Tag: barn (Sida 1 av 8)

Från lästrött till läsare – hur får vi den unga generationen att läsa Bibeln?

2024-09-03 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2024.

De senaste decenniet har vi fått flera larmrapporter om barns minskande läsning och läsförståelse. Nyligen släpptes PISA-undersökningen för 2022 och den visar att 15-åringars läsförståelse har minskat.[1] Samtidigt har vi under de senaste decenniet märkt hur skolvärlden arbetat mycket för ökad läsning. Det är läsutmaningar, läslov, läsbingon och mycket mer. På sociala medier blir det allt mer populärt bland barn och vuxna att ha “bokkonton” där man delar med sig av boktips. Senaste rapporten från Statens medieråd visar att läsningen ökar i alla åldrar 0-18 år.[2] Vi kan ana ljusglimtar i mörkret.

Ett av förälderns viktigaste uppdrag
Det saknas undersökningar om och hur mycket den unga generationen läser Bibeln, men det är rimligt att förvänta att bibelläsningen följer samma trend som läsning och läsförståelse i allmänhet. Kan vi hjälpa våra barn att läsa Bibeln och att förstå den? Kan vi se några ljusglimtar i mörkret?

Bibelordet är centralt för att lära känna Gud, hans frälsningsplan och hans vilja med mitt liv. Den första psalmen i Psaltaren talar om hur den som begrundar Herrens ord både dag och natt växer som ett träd vid vattenbäckar. Jesus talar om att den som hör hans ord är som en klok man som bygger sitt hus på klippan. Paulus talar om vikten av att hålla fast vid Skrifterna och att hela Skriften är utandad av Gud och nödvändig för människan.[3] Därför har vi ett uppdrag som föräldrar att hjälpa våra barn att upptäcka den egna bibelläsning. Hur kan vi göra det?

Träna läsmuskeln
Bibelläsningen är den mest nödvändiga läsningen. Ändå skulle jag vilja påstå att vi måste hjälpa våra barn att bli läsare inte bara av Bibeln utan av alla möjliga böcker. För att barnen ska bli läsare behöver vi som vuxna själva läsa böcker. Låt barnen se att du läser, låt böcker ligga framme i huset, läs inte bara när de har gått och lagt sig, läs inte bara digitalt och prata om vad du läser.

Det är också viktigt att det finns böcker i hemmet. Låt bokhyllorna fyllas. Handla på second hand och låna på bibliotek. Biblioteksbesök med dina barn är ett fantastiskt sätt att uppleva böcker och läsning tillsammans. I mitt hjärta är det fortfarande ett magiskt skimmer över de tillfällen då jag som barn följde med pappa till Kinna bibliotek. Han lämnade tillbaka sina deckare och gick till vuxenavdelningen och letade efter nya böcker. Jag gick till barnavdelningen och letade upp mina favoriter. Doften, hyllorna, lådorna och glädjen över att en viss bok fanns inne sitter kvar.

Läs högt för dina barn. Det känns naturligt för de flesta av oss innan barnet själv kan läsa, men högläsning är minst lika viktig när barnet börjat läsa själv. Barn kan förstå mer avancerat språk än de själva kan avkoda, de kan förstå mer komplexa berättelser när någon läser högt än när de själva ska läsa. När du läser högt, välj böcker som du själv tycker om. I vårt hem har min man och jag läst våra egna favoritböcker för barnen, men vi har också läst böcker som vi aldrig läst tidigare, men som blivit favoriter för barnen. Ibland pratar vi om innehållet, ibland inte, men alltid får vi en gemensam upplevelse och en fin stund på tu man hand.

För att barnen ska läsa själva behöver du hjälpa dem med tid och struktur. Det kan vara att barnet ska läsa en kvart varje dag, att barnet alltid läser direkt efter middagen eller att ni prickar av läsningen i ett läsbingo. Som vuxen behöver man också hjälpa barnet att förstå att det finns trösklar i läsningen. Vissa böcker måste man läsa 50 sidor innan man kommer in i berättelsen. Ibland måste man läsa en viss tid för att komma in i språket i en bok. Allt som går motigt är inte fel och vi behöver hjälpa våra barn att vara uthålliga.

Bibelglädje
Om vi nu går från läsning i allmänhet till bibelläsning i synnerhet, behöver vi ställa frågan: Hur hjälper vi den unga generationen att få fatt på den egna bibelläsningen? För mig är det en av de större utmaningarna och just nu ett böneämne i mitt föräldraskap. Jag tror att det är samma principer som för annan läsning – läs själv, låt Bibeln ligga framme, prata om vad du läser, ha flera biblar i huset, läs högt för dem och hjälp dem att hitta tider och platser att själva läsa på. Barnbiblar är bra att använda vid högläsning, men läs också vanliga Bibeln. Barnen kan förstå mer än de själva kan avkoda. Utöver det som gäller all läsning behöver du hjälpa dina barn att förstå att Bibeln är något mer än en vanlig bok. Där lär vi känna hela skapelsens Herre och Frälsare och där får vi hämta kraft och vägledning.

För att barnen ska komma igång och läsa Bibeln själva behöver vi hjälpa dem med vad, var, när, hur och varför de ska läsa.[4] De behöver ha en egen bibel. Det kan vara en barnbibel för de yngre, en parafras för mellanåldern och en vanlig bibel för tonåringarna. Det är viktigt att barnen får känna att det är deras egen bibel, där de kan stryka under, rita och lägga in bokmärken. En jul fick våra äldsta barn varsitt exemplar av Svenska Folkbibeln 2015, och så sydde jag bibelfodral till dem vilket gav dem en personlig prägel. Påminn barnen om att ta med Bibeln på samlingar i kyrkan, läger och resor, så att det blir en vana. Lär barnen att hitta i Bibeln. De kan lära sig alla Bibelns böcker med hjälp av sånger och ramsor innan de ens kan läsa själva. Detta hjälper dem när de ska hitta i Bibeln på egen hand.[5]

Meningsfull bibelläsning
Hjälp barnen att välja vilken bibelbok de ska läsa. Det kan vara en utmaning att läsa Bibeln från pärm till pärm. Tipsa istället om att börja med ett av evangelierna. Min pappa tipsade mig om Lukasevangeliet när jag var i 13-årsåldern. Jag brukar ofta tipsa om Markusevangeliet. Det kan också vara bra att tipsa om olika bibelläsningsplaner. För mig har det ofta varit lättare att läsa när jag får kryssa att jag läst efteråt. Hjälp barnen att inte sätta för höga mål – all läsning som blir av är bra, det viktiga är inte hur långt man läser.

