100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen, redaktör Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 123 s.
Jag har tidigare recenserat ”100 kreativa böner” av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestöd. Den boken har sedan fått en uppföljare i ”100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen”. I uppföljaren har Alexandra Hyllerud som redaktör samlat 100 pedagogiska idéer från 26 olika personer med erfarenhet av att dela tron med barn, i hemmet, i kyrkan eller någon annanstans.
Tipsen är indelade i sex teman: ”Bibelord”, ”Lekar och utmaningar”, ”Undervisning”, ”13 snabba”, ”Familjegudstjänst” och ”Inspiration och uppmuntran” och här finns något för alla – du hittar tips som passar yngre eller äldre barn, små och stora grupper samt ledare som älskar upptåg och ledare som älskar lugna aktiviteter.
Det är en styrka att det är många olika personer som bidragit till boken. Det skapar en större möjlighet för många barnledare att hitta något som passar i deras sammanhang. När jag förbereder undervisning för barn har jag börjat ställa mig frågan: vad kommer de att minnas efteråt? Kommer de minnas att de fick godis eller kommer de minnas att evangeliet är ett gott budskap? Kommer de minnas att vi kan komma med alla våra känslor till Jesus eller kommer de minnas att de lekte arga leken på söndagsskolan? I ”100 kreativa tips” får läsaren många förslag på hur man kan lära ut eller poängtera saker i kristen tro. När jag som läsare väljer vad jag ska använda och inte kan frågan om vad barnen kommer att minnas vara bra att ställa. Understryker det pedagogiska knepet den teologiska sanningen? Om ja, kör på!
Den här typen av idéböcker är perfekt att ha i bokhyllan när man behöver få inspiration till hur man kan undervisa Bibeln och dela den kristna tron i kyrkan och hemma. Allt passar inte alla, men en hel del passar många av oss.
Hur allt började – Den spännande berättelsen om skapelsen av Henrik Mjörnell, illustrerad av Elin Lyhykäinen, Pärlan förlag, 2024, 32 s.
”Hur
allt började” är en bilderbok för barn i förskoleåldern. Den
berättar
om Gud som skapare och
om
hans kärlek till sin skapelse. Med
utgångspunkt i Första
Mosebokens kapitel 1-3
tar
boken upp hur
Gud skapar världen och hur människan vänder sig bort ifrån Gud.
Därefter
berättar den om Guds plan att rädda alla människor genom Jesus,
att vi nu kan vara vänner
med Jesus och att han en dag ska komma tillbaka och skapa en ny
himmel och en ny jord.
Förutom
den berättande texten har varje sida en illustration och en
faktaruta för den som vill lära sig lite mer. Boken inleds med tips
på hemsidor där man kan läsa mer om skapelsen och med en ordlista.
Författaren
skriver med en hög tilltro till Bibelns sanningsanspråk och med en
längtan efter att barn ska få ett förtroende för Bibeln och för
Gud som skapare. Det är en mycket fin ton genom hela boken.
Boken antar ett tydligt ungjordskreationistiskt perspektiv, alltså att jorden är ung och att 1 Mos 1 ska tolkas som att Gud skapar allt på sex 24-timmarsdygn. Även om jag själv inte vet om jag håller med om det perspektivet, tycker jag inte att det är något problem att författaren skriver utifrån det. Det jag däremot tycker blir ett problem är att Mjörnell i sin inledning får det att låta som att ungjordskreationism är det enda skapelsetroende perspektivet. Det stämmer helt enkelt inte. På liknande sätt används begreppet ”evolution” på ett missvisande sätt i ordlistan. Det likställs med ”evolutionsteori”. Barn behöver hjälp att förstå skillnaden på en mekanism och en teori, och mellan olika skapelsetroende perspektiv. Det finns även en del korrekturfel som hade varit klädsamt att få bort.
Boken är vackert berättad både text- och bildmässigt. Samtidigt funderar jag på ett par saker. Bibeltexten i 1 Mos 1 är så otroligt välformulerad, rytmisk och innehållsrik, så jag undrar om en omskrivning någonsin kan bli bättre eller göra det lättare för barn att förstå den? Det är också lätt att vid en omskrivning missa viktiga återkommande element som att Gud skapar genom sitt ord, att människan skapas till Guds avbild och att allt var gott. När det gäller illustrationerna fascineras jag först av de antropomorfa inslaget med Guds hand och av att bilderna samtidigt skildrar rymd och hav realistiskt. När jag kommer till skapelsen av alla djur blir jag besviken. Illustrationerna övergår i stereotypt gulliga sjöstjärnor och dinosaurier med stora ögon. Berättelsen blir därmed mer en sagobok än något som hänt på riktigt.
