Tag: hopp

”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.

Hur kan man som kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det, många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter, men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och har nytta av i relation till barn.

För det första – behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem att bearbeta när något hänt.

För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.

För det tredje – ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina. Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen hör.

För det fjärde – förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet 1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga, och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt 28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna får vila.

För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!