Om bibel, barn och pedagogik

Tag: libris

Boktips – Min stora berättelsebibel

Min stora berättelsebibel av Tom Wright, illustrerad av Helena Perez Garcia, svensk översättning av Ingalill Bergensten, Libris förlag, 2025, 290 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Vår gudsbild formas mycket redan när vi är barn. Det är viktigt att vi får möta Bibelns berättelser tidigt, men minst lika viktigt hur vi möter dem. Därför blev jag glad när jag fick se framsidan till “Min stora berättelsebibel” av Tom Wright, som talade om att jag skulle få läsa ”140 sanna berättelser ända från Första Moseboken till Uppenbarelseboken”.

Wright är anglikansk biskop emeritus och professor i teologi. Akademiskt skriver han under namnet N.T. Wright. I decennier har hans forskning och breda författarskap fått stort genomslag över världen, men detta är första gången han skrivit en bok för barn.

I urvalet av berättelser har han fått med många av Bibelns böcker i alla genrer, han visar med symboler och sidhänvisningar kopplingar mellan olika berättelser och följer en röd tråd. På många sätt lyckas Wright väl.

Varje berättelse består av ett uppslag, med text på vänstra sidan och en illustration på högra sidan. Rubrikernas typsnitt, som väcker dåliga minnen av 1980-talet förfärliga skrivstil, kan jag vara utan, men Helena Perez Garcias bilder är färgstarka och vackra. De har både stora drag och små detaljer och kryper livligt över på vänstersidorna. En del bilder är stereotypa, som att man inte vågar visa Adam och Eva helt nakna innan syndafallet. Eller att de vise männen är tre och kommer till en nyfödd Jesus, trots att han kan ha varit uppåt två år. Andra bilder inbjuder till fascination, som när benen får liv i Hesekiel 37 eller Daniel ser syner i Daniel 7.

I Gamla testamentets berättelser blir den röda tråden ibland lite svag, men i Nya testamentet är den tydlig, med fokus på Guds rike och Jesus som kung. Wright jobbar kronologiskt och har med berättelser från alla skeden på GT:s tid, men han väver också in psaltarpsalmer och profetior. Exempelvis kommer psalm 8 direkt efter skapelsen och hela GT slutar med psalm 72. Nya testamentet slutar på ett fascinerande sätt med Johannesevangeliets första kapitel, som ett slags sammanfattning av Guds stora berättelse.

“Min stora berättelsebibel” riktar sig till 7-12-åringar, men kan även passa för ännu yngre barn. Varje berättelse är kort och strävar mot ett enkelt språk. Till och från hörs en tydlig författarröst som tolkar och kommenterar det som sker. Lite äldre barn skulle kunna vilja ha mer djup och detaljer i varje berättelse, men samtidigt får man läsa om Absaloms uppror, Hoseas profetiska liv och Hebreerbrevets innehåll, vilket inte brukar finnas med i barnbiblar.

Även om Wright gör ett bra jobb med den stora berättelsen, finns det brister i den berättartekniska förmågan i de enskilda berättelserna. Han utnyttjar inte spänningskurvan fullt ut och får ibland inte fram viktiga poänger. Ibland missar han faktadetaljer och när jag läser hans introduktion till domartiden blir jag förvånad över att beskrivningen är helt missvisande. Då skaver framsidans påstående att detta är 140 sanna berättelser.

Den svenska översättning är helt undermålig. Det finns mängder av korrekturfel och ordval som blir svengelska. Det mest graverande är att översättningen inte återger det Tom Wright faktiskt skrivit. Skapelsen sägs vara ”all good” och att Gud såg på allt och det var ”very good”. På svenska återges detta med de subjektiva utsagorna att Gud ”tyckte om det” och ”var mycket nöjd”.

I berättelsen ”Frukost på stranden” får Petrus tre gånger frågan av Jesus om han älskar honom. Det har en direkt koppling till att Petrus förnekade Jesus tre gånger, och Wright lyfter fram båda tretalen. I den svenska översättningen frågar Jesus bara två gånger. När Jairos dotter har uppväckts säger Jesus att de som är där inte ska berätta om det som hänt. I den svenska översättningen har ordet ”inte” försvunnit.

Det finna många fler exempel och det är en sorg att den språkliga och teologiska kompetensen saknats i översättningsarbetet. Den svenska utgåvan gör inte rättvisa åt Tom Wright, och allvarligast, inte åt Bibeln och Guds sanna berättelse.