Faktarutorna
tar upp både teologiska, filosofiska och naturvetenskapliga teman
och kan ligga till grund för spännande samtal mellan vuxna och barn
som läser boken. Jag uppskattar att boken inte bara tar upp
skapelsen, utan har med hela frälsningshistorien och att Jesus en
dag ska skapa en ny himmel och en ny jord.
Bibelguide Tween av Alexandra Hyllerud och Jeanette Ingemarson, Hylleruds förlag, 2024, 159 s.
Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.
Bibelguide Tween är en bok som vill locka barn i 11-12-årsåldern att börja läsa Bibeln på egen hand. I 28 avsnitt ur Nya testamentet får läsaren följa Jesus och den första kyrkan. På två-tre sidor återberättar författarna Alexandra Hyllerud, förläggare och barnevangelist och Jeanette Ingemarson, journalist och teolog, varje bibelberättelse på ett levande och roligt sätt, ibland lite anakronistiskt och ofta med mycket känsla. Till varje avsnitt hör ett fördjupningsuppslag med faktaruta, ett passande bibelord, var man hittar avsnittet i Bibeln, sångförslag samt en utmaning till läsaren. I slutet av boken ändras upplägget till en resedagbok om Paulus, en sammanfattning av en del av breven och en lite längre förklaring av Uppenbarelseboken.
Upplägget är bra, lättläst och lockar till att undersöka Bibeln mer. Däremot lämnar korrekturläsning, sättning och faktagranskning en del att önska. Läsningen försvåras av obekväm styckeindelning, fel sorts talstreck och slarvfel. Tilliten till faktarutorna minskar av uppenbara slarvfel och av att traditioner sägs vara fakta, som att de vise männen var tre och att de hette Kaspar, Melker och Balthasar. Bibelcitaten hämtas från olika biblar och parafraseras ibland, vilket jag tycker är onödigt när målet är att hjälpa läsaren in i vanliga Bibeln.
En del av utmaningarna är riktigt bra, som hur man kan berätta evangeliet för någon annan, medan andra blir mer fokuserade på läsaren än på att lära känna Jesus bättre. Paulus resedagbok är spännande, men jag hade önskat att läsaren fick följa med till fler orter på varje resa samt att det funnits bibelhänvisningar till dagboken.
Boken ger en glädje i att läsa Bibeln och visar på helheten i Nya testamentet, men den hade vunnit på att bearbetas mer innan utgivning.
Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent av John Piper, Rotad, 2021, 141 s.
Mitt förra tips för läsning i december, Juläventyret, riktade sig specifikt till barn. Det här tipset gör inte det. Johan Pipers bok ”Goda nyheter om en stor glädje – 25 andakter för advent” riktar sig till alla som vill ha Jesus i centrum, som den största skatten i advent. Boken passar att läsas på egen hand för en tonåring och uppåt, eller tillsammans i familjen med blandade åldrar på barnen.
Förutom 25 andakter har boken ett förord, en inledning, avslutning och efterskrift som ramar in andakterna. Boken är liten och vacker i sin enkelhet, behändig att ta med sig, ha liggande på köksbordet eller på nattygsbordet.
Varje andakt har några bibelverser som inledning och därefter en betraktelse på två sidor. Andakterna börjar i texterna om Jesus födelse i Lukasevangeliet 1-2 och Matteusevangeliet 2 för att sedan ta upp texter ur Hebreerbrevet och flera andra böcker ur Nya testamentet. Alla ger ett djup och en förundran inför att Jesus blev människan, men också inför hans andra ankomst vid tidens slut.
Boken berättar det glada budskapet, evangeliet om Jesus, om och om igen. Den ger den frid och det hopp som vi lätt missar i adventstiden då mycket blir stress och oro. Det är en bok som sjunger ”O, kom låt oss tillbedja” och det längtar jag efter att få göra! Den här boken får ligga på vårt köksbord och läsas den här advent.
Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.
”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.
Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.
För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.
Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.
Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:
Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.
Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.
Barnens berättarbibel av Thea Brink, illustrerad av Chris Venter, översättning Iréne Antby och Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 235 s.
Barnens berättarbibel, Hylleruds förlag 2023
Hylleruds
förlag har översatt och gett ut ”Barnens berättarbibel”. Det
är en barnbibel som vill förmedla de viktigaste berättelserna i
Bibeln med detaljrika illustrationer och med en textlängd och språk
som passar alla från treårsåldern upp till tioårsåldern.
