Livet som småbarnsförälder får i Anna Runessons andaktsbok hjälpa till att förmedla vad kristen tro är. Utan stora krav på tid eller koncentration erbjuder den välskrivna boken en paus i vardagen. Bibelversen i början och psalmversen i slutet av varje andakt är en bra ram. Andakterna återspeglar kyrkoåret, trosbekännelsen och centrala ord som synd, frälsning och helgelse. Jag uppskattar att varje andakt har två rubriker – en mer teologisk och en mer vardaglig.
Bibeln bör vara utgångspunkten i en andaktsbok och även om bibelorden ibland är tagna ur sina sammanhang fungerar de väl till texterna. För den som är hemma i den svenska evangelieboken fördjupas bibelorden ännu mer. Psalmverserna är en skatt och kunde mer explicit uppmuntrats att användas som böner.
I sin presentation av kristen tro och Gud får boken en slagsida åt befrielseteologi. Jesus är mer vår förebild och befriare från den trasighet som drabbat oss, snarare än vår Herre och frälsare från den synd vi är skyldiga till. Kristen tro tenderar därmed att framstå som moralistisk; vi ska göra gott för att uppnå en rättvis värld. Det finns också ett drag av universalism och en förenkling av olikheterna mellan olika livsåskådningar.
Sist i boken finns en ordboki “kyrkiska”. Tanken är fantastisk, men listan hade behövt en noggrannare granskning. Missar som att Kristus skulle betyda “Herre” på grekiska (det betyder “den smorde”) och beskrivningen av att kristna på pingstdagen firar att vi är olika (snarare än den helige Ande) får mig att bli mer kritisk till annat i boken.
I andakten om tvivel tar författaren upp att det råder samstämmighet bland historieforskare att Jesus har funnits. Det är gott att kristen tro på det sättet förankras i historien, precis som den genom Runessons bok får ta plats i vardagsbestyren som småbarnsförälder.
Vända våra hjärtan till varandra – Guds föräldraskap och
vårt, Ingela Wahl i samarbete med Olof Brandt, King’s Kids och Bibeln idag
2022.
Ingela Wahl har nyligen kommit ut med sin tredje bok, denna gång i samarbete med Olof Brandt. Medan hennes tidigare böcker fokuserat på relationer över generationsgränser (Alla åldrars församling, 2013) och på familjen som helhet (Familjen – ett team, 2015, läs mer här) zoomar hon nu in på föräldraskap.
Utifrån övertygelsen att föräldrar är de viktigaste för
barnen när det gäller att visa på vem Gud är och på vägen till en relation med
honom, skriver Ingela Wahl om Gud som förälder och vad det innebär för mänskligt
föräldraskap. Hon lyfter fram vikten av att se barn som gåvor och därefter
talar hon om hemmet som en central plats. I kapitel 5 går hon mer praktiskt in
på hur man kan göra som förälder för att ge gudstron vidare till barnen för att
i kapitel 6 tala om vikten av att vara del av en församling. De två sista kapitlen
riktar sig till församlingsledare respektive till barn och handlar om hur dessa
grupper kan tänka kring föräldrar de möter eller har.
De tankar som förs fram i boken är välgrundade i Bibeln.
Författaren lyfter fram att det finns två saker som är konstanta – Guds karaktär
och hans ord (s 12). Att vilja följa och hämta näring i Guds ord i
föräldraskapet genomsyrar hela boken. Många bibelord skrivs ut. Det är skönt för
läsaren, samtidigt som det kan vara nyttigt att behöva slå upp Bibeln själv och
se sammanhanget till det som citeras. Ingela Wahl har själv lång erfarenhet av
att vara förälder och att jobba med familjer, men hon styrker även sina tankar
med hjälp av många andra erfarna författare och ledare för barn och familj. Även
här återges många citat.
Jag kan ibland uppleva boken lite rörig. Det är många typer
av rubriker och jag har svårt att minnas vad som var poängen med det jag läst.
Då är de grå rutorna fantastiskt bra! De återkommer några gånger per kapitel och
innehåller en fråga att fundera på för läsare, samt något att göra tillsammans
med sin familj. Det gör att boken blir ett verktyg in i läsarens vardag.
Författaren lyckas väl med att uppmuntra föräldrar att göra
sitt bästa och samtidigt erkänna att alla misslyckas. Texten blir inte dömande.
