Boken om hopp för barn av Toni Matas och Birgit Åkesson, illustrationer av Picanyol, Bible for the Nations, 144 s.

Antalet olika barnbiblar på svenska fortsätter att öka. Apropå att Brevlådemissionen delar ut ”Boken om hopp” (Nya testamentet) och ”Boken om hopp för barn” (några berättelser från GT och många från NT) till svenska hushåll har jag läst och funderat på innehållet i den senare, precis som jag brukar läsa olika barnbiblar och recensera dem.

När jag läser ”Boken om hopp för barn” påminns jag om vikten av att göra distinktioner. Jag vill här ta upp fyra olika aspekter på boken – målgrupp, överensstämmelse med Bibeln, pedagogisk balans i kommunikationen och Brevlådemissionens projekt.

Vilka är målgruppen? Brevlådemissionen har fokus just på evangelisation genom bibelutdelningen. Själva säger de att Boken om hopp för barn riktar sig till barn som inte vet så mycket om Jesus. Redan på första sidan görs det klart att Jesus ska presenteras: ”I den här boken kan du läsa om hans [Jesus] liv på jorden. Du kan läsa om vem han var, vad han gjorde, vad han lärde och varför han kom.” Det görs också klart att människor behöver göra ett val: ”Det är upp till varje människa att välja mellan att följa Gud, eller djävulen.” (s 3)

Barn är ett brett begrepp – från nyfödd till myndig. Vilka åldrar riktar sig ”Boken om hopp för barn” till? På omslaget syns två pojkar bakifrån. Min gissning är att de är 6-7 år. Det indikerar att boken riktar sig till ganska små barn. När jag öppnar boken blir intrycket ett annat. Sidorna med text som återkommer regelbundet kräver åtminstone en 10-årings läsförmåga. De tecknade serierna som utgör merparten av boken ger ett intryck av att passa 10-12-åringar. Omslaget och innehållet pekar inte på samma målgrupp. Varför är detta viktigt att se? Jo, om det är förskolebarn som ska höra och läsa berättelserna finns det en hel del jag skulle reagera på bild- och textmässigt. Om boken däremot riktar sig till 10-12-åringar har jag inte några större problem med varken innehåll eller bilder.

Är det som sägs i överensstämmelse med Bibeln? Ja, det skulle jag säga att det är. Som med alla barnbiblar så har det även i denna gjorts ett urval av berättelser vilket gör att alla aspekter av den bibliska berättelsen, evangeliet och livet som kristen som finns i Bibeln inte finns med i denna barnbibel. Är urvalet representativt? Ja, utifrån boken syfte att presentera Jesus för barn, varför han behövde dö och uppstå och hur barn kan ta emot Jesus tänker jag att urvalet är rimligt. Urhistorien om skapelse, syndafall och Noa är med för att sedan via Jesaja gå över till Nya testamentets berättelser.

Det finns en teologisk slagsida åt att barn behöver välja Jesus, snarare än att Gud skapar tro hos barnet. Det avgörande blir människans val, inte Guds frälsning av människan. Det menar jag är lite missvisande i relation till Bibelns undervisning. I någon mån framstår det också som att kampen mellan Gud och djävulen är en jämn kamp, vilket den inte alls är, utan Bibeln lär att Gud redan besegrat det onda, även om den slutgiltiga effekten av segern ligger i framtiden.

Är det som sägs pedagogiskt balanserat och välkommunicerat för barn? När man gör en barnbibel ska man inte bara vara trogen bibeltexten, man behöver också fundera på hur bibeltexten ska återges för målgruppen barn. Barn är åldersmässigt ett vitt begrepp, som jag redan nämnt. Om vi utgår från att målgruppen är mellanstadiebarn menar jag att de tecknade serierna på det stora hela är balanserat berättade. Men, kanske någon tänker, är det vist att visa bilder på soldater med svärd vid Herodes barnamord i Betlehem (s 34) och Petrus som hugger av örat på en soldat (s 115)? I det första fallet kanske jag själv inte skulle valt så explicita bilder, men kan samtidigt se en poäng i att prata med barn om att världsledare kan fatta otroligt ondskefulla beslut. I det andra fallet tillrättavisar Jesus direkt Petrus och helar soldaten, så Guds barmhärtighet mot fiender blir tydlig. Det är bra.

Jag förstår inte varför man valt att ha med så många sidor med vanlig text. En del av dem är upprepningar av vad som berättas i de tecknade serierna och blir bara långtråkiga att läsa. Men det är också i dessa texter som författarna gör flest pedagogiska missar. Det som är sant är inte allt rätt att berätta på vilket sätt som helst. På s 3-4 står det klart och tydligt om skapelsen och syndafallet och effekterna av ormens bedrägeri i lustgården. Inget av det är falskt. Ändå är det olyckligt formulerat. På de första två sidorna nämns ordet ”djävul” nio gånger. Betonar Bibeln den onde lika ofta i början? I 1 Moseboken möter du en orm, som är den onde, men därefter dröjer det länge innan den onde nämns. Ändå är det ingen tvekan när vi läser 1 Mos 3 att ondskan kom in i världen och att den påverkar hela den fortsätta berättelsen. Jag tror att ”Boken om hopp för barn” hade tjänat mycket på att göra några ordval och betoningar annorlunda.

Vad man tänker om Brevlådemissionens projekt att dela ut biblar till alla svenska hushåll är ytterligare en distinktion som man behöver göra. Det är lätt att hålla med Brevlådemissionen om vikten av att sprida Guds ord och dela evangeliet med andra människor. Deras arbete är ett sätt att göra det, och det finns många andra sätt. Varje kristen kan inte göra allt och behöver inte hålla med om alla sätt, däremot har vi alla ett uppdrag från Jesus: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:19-20). Det finns en stor frihet i metoder, så länge vi är trogna i att förmedla Guds ord rent och klart, med ödmjukhet och respekt för dem vi möter. Låt oss be för varandra i det uppdraget!