Boken består av 57 berättelser varav 28 är från Gamla testementet och 29 från Nya testamentet. Varje berättelse har först ett bilduppslag som gestaltar berättelsen, sedan kommer ett uppslag med text och en mindre illustration.
De vise männen besöker Jesus.
Bilderna är färgglada, men har samtidigt en mörk ton över sig. Det jag uppskattar mest med dem är att de ibland lyfter fram detaljer i bibeltexten som vi ofta missar – som att Daniel var gammal när han hamnade i lejongropen eller att Jesus troligen var ett par år när de vise männen kom på besök.
Daniel i lejongropen.
På liknande sätt kan texterna ibland lyfta fram berättelser eller detaljer som inte så ofta återfinns i barnbiblar. Till exempel används inte bara namnen Abraham och Sara utan deras ursprungliga namn Abram och Saraj är med. Jag saknar ändå att författaren inte förklarar betydelsen av de nya namnen som de får. Jag uppskattar att boken har Johannesevangeliets skildring av hur de första lärjungarna träffade Jesus och Andreas roll i det. Däremot tycker jag Nya testamentets kronologi blir rörig i urvalet och ordningen på berättelserna.
Andreas tar med vänner till Jesus.
Det märks tyvärr att boken är en översättning från engelskan. På svenska skriver man kolon före ett citat, men här skrivs kommatecken i stället. Den helige Ande skrivs med stort H i helige, vilket inte görs i svenska biblar. På liknande sätt omnämns Israels folk som israeler, men i svenska bibelöversättningar används israeliter. Berättelsen om Stefanus råkar ha kvar den engelska texten, en miss som må vara lätt hänt att göra, men alltför ofta korrekturläses kristen barnlitteratur för knapphändigt. Texterna kunde också ha granskats noggrannare till innehållet. I berättelsen om Filippus i Apostlagärningarna står det till exempel att han var en av apostlarna, men det var diakonen Filippus som träffade den etiopiske hovmannen och inte aposteln (Apg 6:5-6, 8:1, 4-5) . Layoutmässigt tycker jag att sidorna hade blivit mer harmoniska om styckeindelningen gjorts med indrag istället för radmellanrum.
Många
gånger återberättas bibeltexterna utan förklaringar och
tillämpningar, vilket är bra. Jag tycker det är lite godtyckligt i
vilka situationer författaren ändå gör förklaringar och
tillämpningar. Ibland finns det en koppling från den ena
berättelsen till den andra, men ibland inte alls. Ibland förklaras
svåra ord, som rökelse och myrra, men krubba, som är ett minst
lika svårt ord för barn idag, förklaras inte. En risk när man
skriver om bibeltexter för barn är att man försöker förenkla
språket på bekostnad av skönheten och poängerna. Det kan göra
att texterna blir minst lika svåra och mindre läsbara. I texterna
om Guds förbund med Noa och när Gud ger Mose de tio budorden hade
berättelserna tjänat på att behålla mer av den ursprungliga
bibeltexten.
De tio budorden.
I urvalet av berättelser är det en styrka att GT har med skapelsen, syndafallet, förbunden med Noa, Abraham och Mose och kungatiden. Däremot saknas profettiden helt och berättelserna om Daniel och Ester får inget sammanhang i historien. I urvalet av berättelser i NT är det bra att det finns många olika berättelser om Jesus och att en hel del berättelser ur Johannesevangeliet lyfts fram. Jesus kärlek till människor och hans uppdrag att prata om Guds rike och att dö för människans synd finns med. Pingstdagen och kyrkans början skildras och dopet nämns flera gånger. Däremot blir det ett abrupt slut på Nya testamentet med att Paulus är ute och reser. Hans brev omnämns, men inget sägs om Uppenbarelseboken och Jesus återkomst.
”Barnens berättarbibel” är en av flera barnbiblar som jag tycker är läsvärda. Den ger en del detaljer som inte alltid är med i barnbiblar. Upplägget med vartannat uppslag med bild och vartannat med text gör att vuxen och barn kan stanna upp och prata om vad som ska hända i texten och vad man kan få reda på utifrån bilderna. Formatet – kvadratisk A4-storlek är bekvämt och trevligt att ha liggande på köksbordet och ett bokmärkesband är alltid ett plus.
Denna recension har tidigare publicerats i tidningen Budbäraren.