Jag tror att befrielsen i att få omvända sig och börja om på nytt helt gratis
på grund av vad Jesus gjort kunde lyfts fram lite mer, likväl som att det inte
är vi som räddar våra barn, utan Gud. I det sista kapitlet som riktar sig till
barn beskrivs det på ett bra sätt hur man lära känna Jesus och blir räddad av
honom.
Jag uppfattar att boken riktar sig till föräldrar som redan
är kristna, och som behöver förstå sin roll och uppmuntras och utrustas i att ge
vidare Jesus till sina barn. Det hade varit intressant att få med ett perspektiv
av hur man gör som förälder om man själv precis har blivit kristen, om allt med
Bibeln, bön och församling är helt nytt. Men det kanske är en annan bok?
Föräldrar kan uttrycka att de saknar tid, struktur och språk
för att ge den kristna tron vidare till sina barn. I ”Vända våra hjärtan till
varandra” får du som förälder tips på att hitta tid och struktur, men framför
allt får du ett språk för att tala om Gud och livet med honom med dina barn!
En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.
Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.
I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.
Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.
Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.
På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.
Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.
Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.
När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.
Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.
Utforska Bibeln 1 och Bordssamtal för familjer 1 – Hur allting började, Alison Mitchell, översättning Nina Henricsson och Ewa Edén-Modén, Reformedia 2021.
Förlaget Reformedia (med varumärket Rotad) har satsat på att översätta det brittiska bibelläsningsmaterialet Utforska Bibeln för barn och Bordssamtal för familjer till svenska. Utforska Bibeln för barn är ett interaktivt häfte där 7-11-åringar får läsa ett stycke i Bibeln varje dag och undersöka det med hjälp av frågor, uppgifter och klistermärken i häftet. Bordssamtal för familjer bygger på samma bibeltexter som i Utforska Bibeln och är tänkta att fungera som uppföljning av barnets egna bibelläsning. Just nu finns fyra häften av varje på svenska. Varje häfte innehåller 65 dagars bibelläsning och en del extramaterial. Jag har främst satt mig in i de första häftet för barn respektive för familjer.
Det är ingen hemlighet att jag brinner för Bibeln – där får vi lära känna Gud, vi får möta evangeliet om Jesus som dött och uppstått för vår skull och erbjuder oss ett nytt liv i honom och vi får vägledning för våra liv. Bibeln har betytt mycket för mig genom hela min uppväxt och mitt vuxna liv – även den period då den låg på nattygsbordet och jag inte klarade av att läsa den för att jag brottades så mycket med Gud och vad det innebar att följa honom.
När Christer och Kicki Dahlberg i sin kandidatuppsats vid Johannelunds teologiska högskola undersökte vilka faktorer som påverkat unga att stanna kvar i tron och i församlingsengagemang i vuxen ålder såg de att en faktor var att själv ha fått tag i den personliga bibelläsningen (Dahlberg, Christer och Dahlberg, Kicki. 2020. Från ung till vuxen med tron i behåll. En studie av positiva faktorer för ungas trosutveckling. Kandidatuppsats. JTH).
Under hösten 2021 har det i tidningen Dagen varit en debatt om bibelläsning. Det var en ovanlig debatt, då alla debattörerna stod på samma sida – de förstärkte en efter en varandras texter om att vi behöver en ökad bibelläsning bland oss kristna. Vi behöver få fatta på den stora berättelsen, vi behöver förstå helheten, vi behöver beröras av Jesus och följa honom i lydnad, vi behöver leva med Bibeln nära oss i vår vardag, den behöver ligga på våra köksbord och läsas lika frekvent som vi äter mat.
Det
är heller ingen hemlighet att jag brinner för barn och pedagogik.
Jag önskar att fler och fler barn ska få lära känna Jesus och
leva sin liv i hans efterföljd genom Guds ord och att de ska få
hjälp att göra detta genom pedagogiska verktyg och genomtänkta
föräldrar och ledare.
Utforska
Bibeln
och Bordssamtal
för familjer
är ett välkommet verktyg för svenska barnfamiljer. Första häftet
börjar med texter ur Apg 1-4 och fortsätter sedan med texter från
1 Mos 1-22 och Matt 1-7. Det är en styrka att börja med
Apostlagärningarna där barnet får hjälp att förstå vad
kristen tro är, vilket uppdrag apostlarna fick och vad det innebär
att vara en kristen. Det är också bra att varva olika bibelböcker
från GT och NT i ett häfte, så hinner barnet inte tröttna på att
en bibelbok är väldigt lång. Häftena
förmedlar tydligt att Bibeln har med mig att göra, samtidigt som
fokus ligger på Gud och att inhämta kunskap och lära känna honom
genom Bibeln.
