorer och barn- och familjeansvariga. På kvällen anslöt resten av deltagarna. Temat för konferensen var hur kyrka och hem kan samarbeta för att ge Jesus till barnen och barnen till Jesus. Talare från den amerikanska organisationen Orange stod för mycket av undervisningen i de gemensamma samlingarna. Under lördagen fick deltagarna välja olika åldersspecifika seminarier för att lära känna en viss åldersgrupp bättre. Det erbjöds ett fyrtiotal andra seminarier om allt från att möta unga som mår dåligt, apologetik för barn och Jesus på öppna förskolan.

Intryck från deltagarna

Från ELM var vi ett tjugotal deltagare: barnledare, barnkörledare, föräldrar, mor- och farföräldrar och anställda. En av oss, Bodil Månsson, barnansvarig i ELM Syds styrelse, uppmuntrar ännu fler att åka på den här typen av konferens:

– Det ger en sådan vitamininjektion!

Bland oss fanns en stor glädje över att vara på plats.

– Det som talade starkast till mig var att komma samman med så många andra som arbetar med barn och unga, från så vitt skilda sammanhang. Väldigt uppmuntrande! säger Andreas Engström.

Annika Hector Madvig, barnverksamhetsinspiratör för ELM Syd tillägger:

– Detta var den tredje nationella konferensen för mig. Jag ville helt enkelt ha mer av det som jag upplever att Gud ger och skapar i mig genom dessa dagar.

–Ja, säger barnledaren Kristina Runeson, det jag får med mig lever kvar i veckor efteråt och jag kan få dela vidare tips och tankar!

Vi fick alla med oss olika guldkorn. Henny Johansson, som jobbar med Droppen, lyfter särskilt fram talaren Åke Samuelsson, skapare av Munken & Kulan:

– Han betonade betydelsen av berättelser – våra egna, personliga erfarenheter om livet som kristen – och att vi delar dem med våra barn.

Foto: Annika Hector Madvig

Andras berättelser viktiga

Andra människors berättelser var viktiga för oss som var på konferensen.

– När man är på en stor konferens och får vittnesbörd från församlingar med ett lyckat arbete med barn, kan man lätt få en känsla av att andra har det så enkelt i sitt arbete, säger barnledaren Mia Einarsson. Därför var det så trosstärkande när vi fick flera vittnesbörd från personer som blivit kristna som barn i små enkla sammanhang. De personerna vittnade om trofasta ledare som inte gav upp trots att barngrupperna var tynande.

Christina Johansson, förälder och barnledare fyller i:

– Ja, tänk att ingen grupp är för liten! Man kan ha söndagsskola för bara ett barn. Tänk han som sa att han var det enda barnet som kom under lång tid, och ledaren stannade kvar! Det kan ha stor betydelse för framtiden!

Hur behöver kyrka och familj varandra? Huvudansvaret för barns fostran ligger på föräldrarna, men ofta har ansvaret för barnens andliga utveckling lagts över på kyrkan. Kyrkan i sin tur försöker ge barnen allt de behöver på några få timmar i månaden. På detta sätt missar man den potential som finns i att kyrkan kan rusta föräldrarna till att leda barnen till Jesus. Terry Scalzitti och de andra talarna från Orange i USA gav oss många tankar kring detta.

Föräldrarnas roll

Marta Fjällström, barnkörledare, blev påmind om att vi måste lyfta fram föräldrarnas roll i att förmedla tron och trons liv i hemmet och Henny om hur viktigt det är med andakt, bibelläsning, bön, samtal och sång hemma:

– Efteråt har jag funderat mycket på hur det ser ut i våra hem idag. Känner vi oss trygga i denna uppgift? Och om vi känner oss osäkra, vågar vi erkänna det? Och till vem ska vi vända oss för att få hjälp?

