Tag: pärlanförlag (Sida 1 av 2)

Boktips – Lammet som följde stjärnan

2024-11-05 / Sofia / Inga kommentarer

Lammet som följde stjärnan av Richard Wieland, Pärlan förlag 2024, 28 s.

Advent och jul närmar sig och då passar det bra att tipsa om lite nya och gamla böcker på detta tema. En ny bok för i år är ”Lammet som följde stjärnan” med text och bilder av Richard Wieland. Det är en bilderbok i klumpedumpe-format som passar att läsa tillsammans med 2-5-åringar. Med ett bortsprunget lamm som huvudperson väver författaren på ett fint sätt samman Jesus liknelse om det bortsprungna fåret (Luk 15), herdepsalmen (Psalt 23) och Jesus som grinden och herden (Joh 10) med berättelsen om Jesus födelse (Luk 2, Matt 2).

Illustrationerna är varma och visar tydligt lammets olika känslor genom berättelsen. Lammet tror själv att det är i centrum – stjärnan tänds för att han ska hitta hem till herden, herden kommer till grottan för att träffa lammet och barnet skrek för hans skull. Samtidigt är lammet lite osäker på om han förstått allt rätt i slutet av berättelsen, men då vilar han trygg på herdens axlar och somnar gott.

Författaren förmedlar genom lammet hur ett litet barn fungerar, och ibland även vuxna. Vi drar slutsatser utifrån vårt perspektiv, men Guds perspektiv är mycket större. Medan lammet tänkte på sin räddning just den kvällen hade Gud fokus på allas räddning för alla tider genom barnet som föddes.

Uppslaget med änglakören är en härlig bild. Jag tycker om att änglarna inte har för tydliga drag. På så sätt undviks våra stereotypa bilder av änglar. Samtidigt är det härligt att se ljuset i änglakören tillsammans med en tydliga kombination av rädsla och förundran hos fåren och herdarna.

”Lammet som följde stjärnan” är en varm berättelse som hjälper läsaren att rikta blicken mot krubban och som lockar till vidare läsning för att verkligen förstå betydelsen av Jesus födelse.

Boktips – Sourette

2024-10-02 / Sofia

Sourette av Elisabeth Marie Andersson, illustrerad av Julia Wingård, Pärlan förlag 2024, 226 s.

Elisabeth Marie Andersson har skrivit en äventyrlig och fin uppföljare till ”Noël”, som jag tidigare recenserat. Den nya boken fokuserar, som titeln antyder, på Sourette. ”Noël” slutar med att de tre syskonen Nicholas, Sourette och Adele tas om hand och adopteras av Noëls föräldrar. Äntligen har Noël fått syskon och hon ser väldigt mycket upp till Sourette, men i den här boken skaver relationen mellan dem. Sourette tycker att Noël är barnslig och Noël tycker i sin tur att Sourette är sur och tråkig. På ett fint sätt beskriver författaren hur Sourette närmar sig tonårstiden och allt vad det innebär med känslor, mens och mognad. Sourette bär också på en obearbetat sorg efter sina biologiska föräldrar och en känsla av att hon inte hör hemma någonstans. Till råga på allt kan hon inte läsa. Bokstäver och noter bara hoppas runt.

För att få ett miljöombyte och för att få vara med sin bror Nicholas reser Sourette till London för att satsa på att få spela fiol i den kungliga orkestern. Noël smyger sig i hemlighet med till London och tror att Sourette ska bli glad för det, men det blir mest tvärtom. I London får det båda systrarna uppleva både motgångar och äventyr. Chansen att bli antagen till kungliga orkestern går förlorad för Sourette, men helt nya möjligheter öppnas plöstligt för henne. Noël kommer med i ett teatersällskap och hoppas att hon ska få stanna i London länge och slippa resa tillbaka till föräldrarna i Paris.