Aldrig förr har jag fått frågan “Med vilken mening från den här bibeltexten skulle en politiker kunna inleda ett tal?”, men nu har det hänt. Bibelspelet “Ingångar” öppnar för nya frågeställningar för dem som vill läsa Bibeln tillsammans.
“Ingångar” är ett frågekortspel med minimal förberedelse, men som verkligen hjälper en grupp att utforska Bibeln. Spelets grundtanke påminner om att läsa Bibeln genom observation, tolkning och tillämpning för att sedan dela sina upptäckter med andra.
Efter högläsning av en bibeltext får spelarna fem kort var. Turen går runt och korten läggs i en särskild färg- och nummerordning. Reglerna kan anpassas efter åldersgrupp och tidsutrymme. Med ovana bibelläsare eller barn passar en berättelse ur evangelierna, medan det för mer vana bibelläsare är spännande med en annan textgenre.
En spelare lägger ett kort och får själv svara på frågan på kortet, till exempel: “Finns det något i bibeltexten som stör dig?” Gruppen hjälper till med svaret om det behövs. Vinner gör den som först blir av med sina kort. Förutom någon otydlighet i spelreglerna och en utmaning i att spelet kan ta lång tid är detta ett fantastiskt redskap. Det fungerar i såväl barnfamiljer som på ungdomsgruppen och bland vuxna.
Barnens lättlästa bibel av Jacob Vium-Olesen, illustrerad av Fabiano Fiorin, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings förlag, 2021, 197 s.
Bornelings har översatt och gett ut ”Barnens lättlästa bibel”. Som omslaget säger har den som syfte att hjälpa barn att träna på och lära känna Bibeln. Om den skulle finnas att låna på biblioteket skulle du kunna hitta den i hyllan för ”Lätt att läsa”-böcker. De har gemensamt att de har lite text på varje uppslag kompletterat med bilder, korta meningar, lite större radavstånd, inte för svåra ord och ett tydligt typsnitt. Samtidigt är de inte småbarnsböcker, utan ska passa skolbarn så de har ofta formatet av en kapitelbok med bilder som inte är för barnsliga. Allt detta stämmer bra in på ”Barnens lättlästa bibel”.
Boken
består av 27 berättelser
varav 12 är från Gamla
testamentet och 15 från
Nya testamentet. Berättelserna är indelade i tre textlängder och
du kan se vilka som är korta, mellan och långa i
innehållsförteckningen. På så sätt kan en nybörjare på läsning
välja en text på lagom nivå. Efter varje bibelberättelse finns
hänvisningar till var i Bibeln du hittar berättelsen.
Överlag tycker jag att innehållet är väl genomarbetat och det är skickligt att sammanfatta såpass mycket av Bibelns texter på såpass få ord. Enstaka ordval, som ”skona” kan man fundera på om de passar en som just börjat lära sig läsa. Förenklingen av språket går i något fall ut över innehållet, som när Jesus möter barn och texten pratar om att barn är viktiga, utan att få fram hur det har med Guds rike att göra. Texten återberättar bibelberättelserna utan stora tolkningar och utan att vända sig till läsaren med tankar och frågor.
Liksom
i många andra barnbiblar berättas för lite om kunga- och
profettiden i GT och om breven och Uppenbarelseboken i NT. Det är en
särskild brist att Jesus återkomst inte alls tas upp. Istället
slutar boken med en kort sammanfattning om att alla kan vända sig
till Gud utan rädsla på grund av att Jesus dött på korset och
uppstått, samt att han tagit vårt straff och betalat priset.
Därefter sägs det att de som tror på Jesus är på väg till en
framtid i himlen för evigt. Det stämmer dåligt med brevens och
Uppenbarelsebokens undervisning om att Jesus ska komma tillbaka och
återupprätta den här skapelsen.
Bilderna är färgglada och ganska typiska för tecknade serier och filmer om Bibelns berättelser. De fyller hela uppslagen utom området med text. Jag fastnade särskilt för bilden som skildrar de tio plågorna över Egypten. Texten nämner bara att det var tio plågor, medan bilden berättar vad varje plåga var. Att bilderna ger mer information än texten finns på många uppslag och det är en styrka. Ett annat exempel är de skriftlärdas reaktion på att Jesus förlåter synder och botar den lame mannen.
Apropå
slaveriet i Egypten tycker jag det är smart att författaren valt
att börja berättelsen om Mose med att han är vuxen. Det sparar
mycket utrymme i berättelsen och hjälper läsaren att fokuserar på
räddningen ut ur Egypten. Några andra saker jag tänkte på i
enskilda berättelser i GT var att syndafallet kommer i skymundan.