Utforska
Bibeln
passar att använda för barn som lärt sig läsa och är i
upptäckaråldern. Materialet uppmuntrar dem till att läsa och
undersöka Bibeln på egen hand. Bordssamtal
riktar sig till föräldrarna och är ett redskap för familjen att
samtala vidare om vad barnet läst i sitt häfte. Det går att
använda Utforska
Bibeln
och Bordssamtal
fristående från varandra, men jag skulle rekommendera att använda
dem parallellt. Det är en styrka att både den enskilda och
gemensamma bibelläsningen uppmuntras. Tanken i bordssamtalen är att
man i familjen bygger vidare på vad barnet läst och bara läser
några av bibelverserna som fanns i Utforska
Bibeln.
Tillämpningen i Utforska
Bibeln
är ofta att tänka och be. I Bordssamtal
blir tillämpningen rikare genom att man just uppmuntras att ha ett
samtal om bibeltexten och vad de betyder för oss. Bordssamtal
visar också på att en del frågor – som hur man ska förhålla
sig till skapelsetexterna i 1 Mos 1-2 – inte enbart kan besvaras
direkt till barnen, utan föräldrar behöver hjälpa barnen att
förhålla sig till de olika perspektiven och hitta poängerna i
texterna.
Båda
häftena ger tydliga instruktioner för hur du kan lägga upp en
bibelläsningsstund respektive ett samtal i familjen. Instruktionen i
Utforska
Bibeln
om att bestämma tid och plats för att läsa Bibeln, ta fram Bibel,
penna och häftet, be Gud hjälpa dig att förstå, läsa dagens
UB-sida och bibelställe, tala med Gud om vad du läst och lärt dig
och prata vidare med en vuxen eller en kompis, är konkret och enkel
att följa. Det påminner om andra material för barn och vuxna från
t ex Bibeln idag.
Medan Bordssamtal är tryckt i svartvit layout är Utforska Bibeln något plottrig med många färger. Samtidigt tror jag att den skapar en lust att undersöka och genomföra uppgifterna hos barnen. Jag kan sakna sidnummer, särskilt på de första och sista sidorna där man inte kan hitta rätt genom att gå till rätt dag. Rent pedagogiskt finns det småsaker som jag reagerar på – är mitt smeknamn jämförbart med att de första kristna kallades kristna? Var det ett smeknamn? Ett annat exempel är att för mig är ”pratkvarnar” ett negativt laddat ord, men i materialet används det i positiv mening. Fungerar det? En liten detalj som för mig visar på att man vill förmedla bibeltexterna så korrekt som möjligt är att under dagarna om Noas tas det upp att det var 7 par av alla rena djur och 1 par av alla orena djur som gick ombord på arken. Det visar på att förmedla Bibeln till barn inte handlar om att förenkla innehållet utan om att kommunicera pedagogiskt. Däremot tycker jag att man när det gäller Johannes Döparens dop blandar ihop det för mycket med dopet som Jesus befaller oss att utföra.
Det märks på olika sätt att materialet inte är svenskt, svenska flaggan är till exempel inte med bland exempel på olika språk. Teologiskt märks en reformert ton i frågor om frälsning och utkorelse. Bordssamtal har ett helt uppslag med rubriken ”Hjälp! Är mitt barn en kristen?”. Detta krockar rejält med en barnsyn och barnteologi i kristenheten i Sverige där vi många gånger upphöjer barnet till att ha en närmare relation till Gud än vuxna, med tankar om att alla barn tillhör Gud från början. Jag tycker att denna krock är nyttig. När jag läser Bibeln kan jag inte förstå annat än att barn, precis som vuxna, behöver blir räddade genom Jesus och de behöver få höra att de behöver omvända sig och blir frälsta. Samtidigt är tron på Jesus för barn som växer upp i kristna familjer många gånger så självklar, att det kan vara farligt att börja tala om dessa barn som att de inte skulle vara frälsta. Här behöver vi balansera väl utan att tumma på Bibelns sanningar.
Utforska
Bibeln är ett
interaktivt material som på ett engagerande sätt hjälper barn att
börja läsa Bibeln på egen hand. Det har ett tydligt fokus på att
fördjupa sig i Bibeln och på att förmedla evangeliet om Jesus som
Herre och Frälsare. Bordssamtal för familjer hjälper föräldrar
och barn att prata om vad barnet läst och att tillämpa det i sina
liv. Jag rekommenderar varmt materialet!