Som uppföljare tänker jag att boken passar för dem som läste Noël när de var 9-12 år och nu har blivit lite äldre. Läsaren får i början av boken ordlistor på franska, engelska och hindi för att förstå alla uttryck som används i boken. Det kan bli lite väl många utländska uttryck tycker jag. Det hade gått att minska ner dem och ändå få fram känslan av att karaktärerna lever i fransk och engelsk miljö.

”Sourette” är en bok jag hela tiden vill fortsätta läsa. Precis som i första boken kan jag ibland uppleva anakronismer och särskilt i början av boken tycker jag berättelsen blir lite hackig. Karaktärerna är fortsatt väl beskrivna och relationerna mellan dem väl gestaltade. Julia Wingårds svartvita illustrationer dyker upp här och där. Möten mellan överklass och arbetarklass, det hemtama och det främmande, gestaltas på bra sätt. Sourette hittar på något sätt hem till sig själv genom att får vara med människor ur alla samhällsklasser. Till slut hittar hon också rätt i sitt fiolspel och noter och bokstäver slutar att hoppa runt.

Boktips – Edgar och draken

2024-09-10 / Sofia

Edgar och draken av Joseph A. Davis, illustrerad av George Rosvall, Pärlan förlag, 2024, 101s.

Fantasygenren bjuder på många möjligheter till att spegla vår värld i andra skapade världar. Med lite distans till vår verklighet kan berättelsen lyfta frågor om sanning, vänskap, falskhet, gott och ont. Joseph A. Davis gör detta på ett bra sätt i sina böcker. Tidigare har jag läst och recenserat Markus av Trolyrien, som passar mellanstadieåldern och uppåt. Davis senaste bok ”Edgar och draken” riktar sig till lite yngre barn, 6-9 år. Det är en kapitelbok med 3-5 sidor per kapitel och svartvita helsidesillustrationer utspridda här och där.

Edgar hämtas mitt i natten av sin vän draken. Drakriket är i stor fara och behöver Edgars hjälp. Edgar packar sin ryggsäck och sedan svävar han iväg på drakens rygg och äventyret börjar. När skuggor och ondska är på väg att ta över Drakriket får Edgar söka efter vapen som kan ge ljus och besegra ondskan. Vad tror ni att de hittar?

Davis har en livlig fantasi, gestaltar kulturkrockar och ger saker från vår värld helt nya funktioner. I ”Edgar och draken” dyker det upp tennisbollar, till synes utan anledning, men de visar sig vara riktiga skatter. Jag gillar att författaren jobbar med att det som är självklart för en grupp är obegripligt för en annan. Samtidigt lyfter det inte alltid berättelsen utan blir mest bara konstigt.

I skrivande av skönlitteratur brukar man tala om vikten av gestaltning. Författaren ska inte berätta utan visa vad karaktärerna känner, inte förklara utan åskådliggöra situationer. Det är en svår konst och jag kan tycka att ”Edgar och draken” har brister i gestaltningen, även om själva händelseförloppet är bra och spännande.

Min 11-åring läste boken före mig och han uppskattade hur Davis väver in det kristna budskapet. Det gillar jag också. Författaren får fram betydelsen av att lära sig minnesverser ur Bibeln och han visar vad synd, omvändelse och förlåtelse är. Han visar på evangeliet och vad som verkligen kan besegra mörkret.

“Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Boktips – Resarna

2023-02-15 / Sofia

Resarna av Lillemor Högerås, Pärlan förlag, 2022, 136 s.

Pärlan förlag fortsätter att ge ut böcker på kristen grund för barn och unga. En av deras senaste böcker, ”Resarna” är en spännande kapitelbok för 9-12-åringar där läsaren får följa med Karin och hennes kompis Maja på oväntade äventyr i en annan tid.

Boken ramas in av att Karins familj just flyttat till en större stad. Karin tycker inte alls om flytten. Hon sitter vid sitt skrivbord och tänker tillbaka på livet i byn och den stora hemligheten hon delar med Maja. Läsaren får följa med i hennes tankar och se hur allt började – hur Karin och Maja fick ett meddelande från ”G” och hur de reste i tid och plats.

