Tag: romarbrevet

Barntidningen Droppen ges ut av ELM (Evangelisk Luthersk Mission) och kommer ut varannan vecka. I varje nummer finns två andakter som passar ihop med söndagarna. I senaste numret skrev jag en andakt om bön. Jag delar den med er här på bloggen också. Läs den gärna hemma med barnen! Och titta in på Droppen och teckna en prenumeration om ni vill få andakter och berättelser i brevlådan varannan vecka.

– Mamma, det är något som inte är bra! suckade Alice.

Mamma var på väg ut ur Alices rum efter att ha nattat henne. När hon hörde Alice vände hon tillbaka till hennes säng.

– Vad sa du, vännen?

– Det är något som inte är bra.

– Okej, är det något du funderar på?

Nej, det var det inte. Alice var inte ledsen för något heller. Men något var inte bra. Kanske mådde hon lite illa. Mamma hämtade en bunke som fick stå bredvid sängen. Sedan stoppade mamma om Alice.

– Försök sova nu, jag tittar till dig om en stund.

Mamma strök Alice över ryggen, gick ut ur rummet och lämnade dörren på glänt. En kvart senare smög mamma in för att titta till Alice. Då sov hon gott. Mamma stod kvar vid sängkanten en stund. Ibland vet man inte vad som är fel, tänkte hon, eller vad man behöver. Inte vet jag om jag förstod vad Alice behövde heller. Nu sover hon gott i alla fall.

Mamma gick ner till vardagsrummet och satte sig i fåtöljen. Hon tog fram sin bibel. Hon höll på att läsa Romarbrevet och nu var hon mitt i kapitel 8. Hon läste vers 22-25 och funderade.

– Tänk att skapelsen, och vi alla, suckar och längtar efter befrielse. Det är lite som Alice ikväll. Så underbart att vi har något att hoppas på, så att vi inte längtar förgäves!

Hon läste vidare i vers 26-27: Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

– Wow! sa mamma för sig själv. Det här måste jag berätta för Alice imorgon. När vi är svaga, när vi inte vet vad som är fel, då vet Anden det och ber till Gud för oss. Vi har någon annan som talar för oss. Vilken trygghet!

Mamma lade ner Bibeln i knät och slöt ögonen.

– Tack Gud, att du hör vår bön, att du känner oss helt och fullt och vet bättre än vi själva vad vi behöver! Tack för att Anden vädjar för oss inför dig! Omslut oss på alla sidor under natten och led oss på dina vägar, i hoppet om att en dag ska allt bli helt bra!