Bibeln går att läsa var som helst och när som helst, men hjälp ditt barn att hitta en tid och plats som ger ro. Precis innan man lägger sig är inte alltid det bästa – då vill vi bara sova. Kanske det passar vid frukosten? Eller vid “mellis” efter skolan? Påminn dem om att lägga undan telefonen när de läser. Berätta att det är bra att be innan man läser, till exempel: ”Gud, tack för ditt ord, hjälp mig att förstå vad jag läser och led mig med din Ande, i Jesu namn. Amen.” Efter läsningen kan barnet be en bön igen över det som lästs. Det finns många olika hjälpmedel för att läsa Bibeln på egen hand, de ger frågor man kan ställa och förklaringar till texten.[6]

Prata med dina barn om vad bibelläsningen betyder för dig. Berätta något minne från när du var yngre och läste något som betydde mycket. Fråga barnen vad de har läst och om de har lärt sig något nytt om Gud. Låt samtalet om Bibeln leva i hemmet. Då hjälper vi våra barn att se att vi vill låta Jesus vara Herre i våra liv.

Bibeln är inte alltid lätt att förstå, men det är fullt möjligt för den unga generationen nå en full läsförståelse av den och då kan stora frågor om Gud, som är svåra att ha alla svar på ställas och vår relation till honom fördjupas. Då blir våra barn “läsare” i ordets bästa betydelse.

Noter
[1] PISA 2022, https://www.skolverket.se/publikationer?id=12177
[2] Statens medieråd, https://www.statensmedierad.se/aktuellt/nyheter/2023/lasandet-okar-bland-alla-barn-0-18-ar
[3] Psalt 1:1-3; Matt 7:24-27; 2 Tim 3:14-17
[4] Jesus till barnen, Karolina Poland, Hur hjälper jag mina barn läsa Bibeln på egen hand? https://youtu.be/t830C2QnZQg och Hur läser jag Bibeln på egen hand? https://youtu.be/pXukr3ND-To
[5] För tips på ramsor och sånger, hör av dig till sofia@barnpedagogen.se
[6] T ex Bibeln idag, https://www.bibelnidag.org/

Jesus till barnen – barn- & familjeverksamhet integrerad i helheten

2024-08-27 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Teologi & Ledarskap nummer 4 2023.

Forskning har visat att föräldrarna och hemmet spelar en avgörande roll för om barn får en kristen tro som håller genom hela livet. Det finns också studier som visar att relationer mellan olika generationer är viktiga för att unga ska stanna kvar i lärjungaskap.[1] I den här artikeln ska jag lyfta några olika skäl till varför vi i våra församlingar bör integrera det vi gör för barn och familjer i hela församlingens verksamhet, samt några olika tips på hur man kan göra det.

I Efesierbrevets tre första kapitel talar Paulus om den nedrivna skiljemuren som gör att nåden gäller alla folk. I de tre sista kapitlen talar han om vad detta innebär i praktiken för de kristna i församlingen i Efesos. Mittemellan dessa två delar böjer Paulus sina knän och brister ut i bön:

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 4:14-21)

Paulus pekar på att Gud är värd alla ära genom Jesus i församlingen och genom alla generationer. Brevet riktar sig till män, kvinnor, barn, tjänare och herrar och Paulus förväntar sig att de alla lyssnar när det läses upp. Kristna är kallade att leva i en församling med många generationer (Ef 5:22, 25, 6:1, 4, 5, 9).

I våra församlingar idag ser vi ofta många generationer – barn, ungdomar och vuxna – men alltför ofta lever varje generation sitt eget liv utan kontakt med äldre eller yngre. Syftet med församlingen är att alla ska få lära känna Kristus mer och ära den treenige guden. Detta gäller alla generationer och jag tror att en nyckel till hur vi kan integrera barn- och familjeverksamheten i övrigt församlingsliv ligger i detta: Uppdraget är detsamma för alla åldrar.

Samma uppdrag för alla åldrar
När vi följer Jesus i evangelierna kan vi se att han möter och utmanar människor i fem olika faser.[2] Det första Jesus kallar en människa att göra är ”Kom och se!” (Joh 1:39, 46) Därefter utmanar han till att omvända sig och tro (Joh 6:29, 9:35-38) och när man gjort det säger Jesus ”Följ mig!” (Joh 1:43) Jesus nöjer sig inte med att få en mängd följare – han tränar sina följare till att själva bli människofiskare (Matt 4:19) och till slut säger han att de är redo och sänder iväg lärjungar för att nå nya människor (Joh 20:21). I församlingen är vårt uppdrag detsamma. Vi ska kalla, forma och sända lärjungar. Detta gäller oavsett vilken ålder det är på lärjungarna. I alla åldrar finns det människor i alla fem faserna och vi behöver skapa en gemenskap där var och en, oavsett fas och ålder, får växa vidare. Församlingsledare behöver inte tänka ut något nytt för att kunna integrera barn och familjer i församlingens helhet utan ska se på var och en i varje ålder som en lärjunge på resa i sin relation med Gud. Vi är lika därför att alla är på en lärjungaresa.

Alla generationer behövs för att vi är olika
Samtidigt är vi också olika. Olika åldrar befinner sig i olika utvecklingsfaser och livssituationer. I det gemensamma uppdraget behöver vi därför också se att vi har olika behov. Därför kan vi behöva barngrupper för olika åldrar, ungdomsgrupper och föräldrasamlingar. I Paulus bön i Efesierbrevet 3 ber han att alla ska ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek” (Ef 3:18). Det kan vi göra bland annat genom undervisning. För att alla ska förstå behöver vi ibland dela in oss i olika åldersgrupper, inte för att vissa ämnen passar bättre för barn eller vuxna, utan för att vi behöver kommunicera budskapet på lite olika sätt till olika åldrar.