– Vi behöver i ELMs verksamhet arbeta med att styrka och stötta hemmen, säger Bodil och Annika fyller i:

– Genom ett samarbete mellan kyrka och familj skulle vi få föräldrar som känner sig uppbackade i sina samtal med barnen och i hur de kan vara kristna förebilder. Vi skulle få barnledare som inte upplever att barnens andliga liv hänger på om de får till söndagsskolan eller inte. För barnen skulle budskapet förstärkas, genom att det som sagts i kyrkan stämmer överens med det man redan hört i hemmet och tvärtom. Förutsättningen för en levande tro, som smittar av sig på alla som barnen möter i sin vardag, skulle öka. Då blir mission något naturligt!

Annika tar fäste på framtiden och fortsätter:

– Den viktigaste arenan för samarbete kyrka och familj är hemföreningen. Tänket måste spridas på bredare front i våra gemenskaper och Guds helige Ande måste få verka över tid. Man behöver inte göra det så svårt, mycket handlar om att underlätta kommunikationen mellan ledare och föräldrar.

–Ja, säger Bodil, vi kan ge handfasta tips till alla familjer, ordna samtalskvällar och erbjuda seminarier. Jag tror att apologetik är en viktig punkt. Den gör att man ser att tron på Kristus är ett trovärdigt alternativ till det som erbjuds runtomkring.

Vi som var med på barnledarkonferensen är tacksamma till Gud för allt den gav och vi ser fram mot att se hur samarbetet mellan kyrka och familj kan växa vidare i våra sammanhang i ELM. Det här är bara början!

Sida vid sida – kyrka och hem

2022-09-08 /

Du har nog inte missat att jag tycker om apologetik och brinner för att hjälpa barn att tänka igenom sin kristna tro. Därför blev jag väldigt glad när Pingst ung bjöd in mig till att medverka i ett av deras avsnitt i projektet Sida vid sida. Sida vid sida är en resurs som vill utrusta församlingar att kunna möta och leda föräldrar i deras viktiga uppdrag. Det finns inspelade föreläsningar om olika ämnen och samtalsfrågor som man kan använda efter man har tittat. En fantastisk möjlighet för er som församling att fylla föräldrasamlingar med meningsfullt innehåll!

Avsnittet jag medverkar i handlar om hur vi kan prata apologetik med våra barn. Här finns samtalsfrågorna. Håll till godo och sprid vidare!

Jag är så tacksam för att får jobba med inspiration för ledare och föräldrar i min tjänst i ELM Syd!

Boktips – 100 kreativa böner

2021-03-30 /

100 kreativa böner – För församling och familj av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad, Barnskivor.se, 136 s.

För mig är det ofta en utmaning att hitta tid och utrymme för bön, både enskilt och tillsammans med andra. Tillsammans med barn är det viktigt att fundera på hur jag som förälder eller ledare kan hjälpa barnen att kunna prata med Gud på ett naturligt sätt och komma till honom för både tillbedjan, förlåtelse, hjälp och tacksamhet. Jag brukar ibland säga att det inte finns något i Bibeln som vi inte kan undervisa barn om, men att vi behöver tänka på hur vi undervisar. På samma sätt tror jag det kan vara med bönen – barn behöver samma helhet i bönen som vuxna, men vi kan behöva fundera på hur vi ber för att hjälpa barnen att fokusera, förstå Guds storhet och hans omsorg om dem i bönen.

Genom åren har jag fått med mig olika bönetips – färdigskrivna böner, popcornbön, duplobön, bönestationer, m.m. Nyligen gav Barnskivor.se ut en bok av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestad med inte mindre än 100 bönetips för församling och familj som författarna samlat på sig genom åren när de arbetat med barn och familj i kyrkan. “100 kreativa böner” är en sådan där idébok som man som barnledare eller förälder vill ha i hyllan för att kunna ta hjälp av för att hitta olika sätt att be med barnen. Boken är indelad i sju kapitel där de två första fokuserar på olika inriktning i bönen, med tillbedjan, tack, förlåt och önskningar i första kapitlet och bön för andra och varandra i andra kapitlet. Jag uppskattar att fokus på tillbedjan kommer först i boken, precis som bönen Vår fader börjar med tillbedjan av Gud innan våra önskningar kommer in. De fem följande kapitlen är mer indelade efter olika sätt att be – bönelekar, bönespel, pysselböner, bönestationer och böner kopplat till undervisning. I någon mån överlappar de två typerna av kapitel varandra, men indelning är ändå att bra sätt för läsaren att kunna dyka ner i registret och lätt hitta idéer för antingen den inriktning man vill ha på bönen, eller hur man vill be.

