Om bibel, barn och pedagogik

Tag: bokrecension

Boktips – Min stora berättelsebibel

Min stora berättelsebibel av Tom Wright, illustrerad av Helena Perez Garcia, svensk översättning av Ingalill Bergensten, Libris förlag, 2025, 290 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Vår gudsbild formas mycket redan när vi är barn. Det är viktigt att vi får möta Bibelns berättelser tidigt, men minst lika viktigt hur vi möter dem. Därför blev jag glad när jag fick se framsidan till “Min stora berättelsebibel” av Tom Wright, som talade om att jag skulle få läsa ”140 sanna berättelser ända från Första Moseboken till Uppenbarelseboken”.

Wright är anglikansk biskop emeritus och professor i teologi. Akademiskt skriver han under namnet N.T. Wright. I decennier har hans forskning och breda författarskap fått stort genomslag över världen, men detta är första gången han skrivit en bok för barn.

I urvalet av berättelser har han fått med många av Bibelns böcker i alla genrer, han visar med symboler och sidhänvisningar kopplingar mellan olika berättelser och följer en röd tråd. På många sätt lyckas Wright väl.

Varje berättelse består av ett uppslag, med text på vänstra sidan och en illustration på högra sidan. Rubrikernas typsnitt, som väcker dåliga minnen av 1980-talet förfärliga skrivstil, kan jag vara utan, men Helena Perez Garcias bilder är färgstarka och vackra. De har både stora drag och små detaljer och kryper livligt över på vänstersidorna. En del bilder är stereotypa, som att man inte vågar visa Adam och Eva helt nakna innan syndafallet. Eller att de vise männen är tre och kommer till en nyfödd Jesus, trots att han kan ha varit uppåt två år. Andra bilder inbjuder till fascination, som när benen får liv i Hesekiel 37 eller Daniel ser syner i Daniel 7.

I Gamla testamentets berättelser blir den röda tråden ibland lite svag, men i Nya testamentet är den tydlig, med fokus på Guds rike och Jesus som kung. Wright jobbar kronologiskt och har med berättelser från alla skeden på GT:s tid, men han väver också in psaltarpsalmer och profetior. Exempelvis kommer psalm 8 direkt efter skapelsen och hela GT slutar med psalm 72. Nya testamentet slutar på ett fascinerande sätt med Johannesevangeliets första kapitel, som ett slags sammanfattning av Guds stora berättelse.

“Min stora berättelsebibel” riktar sig till 7-12-åringar, men kan även passa för ännu yngre barn. Varje berättelse är kort och strävar mot ett enkelt språk. Till och från hörs en tydlig författarröst som tolkar och kommenterar det som sker. Lite äldre barn skulle kunna vilja ha mer djup och detaljer i varje berättelse, men samtidigt får man läsa om Absaloms uppror, Hoseas profetiska liv och Hebreerbrevets innehåll, vilket inte brukar finnas med i barnbiblar.

Även om Wright gör ett bra jobb med den stora berättelsen, finns det brister i den berättartekniska förmågan i de enskilda berättelserna. Han utnyttjar inte spänningskurvan fullt ut och får ibland inte fram viktiga poänger. Ibland missar han faktadetaljer och när jag läser hans introduktion till domartiden blir jag förvånad över att beskrivningen är helt missvisande. Då skaver framsidans påstående att detta är 140 sanna berättelser.

Den svenska översättning är helt undermålig. Det finns mängder av korrekturfel och ordval som blir svengelska. Det mest graverande är att översättningen inte återger det Tom Wright faktiskt skrivit. Skapelsen sägs vara ”all good” och att Gud såg på allt och det var ”very good”. På svenska återges detta med de subjektiva utsagorna att Gud ”tyckte om det” och ”var mycket nöjd”.

I berättelsen ”Frukost på stranden” får Petrus tre gånger frågan av Jesus om han älskar honom. Det har en direkt koppling till att Petrus förnekade Jesus tre gånger, och Wright lyfter fram båda tretalen. I den svenska översättningen frågar Jesus bara två gånger. När Jairos dotter har uppväckts säger Jesus att de som är där inte ska berätta om det som hänt. I den svenska översättningen har ordet ”inte” försvunnit.

Det finna många fler exempel och det är en sorg att den språkliga och teologiska kompetensen saknats i översättningsarbetet. Den svenska utgåvan gör inte rättvisa åt Tom Wright, och allvarligast, inte åt Bibeln och Guds sanna berättelse.

Boktips – 100 kreativa tips

100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen, redaktör Alexandra Hyllerud, Hylleruds förlag, 2023, 123 s.

Jag har tidigare recenserat ”100 kreativa böner” av Alexandra Hyllerud och Birgitta Örjestöd. Den boken har sedan fått en uppföljare i ”100 kreativa tips – Att ge vidare sin tro till barnen”. I uppföljaren har Alexandra Hyllerud som redaktör samlat 100 pedagogiska idéer från 26 olika personer med erfarenhet av att dela tron med barn, i hemmet, i kyrkan eller någon annanstans.

Tipsen är indelade i sex teman: ”Bibelord”, ”Lekar och utmaningar”, ”Undervisning”, ”13 snabba”, ”Familjegudstjänst” och ”Inspiration och uppmuntran” och här finns något för alla – du hittar tips som passar yngre eller äldre barn, små och stora grupper samt ledare som älskar upptåg och ledare som älskar lugna aktiviteter.