Olikheterna mellan generationerna gör också att vi behöver varandra. Vi får olika gåvor från Gud. Vissa gåvor är tillfälliga och hänger samman med vilken ålder vi är i. En tonåring kan ha outsinlig energi, en mamma kan ha ett öga för hur alla mår och en pensionär kan ha livsvisdom att dela med sig av. Paulus liknar församlingen vid en kropp där vi inte kan klara oss utan någon kroppsdel (1 Kor 12:12-26). Jesus talar om att de som gör Guds vilja är han bror, syster och mor (Mark 3:34-35). I församlingen ska relationer få odlas som är lika nära som en mor sin son och en bror sin syster. Om vi inte lära känna varandra över generationsgränserna blir församlingen som en familj där ingen pratar med varandra, eller som en sprattelgubbe där alla kroppsdelar ligger utspridda utan liv.

För att barn ska stanna kvar i tron behöver det finnas med flera olika dimensioner av tron. De behöver gemenskap med andra, de behöver få erfara Gud och de behöver få samtala och jobba med med den kristna trons innehåll.[3] När vi integrerar barn och familjer i hela kyrkans verksamhet blir gemenskapen, gudserfarenheter och undervisningen knuten till fler än bara jämnåriga. Det gör att när barnen växer upp, flyttar och letar efter en ny församling står och faller inte tron med att man ska hitta sina likar i ålder. Det gör också att i församlingar där barn inte har några jämnåriga blir det inte en avgörande faktor för om kyrkan är relevant eller inte. Barnet har vänner i andra generationer.

Föräldrarnas roll i trosförmedlingen
Innan Israels folk ska gå in i det förlovade landet ger Mose dem i uppdrag att komma ihåg allt Gud har gjort och att ge det vidare till sina barn (5 Mos 6:4-9). Fokus ligger på föräldrarnas ansvar. Som jag nämnde tidigare visar forskning att det som sker i hemmet har en avgörande roll för om barnen stannar kvar i den kristna tron. I våra församlingar behöver vi därför stötta och utrusta föräldrarna för i deras uppgift. Församling är inte viktigast för barnens tro, det är föräldrarna. Bibeln säger det, forskningen visar det. Församlingen kan inte hjälpa föräldrarna om inte barn och familjer är inlemmade i helheten i församlingen. Om församlingen lägger fokus på att föräldrarna ska få växa som lärjungar, få nycklar för hur de kan dela tron med sina barn och få hjälp i hur de kan relatera till vår samtid, når vi barnen också.

Hemmet är idag nedtonat i svensk kultur. Inte när det gäller inredning och den yttre fernissan, men när det gäller hemmet som hjärta i gemenskap, fostran och växtplats. Rachel Turner gjorde denna upptäckt och säger: ”Jag insåg att kyrkan inte kunde vara den centrala punkten för barn och ungdomars väg in i lärjungaskapet, därför att den uppgiften var hemmet mest lämpat för genom sin ställning i deras liv.”[4] För att integrera barn och familj i församlingen behöver vi tala om hemmen som en central plats för församlingens tillväxt, för olika åldrar, för mission och lärjungaskap.

Hur gör vi?
Allt detta kan låta bra, men hur gör man i praktiken? Vilka steg kan din församling ta för att integrera barn och familj mer i helheten? Två tips från Rachel Turner på hur vi kan lära känna varandra mer i olika åldrar är att lyssna och att leka.[5] I Roseniuskyrkan har vi på sistone provat att lägga in en intervju i våra gudstjänster.[6] Ett barn intervjuar en vuxen eller tvärtom. Det är tre frågor: Vad heter du? När hörde du först talas om Jesus? Vad gör du vid den här tiden imorgon? Detta gör att vi får komma lite närmare en församlingsmedlem – i hans eller hennes gudsrelation och hur det relaterar till vardagen. På våra församlingsläger brukar vi leka. De sista åren har ungdomsgruppen hållit i lekarna och alla åldrar är med. Vilken rikedom det är att se tvååringen, 40-åringen och 65-åringen samarbeta i lag!

För att barn ska känna sig som en del av hela församlingen tror jag det är viktigt att de har ledare i många olika åldrar. En medelålders mamma kan känna att hon är tråkig som ledare jämfört med den coola 20-åringen, eller en pensionär kan känna sig för trött för att vara ledare. I alla åldrar finns samtidigt styrkor med att vara ledare i just den åldern. Ledare från olika generationer skapar en trygghet i barnverksamheten, samtidigt som det skapar relationer för en starkare gemenskap i hela församlingen.

Ett sätt att lyfta hemmen är att underlätta för församlingsmedlemmar att bjuda hem någon som de kanske inte brukar träffa utanför kyrkan. I Roseniuskyrkan har vi ibland en middagskarusell – alla som vill skriver upp sig på att bli hembjuden eller på att bjuda hem och sedan matchas människor ihop. Det blir blandade generationer, blandade intressen och en stor rikedom! Hemgrupper där både barnfamiljer, unga vuxna och pensionärer är med i samma grupp är ett annat sätt att lyfta hemmet och gemenskap mellan olika generationer.

Om församlingen tycker det är viktigt att integrera barn och familjer i helheten måste detta förkunnas av kyrkans ledarskap. Församlingsledarna behöver tala om de här frågorna med varandra och med hela församlingen. Församlingsledarna behöver lyssna till och vara involverad i samtal med barnledare och föräldrar. Söndagens gudstjänst är höjdpunkten för den kristna gemenskapen. Vi behöver jobba mot att gudstjänsterna är för alla. Dels handlar det om att underlätta för familjer att komma dit. Dels handlar det om att låta innehållet bli en helhet. Det går att göra även om vi delar upp oss en stund under gudstjänsten. I Roseniuskyrkan har vi ett moment i gudstjänsten innan barnen går ner som går under namnet ”barnens stund”, men det är egentligen fel namn. Det är allas stund. Allt som sker i gudstjänsten är för alla, och just i den här stunden får alla ta del av skattkistans ledtråd till vad barnens ska ha för undervisning. Alla får sjunga månadens sång, göra rörelser och tillbe. Denna stund är inte isolerad från resten av gudstjänsten. Ett exempel på det var när vår pastor Martin Helgesson i beredelsordet innan syndabekännelsen använde formuleringen ”Glöm inte bort det som är viktigt”. Strax efter skulle barnen öppna skattkistan och jag introducera månadens sång. Jag sa ”Hörde ni vad Martin sa nyss, att vi inte ska glömma bort det som är viktigt? Det ska vi sjunga nu!” och så sjöng vi sången med samma titel.[7] Medvetet eller inte så blev Martins formulering en bild för hur barnverksamheten blir integrerad i helheten – gudstjänsten var en helhet för alla åldrar!