Flytten som inramning är ett bra upplägg av berättelsen, och jag tycker om skildringen av pappan och hans olika betydelser för berättelsen. Jag hade ändå velat få veta lite mer om relationerna i Karins familj och om hur det är på den nya platsen. Det går lite för fort i vad som händer i Karins hem, medan resorna får ta mycket utrymme i boken.

I början av berättelsen får läsaren reda på att Karin kan massa bibelberättelser och för en läsare som liksom Karin känner till de centrala berättelserna i Bibeln är det lätt att känna igen sig i vad som händer när de reser. Karin och Maja får följa med pojken G och träffa syskonen M, A, Mi i olika tider i livet. De får se hemska plågor, hav som delas och en stor räddningsaktion. Det är lite märkligt att Karin i början av berättelsen verkar känna till de flesta bibelberättelserna, men under resorna beter sig som om allting är helt nytt för henne. Kanske det blir så av att pojken G å en sidan inte riktigt passar in i det som händer, å andra sidan verkar vara den som hjälper de andra när de är i kris. Det hela ska nog verka lite hemlighetsfullt också genom att personerna bara kallas vid sina begynnelsebokstäver.

Språket är enkelt och lättläst och passar bra för åldern då man gärna vill sluka många böcker. Jag får en känsla av att det här just är första boken av flera där vi får följa resarna och deras upplevelser. Jag hoppas författaren Lillemor Högerås fortsätter att skriva.

Om du gillar tidsresor är ”Resarna” av Lillemor Högerås en bok för dig!

Boktips – En jul som rimmar

2022-12-01 / Sofia

En jul som rimmar av Bob Hartman, illustrationer av Mark Beech, översättning Christin S Salander, Pärlan förlag, 2022, 32 s.

”En jul som rimmar” är en bilderbok där vi får följa Bibelns händelser från det att ängeln Gabriel kommer till Maria och berättar att hon ska föda Jesus till de vise männens besök hos Jesus i Betlehem. Som en avslutning kommer några sidor om att hela berättelsen är sann och en julklapp till dig. Evangeliet om Jesus liv, död och uppståndelse förklaras och läsaren erbjuds ett nytt liv i Jesus. Att på detta sätta förankra Jesus födelse i vad han kommit för att göra gör boken rikare och minskar risken för den gullifiering Jesusbarnet ofta råkar ut för i vår tid.

Hela berättelsen är skriven på rim, men det är inte samma versmått och rimstruktur i hela boken. Det gör att jag inte riktigt får något helhetsflyt när jag läser den. Vissa delar, som de om herdarna och vise männen är välskrivna, melodiska att läsa och bra översatta, medan andra blir röriga. Bob Hartman är en skicklig berättare och jag använder ofta hans ”Stora Berättarbibeln” som är särskilt gjord för högläsning. Jag ser hans skicklighet även i den här boken, men tycker inte att han når ända fram och jag tror inte att det bara beror på utmaningen att översätta poesi från ett språk till ett annat. Sam Hargreaves har tillsammans med Bob Hartman tonsatt en del av boken. Låten ”It Begins in Betlhem” är härlig och när jag lyssnar på den hjälper den mig att förstå rytmen i samma del i boken.

Bilderna i boken är färgglada, med drag av komik och ”fulsnygga” figurer. Karaktärernas mimik och bildernas detaljer gör att man vill stanna upp och titta och inte bara lyssna på berättelsen.

Under min uppväxt läste vi alltid ur en speciell bilderbok på julaftons morgon. Texten var 1917 års översättning av Luk 2:1-20 och bilderna var gjorda av Reinhard Herrmann. Det var alltid en särskild känsla att sitta bredvid pappa och höra honom läsa och titta på bilderna. Jag kan tänka mig att ”En jul som rimmar” på liknande sätt kan få fylla en funktion i familjer idag.