Mirakel vid sjön (Åttonde boken ur serien Mysteriet med de gömda skriftrullarna), M. J. Thomas, översättning Cecilia Kärnbo, illustrationer Graham Howells (omslag), Michelle Simpson (inlaga), Bornelings, 2021, 125 s.
Serien Mysteriet med de gömda skriftrullarna vill lära ut bibelberättelser på ett fantasifullt och roligt sätt. Vi får följa med barnen Peter och Mary och deras hund på resor tillbaka till Bibelns tid, från skapelsen och framåt. I den åttonde boken kommer barnen till tiden då Jesus vandrar runt i Galiléen, undervisar och botar. Peter och Mary blir barnen som lärjungarna ville visa bort, men som Jesus möter med “Låt barnen komma till mig”. Under berättelsens sju dagar sammanför författaren fler bibelberättelser än vad som troligen skedde, men för berättelsens skull är det gångbart. Längst bak i boken finns bibelhänvisningar till alla berättelserna, vilket är ett stort plus.
Vid varje tidsresa får barnen med sig en skriftrulle med hemlig skrift. De måste få fram skriften i tid för att kunna resa hem igen. Hur de löser skriften känns godtyckligt – det verkar som att de ska säga rätt ord, eller komma fram till en viss teologisk poäng, men barnen får inte några konkreta ledtrådar. I stället är det utifrån sina upplevelser med lärjungarna och Jesus som de råkar komma fram till rätt saker. Väskan där barnen förvarar skriftrullen väcker nyfikenhet både bland vänner och fiender, däremot reagerar knappt någon på barn klädda i jeans och tröja eller på hunden – ett föraktat djur i Israel på Jesu tid.
Böckerna har stor stil, enkelt språk och illustrationer på många uppslag. De passar att läsas på egen hand av en 8-12-åring. Tidsresor är tacksamma som spänningsmoment och förflyttningen i tiden som initieras av ett lejons rytande och den hemliga ingången bakom en bokhylla för tankarna till Narniasviten. Många långserieböcker bygger på ganska platta och statiska karaktärer, vilket också märks i denna serie. Peter och Mary samtalar ibland på ett stereotypt sätt och fariséerna blir starkt karikerade. Det finns detaljer i berättelsen – som en medaljong – som aldrig får sin förklaring och jag misstänker att man behöver ha läst hela serien för att förstå.
I boken växer lärjungarnas insikt om att Jesus är Guds son fram, samtidigt som det religiösa ledarskapet planerar att döda Jesus. Det lockar till fortsatt läsning i nästa del i serien.
Små bibelhjältar: Noa, Josef, Jona, Daniel, Pojken med brödet och fiskarna, Petrus, Påsken, av Victoria Kovacs (översättning Tomas Hagenfors), illustrerad av Catherine Groenewald, Tomsing, 16 s per bok
Små, korta böcker för barn med enskilda bibelberättelser har länge funnits på marknaden. Från min egen barndom minns jag kanske mest Verbums serie “Bibeln berättad för barn”, en översättning från holländska med färgstarka och samtidigt bleka illustrationer.
Ett nutida exempel ärTomsings häften som de kallar “Små bibelhjältar”. Serienamnet antyder att man ska hitta en hjälte i varje sextonsidigt häfte och i de sju jag läst gör titlarna tydligt vem det är: Noa, Daniel, pojken med matsäcken, och så vidare. Samtidigt finns det en större hjälte som ibland lyser igenom. I “Petrus” och “Påsken” blir det tydligast där Jesus, Guds son, får mer fokus. Bibelns hjälte är först och främst Gud och hans handlande, och det kunde varit ännu tydligare i alla böckerna.
Texten är enkel med en till två meningar på varje uppslag. Illustrationerna är färgstarka, mjuka och barnsliga. Ibland är de lite för gulliga och jag kan fundera på om de försvårar för barnen att förstå Bibelns historiska sanning i relation till alla sagoböcker de läser. I varje berättelse följer ett litet får med och betraktar nyfiket allt som händer. Läsaren kan identifiera sig med fåret och på så sätt följa med in i berättelserna och uppleva dem nära.
På baksidan av varje häfte står det var i Bibeln man kan hitta berättelsen, vilket är bra. Det är en utmaning att på några få sidor sammanfatta centrala, djupa och ibland omfångsrika bibelberättelser. Författaren får göra tolkningar och förenklingar. Ibland blir det inte klockrent, men överlag tycker jag detta är fina små häften som hjälper små barn att bli introducerade i Bibelns berättelser.