Det finns en stor rikedom bland böneförslagen och det märks att författarna har en djup längtan efter att bön ska vara naturligt och roligt för barn. De säger i bokens inledning att ”syftet med de kreativa bönerna är att barnen ska tycka att det är roligt att be till Jesus, att våga be ut hans namn högt och att man kan be och tacka Jesus tillsammans i sin familj eller barngrupp!” Ibland berättar någon av författarna hur ett sätt att be uppkommit, som ”kojbönen” som uppstod när Alexandra och hennes dotter kom på att det var lättare att be under täcket med en ficklampa tänd, än utanför täcket.

Även om författarnas fokus är bra och det är positivt att få många olika kreativa idéer på hur man kan be kan jag fundera på vad vissa förslag gör med vår gudsbild. Finns det en risk att bön mest blir en lek, där ballongen som ska slås fram och tillbaka mellan deltagarna får mer fokus än samtalet med Gud? Finns det en risk att Guds helighet förminskas när man ska kasta popcorn och den som lyckas fånga det med munnen får tacka Jesus för något? Även om det är viktigt att barnen upplever att relationen med Gud kan vara rolig, och att Jesus lyssnar på oss oavsett omständigheter, tänker jag att det är viktigt att bönen också får vara lika allvarlig och på allvar som för vuxna.

Med det sagt kommer jag ändå ha glädje av boken. Den kommer att ge inspiration när jag behöver hitta nya sätt att be och med 100 idéer går det alltid att hitta något som fungerar bra och går att anpassa till de barn och de sammanhang jag är i. För det är viktigt och riktigt att be tillsammans med barn och hjälpa dem att samtala med och lyssna på Gud.

SKATTEN – på digitalt äventyr med Gud

2021-02-18 /

Sedan 2012 har Salt – Barn och unga i EFS tillsammans med Søndagsskolen Norge gett ut söndagsskolmaterialet SKATTEN i Sverige. Jag har använt det som ledare i barngrupper i lokal församling och även haft möjligheten att få arbeta på riksnivå med att utveckla SKATTEN och inspirera ledare.

Nu i pandemitider har barngrupper och söndagsskolor fått ställa om sin verksamhet. Många provar digital söndagsskola där barn och ledare träffas via Zoom eller annat digitalt verktyg. Här passar SKATTEN in väldigt bra! SKATTEN är till stor del digitalt baserat, det har en pedagogisk och genomtänkt struktur som är enkel att tillämpa i digitala möten och det sätter Bibelns berättelser och barnens tro och erfarenheter i centrum.

I Roseniuskyrkan där jag är ansvarig för barnverksamheten har vi haft söndagsskola på Zoom sedan januari i år. Jag vill dela med mig av våra erfarenheter och ge tips om hur man kan arbeta med SKATTEN digitalt. Jag gör det utifrån SKATTENs fem samlingsdelar – Gemenskap, Berättelse, Eftertanke, Uppdrag och Avslutning – och den numrering som de olika momenten i samlingen har.

Om du inte känner till SKATTEN sedan tidigare kan du läsa mer på skatten.nu. Materialet finns att köpa i SKATTENs webbutik. När du köpt ett paket laddar du ner en zip-mapp där ledarhäfte, agenda, unika moment för varje samling, sånger, m.m. ingår. Du får ett konto i webbutiken och kan ladda ner mappen flera gånger till olika enheter. Just nu finns det fyra paket att köpa, men det kommer fler. Tanken är att det ska finnas sex paket med 12 samlingar vardera plus ett jul-, ett påsk- och ett gudstjänstpaket.