Boktips – Noël

2022-11-16 / Sofia

Noël av Elisabeth Marie Andersson, illustrationer av Julia Wingård, Pärlan förlag, 2022, 207 s.

Boken ”Noël” tar oss med till 1890-talets Paris där den annalkande julen klär staden i ett stämningsfullt skimmer. Där bor det rika ensambarnet Noël som har allt och tre föräldralösa syskon som förlorat allt. Noël längtar över allt annat efter en lillasyster. Hon lyckas inte leva upp till förväntningarna på hur en fin flicka ska uppföra sig och kan minst av allt spela fiol. Men det kan Retti, ett av de föräldralösa syskonen. Hon spelar fiol på Paris gator och mellan henne och Noël uppstår efterhand en oväntad vänskap, som ska visa sig inte är så oförklarlig egentligen.

Författaren Elisabeth Marie Andersson använder skickligt de typiska grundinslagen av ensamt (olydigt) barn, föräldralösa barn, jultid, snöstorm och sjukdom för att väva ihop en vacker berättelse där okända livshistorier fördjupar kärleken och vidgar perspektiven. Jag har själv aldrig varit i Paris, men får en känsla av att förflyttas dit och drygt 100 år bakåt i tiden när jag redan på första sidan får läsa om Eiffeltornets invigning. Alla personer har franskklingande namn och franska fraser används i dialogerna. Ibland kan jag uppleva att berättelsen inte stannar kvar i rätt tid och rum. Paris upplevs mindre än jag föreställer mig att det var. När Noëls gudsrelation beskrivs blir jag fundersam på hur kyrkoliv och den personliga gudsrelationen såg ut på den tiden i Paris. Den katolska prägeln är inte så tydlig, och rätt vad det är ber Noël bönen ”Gud som haver” som visserligen är gammal, men en svensk bön.

Boken passar främst för 9-12 år och är med sina 18 kapitel en lagom bladvändare att mysa till i adventstid eller under jullovet. Här och där i boken finns Julia Wingårds svartvita illustrationer som förstärker karaktärernas relationer till varandra. Jag uppskattar det djup som inte bara Noël och Retti får, utan även deras övriga släktingar. Det är en berättelse där livet inte är enkelt, men där hjärtan kan mjukna och där Guds omsorg är verklig.

Boktips – Kartvärlden

2021-11-30 / Sofia

Kartvärlden Christin S Salander, illustrationer Julia Wingård, 110 s.

Christin S Salander, författare och grundare av bokförlaget Pärlan har just kommit ut med en ny bok som främst riktar sig till 9-12-åringar. Kartvärlden är en vacker kombination av vardagsrealism och fantastiska inslag, och den vill förmedla tröst genom dem för många människor viktiga ledorden tro, hopp och kärlek. Bokens åtta kapitel är rikt illustrerade av Julia Wingård. Bilderna är omvälvande. Det finns ett flöde i dem som gör det vackert och dynamiskt, men även ett mörker där dynamiken stärker det hotfulla i berättelsen.

Boken börjar in medias res med att Saga gläntar på dörren till en portal. Snart backas bandet och läsaren får veta bakgrunden till att portalen dök upp. Berättelsen är boken skriven i jag-form ur Sagas perspektiv. Berättarstilen snuddar vid att vara talspråklig, vilket ibland kan vara lite tjatigt, men för det mesta stärker det barnperspektivet.

Det är lite vagt hur gammal Saga är. Vi får veta att Sagas treåriga syster är sjuk. Dödssjuk. Saga får se sin mammas hopplösa förtvivlan och dras sig tillbaka till sitt rum. Det är där hennes kartbok och bibel plötsligt glimmar till. En kartvärld öppnar sig med en portal in i Guds rike. Saga går in, träffar Jesus och får ett uppdrag att hitta tre nycklar som ska hjälpa hennes familj.