Det omnämns bara i berättelsen om Noa som att människorna blev
onda. I berättelsen om Abraham blir löftet Gud ger lite halvt,
eftersom bara folket nämns och inte landet och välsignelsen (1 Mos
12:1-3). Guds roll i berättelserna om Rut samt David och Goliat blir
inte så tydlig. Ester får en lång berättelse och det är bra.
Daniel illustreras alldeles för ung i berättelsen om lejongropen.
Berättelsen om Jona är lång, vilket är bra så att även kapitel
4 om Jonas sura reaktion och Guds omsorg får utrymme.
Mellan
GT och NT gör författaren en sammanfattning av de 400 tysta åren
då Gud inte sände några fler profeter. Det är ju inte en direkt
bibelberättelse och således finns inte heller någon
texthänvisning, men det hjälper läsaren att förstå övergången
mellan Gamla och Nya testamentet.
Berättelsen
om Jesus födelse är kort, vilket jag tänker är klokt då många
barn känner till den. Man kunde undvikit ordet ”stall”
och
att de vise männen skulle ha varit tre, men det är inte så
farligt. Jesus dop är inte med och inte heller så mycket av Jesus
undervisning, förutom liknelser. Ett antal under skildras. En
liknelse som inte är så vanlig i barnbiblar som finns med är den
om mannen som var skyldig mycket och slapp sin skuld, men inte kunde
efterskänka skulden till den som var skyldig honom lite. Både den
och andra berättelser visar på vårt behov av förlåtelse och att
Jesus dog för våra synder och tog vårt straff kommer också fram
tydligt i berättelserna runt påsken.
Tyvärr saknas berättelsen om hur lärjungarna får den helige Ande på pingsten. Den helige Ande nämns inte alls i boken. Inte heller nämns dopet. Dessa missar drar ner helheten.
Syftet
att hjälpa nybörjare att läsa på egen hand tror jag uppfylls väl
i den här barnbibeln. Många gånger är författaren skicklig i
återgivningen av berättelserna, men det finns som sagt en del
luckor av mer eller mindre allvarlig karaktär. När ditt barn läser
den här barnbibeln – glöm inte att även läsa tillsammans med
barnet i vanliga Bibeln.
Upptäcka Bibeln: Gud har skapat hela världen, mig och min kropp – för barn och vuxna som vill lära sig mer om Guds ord, av Elisabeth Wahl, illustrationer av Helena Swetzén, King’s Kids Sverige, 2023, 44 s.
I februari var jag, som representant för ELM Syd, med och arrangerade konferensen ”Jesus till barnen VAR DAG” i Jönköping. I konferensen ville vi hjälpa föräldrar, församlingsledare och barnledare att ge tron vidare till barn. I King’s Kids monter fanns en alldeles ny bok som på ett förtjänstfullt sätt hjälper föräldrar med just detta. I ”Upptäcka Bibeln” tar Elisabeth Wahl med läsaren hem till Leyas familj. Leya och hennes pappa Abbe brukar läsa Bibeln och prata om vad de läst tillsammans. Boken tar upp skapelsen, min familj och min kropp.
Förutom ett väldigt bra bibliskt innehåller ger ramberättelsen ett gott exempel till familjer hur de kan läsa och prata om Bibeln hemma. När pappa Abbe förklarar saker för Leya får läsarna både en förklaring på svåra ord, t ex vad ”föröka” betyder, men de får också se hur man kan lägga upp egna samtal hemma. Boken är föredömligt kort, 44 sidor i ett kvadratiskt häftat format och med fina akvarellbilder av Helena Swetzén. Det finns små layoutmässiga detaljer som kunde gjorts annorlunda för att texten skulle bli mer vilsam att läsa. Bland annat hade det varit bra om första raden i dialoger och texten mellan dialogerna fått sedvanliga indrag.
Boken går att läsa i ett sträck, men med fördel tas ett avsnitt i taget. Pappa Abbes och Leyas samtal är bara början på de samtal som kan ske hos läsarna. Ibland ställs frågor till barnen som läser eller lyssnar. Det finns också ett appendix med både samtalsfrågor, fler bibelverser och goda tillämpningar som hjälper föräldrarna att fördjupa och förlänga samtalen med barnen. De bibelverser som citeras är från Levande Bibeln. Det är en smaksak, men jag hade kanske valt en vanlig bibelöversättning.
