Min första pekbibel av Tony Larsdal & Emilio Ghazal, illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Min första pekbibel – målarbok av Tony Larsdal & Emilio Ghazal, illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Hinneh: Hebreisk pekbibel av Tony Larsdal, illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Min första grekbibel av av Tony Larsdal, illustrerad av Anna Andersson, XP Media 2024, 23 s.
Det har kommit ut en ny pekbibel! När min äldste son var liten fick vi ”Pekbibeln” av Lars Steiner (Rabén & Sjögren, 2006) och jag gillade hur den berättade Bibelns röda tråd med 20 bilder och ord. Den har länge varit slut på förlaget, så det är en stor glädje att XP Media nu gett ut ”Min första pekbibel”. Den består också av 20 bilder och ord, men ändå har de olika pekbiblarna olika för- och nackdelar.
Tony Larsdal vill i ”Min första pekbibel” dels ge det lilla barnet ett ord och en bild på varje sida, som brukligt är i pekböcker. Dels vill han ge föräldrarna lite mer kring vad varje sida handlar om. Därför finns det en eller två förklarande meningar på varje sida. Medan Steiners pekbibel slutade med en triumferande Jesus på korset, utan att säga något om vad det betyder för mig, så har ”Min första pekbibel” med uppståndelsen, himmelsfärden och sedan att Jesus är kung och vill vara det i våra liv också. Han vill bo i vårt hjärta och vi får vara i hans famn för evigt. På så vis tilltalar ”Min första pekbibel” läsaren tydligt och på ett evangeliserande sätt. De förklarande meningarna på varje sida hjälper också föräldrar som inte känner till Bibelns budskap så mycket att förstå mer när de läser för sitt barn. Det är bra, men ändå undrar jag om jag inte föredragit att pekbibeln hade varit utan de förklarande meningarna. Det hade väckt mer tankar hos både barn och föräldrar kring vad ord och bild tillsammans berättar. Det finns bibelreferenser i mycket liten text på varje sida. Dem skulle jag inte vilja vara utan. De hjälper den nyfikne att leta upp vad det verkligen står i Bibeln.
Anna Anderssons illustrationer är mjuka och färgrika. Särskilt barnen blir väldigt levande. De barn som finns med är dessutom något anakronistiska och kanske mer lika barn idag än på Bibelns tid. Det stärker bokens tilltal till den nutida läsaren. Illustrationerna rymmer också humor och de mörkaste bilderna, syndafloden och korsfästelsen, balanseras upp av de löftesrika bilderna om förbundet med Noa och Jesus uppståndelse.
Det finns några ord- och bildval som jag tycker är olyckliga i boken. Under många hundra år har vi haft med oss bilden av att frukten på kunskapens träd om gott och ont var ett äpple. Det står dock bara frukt i Första Moseboken. I ett samtal med författaren Tony Larsdal fick jag lära mig att ”malum” som användes om trädet i de första latinska bibelöversättningarna kan betyda både ”ont” och ”äpple” (men med olika uttal). Det var intressant att få en vidgad förståelse av varför äpplet blivit det vanliga fruktvalet, men jag hade föredragit ordet ”frukt” och någon annan frukt på bilden.
Det blir också lite missvisande att skriva om Jesus födelse ”Det blev jul”. Julen fanns inte som en högtid på Bibelns tid. Däremot går det bra när det står ”Det blev påsk” om korsfästelsen, för det var ju den högtid judarna firade då.
Det är alltid en svårighet vilket urval av bibelberättelser man ska ta med i en barnbibel. I ”Min första barnbibel” är endast urhistorien, 1 Mos 1-11, med från Gamla testamentet och sedan börjar Nya testamentet. Det är lite synd, samtidigt sätter urhistorien hela scenen för varför Jesus måste komma, så jag kan förstå urvalet. ”Min första pekbibel” har med skapelse, syndafall, upprättelse och det nya livet med Jesus, och det är bra gjort att göra det tydligt med några få bilder och ord.
Ett roligt komplement till ”Min första pekbibel” är det tre lite större häftena med samma innehåll. Ett av dem är en målarbok och den innehåller samma text som den hårda kartongboken.
De andra två är en introduktion till hebreiska respektive grekiska. De inleds med det hebreiska respektive det grekiska alfabetet och en lite förklaring till hur man läser språken. Sedan följer hela pekbibelns innehåll med de enskilda orden på varje sida på de två bibelspråken. Istället för de förklarande meningarna som finns i den svenska versionen så står det en bibelvers på varje sida som stämmer med ordet och bilden. Det är mycket lyckat och jag undrar varför inte även den svenska versionen fick bibelverser istället för nyskrivna meningar. ”Hinneh: Hebreisk pekbibel” och ”Min första grekbibel” är ett lysande sätt att introducera bibelspråken för barn. Vem vet, kanske en nutida läsare blir en framtida bibelforskare?
Kommentarer