Det är en spännande tanke att synliggöra Guds rike som en annan värld som Saga går in i. Det finns en risk att Guds rike blir något annat än den här världen, som att Guds rike inte finns här och nu och att den här världen inte är Guds. Här lyckas dock författaren i stort sett hålla en bra balans. Ju längre berättelsen fortskrider ju mer närmar sig världarna varandra och Jesus handlande i nuet blir tydligt.

Det dyker upp detaljer som visar på olika kristna traditioner, som en böneduk. Det är inget jag levt med och bruket känns lite främmande för mig, men jag kan tänka mig att det finns andra läsare som känner igen sig.

Det är intressant att fundera på om barnböcker måste ha lyckliga slut. Blir lösningen för enkel i berättelsen om Saga? Jag vet inte. Men en annan familj – en pappa och sonen Oscar, som Saga träffar på sjukhuset breddar perspektivet av att livet inte är så enkelt.

”Kartvärlden” är en stark berättelse om sorg och förtvivlan där Jesus får bryta in och förmedla kärlek, tro och hopp. Christin S Salanders författarskap samspelar väl med Julia Vingårds dramatiska illustrationer. Det är en utmaning att förklara Guds rike och hur vi i vår tid lever i ett nu men ännu inte. Här kan berättelsen om Saga vara ett stöd för barn att förstå hur Jesus verkar i nuet, men hur vi samtidigt väntar på att han en dag ska komma tillbaka och återupprätta allting.

Boktips – Flyga med tranor

2021-10-15 / Sofia

Flyga med tranor av Margareta Juhlin, Pärlan förlag, 2021, 60 s.

“Flyga med tranor” är en bilderbok med fyrfärgstryck i liggande format där Margareta Juhlin står för både text och bild. Läsaren får träffa Ali som i jag-perspektiv berättar om sitt hem i Afghanistan, om sin familj, lillasyster Mitra och om hur de får fly från sitt hem till ett land långt bort.

Läsaren får lära känna det vackra och vardagliga i Afghanistan – hembyn basaren, mullbärsskörd, att flyga drake och skolan. Samtidigt beskrivs kriget, talibanernas lagar och hotet mot Alis familj som är kristen. Författaren drar sig inte för att lyfta alla de starka känslor som väcks hos Ali och Mitra av flykten och på ett drömmande sorgset sätt får en flock tranor i berättelsen representera både flykt och möjligheter.

Berättelsen är välskriven och både jag och yngste sonen trivdes med den vid en högläsningsstund. Ord och formuleringar hjälper till att skapa både en skönhet och dramatik. Bilderna levandegör texten och är fina, med en antydan till Elsa Beskow-stil. Tyvärr upplevs några av dem pixliga eller oskarpa.

Ali berättar i efterhand och i början av boken görs missen att beskriva Afghanistan som ett land långt bort i Asien, fast det är det som är nära och hemma för Ali. Annars är det i boken Afghanistan som är nära och Sverige som är långt bort, tills slutet av boken då även landet de flytt till börjar kännas som hemma. Jesus och hans flykt som litet barn till Egypten med Josef och Maria ger igenkänning och stöd för Ali och hans syster – Jesus och skyddsänglarna finns med dem överallt. På samma sätt skapar Alis kristna tro en gemenskap och närhet till läsare som inte har samma erfarenheter av flykt och olika länder, men som delar tron på Jesus.

“Flyga med tranor” är ett välkommet bidrag till de olika flyktingskildringar och beskrivningar av olika kulturer som just nu är aktuella.

Boktips – Resan till Solens land

2021-10-08 / Sofia

Resan till Solens land av Marina Andersson-Enhil, Pärlan förlag, 2021, 127 s.

Har du skrivit resedagbok någon gång? Jag brukar tycka att det är lätt hänt att upplevelserna radas på varandra och det är svårt att få ner alla intryck man är med om, särskilt om man reser till en ny plats. Lite så är det att läsa ”Resan till Solens land”. Den är så full av händelser, personer och intryck att jag efter bokens sista blad nästan vill läsa den en gång till för att landa i berättelsen. För det är en fin berättelse.