Att lägga upp en digital samling

Gemenskap – vi ser varandra och känner att vi hör ihop i Guds rike

Var två ledare – en som sköter det tekniska, släpper in barnen i mötet och stänger av mikrofoner vid behov och en som leder samlingen. Ha alla kamerorna på och mikrofonerna av. Visa barnen hur de ska sätta på mikrofonen när du ber dem prata. Säg hej till alla barn, nämn dem vid namn och låt gärna var och en berätta något, t ex vad deras favoritdjur är eller något som hänt i veckan.

01 Inledningssång – det går inte att sjunga gemensamt med mikrofonerna på, men ledaren kan dela en sång i Zoom, antingen bara ljud eller en film med rörelser, och barnen kan sjunga där hemma med mikrofonerna avstängda. Jag har använt sången ”Kom och se” flera gånger. Tänka på att även dela ljudet och inte bara skärmen.

02 Tack och bön med tre ljus – vi har låtsats att var och en har en tändsticksask och tre ljus framför sig. Så har vi tillsammans tänt det första ljuset, ledare har bett den första bönen, lämnat tyst så att barnen kan be därhemma, och sedan tänt det andra ljuset, osv.

03 Skattkista – den stora skattkistan vi använder i kyrkans lokaler är lite stor att visa i Zoom så jag har valt att använda en hemlig tygpåse i stället. Jag tar upp det som ligger i påsen, frågar något barn om vad det är och vilken bibelberättelse det skulle kunna handla om idag. En del barn sätter spontant på sin mikrofon och ger en kommentar. Det fungerar bra.

04 Kollekt – här brukar vi ta upp kollekt till [Kom och se] som är ELMs missionsprojekt för barn. Jag delar min skärm och visar ett foto från något av våra missionsprojekt och på bilden står ett swish-nummer. Barn tar hjälp av sina föräldrar med att swisha. Som ledare kan jag också swisha en gåva och när jag hunnit göra det vet jag att de flesta barn och föräldrar också hunnit klart.

05 Minnesversövning – det här momentet flyttar jag runt i samlingen och tar där det passar. Vid en samling började vi med att sjunga ”Så älskade Gud världen” och jag delade filmen med rörelser. I en annan samling bytta jag ut vissa ord i en minnesvers till bilder och delade min skärm. Barnen fick gissa vad det skulle stå i stället för bilderna. Jag lät ett barn i taget svara. Sedan läste vi hela versen tillsammans, barnen med mikrofonerna av.

Berättelse – Vi upplever och lär oss berättelsen med många intelligenser och med hela vår varelse

06 In i Bibeln – jag brukar visa upp min vanliga Bibel och fråga barnen vilka två delar man kan dela in Bibeln i (GT och NT). Just nu använder vi paket 1 och följer berättelser i Matteusevangeliet så något av de äldre barnen brukar komma ihåg vilken bibelbok vi håller på med när jag frågar om det.

07 Dagens berättelse – många, men inte alla av SKATTENs berättaralternativ fungerar att använda i en digital samling. Berättarbilder med manus fungerar bra att dela på skärmen och det blir lätt för barnen att fokusera. Om man vill använda tala-måla-bilden kan man dela sin skärm så att bilden syns. I menyn när man delar skärm i Zoom kan man välja ”Annotate” (anteckningar), välja färg och tjocklek på pennan och rita på bilden. Det ritade går att spara innan man slutar dela skärmen. Dockteater fungerar utmärkt att genomföra. I Zoom finns till och med en funktion med videofilter där du kan välja att visa en virtuell scen. Monolog, lekberättande med musik, film och ljudberättelse har jag inte provat än, men ser inga svårigheter med att använda det digitalt. Jag har heller inte provat flanellograf än. Det skulle nog fungera bra. De berättarformer som jag tänker är svårare att använda är drama, lekberättande, berättande med vandring och TV-program. Om man är flera ledare och barn i ett hushåll kanske man kan hjälpa åt att genomföra någon av dessa berättarformer.