När
skapelsen och skildringen av 1 Moseboken 1 tas upp tycker jag att
författaren på ett balanserat sätt talar om att många är oense
om exakt hur skapelsen gick till, och vad dagarna i texten betyder.
Även om inte en helhetsbild ges av olika synsätt, vilket heller
inte hade passat i det här formatet, får läsaren med sig att det
inte finns helt självklara svar.
Precis
som författaren i appendix tar upp treenigheten som Gud Fader, Jesus
Sonen och den helige Ande hade det varit bra att göra det tydligt
även i berättelsen. Där nämns ”Gud, Jesus och den Helige Ande”
vilket kan förvirra läsaren då alla tre är Gud.
Beskrivningen av synd håller jag inte med om. Det är inte så förvånande utifrån min och författarens olika traditioner, men jag undrar om inte definitionen av synd blir lite väl förenklad. Synd beskrivs som att ”vi vet vad vi borde göra, men ändå inte gör det”. Är det så enkelt? Strax efter förklaras sjukdomar med att de kom in i världen när synden kom, men de kan inte förklaras av att synd bara är att vi inte gör det vi vet att vi borde. I appendix förstärks problemet av att det står att det är ett viljebeslut att synda eller inte och att vi har samma val som Adam och Eva. Det håller inte teologiskt. Adam och Eva skapades och levde först i en perfekt harmoni, vi föds in i en trasig och syndig värld. Oavsett kristnas olika syn på vad arvsynden är har jag svårt att se att Bibeln säger att vi har samma utgångspunkt som Adam och Eva. Men detta är egentligen det enda jag tycker är problematiskt i boken.
Frågor
kring skilsmässa eller barn som bara har en förälder eller ingen
förälder alls tas upp på ett omsorgsfullt sätt och boken
reflekterar mycket av den verklighet barn lever i idag.
Bokens rubrik ”Upptäcka Bibeln” och den långa underrubriken antyder att författaren tänker sig fler böcker i samma serie som tar upp olika ämnen. Jag hoppas det blir så och att denna och kommande böcker kan få vara till stöd för många familjer!
I somras fick jag förmånen att sommarprata för ELU (Evangelisk Luthersk Ungdom). I podden ELU-arkivet hittar du mitt och andras sommarprat. Det finns också på ELU:s hemsida. I mitt sommarprat får ni träffa mig under ett antal olika tillfällen i livet där Bibeln på olika sätt betytt mycket för mig. Det är en berättelse för hela livet – inte bara sommaren, så varsågod att lyssna! Så här börjar det:
– Sofia, glöm inte krucifixet.
Visiret skavde och munskyddet gjorde inandningsluften kvav. Jag hade näst intill undrat om pappa förstod att det var jag som var där, och inte en av mina systrar. Jag var där tillsammans med min ene storebror. Det var mest min bror som pratat. Han är så bra på det. Att prata på om olika saker som hänt, ställa frågor och lyssna. Pappa var trött, orkade inte prata så mycket, men var ändå så klar över vad som hände. De sista orden han sa till mig hade en mycket praktisk betydelse. Glöm inte krucifixet – träkorset som pappa snickrat ihop och jesusdockan som mamma sytt – det som pappa använt i sitt arbete och som jag fått ta över – det skulle stå på pappas kista. Jag fick inte glömma att ta med det från Stockholm till Kinna. Men orden hade också en så mycket djupare betydelse.
– Nej, pappa, jag glömmer inte krucifixet!
Jag heter Sofia Ödman och det här är mitt sommarprat.
Ni ska få följa med och träffa mig vid några olika tillfällen i mitt liv, baserat på ett antal bibelställen som i den situationen betytt mycket för mig. Det är några av de ställen som påverkat mig mycket, kanske mest, men det är inte en heltäckande bild av mig eller min upplevelse av Bibeln/mina vandring med Gud. Musiken jag valt är på samma sätt låtar som betytt mycket för mig och som jag ser bär spår av Skaparen och hans relation till oss människor. Bibeln är en helhet, en stor berättelse där Jesus är huvudpersonen, inte jag. Gud har valt att tala till oss genom sitt ord. Han är avsändare och det finns ett tydligt budskap. Bibeln möter mig och dig i våra liv och olika sammanhang och verser får betyda något extra för oss ibland. Mitt sommarprat handlar om några av min personliga möten med bibelordet. Jag hoppas det ska kunna inspirera dig till att möta Jesus i bibelordet, att brottas, tröstas, uppmuntras och glädjas i det.
Kommentarer