Alla människor är lika – vi behöver får höra Jesus säga ”Kom och se!” och sedan början formas som lärjungar. I en församling där alla åldrar är integrerade med varandra får vi aldrig tappa bort missionen – Jesus har kallat oss att nå ut till fler och när vi ser att vi har det uppdraget tillsammans kan vi nå ut till nya mer, tack vare våra olikheter! Så får alla växa i kunskap om vår herre Jesus Kristus och vi kan stämma in i Paulus ord:

Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 3:20-21)

Noter

[1] Mark, Olwyn, Passing on Faith (Theos 2016); Brandt, Olof, Här för att stanna, (Bibeln idag 2020).

[2] Patty, Dave, Walk 2|6 (Josiah Venture 2014).

[3] Birkedal, Erling, Noen ganger tror jeg på Gud, men? En undersøkelse av gudstro og erfaring med religiøs praksis i tidlig ungdomsalder (Vigmostad & Bjørke AS 2001).

[4] Turner, Rachel, Det krävs en kyrka för att fostra en förälder (Libris 2023).

[5] Turner, s 149.

[6] Vi har fått tips av andra församlingar som gjort något liknande.

[7] Nilsson, Sofia, Glöm inte bort det som är viktigt (ELM Syd, Primkören Väst 2018).

Bibelläsning i familjen – hur får man till den?

2024-08-13 / Sofia

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.

”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.

Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.

För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.

Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.

Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:

Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.

Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.

Boktips – Barnens lättlästa bibel

2023-04-05 / Sofia

Barnens lättlästa bibel av Jacob Vium-Olesen, illustrerad av Fabiano Fiorin, översättning Cecilia Kärnbo, Bornelings förlag, 2021, 197 s.

Bornelings har översatt och gett ut ”Barnens lättlästa bibel”. Som omslaget säger har den som syfte att hjälpa barn att träna på och lära känna Bibeln. Om den skulle finnas att låna på biblioteket skulle du kunna hitta den i hyllan för ”Lätt att läsa”-böcker. De har gemensamt att de har lite text på varje uppslag kompletterat med bilder, korta meningar, lite större radavstånd, inte för svåra ord och ett tydligt typsnitt. Samtidigt är de inte småbarnsböcker, utan ska passa skolbarn så de har ofta formatet av en kapitelbok med bilder som inte är för barnsliga. Allt detta stämmer bra in på ”Barnens lättlästa bibel”.

Boken består av 27 berättelser varav 12 är från Gamla testamentet och 15 från Nya testamentet. Berättelserna är indelade i tre textlängder och du kan se vilka som är korta, mellan och långa i innehållsförteckningen. På så sätt kan en nybörjare på läsning välja en text på lagom nivå. Efter varje bibelberättelse finns hänvisningar till var i Bibeln du hittar berättelsen.

Överlag tycker jag att innehållet är väl genomarbetat och det är skickligt att sammanfatta såpass mycket av Bibelns texter på såpass få ord. Enstaka ordval, som ”skona” kan man fundera på om de passar en som just börjat lära sig läsa. Förenklingen av språket går i något fall ut över innehållet, som när Jesus möter barn och texten pratar om att barn är viktiga, utan att få fram hur det har med Guds rike att göra. Texten återberättar bibelberättelserna utan stora tolkningar och utan att vända sig till läsaren med tankar och frågor.

Liksom i många andra barnbiblar berättas för lite om kunga- och profettiden i GT och om breven och Uppenbarelseboken i NT. Det är en särskild brist att Jesus återkomst inte alls tas upp. Istället slutar boken med en kort sammanfattning om att alla kan vända sig till Gud utan rädsla på grund av att Jesus dött på korset och uppstått, samt att han tagit vårt straff och betalat priset. Därefter sägs det att de som tror på Jesus är på väg till en framtid i himlen för evigt. Det stämmer dåligt med brevens och Uppenbarelsebokens undervisning om att Jesus ska komma tillbaka och återupprätta den här skapelsen.

Bilderna är färgglada och ganska typiska för tecknade serier och filmer om Bibelns berättelser. De fyller hela uppslagen utom området med text. Jag fastnade särskilt för bilden som skildrar de tio plågorna över Egypten. Texten nämner bara att det var tio plågor, medan bilden berättar vad varje plåga var. Att bilderna ger mer information än texten finns på många uppslag och det är en styrka. Ett annat exempel är de skriftlärdas reaktion på att Jesus förlåter synder och botar den lame mannen.

Apropå slaveriet i Egypten tycker jag det är smart att författaren valt att börja berättelsen om Mose med att han är vuxen. Det sparar mycket utrymme i berättelsen och hjälper läsaren att fokuserar på räddningen ut ur Egypten. Några andra saker jag tänkte på i enskilda berättelser i GT var att syndafallet kommer i skymundan. Det omnämns bara i berättelsen om Noa som att människorna blev onda. I berättelsen om Abraham blir löftet Gud ger lite halvt, eftersom bara folket nämns och inte landet och välsignelsen (1 Mos 12:1-3). Guds roll i berättelserna om Rut samt David och Goliat blir inte så tydlig. Ester får en lång berättelse och det är bra. Daniel illustreras alldeles för ung i berättelsen om lejongropen. Berättelsen om Jona är lång, vilket är bra så att även kapitel 4 om Jonas sura reaktion och Guds omsorg får utrymme.

Mellan GT och NT gör författaren en sammanfattning av de 400 tysta åren då Gud inte sände några fler profeter. Det är ju inte en direkt bibelberättelse och således finns inte heller någon texthänvisning, men det hjälper läsaren att förstå övergången mellan Gamla och Nya testamentet.