I slutet av 1980-talet började Åke Samuelsson berätta om Munken och Kulan på Hönökonferensen och otaliga är de barn hört Åke Samuelsson gestalta Bibelns berättelser genom två tioåriga pojkars liv.
En del av berättelserna har kommit ut i bokform och nu senast “Munken & Kulan – Att bära en hemlighet”. Den innehåller fyra episoder med förstärkande illustrationer av Simon Jannerland. Tack vare att berättelserna är så fantastiska kan man stå ut med att den grafiska formgivningen är slarvigt gjord.
Efter en kort presentation av centralgestalterna får vi läsa om hur Kulan rymmer hemifrån för att han gjort sönder rutan på pappas lånebil. Kulan vet hur arg pappa kommer bli, men när de till slut möts får Kulan se något nytt hos pappa – hur mycket han älskar Kulan. Till varje berättelse hör en bibeltext som söndagsskollärare Rune förklarar. “Ingen känner Fadern utom sonen” (Matt 11:27) hör ihop med den första episoden. Både den första och ett par av de andra episoderna talar så starkt om Guds relation till oss människor och våra relationer mellan varandra att jag rörs till tårar.
Åke Samuelsson behärskar berättarteknik fenomenalt bra och han lyckas lyfta fram det humoristiska och dråpliga i allt som kan hända två tioåringar som är lite för busiga, men aldrig menar något ont och gärna vill lära sig mer om Bibeln. Som läsare tröttnar man aldrig på att läsa en episod till. Det märks att bibelberättelserna är invävda på ett väl genomtänkt sätt och jag har mer än en gång förundrats över bibelkunskaper som mina barn har som jag själv inte visste om. När jag frågat: “Var har du lärt dig det?” kommer svaret som en självklarhet “Från Munken och Kulan”.
Kartvärlden Christin S Salander, illustrationer Julia Wingård, 110 s.
Christin S Salander, författare och grundare av bokförlaget Pärlan har just kommit ut med en ny bok som främst riktar sig till 9-12-åringar. Kartvärlden är en vacker kombination av vardagsrealism och fantastiska inslag, och den vill förmedla tröst genom dem för många människor viktiga ledorden tro, hopp och kärlek. Bokens åtta kapitel är rikt illustrerade av Julia Wingård. Bilderna är omvälvande. Det finns ett flöde i dem som gör det vackert och dynamiskt, men även ett mörker där dynamiken stärker det hotfulla i berättelsen.
Boken börjar in medias res med att Saga gläntar på dörren till en portal. Snart backas bandet och läsaren får veta bakgrunden till att portalen dök upp. Berättelsen är boken skriven i jag-form ur Sagas perspektiv. Berättarstilen snuddar vid att vara talspråklig, vilket ibland kan vara lite tjatigt, men för det mesta stärker det barnperspektivet.
Det är lite vagt hur gammal Saga är. Vi får veta att Sagas treåriga syster är sjuk. Dödssjuk. Saga får se sin mammas hopplösa förtvivlan och dras sig tillbaka till sitt rum. Det är där hennes kartbok och bibel plötsligt glimmar till. En kartvärld öppnar sig med en portal in i Guds rike. Saga går in, träffar Jesus och får ett uppdrag att hitta tre nycklar som ska hjälpa hennes familj.
Det är en spännande tanke att synliggöra Guds rike som en annan värld som Saga går in i. Det finns en risk att Guds rike blir något annat än den här världen, som att Guds rike inte finns här och nu och att den här världen inte är Guds. Här lyckas dock författaren i stort sett hålla en bra balans. Ju längre berättelsen fortskrider ju mer närmar sig världarna varandra och Jesus handlande i nuet blir tydligt.
Det dyker upp detaljer som visar på olika kristna traditioner, som en böneduk. Det är inget jag levt med och bruket känns lite främmande för mig, men jag kan tänka mig att det finns andra läsare som känner igen sig.
Det är intressant att fundera på om barnböcker måste ha lyckliga slut. Blir lösningen för enkel i berättelsen om Saga? Jag vet inte. Men en annan familj – en pappa och sonen Oscar, som Saga träffar på sjukhuset breddar perspektivet av att livet inte är så enkelt.