Ellinor får följa med sin mamma till hennes hemby Enhil i Turkiet. Ellinor bor med sin familj i Sverige, hennes mormor och morfar och andra släktingar bor i Tyskland, men varje sommar återvänder många av dem till Enhil, som ända fram till slutet av 1900-talet var en av de viktigaste kristna byarna i trakten. Ellinors mamma vill visa dottern sin hemby, den nutida och historiska kyrkan och låta henne uppleva solen, maten och livet där.

Vi får följa Ellinors upplevelser genom en objektiv berättare som inte kan se in i personernas tankar och känslor. Däremot är boken rik på dialog som bidrar till att vi får veta hur personerna tänker och känner. Eftersom författaren skriver ner sin egen berättelse – det är hon som rest med sin dotter till Enhil – råkar jag ibland likställa författaren med berättarrösten och då kan jag uppleva texten som förenklad. Pappan verkar till exempel orolig över resan, men ger med sig lite väl lätt. Om jag däremot tänker att den objektiva berättaren återger händelserna ur ett barns perspektiv blir texten starkare.

Berättelsen skildras inte bara i text utan också genom foton, som förstärker realismen. Ibland blir jag lite förvirrad av att kläderna på fotona inte stämmer med kronologin i berättandet. Det dyker upp ganska många personer i berättelsens början, men med tiden blir det tydligare vem var och en är och det är fint att Ellinor får möta många olika generationer i byn.

Författaren har ett tydligt budskap med boken – att Enhils kristna historia och den kristna tron ska få leva vidare och att barn ska få med sig sitt dubbla ursprung. Genom att berätta om dotterns och mammans resa blir det inte bara ett enskilt barn som får ta till sig budskapet, utan också alla vi som läser berättelsen.

Boktips – Innan du fanns

2021-06-08 / Sofia

Innan du fanns av Tuva Petersson, Pärlan förlag, 2021, 32 s.

”Innan du fanns längtade jag efter dig. Du bodde där, i min längtan.” Så börjar Tuva Peterssons nyutkomna bilderbok. Boken sätter fingret på en sådan där stor och lite paradoxal filosofisk fråga som många barn ställer. Var fanns jag innan jag föddes? Inom kristna sammanhang svarar vi vuxna ofta något i stil med att barnet fanns i Guds tanke. Vad är det egentligen att finnas i Guds tanke när man ännu inte existerar? Detta gestaltar Tuva Petersson på ett finurligt vis i boken som hon också själv illustrerat. I en närmast kiastisk eller parallell struktur berättas hur du bodde i Guds längtan, ett hus målat på liknande sätt som förskolebarn målar sina första hus – tvådimensionellt, fönster här och där och lite på sned. Huset är mitt i havet. Bilderna fortsätter att vara en kombination av småbarns klotter, färgsprakande miljöer och lite naivistiska människor med stora huvuden och små armar.

Berättarrösten kan man sluta sig till är Gud som talar om barnet med bibliska uttryck som dyrbar skatt, ögonsten och älskad. Barnet springer, klättrar och lyssnar i längtan. Till slut kan berättaren inte vänta längre, utan berättar med ord likt Psalm 139 om hur han formar barnet i mammans mage. Här lämnar barnet längtan, blir i illustrationerna en bäbis istället för en några år gammal flicka, och far genom havet för att födas omgiven av släkt, vänner och änglar. Sedan återvänder berättelsen till flickan på några år som springer, klättrar och lyssnar. Den parallella strukturen förstärker att berättelsen är det lilla barnets tankar om vad det är att finnas i Guds längtan.

”Innan du fanns” är en filosofiskt fundersam berättelse som passar som födelsepresent. Tuva Petersson gestaltar skickligt hur barn kan fundera kring det där med att finnas och inte finnas, att finnas i Guds tanke och att födas som Guds barn.