Berättelsen om Jesus födelse är kort, vilket jag tänker är klokt då många barn känner till den. Man kunde undvikit ordet ”stall” och att de vise männen skulle ha varit tre, men det är inte så farligt. Jesus dop är inte med och inte heller så mycket av Jesus undervisning, förutom liknelser. Ett antal under skildras. En liknelse som inte är så vanlig i barnbiblar som finns med är den om mannen som var skyldig mycket och slapp sin skuld, men inte kunde efterskänka skulden till den som var skyldig honom lite. Både den och andra berättelser visar på vårt behov av förlåtelse och att Jesus dog för våra synder och tog vårt straff kommer också fram tydligt i berättelserna runt påsken.

Tyvärr saknas berättelsen om hur lärjungarna får den helige Ande på pingsten. Den helige Ande nämns inte alls i boken. Inte heller nämns dopet. Dessa missar drar ner helheten.

Syftet att hjälpa nybörjare att läsa på egen hand tror jag uppfylls väl i den här barnbibeln. Många gånger är författaren skicklig i återgivningen av berättelserna, men det finns som sagt en del luckor av mer eller mindre allvarlig karaktär. När ditt barn läser den här barnbibeln – glöm inte att även läsa tillsammans med barnet i vanliga Bibeln.

Ett misstag att tona ner betydelsen av bibelkunskap för barn

2022-11-09 / Sofia

Detta är en replik på ett debattinlägg och har tidigare publicerats i tidningen Dagen.

Hur kan ledare få en större pedagogisk fingertoppskänsla för hur man berättar och samtalar om Bibeln och evangeliet tillsammans med barnen? skriver Sofia Ödman. (Foto: Annie Spratt, Privat)

Söndagsskolan har inte spelat ut sin roll understryker Gustaf Nyström i en debattartikel i Dagen. Detta efter att Dagen gjort ett dokument med rubriken Har söndagsskolan spelat ut sin roll? Är det innehållet i dokumentet eller den triggande rubriken som Nyström reagerar på? Ingenting i artikeln säger nämligen att söndagsskolan inte längre är viktig.

Både Nyström och jag arbetar inom kyrkliga barn- och ungdomsorganisationer där söndagsskola är ett av kärnuppdragen. Både Pingst ung och ELM Syd är med i det ekumeniska nätverket Jesus till barnen där vi på ett berikande sätt får diskutera och brottas med frågorna kring hur vi ger Jesus vidare till barnen.

Jag är tacksam att Nyström lyfter frågan om söndagsskolans existens och innehåll och håller med honom i mycket, men hoppas också kunna ge ytterligare reflektioner. När vi människor ifrågasätts i hjärtefrågor reagerar vi. Första reaktionen är ofta att försvara eller fly, men utmaningen är att gå vidare till reflektion, att ta till sig kritik, utvärdera och omforma.

Å ena sidan uppfattar jag Nyströms artikel som en försvarsreaktion för att stå upp för alla kämpande söndagsskolledare, å andra sidan försöker han reflektera över vad som behöver förändras i söndagsskolan. I den reflektionen tror jag han missar målet.

Precis som Nyström skriver är söndagsskolan inte tillräcklig – kyrkan måste stötta hemmen så att de kan ge tron vidare till sina barn. Detta är ett centralt perspektiv som jag tyckte saknades i Dagens dokument. Om söndagsskolans roll och räckvidd förändrats, vad behöver vi då göra i stället? Kyrkan behöver hjälpa föräldrarna att prata tro i hemmet, så att vi går från att hemmen kompletterar kyrkan till att kyrkan kompletterar hemmen.

Som församlingar måste vi hjälpa föräldrar att växa i lärjungaskap, hjälpa dem i hur de kan prata om tron med sina barn och ge dem resurser för vad de kan prata om. Här har Pingst ung föregått med ett gott exempel i sitt Sida vid Sida-projekt. Också i nätverket Jesus till barnen jobbar vi ständigt med frågor kring hur både kyrka och hem kan hjälpa barnen till ett livslångt lärjungaskap.

Men för att gå tillbaka till att reflektera över söndagsskolan: Nyström menar att det viktigaste är att ge barnen utrymme för att möta Gud, inte söndagsskolans namn, form eller metoder. Det håller jag helt med om. Däremot är det ett misstag att tona ner betydelsen av kunskap på det sätt som Nyström gör.

Biskop Sören Dalevi menade i Dagens dokument att den bristande kunskapen om Bibeln hos yngre generationer är en ödesfråga för kyrkan. Ändå väljer Nyström att inte betona kunskap utan upplevelser. Jag tror att vi behöver ge barnen mer i söndagsskolan, både kunskap och upplevelser, inte mindre.

Den norske forskaren Erling Birkedahl har i sina studier om vad som får unga att stanna kvar i tron sett att unga behöver gemenskap med andra kristna, de behöver få erfara Gud och de behöver intellektuellt få utmanas och förkovra sig. Alla tre bitarna behövs, annars är risken stor att tron faller isär. Det är till och med så att om det varit tonvikt på det kognitiva men brustit i det sociala och emotionella är det större chans att bli kvar i tron än om det kognitiva brustit. Inte för att det är kunskap som gör mig kristen, men för att kunskapen skapar möjligheter för möten med Jesus och hjälper mig att förstå min egen tro och andras.

Det är vidare inte farligt med lärande eller fult att kalla saker skola. Att tänka att barnen inte ska behöva gå i skolan på söndagar är en snedvriden bild av vad vi människor är skapade till. Lärande är positivt – det är en del av vårt skapelseuppdrag att utforska och lära oss mer om jorden, oss själva och Gud.

Boktips – Pig and the Accidental OINK!

2022-09-20 / Sofia

Pig and the Accidental OINK! av J.D. Camorlinga, Picture Book Apologetics, 2013, 28 s.

I ”Pig and the Accidental OINK!” får läsaren följa med James och Ruth när de leker ute, njuter av och tackar Gud för hans skapelse. En dag träffar de en gris som surar i en lerpöl och krasst säger ”Ni tror väl inte på riktigt att Gud har skapat allting?” Grisen förklarar att allt bara kommit till av en slump. Ena stunden fanns inte universum och sedan NÖFF! fanns det bara där. James och Ruth vet inte hur de ska svara grisen och går modfällda hem. På kvällen frågar de sin pappa om det är dumt att tro på Gud. Pappa börjar förklara och läsaren får tillsammans med James och Ruth en pedagogisk förklaring av Kalams gudsargument.