”Kartvärlden”
är en stark berättelse om sorg och förtvivlan där Jesus får
bryta in och förmedla kärlek, tro och hopp. Christin S Salanders
författarskap samspelar väl med Julia Vingårds dramatiska
illustrationer. Det är en utmaning att förklara Guds rike och hur
vi i vår tid lever i ett nu men ännu inte. Här kan berättelsen om
Saga vara ett stöd för barn att förstå hur Jesus verkar i nuet,
men hur vi samtidigt väntar på att han en dag ska komma tillbaka
och återupprätta allting.
Daniel Persson debuterar med ungdomsromanen Fröbärarna, en vardagsrealistisk berättelse med övernaturliga inslag. När Simon börjar på högskolan blir han inbjuden till en hemligstämplad specialkurs vars innehåll ska leda till stora samhällsförbättringar. Mot sin vilja dras Simon in i något som han aldrig kunnat föreställa sig, där verkligheten ställs på ända och makter han inte trodde fanns ger sig till känna. Detta genom ett frö som han och de andra på kursen bär inom sig.
Bokens karaktärer ställs mot varandra. Simon är den ambivalente, hans bandmedlem Emma den som fattar beslut på sekunden och har en enorm styrka kombinerat med övergivenhet, och ledaren för kursen är maktgalen. Vid sidan om finns Simons mamma och professor Martin båda kunde fått ett större djup.
Emma är den som får mest djup av karaktärerna. Hon är övergiven och längtar efter gemenskap, samtidigt som hon saknar impulskontroll, är socialt stolpig och våldsam. Hon är intelligent och använder sina förmågor till det yttersta, oftast för att rädda sitt eget skinn. Ibland blir det som hela berättelsen är en avspegling av hennes karaktär. Det blir tidigt våldsamt och läsaren möts av oförklarliga beteende. Spänningskurvan falnar lite av att den onda makten avslöjar sig så tidigt och de goda makterna verkar vara i kraftigt underläge.
Simon förblir trots sin ovilja mot kursens ledare ambivalent som person. När berättelsen når sina mer fantasyinslag i slutet av boken, och Simon agerar på egen hand, växer hans självsäkerhet och jag följer med förväntan vad som ska ske, men så fort Emma åter finns i närheten bleknar han.
Författaren lyckas på ett spännande sätt skildra att den kraft som fröet bär på varken är ond eller god. Det avgörs helt av vem som tar makten över fröbärarna. Jag ser fram mot att i nästa del förhoppningsvis få se mer av vad fröet i goda makters händer kan åstadkomma.
Flyga med tranor av Margareta Juhlin, Pärlan förlag, 2021, 60 s.
Flyga med tranor av Margareta Juhlin.
“Flyga med tranor” är en bilderbok med fyrfärgstryck i liggande format där Margareta Juhlin står för både text och bild. Läsaren får träffa Ali som i jag-perspektiv berättar om sitt hem i Afghanistan, om sin familj, lillasyster Mitra och om hur de får fly från sitt hem till ett land långt bort.
Läsaren får lära känna det vackra och vardagliga i Afghanistan – hembyn basaren, mullbärsskörd, att flyga drake och skolan. Samtidigt beskrivs kriget, talibanernas lagar och hotet mot Alis familj som är kristen. Författaren drar sig inte för att lyfta alla de starka känslor som väcks hos Ali och Mitra av flykten och på ett drömmande sorgset sätt får en flock tranor i berättelsen representera både flykt och möjligheter.
Berättelsen är välskriven och både jag och yngste sonen trivdes med den vid en högläsningsstund. Ord och formuleringar hjälper till att skapa både en skönhet och dramatik. Bilderna levandegör texten och är fina, med en antydan till Elsa Beskow-stil. Tyvärr upplevs några av dem pixliga eller oskarpa.
Ali berättar i efterhand och i början av boken görs missen att beskriva Afghanistan som ett land långt bort i Asien, fast det är det som är nära och hemma för Ali. Annars är det i boken Afghanistan som är nära och Sverige som är långt bort, tills slutet av boken då även landet de flytt till börjar kännas som hemma. Jesus och hans flykt som litet barn till Egypten med Josef och Maria ger igenkänning och stöd för Ali och hans syster – Jesus och skyddsänglarna finns med dem överallt. På samma sätt skapar Alis kristna tro en gemenskap och närhet till läsare som inte har samma erfarenheter av flykt och olika länder, men som delar tron på Jesus.
“Flyga med tranor” är ett välkommet bidrag till de olika flyktingskildringar och beskrivningar av olika kulturer som just nu är aktuella.
Kommentarer