Om bibel, barn och pedagogik

Month: March 2026

Boktips – Min stora berättelsebibel

Min stora berättelsebibel av Tom Wright, illustrerad av Helena Perez Garcia, svensk översättning av Ingalill Bergensten, Libris förlag, 2025, 290 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Vår gudsbild formas mycket redan när vi är barn. Det är viktigt att vi får möta Bibelns berättelser tidigt, men minst lika viktigt hur vi möter dem. Därför blev jag glad när jag fick se framsidan till “Min stora berättelsebibel” av Tom Wright, som talade om att jag skulle få läsa ”140 sanna berättelser ända från Första Moseboken till Uppenbarelseboken”.

Wright är anglikansk biskop emeritus och professor i teologi. Akademiskt skriver han under namnet N.T. Wright. I decennier har hans forskning och breda författarskap fått stort genomslag över världen, men detta är första gången han skrivit en bok för barn.

I urvalet av berättelser har han fått med många av Bibelns böcker i alla genrer, han visar med symboler och sidhänvisningar kopplingar mellan olika berättelser och följer en röd tråd. På många sätt lyckas Wright väl.

Varje berättelse består av ett uppslag, med text på vänstra sidan och en illustration på högra sidan. Rubrikernas typsnitt, som väcker dåliga minnen av 1980-talet förfärliga skrivstil, kan jag vara utan, men Helena Perez Garcias bilder är färgstarka och vackra. De har både stora drag och små detaljer och kryper livligt över på vänstersidorna. En del bilder är stereotypa, som att man inte vågar visa Adam och Eva helt nakna innan syndafallet. Eller att de vise männen är tre och kommer till en nyfödd Jesus, trots att han kan ha varit uppåt två år. Andra bilder inbjuder till fascination, som när benen får liv i Hesekiel 37 eller Daniel ser syner i Daniel 7.

I Gamla testamentets berättelser blir den röda tråden ibland lite svag, men i Nya testamentet är den tydlig, med fokus på Guds rike och Jesus som kung. Wright jobbar kronologiskt och har med berättelser från alla skeden på GT:s tid, men han väver också in psaltarpsalmer och profetior. Exempelvis kommer psalm 8 direkt efter skapelsen och hela GT slutar med psalm 72. Nya testamentet slutar på ett fascinerande sätt med Johannesevangeliets första kapitel, som ett slags sammanfattning av Guds stora berättelse.

“Min stora berättelsebibel” riktar sig till 7-12-åringar, men kan även passa för ännu yngre barn. Varje berättelse är kort och strävar mot ett enkelt språk. Till och från hörs en tydlig författarröst som tolkar och kommenterar det som sker. Lite äldre barn skulle kunna vilja ha mer djup och detaljer i varje berättelse, men samtidigt får man läsa om Absaloms uppror, Hoseas profetiska liv och Hebreerbrevets innehåll, vilket inte brukar finnas med i barnbiblar.

Även om Wright gör ett bra jobb med den stora berättelsen, finns det brister i den berättartekniska förmågan i de enskilda berättelserna. Han utnyttjar inte spänningskurvan fullt ut och får ibland inte fram viktiga poänger. Ibland missar han faktadetaljer och när jag läser hans introduktion till domartiden blir jag förvånad över att beskrivningen är helt missvisande. Då skaver framsidans påstående att detta är 140 sanna berättelser.

Den svenska översättning är helt undermålig. Det finns mängder av korrekturfel och ordval som blir svengelska. Det mest graverande är att översättningen inte återger det Tom Wright faktiskt skrivit. Skapelsen sägs vara ”all good” och att Gud såg på allt och det var ”very good”. På svenska återges detta med de subjektiva utsagorna att Gud ”tyckte om det” och ”var mycket nöjd”.

I berättelsen ”Frukost på stranden” får Petrus tre gånger frågan av Jesus om han älskar honom. Det har en direkt koppling till att Petrus förnekade Jesus tre gånger, och Wright lyfter fram båda tretalen. I den svenska översättningen frågar Jesus bara två gånger. När Jairos dotter har uppväckts säger Jesus att de som är där inte ska berätta om det som hänt. I den svenska översättningen har ordet ”inte” försvunnit.

Det finna många fler exempel och det är en sorg att den språkliga och teologiska kompetensen saknats i översättningsarbetet. Den svenska utgåvan gör inte rättvisa åt Tom Wright, och allvarligast, inte åt Bibeln och Guds sanna berättelse.

Boktips – Och snön faller utan dig

Och snön faller utan dig av Helena Swärd Granath, Sjöbergs förlag, 2025, 232 s.

Den här recensionen publicerades först i tidningen Dagen.

Livsberättelser med poetiska titlar lockar läsare till att bege sig in i en annan människas liv och dela det som finns där av sorg, glädje, fruktan och hopp. “Och snön faller utan dig” är inget undantag.

Det är Helena Swärd Granaths berättelse om makens plötsliga död, chocken, sorgen och livet därefter. Boken består av tre delar och en epilog. Första delen handlar om förlusten och här tas läsaren med in i händelserna och Helenas känslor. Det är särskilt starkt hur berättelsen gestaltar författarens chocktillstånd just när maken förolyckats.

Andra delen handlar om sorgen och har mer av ett metaperspektiv där författaren funderar över hur sorgen fungerar och hur hon bearbetat den. Läsaren får på så sätt reflektera kring hur man själv förhåller sig till kriser och sorg.

Den tredje delen beskriver det första året av sorg med riktning mot att leva vidare. Här upprepas flera saker som redan nämnts. Redan i början av boken talar författaren om att sorg inte är linjär, och senare om att den kommer i vågor. Detta gestaltas väl av just ett visst återupprepande, men ur olika vinklar. Ibland är boken poetisk, ibland teoretisk. Vi får både del av författarens dagboksanteckningar och hennes tankar i efterhand. De tre barnen och hur man som förälder kan hjälpa barnen i sorg tas upp på ett varmt och klokt sätt.

Genom hela berättelsen finns Gud, som ett själens ankare. Författaren vänder sig till Bibeln och lovsången i alla faser och ger aldrig upp. Det gör att även de sidor som gör att tårarna rinner när jag läser också skapar en hoppets stråle inom mig.


© 2026 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