Camorlinga använder sig av en enkel ramberättelse för att förklara varför allt som börjar existera måste ha en orsak. Språket är enkelt, det är lätt för barn i förskole- och lågstadieåldern att identifiera sig med huvudpersonerna i boken och läsaren får en dubbel genomgång av gudsargumentet genom att pappan först förklarar för barnen och barnen sedan för grisen. Boken finns tyvärr inte på svenska och titelns poäng ”OINK! så fanns plötsligt bara allt” klingar inte lika väl med ett svenskt NÖFF! Eftersom berättelsen bygger på grisens medverkan i text och bild skulle den vara knepig att direktöversätta.

På de sista sidorna i boken finns tips på övningar och samtalsfrågor. Det finns också en text till föräldrar med lite mer fakta och råd om hur man kan använda boken. Så länge boken bara finns på engelska tänker jag att den ändå är värdefull för familjer i Sverige att använda som stöd för hur man kan prata om argument för Guds existens med barn. Sedan tror jag att en översättning eller författande av liknande böcker på svenska är viktigt att ta tag i framöver!

Boktips – Chatta med Gud

2022-06-17 / Sofia

Chatta med Gud – En upplevelsebok för dina böner av Sherri & Bob Uhrig, översättning Per Bolling, Skandinaviska Bokförlaget, 2021, 120 s.

Både för egen del och tillsammans med mina barn har jag ofta lättare att hitta tid och sätt för att läsa Bibeln än att be. Jag kan tycka att det är en utmaning som förälder att hjälpa mina barn att växa i bönen, att våga be högt, uttrycka sig på olika sätt, att tillbe, lyssna till och vila i Gud. Därför är det uppskattat med en bok som ”Chatta med Gud”. Det är ett interaktivt ringpärmsbundet häfte som efter att ett barn använt det antagligen ser helt annorlunda ut än från början. Häftet inbjuder att be på många olika sätt – färglägga, pynta, riva, klippa, klistra och mycket mer. Så om du ger detta häfte till ditt barn – förvänta dig tuggade sidor, inklistrade dammtussar och hemliga böner i miniskrift.

Författarna förklara på ett jordnära sätt vad bön är och Gud kommer nära barnens liv samtidigt som han får förbli helig. Ett syfte med boken är att föra barns hjärtan närmare Guds hjärta och de kreativa inslagen tillsammans med god bibelförankring skapar bra förutsättningar för det. Förutom teman som att be utifrån skapelsedagarna eller våra fem sinnen, finns det en god balans mellan att uttrycka tillbedjan, tacksägelse, förlåtelse, bön för andra och för sig själv. Jag kan sakna att Fader vår, den bön som Jesus själv lärt oss inte tas upp, även om mycket av böneidéerna är i samma anda som den.

Boken går att använda tillsammans i familjen, men allra bäst tror jag det blir om ett barn har den som sin personliga bönbok. Den passar för barn som kan läsa, tycker om lite tokiga idéer och är kreativa. Förutom en bibel behöver man ha lite olika saker tillhands som finns listat i början. Jag blir uppmuntrad av boken och tänker att sommarlovet kan vara ett bra tillfälle för min nioåring att prova den.

Tillsammans alla generationer

2022-03-25 / Sofia

I mitten av mars firade vi gudstjänst för alla åldrar i Roseniuskyrkan. Vad är det att ha gudstjänst för alla åldrar? Det är inte en gudstjänst bara för barn och inte en gudstjänst bara för vuxna, utan för alla åldrar. Den är för bäbisen, sjuåringen, tonåringen, studenten, fyrtioåringen och åttioåringen. Gudstjänsten är dessutom inte bara för alla åldrar utan med alla åldrar. Tillsammans får sjuåringen och åttioåringen vara i tjänst för att församlingen ska kunna tillbe, höra Guds ord, be och sändas ut.

Relationer över generationsgränser är en av de viktiga grundbultarna för att barn och unga ska stanna kvar i ett livslångt lärjungaskap. Ibland behöver vi dela upp oss i olika åldrar för undervisning och gemenskap med dem som är i samma situation som oss själva, men andra gånger behöver vi mötas och dela livet med varandra över generationerna. Det är vackert att se alla människor i olika åldrar som firar gudstjänst i Roseniuskyrkan, men det är ännu vackrare att se och höra möten och samtal över generationerna, som gör att vi inte bara är i samma lokal utan också lär känna varandra.

Att planera gudstjänster för alla åldrar har varit en av de större utmaningarna för mig under alla de år jag jobbat med barn och familj i kristna sammanhang. Efter gudstjänsten som vi hade i mars är det några saker jag reflekterat och glatts över.

När jag kommer till gudstjänst kommer jag för att tillbe Gud. I vår gudstjänstordning finns en röd tråd av vad Gud gjort och att vi får ta emot av det och prisa Gud för det. Det är något alla åldrar kan göra tillsammans.

När jag kommer till gudstjänst gör jag det inte för min egen skull, utan för andras. På gudstjänsten fick vi se barn som välkomnade vid dörren eller tände ljus och bad, barn och vuxna som ledde lovsång, en pensionär vid orgeln, familjer som ordnade kyrkfika och samtal mellan olika generationer vid eftertankestationerna. Det är lättare att vara alla åldrar tillsammans när jag fokuserar på vad jag kan ge till någon annan, snarare än vad jag ska få.

När jag kommer till gudstjänst gör jag det för att höra Guds ord. Martin predikade över 1 Kung 19:1-16, en text om Elia som har det kämpigt. Alla kanske inte hörde allt i predikan, men alla kunde få något med sig. Ibland kan det vara bra att rikta sig till de minsta i predikan, men det är minst lika viktigt att tänka på om predikan funkar för en 11-12-åring. Själv berördes jag starkt av att Elia inte var oändlig, utan han hade behov av beröring, mat och sömn. Gud mötte dessa behov! Är detta inte något gemensamt för oss alla oavsett ålder? Vi behöver beröring, mat och sömn. Det fick vi också vara med och ge vidare av i kollekten till Kom och se som stöttar ELM:s utlandsarbete.