Eftertanke – Vi funderar över berättelsen och är öppna för vad Gud vill visa oss

08 Dagens fråga – Jag brukar lägga dagens fråga i ett lite större kuvert, med ett frågetecken på. Jag håller frågetecknet mot kameran, drar upp frågan vänd att barnen och ber ett barn läsa den. Sedan får barnen räcka upp handen och svara en i taget vad de har för tankar. Ibland ställer jag följdfrågor, ibland delar jag med mig av mina tankar.

09 Eftertanke – detta moment har jag anpassat efter hur mycket tid vi har och vad som är genomförbart. Vi har bara 45 min söndagsskola nu, så momentet har kortats ner jämfört när vi ses i kyrkans lokaler.

10 Jesusminut – Jesusminuten går bra att använda. Dela ljudet. Musiken och tickandet hjälper barnen att hålla ett lugnt fokus.

11 Bön – den föreslagna bönen där barnen ska upprepa ledarens bön fungerar bra, men man kan också be på andra sätt. Jag har använt mig av duploklossar. Flera barn har snabbt hämtat egna klossar hemma. Barnen har fått berätta om de har några böneämnen, sedan bygger jag en kloss för varje bön som bes. Jag inleder och avslutar bönen och uppmuntrar de barn som vill att slå på sin mikrofon och be däremellan, vilket främst några äldre barn har gjort.

Uppdrag – Vi låter berättelsen komma ut i våra huvuden, hjärtan, händer och fötter

12 Uppdrag – vi har inte gjort så många av uppdragen hittills. Dels på grund av tidsbrist, dels på grund av vad själv uppdraget innebär. Alla har inte skrivare hemma, så målarbilden har vi inte använt, men jag har tänkt att man skulle kunna mejla bilden till familjerna så kan de som har skrivare kan måla den vid ett annat tillfälle. Vissa uppdrag kräver mycket material och kan ta tid att genomföra. Vi har mer valt att fokusera på momentet lek, se nedan.

Avslutning – Vi ber att Gud ska fortsätta att välsigna oss varje dag i våra liv

13 Lek – det varierar om det går att använda den föreslagna leken eller inte. Det är positivt om barnen kan få röra på sig. Att leka en lek där barnen får hämta något fungerar bra och ofta kan man baka in dagens tema på något sätt. När vi pratade om Petrus bekännelse av Jesus som Messias, fick barnen hämta saker som började på M, sedan på E, S, osv tills de alla kunde lägga ihop ”MESSIAS” av sakerna.

14 Ta med hem – barnen sitter redan hemma och jag hoppas att steget till att fortsätta prata om samlingen med familjen därmed ska vara lätt att ta. I vår kyrka skickar vi barntidningen Droppen till alla barn också.

15 Vår Fader – filmen med rörelser går utmärkt att dela om inte ledare vill visa rörelserna själv.

16 Sång – vi har inte hunnit med en sång till här, men det är fritt fram att välja bland SKATTENs sånger.

När vi slutar brukar alla få sätta på sina mikrofoner och säga hejdå till varandra och ge varandra en luftkram.

Jag upplever att barnen är aktiva och fokuserade under samlingen. Vi har 20-25 barn i åldrarna 3-10 år och det kan ibland var svårt att veta om de yngsta hänger med. Fördelen är att de ofta har en förälder i närheten som hjälper dem att fokusera. Det som kan kännas lite ovant med digital samling är att det är tystare än att vara i samma rum som barnen, eftersom barnens mikrofoner är avstängda för det mesta. En fördel med den tystare digitala samlingen, där man som ledare inte behöver fokusera på att hålla ordning, är att det är enkelt för en hjälpledare att prova på att ansvara för delar av samlingen. I söndags var vi två som gjorde ungefär hälften var av samlingen och det fungerade utmärkt och blev en lagom utmaning för den nya ledaren.

Jag är så tacksam för att SKATTEN finns och för att det är så lätt att använda i digitala samlingar. Jag vill verkligen uppmuntra dig att prova också!

© 2025 Barnpedagogen

Tema av Anders Noren — Upp ↑