Det är en styrka att det är många olika personer som bidragit till boken. Det skapar en större möjlighet för många barnledare att hitta något som passar i deras sammanhang. När jag förbereder undervisning för barn har jag börjat ställa mig frågan: vad kommer de att minnas efteråt? Kommer de minnas att de fick godis eller kommer de minnas att evangeliet är ett gott budskap? Kommer de minnas att vi kan komma med alla våra känslor till Jesus eller kommer de minnas att de lekte arga leken på söndagsskolan? I ”100 kreativa tips” får läsaren många förslag på hur man kan lära ut eller poängtera saker i kristen tro. När jag som läsare väljer vad jag ska använda och inte kan frågan om vad barnen kommer att minnas vara bra att ställa. Understryker det pedagogiska knepet den teologiska sanningen? Om ja, kör på!

Den här typen av idéböcker är perfekt att ha i bokhyllan när man behöver få inspiration till hur man kan undervisa Bibeln och dela den kristna tron i kyrkan och hemma. Allt passar inte alla, men en hel del passar många av oss.

Boktips – Juläventyret

Juläventyret av Linalie Newman, Bibelsällskapet och Bibeläventyret, 2024 (2:a upplagan), 53 s.

Det finns många olika varianter på adventskalendrar där kartongaffischen med 24 luckor från 1 december till julafton kompletteras med något … radiokalender, TV-kalender, chokladkalender eller missionskalender. Jag som älskar böcker lutar åt att bokkalender ändå är den bästa varianten.

Bibeläventyret och Bibelsällskapet har kommit ut med en andra upplaga av boken ”Juläventyret” med text av Linalie Newman och omslag av Anders Parsmo. Boken kom ut första gången 2006 och riktar sig till barn mellan 6-10 år. Genom 24 avsnitt med ett textuppslag per avsnitt får läsarna följa evangelisterna Matteus och Lukas berättelser om hur Gud blev människa, från ängeln Gabriels besök hos Maria nio månader innan Jesus föds, till en gråhårig Maria som tänker tillbaka på allt som hänt. Sista avsnittet förflyttar läsarna till vår tids julfirande. Till boken hör en kalender med luckor där bilden föreställer en scen från Betlehem. På baksidan finns en bild från ett nutida julfirande där alla människor saknar huvuden. Dessa finns som klistermärken på ett annat ark och du får själv skapa liv i bilden genom att sätta dit klistermärkena.

Författaren har fritt broderat ut de bibelavsnitt som talar om händelserna kring Jesus födelse. Hon ger liv åt känslor, lyfter in fakta om livet under romarriket och tydliggör det längre tidsperspektivet som vi ofta missar när vi tränger in herdar och vise män i samma julspel eller krubba. När Herodes i jakten på Jesus befaller att alla pojkar under två år ska dödas i Betlehem visar det på att det kan ha gått upp till två år sedan de vise männen började söka efter den nyfödde kungen (Matt 2:16). Här gör Linalie Karlsson en intressant lösning – hon tänker att vise männen kom till Betlehem när Jesus var drygt en månad gammal, att de sedan reste hem medan Maria och Josef bodde kvar i Betlehem en tid innan Josef drömde att de behövde fly till Egypten. Jag tycker att det är mer naturligt att tänka att det tog längre tid för vise männen att komma till Betlehem, och att vise männens hemresa och Josefs dröm låg nära varandra i tiden, men i någon mån blir det spekulationer.

Jag uppskattar det skönlitterära berättandet och jag tycker att författaren för det mesta är trogen de bibliska texterna. Det jag har svårast för är att personer i boken namnges som inte namnges i Bibeln. I ”Juläventyret” namnges ett äldre par i Betlehem, herdarna och vise männen. Detta blir pedagogiskt olyckligt för läsaren. Hur ska man veta vilka av de namngivna personerna i boken som faktiskt namnges i Bibeln, vilka som nämns i Bibeln, men inte vid namn och till slut vilka personer som inte alls finns i Bibeln?

En anakronism som finns är att årstiderna beskrivs utifrån att det ska stämma med att vi firar Jesus födelse på vinter i december. Det är inte troligt att det faktiskt var på vintern som Jesus föddes. Att herdarna är ute och vaktar sina får om natten tyder på att det finns grönt bete, vilket i sin tur tyder på att Jesus föddes på våren.

Jesus omnämns som den efterlängtade kungen, befriaren och frälsaren för alla folk genom änglarnas och Symeons ord och genom citat ur Mika, men på slutet av boken när Maria tänker tillbaka på hela Jesus liv, och hans död och uppståndelse, blir det otydligt vad som var Jesus uppdrag. Maria tänker att allt blev annorlunda på ett bra sätt, men här hade jag önskat en tydligare koppling till att Jesus just genom sin död och uppståndelse var kungen och räddaren.

I bokens sista avsnitt hamnar vi mitt i julfirande hos en flicka i nutid. Hon får berätta om den första julen för en kompis som nyligen kommit som flykting till Sverige. Det blir en fin avrundning in i vårt eget julfirande.

Jag rekommenderar ”Juläventyret” till alla som vill ha en kalender i december – den passar att högläsa i skolklasser, i hem och i kyrkan. För vem vill inte öppna en lucka varje dag ända fram till julafton?

© 2026 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