När jag kommer till en gudstjänst gör jag det för att bli sänd. Gud kom med hjälp till Elia. Gud vill hjälpa. Ett sätt han gör det på är att vi får stöd av människor i alla åldrar i vår församling. Vi får prata med varandra om hur vår liv är när vi inte är på gudstjänst. Det ger oss glädje och tillit till Gud de dagar när vi inte har så många andra runtomkring oss.

Det är en välsignelse att få fira gudstjänst tillsammans – i alla åldrar och lägen i livet. Tack för din del i det!

Delar av texten har även publicerats i Roseniuskyrkans månadsbrev. I gudstjänsten använde vi material från SKATTEN – på äventyr med Gud.

Boktips – En ny slags ledare och Missa det inte

2022-03-02 / Sofia

En ny slags ledare – Det du tror på kan öppna dörren för ett barns eller tonårings framtid, Reggie Joiner, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

Missa det inte – Varje vecka som förälder räknas, Reggie Joiner & Kristen Ivy, översättning Iréne Antby, Sjöbergs förlag 2021.

I nätverket Jesus till barnen där jag är engagerad har vi de senaste åren arbetat mycket med frågor kring hur kyrka och hem kan samarbeta. Vi har bland annat inspirerats av den amerikanska organisationen Orange som jobbar med dessa frågor. Det är därför roligt att Pingst Ung i samarbete med Sjöbergs förlag gett ut två böcker sprungna ur Orange. Båda kan ses som en slags snabbguider, den ena riktad till föräldrar och den andra till ledare, för att hjälpa föräldrar och ledare att förstå att hur du ser på barn och den tid du spenderar med dem spelar stor roll för deras tro och deras framtid.

Sammanfattning av ett kapitel i “En ny slags ledare”.

Båda böcker har ett smidigt pocketformat med luftig layout och tar inte mer än en timme att läsa. Översättningen är välgjord, men jag tror att böckerna hade tjänat på ytterligare kulturell bearbetning för att passa in i den svenska kontexten. Nu får man som läsare själv göra en del kulturell överföring, vilket tar onödig energi från själva budskapet. Layouten är lättsam med korta stycken, fet stil för att betona poänger och grafiskt sammanfattande sidor. Ibland går deras försök till att göra det lättläst till överdrift och det blir istället svårläst, men överlag funkar det.

På varje uppslag i “Missa det inte” försöker lyfts en poäng fram.

Vad tar jag då med mig från böckerna? När det gäller Missa det inte ser jag en god ambition i att vilja förmedla till föräldrar att de utifrån alla timmar de spenderar med sina barn från att de föds till att de tar studenten har en stor chans att påverka sina barn positivt och att detta inte behöver vara så svårt. Boken är ett lång uppmuntran, som tyvärr landar snett och till synes bara bygger på föräldrarnas prestation. Jag saknar evangeliet – att Jesus gjort allt för oss, att vi behöver omvändelse, förlåtelse och nåd. Det saknas både i inställningen till föräldrarna och i vad som ska förmedlas till barnen. När begreppet ”syndanatur” lyfts upp sägs det att vi inte behöver tänka så mycket på det, för vi vet redan om att barn och vuxna har en mörk sida, så vi kan fokusera på att vi är Guds avbilder. Det är inte fel att lyfta fram att vi är Guds avbilder, men syndafallets konsekvenser kan inte bara sopas under mattan, utan behöver tas fram i ljuset så att det Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse får stå i centrum. Då kan vi vara Guds barn, både barn och vuxna, och leva i vårt föräldraskap av nåd. Nu blir jag stressad av bokens fokus på timmarna som snabbt flyr undan i relation till mitt barn, och jag tycker att tipsen jag får är svåra att föra över direkt i vardagen. Jag får reda på vad jag behöver göra, men inte någon vilsam vägledning i hur. Jag har både läst och lyssnat till ytterligare undervisning från Orange, och då har detta med ett barns faser och den tid föräldrar har med barnen varit konstruktivt att höra för mig. Kanske är det bokens komprimerade format som gör att författarna missar målet.

Innehållsförteckning “En ny slags ledare”.

När det gäller En ny slags ledare tycker jag att Reggie Joiner lyckas bättre. Jag uppfattar det som att boken riktar sig till ledare i kyrkans verksamhet, även om den också ger mycket till föräldrar. Boken vill förmedla grundtänket i Orange och hur det spelar roll för ledarskap. Detta blir tydligt redan i innehållsförteckningen. Det är sju saker som spelar roll: barn, strategi, din kyrka, varje familj, sanningen, att göra gott och denna vecka. Jesus får ett tydligt fokus redan i bokens inledning, vilket hjälper läsaren att se att de kommande kapitlen har ett gemensamt syfte – att föra barnen till Jesus. Det finns ibland en tendens att barnen sätts på en piedestal – som att de vore viktigare än vuxna, men för det mesta görs detta för att förmedla poängen att vad vi gör i församlingen spelar en helt avgörande roll för barnet och kyrkans framtid. Det blir tydligt att föräldrarna är de viktigaste i barnens liv, men det framhävs inte på bekostnad av ledarens roll, utan uppmuntrar ledaren till att bli en ny slags ledare där man involverar hela familjerna i tänket kring kyrkans engagemang i barn.

Kapitlen om sanning och om att göra gott ger tillsammans en bra balans i att det både är viktigt att vi förmedlar sanningen till barnen på ett sätt som de förstår och samtidigt att vi är förebilder i vad vi gör och att barnen kan lära sig något om Gud genom att själva göra gott. Det sista kapitlet om att denna veckan spelar roll ger mig, i motsatt till den negativa stress jag upplevde i Missa det inte,en positiv längtan efter att göra det bästa av varje möte med ett barn den här veckan. En ny slags ledare är en bra bok att ge till alla ledare i kyrkan – barnledarna, men också församlingsledare – för att vi genom en ny syn på ledarskap och på rollen mellan hem och kyrka, tillsammans ska kunna tjäna Gud och föra barnen till Jesus.