Boktips – Förälderns guide till Gud

Förälderns guide till Gud – kristen tro bland blöjbyten och tvätthögar av Anna Runesson, illustrationer av Per Gyllenör, Libris, 2022, 200 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Livet som småbarnsförälder får i Anna Runessons andaktsbok hjälpa till att förmedla vad kristen tro är. Utan stora krav på tid eller koncentration erbjuder den välskrivna boken en paus i vardagen. Bibelversen i början och psalmversen i slutet av varje andakt är en bra ram. Andakterna återspeglar kyrkoåret, trosbekännelsen och centrala ord som synd, frälsning och helgelse. Jag uppskattar att varje andakt har två rubriker – en mer teologisk och en mer vardaglig.

Bibeln bör vara utgångspunkten i en andaktsbok och även om bibelorden ibland är tagna ur sina sammanhang fungerar de väl till texterna. För den som är hemma i den svenska evangelieboken fördjupas bibelorden ännu mer. Psalmverserna är en skatt och kunde mer explicit uppmuntrats att användas som böner.

I sin presentation av kristen tro och Gud får boken en slagsida åt befrielseteologi. Jesus är mer vår förebild och befriare från den trasighet som drabbat oss, snarare än vår Herre och frälsare från den synd vi är skyldiga till. Kristen tro tenderar därmed att framstå som moralistisk; vi ska göra gott för att uppnå en rättvis värld. Det finns också ett drag av universalism och en förenkling av olikheterna mellan olika livsåskådningar.

Sist i boken finns en ordbok i “kyrkiska”. Tanken är fantastisk, men listan hade behövt en noggrannare granskning. Missar som att Kristus skulle betyda “Herre” på grekiska (det betyder “den smorde”) och beskrivningen av att kristna på pingstdagen firar att vi är olika (snarare än den helige Ande) får mig att bli mer kritisk till annat i boken.

I andakten om tvivel tar författaren upp att det råder samstämmighet bland historieforskare att Jesus har funnits. Det är gott att kristen tro på det sättet förankras i historien, precis som den genom Runessons bok får ta plats i vardagsbestyren som småbarnsförälder.

Boktips – Världens vackraste berättelse

Världens vackraste berättelse av Daniel Röjås, Libris förlag, 164 sidor.

Nyligen recenserade jag Världens vackraste berättelse i Dagen. Nu kan ni läsa recensionen här på bloggen också.

"Världens vackraste berättelse" av Daniel Röjås.

I Världens vackraste berättelse – om den Gud som söker kontakt får läsaren möta två berättelser. Det är dels, som titeln säger, en berättelse om Gud och grunddragen i kristen tro. Samtidigt är det en berättelse om författaren själv, Daniel Röjås, som på omslaget sitter vid ett inbjudande cafébord. Medan Röjås berättar helheten i Guds berättelse, väver han in glimtar ur sin egen berättelse. Och så bör det vara. Huvudsyftet med boken är att presentera den kristna tron för alla som vill stanna upp, sitta ner och fundera på vad de egentligen tror.

Efter två inledande kapitel om hur mån Gud är om att söka kontakt med den enskilda människan fortsätter Röjås med ett kapitel som sammanfattar huvudpunkterna i kristen tro. Sedan börjar han om på nytt och i kapitel efter kapitel fördjupar han berättelsen om gudsrelationen, synden, försoningen, uppståndelsen, pånyttfödelsen, Anden, bönen, Bibeln, kyrkan och inbjudan. I dag har vi i kyrkan ibland tunnat ut evangeliet och fokus hamnar på annat än Jesus. Som kontrast till detta är det härligt med Röjås tydligt evangeliska förankring. Han är inte rädd för att tala om synden och dess konsekvenser, för han är trygg i försoningen och dess möjligheter och han bjuder in människor till att bli en del av Guds berättelse.

Röjås har mer erfarenhet av att evangelisera än jag. När jag läser kan jag ändå fundera på om de som inte varit med alls i kristna sammanhang förstår språket. En subtil förväntan på vad människor vet om kristen tro kan göra berättelsen svår att förstå för en som aldrig öppnat en bibel eller gått in i en kyrka. Skulle boken fungera att ge till den sekulära svensken där jag rör mig?

Boktiteln skapar förväntningar inte bara på innehåll, utan även på det litterära planet. Här vacklar författaren. Han börjar gestalta och berätta, men vågar inte stanna kvar länge nog i berättelseformen. Han skriver, fast ibland undrar jag om han talar. Texten skulle ännu starkare kunna få bära innehållet i världens vackraste berättelse.

© 2026 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