Föräldraskap i oroliga tider

2022-02-25 / Sofia

”Det här vill jag inte prata med barnen om”, ”Det här vill jag att de ska vara skyddade från”, ”Den här smärtan vill jag inte att de ska känna”. Många gånger reagerar jag som förälder reflexmässigt just så när sjukdom, krig, kriminalitet eller död drabbar oss själva eller vår omvärld. Någon stund senare landar jag dock i att jo, även detta måste jag prata med barnen om. Även detta är en normal del av vår onormala värld och något jag inte helt kan skydda mina barn från.

Hur kan man som kristen förhålla sig till världshändelser som covid-19-pandemin som vi just är på väg ur, eller krigssituationen i Ukraina, som vi just står i? Och mer specifikt för den här bloggen – hur kan man som kristen förälder eller ledare hjälpa barnen när det uppstår konflikter och kriser i världen? Det finns mycket att säga om det, många kloka personer gör det och jag ska inte försöka ge mig på att ge någon helhetsbild. Jag vill heller inte försöka visa exakt på vad som är rätt att göra i relation till de barn du möter, men jag skulle vilja dela med mig av några tankar som jag haft och har nytta av i relation till barn.

För det första – behöver vi ens prata med barnen om negativa händelser i världen? Är det inte bättre att skydda dem från det onda, vi vill ju inte väcka oro och rädsla? Tyvärr kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn från allt ont. I stället tror jag det är viktigt att vi hjälper dem att relatera till det onda och att ge dem tröst och hopp. Här är samtal en viktig del. Om jag som förälder inte pratar med mina barn, kan jag inte lära känna dem på djupet. Om jag som förälder inte pratar med mina barn överlåter jag åt barnet själv att brottas med sina upplevelser och tankar, eller åt andra vuxna eller barn att sköta samtalet. I ett informationsspäckat samhälle där nyheter syns via många olika media kan vi inte undvika att våra barn får reda på saker som händer, men vi kan hjälpa dem att vara beredda på vad som kan hända, och hjälpa dem att bearbeta när något hänt.

För det andra – vad är det för värld vi lever i? Vår värld är skapad av Gud och vi människor är skapade till hans avbild och har fått ett uppdrag att ta hand om jorden. Från början var allt mycket gott, men människan valde bort Gud, och då kom det onda och synden in i världen. Världen är inte längre som den ska och inte vi människor heller, och så kommer det att vara tills Jesus kommer tillbaka och gör allting nytt. Vi lever i en onormal värld där onda och trasiga saker är normala (uttrycket normalt i en onormal värld har jag lånat av Stephanie O. Hubach). Genom världshistorien kan vi se att krig hör till det normala – inte för att det är gott, absolut inte, men för att vår värld inte längre är som den ska.

För det tredje – ta barnen på allvar och lyssna på dem. Varje barn är unikt, i ålder, personlighet, omvärldskunskap, osv. I vårt hem har vi haft fyra olika samtal med fyra olika barn om krigssituationen i Ukraina. Det kan vara bättre att prata med ett barn i taget och ställa enkla frågar som ”Har du hört något om Ukraina?”, ”Vad tänker du om det?”. Vi ska basera samtalet på fakta, men av omsorg om barnet ska vi inte säga mer än vad de frågar efter. Ett barn kan vilja bygga på med mycket fakta för att förstå situationen, ett annat barn kan behöva få prata om hur Gud kan tillåta att detta händer och ett tredje barn kan behöva en kram. Med en tvååring kanske du inte pratar om situationen i Ukraina alls, men när det var pandemirestriktioner var du tvungen att förklara varför tvååringen inte fick krama mormor. Med ett skolbarn behöver du prata om vad som sagt i skolan, mellan kompisar och vad de sett i media. Hjälp dem att förstå vikten av fakta, och att det kan vara bättre att prata med vuxna än att följa händelseutvecklingen via sociala medier eller kompisars tankar. Jag har flera gånger slagits av hur fort det uppstår falska och märklige rykten bland barn och tonåringar. Tänk på att vissa barn kan behöva prata mycket om en krissituation för att bli lugna, medan andra blir mindre oroliga av att ta upp ämnet så lite som möjligt. Vi som är vuxna behöver tänka på när vi pratar sinsemellan och barnen kan råka höra. Det kan vara klokt att inte delge alla sina egna tankar om en krissituation så att barnen hör.

För det fjärde – förmedla Guds tröst och vårt hopp i Jesus. I 2 Korintierbrevet 1:3 beskrivs Bibelns Gud som ”all trösts Gud”. Det är uppenbart när man läser Bibeln att Gud inte ger löften om att vi ska slippa svårigheter, däremot finns det många löften om att Gud är med oss mitt i svårigheterna, inte prövar oss utöver vår förmåga, och ger oss tröst. ”Men kristna kan ju också dö i kriget! Vad är det för tröst?” Ja, så är det, som kristna är vi inte skyddade från fara, men vi kan aldrig skiljas från Guds kärlek i Jesus Kristus. Det är i honom vi har vår sanna frihet. Därför måste vi också vidga perspektivet och prata om hopp. Vår värld ser många gånger hopplös ut, och jag kan förstå om barn har svårt att tro att det kommer att bli bättre. Men som kristna har vi ett så mycket större hopp än så – vårt hopp står inte till världsliga ledare, utan till Jesus. Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus har uppstått (1 Kor 15), därför att Jesus är med oss (Matt 28:18-20) och därför att Jesus ska komma tillbaka (Upp 21). Det förminskar inte smärtan och lidandet, oron och frågorna, men det ger en stadig grund som inte kan rubbas, där både barn och vuxna får vila.

För det femte – be och tjäna. Vår barn behöver få se vad vi som kristna kan göra i krissituationer. Vi kan be tillsammans med barnen. Det behöver inte vara fler ord än ”Vi ber för Ukraina” eller ”Vi ber att corona ska ta slut”. Hur kan vi som familj stötta de kristna som bor i Ukraina? Hur talar vi om makthavare som handlar fel, ber vi för dem? Hur kan vi tjäna människor i vår närhet? Härom veckan handlade predikan i min kyrkan om Jona och om hur Gud upprepade gånger försöker förklara för Jona att han älskar och bryr sig om alla människor. Glädjen blir stor när någon vänder om till Gud. Vi får be och ge Jesus vidare i vår värld, så att fler får lära känna all trösts Gud!